Ett land att besöka

En samlad politik för hållbar turism och växande besöksnäring

Betänkande av

Utredningen Sveriges besöksnäring

Stockholm 2017

SOU 2017:95

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@wolterskluwer.se

Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Illustratör: Annika Huett

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2017

ISBN 978-91-38-24716-7

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Mikael Damberg

Regeringen beslutade den 13 oktober 2016 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda och föreslå en sammanhållen politik för hållbar turism och växande besöksnäring. Syftet med utred- ningen var att ge regeringen underlag för att stärka besöksnäringen som export- och jobbmotor i hela landet. Utredaren skulle analysera utvecklingen och bedöma framtida utmaningar och möjligheter för besöksnäringen. Uppdraget innebar att lämna förslag till en politik som skapar förutsättningar för tillväxt, företagande och syssel- sättning och som bidrar till att aktörerna gemensamt kan kraftsamla inom besöksnäringen. Ett jämställdhets- och hållbarhetsperspektiv skulle genomsyra utredningen.

Direktiv (Dir. 2016:83) beslutades den 13 oktober 2016. Som sär- skild utredare förordnades samma datum rådsdirektör vid Nordiska rådet Britt Bohlin.

Till experter i utredningen förordnades från den 30 november 2016 utredare Linda Ahlford, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), departementssekreterare Helena Braun Thörn, Närings- departementet, enheten för transportinfrastruktur och finansiering, enhetschef Helena Nyberg Brehnfors, Tillväxtverket, Entreprenör- skapsenheten, vice ordförande Pim van Dorpel, Hotell och Restau- rangfacket (HRF), enhetschef Maggie Javelius, Naturvårdsverket, docent Inger M Jonsson, Restaurang- och hotellhögskolan, Örebro universitet, samordnare Tobias Kreuzpointner, Jordbruksverket, departementssekreterare Aili Käärik, Miljö- och energideparte- mentet, Naturmiljöenheten, chef public affairs Thomas Laurell, Visita, docent Maria Lexhagen, Etour, Mittuniversitetet, filosofie doktor Kristina Lindström, Göteborgs universitet, generalsekre- terare Magnus Ling, Svenskt Friluftsliv och Svenska Turist- föreningen, länsturistchef Lotta Magnusson, Region Dalarna, strateg Pernilla Nordström, Länsstyrelsen i Stockholms län, kansliråd

Christina Nylén, Kulturdepartementet, enheten för kulturarv och livs- miljö, kansliråd Linda Nöremark, Näringsdepartementet, enheten för hållbar landsbygdsutveckling, intressepolitisk chef Patrik Oscarsson, Riksidrottsförbundet, näringspolitisk chef Ulf Perbo, Transportföre- tagen, chief brand and communication officer Michael Persson Gripkow, departementssekreterare Henrietta Schönenstern, Närings- departementet, enheten för främjande och förenkling, utvecklings- direktör Mikael Stamming, Region Skåne, strateg Einar Tufvesson, Trafikverket, projektledare Linn Uggerud, Svensk Turism, närings- politisk expert Elisabet Elmsäter Vegsö, Svensk Handel, verksam- hetschef och utbildningschef Anna Vikholm, Friluftsfrämjandet, ordförande Jari Virtanen, Passagerarrederierna och Stena Line. Den 14 december förordnades avdelningschef Annika Rosing, Nordiska Ministerrådet till expert i utredningen.

Michael Persson Gripkow entledigades från uppdraget som expert den 4 april 2017. Samma dag förordnades chief change officer Tina Olsson, Visit Sweden till expert i utredningen. Maggie Javelius entledigades från uppdraget som expert den 1 september 2017. Samma dag förordnades handläggare Eva Stighäll, Naturvårdsverket till expert i utredningen.

Som huvudsekreterare anställdes den 1 november 2016 utredare Kristina Algotson. Som sekreterare anställdes den 14 november 2016 utredare Erika Rosander och den 1 februari 2017 utredare Tora Philp.

Utredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Ett land att besöka – en samlad politik för hållbar turism och växande besöksnäring

(SOU 2017:95).

Stockholm i december 2017

Britt Bohlin

/Kristina Algotson

Erika Rosander

Tora Philp

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

15

Summary ..........................................................................

 

23

1

Utredningens uppdrag och arbete.................................

33

1.1

Utredningens uppdrag – en samlad politik.............................

33

1.2

Utredningens arbete................................................................

34

 

1.2.1

Expertgrupp .............................................................

34

 

1.2.2

Regionala hearings....................................................

34

 

1.2.3

Övriga möten ...........................................................

35

 

1.2.4

Workshopar och egna seminarier ............................

35

 

1.2.5

Internationella kontakter.........................................

35

 

1.2.6

Konsultstöd..............................................................

36

1.3

Övrigt.......................................................................................

 

36

1.4

Betänkandets disposition ........................................................

37

2

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp

 

 

och grundläggande data .............................................

39

2.1

Inledning..................................................................................

39

2.2

Definitioner och begrepp ........................................................

40

 

2.2.1

Turism ......................................................................

40

 

2.2.2

Besöksnäring och andra begrepp .............................

41

2.3

Besöksnäring och turism i siffror............................................

42

 

2.3.1

Turismsatellitkonto mäter ekonomiska effekter.....

42

 

2.3.2

Turismkonsumtion ..................................................

44

 

2.3.3

Turismens förädlingsvärde......................................

46

 

 

 

5

Innehåll

SOU 2017:95

 

2.3.4

Sverige i en global kontext......................................

49

2.4

Branscherna i turismsatellitkontot .........................................

49

 

2.4.1

Förklaring till statistiken .........................................

50

 

2.4.2

Handel......................................................................

51

 

2.4.3

Hotell- och restaurangverksamhet..........................

52

 

2.4.4

Uthyrning, resetjänster och andra stödtjänster ......

55

 

2.4.5

Kultur, sport, nöje och skönhetsvård......................

57

 

2.4.6

Transport .................................................................

58

 

2.4.7

Design, foto, tolk.....................................................

62

3

En samlad politik.......................................................

65

3.1

Behovet av en samlad politik .................................................

65

3.2

Besöksnäringens aktörssystem ...............................................

66

 

3.2.1

Internationell och nationell nivå ............................

69

 

3.2.2

Regional nivå ...........................................................

72

 

3.2.3

Lokal nivå.................................................................

74

 

3.2.4

Offentliga flöden och privata investeringar ............

75

 

3.2.5

Samlad bedömning av aktörssystemet ....................

77

3.3

Mål för politiken.....................................................................

80

3.4En nationell strategi för hållbar turism och växande

besöksnäring............................................................................

82

3.4.1

Danmark ..................................................................

83

3.4.2

Finland .....................................................................

85

3.4.3

Island........................................................................

85

3.4.4

Norge .......................................................................

86

3.4.5

Sverige ......................................................................

86

3.5 Strategiska insatsområden och delmål....................................

87

3.5.1

Digitalisering av besöksnäringen.............................

88

3.5.2

Kompetensförsörjning ............................................

89

3.5.3

Utveckling, innovation och forskning....................

90

3.5.4

Tillgänglighet ...........................................................

90

3.5.5

Naturturism .............................................................

91

3.5.6

Kulturturism ............................................................

91

3.5.7

Måltidsturism...........................................................

92

3.5.8

Evenemang och stora möten ...................................

92

3.5.9

Företagens villkor....................................................

92

6

SOU 2017:95

 

Innehåll

3.5.10

Samband mellan de tematiska insatsområdena........

93

3.6 Organisering............................................................................

95

3.6.1

Nationellt besöksnäringsforum...............................

95

3.6.2Ny nationell funktion för utveckling och

 

 

innovation.................................................................

97

 

3.6.3

Besöksnäringens myndighetsgrupp......................

107

 

3.6.4

Etablering av en starkare samverkansarena

 

 

 

för näringslivet.......................................................

109

3.7

Konsekvenser.........................................................................

110

4

Besöksnäringen – en del av ett hållbart

 

 

samhällsbygge ........................................................

113

4.2Agenda 2030 och ekonomisk, social och miljömässig

hållbarhet...............................................................................

114

4.3Smart samhällsbyggnad – smarta städer och smarta

 

landsbygder............................................................................

119

4.4

Olika täthet ger olika förutsättningar...................................

120

4.5

Stadens roll för besöksnäringens utveckling.......................

121

4.6

Turism och besöksnäring i landsbygder ...............................

123

4.7

Samhällsplanering och turism ...............................................

125

4.8

Aktörssamverkan i storstäderna............................................

127

4.9

Besöksnäringen som länk mellan stad och landsbygd..........

128

4.10

Konsekvenser.........................................................................

130

5

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings-

 

 

och plattformsekonomi .............................................

133

5.1

Digitaliseringspolitiken .........................................................

134

5.2

Digital kompetens .................................................................

135

5.3

Digital trygghet .....................................................................

136

5.4

Digital innovation..................................................................

137

 

5.4.1

Datadriven och digitalt driven innovation.............

139

7

Innehåll

SOU 2017:95

 

5.4.2

Delnings - och plattformsekonomi ........................

139

5.5

Digital ledning.......................................................................

147

5.6

Digital infrastruktur..............................................................

148

5.7

Konsekvenser ........................................................................

151

6

Kompetensförsörjning ...............................................

153

6.1

Kompetensförsörjning – en nyckelfråga ..............................

153

 

6.1.1

Nya krav på kompetens .........................................

153

 

6.1.2

Utredningens fokus i frågan ..................................

154

6.2

Aktörer

..................................................................................

155

6.3

Arbetsmarknaden..................................................................

157

 

6.3.1 ....................................

En hög sysselsättningsgrad

157

 

6.3.2 ............

Stort rekryteringsbehov i besöksnäringen

158

 

6.3.3 ..........................................

Stark genomströmning

159

 

6.3.4 ...........................

Polarisering av arbetsmarknaden

160

6.4

Många utlandsfödda .............förvärvsarbetar i branscherna

161

 

6.4.1 ..

Arbetskraftsinvandring efterfrågas av företagen

162

 

6.4.2 ..............................

Stöd för att anställa nyanlända

163

6.5

Utbildningar .....................................och utbildningsnivåer

166

 

6.5.1 ......................

Yrkesutbildningar på gymnasienivå

167

 

6.5.2 .......

Utbildningar vid komvux och folkhögskolor

169

 

6.5.3 ................................................................

Yrkesvux

169

 

6.5.4 .....................................................

Yrkeshögskolan

171

 

6.5.5 ...............

Högskole - och universitetsutbildningar

173

 

6.5.6 ..........................................

Utländska utbildningar

174

 

6.5.7 .........................

Besöksnäring i andra utbildningar

175

 

6.5.8 .........

Mer flexibel och öppen utbildningsstruktur

176

6.6

Kompetensbehov ..................................................................

176

6.7

Kompetensutveckling .........................................i företagen

178

6.8

Kompetens .......om besöksnäring i det offentliga systemet

178

6.9

Vikten av ...................................matchning på regional nivå

179

6.10

Vägledning.............................................................................

182

8

SOU 2017:95 Innehåll

6.11

Konsekvenser.........................................................................

183

7

Utveckling, innovation och forskning ..........................

185

7.1

Besöksnäringens innovationsförmåga...................................

186

 

7.1.1

Vad är innovation? .................................................

186

 

7.1.2

Användardriven och öppen innovation.................

187

 

7.1.3

Synen på besöksnäring och innovation .................

188

 

7.1.4

Innovation i besöksnäringens företag ...................

191

 

7.1.5

Utvecklingsprocesser på regional och lokal nivå...

193

 

7.1.6

Utveckling av destinationer ...................................

195

 

7.1.7

Utveckling av tematiska områden .........................

198

7.2

Forskning...............................................................................

199

 

7.2.1

Var finns forskningen?...........................................

200

 

7.2.2

Forskarnätverk .......................................................

202

 

7.2.3

Offentliga FoU investeringar ................................

203

 

7.2.4

Investeringar i besöksnäringsrelevant forskning...

204

 

7.2.5

Behov av kunskapsutveckling................................

205

 

7.2.6

Forskningens villkor ..............................................

206

7.3

Initiativ för ökad samverkan .................................................

208

7.4

Konsekvenser.........................................................................

211

8

Data, statistik och analys ..........................................

213

8.1

Inledning................................................................................

214

8.2

Aktörer inom data och statistik ............................................

214

8.3

Det nationella statistikarbetet ...............................................

217

 

8.3.1

Inkvarteringsstatistik .............................................

218

 

8.3.2

Arbetsformer inom nationellt statistikansvar .......

219

8.4

Konsumtions- respektive produktionsdata ..........................

220

8.5

Digitala möjligheter...............................................................

222

8.6

Mätning och uppföljning av hållbarhet.................................

223

8.7

Regional och kommunal statistik..........................................

224

8.8

Branschsegment och aktivitetsområden ...............................

225

9

Innehåll

SOU 2017:95

8.9

Ekonomisk effektberäkning och prognoser.........................

227

8.10

Fördjupad analys och kompetensutveckling........................

228

8.11

Tillgängliggörande och transparens......................................

229

8.12

Konsekvenser ........................................................................

230

9

Trafikutbud och transporter .......................................

233

9.1

Transportsystemets betydelse för besöksnäringen..............

234

9.2

Tolkning av trafikutbud i befintlig infrastruktur .................

235

9.3

Aktörer inom besöksnäringens transportsystem.................

236

9.4

Hållbara transporter och miljöteknisk utveckling ...............

238

9.5Besöksnäringen i den nationella transportinfrastruktur-

 

och transportpolitiken ..........................................................

239

9.6

Nationell plan för transportsystemet 2018–2029.................

240

9.7

Kollektivtrafik .......................................................................

241

 

9.7.1

Utmaningar i kollektivtrafiken..............................

242

9.8

Andra möjligheter och hinder ..............................................

245

9.9

Planeringsverktyg i nationell trafikplanering .......................

245

 

9.9.1

Tillgänglighetsanalys..............................................

245

 

9.9.2

Utveckling av planeringsmodeller.........................

246

9.10

Ett sammankopplat trafiksystem..........................................

248

 

9.10.1

Spårbunden trafik ..................................................

249

 

9.10.2

Luftfart...................................................................

250

 

9.10.3

Vägtrafik ................................................................

252

 

9.10.4 Sjöfart inkl. inre vattenvägar..................................

257

9.11

Småföretagens transporter av besökare................................

259

9.12

Konsekvenser ........................................................................

260

10

Naturturism.............................................................

263

10.1

Inledning ...............................................................................

264

10.2

Aktörer inom naturturism....................................................

265

10

SOU 2017:95 Innehåll

 

10.2.1

Friluftslivspolitiken................................................

269

 

10.2.2 Bedömning för en samlad politik ..........................

270

10.3

Naturmiljö som infrastruktur och resurs .............................

271

10.4

Hållbar utveckling i naturmiljö.............................................

273

10.5

Allemansrätt och naturturism...............................................

274

10.6

Naturturismföretagets särskilda förutsättningar..................

278

10.7

Turism i skyddade områden..................................................

279

10.8

Turism i oskyddade naturområden.......................................

282

10.9

Naturguider ...........................................................................

284

10.10

Särskilda segment inom naturturism ....................................

285

 

10.10.1

Maritim naturturism ..............................................

285

 

10.10.2

Vilt-, jakt- och fisketurism.....................................

287

 

10.10.3

Leder.......................................................................

288

10.11

Kompetens.............................................................................

289

10.12

Konsekvenser.........................................................................

290

11

Kulturturism ...........................................................

291

11.1

Inledning................................................................................

292

11.2

Aktörer inom kulturturism...................................................

294

11.3

Nationell kultur- och kulturarvspolitik ................................

298

11.4

Samtida kultur och arkitektur, form och design...................

302

11.5

Kulturmiljö som infrastruktur och resurs ............................

304

11.6

Kulturturismföretagets särskilda förutsättningar.................

307

11.7

Destinationsutveckling och världsarv ...................................

308

11.8

Museerna................................................................................

310

11.9

Småskaliga kulturmiljöer och ideellt arbete..........................

311

11.10

Samisk kultur .........................................................................

313

11.11

Konsekvenser.........................................................................

315

11

Innehåll

SOU 2017:95

12

Måltidsturism ..........................................................

317

12.1

Inledning, begrepp och definitioner.....................................

317

12.2

Målgruppen efterfrågar kvalitativa måltidsupplevelser ........

320

12.3

Företagen...............................................................................

321

 

12.3.1 Lantbruk och småskalig livsmedelsförädling........

322

 

12.3.2 Dryckesproducenter..............................................

323

 

12.3.3 Regional identitet och ursprung............................

325

12.4

Strategier och strukturerat utvecklingsarbete ......................

326

 

12.4.1 Kunskap för rikare upplevelser..............................

327

12.5

Konsekvenser ........................................................................

329

13

Evenemangs- och möteslandet Sverige.......................

331

13.1

Evenemang, inledning och definitioner ..............................

332

13.2

Allt fler strategiska evenemangsnationer............................

333

13.3

Stora möten och internationella besök ...............................

334

 

13.3.1

Organisationsmöten .............................................

335

 

13.3.2

Företagsmöten och kongresser ............................

335

 

13.3.3

Internationella delegationer ..................................

336

13.4

Effekter av evenemang .........................................................

336

 

13.4.1 Ekonomiska, sociala och miljömässiga värden....

336

 

13.4.2

Längre säsong ........................................................

337

 

13.4.3

Agents of change ...................................................

338

13.5

Samhällsutveckling och säkerhet .........................................

339

13.6

Aktörer

..................................................................................

341

 

13.6.1 ..................Ökad samverkan lokalt och regionalt

341

 

13.6.2 ..................................................................

Idrotten

342

 

13.6.3 .................................................................

Kulturen

343

 

13.6.4 ....................................

Fler kommersiella aktörer

343

 

13.6.5 .............Evenemang och möten i exportstrategin

344

13.6.6Kunskapsutveckling och värdering av

 

evenemang .............................................................

344

13.6.7

Modeller för samverkan och roller.......................

346

13.6.8

En samlad Sverigebild ...........................................

347

12

SOU 2017:95 Innehåll

 

13.6.9

Representationsstöd..............................................

347

13.7

Konsekvenser ........................................................................

348

14

Regler, tillstånd och tillsyn ........................................

349

14.1

Förenkling för ökad konkurrenskraft ...................................

349

14.2

Aktörer inom förenklingsarbetet ..........................................

350

14.3

Begrepp och definitioner .......................................................

352

14.4

Uppgiftslämnande i besöksnäringen .....................................

353

 

14.4.1 Kravbilden som företagare möter...........................

353

 

14.4.2 En utmaning att navigera bland kraven..................

357

14.5

Effekter av uppgiftslämnande och tillsyn..............................

358

14.6

Den vitala kontakten mellan företag och kommun...............

360

14.7

Förenkling för företagare i besöksnäring ..............................

361

14.8

Företagens villkor som strategiskt insatsområde ..................

364

14.9

Konsekvenser.........................................................................

365

15

Samlade konsekvenser av utredningens förslag ............

367

15.1

Krav på konsekvensbeskrivningar.........................................

367

15.2

Samhällsekonomiska konsekvenser ......................................

368

15.3

Konsekvenser för kostnader och intäkter.............................

372

 

15.3.1

Förslag finansiering................................................

377

15.4

Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service i

 

 

olika delar av landet ...............................................................

377

 

15.4.1

Besöksnäringskommuner och städer.....................

378

 

15.4.2 Besöksnäringen som länk mellan stad och

 

 

 

landsbygd................................................................

379

 

15.4.3 Sysselsättningseffekter av utredningens förslag....

379

15.5

Konsekvenser för jämställdheten..........................................

381

15.6

Konsekvenser för de integrationspolitiska målen.................

383

15.7

Konsekvenser för små företag...............................................

385

13

Innehåll

SOU 2017:95

15.8

Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen ................

387

15.9

Påverkan på andra myndigheter och organisationer ............

387

15.10

Målkonflikter ........................................................................

389

15.11

Konsekvenser för brottsligheten ..........................................

389

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2016:83...........................................

391

Bilaga 2

Inbjudan till inspel till utredningen.............................

401

14

Sammanfattning

Utredningens förslag

Mål

Utredningen föreslår att regeringen föreslår att riksdagen fattar beslut om ett nytt övergripande politiskt mål för hållbar turism och växande besöksnäring: att öka besöksnäringens och turismens bidrag till hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i hela landet.

Utredningsarbetet har haft som utgångspunkt att det är mycket viktigt att de tre hållbarhetsperspektiven hanteras i en helhet så att politiska krav som ställs på miljömässig och social hållbarhet balan- seras med stimulanser för ekonomisk hållbarhet.

Strategi, insatsområden och delmål

Vidare förslår utredningen att regeringen utvecklar, antar och genom- för en nationell strategi för hållbar turism och växande besöksnäring – en plattform för hur politiken ska utformas och genomföras fram till 2030 – och att utveckling av denna strategi sker i samverkan med besöksnäringen, statliga myndigheter, regioner, kommuner och civilsamhället. Utredningen föreslår att den nationella strategin delas upp i ett antal strategiska insatsområden och att det övergripande målet för hållbar turism och växande besöksnäring bryts ner på mätbara delmål inom dessa strategiska områden. De strategiska insatsområden som utredningen föreslår är; Digitalisering, Kompe- tensförsörjning, Utveckling innovation och forskning, Tillgänglighet, Naturturism, Kulturturism, Måltidsturism, Evenemang och stora möten och Företagens villkor. Detta är förslag som bör utvecklas i det föreslagna strategiarbetet och över tid.

15

Sammanfattning

SOU 2017:95

Nationellt besöksnäringsforum

Utredningen föreslår vidare att regeringen inrättar ett Nationellt besöksnäringsforum som får uppdraget att ta fram den nationella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring samt därefter koordinera genomförandet av strategin. Förslagsvis inrättas Natio- nellt besöksnäringsforum för att verka under en tidsperiod på 5–8 år, under tiden som strategin utvecklas och implementeras.

Ny nationell funktion för utveckling och innovation

Innovation och ett kontinuerligt utvecklingsarbete är helt nöd- vändigt för att bemöta turismens och besöksnäringens potential, tillväxt och utmaningar – inte minst är detta väsentligt i ett hållbar- hetsperspektiv. I den globala konkurrensen behöver företag och destinationer erbjuda upplevelser i form av produkter och tjänster som håller mycket hög kvalitet. Detta ställer krav på att besöks- näringens aktörssystem, såväl privata som offentliga aktörer, har en hög innovationsförmåga som säkerställer utveckling av företag, produkter, tjänster och processer. Även den ideella sektorn har en roll att fylla. En viktig förutsättning för detta är att besöksnäringens branscher och behov koordineras med innovationsstödsystemet. Utredningen bedömer att det i dag saknas forum med nationellt samlat ansvar för långsiktig kunskapsutveckling och innovation inom flera av de strategiska insatsområden utredningen föreslår, och då främst för Digitalisering, Naturturism, Kulturturism, Måltidsturism och Evenemang och stora möten. Då både företagen och samhället har ett intresse av att utveckla besöksnäringen och de platser – destinationer

– där turismen sker bedömer utredningen att det finns ett starkt värde i ett organiserat samarbete mellan staten, regioner, kommuner och näringslivet för att skapa en mer konkurrenskraftig och innovativ besöksnäring.

Utredningen föreslår bildande av en ny nationell funktion med rollen att verka för långsiktig uppbyggnad av innovationsförmåga och kunskapsutveckling inom en rad strategiska insatsområden samt koordinera besöksnäringens branscher och deras behov med innova- tionsstödsystemets aktörer. Den nationella funktionens roll ska vara att utgöra ett stöd till företagens och regioners utvecklingsarbete genom att:

16

SOU 2017:95

Sammanfattning

främja gränssnittet mellan besöksnäringens branscher, akademi och offentlig sektor i frågor rörande innovation och forskning

baserat på den nationella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring prioritera bland strategiska insatser för innovation och utveckla former för innovationsarbete i besöksnäringen

när det är relevant, samordna nationella innovations- och utveck- lingsprojekt och ansökningar av medel för utveckling och innovation inom de strategiska insatsområdena

genomföra kartläggningar och analyser som stöd för utveckling av de strategiska insatsområdena digitalisering, naturturism, kulturturism, måltidsturism och stora evenemang och möten. Uppdraget bör utformas så att detta genomförs i samordning med relevanta myndigheter

utveckla kunskapsbaserade verktyg och modeller inom besöks- näringens strategiska insatsområden digitalisering, naturturism, kulturturism, måltidsturism och stora evenemang och möten

sprida dessa fakta och verktyg till besöksnäringens företag och organisationer, kunskaps- och innovationsstödsystemet och andra offentliga aktörer, nationellt och regionalt.

Utredningen bedömer att valet av huvudmannaskap för denna funktion kommer att påverka långsiktighet, olika aktörers engage- mang, besöksnäringens branschers koppling till det svenska innova- tionsstödsystemet liksom hur framtida insatser bidrar till kunskaps- utveckling på forskarnivå. Det sistnämnda är av vikt för spridning av kunskap till utbildningssystemet och därmed på sikt för besöks- näringens kompetensförsörjning. Utredningen föreslår tre alternativa huvudmannaskap och redogör för bedömda styrkor och svagheter och ekonomiska konsekvenser för de olika förslagen.

En stärkt myndighetssamordning

Utredningen föreslår att regeringen ger den befintliga myndighets- samordningen, som sker inom ramen för Besöksnäringens myndig- hetsgrupp och under sammankallande av Tillväxtverket, ett stärkt mandat.

17

Sammanfattning

SOU 2017:95

Förslag på ytterligare insatser

Utredningen har i sitt arbete utgått från att en politik för hållbar turism och växande besöksnäring ingår som en naturlig del i det gemensamma och smarta samhällsbygget. Hållbar utveckling av besöksnäring och turism kan inte isoleras från andra utvecklings- områden kopplat till stads- och landsbygdsutveckling. Detta gäller såväl lokalt, regionalt som nationellt. En smart, hållbar, inkluderande miljö skapar attraktionskraft för många ändamål; företagande, innova- tioner, arbete, boende och besök.

Utöver huvuduppdraget att föreslå en samlad politik har det in- gått i utredningens uppdrag att kartlägga besöksnäringens behov, utmaningar och hinder för en hållbar utveckling, på följande om- råden och därefter föreslå konkreta insatser och möjliga förenklingar och som kan mobilisera andra aktörers insatser:

digitalisering inklusive digital tillgänglighet

forskning och innovation

kompetensförsörjning, kompetensutveckling

trafikutbud i befintlig infrastruktur rörande besöksnäringen

nyttjande av exempelvis stads-, natur- och kulturmiljöer

sysselsättning

företag inom naturturism samt kulturturism

data och statistik.

I betänkandet föreslås ett antal konkreta insatser på dessa områden. Några exempel är:

Ett fyraårigt uppdrag och 30 miljoner kronor till Tillväxtverket att utveckla en pilotsatsning på Hållbar destinationsutveckling genom samarbete mellan stad och landsbygd.

Ett tvåårigt uppdrag och 25 miljoner kronor till Research Institutes of Sweden AB (RISE) för att identifiera och definiera arbetssätt och skapa program och projekt för att i större omfattning än i dag inkludera besöksnäringens aktörer i befintliga innovations- strukturer.

18

SOU 2017:95

Sammanfattning

Ett fyraårigt uppdrag och 60 miljoner kronor till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) för att i samverkan med relevanta myndigheter och i dialog med läro- säten och branschernas forskningsråd, analysera vilka forsknings- behov som finns kopplade till besöksnäring och turism samt ta initiativ till och stödja strategisk forskning och utveckling med relevans för besöksnäringen.

Ett treårigt uppdrag och 25 miljoner kronor till Verket för innovationsstödssystem (Vinnova) att utveckla insatser för hållbara evenemang med fokus på säkerhet.

Ett tvåårigt uppdrag och 40 miljoner kronor till Tillväxtverket för att växla upp arbetet med förenkling för företag i besöksnäringen.

Utredningens uppdrag

Utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag på en samman- hållen politik för hållbar turism och växande besöksnäring. Syftet med uppdraget har varit att ge regeringen underlag för att stärka besöksnäringen som export- och jobbmotor i hela landet. I upp- draget har ingått att lämna förslag på en politik som skapar förut- sättningar för tillväxt, företagande och sysselsättning och som bidrar till att aktörerna gemensamt kraftsamlar inom besöksnäringen. I uppdraget har ingått att analysera målen för turismpolitiken och att kartlägga besöksnäringens behov och hinder för en hållbar utveck- ling och föreslå insatser. I uppdraget ingår att föreslå hur samverkan och samordning mellan näringen och offentliga aktörer kan utveck- las. Vidare har det ingått att föreslå hur kontaktytor mellan myndig- heter, näringsliv, akademi och civilsamhället kan utvecklas.

Begränsningar av uppdraget har varit att utredningen inte ska föreslå insatser för hur Sverige marknadsförs i utlandet. Vidare ska utredningen inte genomföra översyn och ta fram förslag beträffande skatte- och avgiftsregler eller förändringar i skatteförfarandet.

19

Sammanfattning

SOU 2017:95

Uppdragets bakgrund

Svensk turism och besöksnäring var senast föremål för en statlig offentlig utredning 2004. Under de 13 år som gått sedan dess har världen förändrats radikalt, inte minst genom den digitala utveck- lingen. Världen har upplevt en global finanskris och därefter en flyktingkris som är den största sedan andra världskriget. Vidare har en rad av de senaste årens terrorattacker varit inriktade på populära och turisttäta besöksmål.

På senare år har fenomenet hyperturism, där snabbt ökande besökstryck i städer eller på speciellt attraktiva platser, belastat sam- hällsfunktioner och påverkat fastighetsmarknaden på ett sätt som får folkopinionen att vända sig mot fortsatt tillväxt inom turism. I Sverige är hyperturism överlag inget problem men på några platser, till exempel Kungsleden, noteras att trycket av besökare har ökat markant enbart det senaste året.

Trots påverkan av den globala ekonomiska, finansiella och sociala krisen och andra utmaningar har turismen och besöksnäringen visat på motståndskraftig tillväxt globalt och nationellt under senare år. Det globala resandet uppgick under 2016 till 1,24 miljarder ankoms- ter, en ökning med 4,3 procent från året innan. Enligt FN:s världs- turismorganisation ökade resandet till och inom alla världsdelar, undantaget Mellanöstern dit resandet sjönk med drygt 4 procent. 2016 uppskattades turismkonsumtionen i Sverige omsätta uppemot 300 miljarder kronor och sysselsätta cirka 170 000 personer. Värdet av de inhemska besökarnas konsumtion utgjorde 60 procent av den totala konsumtionen. De resterande 40 procenten var således de utländska besökarnas konsumtion vilket skapar ett exportvärde på 120 miljarder kronor, ungefär 6 procent av Sveriges totala export. Denna export, till skillnad från annan export, genererar moms- intäkter motsvarande 17 miljarder kronor.

Flera länders regeringar, även Sveriges, inser att turismen har kapacitet att stimulera ekonomin och att turism och besöksnäringen därmed erbjuder möjligheter att bidra till nationalekonomiska mål. Utveckling av turismpolitik är en alltmer komplex process, med längre tidshorisont och bredare omfattning än tidigare. Detta kräver ett innovativt och samlat politisk angreppssätt som kan utveckla mål och genomföra en politik som adresserar och sträcker sig över flera politikområden.

20

SOU 2017:95

Sammanfattning

Konsekvenser av förslagen

Utredningens sammantagna bedömning är att förslagen leder till positiva samhällsekonomiska effekter genom att möjliggöra att de samlade resurserna inom besöksnäringens aktörssystem används mer effektivt än i dag. Utredningen bedömer att förslagen indirekt kan leda till att företagen inom besöksnäringens branscher blir mer lön- samma och sysselsätter fler personer än om förslagen inte genom- förs. Sysselsättningseffekterna har potential i hela landet. Turismen sysselsätter fler personer i storstäderna än i landsbygderna. Däremot är turismen och besöksnäringen viktig i Sveriges landsbygder för sin relativa roll, då varje enskild möjlighet till företagande eller anställ- ning har relativt större betydelse i landsbygder än i de snabbväxande städerna. Besöksnäringen är en näring som bidrar till att länka samman olika delar av Sverige med varandra. Besöksnäringen och fortsatt utveckling av turismen i Sverige har potential att fungera som ett kitt mellan olika delar av landet, inte minst mellan stad och landsbygder.

Givet att utredningens förslag kommer att leda till ökad syssel- sättning enligt mönster som följer den fördelning av kvinnor, män, inrikes födda respektive utrikes födda som besöksnäringens branscher har i dag kommer förslagen att påverka kvinnor födda i och utanför Sverige samt män födda utanför Sverige i högre utsträckning i jäm- förelse med åtgärder som påverkar hela näringslivet.

Vidare ser utredningen möjligheter för regeringen att i den natio- nella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring som föreslås utvecklas tydligare styra insatser för att bidra exempelvis till nyanländas inträde och etablering på arbetsmarknaden. En förut- sättning för att kunna följa upp och bidra till jämställdhet och integ- ration är tillgång till kunskap. Utredningens förslag om ökad forsk- ning samt om utvecklad data och statistik syftar till att ge olika aktörer bättre verktyg för att bland annat förstå besöksnäringens strukturer och effekter för olika grupper vilket i sin tur kan antas bidra till möjligheter att nå mål för jämställdhet och integration. Förslaget om en ny nationell funktion för utveckling och innovation kommer att kunna ha särskild betydelse för små företag. Utred- ningens bild är att små och medelstora företag generellt har mer begränsad kapacitet att satsa på forskning och utveckling och att tillgodogöra sig kunskap än stora företag.

21

Sammanfattning

SOU 2017:95

Förslagen om att stärka forskning om besöksnäringen kan mot den bakgrunden förväntas ha störst nytta för stora företag, samtidigt som förslagen om att utvärdera insatser för innovation och att inkludera besöksnäringens aktörer i befintliga innovationsstöd- strukturer i större omfattning än i dag har stor potential för små företag eftersom de anses vara extra svaga på att omsätta forskning till lönsam affärsutveckling.

Utredningens förslag rörande kompetensutveckling för myndig- heter och företag syftar till att underlätta för företag i besöks- näringen att göra rätt vilket bedöms få större effekter för små företag som ofta har lägre administrativ förmåga än stora företag.

Utredningens förslag har stor påverkan på landsting och kom- muner eftersom turismen och besöksnäringen till sin natur är lokal och platsbunden. Då förslagen utgår från en frivillhet för landsting, regioner och kommuner påverkar de inte den kommunala demo- kratin eller uppgiftsfördelningen mellan staten och kommunsektorn. Utredningens uppdrag har varit att ge förslag på en samlad politik samt hur samverkan och samordning mellan näringen och offentliga aktörer kan utvecklas. Det ligger i uppdragets natur att förslagen medför konsekvenser för en rad myndigheter och organisationer.

Förslagen bedöms i en grov uppskattning medföra årliga kostna- der på mellan 50 och 110 miljoner kronor, beroende av vilket alter- nativ som beslutas. Utredningen föreslår att kostnaderna belastar statsbudgeten, samt beroende av vilket alternativ som väljs för ny utvecklingsfunktion eventuellt även finansieras av regioner, lands- ting, kommuner och besöksnäringen. Därtill uppskattar vi att för- slagen innebär engångskostnader på cirka 275 miljoner kronor. Vi föreslår att dessa finansieras av statsbudgeten.

22

Summary

The Inquiry’s proposals

Policy objective

The Inquiry proposes that the Government propose that the Riksdag adopt a new overarching policy objective to enhance the tourism and hospitality industry’s contribution to economic, social and environmental components of sustainable development throughout the country. The Inquiry’s starting point has been the great importance of these three sustainability perspectives being tackled holistically to ensure that political demands for environmental and social sustaina- bility are balanced by incentives for economic sustainability.

Strategy, fields of action and sub-objectives

The Inquiry also proposes that the Government develop, adopt and implement a national strategy for a sustainable and thriving tourism and hospitality industry – a platform for the design and imple- mentation of policy until 2030 – and that the development of this strategy take place in partnership with the tourism and hospitality industry, government agencies, regions, municipalities and civil society. The Inquiry proposes that the national strategy be divided into a number of strategic fields of action and that the overarching policy objective for a sustainable and thriving tourism and hospitality industry be broken down into measureable sub-objectives within these fields. The strategic fields of action the Inquiry pro- poses are: digital transformation; skills supply; developing innovation and research; accessibility; nature tourism; cultural tourism; culinary tourism; major events and meetings and business conditions. This

23

Summary SOU 2017:95

proposal should be developed over time within the proposed strategic framework.

National tourism and hospitality industry forum

The Inquiry also proposes that the Government establish a national tourism and hospitality industry forum that will be tasked with drawing up the national strategy for a sustainable and thriving tourism and hospitality industry, and subsequently with coordina- ting the strategy’s implementation. It is proposed that the national tourism and hospitality industry forum be established for a period of five to eight years, during the time the strategy is being developed and implemented.

New national development and innovation function

Innovation and continuous development is absolutely essential in addressing the potential, growth and challenges of the tourism and hospitality industry – not least from a sustainability perspective. In a globally competitive market, businesses and destinations need to offer experiences in the form of very high-quality products and services. This means that private and public actors must have a high level of innovative capacity that ensures the development of businesses, products, services and processes. The non-profit sector also has a role to play. An important prerequisite for this is that the sectors and needs of the tourism and hospitality industry coordinate with the innovation support system. In the Inquiry’s assessment, there is currently no forum with overall national responsibility for long-term knowledge development and innovation in several of the strategic fields of action the Inquiry is proposing, particularly digital transformation, nature tourism, cultural tourism, culinary tourism, events and major meetings. As both businesses and society have an interest in developing the tourism and hospitality industry and the locations – destinations – where tourism takes place, in the Inquiry’s view there is considerable value in organised cooperation between central govern- ment, regions, municipalities and the business community to create a more competitive and innovative tourism and hospitality industry.

24

SOU 2017:95

Summary

The Inquiry proposes the formation of a new national function with the role of promoting the long-term building of innovative capacity and knowledge development in a number of the strategic fields of action, and coordinating the tourism and hospitality industry’s sectors and their needs with actors within the innovation support system. The role of this national function will be to provide support to businesses’ and regions’ development efforts through the following:

Promoting the points of contact between tourism and hospitality sectors, academia and the public sector in matters concerning innovation and research.

Setting priorities – based on the national strategy for a sustainable and thriving tourism and hospitality industry – among strategic innovation initiatives, and developing methods for working with innovation in the tourism and hospitality industry.

Coordinating, when relevant, national innovation and development projects and development and innovation funding applications in the strategic fields of action.

Conducting surveys and analyses to support the development of the strategic fields of action of digital transformation, nature tourism, cultural tourism, culinary tourism and major events and meetings. This assignment should be designed so that it is imple- mented in coordination with relevant agencies.

Developing knowledge-based tools and models in the tourism and hospitality industry’s strategic fields of action of digital trans- formation, nature tourism, cultural tourism, culinary tourism and major events and meetings.

Spreading these tools and models to businesses and organisations in the tourism and hospitality industry, the knowledge and innova- tion support system, and other public sector actors, nationally and regionally.

In the Inquiry’s assessment, the choice of responsible entity for this function will affect the long-term approach, the engagement of various actors, the link between tourism and hospitality sectors and the Swedish innovation support system, and the contribution future

25

Summary

SOU 2017:95

investments will make to knowledge development at doctoral level. The latter is important in the spread of information to the education system and thus in the longer term for skills supply in the tourism and hospitality industry. The Inquiry proposes three alternative responsible entities and presents the estimated strengths and weak- nesses and the economic consequences of the various proposals.

Enhanced agency coordination

The Inquiry proposes that the Government strengthen the mandate of the existing coordination that takes place between 14 government agencies and state-owned companies within the framework of Besöksnäringens myndighetsgrupp, under the leadership of the Swedish Agency for Economic and Regional Growth.

Proposals for further action

In its work, the Inquiry has assumed that a policy for a sustainable and thriving tourism and hospitality industry is a natural part of the smart society we are building together. Sustainable development of the tourism and hospitality industry cannot be isolated from other development areas linked to urban and rural development. This applies at the local, regional and national level. Smart, sustainable, inclusive environments are highly attractive for many purposes – entrepreneurship, innovation, work, living and visiting.

In addition to the main task of proposing a coherent policy, the Inquiry’s remit has included surveying the tourism and hospitality industry’s needs and challenges, and obstacles to its sustainable development in the following areas, and subsequently proposing concrete initiatives and possible simplifications that may mobilise initiatives by other actors:

digital transformation, including digital accessibility;

research and innovation;

skills supply and continuing professional development;

transport supply in existing infrastructure regarding the tourism and hospitality industry;

26

SOU 2017:95

Summary

making use of different types of environments, such as urban, natural and cultural;

employment;

nature tourism and cultural tourism businesses; and

data and statistics.

A number of concrete initiatives in these areas are proposed in the report. Examples include the following:

a four-year remit, and SEK 30 million, for the Swedish Agency for Economic and Regional Growth to develop a pilot project on sustainable development of the tourism and hospitality industry to interconnect urban and rural areas;

a two-year remit, and SEK 25 million, for the Research Institutes of Sweden AB (RISE) to identify work processes and initiate programs which strengthens collaboration between the tourism and hospitality industry and existing innovation structures;

a four-year remit, and SEK 60 million, to the Swedish Research Council for Environment, Agricultural Sciences and Spatial Plan- ning (Formas) to analyse – in collaboration with other relevant government agencies and in dialogue with higher education institutions and sector research councils – the research needs linked to the tourism and hospitality industry, and initiate and support strategic research and development of relevance for the tourism and hospitality industry;

a three-year remit, and SEK 25 million, for the Swedish Agency for Innovation Systems (Vinnova) to develop initiatives for sustainable events, with a focus on security; and

a two-year remit, and SEK 40 million, for the Swedish Agency for Economic and Regional Growth to increase work with better regulations for businesses in the tourism and hospitality industry.

27

Summary

SOU 2017:95

The Inquiry’s remit

The Inquiry was instructed to submit proposals for a coherent policy for a sustainable and thriving tourism and hospitality industry. The aim has been to provide the Government with information to strengthen the tourism and hospitality industry as an engine for export growth and job creation throughout the country. The remit has included submitting proposals for a policy that creates conditions for growth, entrepreneurship and employment, and that encourages actors to mobilise their combined efforts in the tourism and hospitality industry. The remit has also included analysing the objectives of tourism policy and surveying the tourism and hospital- ity industry’s needs and obstacles to ensuring sustainable develop- ment, and proposing initiatives. The remit includes proposing how collaboration and coordination between industry and public sector actors can be developed. It also includes proposing how points of contact between government agencies, industry, academia and civil society can be developed.

One limitation of the remit was that the Inquiry was not to propose measures for the promotion of Sweden abroad. Nor was the Inquiry to conduct a review or produce proposals regarding rules for taxes and fees, or changes to tax procedures.

Background

The last time the Swedish tourism and hospitality industry was the object of a government inquiry was in 2004. In the 13 years since then, the world has changed radically, not least through the digital transformation. The world has experienced a global financial crisis and then the largest migration crisis since the Second World War. Moreover, many of the terrorist attacks of recent years have targeted popular tourist destinations.

Recent years have seen the emergence of ‘hypertourism’, where rapidly increasing numbers of visitors in cities or at particularly attractive locations are burdening public services and impacting real estate markets in a way that is causing public opinion to turn against tourism’s continued growth. Although hypertourism is generally not a problem in Sweden, the number of visitors to several locations, such as Kungsleden, has increased dramatically in the last year alone.

28

SOU 2017:95

Summary

Despite the impact of the global financial, economic and social crisis and other challenges, the tourism and hospitality industry has displayed resilient growth globally and nationally in recent years. Global tourism accounted for 1.24 billion arrivals in 2016, a 4.3 per cent rise on the previous year. According to the United Nations World Tourism Organisation, tourist arrivals increased to and within all parts of the world, with the exception of the Middle East, where arrivals declined by just over 4 per cent. Internal tourism consumption in Sweden was estimated at almost SEK 300 billion in 2016, employing some 170 000 people. The value of domestic tourist consumption comprised 60 per cent of the total tourism consumption. The remaining 40 per cent accordingly represents inbound tourism consumption, generating an export value of SEK 120 billion, or approximately 6 per cent of Sweden’s total exports. Unlike other forms of exports, these exports generated VAT revenue equivalent to SEK 17 billion.

The governments of numerous countries, including Sweden, realise that tourism can stimulate the economy, and that the tourism and hospitality industry accordingly offers opportunities to help achieve economic goals. The development of tourism policy is an increasingly complex process, with a longer time horizon and broader scope than previously. This requires an innovative and coherent policy approach that can develop goals and implement policies addressing and encompassing several policy areas.

Impact of the proposals

The Inquiry’s overall assessment is that the proposals will have a positive socio-economic effect by enabling more efficient use of the combined public and private investments in the Swedish tourism and hospitality industry than is the case today. In the Inquiry’s assessment, the proposals may indirectly lead to businesses within the tourism and hospitality industry becoming more profitable, employing more people than if the proposals were not implemented. The employment effects will generate potential throughout the entire country. Tourism employs more people in metropolitan areas than in rural areas. On the other hand, the tourism and hospitality industry has greater relative importance in Sweden’s rural areas,

29

Summary

SOU 2017:95

where the importance of each individual opportunity for entrepreneurship or employment is relatively greater than in rapidly growing cities. The tourism and hospitality industry is an industry that connects the different parts of Sweden with each other. The tourism and hospitality industry, and continued development of tourism in Sweden, has the potential to act as a cohesive force between various parts of the country, not least between urban and rural areas.

Given that the Inquiry’s proposals will lead to increased employ- ment in line with the current pattern of employment distribution within the tourism and hospitality industry of women, men, people born in Sweden and people born abroad, the proposals will have a greater impact on women born in Sweden and abroad, and men born abroad, compared with measures that affect the entire business sector.

The Inquiry also sees an opportunity – in the proposed national strategy to be developed – for the Government to more clearly steer initiatives to contribute, for example, to the entry and establishment of newly arrived immigrants in the labour market. Access to knowledge is a prerequisite for following-up and improving gender equality and integration. The Inquiry’s proposals on increased research and the development of data and statistics aims to provide better tools enabling various actors to understand the tourism and hospitality industry’s structures and effects on different groups, which in turn can be assumed to contribute to the possibility of achieving gender equality and integration objectives. The proposal for a new national development and innovation function will be particularly important for small businesses. In the Inquiry’s view, small and medium-sized enterprises generally have more limited capacity to invest in research and development, and to acquire knowledge, than large companies.

In light of this, the proposals to strengthen research can be expected to offer the greatest benefit to larger businesses in the tourism and hospitality industry, while the proposals to evaluate initiatives in innovation and to close the gap between actors in the tourism and hospitality industry and public structures supporting innovation may provide the greatest potential for smaller businesses.

The Inquiry’s proposals concerning continuing skills develop- ment for government agencies and businesses aim to make it easier

30

SOU 2017:95

Summary

for businesses in the tourism and hospitality industry to do the right thing, which is expected to have more impact on small businesses, which often have lower administrative capacity than large businesses.

The Inquiry’s proposals will have considerable impact on county councils and municipalities, since the tourism and hospitality industry is, by its very nature, local, and location-bound. As the proposals are voluntary for county councils, regions and municipalities, they will not affect municipal democracy or the division of tasks between central and local government. The Inquiry’s remit was to propose a coherent policy and propose how collaboration and coordination between industry and public sector actors can be developed. It goes without saying that these proposals will entail consequences for a number of government agencies and organisations.

In a rough estimate, the proposals are expected to entail costs of SEK 50–110 million, depending on which alternative is adopted. The Inquiry proposes that the costs be charged to the central govern- ment budget and, depending on which option is chosen for the new national function, may also be financed by regions, county councils, municipalities and tourism and hospitality industry. In addition, we estimate that the proposals will mean one-off costs of approximately SEK 275 million. We propose that this is financed from the central government budget.

31

1Utredningens uppdrag och arbete

1.1Utredningens uppdrag – en samlad politik

Regeringen fattade i oktober 2016 beslut om att tillsätta en utredning med uppdrag att lämna förslag på en sammanhållen politik för hållbar turism och växande besöksnäring (Dir. 2016:83). Syftet med utred- ningen har varit att ge regeringen underlag för att stärka besöks- näringen som export- och jobbmotor i hela landet. Utredningen har haft i uppdrag att analysera utvecklingen och bedöma framtida ut- maningar och möjligheter för besöksnäringen, liksom att lämna förslag till en politik som skapar förutsättningar för tillväxt, före- tagande och sysselsättning och som bidrar till att aktörerna gemen- samt kan kraftsamla inom besöksnäringen – med ett tydligt jäm- ställdhets- och hållbarhetsperspektiv.

I uppdraget har ingått att analysera målen för turismpolitiken och att kartlägga besöksnäringens behov och hinder för en hållbar utveckling samt föreslå insatser. Uppdraget har vidare inkluderat att föreslå hur samverkan och samordning mellan besöksnäringen och offentliga aktörer kan utvecklas och att föreslå hur kontaktytorna mellan myndigheter, näringsliv, akademi och civilsamhället kan utvecklas.

Begränsning av uppdraget har varit att utredningen inte ska före- slå insatser för hur Sverige marknadsförs i utlandet. Vidare ska utred- ningen inte genomföra översyn och ta fram förslag beträffande skatte- och avgiftsregler eller förändringar i skatteförfarandet. Direktiven fogas till betänkandet som bilaga 1.

33

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2017:95

1.2Utredningens arbete

Utredningens arbete inleddes i november 2016. Tidigare studier, rapporter och forskning har kompletterats med regionala hearings, möten, workshopar och studiebesök. Därutöver har utredningen fått in över 120 skriftliga inspel från statliga myndigheter, regioner, kommuner, företag och organisationer. Sammanlagt har utredningen träffat över 800 personer i hearings och möten. Information om utredningens arbete har presenterats på den webbplats som reger- ingen tillhandahåller. Vår Facebooksida Utredningen Sveriges besöks- näring har under 2017 haft cirka 360 följare.

1.2.1Expertgrupp

Arbetet i utredningen har bedrivits i samarbete med utredningens 26 experter. Under utredningstiden har tre sammanträden hållits med expertgruppen. Experterna har tagit del av utredningens texter under arbetets gång och ombetts lämna synpunkter på dessa.

1.2.2Regionala hearings

I januari 2017 sändes en inbjudan till Sveriges landshövdingar att till- sammans med regionalt tillväxtansvariga samla regionens besöks- näring för att ge möjlighet att träffa och ge inspel till utredningen. Syftet var att fånga upp inspel från besöksnäringens aktörer i alla delar av Sverige. Samtliga regioner hörsammade inbjudan och under perioden februari – augusti genomfördes hearings i Sveriges 21 län. Vid dessa möten deltog företrädare för länsstyrelser, regioner, kommuner, besöksnäring och angränsande näringsliv, lärosäten, civilsamhälle och föreningsliv, kultur, evenemang och idrott. In- spelen och samtalen kretsade kring utmaningar, möjligheter och goda exempel, regionens roll i ett nationellt perspektiv, konkreta för- slag avseende övergripande strukturfrågor och de områden utred- ningen har haft i uppdrag att belysa.

Utöver att vara en arena för inspel har dessa möten varit ett tillfälle för regional dialog kring utmaningar och möjliga lösningar, såväl kortsiktiga som mer långsiktiga, i samtliga län. Inbjudan att anordna regionala hearings fogas till betänkandet som bilaga 2.

34

SOU 2017:95

Utredningens uppdrag och arbete

1.2.3Övriga möten

Parallellt med regionala hearings har utredningen hållit möten med en rad bransch- och intresseorganisationer, fackförbund, statliga bolag, myndigheter, departement och andra utredningar. Vi har även informerat om utredningen vid flera konferenser med innehåll inom ramen för utredningens uppdrag. Vi har deltagit i möten i regi av branschorganisationer och offentliga aktörer, exempelvis Visitas och Svensk Handels styrelser, SKL:s forum för regional kontakt och Näringsdepartementets forum för regionalt tillväxtansvariga samt Näringsdepartementets dialogforum för besöksnäringen.

1.2.4Workshopar och egna seminarier

I april 2017 genomförde utredningen en workshop om forskning och utbildning tillsammans med forskare vid Mittuniversitetet, Luleå universitet, Högskolan Dalarna, Umeå universitet, Uppsala universitet, Göteborgs universitet, Lunds universitet, Södertörns högskola och Karlstads universitet. I maj 2017 genomförde utred- ningen en workshop om data och statistik tillsammans med repre- sentanter för SCB, Tillväxtverket, Tillväxtanalys, Svensk Turism, Transportföretagen, Visita, Regionförbundet i Kalmar Län /Kalmar kommun, Region Västmanland, Tourism in Skåne, Turistrådet Västsverige, Etour och Kontigo AB. I juli 2017 arrangerade utred- ningen ett seminarium om naturturism med representanter för Riks- antikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Ekoturismföreningen, Svenska Turistföreningen och Sveaskog. I juli 2017 arrangerade utredningen ett seminarium om utveckling och innovation i besöksnäringen med representanter för RISE AB, CEnsE vid Internationella Handelshög- skolan i Jönköping, Göteborgs stadshus AB och Visita Stockholm.

1.2.5Internationella kontakter

Tre besök har ägt rum i Danmark, Frankrike respektive Island. Vid besök i Köpenhamn träffade utredningen företrädare för danska Ehrvervsministeriet, Visit Denmark, Innovasjon Norge och Nord- iska ministerrådet. Representanter för Svensk Turism AB deltog. Vid besök i Paris träffade utredningen representanter för OECD:s

35

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2017:95

turismkommitté, Unesco samt företrädare för Paris stad och fransk turism och besöksnäring nationellt, regionalt och lokalt. Därutöver arrangerade Sveriges OECD-ambassadör ett möte mellan utred- ningen och OECD-ambassadörerna från Frankrike, Italien och Portugal där dessa redogjorde för arbetet med turismpolicy i sina respektive länder. Under ett studiebesök i Island i september fick utredningen information om det turismpolitiska arbetet i landet och höll en rad möten med företrädare för hela det isländska aktörssystemet inom turism och besöksnäring. Representanter för Näringsdepartementet deltog vid besöken i Paris och i Island.

1.2.6Konsultstöd

I genomförandet av arbetet har utredningen tagit in konsultstöd från Gullers Grupp AB avseende kommunikation och processtöd. Mind Research AB har genomfört utvärdering av Tillväxtverkets arbete med myndighetssamverkan inom besöksnäring. Kontigo AB har bidragit med analys av aktörssystemet. Minoza AB har bidragit med kartläggning av delnings- och plattformsekonomi. Tillväxtverket har, med stöd av Governo AB, bidragit med underlag till kapitel 14

Regler, tillstånd och tillsyn.

1.3Övrigt

Två områden, som ligger utanför direktivens uppdrag och avgräns- ningar, har under utredningens gång lyfts som stora utmaningar. Det ena är säkerhetsfrågan som har ytterligare aktualiserats under 2017. I utredningen behandlas säkerhet övergripande som en del av social hållbarhet och lyfts specifikt i förslag inom området evenemang och stora möten. Men säkerhetsfrågan är bredare än så. Den innefattar att erbjuda säkra upplevelser och trygga platser till invånare, besökare och anställda. Det andra området är tillgång till finansiering som är en avgörande faktor för företagens förmåga att etablera sig och växa. Då utredningens tid och resurser inte gjort det möjligt att utreda säkerhet i besöksnäringen eller företagens tillgång till finan- siering rekommenderar vi regeringen att initiera en fortsatt kart- läggning av dessa områden genom det strategiarbete som föreslås i betänkandet.

36

SOU 2017:95

Utredningens uppdrag och arbete

1.4Betänkandets disposition

Betänkandet har 15 kapitel. Utredningens förslag ligger samlade i respektive kapitels inledning. Ett undantag är kapitel 3 där förslagen finns löpande i kapitlet. Bedömningar redovisas löpande i varje kapitel. Utredningens samtliga bedömningar ligger till grund för kapitel 3 En samlad politik som innehåller utredningens huvudförslag avseende politiskt mål, samverkan, organisering och strukturer. I kapitel 2 beskriver vi turism och besöksnäringen och de vanligaste och viktigaste begreppen och definitionerna. I kapitel 4 analyseras besöks- näringen som en del av samhällsbygget ur perspektiven hållbar utveck- ling samt interaktionen mellan städer och landsbygder. Kapitel 5–14 är fördjupade analyser av områden som pekas ut i direktiven. Betänkan- det avslutas med en samlad konskevensanalys i kapitel 15 med en tabell som beskriver uppskattad kostnad och ansvarig huvudman för de förslag som utredningen lägger. Därutöver har vart och ett av kapitel 4–14 en kortfattad konsekvensanalys samlad i slutet av respektive kapitel.

37

2Besöksnäring och turism

– definitioner, begrepp och grundläggande data

2.1Inledning

Den svenska besöksnäringen består av flera branscher. Turism- konsumtionen definieras och mäts som andelar av konsumtionen i dessa branscher. Turism definieras i sin tur som ”människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för kortare tid än ett år för fritid, affärer eller andra syften” och turismkonsumtionen är då den konsumtion som görs i samband med att dessa aktiviteter genomförs.1

Utredningen beskriver i detta kapitel de nyckelbegrepp och defi- nitioner för turism och besöksnäring som används i utredningen, samt där det saknas definition, den tolkning som utredningen valt att göra.

Vidare beskrivs turismkonsumtionen, och därefter besöks- näringens branscher i sin helhet enligt de SNI-koder som används som underlag i beräkningen av turismkonsumtionen.

Kapitlet beskriver inte andra branschsegment, delar eller utsnitt av aktörssystemet för turism och besöksnäring. Vi är medvetna om att det finns en stor efterfrågan på den typen av information, vilket beskrivs i kapitel 8. Vissa uppgifter finns också i de delar av utred- ningen som berör olika frågeområden och segment inom besöks- näringen.

Aktörssystemet beskrivs i kapitel 3.

1 Tillväxtverket (2016): Turismens begreppsnyckel, s. 6–7.

39

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

2.2Definitioner och begrepp

2.2.1Turism

Alla uppgifter i detta stycke är hämtade ur Tillväxtverkets skrift

Turismens begreppsnyckel.2

Turism: Människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för kortare tid än ett år för fritid, affärer eller andra syften.

Inhemsk turism: De aktiviteter som besökare med hemvist i ett angivet land gör i det landet, antingen som del i en inhemsk resa eller som del i en utgående resa.

Inkommande turism: De aktiviteter som besökare med hemvist i ett annat land gör i ett angivet land i samband med en inkommande resa.

Utgående turism: De aktiviteter som besökare med hemvist i ett angivet land gör i ett annat land, antingen som del i en utgående resa eller som del i en inhemsk resa.

Turism inom landet: De aktiviteter som besökare med hemvist i ett angivet land samt besökare med hemvist i ett annat land gör i det angivna landet.

Nationell turism: De aktiviteter som besökare med hemvist i ett angivet land gör i det angivna landet eller i ett annat land.

Internationell turism: De aktiviteter som besökare med hemvist i ett angivet land gör i något annat land samt de aktiviteter som besökare med hemvist i ett annat land gör i det angivna landet.

Resenär (eng. traveller): En person som genomför en resa, oavsett resans längd, vistelsetid eller syfte.

Besökare (eng. visitor): En resenär som genomför en resa där huvudresmålet ligger utanför resenärens vanliga omgivning. Den sammanhängande vistelsetiden är högst ett år. Syftet med resan är affärer (arbetsresor), fritid eller andra personliga syften.

2 Tillväxtverket (2016): Turismens begreppsnyckel.

40

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

Inhemska besökare (eng. domestic visitors): Besökare som reser i det land där besökaren har sin hemvist.

Internationella besökare (eng. international visitors): Besökare som reser i ett angivet land, annat än där besökaren har sin hemvist, eller besökare som har sin hemvist i ett angivet land och reser i ett annat land.

Flerdagsbesökare (eng. tourist): I engelskan används begreppet tourist för flerdagsbesökare, vilket är en besökare som övernattar under sin resa.

Tillväxtverket rekommenderar att begreppet turist på svenska ersätts med besökare då begreppet turist ofta tolkas som att endast omfatta resor i fritidssyfte och inte affärsmässiga och professionella syften.3

2.2.2Besöksnäring och andra begrepp

Nedan redogör vi för andra begrepp som utredningen använder.

Besöksnäring (eng. tourism and hospitality industry): Termen är inte formellt definierad. Vi arbetar utifrån följande synsätt:

Besöksnäringen omfattar aktörer i de branscher som säljer tjänster till besökare – definierat genom de branscher som ingår i turismsatellit- kontoberäkningarna. Det betyder att alla aktörer som har någon del av en försäljning till kunder vars konsumtion definieras som turism- konsumtion, eller är en del av en sådan bransch där detta gäller, kan sägas tillhöra besöksnäringen.

I vissa branscher är detta synsätt enkelt och komplikationsfritt, i andra inte lika självklart. Det beror i sin tur framför allt på hur stor andel av den totala konsumtionen som utgörs av turismkonsumtion. Begreppsmässigt är det dock viktigt att försöka vara konsekvent.

Bransch, näring och näringsgren: Besöksnäringen är inte en bransch utan består av flera branscher. Begreppet ”näring” är svagare definierat än bransch. Bransch i sin tur är ofta kopplat till SNI-koder och olika former av branschkoder etc. I SCB:s statistik är ordet näringsgren synonymt med bransch.

3 A. a.

41

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

Besöksnäringens aktörssystem: Avser ett bredare sammanhang än enbart de aktörer som säljer tjänster inom turism, dvs. även aktörer med roller som avser exempelvis främjande eller tillsyn. Alternativt använder vi aktörernas självständiga aktörsbeskrivning som ”region”, ”myndighet” ”ideell förening”, ”regional turismorganisation” etc.

Branschorganisationer: Medlemsstyrda organisationer som före- träder besöksnäringens företag och/eller branscher.

Intresseorganisationer: Medlemsstyrda organisationer som kan företräda både besöksnäringens ideella aktörer och/eller företag.

Ideella organisationer: Organisationer som enbart företräder aktörer och individer inom den ideella sektorn, eller som företräder ett särskilt frågeområde och drivs på ideell basis.

Arbetsmarknadens parter: Avser bransch-/arbetsgivarorganisa- tioner som tecknar kollektivavtal samt deras fackliga motparter.

2.3Besöksnäring och turism i siffror

2.3.1Turismsatellitkonto mäter ekonomiska effekter

Vad som är turismkonsumtion avgörs enligt definition av vem som konsumerar, snarare än vilket typ av tjänst eller vara som konsumeras eller vem som producerat och distribuerat tjänsten eller varan. Det betyder att en såld banan i kvarterskiosken är turismkonsumtion när den säljs till en person som kommer från en annan ort och just klivit av fjärrtåget, men inte när den säljs till personen efter i kön som är på promenad hem från jobbet. Likaså är åkturen med sightseeingbussen turismkonsumtion för den inresta besökaren, men inte för den lokala vännen i sätet bredvid.

Den gängse näringsstatistiken mäter produktionen av varor och tjänster, och det finns därför av naturliga skäl inte någon möjlighet att ur denna avgöra vad som är turismkonsumtion. För att kunna mäta turismens effekt på ekonomi och sysselsättning används i stället så kallade satelliträkenskaper. Med hjälp av den metoden4 kan

4 Metoden, Tourism Satellite Account (TSA), har tagits fram av FN:s turismorgan UNWTO i nära samarbete med OECD och branschorganisationer. Den är godkänd av FN och en form av internationell standard för att mäta turismens ekonomi.

42

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

man göra separata beräkningar för turismkonsumtionen med utgångs- punkt i de befintliga nationalräkenskaperna.

Enkelt uttryckt handlar satellitberäkningarna om att lyfta ut den del av produktionen som har sitt ursprung i turism från de olika branscherna och samla den på ett separat konto, ett så kallat satellit- konto. Satellitkontot blir ett samlingskonto för de ekonomiska aktiviteter i samhället som är turismrelaterade. Figur 2.1 illustrerar metoden. Rutorna/rektanglarna symboliserar här den totala produk- tionen i ett antal branscher. En viss andel av produktionen i varje bransch uppskattas ha genererats av turismkonsumtion. Dessa andelar motsvaras av den del av rutorna som är innanför ringen. Delarna innanför ringen bildar tillsammans turismsatellitkontot.

Figur 2.1 Turismsatellitkontot

Principskiss över satellitkontometoden

Källa: SCB/Tillväxtverket.

Satellitkontot uttrycker således värdet av svenska och utländska fritidsresenärers och affärsresenärers totala konsumtion av svenska varor och tjänster. Beräkningsunderlaget inhämtas bland annat genom intervjuer med besökare. De beräkningar som görs med hjälp av turismsatellitkontot är beroende av de underliggande bedöm- ningar som görs av hur stor del av olika näringsgrenar som bedöms

43

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

vara turism. Statistiken inrymmer därför ett inte obetydande mått av osäkerhet. I nästa avsnitt beskrivs turismens storlek, beräknad med hjälp av denna metod.

2.3.2Turismkonsumtion

Under 2016 uppskattades turismkonsumtionen i Sverige omsätta uppemot 300 miljarder kronor och sysselsätta cirka 170 000 per- soner.5 Värdet av de utländska besökarnas konsumtion utgjorde 40 procent av den totala turismkonsumtionen. Resterande 60 procent var således inhemsk konsumtion, vilken i sin tur delas in i fritidsresor och affärsresor. Fritidsresornas andel av den inhemska konsum- tionen uppskattades till 76 procent, vilket motsvarade 44 procent av den totala turismkonsumtionen.

Figur 2.2 Turismkonsumtionens fördelning efter typ av besökare

Turismkonsumtion år 2016, totalt cirka 300 miljarder kronor

Utländska besökare

Svenska

40%

fritidsresenärer

 

 

44 %

Svenska affärsresenärer 16%

Källa: Tillväxtverket/SCB.

De utländska besökarnas konsumtion i Sverige skapar ett export- värde. Det uppskattades till 120 miljarder kronor 2016, vilket mot- svarar drygt 6 procent av Sveriges totala export. En notering i sam-

5 Tillväxtverket (2017): Fakta om svensk turism 2016.

44

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

manhanget är att denna export genererar momsintäkter till staten, som under 2016 uppgick till drygt 17 miljarder kronor.6

I Tillväxtverkets statistik finns även uppskattningar av vilka produkter som besökarna spenderar pengar på. De varor och tjänster som de svenska fritidsresenärerna spenderade mest på var resor och transporter samt boende, varav utgifterna för fritidshus var de största. De svenska affärsresenärernas största turismutgifter var för boende. De utländska besökarna skiljer sig från de svenska genom att de spenderar mer på varuinköp (exklusive livsmedel) och utemåltider, såväl relativt andra produkter som relativt de svenska besökarna.

Figur 2.3 Turismkonsumtionens fördelning på produkter

Turismkonsumtion år 2016, totalt cirka 300 miljarder kronor

Miljarder kronor

80

 

Svenska fritidsresenärer

 

Svenska affärsresenärer

 

Utländska besökare

 

 

 

 

 

 

70

60

50

40

30

20

10

0

Varuinköp (ej Livsmedel

Resor och

Boende

Restaurang

Drivmedel

Kultur,

Övriga

livsmedel)

transporter

 

 

 

rekreation

tjänster

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Samtliga ovanstående siffror gäller 2016. För att beskriva utveck- lingen över tid redogörs i Tabell 2.1 för den totala turismkonsum- tionen, utländska besökares andel av turismkonsumtionen och antalet sysselsatta med turism för år 2000–2016. Turismen har med mindre variationer uppskattats motsvara omkring 2,7 procent av Sveriges BNP under samma period.

6 A. a.

45

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data SOU 2017:95

Tabell 2.1

Turismkonsumtion och sysselsatta med turism

 

 

Nyckeltal för år 2000–2016, löpande priser

 

 

 

 

 

År

Total turismkonsumtion i

Utländska besökares

Sysselsatta med turism

 

Sverige (miljarder kronor)

konsumtion (procent)

(tusental)

2016

 

296

40%

169

 

 

 

 

 

2015

 

278

38%

158

2014

 

263

36%

152

 

 

 

 

 

2013

 

252

32%

152

2012

 

253

32%

154

 

 

 

 

 

2011

 

244

31%

145

2010

 

231

31%

141

 

 

 

 

 

2009

 

236

30%

149

2008

 

235

31%

147

 

 

 

 

 

2007

 

221

34%

144

2006

 

213

32%

140

 

 

 

 

 

2005

 

191

29%

131

2004

 

175

28%

130

 

 

 

 

 

2003

 

169

26%

133

2002

 

171

29%

137

 

 

 

 

 

2001

 

165

29%

139

2000

 

150

27%

131

Källa: Tillväxtverket/SCB. Preliminära data 2015 och 2016.

2.3.3Turismens förädlingsvärde

Förädlingsvärde är det grundläggande begrepp som SCB använder vid klassificering av en enhet efter näringsgren. Förädlingsvärdet är skillnaden mellan produktion och förbrukning av insatsvaror och är ett aggregerat mått på varje ekonomisk enhets värdetillskott till bruttonationalprodukten (BNP).7 Det beskriver den värdeökning som producerats under året och skiljer sig därför från att beskriva företag med utgångspunkt i omsättningen. Exempelvis är förädlings- värdets andel av omsättningen vanligtvis mycket lägre inom handeln än i tillverkningsindustrin. Med hjälp av turismsatellitkontot finns möjlighet att uppskatta hur stort förädlingsvärdet är för turismen inom olika näringsgrenar.

7 SCB (2007): SNI 2007 Standard för svensk näringsgrensindelning 2007, s. 23.

46

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

Det sammanlagda förädlingsvärdet för den svenska turismen upp- skattades till drygt 100 miljarder kronor under 2016. Förädlings- värdet var störst inom handeln. Samtliga branscher som ingår i turismsatellitkontot redovisas i Figur 2.4.

Figur 2.4

kronor

25

20

Miljarder

15

 

Förädlingsvärde turism

År 2016

Turism, förädlingsvärde

10

5

0

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Som beskrivits ovan uppskattas turismen som en andel av föräd- lingsvärdet i näringsgrenarna. Det varierar stort mellan de olika branscherna hur stor del denna andel är av branschens totala föräd- lingsvärde och hur stort det totala förädlingsvärdet i branscherna är. I Figur 2.5 visas återigen förädlingsvärdet per näringsgren, men i dessa staplar finns även det övriga förädlingsvärdet i respektive bransch. Slutligen visar Figur 2.6 hur stor andel av förädlingsvärdet i respektive bransch som uppskattas vara turism.

47

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

Figur 2.5

kronor

450

400

 

Miljarder

350

300

 

 

250

200

150

100

50

0

Förädlingsvärde turism och totalt i branscherna

År 2016

 

Turism, förädlingsvärde

 

Förädlingsvärde exkl. turism

 

 

 

 

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Figur 2.6 Turismens andel av förädlingsvärdet i respektive bransch

År 2016

100%

90%

80%

70%

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0%

 

Turism, förädlingsvärde

 

Förädlingsvärde exkl. turism

 

 

 

 

Källa: Tillväxtverket/SCB.

48

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

2.3.4Sverige i en global kontext

Det globala resandet uppgick under 2016 till 1,24 miljarder ankomster, vilket var en ökning med 4,3 procent från året innan. Resandet till och inom alla världsdelar ökade, undantaget Mellanöstern dit resandet sjönk med 4 procent. De snabbaste ökningstakterna noterades i Afrika och Asien/Stilla havet med uppgångar på 8 procent i vardera världsdelen. Detta enligt siffror från FN:s världsturismorganisation UNWTO.8 År 2020 beräknas resandet uppgå till totalt 1,36 miljarder resor och 2030 ligger prognosen på 1,8 miljarder resor.

I Tillväxtverkets publikation Fakta om svensk turism redovisas inkommande turism genom inkvarteringsstatistiken, som mäter antalet övernattande besökare på kommersiella boendeanläggningar. Under 2016 ökade antalet utländska övernattningar med 2,8 procent, till totalt 15,6 miljoner övernattningar, enligt denna statistik. Störst ökning noterades för utomeuropeiska marknader, som stärktes med 22 procent, medan de nordiska övernattningarna minskade med 3,1 procent.9 Den största marknaden är Norge följt av Tyskland och Danmark. Den största utomeuropeiska marknaden är USA följt av Kina.

Inkvarteringsstatistiken har begränsningar, då den inte mäter boende inom delnings-/plattformsekonomierna, småskaliga boen- den, besök hos släkt och vänner och av naturliga skäl inte heller dagsbesök (se även kapitel 8).

2.4Branscherna i turismsatellitkontot

Turismkonsumtionen i Sverige skär över ett antal branscher/närings- grenar. I syfte att förstå hur dessa branscher ser ut i sin helhet, och för att ha möjlighet att göra konsekvensanalyser av utredningens förslag redovisar vi ett antal nyckeltal för respektive näringsgren.

Inom varje bransch finns både stora och små företag. Typiskt sett finns det många små företag och några få stora företag, där de senare står för en betydande del av produktionen. Det gör att genomsnitts- siffror eller totalbelopp på exempelvis omsättning och antal anställda blir missvisande för att beskriva spridningen mellan de enskilda

8Tillväxtverket (2017): Fakta om svensk turism 2016, s. 29.

9A. a., s. 46.

49

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

företagen. Vi har därför valt att beskriva nyckeltalen uppdelat efter företagsstorlek.

2.4.1Förklaring till statistiken

Beskrivningen av branscherna utgår från standarden för svensk näringsgrensindelning (SNI). Det är en statistisk standard som används för att klassificera produktionsenheter, exempelvis företag och arbetsställen, utifrån näringsgrenar/branscher. Urvalet och grupperingen av SNI-koder följer så nära som möjligt de SNI-koder som ingår i turismsatellitkontot.10

Data i tabellerna kommer från SCB:s näringslivsstatistik11 för år 2015 samt utredningens bearbetningar av denna. Uppgifterna om företagen finns i denna statistik uppdelad efter företagsstorlek och det är därför vi valt att använda den till branschbeskrivningen.

I företag innefattas aktiva aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och enskilda näringsidkare. Huvudkällan hämtas från Skatteverket och består av uppgifter som företag lämnar i samband med inkomstdeklarationen. Antal anställda avser medeltalet anställda omräknat till heltidspersoner i enlighet med vad som redovisas i företagens årsredovisning. Det skiljer sig därför från måttet ”syssel- satta personer”, som används i turismsatellitkontot. Källorna till antalet anställda är bland annat Konjunkturstatistik (KLP), register- baserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS) och uppgifter från före- tagens årsredovisningar via UC. Det gör att resultaten kan skilja från sysselsättningsdata som är framtagen med hjälp av arbetskrafts- undersökningarna (AKU).

Förädlingsvärdet i tabellerna nedan/Företagens ekonomi (FEK) kommer från SCB:s undersökning Företagens ekonomi och skiljer sig något från den definition av förädlingsvärde som används i national- räkenskaperna. Principen är densamma, men siffrorna är inte direkt jämförbara med de förädlingsvärden som redovisas i turismsatellit- kontot.12 Med nettoomsättning avses intäkter från företagens huvud-

10Fritidshus och offentlig förvaltning ingår inte i SCB:s undersökning Företagens ekonomi och därför har vi bortsett från dem i branschbeskrivningen.

11Basfakta företag enligt Företagens ekonomi efter näringsgren SNI 2007, storleksklass, tabellinnehåll och år.

12Nationalräkenskaperna (NR) gör följande justeringar av FEK:ens produktions- och för- brukningsvärden. Produktionsjusteringar: bilförmån, egenproducerad programvara, egen-

50

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

sakliga rörelse för sålda varor och tjänster, exklusive punktskatter. Bruttoinvesteringar är årets anskaffningar av materiella anläggnings- tillgångar, såväl nyanskaffningar som förbättringsutgifter.

Till varje bransch finns ett cirkeldiagram som beskriver hur stor andel av det totala förädlingsvärdet i branschen som uppskattas komma från turismkonsumtion. Cirkeldiagramen återger såldes samma information som finns i Figur 2.6. Syftet med att upprepa informationen här är att det ska vara lätt att få en överblick över hur stor del av branschen som uppskattas genereras av turismen. Obser- vera att måttet förädlingsvärde som används i cirkeldiagrammen kommer från nationalräkenskaperna och är annorlunda definierat än det förädlingsvärde som visas i tabellerna. Vidare gäller cirkeldiagram- men år 2016 och informationen i tabellerna år 2015.

2.4.2Handel

Näringsgrenarna inom handeln omfattar parti- och detaljhandels- försäljning av alla slags varor samt tjänster i samband med försäljning av en vara. Med detaljhandel menas försäljning till enskildas eller hus- hålls personliga bruk och konsumtion, medan partihandel typiskt sett är grossistföretag som säljer till yrkesmässiga kunder. Föräd- lingsvärde och omsättning är större för partihandeln än detalj- handeln, samtidigt som antalet företag och anställda är störst för detaljhandeln.

producerad FoU samt svart produktion. Förbrukningsjusteringar: försäkringsavgifter, avgift för finansiell leasing, övriga produktionsskatter, svart förbrukning samt övriga slutavstäm- nings- och bedömningskorrigeringar.

51

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

Figur 2.7 Andel turism av handelns totala förädlingsvärde

År 2016

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.2

Handel

 

 

 

 

 

SNI 45–47

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

 

 

 

 

 

 

0–19

124 525

180 423

703

117

9

anställda

 

 

 

 

 

20–49

2 233

67 032

329

53

4

anställda

 

 

 

 

 

50–99

662

45 460

236

38

3

anställda

 

 

 

 

 

100–249

295

43 630

271

40

3

anställda

 

 

 

 

 

250+

179

150 284

862

129

10

anställda

 

 

 

 

 

Totalt

127 894

486 829

2 402

378

29

 

 

 

 

 

 

Drygt 97 procent handelsföretagen hade färre än 20 anställda och dessa företag stod för ungefär 30 procent av det samlade för- ädlingsvärdet i branschen. De 179 företag som hade 250 anställda eller fler stod för drygt 30 procent av det totala antalet anställda.

2.4.3Hotell- och restaurangverksamhet

Verksamheten i restaurangbranschen omfattar servering av mat och dryck i traditionella restauranger, mat för avhämtning eller perma- nenta eller tillfälliga stånd med eller utan sittplatser.

52

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

Figur 2.8 Andel turism av restaurangbranschens totala förädlingsvärde

År 2016

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.3

Restaurang-, catering- och barverksamhet

 

 

SNI 56

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

0–19

25 557

65 184

64

26

2

anställda

 

 

 

 

 

20–49

469

13 308

13

6

0

anställda

 

 

 

 

 

50–99

63

4 167

4

2

0

anställda

 

 

 

 

 

100–249

33

4 970

4

2

0

anställda

 

 

 

 

 

250+

15

10 999

12

6

1

anställda

 

 

 

 

 

Totalt

26 137

98 628

97

41

4

Närmare 98 procent av restaurangföretagen hade färre än 20 anställda och dessa företag stod för knappt 65 procent av det samlade för- ädlingsvärdet i branschen. De 15 företag som hade 250 anställda eller fler stod för drygt 11 procent av det totala antalet anställda.

53

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

Hotell- och logiföretagen omfattar inkvartering för besökare och andra resenärer. Erbjudande av långvarig inkvartering för bland annat studenter och arbetstagare omfattas också.

Figur 2.9 Andel turism av hotell- och logibranschens totala förädlingsvärde

År 2016

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.4

Hotell- och logiverksamhet

 

 

 

SNI 55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

 

 

 

 

 

 

0–19

5 464

11 080

15

6

2

anställda

 

 

 

 

 

 

20–49

255

7 685

10

4

1

anställda

 

 

 

 

 

 

50–99

68

4 654

6

3

0

anställda

 

 

 

 

 

 

100–249

29

4 184

6

3

1

anställda

 

 

 

 

 

 

250+

 

4

5 399

7

3

0

anställda

 

 

 

 

 

 

Totalt

5 820

33 002

44

19

3

 

 

 

 

 

Knappt

94 procent

av

hotell-

och logiföretagen hade färre än

20 anställda och dessa företag stod för cirka en tredjedel av det samlade förädlingsvärdet i branschen. De fyra företag som hade 250 anställda eller fler stod för drygt 16 procent av det totala antalet anställda.

54

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

2.4.4Uthyrning, resetjänster och andra stödtjänster

Resebyrå- och researrangörsverksamhet omfattar resebyråer som säljer tjänster inom resor, transport och logi till såväl privatpersoner som affärskunder. Turistguiders verksamhet och turismfrämjande ingår också.

Figur 2.10 Andel turism av resebyråers totala förädlingsvärde

År 2016

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.5

Resebyrå- och researrangörsverksamhet m.m.

 

 

SNI 79

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

0–19

3 558

3 359

16

1,8

0,1

anställda

 

 

 

 

 

20–49

34

1 031

8

0,7

0,0

anställda

 

 

 

 

 

50–99

8

581

2

0,5

0,0

anställda

 

 

 

 

 

100–249

9

1 359

9

1,2

0,0

anställda

 

 

 

 

 

250+

6

2 831

28

2,0

0,1

anställda

 

 

 

 

 

Totalt

3 615

9 161

63

6,2

0,2

Drygt 98 procent av resebyråföretagen hade färre än 20 anställda och dessa företag stod för strax under 30 procent av det samlade föräd- lingsvärdet i branschen. De sex företag som hade 250 anställda eller fler stod för drygt 30 procent av det totala antalet anställda.

55

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

Uthyrning och leasing inkluderar uthyrning av en mängd varor, exempelvis bilar, datorer, konsumentvaror och även industriell utrustning. Däremot ingår inte uthyrning av fastigheter.

Figur 2.11 Andel turism av uthyrning- och leasings totala förädlingsvärde

År 2016

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.6

Uthyrning och leasing

 

 

 

 

SNI 77

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

0–19

6 059

5 701

23

9,8

5,0

anställda

 

 

 

 

 

20–49

59

1 709

5

2,4

2,5

anställda

 

 

 

 

 

50–99

17

1 160

5

3,0

1,6

anställda

 

 

 

 

 

100–249

6

894

3

1,4

0,5

anställda

 

 

 

 

 

250+

5

2 476

7

3,2

1,1

anställda

 

 

 

 

 

Totalt

6 146

11 940

43

19,8

10,7

Nästan 99 procent av uthyrningsföretagen hade färre än 20 anställda och dessa företag stod för ungefär hälften av det samlade förädlings- värdet. De fem företag som hade 250 eller fler anställda stod för drygt 20 procent av det totala antalet anställda.

56

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

Konstorstjänster och andra företagstjänster omfattar en mängd vardagstjänster för kontorsverksamhet, exempelvis callcenterverk- samhet, reception och personaladministration samt kreditupp- lysningar. Här ingår även arrangemang av kongresser och mässor.

Figur 2.12 Andel turism av andra företagstjänsters totala förädlingsvärde

År 2016

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.7

Kontorstjänster och andra företagstjänster

 

 

SNI 82

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

0–19

4 403

4 009

7

2,4

0,2

anställda

 

 

 

 

 

20–49

116

3 379

4

2,3

0,1

anställda

 

 

 

 

 

50–99

39

2 648

4

1,4

0,0

anställda

 

 

 

 

 

100–249

19

2 986

3

1,9

0,0

anställda

 

 

 

 

 

250+

11

26 870

10

5,6

0,1

anställda

 

 

 

 

 

Totalt

4 588

39 892

29

13,6

0,4

 

 

 

 

 

 

Knappt 96 procent av företagen hade 20 eller färre anställda. Dessa företag stod för ungefär 18 procent av det samlade förädlingsvärdet. De 11 företag som hade 250 eller fler anställda stod för 67 procent av det totala antalet anställda.

2.4.5Kultur, sport, nöje och skönhetsvård

Denna tabell samlar fem huvudgrupper av näringsgrenar. ”Andra konsumenttjänster” är störst sett till såväl antal företag som föräd- lingsvärde. Omsättningen är däremot störst i spel- och vadslagning

57

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

medan bruttoinvesteringarna är störst för sport, fritid och nöje. Med ”andra konsumenttjänster” avses bland annat kemtvätt, hår- och skönhetsvård och begravningsverksamhet.

Figur 2.13 Andel turism av det totala förädlingsvärdet inom kultur, sport, nöje och skönhetsvård

År 2016

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.8 Konstnärlig och kulturell verksamhet, biblioteks- och museiverksamhet, spel- och vadslagningsverksamhet, sport- fritids och nöjesverksamhet samt andra konsumenttjänster

SNI 90-93 samt 96

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

 

 

 

 

 

 

0–19

101 407

32 800

48

21,2

1,9

anställda

 

 

 

 

 

20–49

200

5 794

7

2,9

0,2

anställda

 

 

 

 

 

50+

93

16 150

51

14,5

1,4

anställda*

 

 

 

 

 

Totalt

101 700

54 744

106

38,5

3,5

*Pga. litet antal företag finns statistiken inte uppdelad i grupper för företag med fler än 50 anställda för samtliga SNI-koder i tabellen.

Drygt 99 procent av företagen hade 20 eller färre anställda. Dessa företag stod för ungefär 55 procent av det samlade förädlingsvärdet. De 93 företag som hade 50 eller fler anställda stod för knappt 30 procent av det totala antalet anställda.

2.4.6Transport

De transportbranscher som finns med i turismsatellitkontot är luft-, land- och sjötransport. Lufttransport omfattar transport av passage- rare eller gods och här återfinns bland annat reguljär- och charter- flyg.

58

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

Figur 2.14 Andel turism av lufttransportens totala förädlingsvärde

År 2016

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.9

Lufttransport

 

 

 

 

SNI 51

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

0–19

295

247

1,6

0,2

0,2

anställda

 

 

 

 

 

20–49

6

165

0,6

0,1

0,1

anställda

 

 

 

 

 

50+

10

4 299

25,9

5,4

1,7

anställda*

 

 

 

 

 

Totalt

311

4 711

28,0

5,7

2,0

*Pga. litet antal företag finns statistiken inte uppdelad i grupper för företag med fler än 50 anställda.

Ungefär 95 procent av antalet företag hade färre än 20 anställda och dessa företag stod för cirka 4 procent av det totala förädlingsvärdet för lufttransportföretagen. De tio företag som hade 50 anställda eller fler stod för över 91 procent av det totala antalet anställda för före- tagen inom luftfarten.

59

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

Som landtransport räknas bland annat tåg- och busstransporter, taxi och flyttjänster. Både passagerar- och godstransport ingår. I turism- satellitkontoberäkningarna ingår undergrupperna taxi, järnväg och kollektivtrafik.

Figur 2.15 Andel turism av taxi, järnvägens och kollektivtrafikens totala förädlingsvärde

År 2016

Taxi

Järnväg

Kollektivtrafik

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.10

Landtransport

 

 

 

 

SNI 49

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

0–19

22 738

44 652

80

30

12

anställda

 

 

 

 

 

20–49

590

17 102

26

10

2

anställda

 

 

 

 

 

50–99

184

12 313

19

7

2

anställda

 

 

 

 

 

100–249

73

10 837

18

7

1

anställda

 

 

 

 

 

250+

27

32 981

49

21

2

anställda

 

 

 

 

 

Totalt

23 612

117 885

192

76

19

 

 

 

 

 

 

Drygt 96 procent av företagen hade färre än 20 anställda. Dessa företag stod för ungefär 40 procent av det samlade förädlingsvärdet. De 27 företag som hade 250 eller fler anställda stod för 28 procent av det totala antalet anställda.

60

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

Sjötransporter omfattar både passagerar- och godstrafik, oavsett om den är linjebunden eller ej. I denna verksamhet ingår även kryss- ningar och sightseeingturer samt färjeverksamhet.

Figur 2.16 Andel turism av sjöfartens totala förädlingsvärde

År 2016

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.11

Sjötransport

 

 

 

 

 

SNI 50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

0–19

1 182

1 077

9

1,8

6,0

anställda

 

 

 

 

 

20–49

32

993

7

1,4

0,2

anställda

 

 

 

 

 

50–99

11

831

5

1,1

0,5

anställda

 

 

 

 

 

100–249

9

1 386

2

1,1

0,1

anställda

 

 

 

 

 

250+

9

6 186

13

3,0

0,1

anställda

 

 

 

 

 

Totalt

1 243

10 473

37

8,4

6,8

 

 

 

 

 

 

Cirka 95 procent av sjötransportföretagen hade färre än 20 anställda. Dessa företag stod för ungefär 22 procent av det samlade förädlings- värdet. De nio företag som hade 250 eller fler anställda stod för 60 procent av det totala antalet anställda.

61

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

SOU 2017:95

2.4.7Design, foto, tolk

I näringsgrensindelningen finns en avdelning för ”specialiserad yrkesmässig, vetenskaplig och teknisk verksamhet”. En av huvud- grupperna inom detta område är ”Annan verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik”. Detta omfattar bland annat design- verksamhet, inredningsarkitekter, fotografering, översättning och tolkning.

Figur 2.17 Andel turism av det totala förädlingsvärdet inom ”annan verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik”

År 2016

Turism, förädlingsvärde

Förädlingsvärde exkl. turism

Källa: Tillväxtverket/SCB.

Tabell 2.12 Annan verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik

SNI 74

 

Antal företag

Anställda

Nettoomsätt-

Förädlings-

Bruttoinvester-

 

 

 

ning, mdkr

värde, mdkr

ingar, mdkr

0–19

32 618

11 329

25

9,4

0,5

anställda

 

 

 

 

 

20–49

78

2 362

6

1,6

0,0

anställda

 

 

 

 

 

50–99

17

1 124

2

0,9

0,0

anställda

 

 

 

 

 

100+

6

2 785

0

3,2

0,0

anställda*

 

 

 

 

 

Totalt

32 719

17 600

44

15,0

0,6

*Pga. litet antal företag finns statistiken inte uppdelad i grupper för företag med fler än 100 anställda.

Drygt 99 procent av dessa företag hade färre än 20 anställda. De företagen stod för ungefär 63 procent av det samlade förädlings- värdet. De 6 företag som hade 100 eller fler anställda stod för ungefär 16 procent av det totala antalet anställda.

62

SOU 2017:95

Besöksnäring och turism – definitioner, begrepp och grundläggande data

Förädlingsvärdets utveckling över tid

Tjänsteproduktionsindex mäter förädlingsvärdets utveckling i tjänste- sektorn. Figur 2.18 visar indexet för år 2000–2016 för de branscher som turismsatellitkontot utgår ifrån.

Figur 2.18 Tjänsteproduktionsindex

2000–2016, fasta priser, 2010=100

140,0

120,0

100,0

80,0

60,0

40,0

Handel

Landtransport

Rederier

Flygbolag

Hotell och restauranger

Företag inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik

Företag inom bl.a. uthyrning och resetjänster

Kultur, nöje och fritid

Andra serviceföretag

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016

Källa: SCB.

63

3 En samlad politik

3.1Behovet av en samlad politik

Svensk turism och besöksnäring var senast föremål för en genom- lysning i betänkandet Turistfrämjande för ökad tillväxt (SOU 2004:17) som låg som grund för propositionen En politik för en långsiktig och konkurrenskraftig svensk turistnäring (prop. 2004/ 05:56). Under de 13 år som gått sedan dess har världen förändrats radikalt, bland annat genom den digitala utvecklingen. Vi har även upplevt en global finans- kris och därefter en flyktingkris som är den största sedan andra världskriget. Vidare har en rad av de senaste årens terrorattacker varit inriktade på populära och turisttäta besöksmål som badstränder, centrala turistgator, arenor och evenemang i olika länder.

På senare år har fenomenet massturism, eller hyperturism, där snabbt ökande besökstryck i städer eller på speciellt attraktiva platser, belastat samhällsfunktioner och/eller påverkat fastighets- marknaden på ett sätt som får folkopinionen att vända sig mot fortsatt tillväxt inom turism. Barcelona, Venedig, Amsterdam och Mallorca är platser där lokalbefolkningen efterfrågar begränsningar. I Island och på specifika platser i Norge, bland annat den spektakulära stenformationen vid Trolltunga, har tillväxten av besökare beskrivits som explosiv. I Sverige är hyperturism överlag inget problem i dags- läget, men även Sveriges Turistförening (STF) beskriver att trycket av besökare på Kungsleden har ökat markant.

Trots påverkan av den globala ekonomiska, finansiella och sociala krisen och andra utmaningar har turismen och besöksnäringen visat sig var motståndskraftig globalt och fortsatt att växa under senare år. Det har i sin tur lett till att allt fler länders regeringar, även Sveriges, inser att turismen har kapacitet att stimulera ekonomin och att turism och besöksnäringen därmed erbjuder möjligheter att bidra till nationalekonomiska mål. Med ökat antal besökare ökar samtidigt

65

En samlad politik

SOU 2017:95

behovet av fokus på, och kunskapsutveckling om, de tre hållbarhets- aspekterna ekonomisk, social och miljömässig.

Den internationella konkurrensen om besökaren ökar. Samtidigt som OECD-länderna fortfarande står för över hälften av de inter- nationella besöken (57 procent) är det tydligt att förändrad efter- frågan och resmönster globalt innebär att dessa länder börjar förlora marknadsandelar till framväxande turismekonomier.1

I Sverige erbjuder såväl städer som landsbygder besöksmål och attraktionskraft för internationella och svenska besökare. Eftersom turism bygger på resande finns också en konkret, fysisk koppling mellan städer och landsbygder, och besöksnäringen har sannolikt potential att i betydligt högre grad än i dag fungera som en länk mellan olika delar av landet.

Dessa faktorer samlat kräver strategier för kompetens och ny- tänkande avseende ledarskap, produktutveckling, service och mark- nadsföring. Utveckling av turismpolitik är en allt mer komplex process, med krav på längre tidshorisont och bredare omfattning än tidigare. Det behövs en politik som främjar hållbarhet, innovation och kompetens. Detta kräver också ett innovativt och samlat politisk angreppssätt som kan utveckla mål och genomföra politik som adresserar och sträcker sig över flera politikområden. Alla involverade aktörer skapar ett samspel mellan lokal, regional och nationell nivå.

Utöver det ansvar som regeringen och myndigheter tar behövs en bred uppslutning från olika aktörer kring utveckling och genom- förande av den nationella strategi för hållbar turism och växande besöksnäring som utredningen föreslår. När alla bidrar, utifrån roller och ansvar, blir Sverige ett land att besöka.

3.2Besöksnäringens aktörssystem

Följande kapitel och bilder har som ambition att illustrera besöks- näringens aktörssystem. Syftet är att ge ett stöd för att förstå, bearbeta och föreslå en samlad politik för en växande besöksnäring och hållbar turism. Observera att illustrationen inte är en heltäck- ande kartläggning av relevanta aktörer utan exempel, dels för att

1 Haxton, P. (2015): A Review of Effective Policies for Tourism Growth – OECD Tourism Papers, 2015/01. OECD Publishing.

66

SOU 2017:95

En samlad politik

belysa komplexiteten i aktörssystemet, dels som utgångspunkt för att åskådliggöra var i systemet det genom politiska initiativ är möjligt att förändra och främja växande besöksnäring och hållbar turism.

Utgångspunkten är att en samlad politik handlar om ett flernivå- system. Bilderna är uppbyggda utifrån vertikala nivåer med intressen- ter på de internationella, nationella, regionala och kommunala/lokala nivåerna.

Det finns också en bredd i systemet. Bilderna inkluderar fem horisontella områden som beskriver var politiken verkar. I bilden visas dessa som ljusare kolumner. Det råder inte vattentäta skott mellan dessa fem, och aktörer kan befinna sig i en eller flera av dessa områden. Statens Jordbruksverk verkar till exempel både genom tillstånd/tillsyn och genom utveckling/stöd, liksom Tillväxtverket verkar genom utveckling/stöd men även komptensförsörjning. Ambitionen är att visa den övergripande politiska struktur som har möjlighet att främja en växande besöksnäring och hållbar turism.

Aktörernas roller har kopplats till fem övergripande områden:

1.Kompetensförsörjning: Aktörer inom strategisk kompetensför- sörjning, såsom Arbetsförmedlingen, Skolverket, Universitets- kanslerämbetet (UKÄ), Tillväxtverket, Branschprogramråd samt aktörer som är verksamma med utbildning. Hit räknas även aktörer som arbetar med kunskapsuppbyggnad kring besöks- näringen (såsom Tillväxtanalys och SCB). En del kompetens- försörjning sker också via nationella expertmyndigheter som Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Området är tätt sammankopplat med och interagerar med område 2 Utveck- ling, innovation och forskning.

2.Utveckling, innovation och forskning: Aktörer som arbetar med strategisk utveckling, innovation och forskningsfinansiering samt forskningsmiljöer med inriktning mot besöksnäring, till exempel Vinnova, RISE, Formas, lärosäten, Handelsrådet och Besöks- näringens Forsknings- och utvecklingsfond.

3.Marknad, tillväxt och företagande: Aktörer verksamma med att främja tillväxt i besöksnäringen. Hit räknas offentliga aktörer såsom Tillväxtverket, regionalt tillväxtansvariga och kommunala näringslivsenheter. Kategorin rymmer också privat och/eller offentligt ägda organisationer verksamma med destinations- utveckling.

67

En samlad politik

SOU 2017:95

4.Infrastruktur: Aktörer ansvariga för infrastruktur (både ”hård” infrastruktur såsom hamnar, vägar, bredband och fiberkablar och ”mjuk” infrastruktur såsom digitala förutsättningar som internet- protokoll, standarder eller naturmiljö och immateriellt kulturarv, som berättade historier) samt förvaltning av fysiska tillgångar, exempelvis Trafikverket, Naturvårdsverket, Fortifikationsverket, Kungl. Hovstaterna, Statens fastighetsverk och länsstyrelserna.

5.Tillstånd och tillsyn: Aktörer som har tillstånds- och tillsynsansvar för en eller flera frågor inom besöksnäring, exempelvis läns- styrelser, Skatteverket, Livsmedelsverket och Naturvårdsverket. Här har även kommunerna en viktig roll.

Nedanför de offentliga och politiska aktörerna och de ljusare kolum- nerna i bilderna finns en mängd aktörer spridda över en grå platta. Ovan beskrivna områden ska inte tolkas gälla för utplaceringen av dessa aktörer som omfattar företag och organisationer verksamma med det som i utredningens direktiv omnämns som ”det gräns- överskridande turistiska erbjudandet bo, äta, resa och göra”.

68

SOU 2017:95

En samlad politik

3.2.1Internationell och nationell nivå

Figur 3.1 Aktörssystemet på nationell nivå

Källa: Utredningens illustration.

I princip alla departement arbetar med aspekter som har betydelse för besöksnäringen. Näringsdepartementet har i dag det huvud- sakliga ansvaret för besöksnäringen med företagens villkor i fokus, men också för frågor som rör regional utveckling, landsbygds- utveckling, jakt och rennäring, livsmedel, jordbruk, skog, fiske, samt transporter, infrastruktur, fysisk planering, byggd miljö och hus- hållning med mark- och vattenområden. Kulturdepartementet har ansvar för bland annat kultur, kulturarv, arkitektur, form och design samt samisk kultur som alla utgör viktiga förutsättningar för besöks- näringen. Miljö- och energidepartementet ansvarar för skyddade naturområden, för att tillgängliggöra naturmiljöer och för att under-

69

En samlad politik

SOU 2017:95

stödja friluftsliv- och naturturism. De ansvarar även för hållbar stads- utveckling, övergripande för hållbar konsumtion och produktion samt för cirkulär ekonomi där hållbar konsumtion och hanteringa av naturresurser är viktiga element. Socialdepartementet hanterar frågor som rör idrott, folkhälsa och alkoholpolitik. Utrikesdepartementet arbetar bland annat med Sverigebilden i utlandet. Arbetsmarknads- departementet ansvarar för att genom arbetsmarknadspolitiska insat- ser förbättra kompetensförsörjningen. Utbildningsdepartementet har ansvar över utbildningar på olika nivåer. Finansdepartementet ansvarar för konsumentfrågor inklusive hållbar konsumtion, skatte- frågor och vissa statliga förvaltningsmyndigheter. Justitiedeparte- mentet hanterar lagar och tillstånd som kan vara aktuella för besöks- näringen.

Kopplat till departementen finns myndigheter och statliga bolag som får sina uppdrag och finansieras helt eller delvis av respektive departement. Dessa har roller, storlek och uppdrag som kan vara formulerade på olika sätt. Vissa myndigheter får en mängd olika uppdrag i sina regleringsbrev, medan andra har en mer långsiktig förvaltningsroll med kortfattade regleringsbrev och uppdrag i instruktionen. Ett antal av myndigheterna samarbetar kring frågor rörande besöksnäring och turism redan i dag (se vidare avsnitt om myndighetssamverkan, stycke 3.6.3).

Regionerna och kommunerna är en del av det offentliga systemet som på nationell nivå representeras av intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). 2015 tog SKL:s kongress beslut om att organisationen ska verka för att samla kommuner, landsting och regioner kring deras engagemang inom besöksnäringen samt stödja dem i deras arbete, och att SKL genom en samlad strategi ska påvisa hur organisationen kan stödja medlemmarna och bidra till att utveckla svensk besöksnäring.2

Näringslivet på nationell nivå finns representerat genom en rad bransch- och intresseorganisationer. Några av dessa är också arbets- givarorganisationer och medlemsförbund i Svenskt Näringsliv, främst Svensk Handel, Visita och Transportföretagen. Andra är mer ren- odlade intresseorganisationer, som Riksidrottsförbundet (RF), Lant- brukarnas Riksförbund (LRF), Ekoturismföreningen och Sveriges museer. På nationell nivå finns även de svenska huvudkontoren för

2 SKL (2015): Kongressbeslut 123 och 124. Källa: SKL.

70

SOU 2017:95

En samlad politik

svenska eller internationella kedjeföretag som till exempel Scandic, Nordic Choice Hotels, Max och Espresso House.

Svensk Turism AB är en paraplyorganisation, som ägs av cirka 170 företag och organisationer representerande tiotusental företag verksamma i den svenska besöksnäringen, och är näringslivets ägar- representant i Visit Sweden.

Arbetsmarknadens parter inkluderar även de fackliga parterna som för besöksnäringens del utgörs av främst LO-förbunden Handels- anställdas förbund, Hotell- och restaurangfacket och Transport- anställdas förbund samt Unionen på tjänstemannasidan. Partssam- verkan mellan arbetsmarknadens parter sker på flera sätt, bland annat genom bransch-, utbildnings- och forskningsråd.

Utbildningsväsendet finns på nationell nivå i form av bland annat universitet och högskolor, Myndigheten för yrkeshögskolan, natio- nella programråd och folkhögskolorna.

Därutöver bör nämnas Svenska kyrkan, Kungl. Hovstaterna, Sveriges Hembygdsförbund, de nationella bankerna och Swedish Network och Convention Bureaus (SNCVB), som har 22 svenska convention bureaus som medlemmar.

Kopplat till den nationella nivån finns också flera internationella system och aktörer. Kontakter med de länder som är prioriterade marknader för marknadsföring av Sverigebilden och Sverige som besöksmål, samarbete i turismfrågor inom ramen för Nordiska Ministerrådet och Nordiska rådet, kontakter med EU, OECD och UNWTO avseende bland annat statistikfrågor, samt arbete i OECD:s turismkommitté, sker från nationell nivå, och ofta från departement eller myndigheter. Här finns även Unesco och dess arbete för turism i världsarv samt European Environment Agency (EEA) och dess arbete för hållbar turism. Arbetsmarknadens parter arbetar med internationella kontakter och samarbetsforum på nordisk, europeisk och global nivå inom sina respektive ansvars- och verksamhetsområden. Internationella kontakter och inte minst arbete i internationella utvecklingsprojekt finns dock i hela aktörssystemet och är inte förbehållet nationell nivå.

Det finns en rad aktörer utanför besöksnäringen, som inte är inkluderade i bilderna, som kan ha stor betydelse för utveckling av hållbar turism och växande besöksnäring. Andra näringar som har stor påverkan är till exempel skogs-, gruv- och rennäringen, liksom kulturella och kreativa näringar.

71

En samlad politik

SOU 2017:95

3.2.2Regional nivå

Figur 3.2 Aktörssystemet på regional nivå

Källa: utredningens illustration.

På regional nivå finns ett system av aktörer vars verksamheter kopplar mot den lokala kontexten och dess destinationer och före- tag, mot andra regioner samt mot den nationella nivån.

Länsstyrelserna är myndigheter och brukar beskrivas som ”statens förlängda arm” i länen. De ansvarar på länsnivå för många av de frågor som har nationell hemvist i statliga myndigheter, och av rele- vans för besöksnäringen är framför allt frågor som rör miljöskydd, hållbar samhällsplanering, natur- och kulturmiljövård, friluftsliv och landsbygdsutveckling genom Landsbygdsprogrammet. Länsstyrel- serna ansvarar för tillsyn och regelefterlevnad inom ett antal områden, men med sin regionala samordningsroll och ett operativt mandat kan

72

SOU 2017:95

En samlad politik

de också samordna och leda arbete inom kulturmiljö- och naturvård i respektive län. Länsstyrelsen i Stockholms län har som enda läns- styrelse också funktionen som regionalt utvecklingsansvarig.

De 21 regionalt tillväxtansvariga aktörerna, i form av regioner, landsting, regionförbund och i Stockholms fall länsstyrelsen, har ansvar för att utveckla och implementera regionala utvecklings- strategier med utgångspunkt i regionala förutsättningar och Reger- ingens nationella strategi för hållbar regional tillväxt och attraktions- kraft 2015–2020.3 Denna innehåller fyra prioriterade områden för det regionala tillväxtarbetet: innovation och företagande, attraktiva miljöer och tillgänglighet, kompetensförsörjning och internationellt samarbete.

Inom regionerna finns även de regionala kollektivtrafikmyndig- heterna som har ansvar för kollektivtrafiken i respektive region. Kopplat till det regionala tillväxtarbetet finns också regionala struktur- fondspartnerskap som arbetar med prioriteringar kopplade till de tio regionalfondsprogrammen4, vilka har mycket stor betydelse för den offentliga finansieringen av utvecklingsarbete inom turism i flera regioner.

I alla län utom i Stockholm finns också en regional turism- funktion (regionala turismorganisationer). Organisationsformen skiftar liksom tyngdpunkt i verksamheten. I allmänhet finns en bredd som spänner över marknadsföring, destinationsutveckling, affärsutveckling och kompetensutveckling. De regionala turism- funktionerna samverkar i Regionala nätverket för turism. De har ofta en nära koppling till besöksnäringen och kommunala verksamheter inom näringsliv och turism. Andra viktiga samverkanspartners är länsstyrelserna, regionala och lokala museer och ideella aktörer.

En rad myndigheter har verksamhet på regional nivå, bland annat Tillväxtverket, Trafikverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Polismyndigheten. Dessa regionorganisationer sammanfaller inte med de administrativa regionerna i Sverige, utan kan variera till antal och geografisk avgränsning.

Andra relevanta aktörer som arbetar med företagsfrämjande är Almi, Coompanion och Regionala exportcentra.

3Regeringskansliet (2015): Regeringens nationella strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft 2015–2020.

4Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF).

73

En samlad politik

SOU 2017:95

Även inom näringslivet, för arbetsmarknadens parter och inom den ideella sektorn finns viss regional representation, oftast med annan geografisk täthet än de 21 regionerna/länen. I länen finns dock bland annat länsmuseer, länsmusik och länsteatrar som spelar en viktig roll för besöksnäringen.

3.2.3Lokal nivå

Figur 3.3 Aktörssystemet på lokal nivå

Källa: Utredningens illustration.

I den lokala kontexten finns framför allt företagen, som är grunden i besöksnäringen. Hur många företag och i vilka branscher beskrivs i kapitel 2. I den lokala miljön sker också de myndighetskontakter

74

SOU 2017:95

En samlad politik

som är de vanligaste för de enskilda företagen, och framför allt med kommunerna.

Sveriges har 290 kommuner med verksamhet inom alla de verk- samhetskategorier som berör besöksnäring och turism. Kommun- erna ansvarar för näringslivsutveckling, fysisk planering och den fysiska miljön, kultur- och fritidsverksamhet, kommunal service, gymnasieskolan samt tillstånd och tillsyn för företagen i en mängd frågor.

Många kommuner driver även turistbyråverksamhet och andra verksamheter som på ett eller annat sätt stödjer eller påverkar besöksnäringen, såsom bad och friluftsanläggningar, konferens- anläggningar eller ställplatser för husbilar. Vad som är tillåtet för en kommun när det gäller verksamhet som kan uppfattas konkurrera med det privata näringslivet regleras i kommunal- och konkurrens- lagstiftning, och detta är gränsdragningar som ofta diskuteras i det lokala arbetet.

I övrigt finns på lokal nivå destinationsorganisationer, myndig- heter med lokal närvaro samt en stor ideell sektor. Ideella aktörer är bland annat idrottsföreningar, organisationer inom friluftslivet, hembygdsföreningar och en rad intresseföreningar som fyller en stor funktion både för lokal förankring av insatser inom turism och för konkreta arbetsinsatser.

3.2.4Offentliga flöden och privata investeringar

De så kallade strukturfonderna finansierar i olika former insatser för att utveckla besöksnäringen. Den Europeiska regionala utvecklings- fonden (ERUF) som förvaltas av Tillväxtverket beviljar projekt- medel om drygt 180 miljoner kronor om året för projekt inom turism och besöksnäring, inklusive medfinansiering, baserat på ett årligt genomsnitt av de projekt som beviljats medel under perioden 2014–2016.5

Landsbygdsprogrammet, som förvaltas och administreras av Jordbruksverket och länsstyrelserna, samt avseende lokal service av Tillväxtverket, finansierar omkring 160 miljoner kronor om året

5 Sweco (2016): Projektportföljsanalys. Besöksnäringsprojekt finansierade inom ERUF tema- tiskt mål 3 och av Tillväxtverkets nationella program. Studie genomförd för Tillväxtverket.

75

En samlad politik

SOU 2017:95

inom turism och besöksnäring inklusive medfinansiering, baserat på beviljade projekt under perioden 2007–2014. Den Europeiska social- fonden betalar ut cirka 20 miljoner kronor per år för projekt inom turism och besöksnäring, baserat på ett årligt genomsnitt av de projekt som beviljats medel under perioden 2014–2016.

Till detta kommer regionala företagsstöd och stöd till projekt- verksamhet med en omfattning av drygt 60 miljoner kronor, samt projekt inom EU-programmet Interreg, som inklusive medfinans- iering uppgår till cirka 70 miljoner kronor. Sammanlagt utgör dessa medel ungefär 500 miljoner kronor årligen.

Visit Swedens verksamhet med exportfrämjande insatser finansi- erades 2017 med 140 miljoner kronor av staten och 125 miljoner kronor av näringslivet och annan medfinansiering.

Inräknat externa forskningsfinansiärers och lärosätenas egen finansiering uppgick den offentliga finansieringen av besöksnärings- relaterad forskning till knappt 70 miljoner kronor 2015.

Hanteringen av strukturfonder, nationella projektmedel och inve- steringsstöd är förknippade med betydande kostnader för planering, administration och uppföljning. Strukturfonderna är starkt kopplade till beslut och regelverk på EU-nivå, och nationella projekt styrs av regler i både Sverige och EU, inte minst statsstödsregler, men också andra regelverk som ska garantera korrekt och rättsäker hantering av stöden.

De 20 regionala turismorganisationerna (eller -funktionerna, i de fall arbetet är integrerat i ordinarie regionorganisation) grundfinan- sieras i hög grad med regionala tillväxtmedel, vilket är en bidragande orsak till en stor variation i organisationernas storlek och verksam- het. Enligt en sammanställning från 2012 uppgick organisationernas samlade omsättning exklusive projektstöd till cirka 250 miljoner kronor, där Turistrådet Västsverige var i särklass störst och Tourism in Skåne ungefär hälften så stort.6 Stockholm har begränsade regio- nala tillväxtmedel och saknar regional turismfunktion.

För att kunna relatera storleken på den offentliga finansieringen till privata investeringar i besöksnäringens branscher redovisas några av dessa nedan. För en mer detaljerad beskrivning, se tabeller i kapitel 2.

6 Sveriges Regionala Turismorganisationer (2014): Sveriges Regionala Turismorganisationer. Nulägesanalys för år 2012. Framtagen av Björn Fransson, Örebrokompaniet AB.

76

SOU 2017:95

En samlad politik

Sammantaget uppgick privata bruttoinvesteringar 2015 till åtskilliga miljarder kronor.7 Bruttoinvesteringarna i detaljhandeln upp- gick till drygt 10 miljarder kronor, inom hotell och logi respektive restauranger till omkring 3,5 miljarder kronor vardera, och inom rederier till 6,8 miljarder kronor. Flygbolagen gjorde bruttoinve- steringar på omkring 2 miljarder kronor och resebyråer, researran- görer och turistbyråer på cirka 250 miljoner kronor. Sport- fritids- och nöjesanläggningars bruttoinvesteringar var ungefär 1,9 miljarder kronor.

De offentliga investeringarna är av stor vikt trots att de inte utgör en så stor andel av de totala investeringarna. Det är inte ovanligt att offentliga investeringar i exempelvis en skidlift är nödvändiga för att de privata investeringarna i boende runt liften ska realiseras. Inom destinationsutveckling är de offentliga insatserna avgörande smörj- medel som bidrar till nödvändig samordning och strukturer som de privata aktörerna inte själva har möjlighet att skapa, eftersom de inte själva äger stora delar av infrastrukturen och ansvaret för helheten.

3.2.5Samlad bedömning av aktörssystemet

Utredningens förslag baserar sig på en samlad analys av aktörs- systemet nationellt, regionalt och lokalt. En grundläggande faktor är systemets komplexitet. Vi ser ett behov av en samlande strategi för, och ett samlat genomförande av, offentliga och privata insatser. Utredningens bedömning är att samverkan inte är optimal i dag, och att detta gäller såväl offentliga aktörer nationellt, regional och lokalt som samverkan mellan besöksnäringens branscher.

Med utgångspunkt i de fem övergripande områdena: 1) Kompe- tensförsörjning 2) Utveckling, innovation och forskning 3) Marknad, tillväxt och företagande 4) Infrastruktur och 5) Tillstånd och tillsyn bedömer utredningen att de offentliga insatserna på nationell, regio- nal och lokal nivå i nuläget har störst tyngd på tillstånds- och till- synsområdet. Besöksnäringens branscher och företag omfattas exempelvis av över 370 uppgiftskrav från över 25 olika, framför allt offentliga, aktörer.

7 SCB, Bruttoinvesteringar enligt Företagens ekonomi, för näringsgrenarna SNI 47, 50, 51, 55, 56, 79 och 93.

77

En samlad politik

SOU 2017:95

Aktörssystemets storlek och bredd innebär också att en mängd insatser genomförs parallellt inom närbesläktade, eller delvis samma, områden av aktörer som inte har kontakt i det löpande arbetet eller styr mot samma mål. En viss konkurrens om uppdrag och arbets- uppgifter är sund, och det är naturligt att många aktörer jobbar utifrån liknande problemanalyser, men utredningen bedömer att en samlad politik för hållbar turism och växande besöksnäring som inkluderar mål, strategi, samt dialog och operativ samverkan mellan berörda departement och myndigheter kommer att bidra till en betydande effektivitetshöjning och optimering av resurser.

När det gäller marknad, tillväxt och företagande tar det offentliga en stor roll beträffande den utländska marknaden via Visit Sweden vars ägande delas av staten via Näringsdepartementet och besöks- näringen via Svensk Turism AB. Visit Sweden hade i september 2017 knappt 80 anställda varav drygt 30 i Sverige och övriga på nio utlandskontor. Regionernas engagemang igenomförandet av Visit Swedens verksamhet är också betydande.

Tillväxt- och utvecklingsarbete för besöksnäringen drivs framför allt via den regionala nivån vilket är naturligt med hänsyn till det regionala utvecklingsansvaret.

Från nationell nivå stöttas området framför allt via Tillväxtverket som är den myndighet som enligt instruktion har ansvar för ”kun- skaps- och kvalitetsutveckling samt samverkan och samordning inom turism”.8 I dag är cirka fem personer på Tillväxtverket heltids- sysselsatta med frågor relaterade till turism och besöksnäring som huvudsaklig uppgift. Utöver dessa bidrar fler tjänster inom myndig- heten till utveckling av eller stöd för turism och besöksnäring, till exempel genom myndighetens arbete med regelförenkling där flera initiativ har haft fokus på besöksnäringens branscher och företag.

Inom området utveckling, innovation och forskning bedömer utredningen att systemet för offentliga främjandeinsatser är betyd- ligt svagare. På utvecklingsområdet genomför Tillväxtverket insatser för besöksnäringen som framför allt kanaliseras via program för hållbar produkt- och destinationsutveckling. Även Jordbruksverket finansierar nationella insatser med bäring på besöksnäringen och har 1–2 heltidssysselsatta med frågor kopplat till turism och besöks- näring som huvudsaklig arbetsuppgift. Utvecklingsinsatser genom-

8 Förordning (2009:145) med instruktion för Tillväxtverket.

78

SOU 2017:95

En samlad politik

förs även av andra myndigheter som Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket.

Nationella forsknings- och innovationsmyndigheter och bolag som till exempel Vinnova, Formas och RISE har hittills mycket begränsade insatser med bäring på turism och besöksnäring. Läro- sätenas forskning, såväl grundforskning som tillämpad forskning, är också begränsad.

Inom kompetensförsörjning görs insatser på många nivåer i utbildningsväsendet och via arbetsmarknadsinsatser. Utmaningen här handlar delvis om att insatser skulle vinna på samordning.

Utredningen anser vidare att besöksnäringens tillväxt och hållbara utveckling skulle bli avsevärt kraftfullare om besöksnäringens branscher och företag samlade sig till en starkare gemensam struktur. En samlad besöksnäring med god förmåga att formulera behov är en förutsättning för strategiska insatser även från det offentligas sida. Svensk Turism AB är en paraplyorganisation, som ägs av cirka 170 företag och organisationer som representerar tiotusental företag i den svenska besöksnäringen, vilket är en styrka. Det faktum att organisationens kansli består av en projektledare och att utvecklings- medel för verksamheten i dagsläget tillskjuts från Tillväxtverket ger inte uttryck för branschernas engagemang, enligt utredningens bedömning. Som paraplyorganisation för besöksnäringens branscher skulle Svensk Turism AB vinna på att stärkas upp resurs- och verk- samhetsmässigt av branscherna.

Sammanfattningsvis bedömer utredningen att arbetet med frågor om turism och besöksnäring, utöver internationell marknadsföring, är svagt bemannat på offentlig nationell nivå. Konsekvensen av att så få personer arbetar med besöksnäringsfrågor är att kvalitetssäkringen och utvärderingen av det arbete som görs blir lidande. Detta i kom- bination med svaga satsningar på kunskapsutveckling gör att det finns det skäl att reflektera över om rätt beslut kan fattas, och om de insatser som genomförs därmed optimerar resursanvändningen.

79

En samlad politik

SOU 2017:95

3.3Mål för politiken

Förslag:

att regeringen föreslår att riksdagen fattar beslut om ett nytt övergripande politiskt mål för hållbar turism och växande besöksnäring.

att det nya övergripande målet är att öka besöksnäringens och turismens bidrag till hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i hela landet.

Det befintliga målet för besöksnäringen är att Sverige ska ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring, som bidrar till en hållbar tillväxt och ökad syssel- sättning i hela landet. Utredningen bedömer att det befintliga målet, som föreslogs i Regeringens proposition 20059 och antogs i betän- kande av riksdagen 200510, är bra men har karaktär av en vision. Regeringen och ansvarig myndighet, Tillväxtverket, använder i dag begreppet besöksnäring som komplement till begreppet turism för att tydligare beskriva näringslivets och företagens roll, vilket även målet bör spegla.

Det näringspolitiska målet är att Sveriges konkurrenskraft ska stärkas genom att företag ges goda förutsättningar att utveckla sin kompetens, effektivitet och innovationsförmåga. De näringspolitiska insatserna ska även bidra till att uppnå de globala målen för hållbar utveckling och Agenda 2030 samt målen i EU:s gemensamma strategi för tillväxt och sysselsättning, Europa 2020, som omfattar de tre prioriteringarna smart, hållbar och inkluderande tillväxt.

Turismen och besöksnäringen har haft en stark utveckling såväl nationellt som internationellt. Flera nationer i vår omvärld har utvecklat nationella strategier och nationella politiska mål som syftar till att främja tillväxt i besöksnäring och turism. Samtidigt upplever flera länder och destinationer något som benämns som hyperturism, en situation där antalet turister nått en nivå där många av desti- nationens invånare anser att de negativa effekterna av turism över- väger de positiva. Destinationen når en nivå som inte är hållbar,

9Prop. 2004/05:56, En politik för en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring.

10Bet 05/05:NU13.

80

SOU 2017:95

En samlad politik

socialt eller miljömässigt, vilket i sin tur leder till att man med politisk styrning aktivt går in och på olika sätt försöker begränsa turismens och därmed besöksnäringens tillväxt. Även om den situationen inte har aktualiserats i Sverige bedömer utredningen att ett nytt och övergripande mål för besöksnäring och turism inte enbart ska inkludera formuleringen hållbarhet utan även tydligt signalera vikten av, och balansen mellan, alla de tre hållbarhetsaspek- terna: ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Hållbarhets- perspektivet betonar också betydelsen av att svensk besöksnäring har förutsättningar att utveckla och ta till sig innovationer.

Det ingår inte i utredarens uppdrag att föreslå insatser för hur Sverige ska marknadsföras i utlandet och inte heller att ta fram förslag på infrastruktur för transporter. Utredningen ser dock vikten av att ett nytt övergripande politiskt mål för besöksnäring och turism och en samlad politik måste kunna appliceras på pågående statliga insatser med bäring på besöksnäringen som går utanför utredningens uppdrag, samt på framtida statliga insatser av vikt för växande besöksnäring.

Indikatorer och/eller kännetecken för god måluppfyllelse kan till exempel vara:

besökare som bidrar med högt värde (ekonomiskt, socialt och miljömässigt) året runt

god besöksinfrastruktur för internationella ankomster, inklusive besöksbemötande före inresa och vid gränser

god regional spridning av besökare i landet

högkvalitativa besöksupplevelser

att aktörer inom besöksnäring och turism samverkar med andra aktörer för en resursanvändning som är både hållbar och produktiv

autentiska och rika naturupplevelser

rika kulturupplevelser

kompetenta och engagerade medarbetare och företag

att besöksnäringens nationella, regionala och lokala aktörer är koordinerade

hög kunskapsnivå och tillförlitlig statistik

81

En samlad politik

SOU 2017:95

robust nationell och regional infrastruktur relaterad till besöks- näring (transport-, digital-, samt i form av natur- och kultur- miljöer)

fysisk planering som understödjer besöksnäringens utveckling

att besöksnäringen värderas högt av svenska destinationers invånare

att besöksnäringen erbjuder sysselsättning för många och goda karriärvägar

att besöksnäringen är ett hållbart komplement till annan syssel- sättning, särskilt i gles- och landsbygder

att besöksnäringen bidrar till ett jämställt samhälle och inklu- derande tillväxt

att besöksnäring och turism bidrar till hållbar samisk närings- livsutveckling.

Ett övergripande politiskt mål bör brytas ner i mätbara delmål vilket utvecklas i avsnitt 3.5.

Utredningen föreslår att regeringen föreslår att riksdagen fattar beslut om ett nytt övergripande politiskt mål för hållbar turism och växande besöksnäring.

Utredningen föreslår att det nya övergripande målet är att öka besöksnäringens och turismens bidrag till hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i hela landet.

3.4En nationell strategi för hållbar turism och växande besöksnäring

Förslag:

att regeringen utvecklar och antar en nationell strategi för hållbar turism och växande besöksnäring – en plattform för hur politiken ska utformas och genomföras fram till 2030 – och att utvecklingen av denna strategi sker i samverkan med besöksnäringen, statliga myndigheter, regioner, kommuner och det civila samhället.

82

SOU 2017:95

En samlad politik

att en vision kopplas till det övergripande politiska målet och en nationell strategi för hållbar turism och växande besöks- näring. Ett förslag från utredningen är: 2030 är svenska besöksupplevelser hållbara, globalt konkurrenskraftiga och innovativa, turism är högt värderat av svenska invånare och besöksnäringen attraktiv att verka inom som företagare och anställd.

En majoritet av de inspel utredningen har fått, från både privata och offentliga aktörer, efterfrågar långsiktighet, nationella mål och även ett nationellt huvudmannaskap och en stärkt nationell samordning.

Många av de länder som Sverige konkurrerar med om inter- nationella besökare har på senare år utvecklat offentliga nationella strategier för besöksnäring och turism. Syftet med strategierna är att skapa effektivitet i de offentliga investeringar som görs för att främja och utveckla besöksnäring och turism. Strategierna har en viktig funktion för att samla och koordinera aktörer nationellt, regionalt och lokalt. Utredningen har under våren 2017 träffat representanter för danska Ehrvervsministeriet, Visit Denmark och Innovasjon Norge och tagit del av deras respektive erfarenheter kring strategier och organisation av turismpolitik. En studieresa till Island hösten 2017, och möten med representanter för regering, turismorgani- sationer, Visit Iceland, branschorganisationer, besöksmål, samt regional- och kommunalpolitiker har gett en god inblick i Islands utmaningar och hur landet valt att strategiskt bemöta dessa.

3.4.1Danmark

Danmarks regering fattade i januari 2015 beslut om att inrätta Nationalt Turismeforum med uppgift att styra och koordinera de offentliga turismfrämjande insatserna över nationell, regional och lokal nivå i Danmark.

83

En samlad politik SOU 2017:95

Figur 3.4

Organisering av dansk turism

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nationellt Turismeforum

 

 

Advisory Board

 

 

 

 

 

 

EVM (formand)

 

 

EVM (formand)

 

 

Danske Regioner

 

 

Erhvervsorganisationerne

 

VisitDenmark

 

 

Ovrige ministerier

 

 

KL

 

 

 

 

 

Erhvervsrepraesentanter med turismeindsigt

 

 

 

 

 

Forsker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VisitDenmark

 

 

 

 

 

International marknadsforing

 

 

 

 

 

 

 

Dansk

 

Dansk

 

Dansk Storbyturism

 

Erhvervs- och Modeturisme

 

Kyst- og Naturturisme

 

 

(Wonderful Copenahagen)

 

(MeetDenmark)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Ehrvervsministeriet.

Som figur 3.4 visar är det danska Ehrvervsministeret huvudman för Nationalt Turismeforum i vilket även danska regioner, Visit Denmark, KL11, näringslivsrepresentanter samt forskare ingår. En första uppgift för Nationalt Turismeforum var att ta fram en nationell strategi för dansk turism, vilken antogs i september 2016. Strategin innehåller fem strategiska insatsområden och 66 initiativ som ska genomföras av en bred krets av offentliga och privata aktörer. Foru- met tar fram en årlig analys av statusen för arbetet med strategin, samt koordinerar de offentliga främjarinsatserna med utgångspunkt i strategin. Till Nationellt Turismeforum finns tre regionala utveck- lingsnoder knutna med uppdrag att driva utvecklingsarbete inom ramen för var sitt övergripande område: kust- och naturturism, affärs- och mötesturism samt storstadsturism.

Utredningen ser att denna struktur har fungerat kraftfullt i Danmark och att den kan vara en modell för hur en samlad politik för hållbar turism och växande besöksnäring kan organiseras i Sverige. Det gemensamma ansvarstagandet och långsiktighet i angreppsättet är viktiga fundament i denna struktur.

11 Intresse och ledningsorganisation för Danmarks 98 kommuner. Motsvarighet till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

84

SOU 2017:95

En samlad politik

3.4.2Finland

I januari 2015 färdigställde det finländska arbets- och näringsminis- teriet en ny strategi för turism 2015–2025. Bland prioriteringarna i den finländska strategin finns tillgänglighetsfrågor, företagarnas villkor, försäljning och marknadsföring samt att stärka samarbetet och gränsytorna mellan besöksnäring och andra branscher för effek- tivare och mer innovativ produktutveckling. Strategins mål nås genom en rad åtgärder som finansieras inom arbets- och närings- ministeriets förvaltningsområden.

3.4.3Island

I Island har turismen varit den främsta motorn för ekonomisk utveckling sedan 2011. Under perioden 2010–2015 ökade turismen med i genomsnitt 22 procent per år vilket är fem gånger högre än den genomsnittliga ökningen i världen. Den explosiva ökningen har ställt frågan om strategier och koordinering på sin spets. I oktober 2015 presenterades Islands strategi Roadmap for tourism in Iceland, framtagen under ledning av ministeriet för industri och innovation. Strategin är en femårsplan som inkluderar insatser för stöd, koord- inering och styrning, positiva besöksupplevelser, tillförlitlig data, naturvård, kompetens och kvalitet, ökad produktivitet och bättre spridning av besökare i landet. En Tourism Task Force tillsattes 2015, med ett uppdrag tidsbegränsat till fem år, för att koordinera uppgifter och insatser i strategin.

Organiseringen i form av en task-force där ministrar och repre- sentanter för branschorganisationer och de största företagen ingår bygger på det faktum att Island befinner sig i en akut situation att möta turismens snabba expansion. Strukturen fungerar i Island med hänsyn till landets storlek och att turismen är landets största näring. Utredningen bedömer att situationen i Sverige inte ger anledning att inrätta en motsvarande task-force.

85

En samlad politik

SOU 2017:95

3.4.4Norge

I Norge gjordes våren 2017 en melding12, Upplev Norge – unikt och äventyrligt, från norska regeringen till Stortinget13. Meldingen råder stortinget att ge den norska regeringen i uppdrag att, i samarbete med den norska besöksnäringen, ta fram en strategi för utveckling av besöksnäringen.

3.4.5Sverige

I Sverige presenterade Svensk Turism AB sommaren 2010 Nationell strategi för svensk besöksnäring – hållbar tillväxt för företag och desti- nationer. Visionen i strategin är att fördubbla turismens omsättning och exportvärde till 2020. Under 2015 genomförde Svensk Turism AB en halvtidsanalys av strategin som sammanfattar de fem första årens förändring och prioriterar kommande insatser. Bakom den nationella strategin står Svensk Turism AB och arbetet skedde i dialog med näringens aktörer och i samarbete med Visita, Visit Sweden, Tillväxtverket, Swedavia, Stockholm Visitors Board, Regio- nala nätverket för turism och Turistrådet Västsverige samt med finansiellt stöd från Jordbruksverket. Den svenska nationella strategin har en styrka i att den är framtagen och bärs av närings- livets aktörer. Den nationella strategin används som ett styrverktyg regionalt och lokalt i utveckling av planer och strategier för besöks- näringen.

Visit Sweden och Tillväxtverket förhåller sig till den svenska nationella strategin, men utredningen bedömer att den inte har en förankring inom regeringen på motsvarande sätt som motsvarande strategier har i våra nordiska grannländer där regeringarna står som avsändare och i flera fall huvudman för strategiernas genomförande. Utredningen bedömer att detta innebär en svaghet som drabbar långsiktigheten, effektiviteten och genomförandet av offentliga insatser i Sverige.

Utredningen bedömer att en från regeringens sida antagen natio- nell strategi för hållbar turism och växande besöksnäring, jämförbar

12Motsvarar en proposition.

13Meld. St. 19 (2016–2017) Melding till Stortinget. Upplev Norge unikt og eventyrlig. Det Konge- lige naerings- og fiskeridepartement.

86

SOU 2017:95

En samlad politik

med den nationella livsmedelsstrategi som riksdagen antog i juni 2017, kan spela en betydande roll och skapa samsyn om målbilden för såväl departement som myndigheter, offentliga aktörer på lokal och regional nivå och inte minst besöksnäringen. Strategin blir ett viktigt instrument för att rita upp kartan så att alla aktörer har något att förhålla sig till. Därför är det också viktigt att strategin utvecklas i samspel med besöksnäringen och civilsamhället så att strategier för offentliga, privata och ideella aktörer kompletterar varandra. På de lokala och regionala nivåerna bidrar ett aktivt arbete med regionala besöksnäringsstrategier till att engagera aktörer och skapa goda förutsättningar för samverkan och därmed genomförande av en samlad politik för hållbar turism och växande besöksnäring.

Utredningen föreslår att regeringen utvecklar och antar en natio- nell strategi för hållbar turism och växande besöksnäring – en platt- form för hur politiken ska utformas och genomföras fram till 2030 – och att utvecklingen av denna strategi sker i samverkan med besöks- näringen, statliga myndigheter, regioner, kommuner och det civila samhället.

Utredningen föreslår att en vision kopplas till det övergripande politiska målet och en nationell strategi för hållbar turism och växande besöksnäring. Ett förslag från utredningen är: 2030 är svenska besöksupplevelser hållbara, globalt konkurrenskraftiga och innovativa, turism är högt värderat av svenska invånare och besöks- näringen attraktiv att verka inom som företagare och anställd.

3.5Strategiska insatsområden och delmål

Förslag:

att den nationella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring delas upp i ett antal strategiska insatsområden och att det övergripande politiska målet bryts ner på mätbara delmål inom dessa strategiska insatsområden.

Utredningen bedömer att det, som komplement till det arbete som redan i dag riktas mot privat- och affärsbesök, finns behov av att bryta ner det föreslagna övergripande politiska målet i delmål.

87

En samlad politik

SOU 2017:95

Utredningen föreslår därför att den nationella strategin för håll- bar turism och växande besöksnäring delas upp i ett antal strategiska insatsområden och att det övergripande politiska målet bryts ner på mätbara delmål inom dessa strategiska insatsområden.

Utifrån ett stort antal inspel har utredningen sorterat fram förslag på nio strategiska utvecklingsområden som vi finner relevanta för utveckling av besöksnäring och turism i alla Sveriges regioner. Fyra av de nio områdena utgör tematiska områden för samverkan. Strate- giska insatsområden som utredningen nu bedömer vara lämpliga är:

digitalisering av besöksnäringen

kompetensförsörjning

utveckling, innovation och forskning

tillgänglighet (transporter och digital tillgänglighet)

naturturism (tematiskt område för samverkan)

kulturturism (tematiskt område för samverkan)

måltidsturism (tematiskt område för samverkan)

evenemang och stora möten (tematiska områden för samverkan)

företagens villkor.

Ovanstående är förslag och behöver givetvis utvecklas i det föreslagna strategiarbetet samt över tid. Utvecklingen går snabbt och det är där- med viktigt att bygga in en flexibilitet i strategin och det system som byggs runt den. Utredningen föreslår att delstrategier och delmål formuleras och antas för de tematiska områdena. Ett antal horison- tella kriterier ska genomsyra arbetet med samtliga strategiska insats- områden, bland annat hållbar utveckling, jämställdhet och säkerhet. Ett annat horisontellt perspektiv som ska beaktas är digitaliseringens möjligheter och utmaningar.

3.5.1Digitalisering av besöksnäringen

Många av de förändringar som sker i besöksnäringen har sin bak- grund i förändrade beteenden hos konsumenterna i kombination med allt snabbare digitalisering. Ur ett företagsperspektiv kan ökad

88

SOU 2017:95

En samlad politik

digitalisering ge en mängd effekter, bland annat reducerad väntetid för gäster, bättre spridning av och tillgång till information, större möjligheter till miljöhänsyn, ökad kundkännedom, bättre och individanpassade tjänster och produkter, och inte minst minskade kostnader och bättre kundupplevelser.

I utveckling och genomförande av den nationella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring föreslår utredningen att digitalisering behandlas som ett horisontellt perspektiv som ska genomsyra samtliga strategiska insatsområden. Utredningen lägger fokus på och förslag avseende delnings- och plattformsekonomi då detta är en företeelse med stark påverkan på och relevans för besöks- näringens värdeskapande och således innebär möjligheter och ut- maningar för företags tillväxt, sysselsattas förhållanden och hållbar utveckling.

Digitalisering av besöksnäringen behandlas mer ingående i kapitel 5.

3.5.2Kompetensförsörjning

Frågan om kompetensförsörjning är en nyckelfråga i utvecklingen av besöksnäringen och turismen till och inom Sverige. Det är en mång- bottnad utmaning som kräver kompetensutveckling av såväl befintlig personal inom besöksnäringens branscher som utbildning och rekrytering av ny personal.

Utbildningar behöver utvecklas och matchas med näringslivets och den offentliga sektorns behov samt kvalitetssäkras på alla nivåer, från akademiska program till gymnasieskolan.

Besöksnäringens tillväxt och framtida utveckling ställer också krav på ökad kunskap och kompetens om besöksnäringen bland an- ställda i den offentliga sektorn och som i sin yrkesroll ska bemöta företagen inom besöksnäringens branscher beträffande tillstånd, tillsyn och gemensam utveckling av destinationer och regioner.

Kompetensförsörjning i besöksnäringen behandlas mer ingående i kapitel 6.

89

En samlad politik

SOU 2017:95

3.5.3Utveckling, innovation och forskning

Forskning, innovation och ett kontinuerligt utvecklingsarbete är nödvändigt för att bemöta besöksnäringens och turismens potential, tillväxt och utmaningar, inte minst ur ett hållbarhetsperspektiv.

Utredningen bedömer att besöksnäringens innovationsförmåga behöver främjas liksom dess beställarkompetens, det vill säga för- måga att definiera behov, beträffande forskning och innovation.

Nationellt stöd till utveckling av destinationer och tematiska områden sker i dag genom regional- och landsbygdspolitik. Som ett komplement till dessa insatser ser utredningen att besöksnäring och turism behöver få en tydligare plats i nationell innovationspolitik. Ett innovationsstödsystem och en institutssektor som kan svara mot besöksnäringens och turismens behov är avgörande för svensk besöksnärings långsiktiga konkurrenskraft, kompetensförsörjning och innovationsförmåga.

Utveckling, innovation och forskning behandlas mer ingående i kapitel 7. Statistik, data och analys behandlas i kapitel 8.

3.5.4Tillgänglighet

Väl fungerande transporter spelar en stor roll för tillgänglighet till, mellan och inom destinationer och besöksmål och därmed möjlig- heten att utveckla svensk besöksnäring. En växande turism, där nya starka besöksmål utvecklas, förändrar den svenska logistikkartan och det är viktigt att besöksnäringens behov inkluderas i resonemang om näringslivets transportbehov.

Framtidens hållbara transporter är ett strategiskt område för svensk politik och innovation. Besöksnäringen skiljer sig inte i grunden från andra näringar avseende behovet av hållbara transport- lösningar. Det som gör frågan extra angelägen är att besöksnäringen växer snabbt, och att resandet och transportbehovet därmed ökar, utan att det finns någon egentlig strategi för att hantera detta.

Andra viktiga områden är kollektivtrafikens roll, utmaningar för olika trafikslag och deras sammankoppling samt system för infor- mation och biljetter. Utöver transporter är även tillgång till digital infrastruktur grundläggande för besöksnäring och turism.

Trafikutbud och transporttillgänglighet behandlas mer ingående i kapitel 9.

90

SOU 2017:95

En samlad politik

3.5.5Naturturism

Naturturism är en globalt växande trend och efterfrågan på natur- och äventyrsupplevelser ökar. Sverige attraherar besökare i hög utsträckning just på grund av vår natur. Naturen kan sägas vara en infrastruktur, eller resurs, för besöksnäringen. En attraktiv och långsiktigt tillgänglig naturmiljö är avgörande för att kunna driva företag inom naturturism och naturbaserade upplevelser.

Ett stort antal både privata och offentliga aktörer arbetar inom naturturism- och friluftslivsområdet. Här bedöms det finnas en god potential för framtida utveckling av upplevelser och företagande, såväl i storstadsnära natur som i glesare landsbygder.

Samtidigt finns utmaningar: Dels involverar arbetet aktörer med olika roller och inte sällan olika målbilder i skilda delar av samhället, dels är utveckling av turism i såväl naturmiljö i allmänhet som i skyddade naturområden ett ansvar som ställer stora krav på hållbar utveckling.

Turism och besöksnäring i naturmiljö behandlas mer ingående i kapitel 10.

3.5.6Kulturturism

Liksom naturen kan kulturen sägas vara en infrastruktur, eller resurs, för besöksnäringen. Sverige som besöksmål kännetecknas av kultur- miljöer i form av bland annat historisk bebyggelse och arkitektur, parker, bruk och industrihistoriska miljöer, museer och världsarv, men också jordbrukslandskapet med dess äldre bebyggelse. Vårt kulturarv har en efterfrågan och många besöksmål som kan utvecklas och knyta till sig företag.

Kulturturism inkluderar också upplevelser av konst, scenkonst och annan samtida kultur, som väcker intresse hos besökare. Svensk film, litteratur, arkitektur, form och design, konst, dataspel och musik bidrar väsentligt till Sverigebildens attraktionskraft och de upplevelser och produkter som gör att internationella turister väljer Sverige som resmål.

Kulturturism behandlas mer ingående i kapitel 11.

91

En samlad politik

SOU 2017:95

3.5.7Måltidsturism

Mat och dryck bidrar till resenärernas upplevelse av en destination samtidigt som en ny marknad med alltmer mat- och dryckes- intresserade resenärer växer fram. Ur ett samhällsperspektiv stärker måltidsturismen länkarna mellan städer och landsbygder, tillför entreprenörer och arbetstillfällen i landsbygderna och kan bidra till hållbarheten i den lokala miljön. Måltidsturismen bygger på intresse för kvalitet, hantverk och sensoriska upplevelser, men djupast är potentialen grundad i vår ämnesomsättning – alla besökare måste äta och i dag går närmare en fjärdedel av besökares utgifter till mat och dryck. Med strategisk utveckling kan en ännu större del av dessa spenderade kronor förstärka upplevelsen av Sverige, besöksmålet eller det enskilda evenemanget. Måltidsturism bör ses som en del av kulturturismen som genererar ett viktigt mervärde även inom natur- turismen.

Måltidsturism behandlas mer ingående i kapitel 12.

3.5.8Evenemang och stora möten

Evenemang är en dynamisk och snabbt växande sektor med tydliga synergier för turism och besöksnäring. Samtidigt blir förutsätt- ningarna för att genomföra evenemang allt mer komplexa. Evene- mang växer i betydelse som verktyg i stads- och samhällsutveckling. Många svenska städer och destinationer arbetar strategiskt med utveckling, planering och uppföljning av evenemang.

Evenemangens sociala leverabler, det vill säga hur man via ett evenemang skapar engagemang och upplevd nytta hos allmänheten, får allt mer fokus. En annan trend är att allt fler städer och destina- tioner arbetar strategiskt med evenemangsportföljer. Stora möten, som kongresser och konferenser, är en form av evenemang.

Evenemang och stora möten behandlas mer ingående i kapitel 13.

3.5.9Företagens villkor

Det ligger i de politiska målen att göra det enklare för kvinnor och män att utveckla och driva sina företag. En viktig faktor för tillväxt och sysselsättning är att besöksnäringens företag har konkurrens-

92

SOU 2017:95

En samlad politik

kraftiga förutsättningar i förhållande till omvärlden. Uppgiftsläm- nande och tillsyn beskrivs av företagen själva som en av de tyngsta utmaningarna med att driva företag. Det är centralt att regler som omfattar företagandet i besöksnäringen är ändamålsenliga så att den administration som krävs för att följa regelverken hålls till ett minimum. Även service, bemötande och korta handläggningstider är av stor vikt för en konkurrenskraftig besöksnäring. Tillgång till finansiering liksom långsiktighet och förutsägbarhet på nationell, regional och lokal nivå är också viktigt för företagens villkor.

Den del av företagens villkor som rör regler, tillstånd och tillsyn behandlas mer ingående i kapitel 14.

3.5.10Samband mellan de tematiska insatsområdena

Fyra av de strategiska insatsområden som utredningen föreslår är tematiska; naturturism, kulturturism, måltidsturism samt stora evenemang och möten. I praktiken hänger dessa områden i hög grad samman och de har under utredningens arbete ofta visat på samband och synergier som är viktiga att ta tillvara.

Evenemang och stora möten har tydliga behov av särskilda struk- turer, ledarskap och verksamhetsstöd vilket utvecklas i kapitel 13. Samtidigt länkar området till natur-, kultur och måltidsturism. En snabbväxande evenemangsform är till exempel motionslopp och extremsporttävlingar i natur- och kulturlandskap – ett utvecklings- område som bidrar till nya och växande företag i hela landet, men också innebär utmaningar avseende bland annat transporter, alle- mansrätt, markägaravtal och myndighetsutövning.

Måltidsturism och evenemang kan ibland vara en och samma sak i form av marknader och matfestivaler. Mat och dryck är också en självklar del i alla evenemang oavsett område. Här finns synergier och möjlighet att profilera Sverige och samtidigt utveckla företag- ande kring måltider. Måltiderna är i lika hög grad sammanlänkande med natur- och kulturturism. Småskalig livsmedelsproduktion är i sig en kulturyttring, och reseupplevelser som byggs kring mat och måltider är en form av kulturturism. Matlagning och måltider för besökare i naturen länkar samman naturturism och måltider. Alla dessa utvecklingsområden innebär möjligheter, men väcker också

93

En samlad politik

SOU 2017:95

frågor och utmanar regelverk och traditionella sätt att arbeta kring inte minst tillståndsgivning och tillsyn.

En övergripande och stor utmaning är att Sverige är stort och bortom städerna är kundunderlaget ofta begränsat för merparten destinationer och småföretag. Detta i kombination med korta säsonger, svårigheter med kompetensförsörjning och begränsad till- gänglighet gör att det många gånger är en utmaning att bedriva före- tag i besöksnäringens branscher i landsbygderna. Myndigheter och aktörer som stödjer och främjar besöksnäringens utveckling behöver gå i takt och samarbeta om det ska finnas en möjlighet att göra besöksnäringen till en hållbar export- och sysselsättningsmotor i Sveriges landsbygder.

Ett område där vi ser många synergier, och risk för onödig suboptimering med att tänka och arbeta stuprörsmässigt, är turism i natur- och kulturmiljö. I verkligheten sammanfaller dessutom dessa miljöer ofta rent fysiskt. Både nationalparker och världsarv är, för att ta ett exempel, miljöer med både natur- och kulturvärden. Vår bedömning är att utvecklingsarbetet, och i förlängningen både före- tagande och sysselsättning, blir lidande om inte fler aktörer arbetar utifrån ett helhetsperspektiv. Flera inspel till utredningen har därför lyft fram landskapsbegreppet som en möjlig väg framåt, där ett verktyg är EU:s landskapskonvention som trädde i kraft i Sverige 2011. Konventionen är ett instrument för skydd, förvaltning och planering av landskap i Europa, och definierar landskap som ”ett område sådant det uppfattas av människor och vars karaktär är resul- tatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänsk- liga faktorer”. Alla landskapets värden lyfts fram: kulturella, ekolo- giska, miljömässiga, sociala och ekonomiska. I den samiska kulturen är detta synsätt en självklarhet, och inget som behöver uppfinnas på nytt. I det samiska landskapsperspektivet hänger människa, natur och landskap ihop som en odelbar helhet. Samisk turism utvecklas i kapitel 11.

Sammanfattningsvis bedömer utredningen att det med hänsyn till samband och synergier bör eftersträvas att hålla ihop utvecklings- och innovationsinsatser riktade mot de tematiska insatsområdena. Detta är viktigt att ta hänsyn till i bedömningen av hur en ny natio- nell funktion, med rollen att verka för långsiktig uppbyggnad av innovationsförmåga och kunskapsutveckling skapas.

94

SOU 2017:95

En samlad politik

3.6Organisering

3.6.1Nationellt besöksnäringsforum

Förslag:

att regeringen inrättar ett Nationellt besöksnäringsforum som bjuder in besöksnäringen, statliga myndigheter, regioner och kommuner till utveckling och koordinering av en nationell strategi för hållbar turism och växande besöksnäring.

att Nationellt besöksnäringsforum får ett sekretariat på Reger- ingskansliet och att detta bemannas med personer med god kunskap om de strategiska insatsområdena, motsvarande tre heltidsanställda.

Genomförandet av en politik för hållbar turism och växande besöks- näring kräver ett horisontellt angreppsätt över flera politikområden. Genomförandet kräver även ett vertikalt angreppssätt enligt den svenska förvaltningsmodellen som bygger på decentralisering och ansvarsfördelning på nationell, regional och lokal nivå med fristående statliga myndigheter och ett kommunalt självstyre. Utveckling och implementering av en nationell strategi för hållbar turism och växande besöksnäring kan endast lyckas genom en stark dialog mellan staten, regioner och kommuner, och det privata näringslivet. Dialogen och arbetet behöver en hemvist.

Utredningen föreslår att regeringen genom Näringsdepartemen- tet står som huvudman för Nationellt besöksnäringsforum med upp- drag att ta fram ett förslag på nationella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring samt, efter att regeringen fattat beslut om den nationella strategin, koordinera den.

Nationellt besöksnäringsforum föreslås ersätta det Dialogforum som Näringsdepartementet i dag står som värd för. Det är lämpligt att Nationellt besöksnäringsforum har Näringsdepartementet som huvudman i stället för i en myndighet eftersom Näringsdepartemen- tet kan lyfta frågorna till andra departement och överbrygga stuprör inom Regeringskansliet på ett annat sätt än vad ett forum placerat på en myndighet, till exempel Tillväxtverket, har möjlighet att göra.

Förslagsvis inrättas Nationellt besöksnäringsforum för att verka under en tidsperiod på 5–8 år, under tiden strategin utvecklas och

95

En samlad politik

SOU 2017:95

implementeras. Arbetet bör kopplas till det arbete som sker i andra regeringsstrategier som till exempel Exportstrategin med dess Team Sweden insatser, den nationella livsmedelsstrategin och digitali- seringsstrategin m.fl.

Forumet, som inrättas av regeringen, bjuder in representanter för Tillväxtverket, Visit Sweden, några regioner och kommuner och företag/organisationer inom besöksnäringen, civilsamhället till exempel idrottsrörelsen eller kulturförbund samt forskare, till en styrgrupp med ansvar för utveckling och koordinering av den nationella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring. Styrgruppen utgör inte en formell styrelse med röster och mandat. Styrgruppens roll är att bidra till utveckling och koordinering av den offentliga strategin för besöksnäringen. Förslagsvis byts represen- tanter i styrgruppen stegvis ut så att en förnyelse sker över tid. Näringsdepartementet som huvudman är ytterst beslutande rörande strategins utveckling och koordinering.

Myndighetsgruppen föreslås vara representerad via Tillväxtverket i styrgruppen. Övriga departement, relevanta myndigheter och representanter för branschorganisationer och arbetsmarknadens parter föreslår vi kopplas till Nationellt besöksnäringsforum som rådgivande grupp – enligt den modell som brukas i Danmark. Utöver det ansvar som regeringen och myndigheter tar behövs en bred upp- slutning från hela besöksnäringens aktörssystem kring genom- förandet av den nationella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring. Alla behöver bidra utifrån sina roller och ansvars- områden. Utredningen bedömer att samverkan med regioner och kommuner samt besöksnäringen kan formaliseras via avsikts- förklaringar.

Utredningen föreslår att Nationellt besöksnäringsforum får ett sekretariat på regeringskansliet och att detta bemannas med personer med god kunskap om de strategiska insatsområdena, motsvarande tre heltidsanställda.

96

SOU 2017:95

En samlad politik

3.6.2Ny nationell funktion för utveckling och innovation

Förslag:

regeringen bildar en ny nationell funktion med uppdrag att främja långsiktig uppbyggnad av innovationsförmåga och kunskapsutveckling inom en rad strategiska insatsområden, samt att koordinera besöksnäringens aktörer och behov med innovationsstödsystemets aktörer.

Innovation och ett kontinuerligt utvecklingsarbete är helt nöd- vändigt för att bemöta turismens och besöksnäringens potential, tillväxt och utmaningar, inte minst är detta väsentligt i ett hållbar- hetsperspektiv. I den globala konkurrensen behöver företag och destinationer erbjuda upplevelser i form av produkter och tjänster som håller mycket hög kvalitet. Detta ställer krav på att besöks- näringens aktörssystem i form av såväl privata som offentliga aktörer har en hög innovationsförmåga som säkerställer utveckling av före- tag, produkter, tjänster och processer. En viktig förutsättning för detta är besöksnäringens branscher och behov koordineras med innovationsstödsystemet.

Givet det stora inslaget av tjänster i besöksnäringen bör tjänste- logiken, som innebär att värdet uppstår i användningen av en vara, tjänst eller kombination av dessa, vara styrande för utveckling. Med detta sätt att se på begreppet tjänst ligger fokus på värdet som skapas för användaren, reseanledningen eller vad användaren strävar efter att uppnå. Innovationsarbete behöver utifrån detta synsätt utgå från användarens behov och process för värdeskapande dvs. användar- driven innovation.

Reseanledningen är en av de viktigaste faktorerna att förstå i före- tagens och destinationernas utveckling av erbjudanden. Turismen går mot ett allt större fokus på kroppsliga, sinnliga och mentala upp- levelser i stället för ett traditionellt fokus på synintryck då man som turistdestination i första hand erbjöd sights och sightseeing. Detta skapar en efterfrågan på kvalitativa turismupplevelser och koncept.

Genom digitaliseringen har innovationer i form av helt nya affärs- modeller blivit möjliga och allt vanligare. Ett exempel är delnings- plattformar för förmedling av tjänster som involverar privatpersoner både som utförare och nyttjare.

97

En samlad politik

SOU 2017:95

I en digitaliserad, global bransch som besöksnäringen är förmågan till användardriven och öppen innovation i samspel med olika aktö- rer avgörande för konkurrenskraft. I utveckling av besöksnäringens tjänster behöver också användardriven innovation som utgångspunkt kombineras med utmaningsdriven innovation, framför allt med hänsyn till hållbarhetsaspekterna.

Svensk regionalpolitik har en tydlig inriktning mot tillväxt och innovation och besöksnäringens utveckling hanteras till stor del inom ramen för regionernas och kommunernas självstyre.

Utöver de medel regioner och kommuner själva investerar i ut- veckling är offentliga utvecklings- och innovationsinsatser på besöks- näring och turism i dag framför allt formade som regional- och landsbygdspolitiska insatser finansierade genom Europeiska regio- nala utvecklingsfonden (ERUF), Tillväxtverkets nationella medel samt genom Landsbygdsprogrammet.

Aktörer som utredningen har varit i kontakt med menar att dessa satsningar i många fall är bra, resulterar i viktiga nätverk och skapar utveckling i de, oftast små, företag som deltar i insatserna, och att de därmed bidrar till lokal och regional utveckling och är väl fungerande för politikens roll regionalt och lokalt. Samtidigt svarar dessa insatser ofta på lokala och regionala behov, är mer eller mindre kortsiktiga och tidsbegränsade. Forskning ingår i liten grad i dem. De fångar sällan upp de större företagens och de stora evenemangens komplexa utmaningar och de bidrar inte väsentligt till den akademiska kun- skapsutvecklingen och samverkan mellan akademi, besöksnäring och offentliga aktörer.

Jämfört med mer mogna och kunskapsintensiva branscher och företag, som till exempel gruv- eller fordonsindustrierna, är många av besöksnäringens företag små, saknar framförhållning och har strategier som endast sträcker sig ett fåtal år fram i tiden. Det gör att företagen, men också besöksnäringens branscher, har en svagare beställarkompetens för forskning och innovation. Det betyder att besöksnäringens och företagens inflytande över kunskapsutveck- lingen minskar, vilket i sin tur påverkar näringens plats i utbildnings- systemet i stort, samt dess förmåga att nyttiggöra resultat från forsk- ning.

Besöksnäringens forsknings- och innovationsagenda 2014–2030 pekar på behovet av att stärka strukturen för forskning och innova-

98

SOU 2017:95

En samlad politik

tion och att främja gränssnittet mellan aktörer inom näringsliv, akademi och offentlig sektor.

I möte med utredningen har såväl offentliga som privata aktörer efterlyst en tydligare nationell struktur i utvecklingsfrågor. De ser en problematik med kortsiktiga projektutlysningar, som inte uppfattas som resurseffektiva, och önskar ett tydligare nationellt ledarskap och en nationell målbild i utvecklingsfrågor motsvarande det nationella ledarskap Visit Sweden har i den internationella kommunikationen av Sverigebilden. Utvecklingsarbetet i svensk besöksnäring skulle stärkas av att en nationell aktör på liknande sätt, i samråd med regioner och kommuner, sätter ett ramverk för i vilka frågor som staten kan stödja det regionala utvecklingsarbetet. Efterfrågan rör strategisk långsiktighet samt bättre möjligheter till benchmark, lärande och samverkan mellan regionerna.

Utredningen bedömer att det i dag saknas forum med nationellt samlat ansvar för långsiktig kunskapsutveckling och innovation inom flera av de strategiska insatsområden utredningen föreslår, och då främst för digitalisering, naturturism, kulturturism, måltidsturism samt stora evenemang och möten. Då både företagen och samhället har ett intresse av att utveckla besöksnäringen och de platser – desti- nationer – där turismen sker bedömer utredningen att det finns ett starkt värde i ett organiserat samarbete mellan staten, regioner, kom- muner och näringslivet för att skapa en konkurrenskraftig och innovativ besöksnäring.

Utredningen föreslår att regeringen bildar en ny nationell funk- tion med uppdrag att främja långsiktig uppbyggnad av innovations- förmåga och kunskapsutveckling inom en rad strategiska insats- områden, samt att koordinera besöksnäringens behov med innova- tionsstödsystemets aktörer.

Den nationella funktionens roll ska vara att utgöra ett stöd till företagens och regionernas utvecklingsarbete genom att:

främja gränssnittet mellan besöksnäringens branscher, akademi och offentlig sektor i frågor rörande innovation och forskning

baserat på den nationella strategin för nationell strategi för hållbar turism och växande besöksnäring prioritera bland strategiska insatser för innovation och utveckla former för innovationsarbete i besöksnäringen

99

En samlad politik

SOU 2017:95

när det är relevant samordna nationella innovations och utveck- lingsprojekt och ansökningar av medel för utveckling och innova- tion inom de strategiska insatsområdena.

genomföra kartläggningar och analyser som stöd för utveckling av de strategiska insatsområdena digitalisering, naturturism, kul- turturism, måltidsturism och stora evenemang och möten. Upp- draget bör utformas så att detta genomförs i samordning med relevanta myndigheter

utveckla kunskapsbaserade verktyg och modeller inom besöks- näringens strategiska insatsområden digitalisering, naturturism, kulturturism, måltidsturism och evenemang och stora möten

sprida dessa fakta och verktyg till besöksnäringens företag och organisationer, kunskaps- och innovationsstödsystemet och andra offentliga aktörer, nationellt och regionalt.

Vi ser att funktionen antingen, liksom Visit Sweden, bildas som ett aktiebolag där staten är en av flera ägare. Ett annat alternativ är att en del av funktionen läggs i ett aktiebolag och övriga delar i en eller flera befintliga myndigheter. Ett tredje alternativ är att hela funktionen inkorporeras i en befintlig myndighet.

Utredningen bedömer att valet av huvudmannaskap för denna funktion kommer att påverka långsiktighet, olika aktörers engage- mang, besöksnäringens branschers koppling till det svenska innova- tionsstödsystemet liksom hur framtida insatser bidrar till kun- skapsutveckling på forskarnivå. Det sistnämnda är av vikt för kun- skaps- och kompetensspridning till utbildningssystemet och därmed på sikt besöksnäringens kompetensförsörjning.

Inget av alternativen innebär inskränkningar i den regionala eller kommunala självstyrelsen, då engagemang från regioner och kom- muner är frivilligt. Vi bedömer att det kommer att finnas incitament för regionalt och kommunalt engagemang genom möjligheten att påverka inriktningen på de utvecklings-, innovations- och forsk- ningsinsatser som genomförs, och att öka kompetensen och utveck- lingskraften, liksom tillväxt i företagande och sysselsättning, i sin respektive region.

100

SOU 2017:95 En samlad politik

Alternativ 1

Figur 3.5

Ny utvecklingsfunktion alternativ 1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Myndighetsgruppen

 

Svensk Turism AB

 

 

Näringsdepartementet

 

Regioner/kommuner

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsförmedlingen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boverket

 

 

 

 

Nationellt besöksnäringsforum

Business Sweden

 

 

 

 

Jordbruksverket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Naturvårdsverket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nytt innovations-/utv AB

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riksantikvarieämbetet

 

Visit Sweden AB

 

 

Nytt innovations- och

 

 

Tillväxtverket

 

Sametinget

 

 

 

 

 

 

SKL

 

Attrahera rätt

 

 

 

utvecklingsinstitut AB

 

 

Statistik TSA

 

 

 

 

 

 

 

 

Skogsstyrelsen

 

internationella besökare

 

 

 

Digitalisering

 

 

Regional utveckling

 

Sjöfartsverket

 

 

 

 

 

 

Stora evenemang/ möten

 

 

Förenkling

 

Statens fastighetsverk

 

 

 

 

 

 

Natur-, kultur och

 

 

Sammankallande

 

Swedavia

 

 

 

 

 

 

 

måltidsturism

 

 

myndighetsgruppen

 

Tillväxtanalys

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillväxtverket

 

 

 

Regional nod 1

 

 

Regional nod 2

 

 

Trafikverket

 

 

 

 

 

 

Vinnova

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Visit Sweden

 

 

 

Regional nod 3

 

 

Regional nod 4

 

m.fl.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Utredningens illustration.

Ett nytt Innovations- och utvecklingsinstitut AB med staten, regioner och besöksnäringen, den sistnämnda förslagsvis genom Svensk Turism AB som gemensamma ägare. Innovations- och utvecklings- institutet har som roll att verka för långsiktig kunskapsuppbyggnad, koordinering och innovation inom områdena digitalisering, natur- turism, kulturturism, måltidsturism samt evenemang och stora möten. I genomförandet av detta alternativ föreslås Tillväxtverket fortfarande få en tydligare roll och inom några områden, bland annat statistik få en utökad roll liksom resurser för att genomföra detta. Alternativet innebär med andra ord inte att Tillväxtverkets grund- anslag för området turism och besöksnäring kan minskas tvärtom bör detta höjas enligt konsekvensanalysen oavsett val av alternativt huvudmannaskap för ny funktion för utveckling och innovation.

Huvudsyftet med bolagsformen är inte vinstintresse. Att utveckla företagande och innovativa produkter inom områdena naturturism, kulturturism, måltidsturism samt evenemang och stora möten in- begriper resurser som ägs och förvaltas av såväl det offentliga som av privata aktörer och den ideella sektorn. Bolagsformen syftar till att skapa ett forum där ansvar och insatser delas gemensamt.

Vi ser att en ny nationell funktion kan bestå av ett huvudkontor som är profilerat mot till exempel digitaliseringsfrågor samt 3–4 andra regionala noder, med spridning över landet, som var och en har ett nationellt uppdrag att bedriva kunskapsutveckling och sprida kunskap inom ett profilerat område som till exempel naturturism, kulturturism, måltidsturism samt evenemang och stora möten.

101

En samlad politik

SOU 2017:95

Syftet med regionala noder är att komma nära det reella utvecklings- arbetet, och därigenom också stimulera utveckling i hela landet, samt öka samverkan mellan regioner.

Vi bedömer också att det är viktigt att nationell kunskapsutveck- ling inom besöksnäringen sker på flera platser i landet för att bättre bidra till utbildningar på olika nivåer.

För att inrätta en regional nod bör det i aktuell region finnas en stödjande innovationsstrategi och regionala resurser/satsningar inom profilområdet. Vidare bör det finnas ett lärosäte med utbildning och forskning samt näringsliv och organisationer som stödjer profilen.

Vi ser att ett huvudkontor tillsammans med andra regionala kun- skaps- och innovationsnoder totalt omfattar cirka 30–40 heltids- tjänster. Ungefärliga kostnader för löner och andra personalomkost- nader, lokalhyra, utrustning och andra indirekta kostnader upp- skattas uppgå till 50 miljoner kronor. För att finansiera inköp av data, extern analys, kunskapsutveckling och innovation, samverkans- arenor m.m. uppskattas ett behov på ytterligare 50 miljoner kronor per år.

Styrkor med ett gemensamägt bolag är att:

det bygger på ett delat ansvar och engagemang mellan stat, regioner och näringsliv

det skapar förutsättningar för gemensam kunskapsuppbyggnad, samarbete och dialog

styrning och genomförande får en hög prioritet i bolagets ledning genom att verksamheten utgör fokus för bolagets roll

kunskapsutveckling och innovation kopplat till insatsområdena är samlad vilket skapar synergieffekter i kunskapsutveckling och närhet till varandras aktörsnätverk (jmf med Alternativ 2 där områdena fördelas på flera aktörer)

fler parter bidrar med resurser/medel (vilket både kan vara en styrka och en svaghet)

ett bolag som har området som huvudsaklig verksamhet har lättare än en stor myndighet att långsiktigt äga och förvalta verk- tyg och modeller, speciellt om verktyg och modeller på sikt kan ha ett kommersiellt värde och kanske skalas upp och exporteras.

102

SOU 2017:95

En samlad politik

Svagheter med ett gemensamägt bolag är att:

det är komplicerat och tidskrävande att skapa bolag med statligt, regionalt och privat delägarskap

bolag redovisar enligt redovisningsprincipen och inte på ett sätt som lämpar sig för mottagande av anslag

ingen av delägarna kan ensam besluta hur eventuella anslag ska användas (vilket både kan vara en styrka och en svaghet).

Alternativ 2

Figur 3.6

Ny utvecklingsfunktion alternativ 2

 

 

 

 

 

 

 

 

Myndighetsgruppen

 

Svensk Turism AB

 

 

Näringsdepartementet

 

Regioner/kommuner

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsförmedlingen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boverket

 

 

 

Nationellt besöksnäringsforum

Business Sweden

 

 

 

Jordbruksverket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Naturvårdsverket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nytt innovations-/utv AB

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riksantikvarieämbetet

 

Visit Sweden AB

 

 

Nytt innovations- och

 

 

Tillväxtverket

 

Sametinget

 

 

 

 

 

 

SKL

 

Attrahera rätt

 

 

 

utvecklingsinstitut AB

 

 

Statistik TSA

 

 

 

 

 

 

 

 

Skogsstyrelsen

 

internationella besökare

 

 

Digitalisering

 

 

Regional utveckling

 

Sjöfartsverket

 

 

 

 

 

Stora evenemang/ möten

 

 

Förenkling

 

Statens fastighetsverk

 

 

 

 

 

 

 

 

Sammankallande

 

Swedavia

 

 

 

 

 

 

 

 

myndighetsgruppen

 

Tillväxtanalys

 

 

 

 

 

 

 

 

Natur-, kultur och

 

Tillväxtverket

 

 

 

 

 

 

 

 

måltidsturism

 

Trafikverket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vinnova

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Visit Sweden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

m.fl.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Utredningens illustration.

Ett mindre Innovations- och utvecklingsbolag AB bildas med staten, regioner och näringslivet som gemensamma ägare. Bolagets roll har fokus på områdena digitalisering och evenemang och stora möten. Detta kompletteras med ett utökat uppdrag till Tillväxtverket att verka för långsiktig kunskapsuppbyggnad, koordinering och innova- tion inom områdena naturturism, kulturturism och måltidsturism.

Ett mindre bolag med uppgift att verka för utveckling och innova- tion inom insatsområdena digitalisering samt stora evenemang och möten beräknas behöva cirka 15 tjänster i bolaget. Uppskattad kost- nad för löner, hyror, administration och andra indirekta kostnader är cirka 20 miljoner kronor per år. För att finansiera inköp av data, extern analys, kunskapsutveckling och innovation, samverkansarenor m.m. uppskattas ett behov på ytterligare 20 miljoner kronor per år.

103

En samlad politik

SOU 2017:95

I alternativ 2 uppskattas Tillväxtverket behöva en förstärkning på 20 miljoner kronor för att bemanna myndigheten med kompetens för analys, kunskapsutveckling och innovation inom de tematiska insatsområdena natur-, kultur och måltidsturism och genomföra insatser inom dessa områden.

Styrkor med kombinationen av mindre utvecklingsbolag komplett- erat med utökat uppdrag till Tillväxtverket är att:

kunskapsutveckling och innovation kopplat till digitalisering, evenemang och möten sker genom delat ansvar och engagemang mellan stat, regioner och näringsliv

bolaget får en mer koncentrerad roll med fokus på digitalisering och evenemang och möten

ett bolag har lättare än en myndighet att långsiktigt äga och förvalta modeller och kunskapsutveckling

Tillväxtverket får en mer koncentrerad och tydlig roll kring natur-, kultur och måltidsturism.

Svagheter med kombinationen av mindre utvecklingsbolag kom- pletterat med utökat uppdrag till Tillväxtverket är att:

det är komplicerat och tidskrävande att skapa bolag med statligt, regionalt och privat delägarskap

för Tillväxtverket gäller svagheterna i Alternativ 3 kopplat till insatsområdena natur-, kultur- och måltidsturism.

104

SOU 2017:95 En samlad politik

Alternativ 3

Figur 3.7

Ny utvecklingsfunktion alternativ 3

 

 

 

 

 

 

Myndighetsgruppen

 

Svensk Turism AB

 

 

Näringsdepartementet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsförmedlingen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boverket

 

 

 

Nationellt besöksnäringsforum

Business Sweden

 

 

 

Jordbruksverket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Naturvårdsverket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riksantikvarieämbetet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Visit Sweden AB

 

 

 

 

Tillväxtverket

 

Sametinget

 

 

 

 

 

 

SKL

 

Attrahera rätt

 

 

 

 

 

Statistik TSA

 

 

 

 

 

 

 

 

Skogsstyrelsen

 

internationella besökare

 

 

 

 

Regional utveckling

 

 

 

 

 

 

 

Sjöfartsverket

 

 

 

 

 

 

 

Innovation och utveckling

 

Statens fastighetsverk

 

 

 

 

 

 

 

av insatsområdena:

 

Swedavia

 

 

 

 

 

 

 

digitalisering, natur-,

 

Tillväxtanalys

 

 

 

 

 

 

 

kultur-, måltidsturism,

 

Tillväxtverket

 

 

 

 

 

 

 

stora evenemang/möten

 

Trafikverket

 

 

 

 

 

 

 

Förenkling

 

Vinnova

 

 

 

 

 

 

 

Sammankallande

 

Visit Sweden

 

 

 

 

 

 

 

 

m.fl.

 

 

 

 

 

 

 

myndighetsgruppen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Utredningens illustration.

Ett långsiktigt innovations- och utvecklingsuppdrag läggs på Tillväxtverket genom ett utökat grunduppdrag att verka för lång- siktig kunskapsuppbyggnad, koordinering och innovation inom områdena digitalisering, naturturism, kulturturism, måltidsturism samt evenemang och stora möten.

I dagsläget arbetar cirka 5 personer heltid med besöksnärings- frågor på Tillväxtverket. I alternativ 3 bedömer utredningen att denna personalgrupp behöver kompletteras med kompetens mot- svarande cirka 10 personer inom naturturism, kulturturism, måltids- turism, evenemang och möten, statistik och analys, kunskaps- utveckling- och innovationsprocesser.

Alternativ 3 innebär en satsning med mindre omfattning än alter- nativ 1 då det inte är lika självklart att besöksnäringens branscher och regioner/ kommuner går in med långsiktigt engagemang och insatser. Sannolikt kan företag och regioner engageras även i detta alternativ men då framför allt inom ett urval specifika insatser.

Uppskattad kostnad för löner och andra indirekta kostnader är cirka 15 miljoner kronor per år. För att finansiera inköp av data, extern analys, kunskapsutveckling och innovation, samverkansarenor m.m. uppskattas ett behov på ytterligare 25 miljoner kronor per år.

Styrkor med ett utökat uppdrag till Tillväxtverket är att:

ett utökat uppdrag går snabbare för regeringen att sjösätta jäm- fört med att bilda ett nytt statligt bolag

105

En samlad politik

SOU 2017:95

det bygger vidare på och kopplar till de uppdrag och utvecklings- projekt inom naturturism, kulturturism, livsmedelsstrategin, statistik, förenklingsarbete liksom till de generella företags- främjande insatser som Tillväxtverket har/bedriver

kunskapsutveckling och innovation kopplat till insatsområdena är samlad vilket skapar synergieffekter i kunskapsutveckling och närhet till varandras aktörsnätverk (jmf med Alternativ 2 där områdena fördelas på flera aktörer).

Svagheter med utökat uppdrag till Tillväxtverket är att:

det är mindre stabilt, då det är svårare för en myndighet att ta ett långsiktigt åtagande och lättare för uppdragsgivaren att om- prioritera en myndighets uppdrag

frågorna får en lägre prioritet i verksamhetsledningen – de blir en liten del i ett större sammanhang. Den beskrivna verksamheten i

Alternativ 3 omfattar 15 personer vilket motsvarar ungefär 4 procent av Tillväxtverkets totalt 400 anställda (att jämföra med att frågorna berör 100 procent av de anställda i bolaget som före- slås i Alternativ 1)

mindre resurser tillskjuts och enbart genom staten

utveckling och innovation riskerar bli enbart en statlig ange- lägenhet och få svagt engagemang från det privata näringslivet som då inte medverkar med styrning, engagemang och resurser

risken finns att upplägget inte bidrar till att företagens och branschernas beställarkompetens byggs upp på grund av att branscherna inte är engagerade i styrningen av detta alternativ

närheten till forsknings- och innovationsstödsystemet minskar – då Tillväxtverkets insatser inte har lika nära kopplingar till forsk- nings- och innovationsstödsystemet som andra innovations- och forskningsmyndigheter som till exempel Vinnova och RISE. Konsekvenser kan bli en lägre innovationshöjd i insatser, lägre grad av koppling till andra pågående strategiska innovations- program och lägre grad av kunskapsuppbyggnad på forsknings- nivå.

106

SOU 2017:95

En samlad politik

Utredningen förordar alternativ 1 utifrån bedömningen att det bäst svarar mot behovet av ett långsiktigt och delat engagemang för kunskapsutveckling och innovation och att främja gränssnittet mellan aktörer inom näringsliv, akademi och offentlig sektor på nationell och regional nivå. Utredningen bedömer också att det regionala och kommunala engagemanget blir högst med alternativ 1, eftersom det bygger på regional medverkan, finansiellt och i praktisk handling, och eftersom en stor del av utvecklingsarbetet i detta alternativ sker i regionala noder i olika delar av landet.

Tabell 3.1 Uppskattning kostnader alternativ 1, 2 och 3

Årliga kostnader i miljoner kronor

 

Totalt

Staten

Regioner/kommuner

Företag

 

 

 

 

 

Alternativ 1

100

50

25

25

 

varav 50 bas och

 

 

 

 

50 verksamhet

 

 

 

Alternativ 2

60

40

10

10

 

varav

 

 

 

 

20 Tillväxtverket och

 

 

 

 

40 aktiebolag

 

 

 

Alternativ 3

40

40

-

-

 

varav 15 bas och

 

 

 

25verksamhet

3.6.3Besöksnäringens myndighetsgrupp

Förslag:

att regeringen ger Tillväxtverket ett stärkt mandat att samordna, leda och återrapportera arbetet i Besöksnäringens myndighets- grupp och att detta tydliggörs i myndighetens regleringsbrev.

Besöksnäringens myndighetsgrupp har utvecklats successivt under cirka tio år utifrån insikten om att det behövs ett myndighets- samarbete i frågor som rör turism och besöksnäring, eftersom området är både sektorsövergripande och regeltungt. Gruppens syfte är öka koordinering och samverkan, samt att stärka den svenska

107

En samlad politik

SOU 2017:95

besöksnäringens konkurrenskraft genom gemensamt prioriterade långsiktiga, operativa och lärande insatser.14

I dag ingår 14 myndigheter och statliga bolag i samarbetet; Arbetsförmedlingen, Business Sweden, Jordbruksverket, Natur- vårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, Skogsstyrelsen, Statens fastighetsverk, Swedavia, Tillväxtanalys, Tillväxtverket, Trafikverket, Vinnova och Visit Sweden. Gruppen är sammansatt av experter eller chefer i respektive myndighet och leds av Tillväxt- verket. Som styrande dokument används en paragraf i Tillväxtverkets instruktion: ”Tillväxtverket ska ansvara för kunskaps- och kvalitets- utveckling samt samverkan och samordning inom turism.”15 Det finns inget riktat regeringsuppdrag för samarbetet, och ingen direkt länk mellan gruppens arbete och styrningen av respektive myndig- het. Arbetet bygger på frivilligt engagemang som kan härledas tillbaka till ett politiskt initiativ runt 2010.

Under 2016 har gruppen arbetat med tre prioriterade insatser: 1) en analys av besöksnäringens kompetensbehov, 2) en förstudie om förutsättningarna att utveckla Trafikverkets planeringsmodeller, 3) ett pilotprojekt för utvecklad metodik för att attrahera internatio- nella investeringar till destinationer. Finansieringen av projekten har till största delen kommit från Tillväxtverket, med viss medfinan- siering från övriga myndigheter och projektägare.

Utredningen har låtit en oberoende konsult intervjua gruppens ledamöter för att få en uppfattning om de upplever att arbetet gör nytta, om arbetsformen är rätt, hur styrningen bör fungera och vilket mandat som respektive ledamot har i dag och skulle behöva i ett eventuellt fortsatt arbete.16 De intervjuade är överens om att gruppen behövs och skapar mervärden. De efterfrågar bättre styr- ning från både departements- och myndighetsledningsnivå för att öka tydligheten i det interna arbetet inom respektive myndighet och i arbetet i gruppen. En majoritet pekar på att det skulle underlätta planeringen om alla ingående myndigheter hade en tydlig inriktning mot besöksnäring och att både instruktioner och regleringsbrev är de verktyg som behöver ses över.

14Tillväxtverket (2016): Besöksnäringens myndighetsgrupp – tillsammans för en starkare svensk besöksnäring.

15Förordning (2009:145) med instruktion för Tillväxtverket, 3§, p.8.

16Mind Research (2017): Intervjuundersökning besöksnäringens myndighetsgrupp.

108

SOU 2017:95

En samlad politik

Det svagt formulerade uppdraget bidrar till utmaningar i att driva gruppens operativa arbete. Den saknar mandat och formell plattform för att etablera forum för kommunikation och dialog med närings- livet och andra aktörer. Detta gör att den fulla potentialen i sam- arbetet inte kan tas tillvara. Gruppen uttrycker också olika möjlig- heter att tydligare koppla på företagens behov i arbetet vilket utred- ningen bedömer är mycket relevant.

Alla ledamöter tycker att befintlig sammansättning av myndigheter och bolag är bra. En synpunkt som inkommit till utredningen från flera håll är att Boverket bör inkluderas eftersom samhällsplaneringsfrågor i allt högre utsträckning bedöms viktiga för turism och besöksnäring.

Utredningen bedömer sammantaget att fördjupad samverkan och samordning mellan myndigheter är angeläget, att gruppens arbete bör fortsätta och att Tillväxtverket bör få ett stärkt mandat för detta.

Utredningen bedömer även att deltagande myndigheter och bolag behöver ha ett mandat att delta i gruppen, och att regeringskansliet därför kan behöva se över respektive regleringsbrev. Förslag på even- tuella tillkommande myndigheter bör prövas i dialog mellan berörda departement och myndigheter.

Myndighetsutövning på regional och lokal nivån har lika stor betydelse för besöksnäringens utveckling och för företagen som de centrala verkens arbete. Utredningen bedömer därför att en myndig- hetssamordning även på regional nivå skulle behöva utvecklas och att Tillväxtverket inom ramen för ett stärkt nationellt mandat kan utgöra ett stöd för hur detta skulle kunna utvecklas.

3.6.4Etablering av en starkare samverkansarena för näringslivet

Förslag:

att regeringen ger Tillväxtverket ett uppdrag och resurser att, i dialog med Svensk Turism, under 2018–2019 stödja besöks- näringens branscher att samla sig till en starkare gemensam struktur. Syftet är att mobilisera engagemang och resurser för att möta de offentliga insatserna i genomförandet av den nationella strategin för hållbar turism och växande besöks- näring.

109

En samlad politik

SOU 2017:95

För att målen och den nationella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring ska uppnås är besöksnäringens branschers och företags engagemang ytterst viktigt. Parallellt med åtgärder i reger- ingens strategi och handlingsplan kommer det att behövas insatser från alla branscher i besöksnäringen. Utredningens analys är att besöksnäringens branscher inte samverkar fullt ut i dag och detta kan bidra till att besöksnäring i Sverige tappar mark gentemot besluts- fattare, forskningsinstitut och innovationssektorn och därmed får en svagare internationell konkurrenskraft och sämre förmåga förmåga till hållbar utveckling och tillväxt. Svensk Turism AB är paraply- organisation för besöksnäringens branscher, och den organisation som utredningen bedömer som lämpligast för branscherna att samla sig inom för samverkan och för att kanalisera sitt engagemang.

Utredningen föreslår att regeringen ger Tillväxtverket ett upp- drag och resurser att, i samråd med Svensk Turism, under 2018–2019 stödja besöksnäringens branscher att samla sig till en starkare gemen- sam struktur. Förslaget motsvarar den insats som Tillväxtverket gör för att facilitera etableringen av en internationellt konkurrenskraftig livsmedelssektor inom ramen för livsmedelsstrategin. Uppdraget måste bygga på ett starkt initiativ från företagen att själva äga och driva arenan långsiktigt. Syftet är att mobilisera besöksnäringens branschers engagemang och resurser för att möta de offentliga insat- serna i strategins genomförande.

3.7Konsekvenser

Utredningens sammantagna bedömning är att förslagen leder till positiva samhällsekonomiska effekter genom att möjliggöra att de samlade resurserna i besöksnäringens aktörssystem används mer effektivt än i dag. Teorier om marknadsmisslyckanden är ett sätt att förklara de samhällsekonomiska motiven till offentliga åtaganden i sammanhang som rör turism och besöksnäring. Utredningens för- slag syftar övergripande till att skapa förutsättningar för samhälls- ekonomisk effektivitet i en rad situationer där enskilda aktörer inte själva, utan offentligt ingripande, fattar beslut som leder till att sam- lade resurser fördelas effektivt, eftersom dessa som enskilda aktörer inte kan ”räkna hem” nyttan av beslutet.

110

SOU 2017:95

En samlad politik

Utredningen bedömer att förslagen indirekt kan leda till att företagen inom besöksnäringens branscher blir mer lönsamma och sysselsätter fler personer än om förslagen inte genomförs. Syssel- sättningseffekterna har potential i hela landet. Turismen syssel- sätter fler personer i storstäderna än i landsbygderna. Däremot är turismen och besöksnäringen viktig i Sveriges landsbygder för sin relativa roll, då varje enskild möjlighet till företagande eller anställ- ning har relativt större betydelse i landsbygder än i de snabb- växande städerna.

Förslagen i kapitel 3 bedöms i en grov uppskattning medföra årliga kostnader på mellan omkring 40 och 100 miljoner kronor, beroende av vilket alternativ för ny funktion för utveckling och innovation som beslutas. Utredningen föreslår att kostnaderna belastar statsbudgeten. Beroende av vilket alternativ som väljs kan finansiering aktualiseras även från regioner och kommuner samt besöksnäringen.

Därtill uppskattar vi att förslagen i kapitel 3 innebär engångs- kostnader på cirka 25 miljoner kronor. Vi föreslår att dessa finansi- eras av statsbudgeten.

De kostnader som avser Nationellt besöksnäringsforum och ett sekretariat för detta forum på Regeringskansliet avser i praktiken genomförande av förslag i flera kapitel, men av praktiska skäl samlas den totala uppskattade kostnaden för sekretariatet i anslutning till förslag i kapitel 3. På samma sätt samlas de uppskattade kostnaderna för inrättandet av en ny nationell funktion för utveckling och innova- tion i anslutning till förslaget i kapitel 3, även om funktionen är rele- vant för genomförande av förslag i andra kapitel, exempelvis strate- giskt utvecklingsarbete inom natur-, kultur- och måltidsturism samt evenemang och stora möten.

Utöver förslag i detta kapitel 3, föreslår utredningen ytterligare insatser i kapitel 4–14. Som totala kostnader för samtliga förslag i betänkandet skattas årliga kostnader till mellan 50 och 110 miljoner kronor samt engångskostnader till cirka 275 miljoner kronor.

I kapitel 15 finns en utvecklad analys av konsekvenserna av en samlad politik för hållbar turism och växande besöksnäring.

111

4Besöksnäringen – en del

av ett hållbart samhällsbygge

Förslag:

att regeringen ändrar Tillväxtverkets instruktion så att den tydliggör att Tillväxtverket är ansvarig myndighetet för sam- ordning och kunskapsspridning inom kunskapsområdet håll- bar utveckling inom turism och besöksnäring. Detta inklude- rar definitioner och metoder för mätning och uppföljning av hållbarhetskriterier i turism.

att regeringen ger Länsstyrelsen i Stockholms län i uppdrag att tillsammans med Visit Stockholm/Stockholms stad samla länets kommuner, berörda regionala organ och besöksnär- ingen till ett gemensamt arbete med att utveckla samverkans- strukturer och ansvarsfördelning för arbetet med turism och besöksnäring i Stockholms län.

att regeringen ger Tillväxtverket i uppdrag och resurser för att

– som uppföljning av de satsningar som genomförts på Håll- bar destinationsutveckling och Hållbar produktutveckling inom natur- och kulturbaserad turism – en pilotsatsning på

Hållbar destinationsutveckling genom samarbete mellan stad och landsbygd.

113

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

SOU 2017:95

4.2Agenda 2030 och ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet

Bedömning: Sverige behöver ha ett större nationellt fokus på och tydligare ställningstaganden kring hållbarhetsaspekten i arbetet med hållbar utveckling av besöksnäring och turism.

Sverige bör ta aktiv del av det nordiska samarbetet inom turism i Nordiska Ministerrådet, så att den kompetens och det arbete som görs i Sverige blir en del av arbetet, och så att svenska aktörer får möjlighet att inhämta kunskap från och etablera samarbete med de andra nordiska länderna.

Tillgänglighetsanpassning av besöksmål och anläggningar för personer med funktionsnedsättning är ett viktigt utvecklings- område, som bidrar till ökad tillgänglighet och attraktionskraft för såväl inhemska som internationella besökare.

Hållbarhet och klimatfrågor är prioriterade i regeringens politik. FN:s globala hållbarhetsmål Agenda 2030 syftar till att utrota fattig- dom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, upp- nå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. Agenda 2030 har ett integrerat perspektiv på ekonomisk, miljö- mässig och social hållbarhet och fungerar därför väl som styrande dokument. Det är viktigt att hållbarhetsperspektiven ses i en helhet, och att politiska krav som ställs på miljömässig och social hållbarhet balanseras med stimulanser för ekonomisk hållbarhet.

I Sverige är alla statsråd i regeringen ansvariga för genomförandet av Agenda 2030 inom sina respektive ansvarsområden. Det nationella genomförandet inkluderar kommuner och landsting liksom statliga myndigheter och Regeringskansliet. Hur de globala målen uppnås beror också av engagemanget från andra aktörer såsom frivilligorgani- sationer, näringsliv, fackliga organisationer och akademi. Reger- ingens ambition är att Sverige ska vara ledande i genomförandet av Agenda 2030.

114

SOU 2017:95

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

Ekonomisk hållbarhet

Ekonomisk hållbarhet är avgörande för om Sverige ska kunna nå de globala hållbarhetsmålen, och är ett sätt att med andra ord beskriva det näringspolitiska målet ”att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag”. Ekonomisk hållbarhet i form av långsiktigt lönsamt företagande är också en förutsättning för att fullt ut kunna bidra till social och miljömässig hållbarhet. Det är svårt för företag med svag ekonomi att ge anställda goda arbetsvillkor, och det är svårt att utveckla före- taget med lösningar som stimulerar social och miljömässig hållbarhet om det saknas medel för detta. Landsbygdsutveckling handlar i hög grad om att skapa förutsättningar för att ta tillvara och realisera landsbygders potential och utvecklingsmöjligheter inte minst ur ett ekonomiskt hållbart perspektiv. Det finns då ett behov av aktiv politik för att möta dessa förutsättningar. Ekonomisk hållbarhet i företag bidrar till viktiga arbetstillfällen i hela landet och ekonomisk hållbarhet också i destinationer och regioner. Detta är viktigt för att de ska ha kraft och möjlighet att ställa om till social och miljömässig hållbarhet.

Social hållbarhet

Det sociala perspektivet kommer in i flera led för företag, anställda och besökare. För företagaren kan social hållbarhet innebära att det finns goda möjligheter att driva företag utifrån säsongsvariationer, tillgång till rätt kompetens och goda relationer i den lokala och regionala kontexten. Det handlar också om att företagaren både vill och har förutsättningar för ett inkluderande och jämställt perspektiv i sitt företagande. För de anställda, eller de som gärna vill bli anställda, kan det handla om att erbjudas bra arbetsvillkor med arbetstillfällen under hela året för dem som behöver det, heltidsjobb för dem som söker det, en rimlig lön och en god arbetsmiljö utan diskriminering samt utvecklingsmöjligheter i arbetslivet. För besökaren kan det handla om att vara välkommen oavsett etnisk bakgrund, kön, sexuell läggning eller funktionsnedsättning, och för många besökare handlar det även om att få bidra till lokalsamhällets utveckling och att vara säker på att de företag som de köper tjänster av arbetar på ett ansvars- fullt sätt.

115

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

SOU 2017:95

En annan dimension av social hållbarhet är turismutveckling som går i takt med lokalsamhället. Turism bidrar i många fall till regional och social hållbarhet särskilt i glesbygder, genom att erbjuda ett komplement till annan sysselsättning. Men här finns också ut- maningar. I delar av Europa bidrar ett snabbt ökande besökstryck och städer under snabb förvandling till att folkopinioner vänds emot fortsatt tillväxt inom turism. Barcelona, Venedig, Paris och Mallorca är exempel på platser där den egna befolkningen på olika sätt reage- rat på och agerat mot turismen. I Island står flera små kommuner utan verktyg att möta den stora mängden besökare, och trycket ökar nu från landets invånare på åtgärder för att stävja turismen, ge landsbygden förutsättningar att hantera de utmaningar som följer med turismen samt att se till att den ekonomiska nyttan sprids till fler. Kopplat till social hållbarhet finns också besöksnäringens mer operativa samarbete med civilsamhället, inte minst eftersom besöks- mål och evenemang många gånger bärs upp av ideella krafter. I kapitel 11 om kulturturism utvecklas resonemangen om det ideella arbetets betydelse, och de utmaningar som finns att skapa ekono- misk hållbarhet i detta.

En fråga som har aktualiserats påtagligt de senaste åren är säker- het och säkerhet kopplad till turism i synnerhet. Social hållbarhet innebär att boende, besökare och anställda ska kunna känna sig trygga på destinationer och i besöksnäringens företag. I dag görs omfattande globala, nationella och lokala ansträngningar för att bland annat stävja terror och hålla en hög säkerhet inom transporter, men det handlar också om andra hot, såsom rån och stölder, it-säker- het och betallösningar, sexualbrott, våld och hot om våld. Arbetet kommer med all sannolikhet att behöva intensifieras och syste- matiseras framöver.

Ytterligare en dimension av social hållbarhet är tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Tillgänglighet signalerar att alla är välkomna. Trots att frågan är långt ifrån ny är fortfarande många besöksmål och anläggningar i besöksnäringen dåligt tillgänglighets- anpassade. Ett stort problem, enligt DHR1, är att besöksnäringens företag i låg utsträckning informerar om vare sig brister i tillgäng- lighet eller vilka anpassningar som erbjuds. Information om förut- sättningarna vid besöksmålet är avgörande för val av destination för

1 Inspel från DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder.

116

SOU 2017:95

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

en person med funktionsnedsättning och med modern teknik finns goda möjligheter för företagen att informera och därigenom öka sin konkurrensförmåga. Strategiskt arbete med tillgänglighet är också en viktig del av innovationsprocessen, eftersom innovationer som ger nödvändig tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning gör produkter och destinationer bättre för alla besökare, inklusive den växande målgruppen äldre besökare.

Miljömässig hållbarhet

Miljöpolitiken utgår ifrån de nationella miljökvalitetsmål och det Generationsmål för miljöarbetet som beslutats av riksdagen. Målen är styrande för Sveriges miljöarbete nationellt, inom EU och inter- nationellt. Miljömålen konkretiserar den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling och är en utgångspunkt i det nationella genom- förandet av Agenda 2030. Miljömålssystemet är uppbyggt av ett Generationsmål, sexton miljökvalitetsmål och ett antal etappmål. Merparten av miljökvalitetsmålen har tydlig bäring på turism och besöksnäring och i flertalet mål ingår också de för besöksnäringen viktiga kulturmiljöaspekterna.

Klimatarbetet drivs inom ramen för miljömålssystemet och ny- ligen beslutade riksdagen om ett klimatpolitiskt ramverk med en klimatlag, nya klimatpolitiska mål och ett klimatpolitiskt råd. Klimat- utmaningarna är globala, och en utvecklad global turism kräver forskning och kunskapsutveckling, dialog, politik och insatser som främjar en hållbar utveckling. De samlade utsläppen av koldioxid måste minska, och såväl företagande som konsumtion inom turism måste ske på ett ansvarsfullt sätt. Här finns stora utmaningar eftersom en ökad turism i de flesta fall innebär ett ökat resande.

2017 har av FN utsetts till International Year of Sustainable Toursim for Development, och arbetet leds av den internationella organisationen UNWTO, som är ett av FN:s organ. UNWTO till- handahåller bland annat definitioner och kunskapsunderlag om håll- bar turism och är en arena för ett globalt samtal i dessa frågor. FN- organet Unesco tillhandahåller vägledning och verktyg för hållbart utvecklingsarbete i kulturmiljöer. GSTC (Global Sustainable Tourism Council) är en global organisation som tillhandahåller system för arbete, mätning och uppföljning av hållbar turism. Även inom EU

117

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

SOU 2017:95

finns program för hållbar turism, inklusive systemet ETIS med indi- katorer för hållbar turism. Sverige har även ställt sig bakom OECD Policy Statement som OECD antog i oktober 2017 och som bygger hållbarhetsperspektivet.2

I Sverige har under senare år genomförts en satsning på ett kvali- tets- och hållbarhetssystem för besöksnäringen Swedish Welcome3. Systemet som finansierats genom offentliga utvecklingsmedel erbjuder vägledning för företag inom turism och har varit uppskattat av de företag som deltagit. Det finns exempel på företag som kan visa både miljömässig och ekonomisk nytta av de insatser som gjorts, vilket tydliggjorts i inspelen till i utredningen. En stor utmaning har varit att skapa en fungerande affärsmodell för systemet, vilket i sig är en illustration över svårigheten att utveckla hållbart företagande.

Därutöver finns andra system som syftar till kvalitetssäkring, håll- bar utveckling eller en kombination av dessa, för antingen destinatio- ner, företag eller bådadera. Tillväxtverket arbetar med att sammanfatta och beskriva dessa system. Certifieringar och kvalitets-system är dock inte hela nyckeln till hållbar utveckling, utan de ska ses som stöd för arbetet. Många små företag saknar resurser att delta i certifieringsarbete, men kan ändå behöva vara del av sammanhang där de får hjälp att utveckla sin verksamhet mot ökad hållbarhet i alla dess dimensioner.

Det finns också mycket att lära av, och möjliga synergier med, våra nordiska grannländer inom området hållbar utveckling. Nordiska Ministerrådet tog i maj 2017 beslut om att utarbeta en gemensam plan inom turism, och enligt ministerrådet kommer bland annat håll- barhet och digitalisering att ingå i planen.

Sammanfattningsvis finns flera dimensioner av hållbar utveckling för besöksnäringen i bred bemärkelse och verktyg för hållbar turism i mer konkret bemärkelse, och det finns många kunskapsbärande parter. Hållbarhetsaspekterna måste ingå i alla delar av utvecklings- arbetet. Medvetenheten om detta är hög hos de allra flesta aktörer, men det finns också frågetecken hos regioner och företag kring vad hållbarhetsarbete innebär i praktiken, vilka krav och kriterier som bör gälla vid exempelvis projektstöd och destinationsutveckling, och en otydlighet om var Sverige som nation står i frågan om hållbar turism.

2OECD (2017): OECD Policy Statement – Tourism Policies for Sustainable and Inclusive Growth.

3Swedish Welcome ägs och drivs i dag av några regionala turismorganisationerna i samverkan.

118

SOU 2017:95

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

4.3Smart samhällsbyggnad – smarta städer och smarta landsbygder

Utredningen har haft utgångspunkten att hållbar utveckling av besöksnäring och turism i Sverige inte kan isoleras från andra utvecklingsområden kopplat till stads- och landsbygdsutveckling. En smart, hållbar, inkluderande miljö skapar attraktionskraft för många ändamål; företagande, innovationer, arbete, boende och besök, på ett integrerat sätt. Ett sätt att förstå vad det är som ska åstadkommas, och som kan fungera som stöd i arbetet med att sätta mål och priori- tera utvecklingsinsatser, är att utgå från definitionen av smarta städer, även om syftet är större än att enbart inkludera städer. Definitionen nedan, som beskrivs av Digitaliseringskommissionen, bedömer vi som väl formulerad och användbar:

En smart hållbar stad är en stad som a) uppfyller behoven hos dess nuvarande innevånare, b) utan att kompromissa möjligheten för andra människor eller framtida generationer att uppfylla deras behov, och därmed inte överskrider lokala och planetära gränser, och c) där det stöds av Informations- och Kommunikationsteknologi (IKT).4

Uttrycket smart stad används i första hand inom just stadsutveck- ling. Vi har inte hittat någon liknande definition för landsbygds- utveckling, men har däremot under utredningen mött många före- trädare för såväl mindre städer som landsbygder som ställt frågan om varför inte landsbygder i lika hög grad kan vara smarta eller sträva mot att vara smarta. Utredningen ser inget hinder för det, utan kon- staterar att kunskapsfältet kring utveckling av smarta, hållbara, inklu- derande städer, och definitionen av smarta städer, fungerar som utgångspunkt för arbetet med hållbar turism och växande besöks- näring i hela Sverige, avseende såväl städer som landsbygder.

För närvarande pågår också politikutveckling avseende hållbara städer. I budgetpropositionen för 2018 fastställde regeringen ett nytt övergripande mål för hållbara städer, där dessa beskrivs som inklu- derande och tillgängliga stadsmiljöer som erbjuder alla människor en attraktiv och grön livsmiljö. I slutet av 2017 avser regeringen att

4 Digitaliseringskommissionen (2016): Digitalisering för ett hållbart klimat, Temarapport 2016:3, s. 57, Höjer (2015).

119

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

SOU 2017:95

redovisa den nya politiken för hållbar stadsutveckling genom en strategi för Levande städer.

4.4Olika täthet ger olika förutsättningar

Förutsättningarna för att bedriva verksamhet inom, eller arbeta med främjande relaterat till, turism och besöksnäring varierar beroende på var i landet och i vilken typ av miljö som verksamheten bedrivs, även om målet är detsamma – att utveckla smarta, hållbara miljöer för företagande, arbete, boende och besök.

SKL delar in Sveriges kommuner i tre övergripande kommun- grupper: a) Storstäder och storstadsnära kommuner, b) större städer och kommuner nära större stad samt c) mindre städer/ tätorter och landsbygdskommuner. Dessa tre kommuntyper är i sin tur indelade i undergrupper där gruppen mindre städer/tätorter och landsbygds- kommuner inkluderar undergruppen landsbygdskommuner med besöksnäring, som omfattar 15 kommuner. Dessa präglas av en hög andel besöksnäring, baserat på bland annat hotellövernattningar och omsättning inom detaljhandel, restaurang och hotell per invånare. Tanken med att särskilja dessa kommuner är att förutsättningarna antas vara annorlunda jämfört med övriga kommuner i gruppen sett till näringslivsutveckling och antal arbetstillfällen, enligt SKL.5

5 SKL (2017): Kommungruppsindelning 2017, omarbetning av Sveriges Kommuner och Landstings kommungruppsindelning.

120

SOU 2017:95

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

Figur 4.1 Sveriges kommungruppsindelning 2017, undergrupper

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

4.5Stadens roll för besöksnäringens utveckling

Storstäderna6 Stockholm, Göteborg och Malmö – där den sist- nämnda också är en del av den växande Öresundsregionen – har nyckelroller i besöksnäringen på flera sätt. De växer och utvecklas snabbare än övriga landet, med en tillväxt som inkluderar olika målgrupper och ändamål; att bo och arbeta, studera, driva företag, investera eller att besöka. Dessa städer har också stor betydelse som transportnav, genom flygplatser, hamnar och broförbindelser. Det är i hög grad till storstäderna som internationella besökare först kommer, även om det etableras direktflyg till flygplatser i landet och

6 Kommuner som enligt SKL:s gruppering har över 200 000 invånare i kommunens största tätort.

121

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

SOU 2017:95

inresande med buss, bil, tåg och båt sker längs hela svenska gränsen. Som huvudstadsregion intar Stockholms län en särställning, och Stockholm skiljer ut sig från landet i övrigt avseende storlek, ekono- misk tillväxt och befolkningsutveckling. Stockholm är, i egenskap av huvudstad, Sveriges ansikte utåt i många officiella sammanhang och bidrar därmed till att profilera hela landet.

De kommersiella övernattningarna i storstadsregionerna stod under 2016 för 52 procent av samtliga kommersiella övernattningar i landet, en ökning från knappt 47 procent 2015. I Stockholms län registrerades 13,4 miljoner kommersiella övernattningar under 2016, i Västra Götaland 9,8 miljoner och i Skåne 5,9 miljoner.7

Städernas attraktionskraft som besöksmål skapas genom arkitek- tur, form och design, ett aktivt kulturliv, en hälsosam livsmiljö, attrak- tiva gång- och cykelstråk, natur- och kulturmiljöer, shopping, mat, nöjesliv, livsstil och näringsliv, områden som alla i hög utsträckning bidrar till Sverigebilden. Den transportkapacitet, avseende såväl kollek- tivtrafik som gång- och cykelstråk, liksom den boendekapacitet och det utbud av restauranger och aktiviteter som finns i storstäderna är avgörande för Sveriges förmåga att hantera det ökande flödet av inter- nationella besökare som vill uppleva Sverige. Det är samtidigt ange- läget att dessa besökarflöden erbjuds smidiga transporter vidare ut i landet. Tendensen är att storstädernas besöksnäring växer snabbare än övriga landet, vilket innebär att insatser behövs som bidrar till en ökad spridning och till att länka samman storstäderna med övriga landet.

På motsvarande sätt som storstäderna är nationella transportnav, kultur- och handelscentrum, gäller detta i ett regionalt perspektiv för de 21 större kommuner i Sverige som har mellan 40 000 och 200 000 invånare i kommunens största tätort – dvs. de mellanstora svenska städerna. I dessa städer finns ett stort utbud av boendealternativ, nöjes- och kulturliv, restauranger, shopping etc.

Inte minst är de mellanstora städerna också betydelsefulla som transportlänkar mellan storstäder och landsbygder. Exakt vad denna länkfunktion innebär i form av potential för besöksnäringen är ett fält som vi ser behöva studeras ytterligare, i syfte att ge en bättre uppfattning om på vilka grunder besökare fattar olika rese- och kon- sumtionsbeslut på olika platser. Viss information ingår i de konsu- ment- och resvaneundersökningar som genomförs på uppdrag av

7 Tillväxtverket (2017): Fakta om svensk turism 2016.

122

SOU 2017:95

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

Trafikverket och Tillväxtverket, men en fördjupad analys med fokus på besöksnäring skulle vara värdefull.

4.6Turism och besöksnäring i landsbygder

De mindre städerna och landsbygdernas betydelse för besöks- näringen och turismen i Sverige, i form av natur- och kulturmiljö- värden, är mycket stor. Landsbygdskommitténs slutbetänkande betonar att det är viktigt med befolkade, aktiva och växande lands- bygder för att kunna nyttogöra dessa platsbundna resurser, både för att ta Sverige in i en biobaserad och fossilfri ekonomi och för att göra Sverige till en utvecklad besöksnation.8

De starkaste associationerna till Sverige som land är att det är ett vackert land med en unik orörd natur som är tillgänglig för alla, enligt Visit Sweden.9 Det är fullt möjligt att dra paralleller mellan natur- och kulturmiljöernas roll som ”råvara” för besöksnäringen och skogsråvarans eller järnmalmens roll för trävaru- respektive stål- industrierna. Den stora skillnaden är att inom besöksnäringen måste råvaran förädlas, säljas, konsumeras och behållas intakt på plats i den ursprungliga miljön. Det handlar om upplevelser inom exempelvis vintersport, vandring och cykling, skärgård och båtliv, jakt och fiske, upplevelser i vild orörd natur, mathantverk och måltider, norrsken, design och hantverk, slott och bruksmiljöer, författar- och konst- närskap, musik, motion och hälsa.

I vissa kommuner, främst de 15 som SKL definierar som lands- bygdskommuner med besöksnäring, är besöksnäringen direkt av- görande för kommunens arbetsmarknad och livskraft.10 I dessa kom- muner märks också positiva effekter i form av ökad sysselsättning, större serviceutbud inom flera branscher, högre grad av nyföre- tagande och bättre dagligvaruhandel än vad som gäller för andra landsbygdskommuner. Vidare har de en lägre arbetslöshet bland unga, och en högre prisutveckling på småhus, enligt en jämförelse från SKL mellan besöksnäringskommuner och andra landsbygds- kommuner.11

8SOU 2017:1: Slutbetänkande av Parlamentariska landsbygdskommittén.

9A. a.

10Se figur 4.1.

11SKL (2016): Sammanställning av besöksnäringskommunernas nyckeltal.

123

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge SOU 2017:95

Totalt sett är omsättning, förädlingsvärden, antal arbetstillfällen och tillväxt i besöksnäringen lägre i landsbygdskommunerna än i storstäderna. Det är dock viktigt att reflektera över besöksnäringens relativa roll, där varje enskild möjlighet att etablera ett företag eller att anställa fler personer i landsbygder har relativt större betydelse här än i de snabbväxande städerna. Ett förlorat arbetstillfälle är svårare att ersätta. Besöksnäringen bidrar även med kommersiell service som kommer inte bara besökare till del utan även lokalboende. Rätt hanterat kan utveckling av turism i landsbygder också bidra till skydd av värdefulla natur- och kulturmiljöer i så motto att efterfrågan på natur- och kulturupplevelser bidrar till ett intresse att förvalta dessa miljöer på ett hållbart sätt. En växande turism ger också möjligheter för markägare med verksamhet inom jord- och skogsbruk att bredda verksamheten. Cirka 5 500 av LRF:s cirka 70 000 medlemsföretag hade under 2016 någon form av turismverksamhet.

En analys av besöksnäringens roll i lokala ekonomier har nyligen gjorts i ”Sprit-projektet” där Region Jämtland Härjedalen och Jämtland Härjedalen Turism låtit utreda turismens betydelse i Funäs- fjällen och Vemdalen. Analysen bygger på företagsdata och företags- enkäter, och visar att den direkta effekten av turism som andel av näringslivets totala omsättning är 64 procent i Funäsfjällen och 68 procent i Vemdalen. Inklusive indirekta effekter ökar siffran med

10 procentenheter

i båda dessa destinationer, till 74 respektive

78 procent, vilket

motsvarar 599 miljoner respektive 472 miljoner

kronor i omsättning i respektive lokalekonomi.12 Besöksnäringen är således en näring som kan sägas bära dessa samhällens ekonomier.

Den statliga utredningen Service i glesbygd13 och även Tillväxt- verket pekar på tydliga synergier mellan lokal service och turism i landsbygder. Det som är nödvändigt för att upprätthålla grundlägg- ande kommersiell service för boende och företagande, i form av drivmedelsstationer, dagligvaruhandel, post och apotek bidrar till attraktionskraft och grundläggande service för besökare. Omvänt medför ökat antal turister på en ort underlag för butiker, längre öppettider och utökade sortiment som gynnar lokalbefolkningen. Tillväxtverket ansvarar för Landsbygdsprogrammets insatsområde

12Nordanalys (2016): Spritprojektet, En utredning av turismens betydelse i Funäsfjällen och Vemdalen.

13SOU 2015:35: Utredningen Service i glesbygd.

124

SOU 2017:95

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

för en utvecklad servicestruktur i Sveriges gles- och landsbygder, med insatser inom utveckling av främst lokal kommersiell service.14 Tillväxtverket uppmuntrar innovativa angreppssätt, men ofta är de aktörer som söker servicestöden relativt traditionellt inriktade, och kopplingen till besöksnäringens företag saknas i hög grad. Utred- ningen ser att det vore intressant att pröva nytänkande servicelös- ningar i lite större skala, och att då involvera både företag i besöks- näringen och offentliga aktörer, till gagn för besökare och, i minst lika hög grad, lokalbefolkning.

4.7Samhällsplanering och turism

Bedömning: Det är angeläget att kommunernas översiktsplanering utvecklas för att fylla de mest angelägna behoven för utveckling av turism och besöksnäring. Den pågående Översiktsplaneutred- ningen (N 2017:02) bör adressera detta perspektiv.

Boverket bör involveras i myndighetssamverkan i Besöksnär- ingens myndighetsgrupp.

I såväl städer som landsbygder används och behövs bra underlag för både offentlig och privat planering och beslut kring utveckling av turism och besöksnäring. Det offentliga har ansvar för bland annat strategiska utvecklingsplaner och fysisk översikts- och detalj- planering. Besöksnäringen behöver planera för bland annat invest- eringar, verksamhetsutveckling och kompetensförsörjning.

Många aktörer lyfter fram behovet av att bättre föra in turism och besöksnäring i det kommunala översiktsplanearbetet. Vissa kom- muner arbetar redan i dag med tematiska översiktsplaner för turism, dvs. en särskild planeringsprocess med fokus på besöksnäring och turism, och många andra kommuner har på olika sätt fört in besöks- näring eller turism som en aspekt i sin kommuntäckande översikts- plan.

Plan- och bygglagen ändrades för några år sedan, där en paragraf anger att kommunerna i planläggning ska främja en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens (PBL 2 kap, par. 3:4). Denna

14 www.tillvaxtverket.se/aktuella-amnen/

125

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

SOU 2017:95

ändring omfattar även besöksnäring, men användningen av paragrafen kan utvecklas, enligt SKL. Det är angeläget att besöksnäringens behov finns med tidigt i planeringsprocessen och här ser utredningen ett behov av metodutveckling och stöd.

Att utveckla turism i stadsmiljö ställer delvis andra krav och möter andra utmaningar än motsvarande arbete i landsbygdsmiljöer. Befolk- ningstillväxt och tillväxt inom andra näringar på begränsade ytor leder till att arbetet med att prioritera ofta ställs på sin spets, inte minst när det gäller frågor kopplade till fysisk planering och transporter. När tusentals nya bostäder som också ska kopplas samman med transport- systemet ska byggas kan besöksnäringen behöva stå tillbaka.

Ett exempel som lyfts fram av Stockholms Handelskammare och Maritimt Forum är undanträngningen av sjöfarten i hamn- och kaj- områden, där trenden under många år varit att dessa områden bebyggs med bostäder och kontorsfastigheter. Utredningen delar analysen i dessa inspel, att hamn- och kajmiljöerna har värden för turism och besöksnäring i flera perspektiv – för olika typer av sjöfart och som bärare av det maritima kulturarvet som kan utgöra grunden för nya besöksmål – och att det är därmed ett risktagande att snabbt bygga bort dessa värden ur stadsbilden.

Den snabba och omvälvande utvecklingen av stadsmiljöerna är ytterligare ett skäl att utveckla metoderna för att integrera besöks- näring och turism i fysisk planering, i syfte att förebygga felbedöm- ningar och bli bättre på att beräkna ekonomiskt värde på fysiska miljöer i form av kultur- och naturlandskap. När konkurrensen om marken är hård, har den aktör som presenterar ett vederhäftigt underlag med bra kalkyler för samhällsnytta sannolikt större möjlig- heter att nå genomslag än den som inte kan göra det.

I en studie som nyligen tagits fram av Trafikverket i samverkan med Besöksnäringens myndighetsgrupp gjordes en intervjuunder- sökning med planeringsansvariga tjänstemän i regioner och kommu- ner, som visar att eventuella infrastruktursatsningar med koppling till turism i huvudsak görs utifrån politiska ställningstaganden snarare än baseras på samhällsekonomisk analys, eftersom beräkningsmodellerna inte är utvecklade för detta.15

15 Trafikverket (2017): Turismens samhällsekonomiska effekter – Förstudie om utvecklingsbehovet av bättre metoder och modeller i den nationella transportinfrastrukturplaneringen.

126

SOU 2017:95

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

Det fysiska planeringsarbetet handlar inte enbart om kommun- ernas arbete med översikts- och detaljplaner. Andra delar av arbetet är nationell planering och arbete med riksintressen, och i andra änden, det företagsnära arbetet i kommuner och på länsstyrelser med handläggning av bland annat bygglovsansökningar och ansökningar om strandskyddsdispens. Utredningen har mött ett stort intresse för dessa frågor hos många aktörer.

För närvarande görs i Översiktsplaneutredningen (N2017:2) en helhetsöversyn av den kommunala översiktsplaneringen och även av hur dialogen om fysisk planering kan utvecklas mellan staten och kommuner. Utredningen tar ett helhetsgrepp som sannolikt får bety- delse för utveckling av turism och besöksnäring.

4.8Aktörssamverkan i storstäderna

Bedömning: Staten har en roll att spela när det gäller utveckling av samverkansstrukturer för turism och besöksnäring i storstäderna.

Städernas snabba tillväxt är en utmaning när det gäller att utveckla aktörssystem, samarbeten och gemensamma beslutsprocesser. Digi- talisering, teknisk utveckling och tillväxt i de kulturella och kreativa näringarna bidrar till att branschgränser suddas ut. Ett hotell är i dag även arbets- och mötesplats, en butik kan vara både butik och restau- rang och entrén till ett huvudkontor för ett internationellt spel- företag har blivit ett besöksmål. Denna mängd snabbrörliga aktörer i flera branscher är svår att överblicka och organisera. Samtidigt bidrar den kreativa miljön i hög grad till den positiva Sverigebilden, vilket poängteras i Sveriges exportstrategi.16

En annan aspekt i storstäderna är strukturen med en för besöks- näringen mycket stark stadskärna, och kranskommuner som hamnar helt i skuggan. Flera av kommunerna runt Stockholm har lika många invånare som de större svenska städerna, men har svårt att hitta sina roller som ”turism- eller besöksnäringskommuner” även om de har fler kommersiella gästnätter än de flesta svenska kommuner. Andra kranskommuner är tydliga besöksmål, som Kungälv och Sigtuna,

16 Regeringskansliet (2015): Sveriges Exportstrategi, p. 18. ID-nummer 2015/16:48.

127

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

SOU 2017:95

men kan ändå ha svårt att finna sin roll gentemot den väsentligt större storstadskommunen.

Under senare år har det regionala samarbetet för besöksnäringens utveckling i Stockholm utvecklats, liksom det regionala samarbetet för tillväxtfrågor. Utvecklingen i en storstadsregion är komplex och genererar olika samarbetsplattformar och organisationer, där ingen aktör äger helheten. Med Visit Stockholm har Stockholms stad en stark aktör för internationell besöksmarknadsföring. I Stockholm Business Alliance (SBA) samlas 55 kommuner i ett länsöverskridande partnerskap för investeringsfrämjande, internationell marknads- föring och näringslivsservice och där ”hospitality” är en av de strate- giska branscherna.

Helt riktat mot besöksnäring är Stockholm Archipelago, en regio- nal samverkan för att utveckla och marknadsföra Stockholms skärgård mot internationella besökare. Här ingår skärgårdskommunerna, Stockholms stad, Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms läns landsting och Skärgårdsstiftelsen. Stockholm Archipelago bildades som ett resultat av ett av pilotprojekten i Tillväxtverkets satsning Hållbar destinationsutveckling. Projektet innebar finansiellt och praktiskt stöd och bidrog till ett samarbetsavtal och en plattform för fortsatt arbete.

Samtidigt som dessa insatser gjorts, har bland annat Länsstyrelsen i Stockholms län uppmärksammat utredningen på behovet av en starkare regional samverkan, utvecklade strukturer och samlande kraft. Avsakna- den av tydlig struktur och given ingång på regional nivå har också lett till att Stockholms län ofta hamnar utanför olika typer av nationell sam- verkan. Det gör det i sin tur svårare för andra regioner och destinationer i hela Sverige att koppla upp sig mot Stockholm och inleda samarbeten.

4.9Besöksnäringen som länk mellan stad och landsbygd

Bedömning: Kunskapen om besöksnäringens betydelse och roll utifrån geografiska och demografiska förutsättningar för såväl städer som landsbygder behöver utvecklas.

Hållbar utveckling och tillväxt inom besöksnäringen kan främjas genom tätare samarbeten mellan destinationer och regioner. Kun- skapen om kopplingen mellan besöksnäringen i städer och lands- bygder behöver särskilt utvecklas.

128

SOU 2017:95

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

Besöksnäringen är en näring som bidrar till att länka samman olika delar av Sverige med varandra. Resande innebär att besökare för- flyttar sig mellan platser. Internationella besökare ankommer ofta till en storstad, och kan därifrån välja att antingen enbart besöka stor- staden, besöka både storstaden och ta sig vidare till ett eller flera andra besöksmål eller åka direkt vidare till ett besöksmål i en mindre stad eller i landsbygdsmiljö. Rundresor innebär per definition att en besökare upplever flera platser.

Besöksnäringen och fortsatt utveckling av turismen i Sverige har potential att fungera som ett kitt mellan olika delar av landet, och inte minst mellan stad och landsbygd. Redan i dag finns, och utveck- las nya, samarbeten mellan regioner och destinationer, exempelvis inom kunskaps- och destinationsutveckling och dataanalys. Få näringar har ett så utpräglat ”hela-landet-perspektiv” som besöks- näringen, där konkreta samarbeten mellan regioner, destinationer och företag kan ge upphov till nya, innovativa lösningar och ökad attraktionskraft i form av turistprodukter och besöksupplevelser. En viktig faktor för att kopplingarna mellan stad och landsbygd ska fungera i praktiken, inte bara för organisationer som samarbetar, utan för besökare och i slutänden de företag som ska kunna växa och skapa sysselsättning, är att transportsystemet är utformat för att möta behoven.

Kopplingen mellan stad och landsbygder är ett särskilt intressant kunskapsområde, och då avses inte enbart transporter, utan också i hög grad affärssamverkan. Det bör finnas möjligheter, vilket flera aktörer styrker i samtal med utredningen, att aktivt etablera sam- arbeten inom turism och besöksnäring mellan storstadsdestinationer och landsbygdsdestinationer.

Utredningens förslag är att Tillväxtverket får i uppdrag att genom- föra en pilotsatsning på Hållbar destinationsutveckling genom sam- arbete mellan stad och landsbygd. Syftet är att etablera konkret och hållbar samverkan mellan flera destinationer, med målsättning att bidra till Sveriges turismexport samt att öka kunskapen om hur destinationssamverkan mellan stad och landsbygd kan utvecklas, genom att:

129

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

SOU 2017:95

etablera och förstärka samarbeten mellan destinationer i stor- städer och destinationer i landsbygder

involvera företag, offentliga aktörer och ideella aktörer i dessa destinationer i konkreta insatser för gemensam utveckling, exem- pelvis att ta fram gemensamma mål och planer för bearbetning av utvalda exportmarknader, samt utveckla produkter för dessa mark- nader som omfattar turismupplevelser i både stad och landsbygd samt i natur- eller kulturmiljö

identifiera de samarbetande aktörernas roller och uppdrag kopp- lat till arbetet, exempelvis nödvändiga insatser i kommunala plan- processer

identifiera konkreta hinder och förslag till lösningar, exempelvis avseende hållbar transporttillgänglighet

genomföra följeforskning med stöd av akademin som en inte- grerad del i arbetet.

4.10Konsekvenser

Det ekonomiskt mest omfattande förslaget i kapitlet är en pilot- satsning på Hållbar destinationsutveckling genom samarbete mellan stad och landsbygd. Arbetet uppskattas kosta cirka 30 miljoner kronor. Vi bedömer att insatsen kan ge positiva sysselsättnings- effekter i både städer och landsbygder, för i första hand de med- verkande i piloten och senare, om piloten är framgångsrik, för flera destinationer.

Ett annat förslag rör utveckling av samverkansstrukturer och ansvarsfördelning i Stockholm. Insatsen väntas leda till att de sam- lade resurserna inom länets turism och besöksnäring och används mer effektivt samt att insatser kommer tillstånd för att stärka och komplettera strukturen där behov finns. Att Stockholm blir en mer samlad besöksnäringsregion med de funktioner och arbetsformer som behövs är ett nationellt intresse och bedöms få en positiv in- verkan på hela landet. En tydligare formerad struktur underlättar för företagen, exempelvis genom fler insatser för företagsutveck- ling och kompetensutveckling. Förslaget uppskattas medföra en engångskostnad för staten på 2 miljoner kronor.

130

SOU 2017:95

Besöksnäringen – en del av ett hållbart samhällsbygge

Förslaget om att ge Tillväxtverket ansvar för samordning och kunskapsspridning inom hållbar utveckling hjälpa regioner och näringslivsaktörer med praktiskt hållbarhetsarbete, inklusive social hållbarhet. Utredningens bedömning är att det indirekt kan bidra till lika möjligheter oavsett kulturell bakgrund för både anställda och företagare i besöksnäringen samt för besökare liksom en positiv effekt på jämställdheten mellan kvinnor och män.

Förslagen uppskattas medföra engångskostnader för staten på 32 miljoner kronor samt frivilliga, ej uppskattade, kostnader för regioner och kommuner.

131

5Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

Förslag:

att regeringen ger Verket för innovationssystem (Vinnova) i uppdrag att i dialog med Tillväxtverket, Statens Jordbruksverk och Swedish Incubators and Science Parks (SISP), kartlägga och föreslå hur en nationell accelerator för initiativ inriktade på delning och turism som kan bidra till att främja hållbar turism och lokal och regional utveckling, i såväl städer som landsbygder, kan utformas.

att regeringen som ett led i en delstrategi för insatsområdet digitalisering av besöksnäringen initierar en förstudie som kartlägger plattforms- och delningsekonomi och de regelverk, utmaningar och möjligheter som plattforms- och delnings- ekonomin innebär för besöksnäringens branscher och turism.

att regeringen, i enlighet med förslag

från

betänkande

 

SOU 2017:26 Delningsekonomi – på användarnas villkor, ger

 

uppdrag till Konsumentverket avseende användarstöd genom

 

information och vägledning i samband med delningsekon-

 

omiska transaktioner, men också säkerställer att detta uppdrag

 

inkluderar besöksnäring och turism.

 

 

 

att regeringen, i enlighet med förslag

från

betänkande

 

SOU 2017:26 Delningsekonomi – på användarnas villkor, ger

 

uppdrag till Konsumentverket att i samarbete med Konkurrens-

 

verket följa utvecklingen inom delningsekonomin, men också

 

säkerställer att detta uppdrag inkluderar besöksnäring och

 

turism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

133

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

SOU 2017:95

5.1Digitaliseringspolitiken

Många av de förändringar som sker i besöksnäringen har sin bak- grund i förändrade beteenden hos konsumenterna i kombination med allt snabbare digitalisering. Ur ett företagsperspektiv kan ökad digitalisering ge en mängd effekter, bland annat reducerad väntetid för gäster, bättre spridning av och tillgång till information, större möjligheter till miljöhänsyn, ökad kundkännedom, bättre och indi- vidanpassade tjänster och produkter, och inte minst minskade kost- nader och bättre kundupplevelser.

Regeringen presenterade i maj 2017 en strategi1 för hur digita- liseringspolitiken ska bidra till konkurrenskraft, full sysselsättning samt ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Stra- tegin som anger inriktningen för regeringens digitaliseringspolitik har som vision ett hållbart digitaliserat Sverige. Visionen inbegriper att tillvarata Sveriges starka sidor, så som en väl utbyggd infrastruk- tur, ett teknikkunnigt och teknikvänligt folk och en väl fungerande offentlig sektor som befolkningen har tillit till.

Den sociala aspekten är viktig, digitalisering kan höja livskvalitet genom tillgång till samhällsservice, media och kultur. Digitalisering är ett centralt verktyg för att minska det moderna samhällets negativa klimatpåverkan och kan modernisera den svenska ekonomin så att nya hållbara jobb skapas i växande företag. En central del i att främja utveckling och innovation är att skapa möjlighet för vidareutveckling, testning, validering, spridning och uppskalning. Här öppnar digita- liseringen nya möjligheter, inte minst för besöksnäringen.

Riksdagen har beslutat om det övergripande målet att Sverige ska vara bäst i världen på att ta tillvara på digitaliseringens möjligheter.2

Riksdagen har också fattat beslut om mål gällande effektiva, säkra och robusta elektroniska kommunikationer3 samt bredband i världs- klass4 som berörs i den bredbandsstrategi5 som regeringen tidigare beslutat om.

1Regeringskansliet (2017): För ett hållbart digitaliserat Sverige – en digitaliseringsstrategi, N2017/03643/D.

2Prop. 2011/12:1 utg. omr.22, bet. 2011/12:TU1, rskr. 2011/12:87.

3Prop. 2014/15:1, utg. omr. 22, bet. 2015/15:TU1, rskr. 2014/15:86.

4Prop. 2009/10:193: utg. omr. 22, bet. 2009/10:TU18, rskr. 2009/10:297.

5Regeringskansliet (2016): Sverige helt uppkopplat 2025 – en bredbandsstrategi,

N2016/ 08008/D.

134

SOU 2017:95

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

Digitaliseringsstrategin slår fast att digital kompetens och trygga människor har möjlighet att driva innovation där målmedveten ledning och infrastruktur är viktiga förutsättningar. Strategin inne- håller delmål på fem områden: digital kompetens, digital trygghet, digital innovation, digital ledning och digital infrastruktur.

Det är Digitaliseringskommissionens betänkande6 som ligger till grund för dessa delområden. Regeringen utsåg 2017 ett digitaliserings- råd med uppgift att genom analyser och inspel bidra till att digitali- seringspolitiken genomförs.

I utveckling och genomförande av den nationella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring föreslår utredningen att digitalisering behandlas som ett horisontellt perspektiv som ska genomsyra samtliga strategiska insatsområden. Analys och bedöm- ningar i det här kapitlet har därför delvis utmynnat i förslag i andra kapitel i betänkandet. I det här kapitlet lägger utredningen fokus på och förslag avseende plattforms-/delningsekonomi då detta är en företeelse med stark påverkan på och relevans för besöksnäringens värdeskapande och således innebär möjligheter och utmaningar för företags tillväxt, sysselsattas förhållanden och hållbar utveckling.

5.2Digital kompetens

Ett delmål i digitaliseringsstrategin handlar om att alla i Sverige ska kunna utveckla och använda sin digitala kompetens.

Digitaliseringen möjliggör en modernisering av utbildningssyste- met, till exempel i form av ett större och mer diversifierat utbild- ningsutbud, även på orter som inte har högskolor och universitet. En utveckling mot ett mer diversifierat och flexibelt utbildningsutbud inom högre utbildning medför att synen på och formerna för hur kun- skap inhämtas förändras. Flexibel nätbaserad utbildning bidrar både till att öka möjligheterna att studera oavsett var eleven/studenten bor och möjliggör fort- och vidareutbildning av redan yrkesverksamma.

Digital kompetens innefattas i resonemang i kapitel 6 om fram- tidens kompetensbehov och utbildningar och utredningens förslag att ge Tillväxtverket i uppdrag att utreda och föreslå kompetens-

6 SOU 2015:91: Digitaliseringens transformerande kraft – vägval för framtiden. Betänkande av Digitaliseringskommissionen (N2012:04).

135

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

SOU 2017:95

utvecklingsinsatser för företag i besöksnäringen, offentliga myndig- hetsutövare och sysselsatta i destinationsorganisationer.

5.3Digital trygghet

Digital trygghet är ett delmål i digitaliseringsstrategin som handlar om att Sverige ska ha de bästa förutsättningarna för att alla på ett säkert sätt ska kunna ta del av, ta ansvar för och ha tillit till det digitala samhället. Digital trygghet handlar om att människor ska kunna lita på digitala tjänster och både vilja och kunna använda dessa.

Användningen av personuppgifter är många gånger avgörande för att kunna effektivisera och utveckla både offentliga och privata tjänster som användare önskar. Besökares förväntningar gäller bland annat individanpassade tjänster. Data som ökar kunskaperna om individuella behov och önskemål kan även ligga till grund för helt nya tjänster. Ett hotell, en butik eller ett evenemang som kan använda data på ett bättre sätt kan också erbjuda besökare individanpassade tjänster och möjliggöra bättre kundupplevelser. Detta kan i sin tur leda till fler lojala besökare och högre omsättning, där kundens beteenden inklusive likes och delningar på sociala nätverk kan ha stor betydelse. Samtidigt måste rätten till skydd av den personliga integriteten värnas och från början integritetsanpassad teknik kan vara effektiv för att stärka detta.

Digitaliseringen förändrar också arbetsmarknaden i grunden. Många befintliga och framväxande delningsplattformar svarar mot besökares efterfrågan på resor, logi, måltider och aktiviteter. Ut- vecklingen av delningsekonomin kan bidra till ökade möjligheter till arbete för dem som står utanför arbetsmarknaden och även till lägre trösklar för eget företagande. En arbetsmarknad som underlättar för entreprenörer och eget företagande är något som eftersträvas i vår ekonomi, samtidigt som goda och rättvisa villkor i arbetslivet, god arbetsmiljö och möjligheter till omställning måste säkras. Här krävs anpassning till samhällsutvecklingen och i detta sammanhang är den svenska modellen med nära dialog mellan staten och arbetsmarkna- dens parter viktig.

De digitala marknadsplatserna, där delningsekonomin är en del, måste vara trygga och lagliga platser för konsumenter, företag och rättighetsinnehavare. Delningsekonomin innebär många möjligheter

136

SOU 2017:95

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

för besöksnäringen och kan under rätt förutsättningar bidra till att effektivisera företagande, förenkla för individers vardag och bidra till en mer effektiv resursanvändning och bättre och mer attraktiva kund- upplevelser. Resonemang och förslag kopplade till delningsekono- min och besöksnäringen utvecklas mer i nästa stycke om digital innovation.

5.4Digital innovation

Digital innovation är ett delmål i digitaliseringsstrategin som handlar om att det i Sverige ska finnas de bästa förutsättningarna för digitalt drivna innovationer att utvecklas, spridas och användas. Innovation är en förutsättning för att den offentliga sektorn ska hitta nya och effektiva lösningar på stora samhällsutmaningar och för att närings- livet ska stärka sin konkurrenskraft. I allt högre grad sker innovation i samspel mellan aktörer inom offentlig verksamhet, näringsliv, civilsamhälle och slutanvändare av olika produkter och tjänster.

Innovation i besöksnäringen handlar om nya sätt att resa, bo, göra affärer, konsumera, kommunicera och hitta nya lösningar som är hållbara även socialt och miljömässigt. De förväntningar besökare har när det gäller digitalisering av produkter och tjänster i besöks- näringen rör sig om autenticitet, individanpassade tjänster, realtids- tjänster, att de underlättar och är enkla att använda. Efterfrågan driver utveckling av appar och funktioner som riktar sig till specifika grupper som till exempel barnfamiljer, singlar och äldre eller med fokus på specialiserade intressen som ornitologi, litteratur, paddling eller olika motionsidrotter. Även upplevelser som baseras på augmen- ted reallity (AR) och virtual reality (VR) blir allt vanligare. Tek- nikerna skapar möjlighet till förhöjda upplevelser genom att addera information, stimulera fler sinnen och släppa besökare närmare miljöer och föremål än vad som är möjligt i verkligheten.

Vidare är digital innovation en viktig förutsättning för det moderna samhällsbygget och utvecklingen av smarta städer och landsbygder som bland annat innebär man använder appar och geografiska infor- mationssystem (GIS) med platstjänster för att enklare ge besökare tillgång till information som kan ge en bättre helhetsupplevelse, som till exempel väder, hotell, kultur, transporter och andra tjänster. För att denna helhetsupplevelse ska bli verklighet krävs dock innova-

137

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

SOU 2017:95

tionsinsatser för att förstå användarens behov och kontext och utforma och tillhandahålla tjänster som skapar verkligt värde för besökarna.

För transportsystemet skapar digitaliseringen möjligheter att utveckla mer hållbara resor och transporter, ökad tillgänglighet, bättre förutsättningar för att planera, vidmakthålla och bygga trans- portsystemet samt att leda trafik. Med ny teknik kan resor och transporter med olika färdsätt kombineras och paketeras för att upp- nå mer effektiva och hållbara transportlösningar – genom ”kom- binerad mobilitet som tjänst” (MaaS), kan delade resor öka i för- hållande till privat bilism. En viktig möjlighet är också att i ökad grad automatisera affärs- och logistikflöden för godstransporter. Olika delmoment kan automatiseras för att reducera repetitiva arbets- moment, bristande informationsflöden kan byggas bort och dagens regelverk och affärsmodeller kan behöva förändras.

Utredningens analys i kapitel 7 är att, med undantag för trans- portbranschen, har dialogen mellan besöksnäringens branscher och nationella forsknings- och innovationsmyndigheter som till exempel Vinnova, Formas och RISE hittills varit begränsade. En orsak är enligt utredningens bedömning att besöksnäringen i dag saknar egna starka strukturer med förmåga att definiera utmaningar och behov när det gäller forskning och innovation.

Utredningen ser att det är viktigt att hela den svenska besöks- näringen, från de små företagen till stora koncerner och evenemang, från traditionella företag till nya branschöverskridande startup-före- tag, ges bästa möjliga förutsättningar att verka i och bidra till den digitala ekonomin. För att göra detta möjligt behövs en förstärkt dialog mellan privat och offentlig kunskapsstruktur inom digitali- sering och aktörerna i besöksnäringens branscher.

I kapitel 7 föreslår vi att Research Institutes of Sweden AB (RISE), i samverkan med Verket för innovationssystem (Vinnova) och Swedish Incubators and Science Parks (SISP) och i dialog med besöksnäringen, får i uppdrag och resurser att identifiera och defi- niera arbetssätt som inkluderar besöksnäringens aktörer i befintliga innovationsstödsstrukturer i större omfattning än i dag.

138

SOU 2017:95

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

5.4.1Datadriven och digitalt driven innovation

Den nationella digitaliseringsstrategin sätter ett ökat fokus på datadriven och digitalt driven innovation och forskning. Det handlar bland annat om att se den information som framställs eller samlas i den offentliga sektorn som en tillgång som är gemensam för statliga och kommunala myndigheter och samhället i övrigt.

För besöksnäringen kan bland annat de öppna data som finns i arkiv på vissa kulturarvsmyndigheter eller på Naturvårdsverket ut- göra grund för att utveckla nya produkter och tjänster. Detta möjlig- görs i högre grad genom förslaget i kapitel 3 om en ny funktion för utveckling och innovation inom de tematiska områdena digitali- sering, natur-, kultur- och måltidsturism och stora evenemang och möten. Det berör också till förslag om utvärdering av digital metod i kapitel 8.

Med sjunkande kostnader för sensorer, dataöverföring och lagring ökar mängden data på många områden i samhället och analys av sådana stora data skapar värden i form av ny kunskap och tillämp- ningar som tidigare inte varit möjliga. Till exempel möjliggörs analys av beteenden hos resenärer eller deltagare i evenemang som leder till nya kunskaper och att nya varor, tjänster och affärsmodeller kan ut- vecklas och värdeskapande möjliggörs på nya sätt genom realtidsdata.

Med hjälp av realtidsdata öppnar sig möjligheter för styrning, situationsanpassning och bättre kvalitet. Detta berör förslag om uppdrag till Vinnova att utveckla en insats som syftar till utveckling av hållbara evenemang med fokus på säkerhet i kapitel 13.

5.4.2Delnings- och plattformsekonomi

Bedömning: Utvecklingen inom området delnings- och platt- formsekonomi går i dag mycket fort och kommer att spela en väsentlig roll för utveklingen av hållbar turism och växande besöksnäringen. Sverige har förutsättningar för och bör inta ett mer aktivt förhållningssätt till delningsekonomins utmaningar och möjligheter.

139

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

SOU 2017:95

Inledning och definitioner

Delningsekonomi, kollaborativ ekonomi, plattformsekonomi, peer- to-peer economy och crowd economy är exempel på närliggande termer som fångar ett fenomen som snabbt fått allt större genomslag på många områden i samhället, inte minst inom turism och besöks- näring. Delningsekonomi som företeelse har länge funnits till exem- pel i form av uthyrning av fritidsstugor. Digitaliseringen har nu möjliggjort det snabba genomslaget, inte minst via globala platt- formar, vilket är en förklaring till att många olika begrepp och defini- tioner används.

Generellt bygger företeelsen på affärsmodeller som möjliggör ett delande av resurser, ofta via digitala plattformar, där underutnyttjade resurser kan användas tillfälligt i stället för att ägas. Ofta handlar det om att privatpersoner, via digitala plattformarna kan hyra, hyra ut, byta eller låna tillgångar av varandra. Det kan gälla uthyrning av rum, samåkning i privat bil, uthyrning av fritidsutrustning, måltid i ett privat hem eller en turismupplevelse med privatpersoner som bygger på lokalkännedom eller specialintresse. Även om dessa tjänster även historiskt har funnits i olika former, bidrar digitaliseringen till ökad effektivitet och en mycket större skala. Utvecklingen berör områ- dena resa, bo, äta och göra och involverar såväl näringsidkare som privatpersoner inom till exempel förmedling av korttidsuthyrning eller andra tjänster. I flera fall har plattformarna fått en mycket dominerande ställning, vilket gett upphov till kontroverser. Termen delningsekonomi kan uppfattas som missvisande då den samman- kopplas med altruistiska eller ideella drivkrafter. Det som är typiskt för området är dock att gränsdragningarna mellan näringsidkare och privatperson ofta inte är självklara. Dessutom skiljer sig dessa mellan olika regleringar beroende på sakområde (konsument, konkurrens, skatter) och verksamhetstyp (boende, transporter, måltider, upp- levelser). Plattformsekonomi är ibland ett begrepp som används då aktörerna i de mest välkända exemplen är plattformsföretag.

Internationella plattformar finns till exempel inom uthyrning av korttidsboende (Airbnb, Homeaway, Couchsurfing), transport (Über, Lyft, Blablacar), måltidsupplevelser (VizEat, EatWith, Bon- Appetour), lokala reseupplevelser (Vayable, ToursByLocals) eller ut- förande av småtjänster (Taskrabbit, Foodora). Utvecklingen är dock

140

SOU 2017:95

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

betydligt bredare än dessa exempel och omfattar allt från små startups och gräsrotsinitiativ till initiativ för landsbygdsutveckling.

Ett specifikt drag i utvecklingen av delningsekonomi är att privat- personer kan bli aktörer på ett betydligt mer omfattande sätt än vad som tidigare varit möjligt. I stället för att enbart vara konsumenter kan användare inta roller både som utförare och nyttjare av tjänster. Detta möjliggörs av digitala plattformar som i kombination med exempelvis smarta telefoner, gps och nya betalningssätt ger ökad tillgänglighet och effektivitet i att matcha utbud och efterfrågan. De digitala plattformarnas roller och omfattning bidrar till att förändra landskapet för turism och besöksnäringens företag.

Nationellt och internationellt policyarbete

Såväl i Sverige som internationellt har delningsekonomin varit före- mål för en rad utredningar och regeringsuppdrag. Regeringen har bland annat tillsatt utredningar kring konsument- och användar- perspektiv7, arbetslivets utveckling och arbetsmiljöansvar8 liksom om taxi och samåkning9. Likaså har exempelvis Skatteverket10 och Konkurrensverket11 fått regeringsuppdrag att analysera delnings- ekonomin inom sina ansvarsområden.

Inom EU har ett relativt stort arbete skett kring delnings- ekonomi. I juni 2016 publicerade EU-kommissionen ett så kallat meddelande som vägledning för hur EU-rättslig lagstiftning kan tillämpas på delningsekonomin.12 Den beskrivning av området som används av EU-kommissionen är:

Affärsmodeller som möjliggörs av så kallade delningsplattformar som skapar en öppen marknadsplats för tillfällig användning av varor eller tjänster, ofta tillhandahållna av privatpersoner.

7SOU 2017:26: Delningsekonomi på användarnas villkor.

8SOU 2017:24: Ett arbetsliv i förändring – hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön.

9SOU 2016:86: Taxiutredningen.

10Skatteverket (2016): Delningsekonomi – kartläggning och analys av delningsekonomins på- verkan på skattesystemet. Uppdrag i regleringsbrev med slutrapport 131129651-16/113.

11Konkurrensverket (2017): Konkurrens och tillväxt på digitala marknader – ett regeringsupp- drag om e-handel och delningsekonomi, Rapport 2017:2.

12COM/2016/0356, Europeisk agenda för delningsekonomin.

141

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

SOU 2017:95

Kommissionens förslag utgår från att delningsekonomin innebär stora möjligheter för konsumenter, företag och myndigheter i Europa. Kommissionen betonar att såväl regleringar från offentligt håll som frivilliga åtaganden från företag och andra delningsaktörer behöver utvecklas för att göra det möjligt att utveckla nya affärs- modeller, samtidigt som konsumentskydd, skatter och arbetsvillkor håller rimliga nivåer. En av flera processer kring delningsekonomi och turism inom EU efter meddelandet 2016 har varit en serie work- shops kring uthyrning av korttidsboende med fokus på hur väl fungerande regleringar kan utformas inom EU. Även inom EU- parlamentet har turism och delningsekonomi behandlats i olika sam- manhang.

OECD har också arbetat med delningsekonomin i relation till turism och besöksnäring. I rekommendationerna för policyutveck- lingen betonar OECD vikten av experimentell policyutveckling som involverar en mångfald av aktörer, liksom vikten av regleringar med ett ”whole-of-governement” eller systemperspektiv. Vidare välkomnar OECD initiativ till självreglering från delningsekonomins aktörer.13

I OECD:s arbete pekar man på följande tillväxtmöjligheter för turism och besöksnäring genom delningsekonomi:

öka utbudet av nya alternativ och expandera marknaden för tjänster inom turism

öka användning av underutnyttjade tillgångar och möjliggöra produktutveckling utan betydande investeringar

stimulera möjligheter till innovation och entreprenörskap

sprida turism till mindre besökta områden

utöka nyttan av turism till fler människor.

FN:s turismorgan UNWTO publicerade i september 2017 en studie om turism och delningsekonomi.14 I rapporten används termen ”nya plattformasbaserade turismtjänster” och området beskrivs på följande sätt.

13OECD (2016): Tourism Trends and Policies. OECD Publishing, Paris. s. 89–116.

14UNWTO (2017), New Platform Tourism Services (or the so-called Sharing Economy) – Understand, Rethink and Adapt.

142

SOU 2017:95

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

Nya plattformsbaserade turismtjänster definieras som affärsmodeller där produkter och tjänster erbjuds besökare via digitala plattformar. Dessa kan erbjudas av privatpersoner eller näringsidkare och (förmedlas) via digitala plattformar som matchar utbud och efterfrågan. Nya platt- formasbaserade turismtjänster återfinns inom fem huvudsakliga om- råden: information, boende, transport, mat och andra turistupplevelser.15

De främsta slutsatserna av UNWTO:s arbete är att:

1.Nya plattformasbaserade turismtjänster är viktiga och förväntas växa i betydelse under de kommande tio åren. Det är hittills främst inom områdena information och boende, följt av trans- porter som plattformarna har förändrat turismen. Påverkan inom områdena mat och andra turistupplevelser är än så länge mer begränsad.

2.Trots utmaningarna överväger de positiva effekterna av nya plattformasbaserade turismtjänster de negativa.

3.De möjligheter som öppnas får inte överskugga angelägna behov av att hantera de ekonomiska, sociala eller miljömässiga ut- maningar som skapas av de nya plattformasbaserade turism- tjänsterna. Detta omfattar fysisk planering och hållbarhet, sund konkurrens, konsumentskydd och goda villkor i arbetslivet.

För att möta den ökade närvaron av nya plattformasbaserade turism- tjänster pekar rapporten från UNWTO på tre vägar framåt:

Att fördjupa förståelsen för hur delningsekonomin påverkar turism och noga följa utvecklingen. Här pekar OECD bland annat på vikten av utvecklad statistik.

Att tänka om kring regleringar, för att undvika att överreglera och reglera utifrån behov i en specifik situation och destination för att främja sund konkurrens, konsumentskydd och skydd av utförare som arbetar genom plattformar. Samtidigt som OECD lyfter fram att det i praktiken kan vara svårt, pekar rapporten på vikten av att i regleringar skilja på 1) tjänster som inte innebär återkommande ekonomiskt överskott utöver kostnadsdelning och 2) tjänster som innebär ett ekonomiskt överskott och som

15 A. a., s. 46, utredningens översättning.

143

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

SOU 2017:95

sker genom återkommande och systematiska transaktioner som kan betraktas som näringsverksamhet.

Att anpassa besöksnäringen till nya plattformasbaserade turism- tjänster genom att understödja kommunikation, samverkan och koordinering mellan olika intressenter.

Svenska och internationella exempel

Traditionellt har affärsmodeller haft fokus på att optimera utform- ning, produktion och leverans av en produkt eller ett erbjudande till en kund. I dag, med digitala och internetbaserade verktyg som möjlig- görare, sker en stark utveckling mot affärsmodeller där användarens helhetsupplevelse står i centrum. Detta ställer ökade krav på gräns- överskridande samverkan mellan aktörer i näringsliv, offentlig verk- samhet och civilsamhälle inklusive enskilda användare som utförare och nyttjare. Några intressanta svenska och internationella exempel med koppling till delningsekonomi och besöksnäring är:

Meet the Locals som Turistrådet Västsverige har utvecklat sedan 2016. Konceptet innebär att lokalbefolkningen involveras i att skapa intressanta upplevelser tillsammans med turister. Sats- ningen gör det möjligt att erbjuda unika upplevelser och möter turister som söker det genuina, samtidigt som den kan bidra till mer hållbar turism.16

Den svenska plattformen Fishbrain som kopplar samman utövare av sportfiske, har cirka 3 miljoner användare, framför allt i USA, men även i Sverige och globalt. Fishbrain tydliggör att den sociala interaktionen mellan användare och smart hantering av data skapar värde på nya sätt för utövare av sportfiske där platser och olika aktörer behöver samverka.

Fritidsbanken etablerades i Karlstad 2013 och finns på drygt femtio platser över hela Sverige och beskriver sig som ett biblio-

tek fast med sport och fritidsprylar. Fritidsbanken lånar kost- nadsfritt ut utrustning för en aktiv fritid, som till exempel skidor, skridskor, inlines, flytvästar, snowboards. I slutet av 2016 in-

16 vastsverige.com/meetthelocals/

144

SOU 2017:95

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

leddes ett nationellt samarbete med Riksidrottsförbundet för att möjliggöra långsiktigt lokalt engagemang och möjliggöra för fler att börja idrotta.

Mooringo är en digital delningstjänst som lanserades sommaren 2016 och som kopplar samman fritidsfolk på sjön med båtplatser, service och event i hamnar. I dag har tjänsten 4 000 användare varav 3 500 i Sverige.

Karma är en digital plattform som erbjuder konsumenter mat som riskerar att slängas från restauranger, caféer, bagerier och butiker till ett billigare pris som take away.

I Frankrike finns sedan 1950-talet organisationen Gîtes de France som samlar traditionell bed&breakfast-verksamhet, framför allt på den franska landsbygden, med i dag totalt 60 000 boenden. 2017 köpte organisationen upp en delningsplattform – Good Spot – som möjliggör lokala turismupplevelser och som integre- ras i Gîtes de France utbud.

I samband med större evenemang finns många exempel på sam- verkan med delningsplattformar för att möta kapacitetsbehov.

Utveckling av svenska delningstjänster

Delningsekonomin hänger samman med ny logik för affärsmodeller vilket ställer högre krav på gränsöverskridande samverkan mellan aktörer av olika storlek och med olika logik (näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle). Detta i sin tur kräver en något annorlunda inriktning på affärsutveckling än vad som är gängse i dag inom innovations- och entreprenörsrådgivning och inkubatorer. För att accelerera plattformar och tjänster baserade på delningsmodeller inom besöksnäring krävs ett tänk som ligger nära destinations- utveckling i sin kanske mest innovativa form och där man utgår från helhetsupplevelsen för besökaren.

Delningstjänster skulle i en accelerator kunna vässas i samverkan med relevanta aktörer i lokalsamhället och på andra nivåer för att skapa värde och attraktion på många destinationer över hela landet. Skalbarheten i sådana koncept är en stor möjlighet för besöks- näringen. Exemplen som nämnts i föregående avsnitt visar på poten- tialen i att väl utformade affärsmodeller ger möjlighet till såväl stora

145

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

SOU 2017:95

som mindre destinationer och företag inom besöksnäringen, även med begränsade resurser, att nå ut till marknader mer effektivt och sannolikt även att utveckla sin digitala förmåga.

Viktigt att hitta rätt reglering

Delningsplattformarnas utveckling utmanar såväl regleringar som befintliga aktörer på olika marknader, och detta är mycket kännbart inom besöksnäringen. Utredningen har lyft frågor om regleringar inom området med såväl nationella som internationella aktörer. I princip samtliga poängterar att i samband med högsäsong och större evenemang erbjuder plattformar inom boende helt nödvändig mobilisering av kapacitet för att möta de tillfälliga behov som upp- står. På Island vittnar aktörerna om att den kraftiga ökande inter- nationella efterfrågan inte hade kunnat mötas så snabbt om inte privata aktörer hade kunnat hyra ut sina boenden via delningsplatt- formar.

De stora utmaningarna handlar framför allt om sund konkurrens och sunda marknader när nya marknadsorganisatörer träder in till följd av digitaliseringens möjligheter. Det är viktigt att de som agerar som utförare och nyttjare på internetbaserade plattformar lyder under och följer rådande lagar och regler inom exempelvis konsu- ment-, skatte- och arbetslivsområdet. Skatteverket bedömde i en granskning nyligen att åtta av tio privatpersoner som 2015 tjänade mer än det skattefria beloppet på uthyrning av korttidsboende inte redovisade dessa inkomster.

I flera världsstäder har de ökade möjligheterna till korttids- uthyrning av lägenheter fått stark kritik för att spä på redan höga fastighetspriser och gentrifiering. Ville-de-Paris, Paris stad, har 250 kontrollanter som med jämna mellanrum utför tillsynsrazzior i hyreshus med syfte att förhindra obehörig uthyrning. Island införde i januari 2017 reglering av uthyrning av bostäder via delningsplatt- formar. Många länder tagit har samtidigt tagit fram överenskom- melser med till exempel Airbnb om att plattformen bland annat sam- lar in och förmedlar information om uthyrning samt turistskatt till myndigheter.

Delnings- och plattformsekonomi leder till frågor som rör exist- erande lagstiftning och andra regleringar där en central aspekt är

146

SOU 2017:95

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

gränsdragning mellan verksamheter som bedrivs av näringsidkare eller icke näringsidkare. Hur frågorna bemöts handlar om att värna innovation, konkurrens och sunda marknader. Eftersom utveck- lingen av teknik kommer att gå allt snabbare är det inte en fråga om att hitta rätt nivå på reglering, utan framför allt om att bygga en kapacitet att ställa om och reglera rätt över tid.

Sverige har en god digital mognad, men har ännu inte ett lika aktivt förhållningssätt till delningsplattformar som finns i andra länder. Utredningen ser att Sverige bör inta ett mer aktivt förhåll- ningssätt till delningsekonomins utmaningar och möjligheter. Vi ser ett behov av att en delegation eller organisation får i uppdrag att understödja omvärldsbevakning liksom kommunikation och sam- verkan mellan olika aktörer för att öka förmågan bland offentliga, näringslivets och civilsamhällets aktörer att möta de utmaningar och möjligheter som delnings- och plattformsekonomin innebär för besöksnäring och turism.

5.5Digital ledning

Digital ledning är ett delmål i digitaliseringsstrategin som handlar om att det i Sverige ska ske relevant, målmedveten och rättssäker effektivisering och kvalitetsutveckling genom digitalisering. Här är förenkling genom digitalisering är ett viktigt område.

Regeringens ambition är att statliga myndigheter, kommuner och landsting ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter för att skapa en enklare vardag för privatpersoner och företag. Regeringen anser att det här arbetet i första hand ska foku- sera på branscher som är viktiga för tillväxt och sysselsättning och samtidigt är regeltunga och med omfattande myndighetskontakter. Utredningen lyfter digitalisering i arbetet med att förenkla i kapitel 14. Digital ledning berör det lokala och regionala engageman- get. Här har kommuner och regioner en viktig roll. Genom att koppla regionala strategier för besöksnäring till digitaliseringspoliti- ken kan de bidra väsentligt till en hållbar digitalisering av besöks- näringen.

147

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

SOU 2017:95

5.6Digital infrastruktur

Digital infrastruktur är ett delmål i digitaliseringsstrategin som handlar om att hela Sverige bör ha tillgång till infrastruktur som medger snabbt bredband, stabila mobila tjänster och som stödjer digitalisering. Tillgång till digital infrastruktur är en grundläggande förutsättning för så gott som allt företagande inom besöks- näringen. Digital tillgänglighet och möjlighet att koppla upp sig mot internet är numera en hygienfaktor för besökare och anställda.

Utredningen har i samband med samtal och intervjuer och skrift- liga inspel fått vittnesmål om hur företagen i besöksnäringen upp- lever att den digitala täckningen är otillräcklig utanför tätorter. Pro- blemen är reella för många företagare som har dålig, eller ibland ingen, uppkoppling. Att problemet finns på många platser visar in- spel från bland andra Blekinge, Dalarna, Kronoberg, Norrbotten, Uppsala, Värmland och Örebro. Det ligger inte inom ramen för utredningens uppdrag att utreda och föreslå hur och var bredbands- uppbyggnaden ska ske i Sverige. Frågan om digital täckning är dock av så stor vikt för besöksnäringens företag och besökare ur många aspekter inte minst ur säkerhetsperspektivet, att den behöver belysas i vårt betänkande.

En viktig drivkraft för digitalisering är den nya generation konsu- menter, medborgare och medarbetare som förväntar sig tillgång till digitala tjänster på sina egna villkor. Besökarens inspiration till val av resmål och aktiviteter föregås i de flesta fall av sökningar via digitala tjänster. När resmålen väl är bestämda sker merparten transaktioner som bokningar och betalning digitalt. Väl på plats vid besöksmålet vill man göra online check-in, boka måltider och aktiviteter och inte minst lägga upp bilder och kommentarer i sociala media. De digitala stegen i besökarens resa är en central del av att forma helhetsupp- levelsen från idé om resa till att dela minnen från upplevelsen. Därför är uppkoppling helt centralt för såväl svenska som internationella besökare. Gratis uppkoppling med Wi-Fi ses i dag som något av en norm för platser som hotell, restauranger och flygplatser. Även allt fler städer lanserar fritt Wi-Fi.

Utveckling går snabbt i Sverige, men de riktigt höga hastig- heterna och den nyaste tekniken hamnar i städerna först och det kan dröja innan den sprider sig i resten av landet. Detta är en reell ut-

148

SOU 2017:95

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

maning för verksamheter i landsbygder och fjällområden där många av besöksnäringens företag finns.

I december 2016 lanserade regeringen en ny bredbandsstrategi,

Sverige helt uppkopplat 2025 – en bredbandsstrategi, där målet på kort sikt är att 95 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s år 2020. EU-kommissionen har mål- sättningen att alla i Europa senast år 2020 ska ha tillgång till internet- hastighet på över 30 Mbit/s. På längre sikt är bredbandsstrategins mål att hela Sverige ska ha tillgång till snabbt bredband och till stabila mobila tjänster av god kvalitet där ledorden är ”användning utan upp- levd begränsning”. ”Hela Sverige” omfattar områden där människor och saker normalt befinner sig. Målet innebär att 98 procent av befolkningen bör ha tillgång till bredband om minst 1Gbit/s i hemmet och på arbetet, resterande 1,9 procent bör ha tillgång till minst 100 Mbit/s, och 0,1 procent bör ha tillgång till minst 30 Mbit/s senast 2025. Målen innebär också att alla bör ha tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet där de normalt befinner sig senast år 2023.

Post- och telestyrelsens, PTS, följde 2017 upp både regeringens och EU-kommissionens ambition för bredbandstillgång 2020. Enligt myndighetens prognos är det möjligt att nå det kortsiktiga målet i bredbandsstrategin, men det förutsätter ökad samverkan mellan olika aktörer inom bredbandsområdet och undanröjande av hinder för fortsatta bredbandsinvesteringar. PTS bedömning är att med nuvarande förutsättningar kommer 91–94 procent av hushållen och företagen ha tillgång till 100 Mbit/s 2020. PTS bedömning är vidare att mobilnätet på sikt har en mycket viktig roll för att uppnå EU- kommissionens bredbandsmål om 30 Mbit/s, framför allt utanför tätort och småort där det saknas marknadsmässiga förutsättningar för att bygga fibernät. Myndighetens prognos är att cirka fem procent av alla hushåll och företag i Sverige kommer att sakna till- gång till bredband med en överföringshastighet på 30 Mbit/s 2020.

Ju glesare bebyggt det är där näten byggs desto mer kostar utbyggnaden per anslutning. I princip samtliga personer som inte kommer at ha den tillgång som målen anger finns i glest, eller mycket glest, befolkade delar av landet.

Trots den positiva utvecklingen av bredbandstillgången i Sverige finns fortfarande utmaningar ur besöksnäringens perspektiv. Den täckning som avses i PTS rapport är befolkningstäckning, dvs. täckning till Sveriges hushåll och företag. Det ska inte förväxlas med

149

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

SOU 2017:95

yttäckning, med vilket avses vilka delar av Sveriges yta som med en viss sannolikhet har täckning. Vidare avser begreppet ”hushåll” stadigvarande bostäder vilket i sin tur definieras som adresser där minst en person är folkbokförd. Det innebär att många fritidshus och fritidshusområden inte ingår i uppföljningen av täckningen. Det vill säga, de ingår inte i statistiken, vilken inte nödvändigtvis inte betyder att de inte ansluter sig när nätet byggs ut.

Besökare och företag på en destination har varierande behov av uppkoppling. För restaurangverksamheter är det i dag en självklarhet att man tar med sig kortterminalen till gästen, i stället för att gästen ska behöva lämna ifrån sig sitt betalkort. I dag använder många betalterminaler mobilt bredband för att upprätthålla kontakten med sin bank, inte minst på platser där det fasta bredbandsnätet inte är fullt utbyggt. På samma sätt som människor alltmer använder smart- phones i sin vardag, förutsätter besökaren att telefonen är upp- kopplad under resan.

Mobilt bredband är en delad resurs vilken innebär att både besökare och lokala företag delar på samma bandbredd. Om täck- ningen i ett område är begränsad, eller om antalet besökare är väldigt stort, påverkas alla användare i området. Det finns exempel där näten under särskilt besökstäta perioder blivit så överbelastat att de inte går att använda. För verksamheter med kortterminaler som använder det mobila bredbandet innebär det att de förlorar möjligheten att ta betalt med kort.

I dag finns det alternativa tekniker till uppkoppling via mobilnät och kopparledningar som möjliggör snabb och robust uppkoppling i hela landet. Ett exempel är applikationer som kommer att använda satelliter för att länka mobiltelefoni (GSM, GPRS och UMTS) samt trådlösa nätverk som Wi-Fi. Rymdstyrelsen anger att satelliter är ett billigt sätt att länka ihop utspridda basstationer, inte minst för ett så glest befolkat land som Sverige. Bredbandstjänster via satellit är något som fått betydligare större genomslag i Norge än Sverige. Ett annat exempel är trådlös radiolänksteknik där utökning av mobil täckning i glesbygd kan tillgodoses av ett så kallat samhällsnät vilket tas upp i utredningen DS2017:7 Kommunikation för vår gemen- samma säkerhet.

Det ligger inte inom utredningens ramar och resurser att analy- sera hur internetinfrastruktur och erforderlig internetuppkoppling i glesbygder ska lösas. Vi konstaterar dock att det finns ett stort

150

SOU 2017:95

Digitaliserad besöksnäring med fokus på delnings- och plattformsekonomi

intresse för att utveckla besöksnäring och turistiska produkter i områden där investeringskostnaderna för bredband är en utmaning. För företag inom besöksnäringen som ligger i dessa områden, är det mycket viktigt att alternativa tekniker som är tillgängliga ur kost- nadssynpunkt för framför allt för småföretag utvecklas och sprids.

5.7Konsekvenser

Förslagen uppskattas till totalt 2 miljoner kronor i kostnader för staten. Förslagen påverkar en rad aktörer såsom vissa myndigheter, organisationer, universitet och besöksnäringen.

En ökad digitalisering innebär generellt stora konsekvenser för besöksnäringens företag, vilket beskrivs i kapitlet. Utredningens förslag förväntas bidra till ökad kunskap om delnings- och platt- formsekonomi inom turism och besöksnäring.

En framtida accelerator inom delningsekonomi har potential för positiva effekter avseende fler och växande företag, ökad sysselsätt- ning och hållbarhet i alla dess dimensioner – social, miljömässig och ekonomisk.

Ökad kunskap och ett bland offentliga aktörer mer medvetet förhållningssätt till delningsekonomi och digitala plattformar är även ett sätt att bemöta och förebygga brottslighet avseende främst regelverk för uthyrning och beskattning, men möjligen också it- säkerhetsbrott.

151

6 Kompetensförsörjning

Förslag:

att regeringen ger Tillväxtverket i uppdrag att i dialog med regionalt utvecklingsansvariga, besöksnäring, länsstyrelser och akademi genomföra insatser för strategisk kompetensutveck- ling i företag och organisationer inom naturturism, kultur- turism, måltidsturism och evenemang och möten.

att regeringen ger Tillväxtverket i uppdrag att i samverkan med regionalt utvecklingsansvariga och i dialog med läns- styrelser, kommuner och besöksnäringens branschorganisa- tioner kartlägga och föreslå kompetensutvecklande insatser för offentliga myndighetsutövare som arbetar med tillstånd och tillsyn på lokal, regional och nationell nivå, speciellt kring besöksnäringens struktur och villkor.

att regeringen ger Tillväxtverket i uppdrag att i samverkan med regionalt utvecklingsansvariga och i dialog med läns- styrelser, kommuner och besöksnäringens branschorganisa- tioner kartlägga och föreslå kompetensutvecklande insatser för personer som arbetar inom destinationsorganisationer på lokal och regional nivå.

6.1Kompetensförsörjning – en nyckelfråga

6.1.1Nya krav på kompetens

Samhällsutvecklingen genererar ett förändrat kompetensbehov där bland annat ett ökat resande, mer beresta och pålästa resenärer och en ökad efterfrågan på upplevelser, varor och tjänster av hög kvalitet ställer nya och högre krav. Internationalisering, digitalisering och

153

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

automatisering i kombination med ökade krav på hållbarhet och miljöhänsyn skapar nya möjligheter och stora utmaningar. Tradi- tionell branschlogik ställs på sin spets och utmanas då många företag i besöksnäringen är kreativa hybrider i gränslandet till andra branscher. Dessa trender och tendenser ställer krav på ny kompetens hos arbetsgivare och medarbetare i besöksnäringens branscher. Det ställer också nya krav på utbildningsväsendet i Sverige och driver på behovet av lärare med relevant erfarenhet och uppdaterad kompetens på alla nivåer i utbildningssystemet, och i hela landet.

Kompetensförsörjning är en nyckelfråga för tillväxten i besöks- näringens företag och hur turismen till och inom Sverige kommer att utveckla sig i framtiden. Kompetensförsörjning är också en ut- maning som lyfts av i princip alla organisationer och i samtliga län i samband med utredningens hearingar

6.1.2Utredningens fokus i frågan

I utredningens uppdrag ligger att lämna förslag till en politik som skapar förutsättningar för tillväxt, företagande och sysselsättning och som bidrar till att aktörerna gemensamt kan kraftsamla inom besöksnäringen. Utredningen har fångat upp inspel om hur olika utbildningsnivåer och insatser upplevs fungera och vilka utmaningar arbetsmarknadens parter, myndigheter, regioner och kommuner identifierat på ett övergripande plan. Vi väljer att lägga förslag på insatser för a) strategisk kompetensförsörjning i företag i besöks- näringen, b) kartläggning av behov och insatser för sysselsatta hos offentliga aktörer som i sin yrkesroll arbetar med tillsyn och till- ståndsgivning samt c) aktörer som jobbar regionalt med främjande insatser för företag i besöksnäringens branscher.

Det har inte varit görbart att inom ramen för uppdraget kartlägga besöksnäringens kompetensbehov. Detta är något som arbets- markandens parter i varje bransch behöver analysera och definiera. Utredningen har inte heller förutsättningar att analysera utbildnings- utbud på olika nivåer utifrån branschernas behov, eller huruvida utbildningsutbudet är ändamålsenligt i olika regioner.

Frågan om kompetensförsörjning i besöksnäringen kan inte mötas genom enkla och snabba lösningar. Tvärtom är behoven komplexa och kräver övergripande analys och ett helhetsgrepp som omfattar

154

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

utbildning på många nivåer och med en bredd av inriktningar. Den nu pågående arbetsmarknadsutredningen1 ser bland annat över det statliga åtagandet för arbetsmarknadspolitiken och hur det kan göras mer effektivt och tydligt samt hur utbildningar och insatser inom arbetsmarknadspolitiken bör förhålla sig till skolväsendet, universitet och högskolor samt folkbildningen. Arbetsmarknadsutredningen, som ska redovisa sitt slutbetänknade i januari 2019, ska även se över samspelet och ansvarsfördelningen med fokus på statliga myndig- heters och kommuners roller.

6.2Aktörer

En stor grupp offentliga och privata aktörer inom utbildnings- och arbetsmarknadsområdet har roller och uppdrag som svarar mot kompetensförsörjningsfrågor kopplade till hållbar turism och besöksnäring. På nationell nivå sträcker sig ansvaret över tre departe- ment: Arbetsmarknads-, Närings- och Utbildningsdepartementet. För att möta kompetensbehoven har regeringen vidtagit ett antal åtgärder det senaste året. Arbetsförmedlingen styrs om till en match- ningsmyndighet med ökat fokus på arbetsgivare. Ett nytt kunskaps- lyft har initieras med upp till 70 000 nya utbildningsplatser fram till 2019. Kommunerna har fått 10 miljarder för att både kunna anställa och utbilda.

Flera myndigheter har uppgifter inom området. En viktig roll har Arbetsförmedlingen med sitt övergripande mål att underlätta för arbetssökande och arbetsgivare att hitta varandra och att prioritera stöd till personer som står långt från arbetsmarknaden. Arbets- förmedlingen har också ett samordnande ansvar för vissa nyanländas etablering på arbetsmarknaden.

Tillväxtverket ska bland annat verka för att fler och växande företag utvecklas i alla delar av landet samt främja goda förutsätt- ningar för företagande. Kompetensförsörjning är en av de viktigaste tillväxtfaktorerna och myndigheten har under de senaste åren kommit att fokusera allt mer på företagens kompetensbehov. För att förstärka det regionala tillväxtarbetet inom kompetensförsörjning har Tillväxtverket i uppdrag att förstärka och vidareutveckla de

1 Dir. 2016:56: Arbetsmarknadsutrednignen (A2016:03).

155

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

regionala kompetensplattformarna. Tillväxtverket har även tagit fram förslag på riktlinjer för regionalt kompetensförsörjningsarbete (N2016/06500/RTS).2

Skolverket är förvaltningsmyndighet för skolväsendet för barn, ungdomar och vuxna samt för förskoleverksamhet och barnomsorg. Skolverket har ett brett uppdrag och ansvarar bland annat för rektorsutbildning, att stödja nationellt prioriterad fortbildning och kompetensutveckling. Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) är förvaltningsmyndighet för yrkeshögskolan. Myndigheten ska verka för att behoven av eftergymnasial yrkesutbildning tillgodoser arbets- livets kompetensbehov. Myndigheten analyserar arbetsmarknadens behov av utbildningar inom yrkeshögskolan, beslutar om vilka utbild- ningar som ska ingå i yrkeshögskolan och beviljar statliga medel till utbildningsanordnarna. Vidare främjar MYH validering av utbild- ningar.

Universitetskanslerämbetet (UKÄ) granskar kvaliteten i högre utbildning, analyserar utvecklingen, ansvarar för officiell statistik om högskolan samt bevakar att universitet och högskolor följer lagar och regler. Universitets och högskolerådet (UHR) har ett brett upp- drag, bland annat att samordna antagningen till högskolan, förmedla internationella utbyten, komptensutveckling och praktik utomlands och ansvar för högskoleprovet. UHR driver bland annat webb- platsen studera.nu med inspiration och information om högskole- studier. Svenska universitet och högskolor är egna myndigheter med egna regleringsbrev att följa. Centrala studiestödsnämnden (CSN) är ansvarig myndighet för studiesociala frågor och beslutar om och betalar ut studiestöd, det vill säga bidrag och lån till studerande. De myndigheter som ingår i Valideringsdelegationen3 med regerings- uppdrag att följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklingsarbete inom validering har under våren 2017 formulerat en gemensam plan för myndighetssamverkan om validering.

Regioner och landsting är viktiga aktörer för att bedöma det regionala kompetensförsörjningsbehovet och utveckla kompetens- utvecklingsinsatser. Regionerna har ett statligt uppdrag att samordna utbildningsplanering och kompetensförsörjning sedan 2010, som en

2Tillväxtverket (2017): Förslag på riktlinjer för regionalt kompetensförsörjningsarbete. N2016/06500/RTS.

3Tillväxtverket, Statens skolverk, Universitets och högskolerådet, Myndigheten för yrkes- högskolan och CSN.

156

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

del av det regionala tillväxtuppdraget. Arbetet är känt under namnet kompetensplattformar. SKL arbetar för att stärka och förtydliga regionernas uppdrag. Regioner och landsting är också utbildnings- anordnare, exempelvis som huvudmän för folkhögskolor. Kommun- erna har ansvaret för gymnasieskolorna.

Ett stort antal privata utbildningsanordnare driver skolor och kurser på alla nivåer.

En viktig roll har givetvis företagen i besöksnäringen med det yttersta ansvaret för branschernas attraktivitet på arbetsmarknaden. Det är företagen som framför allt via sina bransch- och intresse- organisationer, ofta i samverkan med de anställdas fackförbund, har den främsta förmågan att definiera och formulera vilken kompetens företag och organisationer inom besöksnäringen efterfrågar. De branscher som tydligt kan beskriva vad som behövs har lättare att förmedla detta till utbildningsväsendet, skolor, presumtiva elever och arbetssökande i olika åldrar.

Besöksnäringens företag representeras av bransch- och intresse- organisationer. Några av dessa är också arbetsgivarorganisationer och medlemsförbund i Svenskt Näringsliv, främst Svensk Handel, Visita och Transportföretagen. Inom Visita finns även Skidanlägg- ningarnas bransch- och intresseorganisation (SLAO) och SCR Svensk Camping. Exempel på andra intresseorganisationer är Riks- idrottsförbundet (RF), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenskt Friluftsliv och Sveriges museer.

Arbetstagarparterna för besöksnäringens del utgörs av främst LO-förbunden Handelsanställdas förbund, Hotell- och restaurang- facket, och Transportanställdas förbund samt Unionen på tjänste- mannasidan.

6.3Arbetsmarknaden

6.3.1En hög sysselsättningsgrad

En väl fungerande arbetsmarknad är till nytta för arbetstagare, arbets- givare och samhället i stort. Den kännetecknas av en hög nivå på sysselsättningen och en produktiv användning av arbetskraften.

Arbetsförmedlingens prognoser ger en bild av en god och stabil utveckling av efterfrågan på arbetskraft på den svenska arbetsmark- naden. Sysselsättningsgraden bland unga, 20–24 år, vilka ofta får ett

157

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

första jobb inom besöksnäringens branscher, är mycket stark. Den växande efterfrågan, i kombination med den allt knappare tillgången på arbetskraft i Sverige, gör att konkurrensen om medarbetare och framför allt de mest kompetenta medarbetarna kommer att öka kraftigt de närmaste åren.4

Turismen beräknas i medeltal ha sysselsatt 170 000 personer under 2016 vilket är en ökning med 7 procent jämfört med året innan. Den totala sysselsättningen i Sverige ökade under samma period med 1,7 procent. Besöksnäringen är således en stark sysselsättnings- skapare.

I kompetensförsörjningssammanhang är det viktigt att även inkludera de företag som är sysselsatta med den lokala konsumtionen, dvs. som inte definitionsmässigt utgör turism. Besöksnäringens branscher – hotell, restaurang, handel, transport och personliga och kulturella tjänster – utgör tillsammans en väsentlig del av den privata tjänstesektorn som expanderat kraftigt i Sverige sedan 1990-talet. Branscherna, som totalt sysselsätter över 800 000 personer, beskrivs mer ingående i kapitel 2.

6.3.2Stort rekryteringsbehov i besöksnäringen

I Tillväxtverkets undersökning Företagens villkor och verklighet 2017 uppger 36 procent av turismföretagen att tillgång till lämplig arbets- kraft är ett stort hinder för företagets utveckling och tillväxt.5 Detta är en ökning med 11 procent sedan 2014 års undersökning. Mot- svarande siffra för alla små och medelstora företag var 28 procent 2017. Svenskt Näringslivs undersökning kring företagens rekrytering visar att 79 procent av hotell- och restaurangföretagen har försökt rekrytera under de senaste sex månaderna, vilket är högst av alla branscher i undersökningen.6 Enligt BFUF kommer hotell- och restaurangbranschen att ha ett rekryteringsbehov på 40 000 till 50 000 personer årligen fram till 2023.7 Under de senaste åren har

4BFUF (2014): Besöksnäringens forsknings- och innovationsagenda 2014-2013.

5Definieras i undersökningen som cirka 8 procent (25 000) av Sveriges små och medelstora företag som uppger att de har stor försäljning till kundgruppen tillresta besökare.

6Svenskt Näringsliv (2016): Rekryteringsenkäten 2016.

7Besöksnäringens forsknings- och utvecklingsfond (2014): Tillväxtvärk?

158

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

samtidigt cirka 4 000 personer per år examinerats från relevanta yrkesgymnasieprogram.

Inom handel finns samma utmaning, där branschen årligen behöver rekrytera 120 000 personer samtidigt som Handels- och administrationsprogrammet utexaminerar 2 500 studenter.

Transportföretagen beräknar att de har ett rekryteringsbehov om cirka 10 000 nyanställda per år de kommande åren samtidigt som cirka 7 000 personer beräknas komma ut från Fordons och trans- portprogrammet och arbetsmarknadsutbildningar.8

6.3.3Stark genomströmning

Ett stort rekryteringsbehov beror på en växande bransch och också på en hög personalomsättning. På företagsnivå uppskattas en personalomsättning på så mycket som 40–45 procent varje år.9 Även på branschnivå är personalomsättningen hög. Under 2014 slutade 36,1 procent av antalet arbetare10 inom handel, hotell och restaurang, medan 34,7 procent tillkom.11 Inom transport slutade 23,7 procent och 23,6 tillkom. Jämförande siffror för verkstadsindustrin ligger på omkring 15 procent.

En möjlig förklaring till genomströmningen är att branscherna handel, hotell och restaurang brottas med att uppfattas ha lägre löne- nivåer och otydliga karriärvägar. Den gängse bilden av lönenivåer och karriärvägar får konsekvenser, som att få personer väljer att stanna kvar i branscherna och förmodligen också till vikande söktryck på exempelvis yrkesgymnasieprogram.

Den höga personalomsättningen kan till en del förklaras med att många studerande arbetar extra inom handel, hotell eller restaurang under studietiden utan avsikt att stanna i besöksnäringen. Runt 39 procent av de som är arbetare inom handel, hotell och restaurang är 25 år eller yngre, vilket är en högre andel än i övriga branscher.12

Med visst fog går det att hävda att besöksnäringen, vid sidan om den offentliga vård- och omsorgssektorn, tar ansvar för och investe-

8HUI research (2017): Transportnäringen och jobben – en framtidsspaning. Rapport på upp- drag av Transportföretagen.

9A. a.

10Ej tjänstemän.

11Svenskt näringsliv, (2015): Fakta om löner och arbetstider.

12Svenskt Näringsliv (2015): Fakta om löner och arbetstider.

159

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

rar resurser i att yrkesträna en stor del av den svenska befolkningen genom ett första arbete på väg vidare i yrkeslivet. Det är en viktig insats, som samtidigt har ett pris, då hög personalomsättningen påverkar kvalitet och kontinuitet och därmed ofta lönsamhet. Det skapar också ett högre tryck på interna utbildningsinsatser vilket i sin tur är resurskrävande för företagen, och då särskilt de små och medelstora.

6.3.4Polarisering av arbetsmarknaden

De senaste åren har det uppmärksammats att arbetsmarknaden växer mest för de yrken som kräver högst respektive lägst kvalifikationer (och där lönen är högst respektive lägst).13 Det är framför allt teknikutveckling som ersätter mer rutinartade arbeten som anges som orsak. Den här utvecklingen är tydlig även inom besöks- näringen, bland annat genom att allt fler uppgifter som tidigare ut- förts av arbetskraft har automatiserats helt eller delvis och nu sköts av resenärerna själva, till exempel informationssökning, bokning av resor, boende och aktiviteter, incheckning av bagage eller incheck- ning på hotellrummet.

I Sverige, som är ett högkostnadsland, måste besöksnäringen utveckla effektiva processer, tillhandahålla högkvalitativa produkter och vara generellt innovativ för att uppnå konkurrenskraft. Polari- sering mellan låga och höga kvalifikationer beräknas fortsätta vilket i sin tur ställer krav på utbildningssystemet så att kvinnor och män som haft yrken som försvinner får möjlighet att ställa om till fram- växande jobb på samma eller högre kvalifikationsnivå.

Samtidigt kommer svensk besöksnäring även framgent att erbjuda arbetsuppgifter som inte kräver omfattande utbildning. Besöks- näringen liksom politiken har på senare år lyft fram branschernas (framför allt hotell, restaurang, handel och transport) förmåga att sysselsätta unga, invandrare och andra som saknar utbildning eller på annat sätt är svaga i relation till arbetsmarknaden. Besöksnäringen beskrivs som en ”jobbmotor” som erbjuder sysselsättning inom många områden och på många platser i landet.

13 SOU 2015:90: Bilaga 5 till Långtidsutredningen 2015.

160

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

Samtidigt finns en oro både i näringen och hos andra aktörer över att låg utbildningsnivå riskerar att betraktas som en norm för besöks- näringen. Sambandet mellan kunskapsinnehåll och värdeskapande samt ökad utbildningsnivå är nycklar för att över tid stärka för- ädlingsvärdet och attraktionskraften i besöksnäringens tjänste- och sysselsättningsintensiva branscher.

6.4Många utlandsfödda förvärvsarbetar i branscherna

Besöksnäringens branscher sysselsätter många människor som kommer till Sverige från andra länder. En anledning är att bran- scherna erbjuder arbeten med lägre krav på kvalifikationer och där- med lägre trösklar in för både unga och människor födda utanför Sverige. En annan anledning är att det ökande antalet internationella besökare gör att kompetenser i andra språk än svenska och kunskap om andra marknader och kulturer blir allt mer värdefullt och efter- frågas allt mer av besöksnäringens branscher.

Tabell 6.1 Förvärvsarbetande efter födelseregion och kön

Andel av totalt antal förvärvsarbetande i respektive bransch14

 

Män födda i

Kvinnor födda i

Män födda

Kvinnor födda utanför

Totalt

 

Sverige

Sverige

utanför Sverige

Sverige

 

 

 

 

 

 

 

Detaljhandel

31 %

56 %

6 %

7 %

100 %

Transport

62 %

17 %

18 %

3 %

100 %

 

 

 

 

 

 

Hotell och

24 %

38 %

24 %

14 %

100 %

restaurang

 

 

 

 

 

Kultur, nöje,

45 %

44 %

6 %

5 %

100 %

fritid

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hela

44 %

40 %

8 %

8 %

100 %

näringslivet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB.

Tabell 6.1 visar att de branscher inom besöksnäringen som framför allt sysselsätter personer födda utanför Sverige är hotell- och restaurangbranschen med 38 procent utlandsfödda och transport-

14 SCB: Antal förvärvsarbetande 16+ år i SNI 47, 49–52, 55–56 och 90–93, enligt Register- baserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS). Gäller år 2015.

161

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

branschen med 21 procent utlandsfödda, vilket kan jämföras med näringslivet som totalt sysselsätter 16 procent utlandsfödda. Andelen sysselsatta kvinnor födda utanför Sverige är en mindre del av de totalt sysselsatta, endast 14 procent inom hotell- och restaurang- branschen respektive 3 procent inom transportbranschen. Av den totala andelen förvärvsarbetande i hotell- och restaurangbranschen är endast 24 procent män födda i Sverige.

6.4.1Arbetskraftsinvandring efterfrågas av företagen

Flera företag som utredningen kommit i kontakt med pekar på att de är i stort behov av att rekrytera och kan tänka sig att rekrytera kompetens utanför EU/EES.

Tabell 6.2 Beviljade uppehållstillstånd för arbetstagare utanför EU/EES

Största yrkesgrupperna, period jan–sep 2017

Yrkesgrupp

Antal

 

 

IT-arkitekter, systemutvecklare och testledare m.fl.

3 154

Bärplockare och plantörer m.fl.

3 042

 

 

Civilingenjörsyrken

811

Kockar och kallskänkor

634

 

 

Snabbmatspersonal, köks- och restaurangbiträden m.fl.

492

Ingenjörer och tekniker

346

 

 

Städare och hemservicepersonal m.fl.

267

Skogsarbetare

208

 

 

Skötare, vårdare och personliga assistenter m.fl.

195

Drift-, support- och nätverkstekniker m.fl.

174

 

 

Övriga

2 950

Totalt

12 273

 

 

Källa: Migrationsverket.

 

Tabellen 6.2 visar att lite över 12 000 personer som kommer från länder utanför EU/EES fick arbetstillstånd i Sverige januari–septem- ber 2017. Tabellen visar också att över 10 procent av dessa arbetar i besöksnäringen. En utmaning som branschorganisationer lyft till utredningen är Migrationsverkets långa handläggningstider som försvårar rekrytering av till exempel kockar med kunskaper inom etniska kök. En annan utmaning som arbetsgivare i små och medel-

162

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

stora företag betonat är att man, med hänsyn till den totala regel- och tillsynsbördan, som arbetsgivare är orolig över att göra något fel, med exempelvis allvarliga följder för personer som har tillfälligt arbetstillstånd. Företagen ger uttryck för att de behöver stöd i att göra rätt.

Regelverkets syfte är att stärka arbetskraftsinvandrares ställning så att de inte utnyttjas av arbetsgivare, men det har visat sig kunna få stora konsekvenser på grund av att arbetsgivare gjort små misstag av- seende semesteruttag, pensionsinsättning eller företagsförsäkring.15 I en dom från Migrationsöverdomstolen från 2015 konstateras att ett återkallande av uppehållstillstånd ska ske oavsett omständigheterna i det enskilda fallet när anställningsvillkoren inte har uppfyllts helt.

Regeringen har som ambition att åtgärda regelverket och föreslår därför att om arbetsgivare själva rättar till en brist i anställningsvill- koren innan Migrationsverket påpekat bristen ska myndigheten kunna avstå från att återkalla ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete. Lagändring har ännu inte trätt i kraft, och när eller om den gör det ligger fortfarande ett mycket stort ansvar på arbetsgivaren att göra rätt i alla led.

Utredningen konstaterar att regelverket är en extra stor utmaning för företag som har behov av rörliga scheman och säsongsanställ- ningar vilket många arbeten i besöksnäringen bygger på.

6.4.2Stöd för att anställa nyanlända

Under 2016 sökte 163 000 personer asyl i Sverige. Aldrig tidigare har Sverige på så kort tid tagit emot ett så stort antal människor. Flera företagare som utredningen har träffat under hearings vittnar om att de mycket gärna anställer nyanlända. Men för att, som litet eller medelstort företag, kunna göra detta på ett bra sätt är det viktigt att få stöd med matchning så att det inte tar företaget för mycket tid och andra resurser i anspråk för att hitta rätt kompetens. Åre är ett exempel där kommunen har bedrivit ett strukturerat och väl funge- rande arbete för att få nyanlända i jobb. Många av de asylsökande har fått jobb inom företag i besöksnäringen i Åre.

15 SOU 2016:91: Stärkt ställning för arbetskraftsinvandring på arbetsmarknaden.

163

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

Validering av yrkeskompetens hos nyanlända

Validering av yrkeskomptens är ett verktyg för matchning av utbud och efterfrågan på kompetens. Näringens aktörer har utarbetat valideringsmodeller för yrken i branscherna. I dag finns modeller för att validera kock, butikssäljare, servering och hotellkonferens. Validering kan dock vara relativt kostsamt och besöksnäringens aktörer ser behov av en långsiktig modell för validering. Arbetsmark- nadens parter ansvarar för branschens valideringsmodeller. Arbets- förmedlingen ansvarar för att processen genomförs via Arbets- förmedlingens struktur.

Valideringsdelegationen 2015–2019 har i uppdrag av regeringen att följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklingsarbete inom valideringsområdet. Delegationen skriver i ett delbetänkande att utbudet av modeller för validering i arbetslivet i dag är begränsat och behöver utökas till att omfatta fler yrken, arbetsuppgifter och kvali- fikationsnivåer. 16 Utveckling, kvalitetssäkring och främjande av vali- dering i arbetslivet förutsätter en stabil och långsiktig finansiering. Myndigheten för yrkeshögskolan har i uppdrag att främja branscher- nas medverkan när strategier, metoder och information inom valideringsområdet utvecklas. Myndigheten har under 2016 tagit fram en standard för branschvalidering av yrkeskompetens som utgör en viktig utgångspunkt för det fortsatta utvecklingsarbetet. Samordnad utveckling av validering i arbetslivet är ett prioriterat område i Valideringsdelegationens arbete.

Snabbspår för nyanlända, en metod i Arbetsförmedlingens nya roll

Snabbspår är ett sätt att skapa snabbare vägar in på arbetsmarknaden för nyanlända arbetssökande som har erfarenhet av eller utbildning inom ett bristyrke. Det första snabbspåret presenterades i september 2015 och gällde nyanlända kockar. Ett snabbspår handlar om att i en sammanhållen process erbjuda praktik, språkträning och utbildning. Det är arbetsmarknadens parter och Arbetsförmedlingen som kom- mer överens om vilka yrken som ska omfattas av ett snabbspår.

16 SOU 2017:18: En nationell strategi för validering. Delbetänkande av Valideringsdelega- tionen 2015–2019.

164

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

Aktörernas ansvarsområden fördelar sig så att arbetsmarknadens parter ansvarar för utformning, och Arbetsförmedlingen för sam- ordning, dialog med andra myndigheter, en verktygslåda av insatser – till exempel validering enligt branschmodell, yrkessvenska och kom- pletterande utbildningar –, dialog med lokala företag så att arbets- sökande kan erbjudas praktik samt för att anskaffa kompletterande uppdragsutbildningar inom ramen för de snabbspår som är efter- gymnasiala.17

Snabbspåret för kockar har utgjort en pilot för att utveckla snabb- spårens arbetssätt och processer. Utredningen erfar att arbetsmarkna- dens parter ser att upphandlingar och arbetssätt i framtiden kan stärkas för att göra implementeringen av snabbspåren ännu mer effek- tiva. Arbetsförmedlingen lyfter snabbspåret som en lyckad metod- utveckling som kommer att spridas i myndigheten som framgent förväntas redovisa ett ökat fokus på samverkan med arbetsgivare.

För perioden 2018–2019 har regeringen har tillskjutit 54 miljoner kronor i förstärkning av främjandemedel till bland annat snabbspår.

Andra satsningar för matchning av nyanlända och besöksnäringen

Lokala och regionala satsningar finns också, i till exempel Hotell- och restaurangtalangerna i Malmö/Lund som utbildar nyanlända för att möta branschens behov av arbetskraft. Satsningen drivs av Malmö stad i samarbete med Hotellgruppen Malmö/Lund. Utbildningen har sedan 2010 haft runt 200 elever, från de flesta av världens länder.18 På senare år har en stark utveckling även skett av digitala matchnings- plattformar. Plattformen Just Arrived förenklar för nyanlända och arbetsgivare att möta varandra19, och ett samarbete mellan företaget iTeam och Arbetsförmedlingen kartlägger kompetens hos ny- anlända20.

Yrkes-SFI och YFI är yrkesutbildningar för invandrare med inte- grerad språkutbildning. YFI bedrivs på flera håll. Exempelvis finan-

17Inget snabbspår som syftar till besöksnäringen komptensförsörjning är eftergymnasialt.

18Augustinsson, Erika (2016): Arbetsintegrerande sociala företag. Underlagrapport. Reger- ingens analysgrupp Arbetet i framtiden.

19www.justarrived.se

20www.mynewsdesk.com/se/iteam/pressreleases/iteam-och-arbetsfoermedlingen-i- samarbete-foer-snabbare-integration-1747541

165

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

sierar Stockholms stad och Europeiska socialfonden ett projekt med möjlighet att utbilda sig till kock. I projektet samverkar vuxen- utbildningen, SFI och yrkesgymnasierna i Stockholms stad. Sam- verkan sker också med en rad branschföretag.

6.5Utbildningar och utbildningsnivåer

Bedömning: Utbildningsplatser i den reguljära vuxenutbild- ningen och insatser inom arbetsmarknadsutbildningar blir allt viktigare för branschernas kompetensförsörjning och tillväxt. Detta är bland annat en följd av den negativa utvecklingen av antalet utbildade i gymnasiets yrkesprogram.

Ett större inslag av arbetsplatsförlagd utbildning även på akademisk nivå skulle kunna öka studenternas praktiska förmågor liksom företagens vilja att anställa akademiskt utbildade.

Utbildningsväsendet är centralt för Sveriges framtida möjligheter till tillväxt. Det är utbildningsväsendets uppgift att förbereda för arbets- livet och det är arbetsmarknadens uppgift att omsätta människors kunskap och kompetens i produktion och välstånd.

Efterfrågan på arbetskraft har ökat inom besöksnäringens branscher samtidigt som tillgången till personer med rätt utbildning i flera fall har minskat. Utbildningsnivån på den svenska arbets- marknaden har ökat under de senaste årtiondena. Förgymnasiala och kortare utbildningar har i allt högre utsträckning ersatts med längre gymnasiala utbildningar och utbildningar på eftergymnasial nivå.

Även företagen inom besöksnäringens branscher vittnar om att högre utbildning blivit allt viktigare.21 Det mest avgörande är dock inte mer utbildning i termer av utbildningsår eller utbildningsnivåer. Utbildningens inriktning och kvalitet har i högsta grad betydelse för en branschs kompetensförsörjning.

21 Tillväxtverket (2014): Företagens villkor och verklighet. Huvudrapport.

166

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

6.5.1Yrkesutbildningar på gymnasienivå

Gymnasieskolans syfte är att utgöra en bas för nationell och regional kompetensförsörjning till arbetslivet och för rekrytering till hög- skolesektorn. Alla kommuner är enligt lag skyldiga att erbjuda alla elever som avslutat grundskolan en gymnasieutbildning. Verksam- heten styrs genom skollagen22, gymnasieförordningen23, läroplanen för gymnasieskolan24, examensmål25 och ämnesplaner26.

De gymnasiala yrkesutbildningarna har stor betydelse för besöks- näringens branscher. Gymnasiereformen från 2011 har dock för- svårat kompetensförsörjningen då antalet ungdomar som väljer yrkesinriktade program har fallit kraftigt sedan den nya reformen trädde i kraft. Detta har medfört utbildningar har lagts ner på grund av för få sökande. Då besöksnäringen finns i hela landet och verkar på lokal nivå är det viktigt att utbildningarna har en närhet till mark- naden och företagen. Enligt Skolverket saknas elever i Restaurang- och livsmedelsprogrammets årskurs 3 i 185 kommuner. 218 kom- muner saknar elever i Hotell- och turismprogrammet. En orsak kan vara att utbildningarna har svårt att rekrytera kompetenta lärare. En annan orsak kan vara att det är dyrt att utrusta utbildningarna med teknik i form av kök och utrustning och råvaror för undervisning. Givet det vikande söktrycket är också färre kommuner benägna att satsa på dessa utbildningar. De kommuner som satsar på nära dialog med näringslivet och attraktiva skolor med moderna undervisnings- metoder, utrustning och lokaler är däremot vinnare med ökande ansökningar.

När det gäller hotell, restaurang, livsmedel och handel lyfts röster om att utbildningar som finns på gymnasienivå ofta inte håller tillräckligt hög kvalitet eller är uppdaterade på teknik som gäller och upplevelser som efterfrågas i dag. Studier visar att besöksnäringen har en bred rekryteringsbas och flera företag anger att de hellre rekryterar från andra program än yrkesprogrammen. En fråga är om det är innehållet i relevanta utbildningar som brister eller om pro- grammen främst attraherar personer som inte är lämpade för de sär-

22Beslutas av riksdagen.

23Beslutas av regeringen.

24Beslutas av regeringen.

25Fastställs för varje nationellt program i gymnasieskolan av regeringen.

26Skolverket fattar beslut om ämnesplaner.

167

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

skilda krav som ställs i branscherna. Medarbetare i besöksnäringen befinner sig ofta i direkt kundkontakt vilket ställer krav på person- liga egenskaper och hög servicekänsla, vilket är förmågor som anses svåra att lära ut.

Till den senaste gymnasieutredningen enades handelns parter om hur handelsbranschen vill att framtidens gymnasieutbildning ut- formas för att säkerställa det framtida kompetensbehovet. Branschen önskar bland annat att nuvarande handels- och administrations- program ersätts av en inriktning ”handel” på ekonomiprogrammet. Den förordar att minst sex veckors arbetsplatsförlagt lärande inklu- deras och att ett lokalt programråd kopplas till utbildningar. Handels- branschen förordar vidare att ett antal sälj- och servicekurser blir tillgängliga som fördjupning på samtliga yrkesprogram för att skapa yrkesutgångar som kombinerar olika specialistkunskaper med sälj- och servicekompetens.

Naturbruksskolorna rapporterar om att studerande som läst naturturism inom gymnasieskolans naturbruksprogram är aktiva på arbetsmarknaden och har lätt att få jobb. De studerandes kompetens är eftertraktad av företag inom naturturism vilket pekar mot att dessa program är träffsäkra mot gentemot de yrkesområden de syftar till.

Programråd för yrkesprogram på gymnasiet

För varje yrkesprogram på gymnasiet har Skolverket ett nationellt programråd med syfte att stärka samarbetet mellan gymnasieskolan och arbetslivet och för att yrkesutbildningarna bättre ska motsvara arbetslivets behov. Fyra av Skolverkets programråd har koppling till besöksnäringen: fordons- och transportprogrammet, handels- och administrationsprogrammet, hotell- och turismprogrammet samt restaurang- och livsmedelsprogrammet.

Arbetsmarknadens parter som är involverade i dessa programråd efterlyser att resultaten från programrådsarbetet systematiskt lyfts in i Skolverkets arbete. Vidare lyfter de behovet av att de lokala stöd- strukturerna får resurser för samverkan mellan skola och det regionala näringslivet. Det är viktigt att stärka företagens kapacitet att engagera sig i lokala programråd och medverka till att utbild- ningarna kvalitetssäkras och deras arbetsmarknadsanknytning utvecklas. Detta är också ett led i att stärka utbildningarnas attrak-

168

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

tivitet vilket Tillväxtverket skriver i sitt remissvar till Yrkesprograms- utredningen.27

Tillväxtverket ser positivt på regionala programråd då det ger ökade möjligheter att fånga upp mindre branschers behov och branscher som består av många små företag som har svårare att organisera sig. Dessa forum bör etableras i dialog med regionalt utvecklingsansvariga, för att få stöd i att implementera dessa funktioner i en regional kontext. Regionalt utvecklingsansvariga har ett större perspektiv än yrkesprogrammen och kan bidra med kunskap till gagn för de nya regionala stödfunktionerna.

6.5.2Utbildningar vid komvux och folkhögskolor

Målet för den kommunala vuxenutbildningen, komvux, är att vuxna ska stödjas och stimuleras i sitt lärande med utgångspunkt från den enskildes behov och förutsättningar. Folkhögskolor är knutna till olika folkrörelser, ideella organisationer, stiftelser eller föreningar. 44 av landets 104 folkhögskolor drivs av landsting eller regioner. En mindre andel utbildningar nischade mot besöksnäringen finns vid komvuxutbildningar eller folkhögskolor.28 Framför allt livsmedels- relaterade utbildningar samt några turismrelaterade utbildningar ges av komvux. Turismrelaterade utbildningar på folkhögskola finns i nio län. Det rör sig framför allt om utbildningar med inriktning mot naturguidning. Som ett led i kunskapslyftet har regeringen tillfört medel till folkhögskolorna med ytterligare 671 miljoner kronor årligen från och med 2018 vilket motsvarar 5 000 nya utbildningsplatser.

6.5.3Yrkesvux

Yrkesvux är den satsning på yrkesinriktad gymnasial vuxenutbild- ning som regeringen första gången aviserade 2009. Från 2016 är Yrkesvux en permanent del av utbildningssystemet och möjliggör därmed för teoretiskt utbildade att omskola sig till en yrkesut- bildning. Till skillnad från Komvux är yrkesvux en satsning på yrkes- utbildning för vuxna, där såväl studerande som näringslivet och kommunen ska samarbeta med Arbetsförmedlingen och det lokala

27SOU 2015:97: Välja yrke.

28Tillväxtverket (2016): Den svenska besöksnäringen – kompetensförsörjning och kompetens- behov, Rapport 0197.

169

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

näringslivet i arbetet med att planera och genomföra utbildningen. Kommunen får också ett riktat statsbidrag för att kunna finansiera yrkeskurser, som ofta är lite dyrare att anordna än teoretiska utbildningar. Totalt har Skolverket 1 088 miljoner kronor att fördela till yrkesvux 2017. 100 miljoner kronor av dessa är avsatta för yrkesvux i kombination med sfi29 och sva30.

Den 1 januari 2017 trädde en ny förordning om statsbidrag för yrkesvux i kraft med en modell för en regionaliserad yrkesutbildning för vuxna. Syftet med den regionala modellen är att i högre grad möta den regionala arbetsmarknadens behov av yrkesutbildning på gymnasial nivå. Statsbidraget villkoras med att minst tre kommuner samverkar och ansöker gemensamt. De ska också samråda med regionalt utvecklingsansvariga. Regionalt yrkesvux ska erbjuda både enstaka kurser och sammanhållna yrkesutbildningar.

Branschföreträdare för besöksnäringen uttrycker en oro för att kommunernas behov av utbildad personal inom vård, skola och omsorg kommer att bli styrande över hur platserna fördela på ett sätt som blir till nackdel för näringslivets behov.

Skolverket har i uppdrag att i samverkan med Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) och Arbetsförmedlingen utarbeta en för- delningsmodell för statsbidraget och då ta hänsyn till behov av kompetens på arbetsmarknaden. 31 Vidare innebär uppdraget att Skol- verket i samråd med de nationella programråden ska utforma förslag till kombinationer av kurser i sammanhållna utbildningar som svarar mot de kompetenskrav som olika branscher ställer.

Det sistnämnda uppdraget kompletterades i mars 2017 med ett regeringsbeslut32 med uppdrag att i detta arbete se till att förslagen även kan tillämpas inom gymnasieskolans introduktionsprogram där så är lämpligt, samt utforma förslagen så att de sammanhållna yrkes- utbildningarna även kan fungera som påbyggbara utbildningspaket som stegvis kan leda till gymnasieexamen. I uppdraget ska Skol- verket även stimulera samverkan mellan gymnasieskolan och vuxen- utbildningen när det gäller ett kommande erbjudande av samman- hållna utbildningar.

29Utbildning i svenska för invandrare.

30Svenska som andraspråk.

31Regeringsbeslut U2016/04619/GV.

32Regeringsbeslut U2017/01930/GV.

170

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

Det är viktig med karriärs- och yrkesväxlingar senare i livet vilket ställer krav på en horisontell flexibilitet där de som har en gymnasie- examen från ett studieförberedande program och/eller är yrkesverk- samma i andra branscher ges möjlighet att vidareutbilda sig för yrken inom besöksnäringen genom att läsa yrkeskurser inom Yrkesvux.

Arbetsmarkandens parter i besöksnäringens branscher anser att Arbetsförmedlingens bristyrkesprognos riskerar att få felaktigt utfall då allt färre arbetsgivare i besöksnäringen vänder sig till Arbetsför- medlingen för att tillsätta vakanser. De ser en tendens att arbets- sökande anser sig kvalificerade för att arbeta i besöksnäringens före- tag utan formell behörighet och anmäler detta till Arbetsförmed- lingen. Det får konsekvenser för bristyrkesprognosen som indikerar att det finns mer kvalificerad arbetskraft än vad som är fallet.

6.5.4Yrkeshögskolan

Syftet med yrkeshögskolan (YH) är att eftergymnasiala utbildningar som svarar mot arbetslivets behov kommer till stånd. Utbildningarna ska svara mot ett uttalat behov på arbetsmarknaden. Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) beslutar om vilka utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan.

Yrkeshögskolan har utvecklats till en viktig utbildningsform för besöksnäringens behov genom att varva praktisk och teoretisk kunskap. Praktiken som ingår i YH-utbildningarna är ett viktigt steg mot arbetsmarknaden då arbetsgivare ofta visar intresse för anställning av eleverna efter avslutad praktik.

Även om YH-utbildningar som form matchar besöksnäringens behov på ett bra sätt är den geografiska spridningen av utbildningar en utmaning. Utbildningar relevanta för besöksnäringen fanns 2016 i knappt hälften av regionerna. Över hälften av utbildningarna fanns samma år i storstadsregionerna Stockholm och Göteborg.33 Koncen- trationen till storstäder förklaras med att större folkmängd och arbetsmarknad, men är oroande då behovet av kompetenta med- arbetare i besöksnäringen är stort i alla Sveriges regioner.

Arbetslivserfarenhet har slopats som förkunskapskrav. Det påverkar nivån på de arbetsuppgifter en utexaminerad anställs till att

33 Myndigheten för yrkeshögskolan (2017): Statistisk årsrapport 2017.

171

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

genomföra, vilket i sin tur slår tillbaka och påverkar bedömningen av yrkesutbildningarna. Bedömningen baseras bland annat på antalet anställda inom relevanta yrken efter genomförd utbildning. Denna bedömning riskerar bli missvisande då många yrken kräver en utbild- ning samt utöver det en yrkeserfarenhet innan individen hamnar på rätt position i förhållande till utbildningen.

En annan utmaning som arbetsmarknadens parter i branscherna ger uttryck för är svårigheten att definiera framtida kompetensbehov och nya yrkesroller som tillkommer som en följd av bland annat internationalisering och digitalisering. Framtida behov riskerar att underskattas eller felbedömas.

Ytterligare en utmaning är att YH-utbildningar är ett relativt kortsiktigt instrument. Beviljandet av anordna utbildning var förut begränsat till två intag, vilket 2017 ökats till fler. Branscherna inom besöksnäringen har noterat att utbildningar inom YH som gett jobb ändå läggs ner på grund av få utbildningsomgångar. Detta skapar ett underskott av utbildad personal och medför att branscherna saknar tilltro till tillförseln av utbildad personal inom vissa utbildnings- områden. Långsiktighet är en viktig signal till de företag som ska avsätta tid och involvera sig i utbildningen. Dessutom skingras lätt de kunskaper, innehåll, nätverk som behöver byggas upp, och de lärare som behövs, när det blir avbrott i utbildningen. Detta är en stor utmaning för framför allt mindre orter som behöver locka kvalificerade lärarresurser från annat håll att bosätta sig på orten.

Regeringen satsar i budgetpropositionen 2018 på den största ut- byggnaden av yrkeshögskolan sedan dess införande 2009. Förslaget innebär 1 100 nya platser redan 2018. Fullt utbyggt till 2022 innebär det en ökning med nästan 14 000 nya platser utöver dagens cirka 30 000 platser. Till ökningen av platser kommer även tillföras studiemedel.

Under förutsättning att arbetsmarknadens parter och regionalt utvecklingsansvariga kan tydliggöra besöksnäringens behov för myndigheten för yrkeshögskolan ser utredningen att denna utökade satsning på yrkeshögskolan har potential att relativt omgående kunna svara mot besöksnäringens behov av arbetskraft, speciellt inom bristyrken.

172

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

6.5.5Högskole- och universitetsutbildningar

Regeringens mål är att utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska hålla en internationellt sett hög kvalitet och bedrivas effektivt. Varje universitet och högskola ansvarar för beslut om bland annat utbildningsutbud inom ramen för respektive lärosätes examenstillstånd, och dimensionering av utbildningarna. Utbild- ningsutbudet ska svara mot studenternas efterfrågan och arbets- marknadens behov. Globala trender liksom turismens och besöks- näringens egen utveckling mot nya marknader och mer komplexa erbjudanden ställer krav på medarbetare med högre utbildning. Högre utbildning har stor betydelse för innovationsarbete i företag och inom branscher vilket bland annat konstateras av OECD.34 Att utveckla hållbar turism och besöksnäring kommer att kräva att besöksnäringens företag och frågeområden får god tillgång till kom- petens på akademisk och avancerad nivå.

Av det totala antalet utbildningsplatser med inriktning mot hotell, restaurang och livsmedel svarar högskolor och universitet för cirka 9 procent vilket är mycket lågt jämfört med till exempel handel där motsvarande siffra är 16 procent. Lärosäten som har utbildningar som riktar in sig mot besöksnäring och turism är bland annat Högskolan i Borås, Högskolan Dalarna, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Högskolan Halmstad, Karlstad universitet, Linköpings universitet, Linnéuniversitetet, Lunds universitet, Mittuniversitetet, Högskolan i Skövde, Södertörns högskola, Umeå universitet, Örebro universitet samt Handelshögskolan i Stockholm. Det handlar om en bred grupp utbildningar med inriktning mot bland annat service management (inom hotell, turism och handel/retail), hospi- tality (värdskap), måltidskunskap och turismvetenskap. Lärosätena erbjuder dels breddprogram som spänner över en rad områden relevanta för besöksnäringen, dels mer nischade utbildningar som till exempel naturguidning.

Studier pekar på att nästan samtliga studerande som genomgått utbildningar med inriktning mot gastronomi, måltidskunskap och hospitality har arbete när de lämnat studierna. Studerande med inriktning mot turism har större utmaning att hitta ett kvalificerat

34 OECD (2015): OECD Science, Technology and Industry Scoreboard 2015: Innovation for growth and society, OECD Publishing Paris.

173

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

arbete direkt efter utbildning. Det tycks finnas en osäkerhet hos företag och destinationsorganisationer att rekrytera direkt ifrån högskolans turismutbildningar. Företagen efterfrågar hög grad av praktisk erfarenhet som komplement till teoretiska kunskaper. Tillväxtverkets studie35 pekar på en bristande mottagarkapaciteten, liksom en rädsla att rekrytera högutbildade, i synnerhet i de mindre företagen. Ett större inslag av arbetsplatsförlagd utbildning även på akademisk nivå skulle kunna öka studenternas praktiska förmågor liksom företagens vilja att anställa akademiskt utbildade.

När det gäller besöksnäring och turism är svenska studenter framför allt intresserade av studier på akademisk grundnivå. Flera av lärosätena erbjuder relevanta utbildningar på avancerad nivå vilka i synnerhet efterfrågas av utbytesstudenter. Även detta kan indikera att den svenska besöksnäringens efterfrågan på utbildning ligger på en lägre nivå än den internationella marknadens.

Inom traditionell industri kopplas högre utbildning till företags innovationsförmåga och därmed konkurrenskraft. Att besöks- näringen i Sverige inte efterfrågar högre utbildning i större grad kan betraktas som ett systematiskt problem. I länder som till exempel Italien, Schweiz och Spanien är turism högre värderad som närings- gren och i dessa länder sammansluter sig branschföreträdare för att främja de högre utbildningarna inom sina områden.

6.5.6Utländska utbildningar

Enligt SCB har cirka 300 svenskar studielån 2017 för att studera eftergymnasiala utbildningar inom hotell, restaurang, turism och hospitality utomlands. Det handlar framför allt om ledarskapsutbild- ningar, ofta på masternivå. Några av de högst rankade internationella utbildningarna finns på: University of Nevada, Cornell university, Hong Kong Polytechnic University, Griffith University, Ecole hotelier i Lausanne, Culinary arts academy i Lucern, Les Roches Inter- national School of Hotel Management, samt Copenhagen Business School, Monach University – Monash Arts.

35 Tillväxtverket (2016): Den svenska besöksnäringen – kompetensförsörjning och kompetens- behov, Rapport 0197.

174

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

Studenter läser oftast kurser över 12–24 månader. Avgifter för dessa prestigeutbildningar uppgår till 200 000–700 000 kronor för program som sträcker sig mellan 12 och 24 månader. Attraktions- kraften i dessa utbildningar bygger på flera faktorer, bland annat att de erbjuder hög kvalitet och innehåll anpassat till en global mark- nad. Vidare har de nära samverkan med näringslivet och stora inter- nationella kedjor vilket direkt öppnar karriärvägar och möjligheter att arbeta i hela världen för studenterna.

Prestigeutbildningar av hög kvalitet påverkar den lokala arbets- marknaden och konkurrenskraften. Detta märks bland annat i Schweiz som har många prestigeutbildningar inom hospitality manage- ment. Trots att landet har en hög kostnadsbild får Schweiz topp- ranking i internationella jämförelser36 bland annat tack vare god tillgång på kompetent arbetskraft i sektorn.

Några av de större aktörerna i hotell- och restaurangbranschen i Stockholm har lyft behovet av etablera en branschanpassad ledar- skapsutbildning på akademisk nivå i Sverige, jämförbar med de främsta internationella alternativen. Geografisk närhet mellan utbild- ning, studenter, företag och marknad anger företagen som en viktig faktor i val av etableringsort av en sådan utbildning.

Med beaktande av att en relativt stor grupp svenskar söker sig utomlands för att gå branschinriktade ledarskapsutbildning och med stöd av flera inspel ser utredningen att branschinriktad ledarskaps- utbildning på akademisk nivå har en potentiell efterfrågan från såväl studerande som företag.

6.5.7Besöksnäring i andra utbildningar

Många utmaningar och frågor i besöksnäringens företag kan lösas utan utbildning inriktad mot besöksnäringens branscher. Individer som gått utbildningar inom juridik, digitalisering, marknadsföring, biologi, kulturvetenskap, organisationsutveckling, affärsutveckling, samhällsplanering och företagsekonomi tillför besöksnäringens företag, bransch- och destinationsorganisationer viktig kompetens. Med tanke på besöksnäringens omfattning, tillväxt och framtida

36 TTCI index – the Travel & Tourism competitive index vilket produceras av World Economic Forum, senast 2013.

175

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

behov av utveckling och kompetens finns mycket att vinna på om fler allmänna utbildningsprogram får tydligare inslag, kurser och fall- studier med bäring mot besöksnäringens och turismens utmaningar och möjligheter.

6.5.8Mer flexibel och öppen utbildningsstruktur

Utvecklingen går snabbt, branschglidningar är ett faktum och kraven på utvecklings- och innovationsförmåga ökar. Detta talar mer för ett behov av breddutbildningar på grundnivå med möjlighet till påbygg- nad med inriktningar mot specifika kompetenser. Utredningen ser att utbildningssystemet i högre grad behöver utformas så att det för studerande får en mer flexibel, öppen och tydlig utbildningsstruktur. Att göra karriär inom besöksnäringen skulle kunna underlättas om man som studerande får möjlighet att över tid förflytta sig inom utbildningssystemet från gymnasienivå, oavsett om man valt yrkes- gymnasium eller ett teoretiskt gymnasieprogram, via vuxenutbild- ningsnivå till högskola och arbetsliv. Ett tydligare och mer flexibelt utbildningssystem ställer krav på samverkan mellan Skolverket, Arbetsförmedling, utbildningsväsendet, regionalt tillväxtansvariga och inte minst att besöksnäringens branscher kan definiera behov och erbjuda arbetsplatsförlagd praktik för studerande på olika nivåer.

6.6Kompetensbehov

Den kunskap som behövs i framtiden spänner över en stor bredd och inkluderar allt från rent hantverksmässiga och praktiska för- mågor till insikter om bland annat it, ekonomi, juridik, kulturvård, naturmiljö och hållbarhet på avancerad nivå.

I hearings har flera företag och offentliga aktörer tryckt på behovet av management och ledarskapskompetens. Det handlar om att kunna utveckla produkter, tjänster och processer för ökad för- ädlingsgrad, kvalitet och lönsamhet.

I Tillväxtverkets rapport definieras kompetensensbehoven i besöksnäringen uppdelat på yrkesspecifik och generell/affärsmässig

176

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

kompetens.37 Behov av yrkesspecifik kompetens beskrivs gälla kockar, köks-/restaurangbiträden och servitörer, övrig livsmedels- förädling (exempelvis bagare, konditorer), receptionister, utomhus- aktiviteter, naturupplevelser och naturturism. Generell och affärs- mässig kompetens som rapporten refererar till är professionali- sering/ företagande, internationellt sälj, kommunikation och mark- nadsföring, konceptutveckling, produktutveckling, ledarskap, arbets- ledning och projektledning, bemötande, service och värdskap.

Tillväxtverkets rapport speglar dock inte alla branscher i besöks- näringen. En bransch som saknas är handeln som genomgår en strukturomvandling som en följd av den tekniska utvecklingen. Digitaliseringen har öppnat upp marknaden för fördjupad global konkurrens och detta innebär att handelns spelplan har förändrats. Formerna för hur e-handel kommer att fungera i framtiden är oklart. Digitala marknadsplatser som Amazon och Alibaba bedriver om- fattande tjänsteutveckling. Det mesta talar för snabbare utveckling inklusive nya affärsmodeller och nya distributionskanaler. De företag som kommer att stå starka är de som kan dra nytta av digitaliseringens möjligheter och som förstår vad som skapar värde för konsumenterna. Det krävs ett kompetenslyft för att handeln ska klara av struktur- omvandlingen. It är ett av de viktiga kompetensområden som lyfts i Svensk Handels rapport.38

Vidare blir hållbarhetsfrågorna allt mer väsentliga vilket lyfter behov av ledarskap och förmåga att utveckla och implementera lös- ningar som bidrar till ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Under det senaste året har säven säkerhetsfrågor lyfts tydligare av besöksnäringens företag och branschorganisationer.

I inledningen av kapitlet konstaterar utredningen att definition av kompetensbehovet är ett fundament i matchningen, och att de branscher som har förmågan att beskriva vad som behövs har lättare att förmedla detta till utbildningsväsendet, elever, studerande och arbetssökande. Utredningen ser att besöksnäringens företag, via sina bransch- och intresseorganisationer behöver utveckla sina analyser och formuleringar kring kompetensbehov.

37Tillväxtverket (2016): Den svenska besöksnäringen – kompetensförsörjning och kompetens- behov, Rapport 0197.

38Svensk Handel (2015): Handel möjligheternas bransch. Svensk Handels kompetensbehovs- rapport 2015.

177

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

6.7Kompetensutveckling i företagen

Bedömning: Besöksnäringens företag behöver kompetenshöjande insatser. Analyser av företagens behov och behov av insatser adresseras bäst på en regional nivå.

Utöver utbildningar av ny personal behövs kompetensutveckling som kan möta befintliga företags behov och möjligheter. Det kan handla om den generella affärsmässiga kompetensen eller om vilka ut- maningar företaget står inför i form av internationalisering och digita- lisering. Parallellt med detta finns i företagen branschspecifika behov av kompetens inom ledarskap, bokningssystem, validering m.m.

För att kompetensutvecklande insatser ska ge mer bestående effekter i företagen är det viktigt att de bygger på en förändringsvilja och affärsmässighet. De bör bygga på ett arbete kring strategisk kompetensförsörjning och företagsintern kompetenskartläggning. Det finns kunskaper att inhämta utifrån projekt som finansierats av Europeiska Socialfonden (ESF), exempelvis Avancerad tillväxt- organisering (Avanto), som drivits av Business Region Göteborg AB och handlar om hur man stärker företags och individers kompetens- utveckling. Projektet har analyserat, identifierat och tillgängliggjort behovsstyrda kompetensstödjande insatser. Målgrupp är ledning och medarbetare i små och medelstora företag. Ytterligare ett ESF-finan- sierat projekt har gjorts tillsammans med IUC kring kompetens- kartläggningar där Kompetensbarometern utvecklats.

6.8Kompetens om besöksnäring i det offentliga systemet

Bedömning: Turismens och besöksnäringens tillväxt och utveck- ling ställer krav på ökad kompetens och kunskap om besöks- näringen bland anställda som arbetar i den offentliga sektorn och som i sin yrkesroll ska möta företagen med såväl främjandeinsatser som med regelverk, myndighetsutövning eller tillståndsgivning.

Regionala forsknings- och utvecklingsmiljöer i en nationell sam- verkan kan fungera som viktiga kunskapsintermediärer i frågan om kompetensutvecklingsinsatser för olika grupper av offentliga aktörer.

178

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

Det är viktigt men i praktiken inte självklart att de som har stor påverkan på företagens villkor och utveckling också har god kunskap om och insikt i besöksnäringens struktur och villkor. Studier har identifierat att personer som arbetar i destinationsorganisationer på lokal och regional nivå representerar en rik flora av yrkeskompetenser.

En del har tidigare arbetat med näringslivsutveckling, andra med konst-, musik- eller kulturfrågor, några inom hotell- och restaurangbranschen, åter andra med projekt- och processledning i olika organisationer.39

Enligt rapportens analys kan en anledning vara att olika destinationer har olika uppdrag och därmed identifierat olika behov. En annan förklaring är att man är osäker på vilken kompetens man är i behov av och anställer någon som man tror kan arbeta med destinations- utveckling på ett bra sätt. Därefter har den som anställts utifrån sin egen kompetens fått beskriva organisationens behov och uppdrag. Resultatet av båda fallen är en förhållandevis svag professionalisering inom området. Flera av de berörda säger sig vilja få möjlighet att formalisera yrkesrollen genom någon form av kvalificerad vidare- utbildning med målgruppen besöksnäringens organisationer.40 För att utveckla en sådan utbildning behöver dialogen mellan utbild- ningsväsendet och besöksnäringens aktörer stärkas.

6.9Vikten av matchning på regional nivå

Bedömning: Regionalt utvecklingsansvarigas roll i matchning av kompetens är mycket viktig för att långsiktigt främja hållbar turism och växande besöksnäring.

Arbetsmarknadens behov av kompetens och utbudet av utbild- ningar bör adresseras på en regional nivå.

Matchning är det begrepp som används för att beskriva nyckeln till kompetensförsörjningslåset. Matchning handlar om att företagens efterfrågan på kompetens kan matchas med arbetssökandes kvali-

39Tillväxtverket (2015): Utveckling av hållbara turistdestinationer – Om problem, processer och planering, Rapport 0184.

40Tillväxtverket (2016): Den svenska besöksnäringen – kompetensförsörjning och kompetens- behov, Rapport 0197.

179

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

fikationer och utbildningars innehåll. Ibland kan arbetssökande behöva kompetenshöjande insatser i form av längre och kortare utbildningar för att matchningen ska fungera. Enkelt uttryckt kräver god matchning: 1) att behovet av kompetens definieras 2) att utbild- ningar som speglar behovet skapas och 3) att elevernas intresse för att gå utbildningarna finns.

Regionalt utvecklingsansvariga har ett statligt uppdrag att sam- ordna utbildningsplanering och kompetensförsörjning sedan 2010, som en del av det regionala tillväxtuppdraget, som brukar benämnas kompetensplattformar. Dessa plattformar utför olika arbetsuppgifter. De möter utbildningsanordnare över hela kedjan grundskola–gym- nasium–komvux/yrkesvux–sfi–folkhögskola–yrkehögskola– högskola. De gör prognoser över utbud och efterfrågan av arbets- kraft. De ordnar mötesplatser för branscher som är verksamma i deras region. I uppdraget samverkar regionerna med kommuner, företag, arbetsförmedling, statliga myndigheter, departement med flera. Det har även bildats en nationell mötesplats för de offentliga aktörerna, Kompetensförsörjningsdagarna.

Tillväxtverket har haft i uppdrag att stödja och vidareutveckla det regionala kompetensförsörjningsarbetet 2013–2017. En del i upp- draget har varit att ta fram förslag till riktlinjer för regionalt kompe- tensförsörjningsarbete. Förslaget till riktlinjer41 som presenterades i juni 2017 pekar bland annat ut att regionalt utvecklingsansvariga aktörer ska kartlägga, synliggöra och prognostisera privat och offentlig sektors behov på kort och lång sikt. Vidare ska de tillsam- mans med relevanta företrädare från näringslivet, alla delar av utbild- ningssystemet samt relevanta myndigheter fastställa målsättningar, samordna och organisera det regionala kompetensförsörjnings- arbetet. De ska också stödja och driva operativa och strategiska insatser inom en rad områden, som till exempel samverkan kring utbud av utbildningar, samverkan kring validering samt planering av utbudet för regionalt yrkesinriktad vuxenutbildning.

Syftet med regionalt kompetensförsörjningsarbete har varit att med de regionala kompetensplattformarna som verktyg stärka sam- verkan mellan exempelvis myndigheter, näringsliv och utbildning för en väl fungerande kompetensförsörjning. Ett övergripande tema har

41 Tillväxtverket (2017): Förslag på riktlinjer för regionalt komptensförsörjningsarbete. N2016/06500/RTS.

180

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

varit att ta fram analyser av arbetskraftsbehov samt att utifrån dessa analyser genomföra insatser som förbättrar kontakterna med näringslivet i allmänhet och samverkan med branscher inom brist- yrkesområden i synnerhet. Arbetsmarknadens parter i besöks- näringens branscher anger att regionalt utvecklingsansvariga aktörer gärna får involvera dem i högre grad i det regionala kompetens- försörjningsarbetet.

Det har tidigare varit svårt att hitta data om matchningsindikatorer, särskilt på regional nivå. Nu finns dock en ny databas med regionala matchningsindikatorer för att underlätta regionala analyser. Data- basen, som är en del av SCB:s statistikdatabas (SSD), har tagits fram av Reglab42. Tillväxtverket finansierar förvaltning och framtida upp- dateringar. Databasens regionala matchningsindikatorer finns inom fyra områden; efterfrågan på arbetskraft, arbetskraftsutbud, match- ning och regionala förutsättningar. Statistiken är uppdelad på län.

Regeringens inriktning för regionalt kompetensförsörjnings- arbete framöver är att det ska finnas en grundläggande verksamhet som ska vara gemensam för alla län. Denna verksamhet ska komp- letteras med den verksamhet som utgår från de förutsättningar som finns och de prioriteringar som görs i respektive län.

Utredningen konstaterar att regionalt utvecklingsansvariga behöver driva ett långsiktigt arbete mot att säkra att det inom länet finns ett utbildningsutbud, från gymnasiala yrkesprogram till rele- vanta program på högskolenivå, med relevans för besöksnäringens behov och av hög kvalitet. Detta ställer krav på resurser och långsik- tighet hos regionalt utvecklingsansvariga, kommuner, utbildnings- anordnare och ett engagemang från besöksnäringens aktörer, både regionalt och nationellt. Det ställer också krav på att det finns funge- rande forum och former för aktörernas samverkan på regional nivå.

42 Reglab är en plattform för att fördjupa kunskapen kring de regionala utvecklingsfrågorna. Reglab har 24 medlemmar: 21 regioner/län, Vinnova, Sveriges Kommuner och Landsting och

Tillväxtverket.

181

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

6.10Vägledning

Bedömning: Vägledning om besöksnäringens yrken, arbetsmark- nadsutsikter och utbildningar bör samlas nationellt och tillgänglig- göras digitalt.

Vägledning är ett viktigt samhällsuppdrag för en bättre fungerande arbetsmarknad. Vägledningens syfte är att den ska leda till hållbara val för individen. Avhopp och programbyten är kostsamma för individer och utbildningsanordnare, och därför behöver kvaliteten vara hög inom studie och yrkesvägledning. I dag är informationen om yrken, arbetsmarknadsutsikter och utbildningar fragmenterad med många avsändare och bristande samordning. Även för individer med god karriärkompetens som har lätt att ta till sig information om arbetsmarknadens krav kan det vara svårt att orientera sig och få en objektiv överblick över vilken kompetens som efterfrågas och hur hen kan tillägna sig denna.43

Studie och yrkesvägledare (SYV) på grund- och gymnasieskola har en viktig roll och påverkan på ungdomars val av utbildning och inriktning. Skolverket genomför fortbildningar och konferenser i syfte att stärka vägledningen. Enligt skolinspektionens granskning arbetar få skolor målinriktat med att ge eleverna kunskaper om arbetsliv och arbetsmarknad. Undervisningen är inte utformad för att ge eleverna underlag att välja utbildning eller yrke. Nära hälften av eleverna upplever inte att undervisningen ger någon arbetslivs- orientering. Detta bekräftas även i utredningen Välja Yrke.44

Arbetsmarknadsutredningens slutsats är att vägledning måste erbjudas brett för att bidra till en fungerande arbetsmarknad och föreslår i delbetänkande en digital plattform för livslång vägledning som ska drivas av flera myndigheter i samverkan.45 Den digitala plattformen föreslås samla information och erbjuda orienterande vägledning kring: arbetsmarknadsutbildning, kommunal vuxen- utbildning, yrkeshögskoleutbildning, högskoleutbildning och folkhögskoleutbildning. De myndigheter som föreslås delta i den

43SOU 2017:82: Vägledning för framtidens arbetsmarknad. Delbetänkande av Arbetsmarknads- utredningen.

44SOU 2015:97: Välja Yrke. Slutbetänkande av Yrkesprogramsutredningen.

45SOU 2017:82: Vägledning för framtidens arbetsmarknad. Delbetänkande av Arbetsmarknads- utredningen.

182

SOU 2017:95

Kompetensförsörjning

digitala plattformen är Arbetsförmedlingen, Tillväxtverket, Skolverket, Universitets- och högskolerådet (UHR), Myndigheten för yrkeshögskolan och Centrala studiestödsnämnden (CSN). Utifrån besöksnäringens behovsbild ser vi att en digital samlande plattform för vägledning skulle vara en positiv lösning. Det är viktigt att även vägledning till gymnasieutbildningar ingår i en plattformslösning.

6.11Konsekvenser

Förslagen medför kostnader för staten som uppskattas till drygt 20 miljoner kronor.

Strategisk kompetensutveckling riktad mot besöksnäringens företag väntas få effekter i form av ökad kompetens som på relativt kort sikt kan leda till ökad kvalitet i tjänster och produkter, och därmed ökad konkurrenskraft i företagen. Indirekt och på längre sikt har detta potential att leda till ökad sysselsättning i hela landet.

Övriga förslag väntas indirekt leda till bättre förutsättningar för företagen i besöksnäringens branscher, då de är avsedda att höja kompetensen hos personer som ansvarar för myndighetsutövning för respektive utveckling av företag och destinationer.

Miljömässig hållbarhet påverkas i den utsträckning innehållet i utbildningarna har en sådan inriktning. Utredningen saknar underlag för att bedöma i vilken utsträckning kompetensutvecklingen kom- mer omfatta kvinnor och män respektive inrikes och utrikes födda. Viss potential finns att inkludera ett särskilt jämställdhetsperspektiv och att möta de integrationspolitiska målen genom utbildnings- insatser som inkluderar dessa perspektiv.

Förslagen påverkar regioner och kommuner, eftersom dessa för- väntas delta i arbetet genom dialog med Tillväxtverket som ansvarig myndighet. Vår bedömning är att den kommunala självstyrelsen inte påverkas, då dialogen med regionalt utvecklingsansvariga möjliggör anpassade lösningar.

Kompetensutveckling av offentligt sysselsatta kan ha en brotts- förebyggande effekt då de innebär att myndighetsutövare ökar sin kompetens avseende att underlätta för företag att göra rätt.

Sammanfattningsvis bedömer vi att förslagen medför kostnader för staten och delvis för de aktörer som föreslås involveras. Utbild-

183

Kompetensförsörjning

SOU 2017:95

ningsinsatser påverkar företagen direkt. Indirekta och långsiktiga effekter, som bygger på en långsiktighet i genomförandet av insat- serna, är ett bättre offentligt stöd för företagen i besöksnäringen, och därigenom ökad sysselsättning.

184

7Utveckling, innovation och forskning

Förslag:

att Patent- och registeringsverket (PRV) får i uppdrag att, i samarbete med Verket för innovationssystem (Vinnova), följa upp hur regeringsuppdrag gällande små och medelstora före- tag för hantering av immateriella tillgångar har fungerat för företag inom besöksnäringen, samt utveckla former för hur stödet kan utvecklas vidare för besöksnäringen.

att Research Institutes of Sweden AB (RISE) i samverkan med Verket för innovationssystem (Vinnova) och Swedish Incubators and Science Parks (SISP) och i dialog med besöksnäringen, får uppdrag och resurser att identifiera och definiera arbetssätt som inkluderar besöksnäringens aktörer i befintliga innova- tionsstrukturer i större omfattning än i dag med målet att: a) nyttiggöra befintliga innovationer, forskningsresultat och kompetenser in i besöksnäringen b) skapa former (projekt och program) för ökad samverkan mellan besöksnäringens aktörer, RISE, Vinnova och SISP för skapande av ny forskning och innovationer utifrån besöksnäringens behov.

att Tillväxtanalys får i uppdrag att utvärdera hur Tillväxt- verkets och Statens Jordbruksverks befintliga och nya insatser, riktade till besöksnäringen, når företagen och stärker deras innovationsförmåga.

att regeringen ger statliga forsknings- och innovationsmyndig- heter i uppdrag att, med utgångspunkt i myndigheternas grund- uppdrag, inventera hur deras organisationer och bedömar- grupper är kompetensförsörjda för att bemöta besöksnäringens

185

Utveckling, innovation och forskning

SOU 2017:95

utmaningar och möjligheter i fråga om tillväxt och hållbar utveckling.

att Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhälls- byggande (Formas) får i uppdrag att, i samverkan med rele- vanta myndigheter och i dialog med lärosäten och branscher- nas forskningsråd, analysera vilka forskningsbehov som finns kopplade till besöksnäring och turism och som är relevanta, dels i ett forskningsperspektiv, dels i ett hållbarhets- och sam- hällsperspektiv, redovisa resultaten av dessa utredningar och analyser samt ta initiativ till och stödja strategisk forskning och utveckling med relevans för besöksnäringen.

7.1Besöksnäringens innovationsförmåga

Bedömning: Hållbar turism och växande besöksnäring behöver främjande genom innovationspolitik som komplement till främj- ande genom landsbygdspolitik och politik för regional tillväxt.

Forskning, innovation och ett kontinuerligt utvecklingsarbete är helt nödvändigt för att bemöta turismens och besöksnäringens potential, tillväxt och utmaningar. Inte minst är detta väsentligt i ett hållbar- hetsperspektiv. Kunskapsmassan om hur turism och besöksnäring kan bidra till hållbarhet ur de sociala och miljömässiga aspekterna behöver stärkas och utvecklas parallellt med utveckling av företag, produkter, tjänster och processer.

7.1.1Vad är innovation?

Innovation handlar om nya sätt att skapa värde. På en övergripande nivå omfattar innovation de aktiviteter som leder till ekonomisk omvandling och ökad produktivitet, dvs. större värdeskapande i förhållande till insatta resurser. Innovation är därmed centralt för att förklara ekonomisk tillväxt och kan förstås, eller definieras, utifrån tillväxtteorier. Enkelt beskrivet är innovation det som ändrar, effek- tiviserar, ersätter befintlig ekonomisk ordning och driver på om-

186

SOU 2017:95

Utveckling, innovation och forskning

vandlingsprocesser. I förlängningen handlar det om att värdeskapan- det blivit mer effektivt.

Innovationer definieras enligt OECD som införandet eller genomförandet av en ny eller väsentligt förbättrad produkt (vara eller tjänst), produktionsprocess, marknadsföringsmetod eller organi- sation av rutiner, metoder, arbetsplatsen eller relationen med aktörer utanför den egna verksamheten.1 Man talar utifrån denna definition om fyra typer av innovation: produktinnovation, processinnovation, marknadsinnovation och organisatorisk innovation. I takt med att samhället förändras med ett ökat tjänsteinnehåll i ekonomin, globa- lisering och digitalisering som gör värdeskapande mer komplext, har innovation i teori och praktik förskjutits mot ökat värdeskapande genom nya affärsmodeller och bättre användarupplevelser.

Givet stora inslag av tjänster är det viktigt att stärka förmågan, inte minst för små och medelstora företag, att hantera immateriella tillgångar i affärsstrategier och innovationsarbete. Tidigare har starkt fokus legat på patent och andra skydd av immateriella tillgångar, medan fokus i dagens näringsliv präglat av tjänster och digitalisering i hög grad ligger på värde.2

7.1.2Användardriven och öppen innovation

Vår förståelse av innovationsprocessen präglas av vilket perspektiv vi har på värdeskapande. Språkbruk, regelverk och indikatorer har i hög grad utvecklats utifrån en varulogik där råvara förädlas till en vara, som säljs till användaren som använder varan och förbrukar värdet.

Tjänstelogik är ett alternativt sätt att betrakta värdeskapande som fått allt större genomslag i takt med ökat tjänsteinnehåll i ekonomin och ökad digitalisering. Logiken innebär att värdet uppstår i använd- ningen av en vara, tjänst eller kombination av dessa. Enligt detta perspektiv samskapas värdet i relationen mellan leverantör och användare. Med detta sätt att se på begreppet tjänst är det inte intressant att skilja tjänst från vara. Fokus ligger i stället på värdet

1OECD and Eurostat (2005): Oslo Manual, Guidelines for collecting and interpreting inno- vation data. Third edition.

2Vinnova och PRV har sedan 2011 haft en rad regeringsuppdrag att stötta SMF i att hantera immateriella tillgångar affärsstrategiskt, där fokus på skydd flyttas till fokus på värde.

187

Utveckling, innovation och forskning

SOU 2017:95

som skapas för användaren, eller vad användaren strävar efter att uppnå.

Innovationsarbete behöver utifrån detta synsätt utgå från använ- darens behov och process för värdeskapande. Man talar då ofta om användardriven innovation. Tjänsteinnovationer tar därmed utgångs- punkt i kundens eller användarens värdeskapande process. Det kan jämföras med processer för produktinnovation som ofta tar utgångs- punkt i teknik eller nyttjande av resurser på nya sätt. I produkt- innovationer betraktas ofta patent som nyckeltillgångar, medan nyckeltillgångar i tjänsteinnovation är kunskap om behov som ännu inte är uppfyllda. Medan patent ger mer stängda processer är tjänste- innovationsprocesser mer öppna för att bjuda in kunder och andra parter för att möjliggöra värdeskapande.

Genom digitaliseringen har innovationer i form av helt nya affärsmodeller blivit möjliga och allt vanligare. Ett tydligt exempel är Airbnb och liknande delningsplattformar för förmedling av korttids- boende som involverar privatpersoner både som utförare och nyttjare. Just Airbnb som plattform har på kort tid blivit en global aktör att räkna med och har under 2017 innoverat ytterligare i sin affärsmodell genom att förskjuta fokus från ”homes” till ”trips” och därmed till turistens helhetsupplevelse.

I en digitaliserad, global bransch som besöksnäringen är förmågan till användardriven och öppen innovation i samspel med olika aktörer avgörande för konkurrenskraft.

7.1.3Synen på besöksnäring och innovation

Studier visar att intresset för innovationsverksamhet inom besöks- näringen är litet både från den akademiska världen och från besluts- fattare.3 Besöksnäringen är knappt representerad i akademiska studier och omfattas sällan av policydokument om innovation som andra näringar. Bristen på studier över innovationer och utveckling i besöksnäringen jämfört med andra branscher anses ha flera orsaker. Historiskt har innovationer i hög grad förknippats med teknologisk innovation och mätts som patent vilket innebär att företag inom

3 Backman M. et al (2017): Innovation in the hospitality industry – firm or location. Tourism Economics. Sage Journals.

188

SOU 2017:95

Utveckling, innovation och forskning

tjänstesektorn, dit besöksnäringens branscher oftast räknas, har fått begränsad uppmärksamhet. Många former av innovation och utveck- lingsinsatser som är viktiga för att öka produktivitet och värde- skapande fångas inte upp när man mäter FoU och patent, till exem- pel organisatoriska eller marknadsinnovationer.4

Besöksnäringen består av en mängd företag i olika branscher som sammantaget bidrar till att öka attraktionskraften i olika platser. Eftersom besöksnäringen omfattar företag och organisationer inom många olika branscher och sektorer är det svårt att avgränsa besöks- näringens aktörer som en egen näring skild från andra näringar. Därmed sker innovation i besöksnäringen i högre grad än inom andra områden i branschöverskridande samspel. Innovationer av stor betydelse för besöksnäringen kan exempelvis röra transporter, sport eller it och betraktas utifrån dessa branscher. Ett intressant sätt att se på innovation i besöksnäringen är att utgå innovationsprocesser som specifikt syftar till att utveckla attraktionskraften för en plats eller att utveckla attraktiva och hållbara upplevelser för besökare.

Innovationsbegreppet har breddats och innefattar numera en bredare förståelse av innovationer, men det är fortfarande svårt att definiera vad som utgör en innovation inom besöksnäringen. Bättre definitioner behövs för att analysera detta på ett bra sätt. En annan förklaring till bristande kunskapsunderlag är att besöksnäringen uteslutits från många länders enkäter om innovation i företag i samband med Community Innovation Survey som genomförs vartannat år av Eurostat.5 Besöksnäringen ingår inte i dessa eftersom näringen inte är klassificerad som en kärnverksamhet, och därför samlas statistik in endast på frivillig basis av EU:s medlemsstater. Ytterligare en orsak till att besöksnäringen inte får så mycket upp- märksamhet är att potential och förmåga till innovation ofta för- knippas med kunskapsintensitet. Vissa branscher i tjänstesektorn, bland annat besöksnäringen, har en låg kunskapsintensitet6 och anses därmed även ha en låg innovationskapacitet.

Samtliga dessa faktorer har bidragit till att besöksnäring och turism inte får den uppmärksamhet de förtjänar när det gäller innova- tioner, vare sig från forskare eller beslutsfattare.

4OECD (2016): OECD regional outlook 2016. Productive regions for inclusive societies, s. 58.

5I Sverige genomförs studien av SCB.

6Kunskapsintensiva företag betecknas av mycket högt kunskapsinnehåll och stor andel hög- utbildad personal.

189

Utveckling, innovation och forskning

SOU 2017:95

En viktig del av näringslivets investeringar i innovationsaktiviteter är dess investeringar i FoU. Det ska dock framhållas att i tjänste- intensiva branscher tar innovation ofta andra former än formell FoU-verksamhet. Besöksnäringens privata investeringar i FoU är svåra att mäta då SCBs statistik av privata FoU-investeringar utgår från företag med tio eller fler anställda. Besöksnäringen består till stor del av små företag som inte fångas upp i mätningarna.

Små och medelstora företag har generellt mer begränsad kapacitet att satsa på forskning och utveckling och att tillgodogöra sig ny kunskap än stora företag. Jämfört med mer mogna och kunskaps- intensiva branscher som till exempel gruv-, medicin- eller fordons- industrin saknar besöksnäringens branscher motsvarande framför- hållning och långsiktiga strategier. Det gör att företagen och besöks- näringens branscher har svagare beställarkompetens beträffande forskning och förmåga till innovation. Det här minskar branschernas och företagens inflytande över investeringar i kunskapsutveckling vilket i sin tur påverkar besöksnäringens plats i utbildningssystemet i stort, samt näringens förmåga att nyttiggöra resultat från forskning.

Inom ramen för Vinnovas program Strategiska forsknings- och innovationsagendor 2012/2013 tog Besöksnäringens forsknings- och utvecklingsfond (BFUF) på uppdrag av Svensk Turism AB och i samverkan med besöksnäringens företag, arbetsmarknadens parter, forskare och offentliga aktörer fram Besöksnäringens forsknings- och innovationsagenda 2014–2030. Agendan pekar på behovet av att stärka strukturen för forskning och innovation och att främja gränssnittet mellan aktörer inom besöksnäringen, akademin och den offentliga sektorn.7

7 BFUF (2014): Besöksnäringens forsknings- och innovationsagenda 2014–2030. s. 29.

190

SOU 2017:95

Utveckling, innovation och forskning

7.1.4Innovation i besöksnäringens företag

Bedömning: Nationella och regionala insatser för innovation behöver i högre grad än i dag riktas direkt till företagen i besöks- näringen med målsättning att stärka deras innovationsförmåga.

Ett viktigt inslag är att stärka förmågan hos små och medel- stora företag i besöksnäringen att hantera immateriella tillgångar affärsstrategiskt.

Innovation handlar om människor som identifierar behov och möjligheter och som utvecklar nya och bättre sätt att skapa värde. Det är viktigt att kvinnor och män i besöksnäringens företag har rätt kunskap och förutsättningar för innovation, inte minst för att utveckla bättre, mer attraktiva och lönsamma besöksupplevelser. Det handlar om att företagens ägare och de anställda kan och vill tänka nytt – och inte minst vill engagera sig i förnyelse. Besöksnäringen kännetecknas av stor internationell konkurrens och är tjänste- intensiv. Företagen behöver ständigt förbättra sig och hitta nya vägar, vässa sin konkurrensförmåga och skapa värde på nya sätt. De måste ständigt utveckla nya produkter och nya tjänster. De behöver med andra ord vara mer innovativa.

Utredningen har noterat att besöksnäringen sällan lyfts fra