sou 2017 59

Innehåll

Sammanfattning ................................................................		15
Summary ..........................................................................		21
1	Författningsförslag.....................................................	27
1.1	Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622) ........	27

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff

för vissa trafikbrott .................................................................

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om

förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. .........................

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om

ordningsvakter ........................................................................

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1157) om

	säkerhet vid tunnelbana och spårväg .....................................	60
1.6	Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)......	62
1.7	Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)................	67

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett

	annat land inom Europeiska unionen ....................................	69
1.9	Förslag till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519) .........	71
1.10	Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500) .........	74
1.11	Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen
	(2010:696) ...............................................................................	76

1.12Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:1216) med instruktion för

Alkoholsortimentsnämnden ..................................................

Innehåll SOU 2017:59

2	Utredningens uppdrag och arbete................................	81
2.1	Uppdraget ...............................................................................	81
2.2	Det hittillsvarande utredningsarbetet ...................................	81
2.3	Delbetänkandets disposition .................................................	82

3	Utgångspunkter för utredningens uppdrag ....................		83
3.1	Inledning .................................................................................		83
3.2	Alkoholpolitiska utgångspunkter..........................................		83
	3.2.1	En kort tillbakablick ...............................................	83
	3.2.2	Utvecklingen i modern tid .....................................	85
	3.2.3	Nuvarande alkohollagstiftning...............................	87
	3.2.4	ANDT .....................................................................	88
	3.2.5	Sammanfattning av den svenska modellen ............	89
3.3	EUF-fördraget ........................................................................		90
	3.3.1	Inledning..................................................................	90
	3.3.2	Fri rörlighet för varor .............................................	91
	3.3.3	Etableringsrätt .........................................................	93
	3.3.4	Detaljhandelsmonopol............................................	94
	3.3.5	Sammanfattning ......................................................	95
3.4	Andra EU-rättsliga aspekter ..................................................		96
	3.4.1	Tjänstedirektivet .....................................................	96
	3.4.2	EU-rättslig alkoholstrategi och handlingsplan......	97
	3.4.3	Införsel och import .................................................	99
3.5	Barn och unga .......................................................................		100
	3.5.1	Definitioner ...........................................................	100
	3.5.2	Skyddsbehov..........................................................	101

4	Definitionsfrågor ......................................................		103
4.1	Inledning ...............................................................................		103
4.2	Rättsliga definitioner av alkoholhaltiga preparat ................		104
	4.2.1	Svensk lag...............................................................	104
	4.2.2	Definitioner i några andra rättssystem ................	105

SOU 2017:59 Innehåll

4.3	Regleringen av alkoholhaltiga preparat................................		109
	4.3.1	Syftet bakom den svenska regleringen .................	109
	4.3.2	Regleringen över tid ..............................................	109
	4.3.3	Sammanfattning av dagsläget ................................	115
4.4	Alkoholhaltiga preparat på den svenska marknaden ..........		115
	4.4.1	Inledning ................................................................	115

4.4.2Alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda

		att förtäras..............................................................	116
	4.4.3	Alkoholhaltiga preparat avsedda för förtäring.....	117
4.5	Trender och traditioner ........................................................		118
	4.5.1	Alkoholhaltig glass ................................................	118
	4.5.2	Alkoholhaltigt pulver ............................................	120
	4.5.3	Andra produkter....................................................	121
4.6	Problematisering av dagens definition.................................		124

4.7Överväganden kring regleringen av alkoholhaltiga

	preparat	..................................................................................	126
	4.7.1 .........................	Fyra huvudgrupper av produkter	126
	4.7.2 ...............................................................	Grupp två	127
	4.7.3 ................................................................	Grupp tre	128
	4.7.4 ..............................................................	Grupp fyra	129
4.8	Förslag på .............................................................definition		130
	4.8.1 ........................................................	Överväganden	130
	4.8.2 ....................................	Hur ska definitionen lyda?	132
5	Hur ska ......................handel och servering regleras?		133
5.1	Inledning ...............................................................................		133
5.2	Partihandel.............................................................................		133
	5.2.1 ...................................................	Möjliga alternativ	134
	5.2.2 .......................................................	Aktuella regler	134
	5.2.3 ...........................................	Historisk tillbakablick	135
	5.2.4 ........................................................	Överväganden	137

5.3Reglering av försäljning till konsument av

alkoholdrycker ......................................................................		138
5.3.1	Detaljhandel ...........................................................	138
5.3.2	Servering av alkoholdrycker..................................	139

Innehåll

SOU 2017:59

5.4Finns det unionsrättslig harmoniserad lagstiftning som

	hindrar en svensk reglering? ................................................		142
5.5	Utgångspunkter....................................................................		143
	5.5.1	Vilka aspekter behöver beaktas? ..........................	143
	5.5.2	Alternativa vägar ...................................................	143
5.6	Reglering analog med alkoholdrycker.................................		144
	5.6.1	Inledning................................................................	144
	5.6.2	Detaljhandelsmonopolet och Keck-doktrinen....	145

5.6.3Detaljhandelsmonopolet och artikel 37.2

EUF-fördraget ......................................................

145

5.6.4Detaljhandelsmonopolet och artikel 37.1

EUF-fördraget ......................................................

151

5.6.5Serveringstillstånd – utgångspunkter för

	analysen..................................................................	153
5.6.6	Serveringstillstånd och Keck-doktrinen ..............	154
5.6.7	Serveringstillstånd och tvingande hänsyn............	155

5.6.8Slutsatser om den fria varurörligheten vid en

	reglering analog med alkoholdrycker...................	157
5.7 Reglering byggd på anmälan eller tillstånd .........................		158
5.7.1	Inledning................................................................	158
5.7.2	Anmälnings- eller tillståndsförfarande?...............	160
5.7.3	Generellt krav på produktgodkännande ..............	161
5.7.4	Keck-doktrinen och en tillståndsordning............	165
5.7.5	Artikel 34 EUF-fördraget – förbud mot
	kvantitativa importrestriktioner och åtgärder
	med motsvarande verkan ......................................	167

5.7.6Artikel 36 EUF-fördraget och en ordning med

detaljhandelstillstånd ............................................

170

5.7.7Står begränsningarna i proportion till sitt

syfte? ......................................................................

173

5.7.8Etableringsfriheten och en reglering byggd på

tillstånd ..................................................................

173

5.7.9Regleringen får inte hota

detaljhandelsmonopolet........................................

175

5.7.10Sammanfattande bedömning av en reglering

byggd på tillstånd ..................................................

178

SOU 2017:59 Innehåll

5.8	Överväganden och förslag ....................................................		179
	5.8.1	Utformning av regleringen ...................................	179
6	Alkoholhaltiga produkter som kan innebära särskilda
	hälsorisker ..............................................................		187
6.1	Inledning ...............................................................................		187

6.2Alkoholhaltiga produkter som kan innebära särskilda

hälsorisker .............................................................................		188
6.2.1	Vilka slags produkter avses? .................................	188

6.2.2Förekomsten av alkoholhaltigt pulver på

	marknaden..............................................................	188
6.3 Potentiella hälsorisker ..........................................................		192
6.3.1	Vilka hälsorisker kan produkterna innebära? ......	192
6.3.2	Hälsorisker med alkohol .......................................	192

6.3.3Särskilda hälsorisker med nu aktuella

		produkter ...............................................................	193
6.4	Utgångspunkter för en förbudslagstiftning ........................		196
6.5	Förbud mot vissa hälsofarliga varor.....................................		197
	6.5.1	Inledning ................................................................	197
	6.5.2	Förstörandelagen ...................................................	197
	6.5.3	Reglering av hälsofarliga varor..............................	198
	6.5.4	Slutsatser ................................................................	200
6.6	Reglering inom livsmedelslagstiftningen? ...........................		202
	6.6.1	Kort om livsmedelsregleringen.............................	202
	6.6.2	Slutsatser ................................................................	204
6.7	Reglering inom ramen för alkoholhaltiga preparat? ...........		204

6.7.1Ryms alkoholhaltigt pulver m.m. inom ramen

	för definitionen av alkoholhaltigt preparat? ........	204
6.7.2	Färdigställd för slutlig användning .......................	205
6.8 Är ytterligare begränsningar av handeln möjliga? ..............		208
6.8.1	Möjligheter inom ramen för befintligt system ....	208
6.8.2	Blir regleringen tillräcklig?....................................	212

Innehåll SOU 2017:59

7	Marknadsföringsfrågor ..............................................		213
7.1	Inledning ...............................................................................		213
7.2	Allmänna rättsliga utgångspunkter .....................................		214
	7.2.1	Begreppet marknadsföring ...................................	214
	7.2.2	Grundlagar och Europakonventionen .................	214
	7.2.3	Kommersiell annons .............................................	218
	7.2.4	EU-rättsliga aspekter ............................................	219
	7.2.5	Marknadsföringslagen...........................................	223
	7.2.6	Pågående utredning...............................................	225
	7.2.7	Internationella riktlinjer .......................................	226
	7.2.8	Tillämpning av riktlinjer för
		marknadskommunikation i Sverige......................	227

7.3Regler, praxis och andra riktlinjer avseende

marknadsföring av alkoholdrycker......................................		228
7.3.1	Alkohollagen .........................................................	228
7.3.2	Radio- och tv-lagen ...............................................	231
7.3.3	Praxis......................................................................	232
7.3.4	Konsumentverkets befogenheter .........................	236
7.3.5	Alkoholbranschens självreglering ........................	238

7.4Gällande marknadsföringsregler för alkoholhaltiga

preparat avsedda för förtäring..............................................

239

7.5Behövs ytterligare marknadsföringsregler för alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt

är att jämställa med alkoholdrycker?...................................	240
7.6 Överväganden och förslag ...................................................	242

7.6.1Krav på marknadsföringsreglernas förenlighet

	med tryck- och yttrandefriheten..........................	242
7.6.2	Måttfullhetskrav ....................................................	243

7.6.3Begränsning av marknadsföring till barn och

	unga........................................................................	248
7.6.4	Marknadsföring i radio och tv ..............................	249

7.6.5Övriga bestämmelser i 7 kapitlet alkohollagen

	som berörs .............................................................	252
7.6.6	Marknadsföringsreglernas räckvidd .....................	254
7.6.7	Regler om tillsyn och sanktioner m.m.................	256
7.6.8	Sammanfattande bedömning ................................	257

SOU 2017:59 Innehåll

7.7	Särskilt om sponsring ...........................................................		258
	7.7.1	Definitioner ...........................................................	258
	7.7.2	Gränsdragningsfrågor............................................	259
	7.7.3	Nuvarande reglering om sponsring ......................	260
	7.7.4	Grundlagsaspekter.................................................	261
	7.7.5	EU-rättsliga aspekter.............................................	262
7.8	Överväganden och förslag avseende sponsring...................		263
8	Organisation för tillsyn .............................................		267
8.1	Inledning ...............................................................................		267

8.2Allmänna utgångspunkter vid utformningen av en

	tillsynsreglering.....................................................................		267
	8.2.1	Inledning ................................................................	267
	8.2.2	En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn ..............	268
8.3	Tillsyn över handel och servering ........................................		269
	8.3.1	Nuvarande bestämmelser om tillsyn ....................	269
	8.3.2	Tillsyn över alkoholhaltiga preparat.....................	272
	8.3.3	Serveringstillstånd och tillsyn i praktiken............	273
	8.3.4	Partihandel m.m.....................................................	276
8.4	Tillsyn över marknadsföring ................................................		277
8.5	Andra aktuella regler.............................................................		278
	8.5.1	Ordningsfrågor......................................................	278
	8.5.2	Tullverkets befogenheter ......................................	280
8.6	Överväganden och förslag ....................................................		280
	8.6.1	Tillsyn på flera plan ...............................................	281
	8.6.2	Förslag till ändringar i alkohollagen .....................	282
	8.6.3	Förslag till ändringar i annan lagstiftning ............	283
9	Straffbestämmelser m.m. .........................................		285
9.1	Inledning ...............................................................................		285
9.2	Alkohollagens bestämmelser om straff och förverkande ...		285
	9.2.1	Inledning ................................................................	285
	9.2.2	Straffbestämmelser ................................................	286
	9.2.3	Förverkande ...........................................................	288

Innehåll SOU 2017:59

9.3 Bestämmelser i annan lag om straff och förverkande.........		289
9.3.1	Straffbestämmelser m.m. ......................................	289

9.3.2Lagen om förverkande av alkoholhaltiga

		drycker m.m. .........................................................	294
9.4	Överväganden och förslag till förändring ...........................		296
	9.4.1	Kriminalisering m.m. ............................................	296
	9.4.2	Alkohollagen .........................................................	297
	9.4.3	Andra lagar ............................................................	300
10	Beskattningsfrågor ...................................................		303
10.1	Inledning ...............................................................................		303
10.2	Alkoholskatt .........................................................................		304
	10.2.1	Inledning................................................................	304
	10.2.2	Svensk reglering ....................................................	304
	10.2.3	EU-rättsliga aspekter ............................................	305
10.3	Mervärdesskatt......................................................................		307
	10.3.1	Inledning................................................................	307
	10.3.2	Svensk reglering ....................................................	308
	10.3.3	EU-rättsliga aspekter ............................................	308
10.4	Partihandel m.m....................................................................		309
	10.4.1	Vem får bedriva partihandel?................................	309
	10.4.2	Till vem får partihandlare sälja varorna? ..............	312
	10.4.3	Införsel och import ...............................................	312
10.5	Utredningens bedömning ....................................................		313
	10.5.1	Alkoholskatt och mervärdesskatt ........................	313
	10.5.2	Partihandel, införsel och import ..........................	314
	10.5.3	Andra skatterelaterade frågor...............................	315
11	Konsekvenser av förslagen ........................................		317
11.1	Utredningsuppdraget ...........................................................		317
11.2	Utredningens förslag............................................................		318
11.3	Alternativa lösningar ............................................................		321
	11.3.1	Utgångspunkter ....................................................	321
	11.3.2	Tillstånds- eller anmälningssystem ......................	322

11.3.3Ett system som i möjligaste mån liknar det

som gäller alkoholdrycker ....................................

324

SOU 2017:59 Innehåll

11.4	Vilka berörs av förslagen?.....................................................		324
11.5	Samhällsekonomiska konsekvenser och konsekvenser
	för de offentliga finanserna ..................................................		325
	11.5.1	Samhällsekonomiska konsekvenser ......................	325
	11.5.2	Konsekvenser för Folkhälsomyndigheten ...........	327
	11.5.3	Konsekvenser för Konsumentverket ....................	329
	11.5.4	Konsekvenser för Livsmedelsverket .....................	329
	11.5.5	Konsekvenser för länsstyrelserna .........................	330
	11.5.6 Konsekvenser för rättsväsendet m.m. ..................		330
	11.5.7	Konsekvenser för kommunerna ...........................	331
11.6	Konsekvenser för Systembolaget m.m. ...............................		331
11.7	Konsekvenser för företag .....................................................		332
11.8	Vissa EU-rättsliga regler av betydelse .................................		334
11.9	Övrigt	....................................................................................	337
12	Ikraftträdande ................och övergångsbestämmelser		339
12.1	Ikraftträdande .......................................................................		339
12.2	Övergångsbestämmelser.......................................................		340
13	Författningskommentar ............................................		341
13.1	Förslaget ...till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)		341
13.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:649) om
	straff för .....................................................vissa trafikbrott		377
13.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om
	förverkande . .......................av alkoholhaltiga drycker m.m		378
13.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:578) om
	ordningsvakter ......................................................................		381
13.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1157) om
	säkerhet ...................................vid tunnelbana och spårväg		382
13.6	Förslaget till lag om ändring i ordningslagen
	(1993:1617) ...........................................................................		383
13.7	Förslaget ...........till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)		388

Sammanfattning

SOU 2017:59

Straffbestämmelser m.m.

Utredningen föreslår huvudsakligen att samma straffrättsliga regler i alkohollagen som gäller alkoholdrycker ska gälla för motsvarande handlingar med alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssyn- punkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas an- vändas som berusningsmedel. Även i fråga om annan straffrättslig lagstiftning, framför allt i fråga om framförande av fordon, fartyg och luftfartyg under påverkan av alkohol föreslås ändringar i konse- kvens med den föreslagna definitionen. Ändringar föreslås även i vissa förverkandebestämmelser samt i bestämmelser i ordningslagen.

Beskattningsfrågor

Utredningen bedömer att alkoholhaltiga preparat innefattas av nu- varande reglering i fråga om alkoholskatt. Vad avser mervärdesskatt menar utredningen att det framstår som såväl rimligt som lämpligt att de alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel i möjligaste mån beskattas på samma sätt som alko- holhaltiga drycker i fråga om mervärdesskatt.

Utredningen föreslår i enlighet med direktiven inga författnings- ändringar.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. Ikraftträdan- det bör koordineras med eventuella ändringar i skattelagstiftningen.

Utredningen föreslår att serveringstillstånd för spritdrycker som gäller vid ikraftträdandet ska omfatta även alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel.

Konsekvenser av utredningens förslag

Utredningen bedömer att de förslag som läggs fram får en positiv samhällsekonomisk effekt i den mån de bidrar till att minska den totala alkoholkonsumtionen eller i vart fall till att hindra att den ökar. Förslagen bedöms medföra vissa kostnader för berörda stat-

SOU 2017:59

Sammanfattning

liga myndigheter samt i någon mån för kommunerna. Med undan- tag för Folkhälsomyndighetens kostnader uppskattas kostnaderna inte bli större än att de kan hanteras inom respektive myndighets befintliga ramar. Folkhälsomyndighetens kostnader för bl.a. infor- mationsinsatser bedöms kunna finansieras inom givna resurser inom utgiftsområdet. Kommunernas kostnader bedöms till fullo finansieras inom ramen för tillstånds- och tillsynsavgifter i fråga om serverings- tillstånd.

För Systembolaget bedöms förslagen medföra ytterligare admi- nistration under ett uppstartsskede. Förslagen bör dock, netto och på sikt, inte leda till ökade kostnader.

Även företag kommer att beröras av utredningens förslag. Aktörer som innehar serveringstillstånd för spritdrycker kommer inte att behöva ansöka på nytt för att sälja aktuella alkoholhaltiga preparat. För andra aktörer som vill sälja preparaten krävs dock en ny ansökan om serveringstillstånd, vilket innebär viss administra- tion. Ansökan om serveringstillstånd samt tillsyn av alkoholhaltiga preparat kan även förväntas generera viss merkostnad för dessa före- tag i fråga om avgifter till kommunerna. Folkhälsomyndighetens bibehållna rätt att utfärda föreskrifter, även innebärande förbud, kan komma att göra att preparaten regleras strängare än alkoholdrycker, vilket kan påverka företag som tillverkar och/eller saluför alkohol- haltiga preparat.

Företag som säljer alkoholhaltig glass eller andra alkoholhaltiga preparat som omfattas av regleringen kan uppleva en försäljnings- minskning. Det beror på att detaljhandeln anförtros Systembolaget och att det kommer att krävas serveringstillstånd, men även för att åldersgränser kommer att tillämpas; 18 år vid servering till konsument och 20 år vid detaljhandelsförsäljning. Det bör dock vara fördelaktigt för företagen att ett befintligt system för reglering av handel och servering används så att man undviker onödigt krångel då systemet redan är känt. Vad avser partihandel kan den främsta skillnaden jämfört med i dag antas bli tidsåtgång p.g.a. ansökningsförfarande för att bli godkänd upplagshavare eller registrerad varumottagare.

De förslag som utredningen lägger fram bör komma att gynna barn och unga; bland annat bör möjligheten för dem att få tillgång till aktuella alkoholhaltiga preparat minska genom de regler om för- säljning till konsument som föreslås. Man kan också förvänta sig att barn och unga får ett bättre skydd mot att utsättas för marknads-

Summary

SOU 2017:59

With the view to designing an appropriate regulation, especially as regards products type 2 above, the Inquiry proposes that a new definition is included in Chapter 1 Section 10 second paragraph of the Act on Alcohol; alcoholic products which from a consumption perspective essentially can be equated with alcoholic beverages or otherwise can be expected to be used as intoxicants.

As regards products type 4, alcoholic products which carry distinct health hazards, presently foremost powdered alcohol, the Inquiry has considered the possibility of including the products in a prohibition system. The conclusion has however been that this is not possible. Instead, the Inquiry suggests that the wording ”pre- pared for final use” is excluded from the present legal definition of alcoholic products. As a consequence, there will no longer be any uncertainty as to whether powdered alcohol is included in the definition of alcoholic products. These products will be encom- passed by the new definition; alcoholic products which from a consumption perspective essentially can be equated with alcoholic beverages or otherwise can be expected to be used as intoxicants. This means that the regulation proposed by the Inquiry will cover both products type 2 and 4 above.

How shall trade and catering measures

(services for providing food and drinks in cafeterias, restaurants etc.) be regulated?

The Inquiry proposes that alcoholic products which from a con- sumption perspective essentially can be equated with alcoholic beverages or otherwise can be expected to be used as intoxicants shall be regulated in the same way as alcoholic beverages. Retail sales to consumers are proposed to be made through Systembolaget, within the framework of the alcohol retail monopoly. Services for the provision of food and drinks are to be allowed only for holders of catering permits. As regards wholesale, entry and import, the Inquiry proposes that the alcoholic products in question shall be regulated in the same way as alcoholic beverages. In addition, the Public Health Agency of Sweden is competent to adopt secondary legislation, including prohibitions on trade in alcoholic products, provided that there are extraordinary reasons for the protection of life and health.

SOU 2017:59

Summary

Marketing practices

The Inquiry’s proposal is to align, as far as possible, marketing of alcoholic products which from a consumption perspective essentially can be equated with alcoholic beverages or otherwise can be expected to be used as intoxicants, with the present rules on marketing of alcoholic beverages. This means that the proposed new definition shall be included in the provision in Chapter 7 Section 1 of the Act on Alcohol requiring particular moderation in marketing, and that marketing practices shall not target children or portray children or youths. It is furthermore suggested that the products in question shall be encompassed by the prohibition against commercial adver- tising in TV and radio in Chapter 7 Section 3 of the Act on Alcohol.

As regards sponsoring, the Inquiry has made an inventory of the law as it stands, but refrains from proposing any actual changes apart from a prohibition against sponsoring of radio- and TV broadcasts, as is the case presently as regards alcoholic beverages.

Organisation for supervision

The Inquiry proposes that supervision of retail sale and catering will to the greatest possible extent be administered within the existing framework and through the bodies that are carrying out these tasks today for alcoholic beverages; local municipalities, police authorities, county administrative boards and the Public Health Agency of Sweden.

Similarly for wholesale, the idea is to regulate the products in the same way as alcoholic beverages when it comes to supervision. The Public Health Agency of Sweden is in charge of supervision of the Act on Alcohol, but the Swedish Tax Agency shall control that the wholesaler actually sells the goods to a party which it is allowed to sell to.

Supervision over marketing practices for the alcoholic products in question is also proposed to be made within the current system where the Swedish Consumer Agency and, on occasion, the local municipality, are exercising supervision. When it comes to the rules on sponsoring in the Act on Radio and Television, the Swedish Broadcasting Commission is entrusted with supervision.

SOU 2017:59

Summary

Consequences of the Inquiry’s proposals

In the Inquiry’s view, the proposals presented will have a beneficial socio-economic effect insofar as they contribute to a decrease of the total consumption of alcohol, or at least to preventing that it in- creases. The proposals can be expected to result in certain expendi- tures for the government agencies concerned, and to some extent expenditures for local municipalities. Apart from the Public Health Agency of Sweden’s expenses, expenditures are assumed to remain within the present budgets of the agencies in question. The Public

Health Agency of Sweden’s costs for information drives can be estimated to be financed through the present resources available in this area of expenditure. The expenses incurred by local munici- palities are estimated to be fully financed within the framework of charges levied for permits and supervision of catering permits.

For Systembolaget, the proposals can be expected to result in additional administration during a start-up phase. The proposals should, however, net and long-term, not lead to increased costs.

Companies will also be affected by the Inquiry’s proposals.

Actors with catering permits for liquor will not have to make new applications in order to be able to sell the alcoholic products in question. Other actors who wish to sell the products will however have to make new applications for catering permits, and this entails some administration. Applications for catering permits and super- vision of alcoholic products can in addition be expected to generate certain additional costs for these companies in terms of charges levied by the local municipalities. Since the Public Health Agency of Sweden maintains the right to issue secondary legislation, in- cluding prohibitions, the alcoholic products can be subject to stricter rules than alcoholic beverages, and this can affect companies that produce or sell alcoholic products. Companies selling alcoholic ice cream or other alcoholic products encompassed by the regulation can experience a loss of sale. This would result from entrusting retail sale to Systembolaget and from requiring catering permits, but also from the application of age limits; 18 years for catering and 20 years for retail sale. It should however be beneficial for companies that an existing system for regulating trade and catering is used so as to avoid unnecessary complications, given that the system is already known. As regards wholesale, the primary difference as compared to

Författningsförslag SOU 2017:59

– marknadsföring av alkohol-	– marknadsföring av alkohol-
drycker (7 kap.),	drycker m.m. (7 kap.),
– servering av alkoholdrycker	– servering av alkoholdrycker
(8 kap.),	m.m. (8 kap.),

–tillsyn m.m. (9 kap.),

–överklagande (10 kap.),

–straffbestämmelser (11 kap.),

–förverkande (12 kap.), och

–register (13 kap.).

10 §1
Med alkoholhaltigt preparat	Med	alkoholhaltigt	preparat
avses en vara som färdigställts för	avses en vara som innehåller mer
slutlig användning, som inne-	än 2,25 volymprocent		alkohol
håller mer än 2,25 volymprocent	och inte är alkoholdryck eller
alkohol och inte är alkoholdryck	teknisk sprit och inte heller är
eller teknisk sprit och inte heller	sådant läkemedel som omfattas
är sådant läkemedel som omfattas	av läkemedelslagen (2015:315).
av läkemedelslagen (2015:315).
	För	alkoholhaltiga	preparat
	som ur konsumtionssynpunkt är

att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel gäller sär- skilda regler enligt denna lag.

Bestämmelserna i 6 kap. 6–9 §§ och 10 § 1–3 ska inte vara tillämp- liga på de alkoholhaltiga preparat som avses i andra stycket.

11 §

Med tillverkare avses den som yrkesmässigt tillverkar varor som

avses i denna lag.
Försäljning till konsument	Försäljning till konsument
benämns detaljhandel eller, be-	benämns detaljhandel eller, be-
träffande alkoholdrycker, om	träffande alkoholdrycker och de
det sker för förtäring på stället,	alkoholhaltiga preparat som avses

1 Senaste lydelse 2015:327.

SOU 2017:59 Författningsförslag

servering. Annan försäljning be-	i 10 § andra stycket, om det sker
nämns partihandel.	för förtäring på stället, server-
	ing. Annan försäljning benämns
	partihandel.
3 kap.
1 §
Alkoholdrycker får inte säljas	Alkoholdrycker och de alko-
om det inte föreligger rätt till	holhaltiga preparat	som avses i
det enligt denna lag.	1 kap. 10 § andra stycket får inte
	säljas om det inte föreligger rätt
	till det enligt denna lag.
2 §
Alkoholdrycker som inte får	Alkoholdrycker och de alko-
säljas i en butikslokal får inte	holhaltiga preparat	som avses i
heller förvaras i sådan lokal eller	1 kap. 10 § andra	stycket som
tillhörande utrymmen.	inte får säljas i en butikslokal får
	inte heller förvaras i sådan lokal
	eller tillhörande utrymmen.

Med butikslokal avses en lokal där konsumenter kan köpa varor eller tjänster eller hyra varor, dock inte restauranger och andra server- ingsställen.

Sådan lokal där provsmakning enligt 8 kap. 7 § andra stycket be- drivs, omfattas inte av förbudet i första stycket.

3 §

Utan hinder av bestämmel-	Utan hinder av bestämmel-
serna i denna lag får alkohol-	serna i denna lag får alkohol-
drycker serveras till passagerare	drycker och de alkoholhaltiga
på järnvägståg i internationell	preparat som avses i 1 kap. 10 §
trafik.	andra stycket serveras till passage-
	rare på järnvägståg i internatio-
	nell trafik.

Genom vad som föreskrivs i denna lag inskränks inte den rätt till försäljning som följer av gällande bestämmelser om tullager som har inrättats för förvaring av proviant m.m. eller rätten till försälj- ning av obeskattade varor i exportbutik.

Författningsförslag SOU 2017:59

				5 §
Försäljning av alkoholdrycker					Försäljning av alkoholdrycker
ska skötas på ett sådant sätt att					och	de	alkoholhaltiga			preparat
skador i möjligaste mån för-					som	avses i		1 kap. 10 § andra
hindras.					stycket ska skötas på ett sådant
					sätt att skador i möjligaste mån
					förhindras.
Den som tar befattning med					Den som tar befattning med
försäljning		av	alkoholdrycker		försäljning			av	alkoholdrycker
ska se till att ordning och nykter-					och	de	alkoholhaltiga			preparat
het råder på försäljningsstället.					som	avses i		1 kap. 10 § andra
					stycket ska se till att ordning och
					nykterhet råder på försäljnings-
					stället.
				6 §
Den som inte har fyllt 20 år					Den som inte har fyllt 20 år
eller som har förvaltare enligt					eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 §		föräldrabalken		får	11 kap.		7 §	föräldrabalken får
inte	bedriva	näringsverksamhet			inte	bedriva		näringsverksamhet
som	innefattar		försäljning	av	som	innefattar			försäljning		av
alkoholdrycker.					alkoholdrycker eller av de alko-
					holhaltiga preparat som					avses	i
					1 kap. 10 § andra stycket.
				7 §
Alkoholdrycker får inte säljas					Alkoholdrycker och de alko-
eller annars lämnas ut till den					holhaltiga preparat som					avses	i
som inte har fyllt 20 år. Beträff-					1 kap. 10 § andra stycket får inte
ande	folköl	gäller motsvarande			säljas eller annars lämnas ut till
den som inte har fyllt 18 år.					den som inte har fyllt 20 år.
					Beträffande folköl gäller mot-
					svarande den som inte har fyllt
					18 år.
Servering		av	alkoholdrycker		Servering			av	alkoholdrycker
får ske till		den	som har fyllt		och	de	alkoholhaltiga			preparat
18 år.					som	avses i		1 kap. 10 § andra
					stycket får ske till den som har
					fyllt 18 år.

Alkoholdrycker och de alko- holhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket får inte lämnas ut till den som är märk- bart påverkad av alkohol eller andra berusningsmedel.

Alkoholdrycker och de alko- holhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket får inte lämnas ut om det finns särskild anledning att anta att varan är avsedd att olovligen tillhanda- hållas någon.

Den som lämnar ut alkohol- drycker eller de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått den ålder som anges i 7 §.

SOU 2017:59

Författningsförslag

8 § Alkoholdrycker får inte läm-

nas ut till den som är märkbart påverkad av alkohol eller andra berusningsmedel.

Alkoholdrycker får inte läm- nas ut om det finns särskild anledning att anta att varan är avsedd att olovligen tillhanda- hållas någon.

Den som lämnar ut alkohol- drycker ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått den ålder som anges i 7 §.

9 §
Det är förbjudet att som	Det är förbjudet att som
ombud eller på därmed jämför-	ombud eller på därmed jämför-
bart sätt anskaffa alkoholdrycker	bart sätt anskaffa alkoholdrycker
till den som enligt 7 eller 8 §	eller	de alkoholhaltiga preparat
inte har rätt att få sådan vara	som	avses i 1 kap. 10 § andra
utlämnad till sig. Det är också	stycket till den som enligt 7 eller
förbjudet att i annat fall än som	8 § inte har rätt att få sådan vara
avses i 4 kap. 4 § andra stycket	utlämnad till sig. Det är också
1, 2 och 4–7 i större omfattning	förbjudet att i annat fall än som
tillhandagå annan med att an-	avses i 4 kap. 4 § andra stycket
skaffa alkoholdrycker.	1, 2 och 4–7 i större omfattning
	tillhandagå annan med att an-
	skaffa alkoholdrycker eller de
	alkoholhaltiga preparat som avses
	i 1 kap. 10 § andra stycket.

Författningsförslag

SOU 2017:59

Alkoholdrycker får inte läm- nas som gåva eller lån till eller bjudas den som inte har fyllt 20 år. I fråga om folköl gäller dock motsvarande den som inte har fyllt 18 år.

Det är dock tillåtet att bjuda den som inte har uppnått före- skriven ålder på en mindre mängd alkoholdryck under förutsätt- ning att förtäring sker på platsen och under ordnade förhållanden samt det med hänsyn till den unges ålder och utveckling och omständigheterna i övrigt fram- står som försvarligt. På server- ingsställe gäller dock den ålders- gräns som anges i 7 § andra stycket.

Alkoholdrycker eller de alko- holhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket får inte lämnas som gåva eller lån till eller bjudas den som inte har fyllt 20 år. I fråga om folköl gäller dock motsvarande den som inte har fyllt 18 år.

Det är dock tillåtet att bjuda den som inte har uppnått före- skriven ålder på en mindre mängd alkoholdryck eller alkoholhaltigt preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket under förutsätt- ning att förtäring sker på platsen och under ordnade förhållanden samt det med hänsyn till den unges ålder och utveckling och omständigheterna i övrigt fram- står som försvarligt. På server- ingsställe gäller dock den ålders- gräns som anges i 7 § andra stycket.

10 §
Regeringen eller den myndig-	Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer	het som regeringen bestämmer
får förbjuda eller inskränka för-	får förbjuda eller inskränka för-
säljning av alkoholdrycker om	säljning		av	alkoholdrycker och
det finns synnerliga skäl för det.	de alkoholhaltiga preparat som av-
	ses i 1 kap. 10 § andra stycket om
	det finns synnerliga skäl för det.
Kommunen får för visst till-	Kommunen får för visst till-
fälle förbjuda eller inskränka för-	fälle	förbjuda			eller	inskränka
säljning av alkoholdrycker om	försäljning			av	alkoholdrycker
det anses påkallat för att upp-	och	de	alkoholhaltiga			preparat
rätthålla ordning.	som	avses i		1 kap. 10 § andra
	stycket om det anses påkallat för
	att upprätthålla ordning.

Författningsförslag SOU 2017:59

			4 kap.
			1 §
Partihandel med spritdrycker,				Partihandel med spritdrycker,
vin, starköl eller andra jästa alko-				vin, starköl eller andra jästa alko-
holdrycker	får bedrivas		endast	holdrycker	får bedrivas		endast
av den som har godkänts som				av den som har godkänts som
upplagshavare eller som registre-				upplagshavare eller som registre-
rad varumottagare		för	sådana	rad varumottagare		för	sådana
varor enligt 9 eller 12 § lagen				varor enligt 9 eller 12 § lagen
(1994:1564)	om alkoholskatt.			(1994:1564)	om	alkoholskatt.
Av detta följer att rätten till				Detsamma gäller för sådana alko-
partihandel	endast	avser den		holhaltiga preparat		som	avses i
dryck som omfattas av godkän-				1 kap. 10 § andra stycket om de
nandet.				är skattepliktiga enligt lagen om
				alkoholskatt. Av detta följer att
				rätten till partihandel endast av-
				ser den dryck eller det preparat
				som omfattas av godkännandet.

Med partihandlare avses den som har godkänts i enlighet med de

föreskrifter som anges i första stycket.
Utöver vad som anges i första	Utöver vad som anges i första
stycket får partihandel med sprit-	stycket får partihandel med sprit-
drycker, vin, starköl och andra	drycker, vin, starköl, andra jästa
jästa alkoholdrycker bedrivas av	alkoholdrycker och de alkohol-
detaljhandelsbolaget i enlighet	haltiga preparat som avses i 1 kap.
med vad som anges i 5 kap. 1 §	10 § andra stycket	bedrivas av
tredje stycket.	detaljhandelsbolaget	i enlighet
	med vad som anges i 5 kap. 1 §
	tredje stycket.

Den som har serveringstillstånd får sälja enstaka varor som om- fattas av tillståndet till partihandlare som har rätt att handla med

motsvarande varor.
3 §
Vid partihandel med sprit-	Vid partihandel med sprit-
drycker, vin, starköl eller andra	drycker, vin, starköl, andra jästa
jästa alkoholdrycker är säljaren	alkoholdrycker eller de alkohol-
skyldig att förvissa sig om att	haltiga preparat som avses i 1 kap.
köparen har rätt att köpa in eller	10 § andra	stycket	är	säljaren
sälja varan vidare.	skyldig att	förvissa	sig	om att

SOU 2017:59 Författningsförslag

	köparen har rätt att köpa in eller
	sälja varan vidare.
4 §3
Spritdrycker, vin, starköl och	Spritdrycker, vin, starköl och
andra jästa alkoholdrycker får	andra jästa alkoholdrycker får
föras in i landet endast av parti-	föras in i landet endast av parti-
handlare samt av detaljhandels-	handlare samt av detaljhandels-
bolaget för att bolaget ska kunna	bolaget för att bolaget ska kunna
fullgöra den skyldighet som an-	fullgöra den skyldighet som an-
ges i 5 kap. 4 §.	ges i 5 kap. 4 §. Detsamma gäller
	för de alkoholhaltiga preparat som
	avses i 1 kap. 10 § andra stycket
	som är skattepliktiga enligt lagen
	(1994:1564) om alkoholskatt.

Utöver vad som anges i första stycket får spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker föras in

1.av den som har rätt till tullfrihet enligt 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,

2.av en enskild person som har fyllt 20 år och som har förvärvat dryckerna och själv transporterar dem till Sverige, eller som utför arbete på transportmedel, om dryckerna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

3.som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestäm- melser,

4.av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en en- skild person som har fyllt 20 år och som flyttat till Sverige, om dryckerna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

5.av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en en- skild person som har fyllt 20 år och som har förvärvat dryckerna genom arv eller testamente, om dryckerna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

6.som enstaka gåvoförsändelse under yrkesmässig befordran från en enskild person i ett annat land till en enskild person i Sverige som har fyllt 20 år, om dryckerna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

3 Senaste lydelse 2011:102.

Författningsförslag

SOU 2017:59

7.av en enskild person som har fyllt 20 år genom yrkesmässig befordran eller annan oberoende mellanhand, om införseln sker från ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och dryckerna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk, och

8.av den som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om provian- tering av fartyg och luftfartyg, om dryckerna är avsedda för an- vändning i enlighet med tillståndet.

Spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker som medförs som proviant på järn- vägståg i internationell trafik får föras in i den utsträckning som krävs för servering av passagerare under tågets färd inom landet.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även för de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket.

Spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkoholdrycker och de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket som medförs som proviant på järnvägståg i internationell trafik får föras in i den utsträckning som krävs för servering av passa- gerare under tågets färd inom landet.

	5 kap.
	1 §
För detaljhandel med sprit-		För detaljhandel med sprit-
drycker, vin, starköl och andra		drycker, vin, starköl, andra jästa
jästa alkoholdrycker ska det fin-		alkoholdrycker och de alkohol-
nas ett särskilt för ändamålet		haltiga preparat som avses i 1 kap.
bildat aktiebolag (detaljhandels-		10 § andra stycket ska det finnas
bolaget). Bolaget ska ägas av		ett särskilt för ändamålet bildat
staten.		aktiebolag (detaljhandelsbolaget).
		Bolaget ska ägas av staten.
Detaljhandelsbolaget får inte		Detaljhandelsbolaget får inte
föra ut eller exportera eller till-		föra ut eller exportera eller till-
verka sådana drycker som anges		verka sådana drycker eller pre-
i första stycket. Bolaget får in-		parat som anges i första stycket.
föra eller importera	sådana	Bolaget får införa eller impor-
drycker endast för att	kunna	tera sådana drycker och preparat

Spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkoholdrycker och de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket som inte hålls i lager av detalj- handelsbolaget ska anskaffas av bolaget på begäran av konsument.

Endast detaljhandelsbolaget får bedriva detaljhandel med spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkoholdrycker och de alko- holhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket.

SOU 2017:59 Författningsförslag

fullgöra den skyldighet som an- endast för att kunna fullgöra ges i 4 §. den skyldighet som anges i 4 §.

Detaljhandelsbolaget får inte bedriva annan partihandel än för- säljning till den som har serveringstillstånd. Detta gäller dock inte försäljning av enstaka partier till partihandlare.

Bestämmelser om detaljhandelsbolagets verksamhet och drift samt om särskild kontroll från statens sida ska finnas i ett avtal mellan staten och bolaget.

2 § Endast detaljhandelsbolaget

får bedriva detaljhandel med spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker.

3 §

Detaljhandelsbolaget beslutar om försäljningsställenas förlägg- ning enligt riktlinjer i avtalet mellan staten och bolaget.

Försäljning får ske för av-	Försäljning får ske för av-
hämtning eller genom rekvisi-	hämtning eller genom rekvisi-
tion. Försäljning får även ske	tion. Försäljning får även ske
vid auktion av spritdrycker, vin,	vid auktion av spritdrycker, vin,
starköl eller andra jästa alkohol-	starköl, andra jästa alkohol-
drycker för någon annans räk-	drycker eller de alkoholhaltiga
ning enligt riktlinjer i avtalet	preparat som avses i 1 kap. 10 §
mellan staten och bolaget.	andra stycket för någon annans
	räkning enligt riktlinjer i avtalet
	mellan staten och bolaget.

4 § Spritdrycker, vin, starköl och

andra jästa alkoholdrycker som inte hålls i lager av detaljhandels- bolaget ska anskaffas av bolaget på begäran av konsument.

Författningsförslag

SOU 2017:59

6 kap.

10 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vem som utöver vad som anges i 5 § har rätt att köpa teknisk sprit och i så fall till vilket ändamål,

2.anlitande av kontrollbolag vid handel med teknisk sprit,

3.denaturering av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat och i vilka fall denaturering får underlåtas, samt

4. handel i övrigt med tek-		4. handel i övrigt med tek-
nisk sprit	och alkoholhaltiga	nisk	sprit	och alkoholhaltiga
preparat som behövs till skydd		preparat som behövs till skydd
för liv och hälsa.		för liv eller hälsa.
	7 kap.
Marknadsföring av		Marknadsföring av
alkoholdrycker		alkoholdrycker m.m.
	1 §
Vid marknadsföring av alko-		Vid marknadsföring av alko-
holdrycker till konsumenter ska		holdrycker och av de alkohol-
särskild	måttfullhet iakttas.	haltiga preparat som avses i 1 kap.
Reklam- eller annan marknads-		10 §	andra stycket till konsu-
föringsåtgärd får inte vara på-		menter ska		särskild måttfullhet
trängande, uppsökande eller upp-		iakttas. Reklam- eller annan
mana till bruk av alkohol.		marknadsföringsåtgärd får inte
		vara	påträngande, uppsökande
		eller uppmana till bruk av alkohol.

Marknadsföring får inte rikta sig särskilt till eller skildra barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år.

2 §

Den som tillverkar, säljer	Den som tillverkar, säljer
eller förmedlar försäljning av	eller förmedlar försäljning av
alkoholdrycker får i sin rörelse	alkoholdrycker eller de alkohol-
lämna sådana drycker som gåva	haltiga preparat som avses i 1 kap.
endast i form av varuprov.	10 § andra stycket får i sin rör-
	else lämna sådana drycker eller
	preparat som gåva endast i form
	av varuprov.

Författningsförslag SOU 2017:59

med periodiska skrifter, får inte	med periodiska skrifter, får inte
vara större än 2100 spaltmilli-	vara större än 2100 spaltmilli-
meter. Annonsen ska på ett tyd-	meter. Annonsen ska på ett tyd-
ligt sätt ange dryckens alkohol-	ligt sätt ange dryckens eller pre-
halt men får inte framställa en	paratets alkoholhalt men får inte
hög alkoholhalt som en positiv	framställa en hög alkoholhalt
egenskap.	som en positiv egenskap.

En sådan annons som avses i första och andra styckena får inte strida mot god sed genom det sammanhang där den förekommer, använda sig av metoder som är opassande med tanke på konsumen- ten eller innehålla osanna eller vilseledande uppgifter om alkohol, alkoholkonsumtion, alkoholens verkningar eller andra egenskaper.

		7 §
Vid marknadsföring av alko-			Vid marknadsföring av alko-
holdrycker	till	konsumenter	holdrycker eller de alkoholhaltiga
genom kommersiella annonser i			preparat som avses i 1 kap. 10 §
periodiska	skrifter eller andra		andra stycket till konsumenter
skrifter på vilka tryckfrihetsför-			genom kommersiella annonser i
ordningen är tillämplig, och som			periodiska skrifter eller andra
med avseende på ordningen för			skrifter på vilka tryckfrihetsför-
utgivningen	är jämförbara med		ordningen är tillämplig, och som
periodiska skrifter, ska annons-			med avseende på ordningen för
erna på ett tydligt sätt återge en			utgivningen är jämförbara med
text som informerar om alko-			periodiska skrifter, ska annons-
holens skadeverkningar (infor-			erna på ett tydligt sätt återge en
mationstext). Om det finns flera			text som informerar om alko-
informationstexter ska minst en			holens skadeverkningar (infor-
av dem återges. Vid upprepad			mationstext). Om det finns flera
annonsering ska de olika infor-			informationstexter ska minst en
mationstexterna		användas om-	av dem återges. Vid upprepad
växlande och om möjligt i lika			annonsering ska de olika infor-
stor omfattning.			mationstexterna användas om-
			växlande och om möjligt i lika
			stor omfattning.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka texter som ska återges och hur dessa ska utformas.

SOU 2017:59

Författningsförslag

8 kap.

Servering av alkoholdrycker Servering av alkoholdrycker m.m.

1 §4

För servering av spritdrycker,	För servering av spritdrycker,
vin, starköl och andra jästa alko-	vin, starköl och andra jästa alko-
holdrycker krävs tillstånd av den	holdrycker och de alkoholhaltiga
kommun där serveringsstället är	preparat som avses i 1 kap. 10 §
beläget (serveringstillstånd).	andra stycket krävs tillstånd av
	den kommun där serveringsstället
	är beläget (serveringstillstånd).

Serveringstillstånd som avser servering i inrikes trafik på fartyg, luftfartyg eller järnvägståg (trafikservering), meddelas dock av den kommun där det företag som vill bedriva serveringen har sitt säte, eller där den person som vill bedriva serveringen har sitt hemvist. Har företaget inte säte inom landet eller personen inte hemvist inom landet, meddelas tillstånd av Stockholms kommun.

Detaljhandelsbolaget får trots	Detaljhandelsbolaget får trots
bestämmelserna i första stycket	bestämmelserna i första stycket
anordna provning av alkohol-	anordna provning av alkohol-
drycker för allmänheten enligt	drycker och av de alkoholhaltiga
riktlinjer i avtalet mellan staten	preparat som avses i 1 kap. 10 §
och bolaget.	andra stycket för allmänheten
	enligt riktlinjer i avtalet mellan
	staten och bolaget.

2 §

Serveringstillstånd kan meddelas för servering till allmänheten eller i förening, företag eller annat slutet sällskap. Tillståndet kan avse servering året runt eller årligen under en viss tidsperiod (stadig- varande serveringstillstånd). Det kan även avse en enstaka tids- period eller ett enstaka tillfälle (tillfälligt serveringstillstånd).

Stadigvarande tillstånd gäller tills vidare. Kommunen får dock om det finns särskilda skäl begränsa tillståndets giltighet till viss tid.

4 Senaste lydelse 2012:205.

Författningsförslag

SOU 2017:59

Serveringstillstånd kan gälla spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker eller en eller flera av dessa drycker.

Tillstånd att anordna prov- smakning av alkoholdrycker enligt 6 och 7 §§ kan meddelas stadigvarande eller för enstaka tidsperiod.

Serveringstillstånd kan gälla spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkoholdrycker och de alko- holhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket eller en eller flera av dessa drycker, eller preparat.

Tillstånd att anordna prov- smakning av alkoholdrycker eller av de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket enligt 6 och 7 §§ kan med- delas stadigvarande eller för en- staka tidsperiod.

	5 §
På hotell som har restaurang-		På hotell som har restaurang-
verksamhet med	serveringstill-	verksamhet med			serveringstill-
stånd i sina lokaler får servering		stånd i sina lokaler får servering
av alkoholdrycker ske på hotell-		av alkoholdrycker eller de alko-
rummet (rumsservering). På så-		holhaltiga preparat				som avses i
dant hotell får även servering från		1 kap. 10 § andra stycket ske på
minibar på hotellrummet ske.		hotellrummet		(rumsservering).
		På sådant hotell får även servering
		från	minibar	på	hotellrummet
		ske.
	6 §5
Anordnande	av provsmak-	Anordnande			av	provsmak-
ning av spritdrycker, vin, starköl		ning av spritdrycker, vin, starköl,
eller andra jästa alkoholdrycker		andra jästa alkoholdrycker eller
vid arrangemang riktade till all-		de	alkoholhaltiga		preparat som
mänheten är tillåtet under förut-		avses i 1 kap. 10 § andra stycket
sättning att		vid arrangemang riktade till all-
		mänheten är tillåtet under förut-
		sättning att

5 Senaste lydelse 2012:205.

SOU 2017:59 Författningsförslag

1. arrangören har ett stadig-	1. arrangören har ett stadig-
varande serveringstillstånd som	varande serveringstillstånd som
omfattar de drycker som prov-	omfattar de drycker eller prepa-
smakningen avser samt den lokal	rat som provsmakningen avser
där provsmakningen ska äga rum,	samt den lokal där provsmak-
eller	ningen ska äga rum, eller
2. de partihandlare som del-	2. de partihandlare som del-
tar enskilt eller gemensamt an-	tar enskilt eller gemensamt an-
söker om och erhåller ett till-	söker om och erhåller ett till-
fälligt tillstånd för provsmak-	fälligt tillstånd för provsmak-
ning av de drycker som avses er-	ning av de drycker eller preparat
bjudas.	som avses erbjudas.

Tillståndshavare som avses i första stycket 1 ska innan arrange-

manget äger rum göra en anmälan till kommunen.
		7 §
Den som tillverkar alkohol-			Den som tillverkar alkohol-
drycker från råvaror som produ-			drycker eller sådana alkoholhaltiga
ceras på den egna gården och			preparat som avses i 1 kap. 10 §
som har ett stadigvarande ser-			andra stycket från råvaror som
veringstillstånd har rätt att, efter			produceras på den egna gården
anmälan till kommunen, vid till-			och som har ett stadigvarande
verkningsstället	erbjuda	prov-	serveringstillstånd		har	rätt att,
smakning av de egenproduce-			efter	anmälan till	kommunen,
rade dryckerna.			vid	tillverkningsstället		erbjuda
			provsmakning av de egenprodu-
			cerade dryckerna eller preparaten.
Om sådant tillstånd		saknas,	Om sådant tillstånd			saknas,
får tillverkaren erbjuda prov-			får tillverkaren erbjuda prov-
smakning av egentillverkade alko-			smakning av egentillverkade alko-
holdrycker vid	tillverknings-		holdrycker eller preparat vid till-
stället efter särskilt tillstånd för			verkningsstället efter särskilt till-
provsmakning.			stånd för provsmakning.

Författningsförslag

SOU 2017:59

13 §

Den som har tillstånd för servering till allmänheten eller stadig- varande tillstånd för servering i slutet sällskap, får köpa de sprit- drycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker som behövs för rörelsen endast av partihandlare eller av detaljhandelsbolaget. Den som har tillstånd för servering i slutet sällskap vid ett enstaka till- fälle eller under en enstaka tidsperiod, får köpa motsvarande drycker endast hos detaljhandelsbolaget.

Vad som sägs i första stycket gäller även för sådana alkohol- haltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket och som är skattepliktiga enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt.

18 §

Tillståndshavaren eller av denne utsedd serveringsansvarig person ska ha tillsyn över serveringen och vara närvarande på serverings- stället under hela serveringstiden. Det sista gäller dock inte vid rumsservering. Den som är serveringsansvarig ska ha fyllt 20 år och vara lämplig för uppgiften med hänsyn till sina personliga egen- skaper och omständigheterna i övrigt.

Tillståndshavaren ska till	Tillståndshavaren ska till
kommunen anmäla den eller de	kommunen anmäla den eller de
personer som har utsetts att an-	personer som har utsetts att an-
svara för serveringen av alkohol-	svara för serveringen av alkohol-
drycker.	drycker och de alkoholhaltiga
	preparat som avses i 1 kap. 10 §
	andra stycket.

Endast den som är anställd av tillståndshavaren eller som är in- hyrd av ett bemanningsföretag får anlitas som köks- eller server- ingspersonal eller för uppgifter som är av betydelse för ordning och nykterhet. Detta gäller dock inte ordningsvakter som förordnats enligt 2 § 4 lagen (1980:578) om ordningsvakter. Restaurangskolor med serveringstillstånd samt, efter överenskommelse med skolan, även andra restauranger med sådant tillstånd får i utbildningssyfte anlita restaurangskolans elever.

SOU 2017:59 Författningsförslag

		19 §
Kommunen	beslutar under		Kommunen	beslutar under
vilka tider alkoholdrycker		får	vilka tider alkoholdrycker och de
serveras. Vid	bestämmande	av	alkoholhaltiga preparat som avses
tiden för servering ska särskilt			i 1 kap. 10 §	andra stycket	får
beaktas vad som sägs i 17 §.			serveras. Vid	bestämmande	av
			tiden för servering ska särskilt
			beaktas vad som sägs i 17 §.
Om inte kommunen beslutar			Om inte kommunen beslutar
annat, får servering av sprit-			annat, får servering av sprit-
drycker, vin, starköl eller andra			drycker, vin, starköl, andra jästa
jästa alkoholdrycker inte på-			alkoholdrycker eller de alkohol-
börjas tidigare än klockan 11.00			haltiga preparat som avses i 1 kap.
och inte pågå längre än till			10 § andra stycket inte påbörjas
klockan 01.00.			tidigare än klockan 11.00 och inte
			pågå längre än till klockan 01.00.

Serveringsstället ska vara utrymt senast 30 minuter efter server- ingstidens utgång.

Bestämmelserna i första–tredje styckena gäller inte rumsserver- ing på hotell eller minibar i hotellrum enligt 5 §.

20 §

Vid servering av alkohol-	Vid servering av alkohol-
drycker ska ansvarig personal se	drycker eller de alkoholhaltiga
till att måttfullhet iakttas och att	preparat som avses i 1 kap. 10 §
störningar på grund av oordning	andra stycket ska ansvarig perso-
eller onykterhet undviks.	nal se till att måttfullhet iakttas
	och att störningar på grund av
	oordning eller onykterhet und-
	viks.
21 §
Priset för en alkoholdryck	Priset för en alkoholdryck
får vid servering inte sättas lägre	eller för ett alkoholhaltigt preparat
än inköpspriset för drycken jämte	som avses i 1 kap. 10 § andra
skäligt påslag. Prissättningen får	stycket får vid servering inte sättas
inte ske på ett sådant sätt att för-	lägre än inköpspriset för drycken
säljning av drycker med högre	eller preparatet jämte skäligt på-
alkoholhalt främjas. Gästerna	slag. Prissättningen får inte ske

SOU 2017:59 Författningsförslag

tillhandahålls av innehavaren eller	får serveras eller i en lokal som
genom dennes försorg och där	yrkesmässigt upplåts för anord-
servering av alkoholdrycker inte	nande av sammankomster i slutna
är tillåten.	sällskap vid vilka mat eller dryck
	tillhandahålls	av	innehavaren
	eller genom dennes försorg och
	där servering av alkoholdrycker
	eller alkoholhaltiga preparat som
	avses i 1 kap. 10 § andra stycket
	inte är tillåten.
Alkoholdrycker som inte får	Alkoholdrycker eller alkohol-
serveras i en lokal som avses i	haltiga preparat som avses i 1 kap.
denna paragraf får inte heller	10 § andra stycket som inte får
förvaras i lokalen eller tillhör-	serveras i en lokal som avses i
ande utrymmen.	denna paragraf får inte heller
	förvaras i lokalen eller tillhör-
	ande utrymmen.
Förbuden enligt denna paragraf gäller inte i fråga om folköl.
9 kap.
2 §6
Kommunen och Polismyn-	Kommunen	och Polismyn-
digheten har tillsyn över efter-	digheten har tillsyn över efter-
levnaden av de bestämmelser	levnaden av de		bestämmelser
som gäller för servering av alko-	som gäller för servering av alko-
holdrycker.	holdrycker och för sådana alkohol-
	haltiga preparat som avses i 1 kap.
	10 § andra stycket.

Kommunen och Polismyndigheten har också tillsyn över detalj- handeln med folköl.

Kommunen ska upprätta en tillsynsplan som ska ges in till läns- styrelsen.

6 Senaste lydelse 2014:770.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. säljer sprit, alkoholdrycker eller alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket utan tillstånd eller annars i strid med denna lag,

2. serverar spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkohol- drycker eller alkoholhaltiga pre- parat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket som har anskaffats

Författningsförslag SOU 2017:59

		20 §7
Kommunen får förbjuda den			Kommunen får förbjuda den
som bedriver servering av alko-			som bedriver servering av alko-
holdrycker på särskilda boenden			holdrycker eller sådana alkohol-
enligt 8 kap. 1 b § att fortsätta			haltiga preparat som avses i 1 kap.
med serveringen eller, om för-			10 § andra stycket på särskilda
bud är en alltför ingripande			boenden enligt	8 kap.	1 b § att
åtgärd, meddela en varning, om			fortsätta med serveringen eller,
den	som	bedriver serveringen	om förbud är en alltför ingrip-
inte	följer	bestämmelserna om	ande åtgärd, meddela en var-
ordning och nykterhet i 3 kap.			ning, om den som bedriver ser-
5 § andra stycket, åldersgränser i			veringen inte följer bestämmel-
7 § eller utlämnande av alkohol-			serna om ordning och nykterhet
drycker i 8 §. Förbud meddelas			i 3 kap. 5 § andra stycket, ålders-
för en tid av sex månader räknat			gränser i 7 § eller utlämnande av
från det att den som bedriver			alkoholdrycker	i 8 §.	Förbud
serveringen har fått del av be-			meddelas för en tid av sex måna-
slutet.			der räknat från det att den som
			bedriver serveringen har fått del
			av beslutet.

Den kommun där serveringsstället är beläget beslutar om ingrip- ande enligt första stycket.

11 kap.

3 § Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet

1. säljer sprit eller alkohol- drycker utan tillstånd eller annars i strid med denna lag,

2. serverar spritdrycker, vin, starköl eller andra jästa alkohol- drycker som har anskaffats på annat sätt än som anges i 8 kap. 13 §, eller

7 Senaste lydelse 2012:205.

SOU 2017:59 Författningsförslag

på annat sätt än som anges i 8 kap. 13 §, eller

3. säljer sprit i strid med bestämmelserna i 6 kap. 4 § första stycket eller 5 § andra stycket

döms för olovlig försäljning av alkohol till böter eller fängelse i

högst två år.
	6 §
Den som innehar alkohol-		Den som innehar alkohol-
drycker i syfte att olovligen sälja		drycker eller alkoholhaltiga pre-
dem döms för olovligt innehav		parat som avses i 1 kap. 10 §
av alkoholdrycker till böter eller		andra stycket i syfte att olovligen
fängelse i högst två år.		sälja dem döms för olovligt
		innehav av alkoholdrycker alter-
		nativt olovligt innehav av alko-
		holhaltiga preparat till böter eller
		fängelse i högst två år.
	7 §
Den som uppsåtligen eller av		Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet anskaffar, överläm-		oaktsamhet anskaffar, överläm-
nar eller bjuder på alkohol-		nar eller bjuder på alkohol-
drycker i	strid med 3 kap. 9 §	drycker eller alkoholhaltiga pre-
döms för	olovligt anskaffande	parat som avses i 1 kap. 10 §
av alkoholdrycker till böter eller		andra stycket i strid med 3 kap.
fängelse i högst två år eller, om		9 § döms för olovligt anskaff-
brottet är grovt, till fängelse i		ande av alkoholdrycker alterna-
högst fyra år.		tivt olovligt anskaffande av alko-
		holhaltiga preparat till böter eller
		fängelse i högst två år eller, om

brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år.

9 §8

Den som uppsåtligen eller av	Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet säljer eller lämnar ut	oaktsamhet säljer eller lämnar ut
alkoholdrycker i strid med	alkoholdrycker eller alkohol-

8 Senaste lydelse 2012:205.

Författningsförslag SOU 2017:59

3 kap. 7 eller 8 § till någon som						haltiga preparat som avses i 1 kap.
inte	har	uppnått		föreskriven		10 §	andra	stycket	i strid med
ålder eller som är märkbart på-						3 kap. 7 eller 8 § till någon som
verkad av alkohol eller annat						inte	har	uppnått	föreskriven
berusningsmedel, eller vid parti-						ålder eller som är märkbart på-
handel underlåter att på sätt						verkad av alkohol eller annat
som föreskrivs i 4 kap. 3 § för-						berusningsmedel, eller vid parti-
vissa sig om att köparen har rätt						handel underlåter att på sätt
att återförsälja eller köpa in varan						som föreskrivs i 4 kap. 3 § för-
döms för olovlig dryckeshanter-						vissa sig om att köparen har rätt
ing till böter eller fängelse i						att återförsälja eller köpa in varan
högst sex månader.						döms för olovlig dryckeshanter-
						ing	alternativt olovlig hantering
						av	alkoholhaltigt		preparat	till
						böter eller fängelse i högst sex
						månader.
För olovlig dryckeshantering						För olovlig dryckeshantering
döms också den som						alternativt		olovlig	hantering	av
						alkoholhaltigt preparat döms också
						den som
1. förvarar			alkoholdryck i			1. förvarar alkoholdryck eller
strid	med	3 kap.		2 §	första	alkoholhaltigt preparat som avses
stycket eller			8 kap.	24 §	tredje	i 1 kap. 10 § andra stycket i strid
stycket,						med	3 kap. 2 § första stycket
						eller 8 kap. 24 § tredje stycket,

2.tillåter alkoholförtäring i strid med 8 kap. 24 § första eller andra stycket,

3.säljer folköl i strid med förbud som meddelats enligt 9 kap. 19 §, eller

4. serverar alkoholdrycker i	4. serverar	alkoholdrycker
strid med förbud som meddelats	eller alkoholhaltiga preparat		som
enligt 9 kap. 20 §.	avses i 1 kap. 10 § andra stycket i
	strid med förbud som meddelats
	enligt 9 kap. 20 §.
Till ansvar ska inte dömas	Till ansvar ska inte dömas
den som i strid med 3 kap. 2 §	den som i strid med 3 kap. 2 §
första stycket eller 8 kap. 24 §	första stycket eller 8 kap.		24 §
tredje stycket förvarar alkohol-	tredje stycket förvarar alkohol-
dryck om det av omständig-	dryck eller	alkoholhaltigt	pre-

Den till vilken lagligen fram- ställda alkoholdrycker, eller så- dana alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket, har anskaffats för personligt bruk ska vara fri från ansvar för med- verkan till brott som avses i detta kapitel.

SOU 2017:59

Författningsförslag

heterna framgår att drycken var avsedd för annat än försäljning eller förtäring på platsen.

parat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket, om det av omstän- digheterna framgår att drycken eller preparatet var avsedda för annat än försäljning eller förtä- ring på platsen.

11 §

För försök eller förberedelse till brott som avses i 1, 3 och 7 §§ döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Detta gäller dock inte gärning som avses i 1 § 2 och som endast gäller förvärv eller inne- hav för personligt bruk.

Den till vilken lagligen fram- ställda alkoholdrycker har an- skaffats för personligt bruk ska vara fri från ansvar för medver- kan till brott som avses i detta kapitel.

		12 kap.
		1 §9
Sprit, alkoholdrycker		och	Sprit, alkoholdrycker	och
alkoholhaltiga preparat som har			alkoholhaltiga preparat, som av-
varit föremål för brott enligt			ses i 1 kap. 10 § såväl första som
denna lag eller deras värde samt			andra stycket, som har varit före-
utbyte av sådant brott ska för-			mål för brott enligt denna lag
klaras förverkade.	Detsamma		eller deras värde samt utbyte av
gäller vad någon har tagit emot			sådant brott ska förklaras för-
som ersättning för kostnader i			verkade. Detsamma gäller	vad
samband med ett sådant brott,			någon har tagit emot som er-
eller värdet av det mottagna, om			sättning för kostnader i sam-
mottagande utgör	brott	enligt	band med ett sådant brott, eller
denna lag. Förverkande av alko-			värdet av det mottagna, om
holdrycker kan ske även hos den			mottagande utgör brott enligt
som är fri från ansvar för brottet			denna lag. Förverkande av alko-
enligt 11 kap. 11 § andra stycket.			holdrycker eller sådana alkohol-

9 Senaste lydelse 2012:205.

SOU 2017:59

Författningsförslag

1.2Förslag till

lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
4 §11
Den som för ett motordrivet	Den som för ett motordrivet
fordon eller en spårvagn efter	fordon eller en spårvagn efter
att ha förtärt alkoholhaltiga	att	ha	förtärt	alkoholhaltiga
drycker i så stor mängd att	drycker eller alkoholhaltiga pre-
alkoholkoncentrationen under	parat	som avses		i 1 kap.	10 §
eller efter färden uppgår till	andra		stycket	alkohollagen
minst 0,2 promille i blodet eller	(2010:1622) i så stor mängd att
0,10 milligram per liter i utand-	alkoholkoncentrationen				under
ningsluften döms för rattfylleri	eller efter färden uppgår till
till böter eller fängelse i högst	minst 0,2 promille i blodet eller
sex månader.	0,10 milligram per liter i utand-
	ningsluften döms för rattfylleri
	till böter eller fängelse i högst
	sex månader.

För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination.

För rattfylleri enligt första	För rattfylleri enligt första
stycket döms också den som för	stycket döms också den som för
ett motordrivet fordon eller en	ett motordrivet fordon eller en
spårvagn och då är så påverkad	spårvagn och då är så påverkad
av alkoholhaltiga drycker att det	av alkoholhaltiga drycker eller
kan antas att han eller hon inte	alkoholhaltiga preparat som avses
kan framföra fordonet på ett	i 1 kap. 10 § andra stycket alko-

11 Senaste lydelse 1999:217.

SOU 2017:59

Författningsförslag

1.3Förslag till

lag om ändring i lagen (1958:205)

om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1958:205) om för- verkande av alkoholhaltiga drycker m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §12

Alkoholhaltiga

drycker

eller

Alkoholhaltiga drycker, alko-

andra medel som har trafikfarlig

holhaltiga

preparat

som

avses i

påverkan, vilka påträffas hos den

1 kap. 10 § andra stycket alkohol-

som brutit mot 4 eller 4 a § lagen

lagen

(2010:1622)

eller

andra

(1951:649) om straff för vissa

medel som har trafikfarlig på-

trafikbrott,

30 §

lagen

verkan, vilka påträffas hos den

(1990:1157)

säkerhet vid

som brutit mot 4 eller

4 a §

tunnelbana och spårväg, 10 kap.

lagen (1951:649) om straff för

2 §

järnvägslagen

(2004:519),

vissa

trafikbrott,

30 §

lagen

13 kap. 2 eller 3 § luftfartslagen

(1990:1157)

säkerhet

vid

(2010:500) eller 20 kap. 4

eller

tunnelbana och spårväg, 10 kap.

5 §

sjölagen

(1994:1009)

ska

2 §

järnvägslagen

(2004:519),

förklaras

förverkade, om

det

13 kap. 2 eller 3 § luftfartslagen

inte finns särskilda skäl mot det.

(2010:500) eller 20 kap. 4

eller

5 §

sjölagen

(1994:1009)

ska

förklaras

förverkade, om

det

inte finns särskilda skäl mot det.

Detsamma ska gälla om så-

dana drycker eller medel på-

dana

drycker,

preparat

eller

träffas hos den som medföljt vid

medel påträffas hos den som

tillfället, om medlen kan antas

medföljt vid tillfället, om med-

ha varit avsedda även för den

len kan antas ha varit avsedda

som begått gärningen.

även för den som begått gär-

ningen.

Spritdrycker, vin, starköl eller

Spritdrycker,

vin,

starköl,

andra jästa alkoholdrycker som

andra jästa alkoholdrycker

eller

påträffas

hos

den

som förtär

alkoholhaltiga preparat som avses

12 Senaste lydelse 2010:2007.

SOU 2017:59 Författningsförslag

2 §13

Vid beslag av egendom som avses i 1 § ska vad som i allmänhet är föreskrivet om beslag i brottmål tillämpas, dock med följande

avvikelser:
1. Beslagtagen egendom får			1. Beslagtagen		egendom	får
bevisligen förstöras om värdet			bevisligen	förstöras om värdet
är ringa eller om det annars			är ringa eller om det annars
måste anses försvarligt att för-			måste anses försvarligt att för-
störa egendomen. I annat fall får			störa egendomen. I annat fall får
egendomen säljas. Spritdrycker,			egendomen säljas. Spritdrycker,
vin, starköl och öl får säljas till			vin, starköl och öl får säljas till
den som har rätt att tillverka			den som har rätt att tillverka
eller att bedriva partihandel med			eller att bedriva partihandel med
sådana varor enligt alkohollagen			sådana varor enligt alkohollagen
(2010:1622).	Annan	egendom	(2010:1622). I fråga om försälj-
får säljas på det sätt som med			ning till	partihandlare omfattas
hänsyn till egendomen är lämp-			även alkoholhaltiga preparat som
ligt. Intäkter vid försäljning av			avses i 1 kap. 10 § andra stycket
beslagtagen	egendom	tillfaller	om det är skattepliktiga varor
staten.			enligt lagen (1994:1564) om alko-
			holskatt.	Annan	egendom	får
			säljas på det sätt som med hän-
			syn till egendomen är lämpligt.
			Intäkter vid försäljning av beslag-
			tagen egendom tillfaller staten.

Beslut om att förstöra eller sälja egendom får fattas av under- sökningsledaren eller åklagaren. I de fall som avses i 23 kap. 22 § första stycket rättegångsbalken får ett sådant beslut fattas även av Polismyndigheten.

Om ett beslag hävs och egendomen är förstörd eller såld enligt denna paragraf, ska ersättning betalas av allmänna medel. Ersätt- ningens storlek ska motsvara egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller vad som annars är skäligt. Beslut om ersättning fattas av åklagaren. Den som drabbats av beslaget får begära rättens prövning av beslutet om ersättning. Det ska göras inom en månad från det att han eller hon fick del av beslutet. Ansökan görs vid den

13 Senaste lydelse 2014:616.

Författningsförslag SOU 2017:59

domstol som kunnat pröva beslaget. Ersättning betalas ut av läns-

styrelsen på begäran av åklagaren.
1 a. Om värdet på en beslag-	1 a. Om värdet på en beslag-
tagen alkoholhaltig dryck är	tagen alkoholhaltig dryck eller
ringa, får en polisman besluta att	ett sådant alkoholhaltigt preparat
drycken bevisligen ska förstö-	som avses i 1 kap. 10 § andra
ras. Även i dessa fall tillämpas 1	stycket är ringa, får en polisman
tredje stycket.	besluta att drycken bevisligen
	ska förstöras. Även i dessa fall
	tillämpas 1 tredje stycket.

2. Om en polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i ett föreläggande av ordningsbot, ska anmälan om beslaget göras till Polismyndigheten.

3. I fråga om sådana drycker					3. I fråga om sådana drycker
som avses i 1 § tredje stycket					eller preparat som avses i 1 §
och som förtärs eller förvaras i					tredje stycket och som förtärs
strid	med villkor enligt 2 kap.				eller förvaras i strid med villkor
16 § andra stycket första men-					enligt 2 kap. 16 § andra stycket
ingen eller med 2 kap. 18 § eller					första meningen eller med 2 kap.
med	4 kap. 4 §		ordningslagen		18 § eller	med	4 kap. 4 § ord-
(1993:1617) eller med 9 kap. 2 §					ningslagen (1993:1617) eller med
järnvägslagen (2004:519) har den					9 kap.	2 §	järnvägslagen
som tjänstgör som ordningsvakt					(2004:519) har den som tjänst-
vid	en	allmän	sammankomst		gör som ordningsvakt vid en all-
eller	offentlig tillställning eller				män sammankomst eller offent-
inom ett		trafikföretags område			lig tillställning eller inom ett
eller dess färdmedel eller som					trafikföretags område eller dess
befattningshavare			i	säkerhets-	färdmedel eller som befattnings-
eller	ordningstjänst			vid järnväg	havare i säkerhets- eller ord-
samma rätt att ta egendomen i					ningstjänst	vid	järnväg samma
beslag som enligt rättegångs-					rätt att ta egendomen i beslag
balken tillkommer en polisman.					som enligt rättegångsbalken till-
					kommer en polisman.

En ordningsvakt eller en befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg som har verkställt beslag ska skyndsamt anmäla detta till Polismyndigheten och överlämna den beslagtagna egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Författningsförslag

SOU 2017:59

1.5Förslag till

lag om ändring i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg

Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
30 §15
Den som för ett maskin-	Den som för ett maskin-
drivet spårfordon på tunnelbana	drivet spårfordon på tunnelbana
efter att ha förtärt alkohol-	efter att ha förtärt alkohol-
haltiga drycker i så stor mängd	haltiga drycker eller alkohol-
att alkoholkoncentrationen under	haltiga preparat som avses i 1 kap.
eller efter färden uppgår till	10 § andra stycket alkohollagen
minst 0,2 promille i blodet eller	(2010:1622) i så stor mängd att
0,10 milligram per liter i utand-	alkoholkoncentrationen under
ningsluften döms till böter eller	eller efter färden uppgår till
fängelse i högst sex månader.	minst 0,2 promille i blodet eller
	0,10 milligram per liter i utand-

ningsluften döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms också den som för ett maskindrivet spårfordon på tunnelbana efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller

annan behörig receptutfärdares ordination.
Till samma straff döms också	Till samma straff döms också
den som för ett maskindrivet	den som för ett maskindrivet
spårfordon på tunnelbana och	spårfordon	på tunnelbana och
då är så påverkad av alkohol-	då är så påverkad av alkohol-
haltiga drycker att det kan antas	haltiga drycker eller alkohol-
att han eller hon inte kan fram-	haltiga preparat som avses i 1 kap.
föra fordonet på ett betrygg-	10 § andra	stycket	alkohollagen
ande sätt. Detsamma gäller om	att det kan	antas	att han eller

15 Senaste lydelse 2004:518.

Författningsförslag

SOU 2017:59

1.6Förslag till

lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 18, 29 och 32 §§, 3 kap. 25 § samt 4 kap. 4 och 11 §§ ordningslagen (1993:1617) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		2 kap.
		18 §16
Vid en	offentlig tillställning		Vid		en offentlig	tillställning
får spritdrycker, vin, starköl eller			får	spritdrycker, vin,			starköl,
andra jästa alkoholdrycker drickas			andra jästa alkoholdrycker eller
bara om det sker vid tillåten			sådana		alkoholhaltiga		preparat
servering	av	sådana drycker.	som	avses i 1 kap.		10 § andra
Spritdrycker,		vin, starköl eller	stycket alkohollagen (2010:1622)
andra jästa alkoholdrycker som			förtäras bara om det sker vid
inte får drickas vid tillställningen			tillåten		servering	av	sådana
får inte heller förvaras i lokalen			drycker eller preparat. Sprit-
eller på platsen.			drycker, vin, starköl, andra jästa
			alkoholdrycker eller sådana alko-
			holhaltiga preparat			som	avses i
			1 kap. 10 § andra stycket alkohol-

lagen som inte får förtäras vid tillställningen får inte heller för- varas i lokalen eller på platsen.

Polismyndigheten får för särskilda fall medge undantag från första stycket.

Den som bryter mot förbudet i första stycket är skyldig att på tillsägelse lämna tillställningen.

16 Senaste lydelse 2010:1625.

SOU 2017:59

Författningsförslag

29 §17

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som upp- såtligen eller av oaktsamhet

1.i egenskap av anordnare bryter mot kravet på tillstånd eller anmälan i 4 eller 5 § eller mot ett villkor eller ett förbud som har meddelats enligt 4 § andra stycket, 5 § fjärde stycket, 15 §, 16 § andra stycket eller 25 §,

2.lämnar oriktig uppgift om något förhållande som han eller hon enligt tillämpliga föreskrifter är skyldig att upplysa om i en ansökan eller en anmälan eller om sådana omständigheter som Polismyndig- heten kan begära uppgift om med stöd av 9 § första stycket,

3.anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning i ett tält som saknar föreskrivet godkännande eller bryter mot ett användningsförbud eller mot ett villkor som har meddelats för användandet,

4.anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning och då tillåter användning av en tivolianordning som saknar före- skrivet godkännande eller bryter mot ett användningsförbud eller mot ett villkor som har meddelats för användandet,

5.anordnar en offentlig tillställning i strid med 14 §,

6.anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning utan tillstånd enligt 19 eller 20 § i fall då sådant tillstånd behövs, eller

7.anordnar eller fortsätter en allmän sammankomst eller offent- lig tillställning trots att sammankomsten eller tillställningen har inställts eller upplösts enligt 22 eller 23 §.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i 18 § första stycket mot förtär- ing eller förvaring av alkohol- drycker döms till penningböter, om inte gärningen är belagd med straff i någon annan författning.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i 18 § första stycket mot förtär- ing eller förvaring av alkohol- drycker och sådana alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket alkohollagen (2010:1622) döms till penning- böter, om inte gärningen är be- lagd med straff i någon annan författning.

17 Senaste lydelse 2014:590.

I fråga om beslag och för- verkande av spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkohol- drycker eller alkoholhaltiga pre- parat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket alkohollagen (2010:1622) hos den som förtär eller förvarar sådana drycker eller preparat i strid med 18 § eller med villkor enligt 16 § andra stycket första meningen finns bestämmelser i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

En polisman får vid tillträdet till en offentlig tillställning lik- som i lokalen eller på platsen för tillställningen företa kroppsvisi- tation för att söka efter sprit- drycker, vin, starköl, andra jästa alkoholdrycker eller alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket alkohollagen om Polismyndigheten inte har med- delat sådant undantag som sägs i 18 § andra stycket. Kropps- visitation får vidtas endast om det finns anledning att anta att den som ska visiteras medför så- dana drycker eller preparat till tillställningen. Detsamma gäller i fråga om en allmän samman- komst, om Polismyndigheten

Författningsförslag

SOU 2017:59

Har flera medverkat till en gärning som avses i första stycket ska 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken tillämpas.

32 §18 I fråga om beslag och för-

verkande av spritdrycker, vin, starköl eller andra jästa alkohol- drycker hos den som förtär eller förvarar sådana drycker i strid med 18 § eller med villkor enligt 16 § andra stycket första men- ingen finns bestämmelser i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

En polisman får vid tillträdet till en offentlig tillställning lik- som i lokalen eller på platsen för tillställningen företa kroppsvisi- tation för att söka efter sprit- drycker, vin, starköl eller andra jästa alkoholdrycker, om Polis- myndigheten inte har meddelat sådant undantag som sägs i 18 § andra stycket. Kroppsvisitation får vidtas endast om det finns an- ledning att anta att den som ska visiteras medför sådana drycker till tillställningen. Detsamma gäller i fråga om en allmän sam- mankomst, om Polismyndig- heten enligt 16 § andra stycket första meningen har meddelat villkor som innebär förbud mot

18 Senaste lydelse 2010:1625.

I fråga om beslag och för- verkande av spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkohol- drycker eller alkoholhaltiga prepa- rat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket alkohollagen (2010:1622) hos den som förtär sådana drycker eller preparat i strid med lokala föreskrifter finns bestämmelser i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

SOU 2017:59

Författningsförslag

förtäring och förvaring av så- dana drycker som sägs i 18 §.

enligt 16 § andra stycket första meningen har meddelat villkor som innebär förbud mot förtäring och förvaring av sådana drycker eller preparat som sägs i 18 §.

3 kap.

25 §19

Har en offentlig plats tagits i anspråk för varor eller någon annan egendom i strid med bestämmelserna i 1 §, får egendomen förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga fortsatt över- trädelse och förverkandet inte är oskäligt.

Vapen som har använts i strid med 6 § första eller andra stycket och ammunition som är avsedd för vapnet, får förklaras förverkade efter vad som kan anses skäligt.

Angående beslag av egendom som kan antas vara förverkad en- ligt första eller andra stycket, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken.

I fråga om beslag och för- verkande av spritdrycker, vin, starköl eller andra jästa alkohol- drycker hos den som förtär så- dana drycker i strid med lokala föreskrifter finns bestämmelser i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

4 kap.
4 §20
Alkoholdrycker får inte förtä-	Alkoholdrycker		och	alkohol-
ras inom ett trafikföretags område	haltiga preparat som avses i 1 kap.
eller på dess färdmedel. Detta	10 § andra	stycket	alkohollagen
gäller inte i fråga om förtäring	(2010:1622)	får inte		förtäras

19Senaste lydelse 2010:1625.

20Senaste lydelse 2010:1625.

Författningsförslag SOU 2017:59

av drycker vid tillåten servering				inom	ett trafikföretags		område
och inte heller om trafikföretaget				eller på dess färdmedel. Detta
för särskilt fall har medgett för-				gäller inte i fråga om förtäring
täringen.				av drycker eller preparat vid tillå-
				ten servering och inte heller om
				trafikföretaget för särskilt				fall
				har medgett förtäringen.
Med	alkoholdrycker förstås			Med alkoholdrycker			förstås
sådana drycker som avses i 1 kap.				sådana drycker som avses i 1 kap.
5 § alkohollagen (2010:1622).				5 § alkohollagen.
			11 §
I fråga om beslag och förver-				I fråga om beslag och förver-
kande	av	alkoholdrycker hos		kande av alkoholdrycker och så-
den som förtär sådana drycker i				dana alkoholhaltiga preparat som
strid med 4 § finns bestämmel-				avses i 1 kap. 10 § andra stycket
ser i lagen (1958:205) om för-				alkohollagen		(2010:1622)		hos
verkande		av	alkoholhaltiga	den som förtär sådana drycker
drycker m.m.				eller preparat i strid med				4 §
				finns	bestämmelser i		lagen
				(1958:205)		om förverkande		av
				alkoholhaltiga drycker m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

SOU 2017:59

Författningsförslag

1.7Förslag till

lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	20 kap.
	4 §21
Den som framför ett fartyg,		Den som framför ett fartyg,
som med motordrift kan fram-		som med motordrift kan fram-
föras med en hastighet om minst		föras med en hastighet om minst
femton knop eller som har ett		femton knop eller som har ett
skrov med en största längd av		skrov med en största längd av
minst tio meter, efter att ha		minst tio meter, efter att ha
förtärt	alkoholhaltiga drycker i	förtärt	alkoholhaltiga		drycker
så stor mängd att alkoholkoncen-		eller alkoholhaltiga preparat som
trationen under eller efter färden		avses i 1 kap. 10 § andra stycket
uppgår till minst 0,2 promille i		alkohollagen		(2010:1622)		i	så
blodet	eller 0,10 milligram per	stor mängd att alkoholkoncen-
liter i	utandningsluften, döms	trationen under eller efter färden
för sjöfylleri till böter eller fäng-		uppgår till minst 0,2 promille i
else i högst sex månader. Det		blodet	eller	0,10 milligram			per
som föreskrivs om den som		liter i	utandningsluften,			döms
framför ett fartyg gäller även		för sjöfylleri till böter eller fäng-
den som i övrigt på ett sådant		else i högst sex månader. Det
fartyg fullgör en uppgift av		som föreskrivs om den som
väsentlig betydelse för säker-		framför ett fartyg gäller även
heten till sjöss.		den som i övrigt på ett sådant
		fartyg fullgör en uppgift av
		väsentlig betydelse för säker-
		heten till sjöss.
För sjöfylleri döms också den		För sjöfylleri döms också den
som framför ett fartyg eller i		som framför ett fartyg eller i
övrigt på ett fartyg fullgör en		övrigt på ett fartyg fullgör en
uppgift	av väsentlig betydelse	uppgift	av	väsentlig	betydelse

21 Senaste lydelse 2010:297.

SOU 2017:59

Författningsförslag

1.8Förslag till

lag om ändring i lagen (1996:701)

om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets be- fogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §22

Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:

1.krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av pro- dukter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,

2.narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),

3.vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

4.injektionssprutor och kanyler,

5.dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,

6.springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,

7.kulturföremål som avses i 5 kap. lagen (1988:950) om kultur- minnen m.m.,

8.hundar och katter för annat ändamål än handel,

9. spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt alkohollagen (2010:1622), samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),

9. spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkoholdrycker och teknisk sprit enligt alkohollagen (2010:1622) och alkoholhaltiga preparat, som avses i såväl första stycket som andra stycket i 1 kap. 10 § alkohollagen, samt tobaks- varor vid kontroll av åldersgrän- sen i 13 § tobakslagen (1993:581),

22 Senaste lydelse 2014:1497.

Alkoholdrycker och alkohol- haltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket alkohollagen (2010:1622) får inte förtäras inom järnvägssystem. Förbudet gäller inte i fråga om förtäring av drycker eller preparat vid tillå- ten servering och inte heller om ett järnvägsföretag eller en infra- strukturförvaltare för särskilt fall har medgett förtäringen. Med alkoholdrycker förstås så- dana drycker som avses i 1 kap. 5 § alkohollagen.

SOU 2017:59

Författningsförslag

1.9Förslag till

lag om ändring i järnvägslagen (2004:519)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 §, 10 kap. 2 och 6 §§ järnvägs- lagen (2004:519) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

2 §23 Alkoholdrycker får inte för-

täras inom järnvägssystem. För- budet gäller inte i fråga om för- täring av drycker vid tillåten servering och inte heller om ett järnvägsföretag eller en infra- strukturförvaltare för särskilt fall har medgett förtäringen. Med alkoholdrycker förstås så- dana drycker som avses i 1 kap. 5 § alkohollagen (2010:1622).

		10 kap.
		2 §
Den som för ett maskindri-			Den som för ett maskindri-
vet spårfordon på järnväg efter			vet spårfordon på järnväg efter
att ha förtärt	alkoholhaltiga		att ha	förtärt alkoholhaltiga
drycker i så stor mängd att alko-			drycker eller alkoholhaltiga prepa-
holkoncentrationen under		eller	rat som avses i 1 kap. 10 § andra
efter färden uppgår till minst			stycket alkohollagen (2010:1622) i
0,2 promille i	blodet	eller	så stor mängd att alkoholkoncent-
0,10 milligram per liter i utand-			rationen under eller efter färden
ningsluften döms till böter eller			uppgår till minst 0,2 promille i
fängelse i högst sex månader.			blodet	eller 0,10 milligram per

23 Senaste lydelse 2010:1630.

Till samma straff döms också den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller alkoholhaltiga pre- parat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket alkohollagen att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet på ett be- tryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel.

Är ett brott som avses i första, andra eller tredje stycket att anse som grovt, ska föraren dömas till fängelse i högst två år. När det bedöms om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om

Författningsförslag

SOU 2017:59

liter i utandningsluften döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms också den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination.

Till samma straff döms också den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han eller hon inte kan framföra for- donet på ett betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel.

Är ett brott som avses i första, andra eller tredje stycket att anse som grovt, skall föraren dömas till fängelse i högst två år. När det bedöms om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om

1.föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utand- ningsluften,

2.föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, eller

3.framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Den som utan att föra ett maskindrivet spårfordon vid järnväg fullgör en tjänst där det ingår uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten och då är så påverkad av alkohol eller något annat medel att det kan antas att han eller hon inte kan utföra dessa uppgifter på ett betryggande sätt döms till böter eller fängelse i högst två år.

Författningsförslag

SOU 2017:59

1.10Förslag till

lag om ändring i luftfartslagen (2010:500)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § och 13 kap. 2 § luftfarts- lagen (2010:500) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
5 kap.
9 §
Den får inte tjänstgöra om-	Den får inte tjänstgöra om-
bord som på grund av sjukdom,	bord som på grund av sjukdom,
uttröttning, påverkan av alko-	uttröttning, påverkan av alko-
holhaltiga drycker eller andra	holhaltiga drycker, sådana alko-
medel eller av andra sådana skäl	holhaltiga preparat		som	avses i
inte kan fullgöra sina uppgifter	1 kap. 10 § andra stycket alkohol-
på ett betryggande sätt.	lagen	(2010:1622)	eller	andra
	medel eller av andra sådana skäl
	inte kan fullgöra sina uppgifter
	på ett betryggande sätt.
13 kap.
2 §
Den som manövrerar ett luft-	Den som manövrerar ett luft-
fartyg eller i övrigt ombord på	fartyg eller i övrigt ombord på
ett luftfartyg fullgör en uppgift	ett luftfartyg fullgör en uppgift
av väsentlig betydelse för flyg-	av väsentlig betydelse för flyg-
säkerheten efter att ha förtärt	säkerheten efter att ha förtärt
alkoholhaltiga drycker i så stor	alkoholhaltiga drycker eller alko-
mängd att alkoholkoncentratio-	holhaltiga preparat		som	avses i
nen under eller efter fullgöran-	1 kap. 10 § andra stycket alkohol-
det av uppgifterna uppgår till	lagen (2010:1622) i så stor mängd
minst 0,2 promille i blodet eller	att alkoholkoncentrationen under
0,10 milligram per liter i utand-	eller efter fullgörandet av upp-
ningsluften döms för flygfylleri	gifterna uppgår till minst 0,2 pro-
till böter eller fängelse i högst	mille	i blodet eller 0,10 milli-
sex månader. Detsamma gäller	gram per liter i utandningsluften
den som utövar tjänst som an-	döms för flygfylleri till böter
ges i 6 kap. 20 §.	eller fängelse i högst sex måna-

SOU 2017:59 Författningsförslag

		15 kap.
		5 §25
Bestämmelser	om	förbud	Bestämmelser			om	förbud
mot reklam för alkoholdrycker			mot reklam för alkoholdrycker
och tobaksvaror	finns	i 7 kap.	och	alkoholhaltiga		preparat		som
3 § alkohollagen (2010:1622) och			avses i 1 kap. 10 § andra stycket
i 14 § tobakslagen (1993:581).			alkohollagen		(2010:1622)			samt
			tobaksvaror		finns	i 7 kap.		3 §
			alkohollagen och i 14 § tobaks-
			lagen (1993:581).
		9 §
Program i ljudradiosändning			Program i ljudradiosändning
får inte sponsras av någon vars			får inte sponsras av någon vars
huvudsakliga verksamhet är att			huvudsakliga verksamhet är att
tillverka eller sälja alkoholdrycker			tillverka eller sälja alkoholdrycker
eller tobaksvaror.			eller	tobaksvaror		eller	sådana
			alkoholhaltiga preparat som avses
			i 1 kap. 10 § andra stycket alko-
			hollagen (2010:1622).

	16 kap.
	15 §26
Om en mot Sverige helt eller		Om en mot Sverige helt eller
huvudsakligen riktad tv-sänd-		huvudsakligen riktad tv-sänd-
ning från ett programföretag		ning från ett programföretag
etablerat i en annan EES-stat		etablerat i en annan EES-stat
strider mot 6 kap.	2 § andra	strider mot 6 kap.	2 § andra
stycket 1 eller 2 när det gäller		stycket 1 eller 2 när det gäller
produktplacering av	alkohol-	produktplacering av	alkohol-
drycker eller 7 kap. 2 § när det		drycker eller 7 kap. 2 § när det
gäller att program inte får spons-		gäller att program inte får spons-
ras av någon vars huvudsakliga		ras av någon vars huvudsakliga
verksamhet är att tillverka alko-		verksamhet är att tillverka alko-
holdrycker, får en behörig myn-		holdrycker eller sådana alkohol-
dighet i Sverige kontakta en be-		haltiga preparat som avses i 1 kap.

25Senaste lydelse 2010:1635.

26Senaste lydelse 2010:1635.

Ett ärende hos nämnden om prövning enligt 1 § första stycket får väckas endast av den leveran- tör av spritdryck, vin, starköl eller sådant alkoholhaltigt prepa- rat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket alkohollagen (2010:1622)

SOU 2017:59

Författningsförslag

1.12Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2007:1216) med instruktion

för Alkoholsortimentsnämnden

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ i förordningen (2007:1216) med instruktion för Alkoholsortimentsnämnden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §27

Alkoholsortimentsnämnden har till uppgift att pröva följande typer av beslut som det i alkohollagen (2010:1622) omnämnda detaljhandelsmonopolet har fattat enligt det avtal som upprättats enligt 5 kap. 1 § alkohollagen, nämligen beslut varigenom bolaget

1. avvisat ett visst vin, stark-	1. avvisat ett visst vin, stark-
öl, en viss annan jäst alkohol-	öl, sådant alkoholhaltigt preparat
dryck eller spritdryck från sitt	som avses i 1 kap. 10 § andra
sortiment, eller	stycket alkohollagen, en viss annan
	jäst alkoholdryck, eller sprit-
	dryck från sitt sortiment, eller
2. avfört ett visst vin, starköl,	2. avfört ett visst vin, starköl,
en viss annan jäst alkoholdryck	sådant alkoholhaltigt preparat
eller spritdryck ur sitt sortiment.	som avses i 1 kap. 10 § andra
	stycket alkohollagen, en viss annan
	jäst alkoholdryck eller sprit-
	dryck ur sitt sortiment.

2 § Ett ärende hos nämnden om

prövning enligt 1 § första stycket får väckas endast av den leveran- tör av spritdryck, vin eller stark- öl vars produkt avvisats från eller avförts ur bolagets sortiment.

27 Senaste lydelse 2010:1643.

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2017:59

ett nätverk för länsstyrelsernas tillsynshandläggare inom alkohol och tobak inom ramen för SLATT (Sveriges länsstyrelser utvecklar alkohol- och tobakstillsynen), Visita, IOGT-NTO och Centralför- bundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Information har även inhämtats via telefonmöten med kommunala handläggare med ansvar för olika alkoholfrågor.

Utredningen har även inhämtat information om relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet och utredningsväsendet, EU och andra internationella organisationer. Detta redogörs för och hänvisas till löpande genom betänkandetexten.

2.3Delbetänkandets disposition

I betänkandet behandlas frågor om reglering av alkoholhaltiga pre- parat som är avsedda för förtäring i ett sammanhang i kapitel 3–13.

I kapitel 3 redogörs för de huvudsakliga utgångspunkterna för utredningen.

Kapitel 4 innehåller vissa definitionsfrågor kring begreppet alko- holhaltigt preparat.

I kapitel 5 redogörs för utredningens överväganden och förslag i fråga om handel med och servering av alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel.

Kapitel 6 behandlar reglering av alkoholhaltiga produkter som kan innebära särskilda hälsorisker, som till exempel alkoholhaltigt pulver.

Kapitel 7 handlar om marknadsföringsfrågor.

I kapitel 8 redogörs för organisationen för tillsyn. Kapitel 9 behandlar straffbestämmelser m.m. Kapitel 10 handlar om olika beskattningsfrågor.

I kapitel 11 redovisas konsekvenserna av de förslag som utred- ningen lämnar.

I kapitel 12 redogörs för ikraftträdande och övergångsbestäm- melser.

I kapitel 13 slutligen återfinns författningskommentaren.

Till delbetänkandet har utredningens direktiv bifogats som bilaga.

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

SOU 2017:59

Hudiksvall och Lund och 1870 beslutade riksdagen att all vinst skulle gå till staten. År 1905 infördes detta system i hela landet.2

Under perioden 1919–1955 dominerades svensk alkoholpolitik av det s.k. Brattsystemet, som var ett detaljerat restriktionssystem vilket byggde på uppkomsten av systembolag. Den bakomliggande tanken var att försöka kontrollera och begränsa tillgången på alkohol samt att eliminera de privata vinstintressena. Inom ramen för Bratt- systemet infördes ”motboken” över hela landet år 1919. Det innebar att det fanns en motbok utställd på varje inköpsberättigad person där alkoholdrycksinköp bokfördes. Syftet med motboken var indi- viduell kontroll vid försäljning av alkoholdrycker. Systembolagen blev under denna period obligatoriska och landstäckande och fick ansvaret för all handel med rusdrycker.3

Vid sidan av detta växte sig nykterhetsrörelsen allt starkare och strävade efter ett totalt alkoholförbud. En konsulterande folkomröst- ning ägde rum år 1922 i vilken 51 procent av den svenska befolk- ningen röstade emot ett allmänt rusdrycksförbud. Därefter ansågs den frågan ha fallit. 1954–55 års nykterhetsreform ledde till att mot- boken avskaffades. En annan förändring var att alla regionala system- bolag slogs ihop till ett enda statligt bolag; det rikstäckande System- bolaget. Grundtanken bakom reformen var frihet och ansvar för den enskilde. Förhoppningen att detta skulle leda till minskad alko- holkonsumtion infriades dock inte utan i stället ökade försäljningen av spritdrycker kraftigt. För att komma till rätta med detta försökte staten bland annat att använda sig av skattehöjningar och legitima- tionskontroll vid köp av rusdrycker.4

I slutet av 1960-talet intensifierades den alkoholpolitiska debatten, delvis på grund av att det förekommit problem med mellanöls- försäljningen.5 Den så kallade alkoholpolitiska utredningen (APU) lämnade sitt slutbetänkande 1974 och man tillsatte därefter en sär-

2Se bl.a. Billum, Susanne m.fl. Alkohollagen En kommentar, 1995, s. 9 samt Systembolagets webbplats; www.systembolagethistoria.se

3Se bl.a. Billum m.fl., a.a., s. 9 f. samt www.systembolagethistoria.se

4Se bl.a. Billum m.fl., ibid samt www.systembolagethistoria.se

51965 infördes det så kallade ”mellanölet” i handeln. Det hade en alkoholhalt om cirka 4,5 volym- procent, vilket innebär att det i dag hade klassificerats som starköl. År 1972 infördes en ålders- gräns på 18 år för inköp av mellanöl och detta öl togs ur livsmedelshandeln redan år 1977 efter beslut av riksdagen bl.a. då dess lättillgänglighet angavs som en starkt bidragande orsak till ungdomars alkoholskador.

SOU 2017:59

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

skild beredningsgrupp inom regeringskansliet för att göra en samlad bedömning av de alkoholpolitiska frågorna.6

3.2.2Utvecklingen i modern tid

År 1977 beslutade riksdagen med bred enighet att anta ett samlat alkoholpolitiskt program med tonvikt på socialpolitiska insatser i vid mening och ökade resurser till förebyggande åtgärder och upp- lysningsverksamhet. Målsättningen var att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala alkoholkonsumtionen, som bedömdes som alltför hög, och att komma till rätta med alko- holmissbruket. Enligt regeringen byggde denna politik på kunskap och beprövade erfarenheter av tillgänglighetens betydelse för ut- vecklingen av totalkonsumtionen och alkoholskadorna; nämligen att en ökad tillgänglighet av alkohol medför en ökad totalkonsum- tion och ökade skador på grund av alkohol. I riktlinjerna ingick därför bland annat en aktiv prispolitik och försäljning av alkohol i kontrollerade former. Den lagstiftning7 som infördes i samband härmed syftade till att begränsa det privata vinstintresset, att be- gränsa tillgängligheten av alkoholdrycker samt att skydda barn och unga.8 Alkoholpolitiken byggde bland annat på en rapport från Världshälsoorganisationen (World Health Organization, WHO) där man pekade på att minskad allmän konsumtion ledde till mins- kade alkoholskador i hela befolkningen.9 Detta samband har be- nämnts totalkonsumtionsmodellen. Sedan det alkoholpolitiska be- slutet 1977 har den svenska alkoholpolitiken i stor utsträckning vägletts av dessa forskningsrön.10

Alkoholhaltiga preparat och teknisk sprit reglerades vid denna tid inte i de lagar som avsåg tillverkning och handel av alkoholhal- tiga drycker utan i en separat lag.11 En närmare beskrivning av ut- vecklingen av den rättsliga regleringen av alkoholhaltiga preparat återfinns i kapitel 4.

6Billum m.fl., Alkohollagen En kommentar, s. 11.

7Se framför allt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker m.m. och lagen (1977:293) om handel med drycker.

8Prop. 1976/77:108 bl.a. s. 1f., prop. 2009/10:125 s. 56, se även Billum m.fl., Alkohollagen En kommentar, s. 11.

9Alcohol Control Policies in Public Health Perspective, WHO, 1975.

10Se bl.a. regeringens skrivelse 2015/16:86 s. 9.

11Lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (LFTA).

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

SOU 2017:59

I samband med Sveriges tillträde till EES-avtalet och senare medlemskap i EG (numera EU) avvecklades alkoholmonopolens exklusiva import-, export-, partihandels- och tillverkningsrättig- heter. Detaljhandelsmonopolet under Systembolaget blev dock kvar. EU-kommissionen uttalade i fråga om detta monopol bland annat att om Sverige avlägsnade alla diskriminerande effekter fann kom- missionen inte anledning att på eget initiativ vidta åtgärder mot monopolet.12

I den proposition som föregick tidigare gällande alkohollag (1994:1738) konstaterade regeringen att överkonsumtion av alko- hol förde med sig omfattande sociala, medicinska och samhällseko- nomiska problem vilket var anledningen till att Sverige sedan lång tid tillbaka förde en restriktiv alkoholpolitik.13 I samband med andra lagstiftningsärenden har regeringen även uttalat att alkohol- skatten och detaljhandelsmonopolet har varit och är de enskilt vik- tigaste alkoholpolitiska verktygen för att nå målet att begränsa alkoholens skadeverkningar. Mot denna bakgrund har Sverige sedan länge bedrivit en politik med höga alkoholskatter och låg tillgäng- lighet. Vad avser monopolet ska detta även utgöra en garant för att marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker till allmänheten sker återhållsamt och att lagar och bestämmelser på alkoholområdet följs. Desintresseringsprincipen, dvs. begränsningen av det privata vinstintresset i syfte att hålla nere alkoholkonsumtionen, är den huvudsakliga motiveringen för detaljhandelsmonopolet. Ingen ska genom en aktiv marknadsföring tillåtas tjäna pengar på andras bero- ende. Vidare ska sociala hänsyn vara vägledande i marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker – inte minst som ett skydd för unga.14

I propositionen till nuvarande alkohollagen (2010:1622), ut- talade regeringen på nytt att den svenska alkoholpolitikens mål är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Man underströk också att detta mål ska nås genom insatser som motverkar skadligt dryckesbeteende och bidrar till en minskad total alkoholkonsumtion samt att ett av de främsta och mest grundläggande politiska instrumenten för att nå detta mål är en restriktiv lagstiftning på alkoholområdet. Med en

12Prop. 1993/94:136, s. 3.

13Prop. 1994/95:89 s. 46.

14Se bl.a. prop. 1993/94:136 s. 8 f.

SOU 2017:59

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

väl fungerande lagstiftning har samhället möjlighet att kontrollera hanteringen av alkohol och särskilt begränsa tillgängligheten till alkohol i vissa miljöer och sammanhang. Det uttalades vidare att det var särskilt angeläget att regelverket gav barn och unga det skydd dessa behöver.15

3.2.3Nuvarande alkohollagstiftning

De centrala svenska lagarna på alkoholområdet är alkohollagen och lagen (1994:1564) om alkoholskatt.

Alkohollagen reglerar tillverkning, marknadsföring och införsel eller import av alkoholdrycker och handel med sådana varor. Den av- ser också tillverkning av sprit samt införsel, import, utförsel, export och handel med sprit samt handel med alkoholhaltiga preparat.16 En viktig princip i svensk alkoholpolitik är att handel med alkohol- drycker ska vara kontrollerad. Detaljhandel med alkoholdrycker är i princip förbehållet Systembolaget. Folköl (öl med en alkoholhalt över 2,25, men ej över 3,5 volymprocent) får dock säljas i livsmedels- affärer efter anmälan till aktuell kommun. Det statliga detaljhandels- monopolet reglerar alkoholhanteringen. Genom monopolet utesluts också det privata vinstintresset på den svenska detaljhandelsmark- naden i syfte att hålla nere konsumtionen (den ovan nämnda des- intresseringsprincipen). Samtidigt kontrollerar staten mer effektivt antalet försäljningsställen, öppettider, former för försäljning, ålders- kontroll och marknadsföring. Marknadsföringen av alkohol regle- ras strikt; den måste vara särskilt måttfull och får till exempel inte uppmuntra till bruk av alkohol.17

Även de regler som gäller teknisk sprit och alkoholhaltiga pre- parat har sin grund i alkoholpolitiska överväganden. Det huvudsak- liga syftet är, liksom i fråga om alkoholhaltiga drycker, att försöka förebygga missbruk och andra alkoholpolitiska olägenheter. Be- stämmelserna ska hindra att teknisk sprit och alkoholhaltiga prepa- rat missbrukas eller i övrigt konsumeras som surrogat för alkohol- drycker. Detta uppnås bland annat genom att alkoholhaltiga varor

15Prop. 2009/10:125 s. 56.

161 kap. 1 § alkohollagen.

17Se bl.a. prop. 2009/10:125 s. 56 och prop. 1994/95:89 s. 40 och 46, jfr med dir. 2016:80 s. 2.

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

SOU 2017:59

som inte är avsedda för konsumtion görs svåråtkomliga och så långt möjligt otjänliga för förtäring.18

Lagen om alkoholskatt reglerar beskattning av alkoholdrycker. Av alkoholpolitiska skäl har Sverige internationellt sett en hög be- skattning. Bakgrunden till detta är, som tidigare redogjorts för, att höga priser på alkoholdrycker allmänt anses ha en dämpande effekt på den totala konsumtionen.

3.2.4ANDT

På senare år har värdet av en samordning i arbetet med olika hälso- farliga substanser lyfts fram allt mer. I december 2010 lämnade reger- ingen en proposition till Riksdagen om en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken (ANDT-politiken).19 Syftet var att ange mål och inriktning för hur samhällets insatser skulle genomföras, samordnas och följas upp under åren 2011–2015. Propositionen innehöll bland annat förslag till ett gemensamt över- gripande mål för ANDT-politiken. Det övergripande målet som Riksdagen beslutade om var ett samhälle fritt från narkotika och dop- ning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk.20

I februari 2016 kom en skrivelse från regeringen om en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken 2016–2020. Strategin beskrevs som förnyad, men fortsatt samlad. För att främja långsiktighet och kontinuitet uttalade regeringen att det övergripande målet för ANDT-politiken borde ligga fast. Man uttalade även att insatser för att skydda barn och unga mot eget och andras skadliga bruk utgjorde grunden för det hälsofrämjande och förebyggande ANDT-arbetet.21

Att minska tobaksbruket och begränsa alkoholskadorna samt arbeta för ett narkotika- och dopningsfritt samhälle har länge varit viktiga mål för folkhälsoarbetet i Sverige. I skrivelsen definieras folkhälsa som ett samlingsbegrepp för hela befolkningens hälsotill-

18Jfr bl.a. SOU 2010:98 s. 33 och Ds 2009:32 s. 53.

19Prop. 2010/11:47.

20A.prop. s. 1.

21Regeringens skrivelse 2015/16:86, En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken 2016–2020, s. 1 och 2.

SOU 2017:59

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

stånd där hänsyn tas till såväl nivå som fördelning av hälsa. En god folkhälsa handlar enligt regeringen om att hälsan bör vara så god som möjligt och så jämlikt fördelad som möjligt.22

Socialutskottet behandlade regeringens skrivelse om ANDT samt inkomna motioner och föreslog i ett betänkande att Riksdagen skulle lägga skrivelsen till handlingarna och avslå motionerna. Riksdagen beslutade därefter i enlighet med utskottets förslag.23

Utredningen menar att det finns goda skäl för att i arbetet med utformandet av en ny reglering för alkoholhaltiga preparat avsedda för förtäring även beakta hur man har resonerat kring och reglerat vissa frågor inom andra ANDT-områden. Vi återkommer till detta senare i delbetänkandet.

3.2.5Sammanfattning av den svenska modellen

Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska alkoholpoliti- kens mål sedan länge är fastlagt och att det går ut på att främja folk- hälsan och särskilt skydda barn och unga genom att minska alkohol- ens medicinska och sociala skadeverkningar.24

Medlen för att förverkliga detta mål består av insatser som mot- verkar skadligt dryckesbeteende och bidrar till en minskad total alkoholkonsumtion och är framför allt:

en restriktiv lagstiftning på alkoholområdet; där de enskilt vik- tigaste alkoholpolitiska verktygen är alkoholskatten och detalj- handelsmonopolet samt

ett samordnat och aktivt förebyggande arbete som involverar såväl offentliga som ideella aktörer.

Även om lagstiftningen i vissa delar har förändrats genom åren, bland annat som en följd av EU-medlemskapet, har det huvudsak- liga syftet och de övergripande målen för den svenska alkoholpoli- tiken i stora drag legat fast sedan slutet av 1970-talet.

22A.a. s. 6.

23Socialutskottets betänkande 2015/16:SoU8. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag den 21 juni 2016.

24Prop. 2009/10:125 s. 56.

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

SOU 2017:59

Den svenska alkoholpolitiken är utformad utifrån en nationell kontext, men vägleds även av EU-dokument och internationella dokument. I avsnitt 3.3 och 3.4 redogörs närmare för EU-rättsliga aspekter.

Det kan även nämnas att WHO, Världshälsorganisationen, år 2010 antog en global strategi för att minska skadlig alkohol- konsumtion. Strategin syftar till att öka medvetenheten om alkohol- ens skadeverkningar och att utveckla ett kunskapsbaserat globalt stöd i syfte att stärka medlemsländernas alkoholpreventiva arbete.25 Det finns en specifik handlingsplan för Europa avseende perioden 2012–2020 för att genomföra den globala strategin.26

3.3EUF-fördraget

3.3.1Inledning

Även om den svenska alkoholpolitikens mål sedan länge är fastlagt och det finns tydliga politiska instrument för att uppnå detta har det tillkommit fler aspekter som lagstiftaren behöver ta hänsyn till framför allt i och med Sveriges inträde i EG (numera EU). Den EU-rättsliga regleringen och EU-domstolens rättspraxis påverkar hur den svenska regleringen i fråga om alkoholhaltiga preparat av- sedda för förtäring och andra alkoholfrågor kan och bör utformas. Det är framför allt bestämmelser i Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt (EUF-fördraget) som är av intresse för de frågor som ska behandlas i delbetänkandet. De centrala bestämmelserna är de i artikel 34 (förbud mot kvantitativa restriktioner), artikel 36 (undan- tag av hänsyn till tvingande samhällsintressen) och artikel 37 (stat- liga handelsmonopol) avseende fri rörlighet av varor samt i viss mån artikel 49 (etableringsfrihet för personer och företag).

Det kan i detta sammanhang konstateras att alkoholpolitiken främst är medlemsstaternas interna behörighet. Vissa initiativ sker dock även inom ramen för samarbetet inom EU. Bland annat antog EU år 2006 en alkoholstrategi som formellt sträckte sig över åren

25Global Strategy to reduce the harmful use of alcohol, WHO, (Resolution of the Sixty- third World Health Assembly, May 2010,WHA63:13).

26European action plan to reduce the harmful use of alcohol 2012–2020, WHO, Regional Office for Europe, 2012.

SOU 2017:59

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

2006–2012.27 År 2014 antog medlemsländerna också en handlings- plan om att motverka berusningsdrickande och ungas alkoholbruk. Under avsnitt 3.4.2 kommer vi kort att redogöra för de viktigaste punkterna i dessa.28

De EU-rättsliga regler som kan bli aktuella i fråga om bestäm- mande av tid för genomförande av de förslag utredningen lägger fram kommer framför allt att behandlas i kapitel 11 (Konsekvenser av förslagen) samt i viss mån i kapitel 12 (Ikraftträdande och över- gångsbestämmelser).29

3.3.2Fri rörlighet för varor

En av de grundläggande friheterna inom EU är rätten till fri rörlighet för varor med ursprung i medlemsstaterna och varor som kommer från tredjeländer och som är i fri omsättning i medlemsstaterna.30 Eventuella restriktioner eller förbud mot försäljning genom lagstift- ning måste bedömas enligt de regler som finns angående detta i EUF-fördraget. De regler som i första hand blir aktuella är artikel 34 som handlar om förbud mot kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan och artikel 36 som innehåller undantagsbestämmelser om rättfärdigande och proportionalitet.

Artikel 34 och artikel 36

I artikel 34 förbjuds kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan mellan medlemsstaterna. Utgångspunkten är att en vara som lagligen saluförs i en medlemsstat också ska få säljas i övriga. Enligt EU-domstolens praxis i Dassonville-målet31 ska alla handelsregler antagna av medlemsstater som direkt eller in-

27Meddelande från Kommissionen till Rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén; En EU-strategi för att stödja medlems- staterna i arbetet med att minska de alkoholrelaterade skadorna, Bryssel den 24.10.2006.

28Actionplan on youth drinking and on heavy episodic drinking 2014–2016. Endorsed by the Committee on National Alcohol Policy and Action (CNAPA), september 2014.

29Det är bl.a. fråga om Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den

9september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och be- träffande informationssamhällets tjänster. Även det s.k. tjänstedirektivet kan komma att bli aktuellt; se vidare under avsnitt 3.4.1.

30Artikel 28 EUF-fördraget.

31C-8/74 Dassonville, EU:C:1974:82.

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

SOU 2017:59

direkt, faktiskt eller potentiellt, kan utgöra hinder för handeln inom gemenskapen anses som åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner. Detta innebär att även åtgärder som gäller såväl inhemska som importerade varor i vissa fall kan vara förbjudna. Exempel på åtgärder som skapar problem för den fria rörligheten är tekniska föreskrifter samt försäljnings- och mark- nadsföringsförbud. Artikel 34 har direkt effekt och kan göras gäll- ande av enskilda inför nationell domstol.32

Artikel 36 i EUF-fördraget innehåller undantag från förbudet mot kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsva- rande verkan i artikel 34. Med stöd av detta undantag kan åtgärder som motiveras av hänsyn till bland annat allmän moral, allmän ord- ning, allmän säkerhet eller skydd för människors och djurs hälsa eller liv under vissa förutsättningar vara tillåtna. Åtgärden får dock inte vara ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. För att åtgärden ska kunna godtas måste den vara nödvändig för att uppnå det an- givna skyddsändamålet. Vidare ska åtgärden vara proportionerlig, vilket innebär att den inte får ha större handelshindrande verk- ningar än vad som krävs för att tillgodose skyddsändamålet.33

EU-domstolen har utvecklat ytterligare undantag från artikel 34. I domen i målet som brukar kallas Cassis de Dijon34 samt efterfölj- ande rättspraxis har domstolen slagit fast att det finns grupper av legitima nationella regleringsändamål utöver dem i artikel 36 i EUF-fördraget, så kallade tvingande hänsyn. Hinder för handeln inom gemenskapen som uppstår på grund av nationella bestämmel- ser kan godtas i den mån dessa bestämmelser kan anses vara nöd- vändiga för att tillgodose sådana tvingande hänsyn. Denna doktrin kan endast tillämpas när det saknas regler på gemenskapsnivå och i fall där den nationella bestämmelsen gäller utan skillnad för in- hemska varor och varor från en annan medlemsstat. Vidare krävs att åtgärden är nödvändig och proportionerlig på motsvarande sätt som vid tillämpningen av undantaget i artikel 36 i EUF-fördraget.35

32Se bl.a. prop. 2009/10:125 s. 145.

33Ibid.

34C-120/78 Rewe mot Bundesmonopolverwaltung für Branntwein, EU:C:1979:42.

35Se bl.a. prop. 2009/10:125 s. 145.

SOU 2017:59

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

Genom avgörandet i Keck och Mithouard36 ändrade och förtydli- gade EU-domstolen sin rättspraxis avseende omfattningen av arti- kel 28 i EG-fördraget (nuvarande artikel 34 i EUF-fördraget) genom att undanta vissa typer av nationella åtgärder från artikelns tillämp- ningsområde. Begränsningen innebär att nationella regleringar av olika typer av icke-diskriminerande försäljnings- eller marknads- föringsåtgärder, till exempel regler om hur varor får marknadsföras, vilka inte påverkar varornas utseende eller sammansättning i sig ska anses falla utanför artikel 34 i EUF-fördraget.37

3.3.3Etableringsrätt

Artikel 49

Enligt artikel 49 i EUF-fördraget föreligger etableringsfrihet. Där föreskrivs att inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium är förbjudna. Bestämmelsen har tolkats och utvecklats i EU-domstolens rätts- praxis på liknande sätt som bestämmelsen i artikel 34 om fri rörlig- het för varor.

I domen i målet Thieffry mot Conseil de l’ordre des avocats de la Cour de Paris38 uttalade domstolen bland annat att etablerings- frihet, under iakttagande av de yrkesregler som var berättigade med hänsyn till allmänintresset, var ett av fördragets mål.

I målet Kraus mot Land Baden-Württemberg39 uttalade domstolen att den fria rörligheten för arbetstagare och etableringsfriheten utgjorde hinder för nationella åtgärder om en sådan åtgärd, även om den tillämpades på ett icke-diskriminerande sätt, kunde göra det svårare eller mindre attraktivt för gemenskapens medborgare att utöva de grundläggande friheter som garanterades av fördraget. Från denna princip fick undantag göras endast om en sådan åtgärd hade ett legitimt syfte som dels var förenligt med fördraget och dels berättigat av hänsyn till allmänintresset. I ett sådant fall kräv- des att tillämpningen av den aktuella nationella lagstiftningen var sådan att den garanterade uppfyllandet av det syfte den hade och

36C-267/91 Keck och Mithouard (förenade målen C 267/91 och C-268/91), EU:C:1993:905.

37Se bl.a. prop. 2009/10:125 s. 145 f.

38C-71/76 Thieffry mot Conseil de l'ordre des avocats de la Cour de Paris, EU:C:1977:65.

39C-19/92 Kraus mot Land Baden-Württemberg, EU:C:1993:125.

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

SOU 2017:59

inte överskred vad som krävdes för att uppnå detta syfte, den måste vara förenlig med gemenskapsrättens krav på proportionalitet.

I domen i målet Gebhard mot Consiglio dell'Ordine degli Avvocati e Procuratori di Milano40 förtydligade domstolen att nationella åt- gärder som kan hindra eller göra det mindre attraktivt att utöva de grundläggande friheter som garanteras av fördraget ska uppfylla fyra förutsättningar. De ska 1) vara tillämpliga på ett icke-diskrimi- nerande sätt, 2) framstå som motiverade med hänsyn till ett träng- ande allmänintresse, 3) vara ägnade att säkerställa förverkligandet av den målsättning som eftersträvas genom dem och de ska inte 4) gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå denna målsätt- ning (jfr med domen i Kraus).

Domstolen upprepade i förenade målen Blanco Pérez och Chao Gómez41 tidigare uttalanden och uttryckte att varje nationell åtgärd som, även om den tillämpas utan diskriminering på grund av natio- nalitet, kan göra det svårare eller mindre attraktivt för gemenskap- ens medborgare att utöva den etableringsfrihet som garanteras i fördraget utgör en inskränkning i den mening som avses i artikel 49 i EUF-fördraget.

3.3.4Detaljhandelsmonopol

Artikel 37 reglerar statliga handelsmonopol och anger att medlems- staterna ska säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på ett sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor förekommer mellan medlemsstaternas med- borgare.

Det svenska detaljhandelsmonopolet, som utövas av System- bolaget, har prövats i det så kallade Franzén-målet.42 Målet handlade om en ICA-handlare som hade sålt alkoholdrycker, såväl importe- rade/införda som inhandlade på Systembolaget, i sin butik. Fråga uppkom bland annat om ett lagstadgat monopol som Systembolaget var förenligt med artikel 30 i EG-fördraget (artikel 34 i EUF-fördra-

40C-55/94 Gebhard mot Consiglio dell'Ordine degli Avvocati e Procuratori di Milano, EU:C:1995:411.

41C-570/07 Blanco Pérez och Chao Gómez (förenade målen C-570/07 och C-571/07), EU:C:2010:300.

42C-189/95 Franzén, EU:C:1997:504.

SOU 2017:59

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

3.4.2EU-rättslig alkoholstrategi och handlingsplan

Alkoholstrategi

Syftet med EU:s alkoholstrategi är att hjälpa medlemsstaterna och andra aktörer att samordna sina insatser för att minska alkoholens skadeverkningar i EU.44 Tonvikten ligger på att förebygga och minska hög och extrem alkoholkonsumtion, minderårigas alkohol- konsumtion samt några av de största skadeverkningarna, som alko- holrelaterade trafikolyckor och fetalt alkoholsyndrom.45 Det med- delande från kommissionen där den EU-rättsliga alkoholstrategin uttrycks utgår från medlemsländernas respektive nationella och kulturella kontext och berör inte alkoholbruk som sådant utan missbruk och dess skadeverkningar. Det understryks i inledningen av meddelandet att avsikten inte är att med åtgärder på gemen- skapsnivå ersätta nationella politiska åtgärder som i enlighet med subsidiaritetsprincipen hör till den nationella behörigheten. Kom- missionen betonar vidare att den inte har för avsikt att föreslå att harmoniserad lagstiftning utarbetas om förebyggande av alkohol- relaterade skador. I detta sammanhang kan dock noteras att det har påbörjats ett arbete med att se över och eventuellt ersätta direktiv 92/83/EEG (strukturdirektivet), som avser harmonisering av struk- turerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker.46

I strategin fastställs fem prioriterade teman: att 1) skydda ung- domar, barn och ofödda barn, 2) minska antalet skador och dödsfall i samband med alkoholrelaterade trafikolyckor, 3) förebygga alkohol- relaterade skador bland vuxna och minska de negativa effekterna på arbetsplatsen, 4) informera, utbilda och öka medvetenheten om konsekvenserna av riskfylld och skadlig alkoholkonsumtion och

44Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén, En EU-strategi för att stödja medlems- staterna i arbetet med att minska de alkoholrelaterade skadorna, Bryssel den 24.10.2006, KOM (2006) 625 slutlig. (http://ec.europa.eu/health/alcohol/policy_sv )

45Fetalt alkoholsyndrom är en medicinsk diagnos orsakad av att modern konsumerat alkoholdrycker under graviditeten.

46Se bl.a. https://ec.europa.eu/taxation_customs/consultations-get-involved/customs- consultations/public-consultation-structures-excise-duties-applied-alcohol-and-alcoholic- beverages_en. Detta kan ha också ha betydelse för folkhälsan på sikt då den kanske viktigaste förebyggande insatsen mot alkoholskador är höga priser.

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

SOU 2017:59

om goda alkoholvanor samt att 5) utveckla, stödja och förvalta en gemensam evidensbas.47

Strategins genomförande bedömdes år 2009 och år 2012. I den senaste utvärderingen granskade man bland annat de två huvudsakliga instrument som införts för att stödja implementeringen av strategin; Kommittén för nationell alkoholpolitik (CNAPA)48 och EU:s forum för alkohol och hälsa (EAHF)49. Vid utvärderingen framkom indi- kationer på att strategin hade tillhandahållit en gemensam grund för åtgärder mot alkoholrelaterade skador, vilket var värdefullt. Trots detta konstaterades att alkoholrelaterade skador fortsatte att vara en ekonomisk och social börda inom EU och att strategins mål ännu inte har uppnåtts till fullo.50

Handlingsplan

Det finns även en handlingsplan mot ungas drickande och berus- ningsdrickande som utfärdats av CNAPA och som går ut på att förebygga alkoholrelaterade skador bland unga och bidra till målen i EU:s alkoholstrategi.51 Bakgrunden var att EU-kommissionen lämnade ett förslag till CNAPA om att skapa en handlingsplan som ett sätt att stärka arbetet inom EU beträffande vissa områden av skadlig alkoholkonsumtion. CNAPA utvecklade därefter en hand- lingsplan som inriktade sig på fokusområdena ungas drickande och berusningsdrickande. Tanken var att planen skulle komplettera redan pågående aktiviteter som är inordnade inom EU:s alkohol- strategi och alla intressenter uppmuntrades att arbeta med strategin och handlingsplanen parallellt.52

47En EU-strategi för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att minska de alkoholrelate- rade skadorna, s. 4, 8–12.

48The Committee on National Alcohol Policy and Action (CNAPA). Kommittén inrätta- des i november 2007 av EU-kommissionen och spelar en viktig roll i genomförandet av EU:s alkoholstrategi.

49The European Alcohol and Health Forum (EAHF). Den stadga som ligger till grund för forumet undertecknades i juni 2007. Forumet är en plattform där olika organ kan diskutera, jämföra lösningar och aktivt motverka skadlig alkoholkonsumtion.

50Assessment of the added value of the EU strategy to support Member States in reducing alcohol-related harm, Final report, december 2012.

51Action Plan on Youth Drinking and on Heavy Episodic Drinking (Binge Drinking)

(2014–2016), utfärdad av Kommittén för nationell alkoholpolitik (CNAPA), 16 september 2014.

52 A.a., s. 6 f.

SOU 2017:59

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

3.4.3Införsel och import

Internationellt används termerna import och införsel vanligtvis synonymt, medan man i Sverige ofta gör skillnad på dem. För tydlig- hetens skull kommer i detta avsnitt kort att redogöras för termino- login samt för hur utredningen fortsättningsvis kommer att använda begreppen.

Import innebär att någon erhåller varor eller tjänster från ett annat land än det egna. Termen införsel används ofta synonymt med import, men också som ett vidare begrepp.53 I Sverige används ofta termen införsel då varor förs in i Sverige från EU- eller EES- länder (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet). Termen import avser då de fall då varan förs in från ett land utanför EU:s punkt- skatteområde (tredje land).54

I lagen (1994:1564) om alkoholskatt, 1 §, anges att med import avses att en alkoholvara förs in i Sverige från ett land utanför EU eller EES. I 4 kap. alkohollagen regleras införsel och import under samma rubrik och det talas i 4 kap. 4 § om att ”föra in” alkohol- drycker, vilket alltså innefattar såväl införsel som import. Denna distinktion är dock inte etablerad internationellt och används till exempel inte av EU-domstolen i dess rättspraxis. Domstolen an- vänder termen import även för handel mellan EU:s medlems- länder.55 Det existerar inte heller motsvarande begreppsbildning på andra språk.56

Utredningen kommer i betänkandet att använda den av dessa termer (införsel respektive import) som används i den bestämmelse eller praxis som beskrivs eller hänvisas till i respektive del. Detta innebär i praktiken att samma företeelse kan, beroende på den källa som beskrivningen härrör ifrån, komma att benämnas antingen im- port eller införsel.

53I rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, avdelning 3, kap. 1; talas t.ex. om införseln av importerade varor.

54Se bl.a. prop. 2009/10:125 s. 153.

55Jfr bl.a. mål C-170/04 Rosengren, där man på engelska använder ”importation” och på franska ”l’importation” i de fall där införsel används på svenska, vilket är när alkohollagen citeras. I domen i övrigt används import genomgående även på svenska.

56Jfr bl.a. SOU 2014:58 s. 24 f.

SOU 2017:59

Utgångspunkter för utredningens uppdrag

3.5.2Skyddsbehov

Barn har enligt barnkonventionen rätt till bästa uppnåeliga hälsa.60 Ett av den svenska folkhälsopolitikens målområden är trygga och goda uppväxtvillkor. Att inom olika områden särskilt lyfta fram barn- och ungdomsperspektivet ligger väl i linje med den långa tradition som finns i Sverige när det gäller en samlad syn på barns och ungdomars hälsa.61

Det har uppskattats att det i Sverige varje år föds runt 1 000 barn med alkoholskador och att 385 000 svenska barn växer upp i en familj där minst en förälder har en riskabel eller skadlig alkohol- konsumtion.62 Förutom att skydda barn från risker som kommer av vuxnas alkoholkonsumtion ska den svenska alkoholpolitiken mot- verka den förhöjda risk för hälsan som tidig alkoholdebut och alko- holbruk hos barn utgör. Den svenska alkohollagstiftningen inne- håller därför, som konstaterats ovan, bl.a. åldersgränser för inköp och servering av alkoholdrycker samt förbud mot marknadsföring riktad mot barn och unga.63 I fråga om marknadsföring uttalas bland annat att skälet för bestämmelserna är att barn och unga an- ses vara en särskilt skyddsvärd grupp, bland annat med beaktande av att en sen alkoholdebut anses minska riskerna för en överdriven alkoholkonsumtion.64

Lagstiftningen har stöd i forskningen. Alkohol är den största riskfaktorn för dödsfall och skador hos 16–24-åringar.65 Hjärnan, som är under utveckling till 25-årsåldern, är särskilt utsatt för per- manenta skador av alkohol.66 Den del av hjärnan som genomgår den kanske mest omfattande utvecklingen under ungdomsåren är

60FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 24.

61Regeringens skrivelse 2015/16:86 s. 33.

62Socialstyrelsen, Praxisbeskrivning – underlag till SBU. Bil. 11 till SBU: Fetalt alkohol- syndrom (FAS) och Fetala alkoholspektrumstörningar (FASD) – tillstånd och insatser. SBU utvärderar, nr 258. Webbpublicerad december 2016. www.sbu.se/258 samt Statens folkhälso- institut, Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem: Omfattning och analys,

nr R2008:28.

63Jfr bl.a. 3 kap. 7 § och 7 kap. 1 § alkohollagen samt uttalanden i prop. 1993/94:136 s. 9.

64Se bl.a. Lundin, Stefan, Alkohollagen, Kommentarer och rättsfall, 2015, s. 94.

65Se bl.a. Holder, H m.fl. Alkoholen och samhället: Forskningsrapport från IOGT-NTO och Svenska Läkarsällskapet. Tema 2013: Ungdomar och unga vuxna.

66Se bl.a. Guerri, C. och Pascual, M, Mechanisms involved in the neurotoxic, cognitive, and neurobehavioral effects of alcohol consumption during adolescence, Alcohol 44(1), januari 2010, s. 15–26 och Feldsteing Ewing SW m.fl. The effect of alcohol consumption on the adolescent brain: A systematic review of MRI and fMRI studies of alcohol-using youth, NeuroImage: Clinical 2014, volume 5, s. 420–437.

101

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

andra sätt att säkerställa en ändamålsenlig reglering av dessa typer av produkter.4

I kapitlet kommer vi inledningsvis att redogöra för begreppet ”alkoholhaltigt preparat”, hur det har använts historiskt och hur det i dag förekommer i den svenska lagstiftningen. Detta innebär att såväl alkoholhaltiga preparat som är avsedda för förtäring som de som inte är avsedda för förtäring kommer att ingå i redogörel- sen. Från och med avsnitt 4.6 kommer utredningen att gå in mer i detalj på de olika typerna av alkoholhaltiga preparat som är avsedda för förtäring, bl.a. vad gäller definitoner samt det behov av regler- ing som vi bedömer finns i fråga om dessa.

4.2Rättsliga definitioner av alkoholhaltiga preparat

4.2.1Svensk lag

Alkoholhaltigt preparat definieras i 1 kap. 10 § alkohollagen

(2010:1622) som ”en vara som färdigställts för slutlig användning, som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol och inte är alkohol- dryck eller teknisk sprit och inte heller är sådant läkemedel som om- fattas av läkemedelslagen (2015:315)”.

Enligt förarbetena till nuvarande alkohollag motsvarar gränsen om (mer än) 2,25 volymprocent alkohol den i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. (LFT) angivna gränsen 1,8 vikt- procent.5 Med alkoholdryck avses i 1 kap. 5 § alkohollagen en dryck med en alkoholhalt som överstiger 2,25 volymprocent. Den nedre gränsen i fråga om alkoholinnehåll för att en vara ska räknas som alkoholhaltigt preparat respektive alkoholhaltig dryck är alltså densamma.

Till förtydligande av definitionen av alkoholhaltigt preparat föreslog regeringen i propositionen till alkohollagen att det även skulle anges att varan ska vara ”färdigställd för slutlig användning”. I detta uttryck ligger bland annat att produkten ska vara avsedd att användas direkt, alltså utan vidare bearbetning eller förädling, för visst, åsyftat slutligt ändamål. Regeringen påpekade också att ett

4Se bl.a. dir. 2016:80 s. 4 och 7.

5Prop. 2009/10:125 s. 69.

104

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

alkoholhaltigt preparat i allmänhet finns att tillgå i detaljhandeln och att dess användning riktar sig till konsumenter.6

Definitionen av alkoholhaltigt preparat innefattar en mängd produkter; såväl sådana som inte är avsedda att förtäras, som sådana som är avsedda att förtäras. Under avsnitt 4.7 nedan kommer vi att beskriva den indelning av alkoholhaltiga preparat och produkter som vi har använt oss av inom ramen för betänkandet.

4.2.2Definitioner i några andra rättssystem

Mot bakgrund av Sveriges EU-medlemskap och den betydelse unionsrätten har för utformningen av svensk reglering framstår det som naturligt att börja med att redogöra för om man inom unionen har definierat termerna ”alkoholdrycker” och ”alkoholhaltiga pre- parat” eller liknande begrepp. Vid sidan av EU-rätten kan det vara av intresse att även titta på hur dessa definitioner ser ut i Finland och Norge, som har de rättsliga regleringar som kanske mest liknar Sveriges på detta område, med detaljhandelsmonopol i fråga om alkoholförsäljning.7

Såvitt utredningen har kunnat efterforska finns det inte någon EU- rättslig definition att förhålla sig till avseende ”alkoholdrycker” eller ”alkoholhaltiga preparat”. I den primära EU-rättsliga förordningen på livsmedelsområdet finns det däremot en definition av livsmedel där även drycker ingår.8 Det kan också noteras att det finns EU- rättsliga definitioner av till exempel ”spritdrycker”9, ”vin”10 och

”aromatiserat vin”11.

6Prop. 2009/10:125 s. 69.

7Det kan noteras att i Finland pågår det för närvarande en lagstiftningsprocess som inne- fattar antagandet av en ny alkohollag, se mer nedan.

8Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om all- männa principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet, artikel 2.

9Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteck- ningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89.

105

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

Finland

Enligt den finska alkohollagen avses med alkoholhaltigt ämne, ett ämne eller en produkt som innehåller över 2,8 volymprocent etyl- alkohol. Till de alkoholhaltiga ämnena räknas alkoholdrycker, alkohol- preparat och sprit. Med alkoholdryck avses en dryck som är avsedd att förtäras och som innehåller högst 80 volymprocent etylalkohol (man delar in detta begrepp i svag alkoholdryck; en alkoholdryck som innehåller högst 22 volymprocent etylalkohol, och stark alko- holdryck; en alkoholdryck som innehåller mer än 22 volymprocent etylalkohol). Med ”alkoholpreparat” avses i den finska lagen ett alkoholhaltigt ämne som inte är en alkoholdryck eller sprit och som kan vara denaturerat.12 I Finland har det statliga bolaget Alko, med undantag för viss typ av gårdsförsäljning, ensamrätt till detalj- handel med alkoholdrycker med en alkoholhalt över 4,7 volym- procent.

För närvarande regleras alkoholpreparat i en särskild förordning i den finska lagstiftningen och inte i själva alkohollagen.13 I 12 § nämnda förordning föreskrivs bl.a. att ”I detaljhandeln med alko- holpreparat får inte säljas lindrigt denaturerad etanol eller alkohol- preparat som till sina egenskaper motsvarar alkoholdrycker eller som annars med fog kan antas i betydande utsträckning bli använda som berusningsmedel.” Av 13 § samma förordning framgår att den finska tillsynsmyndigheten, Produkttillsynscentralen, kan förbjuda eller för viss tid avbryta detaljhandel med alkoholpreparat som ”till sina egenskaper motsvarar en alkoholdryck eller som i betydande utsträck- ning används som berusningsmedel”. Produkttillsynscentralen kan vidare i vissa fall ålägga den som tillverkar eller bedriver partihandel med ett alkoholpreparat att dra tillbaka preparatet från marknaden.

I Finland pågår för närvarande en lagstiftningsprocess där man bl.a. har för avsikt att höja alkoholgränsen för alkoholdrycker som får säljas i dagligvaruhandeln till 5,5 volymprocent. Detta innebär

10Se Rådets förordning (EG) nr 491/2009 av den 25 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter.

11Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91.

12Alkohollag 8.12.1994/1143, 1 kap. 3 §.

13Förordning om alkoholpreparat och denaturering, 22.12.1994/1345.

106

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

att detaljhandelsmonopolet (med de undantag som i dag finns för gårdsförsäljning) kommer att omfatta alkoholdrycker där alkohol- halten överstiger 5,5 volymprocent. Det föreslås i propositionen att alkohollagstiftningen, så heltäckande som möjligt, ska samlas i en lag och att bestämmelserna om tillståndsplikt och tillståndsförfa- rande för näringsverksamhet med anknytning till alkoholhaltiga ämnen sammanförs.14 Av utkastet till lagförslag framkommer att bestämmelserna om alkoholdrycker ska tillämpas på ett alkoholpre- parat som är ett fast ämne eller innehåller ett fast ämne och som är avsett att förtäras som sådant eller som kan göras drickbart genom att beståndsdelar avskiljs från eller vätska tillfogas till preparatet, i de fall som produktens totala alkoholhalt överstiger 2,8 viktprocent. I praktiken innebär lagförslaget att alkoholhaltiga preparat avsedda att förtäras får säljas enbart genom detaljhandelsmonopolet i de fall alkoholhalten, i likhet med vad som gäller för alkoholdrycker, över- stiger 5,5 volymprocent.15

Finland anmälde sin nya lagstiftning till EU-kommissionen den

14 december 2016 och den initiala ”frystiden” på tre månader för- längdes till den 16 juni 2017.16 Lagen får inte antas innan denna tid har gått ut. Enligt uppgifter på Social- och hälsovårdsministeriets hemsida, efter en nylig dom i Helsingfors hovrätt med anknytning till alkohollagstiftningen17, fortsätter man beredningen av alkohol- lagen som planerat. Målet var att propositionen skull överlämnas till riksdagen under vårsessionen 2017.18 Lagen avses träda i kraft tidigast den 1 januari 2018.19

14Se bl.a. sammandrag av propositionen på http://stm.fi

15Se utkastet till proposition 8 kap. 53 §; http://stm.fi/documents/1271139/3513395/RF- utkast+Alkohollag.pdf/2a6d26cb-c798-447c-bad4-4caf9cdd26ad . Det kan noteras att 2,8 vikt- procent motsvarar 3,5 volymprocent.

16Se http://ec.europa.eu/growth/tools-databases/tris/sv/index.cfm/search/?trisaction= search.detail&year=2016&num=653&mLang=FI

17Helsingfors hovrätt meddelade den 24 april 2017 dom i ett mål som gäller gränsöver- skridande distansförsäljning av alkoholdrycker till Finland. Hovrättens dom anknyter till det förhandsavgörande som EU-domstolen meddelade i Visnapuu-målet (se vidare angående EU-domstolens avgörande i kapitel 5). I domen uttalas bl.a. att distansförsäljning av t.ex. vin och starka alkoholdrycker till Finland är en straffbar gärning.

18http://stm.fi/sv/artikeln/-/asset_publisher/alkoholilain-valmistelussa-otetaan-huomioon- alkoholijuomien-etamyyntia-koskeva-helsingin-hovioikeuden-tuomio Här kan noteras att det i slutet av maj 2017 kom uppgifter bl.a. i finsk media om att regeringen hade stora svårigheter att komma överens i vissa frågor angående den nya alkohollagen; se bl.a. www.hbl.fi Vid tidpunkten för tryckning av detta delbetänkande var det fortfarande oklart vad som skulle hända.

19http://stm.fi/sv/artikeln/-/asset_publisher/lausuntoyhteenveto-alkoholilain- kokonaisuudistuksesta-valmis

107

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

Norge

Den norska alkoholloven § 1–3 reglerar vad som är att anse som

”alkoholholdig drikk” och vad som därmed omfattas av bestämmel- serna om försäljning och servering av sådana produkter enligt lagen. Alkoholholdig drikk är en samlingsbeteckning för drycker som innehåller mer än 2,5 volymprocent alkohol. För att en produkt ska vara en alkoholholdig drikk måste den bl.a. vara avsedd att användas som berusningsmedel. Det norska detaljhandelsmonopolet, som utövas av AS Vinmonopolet, avser alkoholhaltiga drycker (alkohol- holdig drikk) med en alkoholstyrka på över 4,7 volymprocent.20

Det finns i den norska lagen ingen definition av ”alkoholhaltig produkt/preparat” men det framkommer av lagen att ansvarigt departement kan utfärda föreskrifter om vilka alkoholhaltiga pro- dukter som ska räknas som alkoholhaltiga drycker.21 Det kan kon- stateras att det i nuläget inte finns några sådana klargörande före- skrifter. I förarbetena till lagen finns dock uttryckt vissa riktlinjer för vilka produkter som bör räknas som alkoholholdig drikk enligt alkohollagens mening och därmed omfattas av motsvarande regler.

I förarbetena uttalas bl.a. att en naturlig förståelse av ordalydel- sen i § 1–3 är att en alkoholhaltig produkt måste kunna drickas för att omfattas av bestämmelsen. Detta innebär att produkten både måste kunna framställas i flytande form samt vara lämplig för kon- sumtion eller möjlig att konsumera. Man konstaterar vidare att ut- vecklingen på marknaden har aktualiserat frågan om vad som menas med flytande form och att många produkter kommer att kunna finnas i både fast, flytande och gasform. Departementet uttalade här- vid att man såg det som ändamålsenligt att använda sig av samma definition av ”flytande” som Tollaboratoriet i ”Toll- og avgifts- direktoratet”.22

Et stoff som tar formen av de omgivende kar ved 20 °C og 1 atmos- færes trykk (dvs. vanlig romtemperatur og lufttrykk). Videre så anser vi det ikke som nødvendig at alt tar formen av det omgivende karet. Det kan godt være en usmeltet klump igjen, f.eks. for fett, smør osv., det er likevel flytende/væske dersom bare noe tar formen av det om- givende kar.

20Se bl.a. www.regjeringen.no/no/tema/helse-og-omsorg/psykisk-helse/innsikt/ vinmonopolordningen/id2528183/

21Se den norska alkoholloven (lov om omsetning av alkoholholdig drikk m.v.) § 1–3; https://lovdata.no/dokument/NL/lov/1989-06-02-27# KAPITTEL_1

22Ot.prp. nr. 83 (2003–2004) kapittel 3.5.3.

108

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

vissa alkoholhaltiga preparat m.m.) och en kungörelse från 1955.25 Det var dåvarande tillsynsmyndigheten, Kontrollstyrelsen26, som lade fram förslaget som ansågs innebära en förenkling och moder- nisering av de gällande bestämmelserna.

Förordningen från 1918 om vissa alkoholhaltiga preparat var tillämplig på tekniska preparat som innehöll mer än 2,25 volym- procent alkohol (etylalkohol) och även, i tillämpliga delar, för ”när- ings- och njutningsmedel, som efter frånskiljande av däri ingående fasta beståndsdelar, innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol och inte är att anse som rusdryck, öl eller apoteksvara”.27

Vid förordningens (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat tillkomst definierades alkoholhaltigt preparat i 1 § som ”vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent etylalkohol och som icke är apoteksvara eller hänförligt till tulltaxenummer 22.03–22.08 eller 22.09 A eller B”.28 2 § innehöll regler om kontroll över försäljningen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, vilken utövades av Kontrollstyrelsen, som hade till uppgift att se till att försäljningen inte gav anledning till missbruk. Kontrollstyrelsen kunde bland annat utfärda föreskrifter om särskilda kontrollanordningar och be- gära tillträde till de lokaler som användes i verksamheten.

I 4 § reglerades införsel av teknisk sprit och alkoholhaltiga prepa- rat. Vad avsåg alkoholhaltiga preparat krävdes enligt första stycket inte tillstånd då alkoholhaltigt preparat infördes av annan anledning än i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning. För annan in- försel än som avsågs i första stycket krävdes särskilt tillstånd av Kontrollstyrelsen. I 5 § samma förordning stadgades i första stycket att försäljning av alkoholhaltiga preparat i annat fall än vad som avsågs i andra stycket var, med de inskränkningar som följde av för- ordningen, tillåten under samma villkor som gällde för handel i all- mänhet. Av 7 § framgick att teknisk sprit och alkoholhaltigt prepa-

25Förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit, förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m.m. samt kungörelsen den

6maj 1955 (nr 254) angående försäljning och införsel av rusdrycker för särskilda ändamål.

26Kontrollstyrelsen var ett ämbetsverk (1909–1970). När Brattsystemet infördes i hela landet 1919 blev tillsynen över alkohollagstiftningens tillämpning dess huvuduppgift. Kontroll- styrelsen hade som tillstånds- och kontrollmyndighet att se till att försäljningen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat inte gav anledning till missbruk. År 1971 uppgick Kontroll- styrelsen i Riksskatteverket.

27Prop. nr 122 år 1961, s. 15.

281 § förordningen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

110

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

rat inte fick tillhandahållas där särskild anledning förelåg att anta att varan var avsedd att användas i berusningssyfte. Om bestämmel- serna i lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna inte iakttogs fick Kontrollstyrelsen enligt 8 § i förordningen meddela vederbörande varning. Om rättelse inte uppnåddes eller där varning inte bedömdes tillräckligt fick Kontrollstyrelsen förbjuda försälj- ning eller, i fall där tillstånd meddelats, återkalla tillståndet.

Enligt förordningen innebar alltså tillståndskravet beträffande alkoholhaltiga preparat att dessa inte fick importeras och säljas i landet utan att först ha blivit godkända. Beträffande alkoholhaltiga preparat, som inte var avsedda för förtäring, gällde att de i princip måste vara denaturerade.29 Förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat anslöt sig i huvudsak till den då gällande ordningen.30

Rättslig utveckling fram till nuvarande alkohollag

Fram till och med år 1970 var det Kontrollstyrelsen som svarade för kontrollen över försäljningen av alkoholhaltiga preparat. 1971 tog Riksskatteverket över tillstånds- och tillsynsuppgifterna.31 År 1976 skedde en ändring genom vilken förordningen blev lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga pre- parat (LFT).32 Socialstyrelsen tog över tillstånds- och tillsyns- uppgifterna år 1978 samtidigt som vissa förändringar gjordes i LFT, främst rörande teknisk sprit. Det uttryckliga angivandet i lagen att kontrollmyndigheten skulle se till att försäljningen inte gav anled- ning till missbruk togs också bort. Att detta skulle innebära att syftet ändrades kan dock inte utläsas av förarbetena och framgår inte heller i övrigt. Det kan vara värt att notera att det var såväl alkoholhaltiga preparat som inte var avsedda att förtäras som pre- parat som var avsedda att förtäras som var underkastade kontroll i syfte att förhindra missbruk eller andra olägenheter.33 Tillstånds- givning och annan prövning enligt LFT sköttes från den 1 juli 1990

29Se bl.a. prop. 1989/90:99 s. 11 och prop. 1993/94:136 s. 14.

30Prop. 1961 nr 122 s. 34 f.

31Se lagen (1970:912) med anledning av Riksskatteverkets inrättande.

32SFS 1975:716.

33SOU 2000:60 s. 68.

111

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

till dess att den nuvarande alkohollagen trädde i kraft den 1 januari 2011 av Läkemedelsverket.34

I propositionen till alkohollagen (2010:1622) konstaterade man att det huvudsakliga syftet bakom LFT var detsamma som syftet bakom alkohollagen (1994:1738), nämligen att försöka förebygga missbruk och andra alkoholpolitiska olägenheter. Båda lagarna hade alltså sin grund i alkoholpolitiska överväganden. Alkohollagen regle- rade formerna för försäljning av alkoholdrycker för konsumtion. LFT fyllde funktionen att hindra att teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat missbrukades eller i övrigt konsumerades som surrogat för alkoholdrycker. Regeringen menade att övervägande skäl talade för att bestämmelserna i LFT skulle arbetas in i alkohollagen. Det främsta skälet var att en placering i alkohollagen tydliggjorde sam- bandet med övriga alkoholpolitiskt motiverade regler och syftet att skydda folkhälsan.35

I den departementspromemoria som föregick propositionen konstaterades att det framstod som motsägelsefullt att det i LFT angavs att handeln med alkoholhaltiga preparat var fri samtidigt som försäljning av ett visst preparat i praktiken inte var möjlig utan föregående prövning och godkännande av Läkemedelsverket. Nyttan av att ha en godkännandeprövning av preparat som normalt inte medförde någon risk för missbruk kunde också ifrågasättas. Ett annat problem var att systemet också innebar dubbelregleringar i flera avseenden, vilket innebar en tung administrativ börda för be- rörda företag.36

I propositionen lyfte man fram betydelsen av den fria rörlig- heten för varor inom EU i enlighet med artikel 34 i EUF-fördraget. Det konstaterades att vissa begränsningar, till exempel för att skydda folkhälsan, är tillåtna enligt artikel 36 i EUF-fördraget. Begräns- ningarna måste dock vara proportionerliga i förhållande till ända- målet. Att ha generella krav på tillstånd för handeln med varor enbart av den anledningen att en vara innehåller alkohol menade man var i strid med EUF-fördraget. Utifrån detta borde en allmän utgångspunkt vara att handeln med alkoholhaltiga preparat ska vara fri, utan krav på införseltillstånd eller försäljningsgodkännande som

34Se bl.a. prop. 2009/10:125.

35A.prop. s. 65, se även Ds 2009:32 s. 53.

36Ds 2009:32 s. 53 f.

112

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

föreskrevs i LFT. Regeringen ansåg dock att det borde ställas upp vissa allmänna krav med hänsyn till skyddet för folkhälsan samt att det även måste finnas möjlighet att ingripa då fara förelåg för liv och hälsa.37

Regeringens överväganden resulterade i förändringar i fråga om reglering av alkoholhaltiga preparat i och med att nuvarande alkohol- lagen trädde i kraft och regleringen av såväl teknisk sprit som alko- holhaltiga preparat överfördes dit. I alkohollagen infördes inte någon särskild reglering i detalj beträffande hanteringen av alkoholhaltiga preparat; varken av produkter avsedda för förtäring eller av produk- ter som inte är avsedda att förtäras. Enligt 6 kap. 6 § alkohollagen får, med de begränsningar som följer av lagen, alkoholhaltiga prepa- rat säljas inom landet under de villkor som gäller för handel i allmän- het. Ytterligare begränsningar av handeln, inbegripet föreskrifter om bland annat införsel/import kan följa av annan lagstiftning. En stor del av de alkoholhaltiga preparaten faller till exempel även in under livsmedelslagstiftningen. Som exempel kan nämnas choklad med likörfyllning och aromer. På livsmedelsområdet har den EU- rättsliga harmoniseringen kommit långt och antalet rättsakter är stort. I livsmedelslagen (2006:804) finns i 6 § bestämmelser om att, för det fall det behövs för att skydda människors liv eller hälsa eller annars för att tillgodose konsumentintresset, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bland annat förbjuda eller föreskriva villkor för handhavande, införsel till landet eller ut- släppande på marknaden av livsmedel.38

Den tidigare regeln om att ett alkoholhaltigt preparat inte får säljas eller lämnas ut om det finns särskild anledning att anta att varan är avsedd att användas i berusningssyfte återfinns i 6 kap. 7 § alkohollagen. I 10 § första stycket 4 p. samma kapitel stadgas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om handel i övrigt med teknisk sprit och alko- holhaltiga preparat som behövs till skydd för liv och hälsa. Som exempel på föreskrifter som kan komma i fråga nämndes i proposi-

37Prop. 2009/10:125 s. 132.

38Se även bl.a. prop. 2009/10:125 s. 132. Möjligheten att meddela föreskrifter gäller t.ex. när Sverige behöver införliva direktiv, genomföra EU:s beslut om nödåtgärder eller när EU- rätten ger utrymme för nationella regler (jfr prop. 2005/06:128, avsnitt 11.5). I övrigt är som anges en stor del av livsmedelslagstiftningen harmoniserad. Se vidare om möjligheten till för- bud inom ramen för livsmedelslagstiftningen i kapitel 6.

113

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

tionen att ett visst slag av alkoholhaltigt preparat får säljas endast till personer över 20 år, endast över disk, endast i vissa förpack- ningsstorlekar eller endast på apotek.39

I och med att nuvarande alkohollag trädde i kraft föll tillstånds- delen avseende alkoholhaltiga preparat bort för ansvarig kontroll- myndighet. Åren 2011–2013 var det Statens folkhälsoinstitut som skötte tillsynen över alkohollagen. År 2014 bildades Folkhälso- myndigheten och enligt 9 kap. 1 § första stycket alkohollagen är det Folkhälsomyndigheten som i dag utövar tillsyn över efterlevnaden av alkohollagen och anslutande föreskrifter. Enligt andra stycket samma paragraf har länsstyrelsen tillsyn inom länet. Tillsynen avser den omedelbara tillsyn som de kommunala nämnderna har ansvaret för. Det är enligt 2 § samma kapitel kommunen och Polismyndig- heten som har tillsyn över efterlevnaden av de bestämmelser som gäller för servering av alkoholdrycker samt tillsyn över detaljhandeln med folköl. (Utredningens överväganden i tillsynsfrågor återfinns i kapitel 8.)

Folkhälsomyndigheten har i enlighet med alkoholförordningen (2010:1636) rätt att meddela föreskrifter bland annat i fråga om alkoholhaltiga preparat. I föreskrifter utfärdade år 2014 föreskrivs i 2 § att den som i sin verksamhet säljer alkoholhaltiga preparat i första led eller inför eller importerar alkoholhaltiga preparat ska anmäla detta till Folkhälsomyndigheten. Anmälan ska innehålla upp- gift om organisationsnummer, företagets namn och adress, kontakt- person samt vilken typ av preparat det rör sig om och preparatets ändamål samt uppgift om på vilket sätt etanolen i preparatet dena- turerats.40 Det är endast fråga om en registrering av verksamhet och företaget behöver inte invänta någon typ av godkännande innan försäljningen kan påbörjas.

Innebörden av regleringen i alkohollagen i fråga om alkoholhal- tiga preparat är att handeln med alkoholhaltiga preparat numera är fri, utan krav på sådant införseltillstånd eller försäljningsgodkän- nande som krävdes enligt LFT, och som under lång tid förekommit i Sverige. Det finns dock alltjämt vissa allmänna krav som fram- för allt är motiverade med hänsyn till skyddet för folkhälsan. Det

39Prop. 2009/10:125 s. 132 f.

40FoHMFS 2014:10.

114

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

finns även möjlighet att ingripa i situationer då fara föreligger för liv och hälsa.41

4.3.3Sammanfattning av dagsläget

Dagens svenska reglering av försäljning till konsument av alkohol- haltiga preparat kan kort sammanfattas enligt följande.

De tidigare kraven på tillstånd för att föra in alkoholhaltiga pre- parat i landet samt på godkännande är avskaffade. Handeln med alkoholhaltiga preparat är därmed i princip fri.

Folkhälsomyndigheten har möjligheter att meddela föreskrifter i fråga om alkoholhaltiga preparat. Det finns en föreskrift om anmälningsskyldighet för den som i sin verksamhet säljer alkohol- haltiga preparat i första led eller inför eller importerar alkohol- haltiga preparat, men det behövs inget godkännande. Föreskrif- terna innehåller också bestämmelser om bland annat denaturering av icke förtärbara alkoholhaltiga preparat, förpackningsstorlek samt vissa ämnen i alkoholhaltiga preparat avsedda att förtäras.42

4.4Alkoholhaltiga preparat på den svenska marknaden

4.4.1Inledning

I propositionen till den nuvarande alkohollagen konstaterades bland annat att alkoholhaltigt preparat inte var något enhetligt be- grepp, utan betecknade en vara eller produkt som innehöll alkohol över en viss koncentration och som inte var teknisk sprit eller alko- holdryck eller ett läkemedel enligt de definitioner som fanns för dessa varor.43 Det fanns vid den tiden cirka 2 000 olika alkoholhal- tiga preparat enligt den förteckning som den dåvarande tillstånds-

41Jfr 6 kap. alkohollagen samt de begränsningar som följer av Folkhälsomyndighetens före- skrifter meddelade med stöd av 6 kap. 10 § alkohollagen. Det finns som konstaterats även regler i t.ex. livsmedelslagstiftningen som träffar vissa alkoholhaltiga preparat.

42FoHMFS 2014:10, se bl.a. 5, 6, 13 och 14 §§.

43Prop. 2009/10:125 s. 67, se även Ds 2009:32 s. 60.

115

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

och tillsynsmyndigheten Läkemedelsverket upprättat.44 Regeringen konstaterade att alkoholhaltiga preparat kunde ha vitt skilda använd- ningssätt; de kunde vara avsedda för förtäring samt avsedda att inte förtäras.45

Möjligheterna för dagens tillsynsmyndighet, Folkhälsomyndig- heten, att kontrollera vilka alkoholhaltiga preparat som finns på den svenska marknaden har sin grund framför allt i det ovan be- skrivna kravet som finns på tillverkare, importörer och de som för in alkoholhaltiga preparat att anmäla sin verksamhet till Folk- hälsomyndigheten. Vidare kan myndigheten begära in redovisning över såld, införd och importerad mängd preparat. Det finns även en underrättelseskyldighet för andra myndigheter om de i sin verk- samhet får kännedom om något som kan ha betydelse för tillämp- ningen av bestämmelserna i 6 kap. alkohollagen om handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (jfr 9 kap. 10 § alkohol- lagen). Det finns i dag ett 90-tal anmälningar om alkoholhaltiga preparat hos Folkhälsomyndigheten. En anmälan kan omfatta flera produkttyper. Det finns inga sanktionsmöjligheter mot den som underlåter att anmäla.

4.4.2Alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda att förtäras

Flertalet av de alkoholhaltiga preparaten är inte avsedda för förtä- ring. I förarbetena till alkohollagen räknar man upp ett antal av dessa. Bland annat kan nämnas parfym, vissa färger, förtunningar, rengöringsmedel, kosmetika och köldbärare för kylanläggningar. Vidare förekommer olika brännvätskor och bilvårdsmedel, som karburatorsprit och spolarvätska, samt etanolhaltiga drivmedel, som E85.46

44Det var, som konstaterats ovan, Läkemedelsverket (jfr prop. 1989/90:99) som skötte till- ståndsgivning och tillsyn i fråga om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat från 1990 fram till dess att handeln med alkoholhaltiga preparat släpptes i princip fri från och med den

1januari 2011. Därefter var det Statens folkhälsoinstitut som ansvarade för tillsynen fram till den 1 januari 2014 då Folkhälsomyndigheten bildades.

45Ds 2009:32 s. 60.

46Ibid, se även prop. 2009/10:125 s. 67 f.

116

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

4.4.3Alkoholhaltiga preparat avsedda för förtäring

Det är, som nämnts ovan, Folkhälsomyndigheten som i dag har det övergripande ansvaret för tillsynen enligt alkohollagen.47 På upp- drag av utredningen har Folkhälsomyndigheten i december 2016 sammanställt en förteckning över de olika typer av alkoholhaltiga preparat avsedda för förtäring som har anmälts till den tidigare myndigheten Statens folkhälsoinstitut och till Folkhälsomyndig- heten. Vi kommer här att kort redogöra för innehållet i samman- ställningen.

Bland de alkoholhaltiga preparat som är avsedda att förtäras åter- finns enligt Folkhälsomyndighetens förteckning följande grupper: a) kosttillskott och tinkturer för försäljning till konsument (till exempel rosenrotsdroppar och flytande kosttillskott innehållande ginseng), b) essenser (aromer) avsedda att spädas med alkohol- haltig dryck i förhållandet 1:30 för försäljning till konsument, c) essenser (aromer) med varierande alkoholhalt avsedda för fram- ställning av livsmedel (till exempel korv, sill och glögg) för försälj- ning till livsmedelsindustrin (exempel på produkter är svartvinbärs- arom, vaniljextrakt, kanelextrakt och apelsinextrakt), d) frukt i lag för försäljning till konsument (till exempel aprikoser i Amaretto och fikon i Armagnac) samt e) livsmedel för försäljning till konsu- ment (alkoholhaltig glass, chokladsås för försäljning till konsumenter för smaksättning av bakverk och desserter samt choklad smaksatt med alkohol).

Av dessa typer av alkoholhaltiga preparat avsedda för förtäring är a) och b) reglerade i Folkhälsomyndighetens föreskrifter 2014:10 (jfr 15 § respektive 13 §). Övriga typer av produkter är numera inte reglerade utöver de allmänna regler som finns i alkohollagen om alkoholhaltiga preparat, men var tidigare reglerade av Läkemedels- verket enligt utfärdade tillstånd och godkännanden. Avseende pro- dukter av typen c) krävdes enskilt godkännande för varje produkt för essenser innehållande minst 60 viktprocent alkohol eller som var avsedda att doseras med mer än 10 gram per kilo färdig vara. Avseende d) krävdes mindre än 12 viktprocent alkohol och att mängden frukt skulle överstiga mängden lag i produkten och i fråga

47 Se bl.a. prop. 2012/13:116.

117

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

om e) krävdes mindre än 4 viktprocent alkohol om det inte var fråga om choklad, då det krävdes mindre än 7 viktprocent alkohol.48 När Läkemedelsverket var tillsynsmyndighet var även vissa andra alkoholhaltiga preparat aktuella, vilka inte har anmälts till Folk- hälsomyndigheten, till exempel olika vinbaserade produkter för matlagning avsedda för försäljning dels till industri, dels till konsu- ment, vaniljextrakt för bakning, marmelad samt grilloljor. Vinbase- rade produkter för matlagning är reglerade i Folkhälsomyndig- hetens föreskrifter 2014:10 (14 §). Det kan konstateras att det även kan förekomma produkter på marknaden vilka inte har anmälts till

Folkhälsomyndigheten.

4.5Trender och traditioner

Som redogjorts för tidigare i detta kapitel har begreppet alkohol- haltigt preparat förekommit länge i Sverige. Det finns dock ett för- änderligt antal produkter som hör under begreppet eller är nära besläktade med det. Nedan kommer att redogöras för några av de trender och traditioner avseende alkoholhaltiga preparat som är av- sedda för förtäring samt liknande produkter, vilka kan urskiljas på såväl den svenska som den internationella marknaden.

4.5.1Alkoholhaltig glass

Redan år 2003 var det två företag som ansökte hos dåvarande till- stånds- och tillsynsmyndigheten Läkemedelsverket om att få impor- tera och sälja alkoholhaltig glass med en alkoholhalt om 4,5–4,8 volymprocent. Läkemedelsverket gjorde bedömningen att det fanns anledning att anta att glassen kunde användas i berusningssyfte och att det därmed också fanns en risk för missbruk. Eftersom produk- ten föll under lagen om teknisk sprit med mera gick det inte att begränsa försäljningen med hjälp av åldersgränser, vilket gjorde att glassen, om den godkändes, skulle få säljas fritt. Läkemedelsverket avslog ansökan med motiveringen att glassen innehöll 4,8 volym- procent alkohol och att detta tillsammans med ett innehåll av koffein gjorde att det fanns särskild anledning att anta att varan kunde an- vändas i berusningssyfte och att det därmed också fanns en risk för

48 Vad avser e) stämde denna gräns överens med gränsen för skatteplikt enligt alkoholskatte- lagen (uttryckt i volymprocent).

118

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

missbruk. Vid fri försäljning menade Läkemedelsverket att det fanns en risk att underåriga skulle kunna köpa glassen och därmed lockas till att konsumera alkohol, vilket av folkhälsoskäl måste an- ses vara olämpligt.49

Våren 2015 lanserades en alkoholhaltig isglass i Sverige. Glassen säljs bland annat genom nätbutiker och har förekommit i samband med olika events.50 Glassen har även sålts i vanlig butik och på restauranger.51 Efter att kritik hade framförts mot försäljning av alkoholhaltig glass i vanlig handel togs glassen under en tid ur för- säljning av den nätbutik som framför allt hade salufört den.52 Enligt företaget fanns det dock en efterfrågan hos deras kunder efter pro- dukten och därför började man på nytt sälja den. Företaget har på eget initiativ satt en 18-årsgräns för beställning och köp och uppger att man ”säkrar” först på hemsidan och sedan vid alla utlämningar, där det enligt uppgift utförs legitimationskontroll.53 Den alkoholhal- tiga isglassen finns i fyra olika smaker, som påminner om populära drinkar; Strawberry Daiquiri, Mojito, Piña Colada och Margarita. På produktens hemsida och instagram benämner man glassarna ”frozen cocktails”.54 Under år 2016 var detta den enda kända alkoholhaltiga glassen som såldes i Sverige.

Även i andra länder förekommer det alkoholhaltig glass. I Europa finns det sådana produkter i vart fall i Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Frankrike. Även i USA finns det flera tillver- kare av alkoholhaltig glass, såväl sorbet som gräddglass. Såvitt ut- redningen har kunnat konstatera har den alkoholhaltiga glass som finns till försäljning på marknaden i dag en alkoholhalt som varierar från cirka 1 volymprocent upp till 8,6 volymprocent alkohol.55 Enligt uppgifter till utredningen från Systembolaget bör det dock i praktiken inte vara några problem med att frysa glass med en alko- holhalt upp till cirka 20 volymprocent i en vanlig frys.

49Se bl.a. www.dagensmedicin.se/artiklar/2003/06/19/lakemedelsverket-sager-nej-till-alkoglass/

50www.n1ce.com/ och www.mathem.se/varor/isglass/cocktail-mojito-5--fryst-8-p-n1ce-cocktail

51Se bl.a. www.aftonbladet.se/nyheter/article23055832.ab

52www.aftonbladet.se/nyheter/article21653966.ab

53Se bl.a. www.dalademokraten.se/dalarna/alkoholhaltig-glass-hemlevereras-helt-lagligt-det- ar-naturligtvis-inte-bra

54www.n1ce.com/ och www.instagram.com/n1cecompany/

55Se bl.a. https://shotice.de/, www.stap.nl/nl/nieuws/laatste-nieuws.html/3454/5081/valt- knijpijsje-met-alcohol-onder-de-drank--en-horecawet#p3454, http://poptailsbylapp.co.uk/, http://maisoncrespi.fr/pdf/crespi-presentation.pdf, www.theicecreambar.com och https://tipsyscoop.com/

119

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

4.5.2Alkoholhaltigt pulver56

Vad gäller alkohol i pulverform är det enligt forskare möjligt att skapa pulver av alla vätskor och pulvret kan även pressas till tabletter. Dessa produkter kan ha en alkoholstyrka på upp till 96 volymprocent. Det är också möjligt att ha flera olika smaker på pulvret, vilka på- minner om traditionella cocktails. Alkoholhaltigt pulver har före- kommit i flera länder som Japan (där det fortfarande finns på mark- naden), Tyskland och Nederländerna. Det senaste landet där man försökt introducera alkoholhaltigt pulver är USA, där produkten Palcohol år 2015 godkändes av ansvarig myndighet i flera smaker; bl.a. vodka och rom. Produktens etikett anger att pulvret innehåller 50 procent alkohol räknat på vikten och 10 procent räknat på voly- men. Palcohol har stött på hårt motstånd och förbjudits i många amerikanska delstater.57

Kritiken mot Palcohol har framför allt varit inriktad på olika hälsorisker. Amerikanska folkhälsoexperter och statstjänstemän har uttryckt oro över vad de menar vara de potentiella riskerna med an- vändandet av alkoholhaltigt pulver. Bland annat uttalade American Medical Association58 i juni 2016 sitt stöd för förbuden mot alko- holhaltigt pulver och noterade bl.a. att produkten hade potential att orsaka allvarlig skada på minderåriga. Att pulver är lätt att dölja och att det finns möjlighet att det används av en person mot någon annan som är ovetande är risker som har påtalats. En annan är risken för överdosering av produkten.59 En mer djupgående genomgång och analys av de argument som har förts fram mot Palcohol och andra liknande produkter kommer att göras i kapitel 6.

Det finns ett hantverksbryggeri i Köpenhamn som, i samarbete med ett tyskt livsmedelsföretag, arbetar på ett projekt för att skapa öl i pulverform. De har hittills lyckats ta fram ett ölpulver som inte innehåller alkohol. Ambitionen är att skapa ett pulver som går att blanda med kolsyrat vatten och/eller etylalkohol för att skapa en dryck som liknar en nytappad ”hantverksmässigt” tillverkad öl.60

56För mer fakta om och diskussioner kring alkoholhaltigt pulver; se kapitel 6.

57Se bl.a. www.palcohol.com/ och www.camy.org/resources/fact-sheets/powdered-alcohol/

58www.ama-assn.org/

59NABCA Research, Powdererd Alcohol: An Encapsulation, oktober 2016.

60Se bl.a. http://to-ol.dk/home/to-ol-instant-craft-beer/ http://cphpost.dk/news/danish- brewery-develops-instant-beer-powder.html och www.foodandwine.com/fwx/tech/to-ol- powdered-beer

120

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

En liknande produkt är ett ölkoncentrat i flytande form, som ska blandas med kolsyrat vatten, vilket säljs av ett företag i USA.61

4.5.3Andra produkter62

Förutom alkoholhaltig glass och alkoholhaltigt pulver finns det även andra alkoholhaltiga produkter som förekommer på mark- naden, vilkas syfte är att säljas direkt till konsumenter för förtäring. Flertalet av dessa har identifierats på marknader utanför Sverige. Det är i de flesta fall fråga om produkter som även faller in under definitionen av alkoholhaltigt preparat i alkohollagen, vi återkom- mer dock till definitionsfrågan under avsnitt 4.6–4.8. Vissa av dessa produkter förefaller att vara nya, andra har kommit i ny form och ytterligare andra har funnits sedan tidigare. Det handlar bland annat om slush, skum, grädde, efterrätter, bakverk, olika typer av godis och förångad alkohol.

Produkter i Systembolagets sortiment

Det finns exempel på produkter i Systembolagets sortiment där det är oklart om det är fråga om alkoholhaltig glass, dryck eller något annat. En produkt förefaller vara någon slags cider som ska frysas vilken har en alkoholhalt om 4 volymprocent. Den säljs ofryst i en påse, men producenten rekommenderar att förpackningen läggs i frysen under 8 timmar, och sedan kramas i handen innan den hälls upp i glas och dricks med sugrör eller äts med sked som slush.63

Det finns även andra produkter som är svåra att definiera. Ett preparat som också säljs via Systembolaget är ett slags skum med olika smaker.64 Alkoholhalten är 18 volymprocent där 600 ml ger 6 liter skum. Preparatet används för att dekorera drinkar eller cocktails.65

61www.patsbcb.com/product/pale-rail/

62Informationen i nedanstående avsnitt (fram till 4.6) har utredningen, när annat inte fram- går av text eller noter, i huvudsak fått del av genom en sammanställning upprättad av Systembolaget, december 2016.

63www.systembolaget.se/dryck/cider-och-blanddrycker/kopparberg-frozen-cider-8800804, se även leverantörens hemsida; www.kopparbergs.se/vara-produkter/cider/kopparberg- frozen-fruit-cider-strawberry-lime/

64Det kan noteras att detta är en produkt som Folkhälsomyndigheten enligt uppgift troligen skulle definiera som alkoholhaltigt preparat och som förefaller rymmas inom definitionen i

1kap. 10 § alkohollagen.

65www.systembolaget.se/dryck/sprit/bols-foam-68804

121

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

Grädde, efterrätter och annat

Grädde som blandats med en alkoholhaltig dryck är en annan pro- dukt som förekommer i handeln, i vart fall i USA. Produkten har sålts under olika varumärken, som t.ex. Liquor Whipped, CREAM, Whipped Lightning, Get Whipped och Whipsy, och i olika smaker som t.ex. hasselnöt, jordgubbe och choklad. I nuläget förefaller det endast vara Liquor Whipped som saluförs och produkten har en alkoholhalt om 14 volymprocent.66 Alkoholhalten på produkterna har legat mellan 13,5 och 18,25 volymprocent. Grädden säljs i spray- burkar och har blivit kritiserad för att vara riktad mot unga konsu- menter.67 I USA är försäljningen av alkoholhaltig grädde reglerad som ”distilled spirits specialty product”, specialprodukt med sprit- dryck.68

Det finns en tradition av att skapa efterrätter som innehåller alkohol. En traditionell sådan produkt är till exempel fikon eller päron i Cognac som säljs i detaljhandeln i Sverige.

Ett exempel på en ny produkt är oliver förstärkta med alkohol där varje oliv enligt tillverkaren har en alkoholhalt motsvarande en ”shot”, sannolikt motsvarande 2,5 cl spritdryck. Företaget som säljer produkten är registrerat i England och Wales.69

Choklad och annat godis

Det finns en tradition att smaksätta choklad med till exempel punsch eller likör. Nu finns en trend att tillverka även gelégodis med alko- holinnehåll. I teorin finns det ingen övre gräns för alkoholhalten.

På marknaden finns exempel i form av ”cocktailkulor” från ett brittiskt företag. Det är fråga om ett gelégodis i olika varianter med smak av exempelvis whisky och Gin & Tonic och med en alkohol- halt om 6,4 volymprocent.70

Det är inte ovanligt med så kallade ”jello-shots” (sprit blandad med en slags gelé) i studentstäder i Sverige. I USA säljs en motsva-

66www.temperancebrands.com/products/liquor-whipped/

67Se bland annat https://web.archive.org/web/20101201073639/www.bostonherald.com/ news/regional/view.bg?articleid=1299307

68www.ttb.gov/main_pages/alcohol_infused.shtml

69Se företagets hemsida www.olivesetal.co.uk/shop/olives/neat-dirty samt www.thedrinksbusiness.com/2014/11/worlds-first-alcoholic-olive-launched/

70www.smithandsinclair.co.uk/shop

122

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

rande produkt ”gel shots”, bl.a. på internet.71 En liknande gel shot- produkt, kallad ”Party Gels”, säljs i en slags tub eller ”portions- spruta” i smaker som hallon, körsbär, vindruva och apelsin. Företaget som saluför ”Party Gels” framhåller bland annat att den står ut bland andra liknande produkter eftersom den innehåller 20 volym- procent alkohol jämfört med andra produkter som innehåller endast runt 12 volymprocent. Produkten är dessutom en jello-shot som inte behöver förvaras kallt för att uppnå rätt konsistens utan är klar att förtäras direkt.72

Bakverk

Det förekommer även bakverk med alkohol på marknaden; bland annat cupcakes med ett alkoholinnehåll motsvarande ungefär 3 cl sprit.73 Även engelsk “Christmas pudding” som är en traditionell kaka på det engelska julbordet är dränkt i spritdrycker. Tester som har genomförts av olika märken har till exempel visat att innehållet i den Christmas pudding som säljs av Marks & Spencer till 21,5 pro- cent består av alkohol. En bit om 100 gram motsvarar en shot sprit och en hel kaka en tredjedels flaska sprit.74

Förångad alkohol

En ny produkt som kan användas som berusningsmedel är s.k. för- ångad alkohol, som konsumeras som en slags cigarett genom inha- lation. Alla typer av sprit går att använda på detta sätt. Det finns kommersiella system på marknaden i USA som t.ex. ”Vapshot”. Vapshot har maskiner för både privat och kommersiellt bruk. En dos förångad alkohol uppges motsvara 1/60 del av en shot, eller 39 mg alkohol, och effekten kommer enligt det företag som salu- för produkterna inom 10 sekunder och går ur kroppen på cirka 15 minuter.75 Dessa maskiner eller hjälpmedel förefaller inte finnas

71www.temperancebrands.com/products/liquor-gelz/

72http://beveragetradenetwork.com/en/buyers-guide-usa-2015/brands/party-gels-94.htm

73Se bl.a. www.washingtoncitypaper.com/food/blog/13128346/drunken-hines-crunkcakes- hit-h-street

74www.think-ins.co.uk/news/can-christmas-pudding-put-drink-drive-limit/

75http://vapshot.com/vapshot/

123

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

på den svenska marknaden ännu, däremot går de att beställa på internet.76 Förångad alkohol innebär enligt uppgifter från läkarhåll samma och i vissa delar större potentiell risk för skada än alkohol- drycker.77

4.6Problematisering av dagens definition

Alkoholhaltigt preparat enligt den nuvarande definitionen är, som konstaterats tidigare, ”en vara som färdigställts för slutlig använd- ning, som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol och inte är alkoholdryck eller teknisk sprit och inte heller är sådant läkemedel som omfattas av läkemedelslagen (2015:315)”.

I uttrycket ”vara som färdigställts för slutlig användning” ligger att produkten ska vara avsedd att användas direkt, utan vidare bear- betning eller förädling, för visst, åsyftat slutligt ändamål. Ett alko- holhaltigt preparat finns i allmänhet att tillgå i detaljhandeln och dess användning riktar sig till konsumenter till skillnad från teknisk sprit som i princip riktar sig till näringsidkare. Gränsen i fråga om alkoholhalt för när en vara räknas som ett alkoholhaltigt preparat,

är att varan ska innehålla ”mer än 2,25 volymprocent alkohol”.

I enlighet med vad som redogjorts för ovan finns ett stort antal produkter på den svenska marknaden vilka kan definieras som alkoholhaltiga preparat avsedda att förtäras. Avseende många av dessa, som t.ex. fikon i Cognac och likörpraliner, är den fria handel som råder i dag egentligen inte något praktiskt problem. Det har dock börjat förekomma produkter dels på den svenska marknaden, dels utomlands, där det mot bakgrund av den svenska alkohol- politikens syfte att skydda folkhälsan och särskilt skydda barn och unga, blir problematiskt att det går att handla med alkoholhaltiga preparat i princip fritt. Det är fråga om preparat som till sina egen- skaper kan jämställas med alkoholdrycker eller som annars kan antas komma att användas som berusningsmedel. Att handeln är i stort sett oreglerad innebär att de nya produkterna i princip kan in-

76Se bl.a. http://vaportini.com/pages/faqs/#1435913707666-e932e1e5-ee8d och http://vapshot.com/faq/

77Se bl.a. http://themedicinejournal.com/articles/the-truth-behind-vaporizing-and-inhaling- alcohol/, www.forbes.com/sites/robertglatter/2013/06/21/the-dangers-of-smoking-alcohol/ #47dacff97af8 och http://healthland.time.com/2013/06/05/smoking-alcohol-the- dangerous-way-people-are-getting-drunk/

124

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

föras och säljas fritt till konsumenter i Sverige; utan krav på kontroll av ålder, berusning eller risk för langning.

Att sådana preparat, som i nuläget innehåller i vart fall runt 5 volymprocent alkohol, på ett lagligt sätt kan köpas av barn och unga utgör ett problem som lagstiftaren inte förefaller ha förutsett när försäljningen av alkoholhaltiga preparat släpptes i princip fri i samband med att nuvarande alkohollag infördes. En del preparat som t.ex. glass och kanske i vissa fall godis eller grädde får även sägas ha en särskild lockelse för barn och unga med sött innehåll och ofta färgglada förpackningar. Det kan i detta sammanhang noteras att alkoholdrycker med motsvarande alkoholhalt som dessa preparat inte får säljas fritt i detaljhandeln utan endast genom Systembolaget. I övrigt är det endast restauranger och andra inrättningar med serveringstillstånd som får sälja alkoholdrycker, folköl undantaget.

Vad gäller alkoholhaltig glass gjorde alltså Läkemedelsverket år 2003 bedömningen att det fanns särskild anledning att anta att varan, dvs. en glass med en alkoholhalt på 4,6–4,8 volymprocent, kunde användas i berusningssyfte och att det därmed fanns en risk för missbruk. Vid fri försäljning menade verket bl.a. att det fanns en risk att underåriga skulle kunna köpa glassen och därmed lockas till att konsumera alkohol, vilket av folkhälsoskäl måste anses vara olämpligt. Samma aspekter är aktuella även i dag när utredningen ska försöka finna en lämplig reglering för alkoholhaltiga preparat avsedda för förtäring.

I fråga om den alkoholhaltiga isglassen som finns på den svenska marknaden har en undersökning med syfte att ta reda på vilken kännedom det fanns om produkten utförts av Novus på uppdrag av Systembolaget under sommaren 2016. Undersökningen visade att 39 procent av de som svarade i åldersgruppen 15–19 år hade känne- dom om glassen. Det var ungefär samma nivå av kännedom som för den valda referensgruppen, 40–60 år (37 procent). I fråga om attity- den till isglassen var 30 procent av ungdomarna som svarade posi- tiva, att jämföra med åldersgruppen 40–60 år där endast 9 procent av de som svarade var positiva till produkten.78 Även om man inte kan dra några långtgående slutsatser av undersökningen stärker den

78 Novus, Kännedom isglass med alkohol, 2016-07-14. Undersökningen har genomförts av Novus på uppdrag av Systembolaget i syfte att ta reda på hur utbredd kännedomen är om alkoholhaltig isglass. Målgrupp för undersökningen var ungdomar i åldern 15–19 år.

125

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

1.Alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda att förtäras, till exempel rengöringsmedel av olika slag, vissa färger och kosme- tika. (Denna typ av preparat har vi inte för avsikt att beröra ytter- ligare inom ramen för utredningen.)

2.Alkoholhaltiga preparat avsedda att förtäras, som i allt väsentligt kan jämställas med alkoholdrycker och vilka faller in under defi- nitionen av alkoholhaltiga preparat i alkohollagen.80 Angående dessa produkter finns risk att det uppstår vissa problem bl.a. ur folkhälsoperspektiv om inte ytterligare reglering tillkommer (t.ex. alkoholhaltig glass och liknande produkter).

3.Alkoholhaltiga preparat avsedda att förtäras som faller in under definitionen i alkohollagen och vilka har det gemensamt att för- säljningen, såvitt känt, inte har orsakat vare sig folkhälso- eller andra problem och där det inte heller finns skäl att förvänta sig en sådan utveckling (av befintliga produkter t.ex. fikon i Cognac, matlagningsvin och likörpraliner, men även eventuella kom- mande produkter av samma slag).

4.Alkoholhaltiga produkter som kan innebära särskilda hälsoris- ker, som t.ex. alkoholhaltigt pulver och liknande produkter. Det kan mot bakgrund av nämnda risker finnas skäl att överväga en separat behandling av produkterna.81

4.7.2Grupp två

Produkterna i grupp två, som enligt utredningen i allt väsentligt kan jämställas med alkoholdrycker, faller i och för sig in under den nuvarande definitionen av alkoholhaltiga preparat, men regleras inte tillfredställande genom de befintliga reglerna. Förutom reg- lerna i alkohollagen har, som tidigare konstaterats, Folkhälsomyn- digheten möjlighet att genom föreskrifter införa begränsningar i försäljningsrätten avseende alkoholhaltiga preparat med stöd av alkoholförordningen. Folkhälsomyndigheten har på detta sätt regle- rat sådana produkter som tillhör grupp tre, bl.a. vinbaserade pro-

80En kompletterande definition av alkoholhaltiga preparat som avser denna grupp kommer att utvecklas nedan under 4.8.

81Under avsnitt 4.7.4 kommer att förtydligas vilka risker som framför allt avses. En ytterlig- are fördjupning och diskussion kring detta återfinns i kapitel 6.

127

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

dukter för matlagning och essenser. Meddelande av föreskrifter förefaller dock inte vara en lämplig form av reglering för den nya typ av alkoholhaltiga preparat avsedda för förtäring som kan bli aktuella. Mot bakgrund av att produkterna är att jämställa med alkoholdrycker och i vart fall i vissa delar kan tänkas behöva lik- nande reglering bör detta ske på samma nivå, dvs. i lag.

Ett viktigt medel för att uppnå den svenska alkoholpolitikens mål att värna folkhälsan är desintresseringsprincipen, vilket innebär att privata vinstintressen inte ska kunna påverka konsumtionen. Det förefaller inte överensstämma med den svenska alkoholpoliti- kens mål att värna folkhälsan, och då särskilt skydda barn och unga från alkoholens skadeverkningar, att denna typ av alkoholhaltiga preparat utan vidare reglering ska kunna säljas och köpas i vanliga affärer. Där råder det bland annat en helt annan prisbild, det är andra öppettider som gäller och det finns inga krav på kontroll av ålder.82

Det finns mot denna bakgrund skäl att dels komplettera den rätts- liga definitionen av alkoholhaltiga preparat, dels närmare överväga hur en lämplig reglering av dessa preparat ska ske. Vi återkommer till den rättsliga definitionen under avsnitt 4.8 samt till regleringen i kapitel 5.

4.7.3Grupp tre

Vad avser de alkoholhaltiga preparat avsedda för förtäring som redan tidigare funnits på den svenska marknaden, som t.ex. fikon i Cognac, likörpraliner och olika essenser förefaller den nuvarande definitionen vara tillräcklig. Dessa och andra liknande preparat kan inte sägas motsvara eller kunna jämställas med alkoholdrycker och det framstår inte heller som om dessa produkter skulle förtäras som berusningsmedel i stället för alkoholdrycker.

Varorna har såvitt känt inte orsakat några praktiska problem i handeln och det finns inte heller fog för att förvänta sig en sådan

82 Enligt uppgifter hämtade från hemsidan för den matkedja som säljer produkterna via nätet förefaller dock en åldersgräns på 18 år gälla vid köp av den isglass man saluför. När betalning ska utföras står det även att det är varor med åldersgräns och att någon över 18 år måste ta emot leveransen. Det är dock oklart hur ålderskontrollerna utförs i praktiken. www.mathem.se/varumarke/n1ce-cocktail

128

SOU 2017:59

Definitionsfrågor

utveckling. Detta talar för att det inte behövs någon särskild regler- ing i fråga om produkterna utöver den möjlighet att meddela före- skrifter som Folkhälsomyndigheten har.

4.7.4Grupp fyra

De alkoholhaltiga produkter avsedda för förtäring som finns i tablett- eller pulverform har i de länder de hittills lanserats omgär- dats av debatt och kritik, särskilt i fråga om hälsorisker, vilket också påpekas i utredningens direktiv.83 De argument som har lyfts fram vid diskussionen om förbud mot alkoholhaltigt pulver i USA har delvis redogjorts för under avsnitt 4.5.2. Det har bl.a. framförts argument om att pulvret är lätt att dölja och att det finns möjlighet att det används av en person mot någon annan som är ovetande. Risken för överdosering av produkten genom att man själv har till- gång till förpackningen och därmed, medvetet eller omedvetet, kan blanda en starkare alkoholdryck än man normalt skulle ha förtärt, vilket kan leda till skadlig överkonsumtion av alkohol, är också något som har lyfts fram. Vidare kan de olika smakerna och förhåll- andet att det är enkelt att dölja och transportera alkoholhaltigt pulver ha särskild lockelse för minderåriga.84 Att produkten har potential att orsaka allvarlig skada i fråga om minderåriga är ett annat argu- ment som förts fram i debatten i USA. En produkt som alkohol- haltigt pulver kan innebära särskilda risker för barn och unga efter- som den kan intas snabbt och därigenom vara ett mycket effektivt och attraktivt berusningsmedel. Vidare kan produkterna innebära att det blir lättare för barn och unga att pröva alkohol jämfört med alkoholdrycker då t.ex. tabletter går att svälja och då små mängder innehåller en hög volymprocent alkohol vilket kan ge en stor berus- ningseffekt. Det tillkommer även en förväxlingsrisk med alkohol- fria produkter, vilket också utgör en särskild risk för barn och unga.

Mot bakgrund av de särskilda hälsorisker som redogjorts för ovan gör utredningen bedömningen att det kan finnas skäl att be- handla dessa produkter för sig. Fortsatta överväganden kring dessa frågor återfinns därför i kapitel 6.

83Dir. 2016:80 s. 3.

84Se bl.a. www.camy.org/

129

Definitionsfrågor

SOU 2017:59

Det kan i detta sammanhang även konstateras att det förefaller finnas olika syn på om alkoholhaltigt pulver är att anse som en vara som färdigställts för slutlig användning eller inte. Avseende denna fråga, som alltså har betydelse vad gäller om produkten omfattas av definitionen av alkoholhaltigt preparat i 1 kap. 10 § alkohollagen eller ej, se vidare resonemang under avsnitt 6.7.1 och 6.7.2.

4.8Förslag på definition

Förslag: Den nya definitionen för de preparat som i allt väsent- ligt kan jämställas med alkoholdrycker ska vara ”alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alko- holdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel”.

4.8.1Överväganden

I enlighet med vad som redogjorts för under avsnitt 4.7 menar ut- redningen att ett förtydligande genom tillägg till definitionen

”alkoholhaltigt preparat” endast bör komma ifråga för en avgränsad typ av alkoholhaltiga preparat avsedda för förtäring. Det är pro- dukter som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkohol- drycker eller som annars kan antas användas som berusningsmedel.

Inom den kategori som avses i det första ledet av definitionen förekommer produkter som uppvisar stora likheter med alkohol- drycker, som t.ex. alkoholhaltig glass eller slush, vilka kan sägas motsvara en frusen drink, eller olika typer av jello-shots. Det kan även vara fråga om produkter som snarast har karaktären av någon typ av alkoholhaltigt tilltugg som t.ex. gelégodis eller oliver med hög alkoholhalt. Förtäring av produkter av aktuellt slag innebär att konsumenten kan berusa sig på samma sätt som med alkoholdrycker. De sammanhang i vilka produkterna konsumeras och det ändamål som de konsumeras för är också i allt väsentligt desamma som för alkoholdrycker. I dessa fall fungerar produkterna som ersättning för eller komplement till alkoholdrycker i fest-, umgänges- eller måltidssammanhang.

En förutsättning för att en produkt ska omfattas av det andra ledet i definitionen är att den ”kan antas användas som berusnings-

130

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

har dock omfattat även övriga frågor som aktualiseras under utred- ningens gång. Det har visat sig att det finns ett behov av att analy- sera reglering av partihandel med de alkoholhaltiga preparaten, och inget hindrar att det görs inom ramen för utredningen.

5.2.1Möjliga alternativ

Vad gäller partihandel finns det två vägar att gå. Den ena vägen är att låta partihandel med de alkoholhaltiga preparaten vara oreglerad på samma sätt som partihandel med folköl. Den andra är att reglera partihandeln på samma sätt som för alkoholdrycker. Av skäl som kommer att utvecklas nedan har vägvalet mindre att göra med alko- holpolitiska överväganden och mer med skattekontroll och polisiär kontroll. Vidare kan det förstås finnas rent praktiska och kostnads- mässiga aspekter på hanteringen av frys- och kylvaror m.m.

5.2.2Aktuella regler

I 4 kap. alkohollagen regleras partihandel m.m. 4 kap. 1 § första stycket stadgar att partihandel med spritdrycker, vin, starköl eller andra jästa alkoholdrycker får bedrivas endast av den som har god- känts som upplagshavare eller registrerad varumottagare för sådana varor enligt 9 eller 12 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt. Rätten till partihandel avser endast den dryck som omfattas av godkännan- det. Med partihandlare avses enligt andra stycket den som har god- känts i enlighet med de föreskrifter som anges i första stycket. En- ligt tredje stycket får partihandel med spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker, utöver vad som anges i första stycket, bedrivas av detaljhandelsbolaget i enlighet med vad som anges i 5 kap. 1 § tredje stycket. Fjärde stycket stadgar att den som har ser- veringstillstånd får sälja enstaka varor som omfattas av tillståndet till partihandlare som har rätt att handla med motsvarande varor.

Systembolagets rätt att bedriva partihandel m.m. regleras i 5 kap. alkohollagen. Det följer av 5 kap. 1 § andra stycket att Systembolaget inte får föra ut eller exportera eller tillverka spritdrycker, vin, stark- öl och andra jästa alkoholdrycker. Bolaget får införa eller importera sådana drycker endast för att kunna anskaffas på begäran av konsu- ment som anges i 4 §, s.k. privatimport. Med undantag för försälj-

134

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

ning av enstaka partier till partihandlare får Systembolaget endast bedriva partihandelsförsäljning till dem som har serveringstillstånd, vilket framgår av 5 kap. 1 § tredje stycket alkohollagen.

Enligt 8 kap. 13 § alkohollagen får den som har tillstånd för ser- vering till allmänheten eller stadigvarande tillstånd för servering i slutet sällskap, köpa de spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker som behövs för rörelsen endast av partihandlare eller av detaljhandelsbolaget. Den som har tillstånd för servering i slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle eller under en enstaka tids- period, får köpa motsvarande drycker endast hos Systembolaget.

5.2.3Historisk tillbakablick

En kort historisk tillbakablick behövs för att förstå bestämmelserna. Till följd av EES-avtalet avskaffades de svenska import-, export-, tillverknings-, och partihandelsmonopolen och ersattes med ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. Partihandel med sprit- drycker, vin och starköl fick endast bedrivas av den som hade med- delats partihandelstillstånd av Alkoholinspektionen. Partihandel med öl gjordes däremot inte till tillståndspliktig verksamhet och ansågs knappast kunna medföra alkoholpolitiska olägenheter.1 Samtidigt föreskrevs i 5 kap. 1 § att Systembolaget inte fick impor- tera, exportera eller tillverka spritdrycker, vin eller starköl. Enligt regeringen fick, för att garantera detaljhandelsmonopolets opar- tiskhet, inga länkar finnas mellan detaljhandelsmonopolet och egen tillverkning, import och export. Systembolagets verksamhet skulle även framdeles koncentreras till den alkoholpolitiskt betingade kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Bolaget borde dock inte förhindras att söka tillstånd att bedriva partihandel genom att sälja varor vidare till restauranger. En sammanblandning av en mono- poliserad detaljhandel och en konkurrensutsatt partihandel borde dock undvikas. Den konkurrensutsatta partihandeln i Systembolaget fick bära sina kostnader så att inte bolaget otillbörligt utnyttjade den monopoliserade detaljhandeln i priskonkurrens med annan partihandel. Konkurrensverket skulle övervaka detta.2

1Prop. 1994/95:89 s. 91.

2A.prop. s. 55.

135

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

Efter att EU-domstolen hade underkänt den svenska lagstift- ningen med partihandelstillstånd i Franzéndomen togs tillstånds- kravet bort. Det ersattes med ett automatiskt tillstånd enligt de kriterier som anges i 4 kap. 1 § alkohollagen, dvs. för den som har godkänts av Skatteverket som upplagshavare eller registrerad varu- mottagare för sådana varor enligt 9 eller 12 § lagen om alkohol- skatt. Kraven på godkännande som upplagshavare eller registrering som varumottagare hade att göra med polisiär kontroll och skatte- kontroll. Här kan noteras att även restauranger kan vara godkända och därmed ha rätt att importera alkoholdrycker.3 Regeringen ut- talade att den kommersiella handeln med alkoholdrycker utanför detaljhandelsmonopolet saknade alkoholpolitiska förtecken. Skyddet för konsumenter tillgodosågs genom regler om etablering av restau- ranger och systembolagsbutiker, återhållsam alkoholservering, öppet- tider för både servering och detaljhandel, nykterhet och ordning, åldersgränser m.m.4 Det konstaterades att kontrollen över införseln och skattskyldigheten utövades av tull- och skattemyndigheter. Skattemyndigheten ålades genom lagändringarna att även kontrollera att inte alkoholvarorna såldes till andra än Systembolaget, restau- ranger med serveringstillstånd eller andra partihandlare.5

Sammanfattningsvis motiveras Systembolagets begränsade rätt att bedriva partihandel av syftet att säkerställa konkurrensneutralitet. Förutsättningarna för andra aktörer att bedriva partihandel (god- kännande som upplagshavare eller registrering som varumottagare enligt lagen om alkoholskatt) motiveras av skäl som har att göra med polisiär kontroll och skattekontroll. Partihandel med öl om- fattas inte av de krav som anges i 4 kap. 1 § alkohollagen, vilket beror på att sådan handel sedan 1995 inte har ansetts kunna med- föra alkoholpolitiska olägenheter. När tillståndsplikten för parti- handel avskaffades efter Franzéndomen verkar inte något behov ha identifierats av att inordna partihandel med öl i samma reglering som spritdrycker, vin och starköl.

3Prop. 1998/99:134 s. 97, s. 100.

4A. prop. s. 99.

5A.prop. s. 101.

136

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

5.2.4Överväganden

Bedömning: Partihandel med aktuella alkoholhaltiga preparat bör få bedrivas endast av den som har godkänts som upplags- havare eller registrerad varumottagare enligt 9 och 12 §§ lagen om alkoholskatt.

Övervägandena om behovet av (eller avsaknaden av behov) att in- ordna de alkoholhaltiga preparaten i partihandelsreglerna måste mot bakgrund av ovanstående grundas på en inventering av behovet att säkerställa kongruens med skattekontroll och polisiär kontroll, och inte på alkoholpolitiska överväganden. Här bedömer utred- ningen att en likabehandling mellan alkoholdrycker och de alkohol- haltiga preparaten i skattehänseende är motiverad, liksom vad gäller polisiära kontrollmöjligheter. I konsekvens med det bör partihan- del med preparaten få bedrivas endast av den som har godkänts som upplagshavare eller registrerad varumottagare enligt 9 och 12 §§ lagen om alkoholskatt. Som anfördes när kravet på godkännande eller registrering infördes får det inte råda någon osäkerhet beträff- ande vem som får importera och/eller partihandla med spritdrycker, vin och starköl. Upplagshavare och registrerade varumottagare finns båda efter vederbörligt godkännande registrerade hos skattemyn- digheten, vilket kan kontrolleras av tull- och polismyndigheter, kommuner, länsstyrelser, restauranger och andra som vill kontrollera behörigheten. Skattemyndigheten utfärdar ett bevis om fattat be- slut om godkännande som upplagshavare respektive registrerad varumottagare.6

Utredningen har vid sin genomgång av gällande rätt uppmärk- sammat en skillnad mellan den gräns på 2,25 volymprocent som gäller för att något ska definieras som ett alkoholhaltigt preparat, och den gräns som gäller för skyldighet att registrera sig eller erhålla godkännande enligt 9 och 12 §§ lagen om alkoholskatt. Tillämpning av de sistnämnda bestämmelserna förutsätter att varorna är skatte- pliktiga. 7 § första stycket femte punkten lagen om alkoholskatt stadgar ett undantag från skatteplikt. Alkoholskatt ska inte betalas för varor som ingår direkt i livsmedel eller som ingrediens i halv-

6 A. prop. s. 100.

137

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

som överstiger 3,5 volymprocent) och andra jästa alkoholdrycker får i Sverige endast bedrivas av Systembolaget.

Detaljhandel med folköl (öl med en alkoholhalt som överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent) omfattas inte av Systembolagets ensamrätt utan får bedrivas även av andra. Sådan handel får dock bedrivas endast om vissa förutsättningar är uppfyllda. Enligt 5 kap. 5 § första stycket alkohollagen får detaljhandel med folköl endast bedrivas i sådana lokaler eller andra utrymmen i byggnader eller transportmedel

1.som ingår i anläggningar som är godkända enligt föreskrifter meddelade med stöd av 7 § 1 livsmedelslagen (2006:804) eller registrerade enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien, och

2.som är avsedda för stadigvarande försäljning av livsmedel och där det också säljs mat.

Begränsningen gäller inte för Systembolaget eller för tillverkare av öl. Enligt tredje stycket samma paragraf ska den som bedriver detalj- handel med folköl anmäla verksamheten till den kommun där för- säljningen sker. Försäljning får inte heller påbörjas förrän anmälan gjorts. Enligt fjärde stycket ska den som bedriver detaljhandel med folköl utöva särskild kontroll (egenkontroll) över försäljningen och svara för att personalen har erforderliga kunskaper om vad som gäller för försäljningen. För egenkontrollen ska det finnas ett särskilt program.

Motsvarande bestämmelse om anmälan och egenkontroll finns i 12 c § tobakslagen (1993:581) och har likheter med bestämmel- serna om anmälan och egenkontroll i 9 och 16 §§ lagen (2009:730) om handel med vissa receptfria läkemedel.

5.3.2Servering av alkoholdrycker

I 8 kap. alkohollagen regleras servering av alkoholdrycker. För ser- vering av spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker krävs enligt 8 kap. 1 § första stycket tillstånd av den kommun där serveringsstället är beläget (serveringstillstånd). Enligt 2 § kan ser- veringstillstånd meddelas för servering till allmänheten eller i före- ning, företag eller annat slutet sällskap. Tillståndet kan avse server-

139

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

ing året runt eller årligen under en viss tidsperiod (stadigvarande serveringstillstånd). Det kan även avse en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle (tillfälligt serveringstillstånd). Serveringstillstånd kan gälla spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker eller en eller flera av dessa drycker.

Ansökan om serveringstillstånd görs enligt 10 § skriftligt. Kom- munen har rätt att ta ut avgift för denna prövning. Innan en ansö- kan om stadigvarande serveringstillstånd bifalls måste Polismyndig- hetens yttrande inhämtas i enlighet med 11 §. Vidare får enligt 12 § serveringstillstånd endast meddelas den som visar att han eller hon med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten samt att verksamheten kommer att drivas i enlighet med de krav som ställs upp i alkohollagen. Sökanden ska även avlägga ett kunskapsprov.

Servering av folköl får enligt 8 kap. 8 § första stycket alkohollagen ske om verksamheten bedrivs i motsvarande lokaler eller andra ut- rymmen i byggnader eller transportmedel som anges i 5 kap. 5 § första stycket första punkten och som är avsedda för stadigvarande verksamhet med livsmedel och där mat serveras samtidigt. Enligt tredje stycket samma paragraf ska den som avser att bedriva server- ing av folköl anmäla verksamheten hos den kommun där serveringen ska ske. Servering får inte påbörjas innan anmälan har gjorts. Den som innehar serveringstillstånd får servera folköl oberoende av dessa krav. Den som är anmälningsskyldig enligt tredje stycket ska utöva särskild kontroll (egenkontroll) över serveringen.

I 8 kap. 14–17 §§ finns regler om lokaler och utrustning som måste vara uppfyllda för att serveringstillstånd ska meddelas. Av dessa regler framkommer bland annat i 14 § att serveringstillstånd ska omfatta ett visst begränsat utrymme som disponeras av till- ståndshavaren och i 15 § att stadigvarande tillstånd för servering till allmänheten endast får medges om serveringsstället har eget kök i anslutning till serveringslokalen samt tillhandahåller ett varierat utbud av lagad eller på annat sätt tillredd mat (första stycket). Vid- are finns regler om sittplatser och tillstånd för servering av vissa alkoholhaltiga drycker i foajéer i samband med föreställningar och konserter (andra och fjärde styckena). Det finns i 16 § även regler om krav på lämplighet ur brandsäkerhetssynpunkt samt avseende möjligheten att vägra serveringstillstånd med hänsyn till befarade

140

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa.

I 18 § samma kapitel finns regler som avser personal, till exempel att antingen tillståndshavaren eller av denne utsedd serveringsansva- rig person, som ska ha fyllt 20 år, måste ha tillsyn över serveringen och vara närvarande på serveringsstället under hela serveringstiden. Vem som är serveringsansvarig ska vidare anmälas till kommunen.

I 19–25 §§ samma kapitel finns ytterligare regler som har att göra med serveringstillstånd, bland annat om serveringstider. Det är kommunerna som enligt 19 § beslutar under vilka tider alkohol- drycker får serveras. Om inte annat beslutas får servering av sprit- drycker, vin, starköl eller andra jästa alkoholdrycker inte påbörjas tidigare än klockan 11.00 och inte pågå längre än till klockan 01.00. Det finns även regler i 20 § om att personalen ska se till att mått- fullhet iakttas och att störningar på grund av oordning eller onykter- het undviks. Vidare får priset enligt 21 § inte sättas för lågt och det är enligt 22 § ett krav att även lättdrycker ska finnas i sortimentet vid servering av alkoholdrycker. Det är enligt 23 § inte tillåtet, för- utom i fråga om hotellrum med minibar, att medföra spritdrycker, vin, starköl eller andra jästa alkoholdrycker som har serverats i lokalen. I 24 § finns i första stycket regler som innebär att det på ett serveringsställe där serveringstillstånd gäller (hotellrum undan- taget) inte är tillåtet att dricka eller tillåta någon att dricka andra alkoholdrycker än sådana som har serverats i enlighet med tillstån- det. Enligt andra stycket får inte heller någon dricka eller tillåtas dricka alkoholdrycker på ett serveringsställe där alkoholdrycker inte får serveras eller i lokaler som yrkesmässigt upplåts för anord- nande av sammankomster i slutna sällskap där innehavaren ordnar mat eller dryck och där servering av alkoholdrycker inte är tillåten. Det är enligt samma bestämmelse inte heller tillåtet att förvara alkoholdrycker som inte får serveras i en lokal som avses i paragra- fen i lokalen eller tillhörande utrymmen. Förbuden i 24 § gäller dock inte i fråga om folköl.

141

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

5.4Finns det unionsrättslig harmoniserad lagstiftning som hindrar en svensk reglering?

Detaljhandel med alkoholhaltiga preparat har inte harmoniserats inom EU. Som nämnts i kapitel 4 saknas det EU-rättsliga defini- tioner av alkoholdrycker och alkoholhaltiga preparat, även om det finns EU-rättsliga definitioner av till exempel ”spritdrycker”, ”vin” och ”aromatiserat vin”. I avsaknad av gemensamma regler är det medlemsstatens sak att fastställa vilka regler som ska gälla nationellt.8

Det finns dock generell lagstiftning av olika slag som i någon mån påverkar detaljhandel med alkoholhaltiga preparat. Här kan sär- skilt nämnas direktiv på marknadsföringsområdet samt e-handels- direktivet.9 Fråga bör ställas om sådan lagstiftning innebär hinder mot en svensk reglering av det slag som nu övervägs. Här framgår emellertid av praxis från EU-domstolen att i avsaknad av fullstän- dig harmonisering av lagstiftningen ska nationella åtgärder av det slag som nu övervägs bedömas utifrån relevanta bestämmelser i primärrätten (dvs. fördragsbestämmelserna).10 Samma gäller när det finns harmoniserad lagstiftning, som dock inte specifikt syftar till att reglera skyddet för de hänsyn av allmänintresse som avses i arti- kel 36 EUF-fördraget.11 Det innebär att utredningens övervägan- den ska baseras på fördragsbestämmelserna om fri rörlighet m.m.

8Mål 120/78 Rewe-Zentral, kallat Cassis de Dijon, EU:C:1979:42, punkt 8.

9Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder), Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektro- nisk handel, på den inre marknaden (e-handelsdirektivet).

10Förenade målen C-34/95, C-35/95 och C-36/95 Konsumentombudsmannen mot

De Agostini och TV-Shop, EU:C:1997:344, punkterna 32–34. Se även mål C-198/14 Visnapuu, EU:C:2015:751, punkt 48.

11 Mål C-434/04 Ahokainen och Leppik, EU:C:2006:609, punkt 15. Se även mål C-108/09 Ker-Optika, EU:C:2010:725, punkterna 29–41.

142

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

5.5Utgångspunkter

5.5.1Vilka aspekter behöver beaktas?

För alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel gör sig i mångt och mycket samma överväganden gällande avseende risker för medicinska och sociala skadeverkningar som vad gäller alkoholdrycker. Det behövs mot den bakgrunden en anpassning av nuvarande svenska regler. Detta talar för en restriktiv lagstiftning. Om lagstiftaren förhåller sig passiv när alkoholhaltiga produkter introduceras på marknaden på ett sätt som faller utanför befintlig lagstiftning, kan det ge intrycket att staten inte menar allvar med alkoholpolitiken. Det kan riskera att underminera viktiga grundprinciper i alkohollagstiftningen, bland annat detaljhandels- monopolet och desintresseringsprincipen.

Samtidigt som utredningen ska ta hänsyn till den svenska alkohol- politiken måste de regler som ska föreslås stå i överensstämmelse med den EU-rättsliga regleringen samt EU-domstolens praxis, där utgångspunkten är principen om fri rörlighet. Det finns dock vissa möjligheter för medlemsstaterna att med hänvisning till t.ex. folk- hälsoskäl ha nationella regleringar som innebär handelshinder och alltså utgör undantag från denna grundläggande princip. Det är dock nödvändigt att dessa handelsbegränsande regler är proportionerliga i förhållande till skyddsbehovet.12

Barns och ungas skyddsbehov löper som en röd tråd genom den svenska alkohollagstiftningen och det finns även ett omfattande internationellt fokus på denna grupp. Detta fokus ingår som ett led i de övergripande folkhälsoaspekterna, vilka kommer in såväl i den svenska alkoholpolitiken som i de EU-rättsliga undantagsmöjlig- heterna.

5.5.2Alternativa vägar

Det är enligt direktiven utredningens uppgift att vid analys, bedöm- ning och förslag beakta den svenska alkoholpolitiken och de för- pliktelser som följer av EU-medlemskapet. Särskild vikt ska läggas

12 Se bl.a. prop. 2009/10:125, s. 56 f.

143

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

vid att skydda barn och unga från skadliga effekter av alkohol.13 Vidare är det viktigt att säkerställa en sammanhängande och syste- matisk alkoholreglering för att värna den svenska alkoholpolitiken ur ett EU-perspektiv.14

Utredningen har mot denna bakgrund valt att huvudsakligen ut- reda och redogöra för de två vägar som vi menar framstår som de främsta och rimligaste alternativen i fråga om reglering av handel med alkoholhaltiga preparat. Dessa alternativ är:

1.En reglering analog med alkoholdrycker.

2.En reglering byggd på antingen anmälningsförfarande eller till- ståndsförfarande, i likhet med vad som gäller för andra produk- ter där folkhälsoaspekter gör sig starkt gällande.

Mot bakgrund av bl.a. den mediedebatt som förekommit om möjlig- heten för en myndighet att reglera alkoholhaltiga preparat, har utred- ningen även bedömt tillståndsprövning i förhand, s.k. produktgod- kännande (se under avsnitt 5.7.3).

5.6Reglering analog med alkoholdrycker

5.6.1Inledning

Att reglera alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel på ett sätt som är analogt med dagens regler- ing av alkoholdrycker, skulle i stora drag innebära följande. Det skulle vara tillåtet att utan krav på anmälan eller tillstånd sälja alko- holhaltig glass och andra preparat som innehåller upp till 2,25 volym- procent alkohol i vanlig dagligvaruhandel. Vid en alkoholhalt som överstiger 2,25 volymprocent men inte 3,5 volymprocent bör över- vägas om man kan tänka sig ett system i likhet med vad som gäller för folköl, där det i dagsläget krävs anmälningsplikt vid försäljning inom dagligvaruhandeln. Vi kommer att återkomma till den frågan senare i kapitlet. I övrigt skulle försäljning av preparaten endast kunna ske på Systembolaget. Servering skulle endast kunna ske på restauranger med serveringstillstånd.

13Dir. 2016:80 s. 7.

14A.a. s. 2.

144

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

5.6.2Detaljhandelsmonopolet och Keck-doktrinen

Enligt Keck-doktrinen är nationella bestämmelser som begränsar eller förbjuder vissa försäljningsformer inte ägnade att hindra han- deln mellan medlemsstaterna, förutsatt att bestämmelserna tilläm- pas på samtliga berörda näringsidkare som bedriver verksamhet inom det nationella territoriet och förutsatt att de såväl rättsligt som faktiskt påverkar avsättningen av inhemska varor och varor från andra medlemsstater på samma sätt.15 Förutsatt att kraven enligt artikel 37 EUF-fördraget är uppfyllda behöver försäljning hos Systembolaget av de alkoholhaltiga preparaten dock inte för- svaras med stöd av Keck-doktrinen. Av praxis framgår att EU- domstolen bedömer statliga handelsmonopol utifrån artikel 37 EUF-fördraget i de delar det avser monopolets funktionssätt och hur det utövar sin ensamrätt.16 Enligt vad som kommer att utveck- las nedan är det avgörande för den bedömningen, vad gäller den reglering som nu övervägs, om det är fråga om nya åtgärder enligt artikel 37.2 EUF-fördraget och om det är möjligt att utforma Systembolagets sortimentspolicy på ett icke-diskriminerande sätt. Detaljhandelsförsäljning på Systembolaget av de alkoholhaltiga pre- paraten kommer därför prövas utifrån artikel 37.2 EUF-fördraget och inte enligt Keck-doktrinen.

5.6.3Detaljhandelsmonopolet och artikel 37.2 EUF-fördraget

Alkoholhaltiga preparat i förhållande till monopolet

Systembolagets detaljhandelsmonopol omfattar endast alkohol- drycker. Enligt 5 kap. 1 § alkohollagen ska det för detaljhandel med spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker finnas ett sär- skilt för ändamålet bildat aktiebolag (detaljhandelsbolaget; System- bolaget). Bestämmelser om detaljhandelsbolagets verksamhet och

15Förenade målen C-267/91 och C-268/91 Keck och Mithouard, EU:C:1993:905, punkt 16, samt Ahokainen och Leppik, punkt 19.

16Visnapuu, punkterna 86–96, som i det avseendet bör jämföras med hur EU-domstolen be- dömde den tillståndsordning för alkoholdrycker som inte omfattades av alkoholmonopolet. För varor som var undantagna från monopolet prövades den finländska lagstiftningen i för- hållande till Keck-doktrinen, se domen punkterna 103–107.

145

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

Inledande anmärkningar om artikel 37 EUF-fördraget

En ny svensk bestämmelse som reglerar omfattningen av det svenska detaljhandelsmonopolet, liksom därmed sammanhängande ändringar i avtalet mellan staten och Systembolaget, skulle med all sannolikhet komma att undersökas mot bakgrund av artikel 37 EUF-fördraget.18 Det är väl bekant efter EU-domstolens avgöranden i målen Franzén19, Hanner20 och Rosengren m.fl.21 att bestämmelsen om statliga handelsmonopol i artikel 37.1 EUF-fördraget inte fordrar att statliga handelsmonopol ska avskaffas utan i stället föreskriver att monopolen ska utformas på ett sådant sätt att ingen diskrimi- nering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor före- ligger mellan medlemsstaternas medborgare. Ändamålet med be- stämmelsen är att förena de krav som följer av inrättandet av den gemensamma marknaden och dess funktionssätt med medlems- staternas möjlighet att upprätthålla vissa handelsmonopol, i syfte att uppnå vissa mål av allmänintresse. Avsikten är att undanröja alla hinder för den fria rörligheten för varor, dock med undantag för de begränsningar i handeln som utgör en nödvändig följd av att det

föreligger sådana monopol.

Vad som möjligen inte är lika välbekant är att enligt artikel 37.2 EUF-fördraget ska medlemsstaterna inte vidta några nya åtgärder som strider mot de principer som anges i artikel 37.1 eller som be- gränsar räckvidden av de artiklar som avser förbud mot tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna.

EU-domstolens tillämpning av artikel 37

EU-domstolen klargjorde redan år 1964 i Costa mot ENEL att artiklarna 37.1 och 37.2 innebär att medlemsstaterna har åtagit sig en dubbel skyldighet; den ena aktiv för att anpassa statliga handels- monopol (artikel 37.1), den andra passiv för att varje ny åtgärd ska undvikas (artikel 37.2). Artikel 37.2 innebär ett ovillkorligt förbud som i sin tur innebär en skyldighet, inte att handla, utan underlåta att handla. Syftet är att hindra införandet av varje ny diskriminering

18Mål C-189/95 Franzén, EU:C:1997:504, punkt 35, mål C-170/04 Rosengren m.fl., EU:C:2007:313, punkt 17, mål C-456/10 ANETT, EU:C:2012:241, punkt 22.

19Franzén, punkt 35 ff.

20Mål C-438/02 Hanner, EU:C:2005:332, punkt 32 ff.

21Rosengren m.fl., punkt 17 ff.

147

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

mellan medlemsstaternas medborgare med avseende på anskaff- nings- och saluföringsvillkor. Alla nya sådana monopol eller organ som avses i artikel 37.1 är alltså förbjudna, i den utsträckning de går ut på att införa nya diskrimineringar med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor.22

Mot bakgrund av EU-domstolens uttalande i Costa mot ENEL kan det redan här finnas anledning att konstatera att försäljning på Systembolaget av alkoholhaltiga preparat som ur konsumtions- synpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel inte innebär att ett nytt monopol eller organ införs. Av praxis efter Costa mot ENEL framgår dock att artikel 37.2 EUF-fördraget även innebär krav på ett statligt monopols verksamhet, enligt vad som utvecklas i det följande.

I avgörandet Cinzano23 tog EU-domstolen ställning till en im- portskatt som efter att EG-fördraget hade trätt i kraft hade börjat tas ut av tyska myndigheter på vissa importerade alkoholprodukter. I princip ansågs artikel 37 omfatta varje verksamhet som är förbun- den med monopolets existens och påverkar samhandeln mellan medlemsstater med avseende på särskilda produkter, oavsett om de omfattades av monopolet eller inte.24 Skatten ansågs i det konkreta fallet inte strida mot artikel 37.2, förutsatt att den togs ut lika på importerade och inhemska produkter. Motsatt utgång kan iakttas i målet Miritz.25 Avgörandena Cinzano och Miritz ger inte någon närmare vägledning kring den problematik som utredningen har att analysera.

Av större intresse är det s.k. andra Hansen-målet. EU-domstolen uttalade att artikel 37.2 innebär att ett statligt monopols verksamhet inte får leda till återinförande av tullar eller kvantitativa restriktioner.26

I målet Peureux beskrev EU-domstolen artikel 37.2 som en för- pliktelse att vid förvaltningen och anpassningen av handelsmonopolet inte vidta några nya åtgärder som strider mot principerna i artikel 37.1 eller som begränsar räckvidden av de artiklar i fördraget som avser tullavveckling och avskaffande av kvantitativa restriktioner.27

22Mål 6/64 Costa mot E.N.E.L., EU:C:1964:66. Se även mål 59/75 Manghera m.fl., EU:C:1976:14, punkt 8.

23Mål 13/70 Cinzano & CIA GmbH mot Hauptzollamt Saarbrücken, EU:C:1970:110.

24Ibid, punkt 5.

25Mål 91/75 Hauptzollamt Göttingen mot Miritz GmbH & Co, EU:C:1976:23, punkt 8.

26Mål 91/78 Hansen, EU:C:1979:65, punkt 8.

27Mål 119/78 Peureux, EU:C:1979:66, punkt 27.

148

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

Sammantaget kan konstateras att inte bara etablering av helt nya handelsmonopol utan även vissa åtgärder i ett statligt handelsmono- pols verksamhet eller åtgärder vid förvaltningen av ett statligt handels- monopol kan omfattas av förbudet mot nya åtgärder i artikel 37.2 EUF-fördraget.

Nya åtgärder – en fördjupad analys

Om det i lagstiftningen tydliggörs att Systembolagets monopol omfattar alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel, är det en kärnfråga huruvida det utgör en ny åtgärd i den mening som avses i artikel 37.2 EUF-fördraget.

Svårigheten med artikel 37.2 EUF-fördraget är att avgöra vad som anses vara nya åtgärder. Den ordning som nu övervägs bygger på precis samma hänsyn som de som uppbär det svenska detalj- handelsmonopolet. De varor som är ifråga innebär samma risker i folkhälsohänseende som alkoholdrycker, och även sådana särskilda risker för barn och unga som motiverar en restriktiv alkoholpolitik. Varorna har inte funnits på den svenska marknaden tidigare. Om de hade funnits på den svenska marknaden några decennier tidigare skulle de otvivelaktigt ha inordnats i alkohollagen. Det här bildar utgångspunkt för den fortsatta bedömningen.

Enligt utredningens mening finns det ett utrymme att argumen- tera för att en reglering som innebär att nu aktuella produkter hante- ras på samma sätt som alkoholdrycker inte utgör några nya åtgärder i bestämmelsens mening. Skälen för detta utvecklas i det följande och bygger på en mer ingående analys av några av de ledande av- göranden som redogjorts för ovan.

I målet Costa mot ENEL var det fråga om ett förstatligande av den nationella elindustrin som genomfördes genom en lag som an- togs i december 1962 (se generaladvokatens förslag till avgörande i nämnda mål). Såvitt kan utläsas tog den italienska staten över kon- trollen inom elsektorn vid det tillfället, dvs. efter det att Italien hade gått med i EG. Till skillnad mot Costa mot ENEL handlar en reglering av alkoholhaltiga preparat inte om förstatligande av en sektor. Att det var fråga om nya åtgärder i Costa mot ENEL är uppenbart.

149

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

I målet Manghera var fråga om ett statligt monopols ensamrätt att importera tobak till Italien var förenlig med unionsrätten. Dom- stolen kom fram till att det ifrågavarande monopolets ensamrätt att importera tillverkade varor utgjorde en diskriminering som var för- bjuden enligt artikel 37.1. Det ska här noteras att domstolen även hänvisade till att det i rådets resolution av den 21 april 1970 om stat- liga handelsmonopol för tobaksvaror fanns en förpliktelse att av- skaffa ensamrätter att importera och saluföra tobaksvaror. Bedöm- ningen i Manghera avsåg artikel 37.1, inte 37.2, varför målet saknar intresse för frågan om vad som avses med nya åtgärder. Även i övrigt skiljer sig målet i hög grad från nu aktuell problematik efter- som det handlade om en ensamrätt att importera. Det är en väldigt ingripande begränsning som inte är jämförbar med det som nu över- vägs. Vidare finns det inte någon liknande resolution på alkohol- området som på tobaksområdet.

I målet Hansen var frågan om en skattehöjning – som i sig inte medförde någon diskriminering av olika varor, men som var skapad för att täcka förluster som ett statligt monopol drogs med på grund av att monopolet var bundet av vissa inköpspriser (på grossistnivå) som var högre än priset på detaljhandelsnivå – var förenlig med unionsrätten. Målet skiljer sig i hög grad från det som nu övervägs. Noterbart är dock att domstolen i punkt 8 vad gäller artikel 37.2 konstaterade att ”a State monopoly shall not be employed to re- establish a customs barrier or quantitative restrictions in intra- Community trade” (vår kursivering). Även om artikel 37 redan då talade om nya åtgärder så hänvisar domstolen här till återinförande av vissa hinder. Det är dock oklart om man kan dra någon egentlig slutsats av ordvalet, men det är ändå intressant vid tolkningen av vad artikel 37.2 är avsedd att förhindra.

Av analysen har framgått att domstolens praxis är begränsad och att avgörandena delvis är svårtolkade och av äldre datum. Den praxis som finns är huvudsakligen från tiden innan domstolen ut- vecklade Keck-doktrinen och doktrinen om tvingande hänsyn. De situationer som har behandlats i praxis har inget gemensamt med den ordning som nu övervägs. Inget i avgörandena från EU-dom- stolen motsäger den tolkning som utredningen gör, nämligen att det inte skulle vara fråga om en ny åtgärd.

150

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

Sammanfattande slutsats

Sammantaget finns det ett utrymme för att trovärdigt argumentera för att en ändring av 5 kap. 1 § alkohollagen och motsvarande ändring av avtalet mellan staten och Systembolaget inte utgör en ny åtgärd i den mening som avses i artikel 37.2 EUF-fördraget.

Vidare kan konstateras att artikel 37.2 inte förbjuder alla tänk- bara nya åtgärder som vidtas av statliga handelsmonopol, utan endast sådana åtgärder som strider mot de principer som fastslås i artikel 37.1 (diskrimineringsförbudet) och artikel 34 EUF-fördraget (förbudet mot kvantitativa restriktioner). Förutsatt att den åtgärd som övervägs kan utformas så att den är icke-diskriminerande och inte utgör en kvantitativ restriktion är åtgärden således oproblema- tisk i förhållande till artikel 37.2 EUF-fördraget. Den analys som nu har gjorts bör därför åtföljas av en analys av diskriminerings- förbudet i artikel 37.1 EUF-fördraget.

5.6.4Detaljhandelsmonopolet och artikel 37.1 EUF-fördraget

Enligt artikel 37.1 EUF-fördraget ska medlemsstaterna säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på sådant sätt att ingen dis- kriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas medborgare.

I Franzén-målet prövades om monopolets system för urval av alkoholdrycker, dess försäljningsorganisation och systemet för marknadsföring av dryckerna, var diskriminerande eller var av så- dant slag att de missgynnade importerade produkter.28 Efter en mycket ingående prövning blev utgången att monopolets utform- ning och funktionssätt var sådant att ingen diskriminering uppstod, så att handeln med varor med ursprung i andra medlemsstater varken rättsligt eller faktiskt missgynnades och det inte uppstod någon snedvridning av konkurrensen.29

Motsatt utgång blev det i Hanner-målet. Där prövades det svenska detaljhandelsmonopolet för läkemedel. EU-domstolen framhöll att det krävdes att Apotekets urvalssystem skulle vara grundat på krite-

28Franzén, punkterna 43–66.

29Ibid, se särskilt punkterna 40 och 66.

151

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

rier som var oberoende av produkternas ursprung och ge möjlighet till insyn genom att det uppställs krav på såväl motivering av beslut som ett oberoende kontrollförfarande. Vidare skulle monopolets försäljningsnät säkerställa konsumenternas tillgång till läkemedel. Slutligen skulle de åtgärder för marknadsföring och produktinfor- mation som vidtas inom ramen för ett monopol vara opartiska och oberoende av produkternas ursprung och vara ägnade att göra nya produkter kända för konsumenterna. Efter att ha redogjort för dessa rättsliga utgångspunkter kom EU-domstolen i praktiken endast att pröva Apotekets urvalssystem, vilket underkändes. Detta var tillräckligt för att fastslå att monopolet stred mot (nuvarande) artikel 37.1 EUF-fördraget.30

Ett statligt handelsmonopol måste hela tiden leva upp till kravet på icke-diskriminering. Det svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker övervakas också i enlighet med överenskommelsen vid Sveriges anslutning till EU. Konkurrensverket utövar tillsyn över detaljhandelsmonopolet vad gäller dess icke-diskriminerande funktionssätt och rapporterar till Europeiska kommissionen två gånger om året. Med icke-diskriminerande avses att inköps- och försäljningsvillkor för alkoholdrycker är objektiva, att villkoren tillämpas likvärdigt på medborgare och produkter i gemenskapen, samt att villkoren är transparenta.31 Systembolaget har utarbetat en sortimentsmodell, som kom att förnyas senast år 2012. Sortiments- modellen är förhållandevis komplex. En sammanställning av huvud- dragen i densamma finns i Konkurrensverkets rapport i december 2012 till Europeiska kommissionen.32 Ytterligare justeringar har introducerats därefter och utvärderas allt eftersom. Fråga kan ställas om den befintliga sortimentsmodellen kommer att kunna tillämpas på de alkoholhaltiga preparaten, eller om en alternativ modell måste utarbetas.

Enligt den information som utredningen har fått från System- bolaget är det möjligt att erbjuda en sortimentsmodell som är icke- diskriminerande. Utarbetandet av en sådan modell kommer säkerli- gen att vara förenat med utmaningar mot bakgrund av de höga krav

30Hanner, punkterna 39–44.

31Övervakning av det svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker, Rapport till Europeiska kommissionen, december 2016, Konkurrensverket, 2016, s. 7.

32Övervakning av det svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker, Rapport till Europeiska kommissionen, december 2012, Konkurrensverket, 2012.

152

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

som uppställts i praxis. Systembolaget har emellertid stor erfarenhet av att utarbeta och tillämpa en icke-diskriminerande sortimentsmodell och det kan konstateras att Systembolagets sortimentsmodeller (vars utformning har varierat över tiden) inte har ansetts strida mot artikel 37.1 EUF-fördraget.

Alkoholsortimentsnämnden har till uppgift att pröva beslut där Systembolaget har avvisat ett visst vin, starköl, en viss annan jäst alkoholdryck eller spritdryck från sitt sortiment, eller avfört det från sortimentet. Nämnden ska pröva om detaljhandelsbolaget följt vad som sägs i avtalet med staten om att bolagets produkturval får grundas endast på en bedömning av produktens kvalitet, särskilda risker för skadeverkningar av produkten, kundernas efterfrågan och andra affärsmässiga hänsyn samt att någon favorisering inte får ske av inhemska produkter. Bestämmelserna, som finns i förordningen med instruktion för Alkoholsortimentsnämnden, bör för det fall Systembolaget ska anförtros försäljningen av de alkoholhaltiga preparaten ändras så att de omfattar även dessa.

Sammanfattningsvis bedömer utredningen att det går att ut- arbeta en icke-diskriminerande sortimentsmodell för de alkohol- haltiga preparat som nu är ifråga.

5.6.5Serveringstillstånd – utgångspunkter för analysen

Servering av alkoholhaltiga preparat, på motsvarande sätt som ser- vering av alkoholdrycker, kan inte anses röra detaljhandelsmono- polet. De restauranger m.fl. som har serveringstillstånd utgör ju inte del av detaljhandelsbolaget. I det avseendet är det snarare fråga om ett nationellt tillståndsförfarande. Motsatsvis får inte System- bolaget bedriva servering. Regleringen av serveringstillstånd be- handlar annat än Systembolagets funktionssätt och hur det utövar sin ensamrätt. Serveringstillstånd ger vissa aktörer rätt att under vissa förutsättningar servera alkoholdrycker till konsumenter. Över- vägande skäl talar därför för att servering med stöd av serverings- tillstånd av alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel, måste bedömas enligt artikel 34 EUF-fördra- get och inte enligt artikel 37.

153

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

5.6.6Serveringstillstånd och Keck-doktrinen

En reglering analog med alkoholdrycker innebär att restauranger med serveringstillstånd skulle kunna servera de alkoholhaltiga pre- paraten på motsvarande sätt som med alkoholdrycker. Frågan är om det skulle vara fråga om en åtgärd med verkan motsvarande en kvantitativ importrestriktion om krav ställs på serveringstillstånd för att kunna servera de alkoholhaltiga preparaten. Keck-doktrinen har beskrivits ovan i avsnitt 5.6.2 och är av intresse för bedömningen av tillståndsplikt för servering av preparaten.

Ett serveringstillstånd för alkoholhaltiga preparat kommer nöd- vändigtvis vara knutet till en lokal i Sverige. Annars kan inte be- rörda svenska myndigheter utöva kontroll och tillsyn över verksam- heten. Det är svårt att föreställa sig ett stadigvarande serverings- tillstånd för ambulerande försäljning. En förutsättning för att kunna erhålla och behålla ett stadigvarande serveringstillstånd är också att den s.k. vandelsprövningen utfaller till sökandens fördel, såväl vid ansökningstillfället som löpande därefter (se redogörelsen i av- snitt 8.3.3.). Kopplingen till en lokal i Sverige och behovet av kon- troll av sökandens vandel gäller dock lika för alla och torde påverka försäljning av varor från Sverige respektive andra medlemsstater lika. Förutsatt att det är fråga om att saluföringen av de alkohol- haltiga preparaten begränsas till vissa försäljningsställen och begrän- sar näringsidkarnas kommersiella frihet utan att avse varorna egen- skaper, kan Keck-doktrinen vara tillämplig.33

Ett krav enligt Keck-doktrinen är att de nationella bestämmel- serna tillämpas på samtliga berörda näringsidkare som bedriver verksamhet i landet.34 Detta krav prövades i målet Visnapuu.35 14 § i den finska alkohollagen innehöll två undantag från Alkos monopol. Dels fick jästa alkoholdrycker med högst 4,7 volymprocent alkohol säljas av den som hade detaljhandelstillstånd. Dels fick viss detalj- handel bedrivas inom ramen för s.k. gårdsförsäljning av t.ex. vissa bärviner. Inom ramen för undantagen från Alkos monopol ställdes i den finska lagstiftningen krav på detaljhandelstillstånd för att im-

33Mål C-390/99 Canal Satélite Digital, EU:C:2002:34, punkt 31. Se även mål C-391/92 kommissionen mot Grekland, EU:C:1995:199, punkt 13, samt mål C-387/93 Banchero, EU:C:1995:439, punkt 35 ff.

34Keck, punkt 16.

35Visnapuu, punkt 104.

154

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

portera alkoholdrycker avsedda för detaljhandelsförsäljning till finska konsumenter. Ett tillstånd förutsatte att sökanden hade för- utsättningar för sådan verksamhet och bedömdes ha den tillförlit- lighet som verksamheten krävde. Sådan detaljhandel fick endast be- drivas från godkända försäljningsställen. EU-domstolen underkände argumentet att Keck-doktrinen var tillämplig såvitt gällde kravet på detaljhandelstillstånd. Anledningen var att det statliga monopolet Alko inte behövde söka detaljhandelstillstånd för att sälja alla typer av alkoholdrycker.36

Utredningen bedömer att uttalandena i Visnapuu inte är väg- ledande för den ordning som nu övervägs, såvitt gäller serverings- tillstånd. Orsaken är att servering respektive detaljhandel är helt olika slags verksamheter. Några uttalanden om servering gjordes inte heller av EU-domstolen i Visnapuu.

EU-domstolens bedömning i Visnapuu skapar dock en viss osäkerhet vilket är tillräckligt för att föranleda ett behov av att för- djupa analysen, och utöver Keck-doktrinen även gå igenom förut- sättningarna för att motivera en ordning med serveringstillstånd utifrån folkhälsoskäl.

5.6.7Serveringstillstånd och tvingande hänsyn

Utredningen har kommit fram till att försäljning av de alkohol- haltiga preparaten inom ramen för Systembolagets detaljhandels- monopol inte kommer att bedömas enligt artiklarna 34 och 36 EUF-fördraget, utan enbart utifrån artikel 37. Som framgått utgör servering av alkoholhaltiga preparat genom serveringstillstånd där- emot inte del av detaljhandelsmonopolets funktionssätt och hur det utövar sin ensamrätt.37 De aktörer som har serveringstillstånd har inget gemensamt med Systembolaget, och motsatsvis får inte Systembolaget bedriva servering. Servering med stöd av serverings- tillstånd av de alkoholhaltiga preparaten måste sannolikt bedömas enligt artikel 34 EUF-fördraget eftersom det rör annat än System- bolagets funktionssätt och hur det utövar sin ensamrätt.

36Visnapuu, punkterna 104–107.

37Jmf. Visnapuu, punkterna 87–91.

155

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

Hinder mot den fria varurörligheten kan motiveras av de skäl av allmänintresse som räknas upp i artikel 36 EUF-fördraget, eller av tvingande hänsyn. Åtgärderna måste vara ägnade att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och får i det avseendet inte gå ut- över vad som är nödvändigt.38 I det följande görs överväganden om möjligheten att berättiga att servering av de alkoholhaltiga prepara- ten förbehålls aktörer med serveringstillstånd.

Vad gäller skäl av allmänintresse står det klart att de folkhälso- skäl som åberopades av den svenska regeringen i målen Franzén, Rosengren och Gourmet har godtagits av EU-domstolen som så- dana skäl som kan motivera hinder mot de fria rörligheten. Behovet av en allmän begränsning av alkoholkonsumtionen och att skydda ungdomar från alkoholkonsumtionens skadeverkningar genom bl.a. ålderskontroll var de skäl som lades fram i Rosengren-målet. EU- domstolen höll med om att det anses befogat med hänsyn till syftet att skydda folkhälsan om de åtgärder som det är frågan om (i det fallet ett förbud) visar sig vara ett effektivt sätt att hindra att ung- domar köper alkoholdrycker, och därmed minska risken att de blir konsumenter av sådana drycker.39

Vid prövning av frågor relaterade till de svenska och finska alkoholmonopolen har EU-domstolen upprepade gånger fastslagit följande. Bestämmelser som har till syfte att genom styrning av alkoholkonsumtionen förebygga de samhälleliga, sociala och medi- cinska skadeverkningarna av alkoholhaltiga ämnen, och därigenom motverka alkoholmissbruk, bidrar till att skydda folkhälsan och allmän ordning enligt artikel 36 EUF-fördraget.40

I Gourmet- och Rosengren-målen uttalade EU-domstolen att det inte framkommit några uppgifter som gav anledning att anse att de folkhälsoskäl som åberopats av den svenska regeringen hade missbrukats eller utnyttjats för att diskriminera varor från andra medlemsstater eller indirekt skydda vissa inhemska produkter.41

Den praxis som redovisats här ger vid handen att folkhälsoskäl kan anföras enligt artikel 36 EUF-fördraget som stöd för att förbe- hålla servering av de alkoholhaltiga preparaten till aktörer med ser- veringstillstånd. Men folkhälsoskäl eller andra hänsyn är inte det

38Visnapuu, punkt 110.

39Rosengren, punkterna 42, 44, 49 och 49.

40Ahokainen och Leppik, punkt 28, Rosengren, punkt 40, Visnapuu, punkt 115.

41Gourmet, punkt 32, Rosengren, punkt 42.

156

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

enda som krävs för att kunna motivera en inskränkning. Varje in- skränkning prövas noga utifrån de kriterier som uppställs i artikel 36 och enligt doktrinen om tvingande hänsyn. De åtgärder som en medlemsstat vidtar måste vara lämpliga och proportionerliga och kunna stödjas av sakliga argument.42 En viktig sådan aspekt är uppen- barligen om det är möjligt för aktörer etablerade i andra medlems- stater att få tillstånd. Om inte, måste lagstiftningen kunna motive- ras med sakliga skäl grundat i erfarenheter av tillståndsprövning, kontroll och övervakning.

5.6.8Slutsatser om den fria varurörligheten vid en reglering analog med alkoholdrycker

De alkoholhaltiga preparaten bör kunna inordnas i det svenska detaljhandelsmonopolet utan att det anses utgöra en otillåten ut- vidgning av detsamma i strid mot artikel 37.2 EUF-fördraget. Det får anses vara möjligt att utarbeta en icke-diskriminerande modell för Systembolagets sortiment av de alkoholhaltiga preparat som omfattas av regleringen. Utredningen har vid analysen utgått från att det inte kan uteslutas att ett förbud mot att sälja preparat med en alkoholhalt överstigande 2,25 volymprocent i den vanliga daglig- varuhandeln i och för sig kan utgöra en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion. Frågan är dock om försäljning genom Systembolaget skulle utgöra en ny åtgärd enligt artikel 37.2 EUF-fördraget. Mot bakgrund av de skäl som uppbär den svenska alkohollagen och dess historik är det inte fråga om att utvidga Systembolagets monopol, utan om att förtydliga lagstift- ningen med avseende på varor som inte fanns på marknaden när alkohollagen tillkom. De skäl som skulle uppbära en sådan ordning är helt konsekventa med de skäl som hittills har uppburit detalj- handelsmonopolet och innebär alltså ingen kursändring från den svenska lagstiftarens sida.

I en sådan ordning ligger också att servering av de alkoholhaltiga preparaten förutsätter serveringstillstånd, på det sätt som gäller för alkoholdrycker. Servering omfattas inte av Systembolagets monopol och kommer därför med all sannolikhet att prövas enligt artikel 34 i

42 ANETT, punkt 50.

157

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

5.7.2Anmälnings- eller tillståndsförfarande?

Ett krav enligt EU-rätten för att kunna motivera en lagstiftning som har verkan motsvarande kvantitativa importrestriktioner, är att den nationella lagstiftningen är ägnad att uppfylla det eftersträvade målet (t.ex. skydd för folkhälsan).44 Regleringen ska vara nödvändig för att effektivt kunna skydda människors hälsa eller liv och det får inte bara vara fråga om marginella effekter eller att syftet bara del- vis uppnås.45 En reglering som endast innebär olägenheter genom formaliteter som måste uppfyllas eller fördyringar, utan att åstad- komma det som medlemsstaten säger sig vilja uppnå, riskerar att inte godtas av EU-domstolen.

Vid bedömningen om ett anmälningsförfarande skulle vara effektivt finns anledning att söka ledning i de överväganden som Tobaksdirektivsutredningen nyligen gjort.46 Efter utvärdering av systemet med anmälningsplikt för tobaksförsäljning föreslog ut- redningen att detaljhandel med tobaksvaror endast ska få bedrivas av den som har tillstånd för sådan handel. En majoritet av tillsyns- myndigheter ställde sig positiva till en tillståndsplikt för försäljning av tobaksvaror. Den främsta förtjänsten med en tillståndsreglering ansågs vara, till skillnad från det nuvarande anmälningssystemet, möjligheten att på förhand pröva näringsidkarens lämplighet och vandel. Eftersom en vandelsprövning ger möjlighet att sålla bort sådana personer som tidigare har gjort sig skyldiga till exempelvis brottslig verksamhet, kan det momentet i en tillståndsprövning antas begränsa de illegala eller annars oseriösa inslagen inom detalj- handeln. Till skillnad från systemet med anmälningsplikt innebär en tillståndsprövning också att tillståndet kan återkallas. Möjlig- heten till återkallelse av tillståndet ger tillståndsmyndigheterna till- gång till en mer ingripande sanktion än vad som finns i dag. Skarp- are sanktionsmöjligheter är något som efterfrågats av ett stort antal tillsynsmyndigheter och Tobaksdirektivsutredningen bedömde att blotta möjligheten till tillståndsåterkallelse kan få en viktig preven- tiv effekt. Många kommunala tillsynsmyndigheter hade upplevt den

44Ker-Optika, punkt 60.

45Rosengren m.fl., punkterna 43, 47 och 54. Se även mål C-405/98 Gourmet International Products, EU:C:2001:135, punkt 31.

46SOU 2016:14, särskilt s. 155 ff.

160

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

nuvarande anmälningsplikten som ineffektiv och de administrativa sanktionsmedlen som tandlösa.

Tobaksdirektivsutredningen föreslår också straffansvar och möjlighet till förverkande för den som säljer tobaksvaror utan till- stånd.

Motsvarande överväganden gör sig enligt utredningen gällande för detaljhandelsförsäljning av alkoholhaltiga preparat som ur kon- sumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel. Tillståndsplikt är att föredra framför en anmälningsplikt för alkoholhaltiga preparat med en alkoholhalt över 2,25 volymprocent. En sådan ordning överens- stämmer också systematiskt med vad som gäller för servering av alkohol.

I det följande analyseras huruvida en tillståndsplikt skulle vara förenlig med EU-rätten.

5.7.3Generellt krav på produktgodkännande

Det har inom ramen för utredningen diskuterats en variant på till- ståndsordning innebärande ett generellt krav på försäljningstillstånd för alkoholhaltiga preparat avsedda för förtäring.

Tillståndet skulle avse själva produkten. En tillståndsmyndighet skulle pröva ansökningar och meddela beslut antingen om a) avslag på ansökan, b) tillstånd att sälja produkten via detaljhandelsmono- polet och för servering via företag som har serveringstillstånd eller c) tillstånd att sälja produkten på annat sätt, t.ex. i livsmedelsbutiker, med eller utan de villkor och/eller begränsningar som meddelas av myndigheten. Om tillstånd beviljats avseende preparatet skulle inga ytterligare tillstånd behöva sökas av de aktörer som befattar sig med produkten i samband med import, försäljning och liknande, oavsett vilket handelsled man befinner sig i. Ett sådant system skulle även kunna kompletteras med en möjlighet för behörig myn- dighet att meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet.

En av grundprinciperna inom EU-rätten är den fria rörligheten för varor. Som tidigare redogjorts för innebär artikel 34 i EUF- fördraget ett uttryckligt förbud mot kvantitativa importrestrikt- ioner samt för åtgärder med motsvarande verkan. Innebörden av

”åtgärder med motsvarande verkan” har utvecklats i EU-domsto-

161

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

lens praxis.47 Det har alltid varit klart att ett försäljningsförbud som bara tillämpas på importerade varor är en åtgärd med motsvarande verkan.48 Exempel från praxis på andra åtgärder med motsvarande verkan, vilka har ansetts strida mot artikel 34, är förbud mot för- säljning av öl som överskred den nationellt föreskrivna surhets- graden49 och förbud mot försäljning av öl som tillverkats av andra ingredienser än korn, malt och humle50.

Det är vidare genom EU-domstolens praxis fastställt att ett krav på anskaffande av tillstånd innan saluförande av varor kan ske inne- bär en åtgärd med motsvarande verkan, även om det skulle finnas oklarheter om hur kravet i fråga ska tillämpas.51 Ett förbud mot att sälja DVD-skivor och video-kassetter till en underårig om inte dessa blivit godkända för åldersgruppen av medlemsstatens myn- digheter bedömdes t.ex. falla inom denna ram.52 Mot bakgrund av att lagstiftningen inte diskriminerade importerade varor argumente- rade vissa av parterna i målet för att det rörde sig om en åtgärd som var kopplad till en viss försäljningsform inom ramen för punkt 16 i Keck-domen53, vilket skulle innebära att den helt föll utanför arti- kel 34. EU-domstolen godtog dock inte detta resonemang på den grunden att den vidtagna åtgärden inte endast innefattade en viss försäljningsform.

Även regler som gör att varor underkastas typgodkännanden har ansetts utgöra åtgärder med motsvarande verkan.54 Krav på godkän- nande har ansetts vara villkorliga förbud och samma bedömning som görs i fråga om ovillkorliga förbud och hur dessa ska behand- las enligt Keck-doktrinen ska gälla även dessa.55

Mot denna bakgrund framstår det för utredningen som klart att en sådan tillståndsordning som har beskrivits i detta avsnitt står i strid med förbudet i artikel 34.

47Mål C-120/78 Rewe mot Bundesmonopolverwaltung für Branntwein, EU:C:1979:42, det s.k. Cassis de Dijon-avgörandet.

48Peter Oliver, Ed, Oliver on Free Movement of Goods in the European Union, 5th ed, 2010, s. 163 och 165.

49Mål C-94/82 De Kikvorsch,EU:C:1983:85, punkt 1.

50Mål C-176/84 Kommissionen mot Grekland, EU:C:1987:125, se bl.a. punkt 1.

51Se bl.a. mål C-293/94 Brandsma, EU:C:1996:254, punkt 1 i domslutet, se även Oliver a.a. s. 165.

52Mål C-244/06 Dynamic Medien v Avides Medi, EU:C:2008:85.

53Mål C-267/91 och 288/91 Keck och Mithouard, EU:C:1993:905.

54Se t.ex. mål C-21/84 Kommissionen mot Frankrike, EU:C:1985:184, och mål C-254/05 Kommissionen mot Belgien, EU:C:2007:319.

55Oliver a.a. s. 166.

162

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

I artikel 36 EUF-fördraget finns vissa möjligheter till undantag från förbudet i artikel 34 med hänsyn till exempelvis människors hälsa och liv. Undantagsmöjligheten har även utvecklats i rätts- praxis. Innebörden av artikel 36 EUF-fördraget har utvecklats i avsnitt 5.6.7. Det ställs särskilt krav på proportionalitet. Frågan är om en sådan tillståndsordning som beskrivs ovan uppfyller de krav som ställs för att undantag ska godtas.

Proportionaliteten av nationella bestämmelser som kräver admi- nistrativt förhandsgodkännande innan importerade varor eller tjänster kan saluföras inom en medlemsstats territorium behandla- des i målet Canal Satélite Digital.56 Målet handlade om att spansk lagstiftning krävde att företag som önskade saluföra viss typ av utrustning skulle registrera sig som operatörer med villkorlig till- gång till sändningsrättigheter avseende television. EU-domstolen slog fast fyra krav som måste tas hänsyn till när man bestämde om lagstiftningen var förenlig med proportionalitetsprincipen. a) För- handsgodkännandet måste baseras på objektiva kriterier som inte är diskriminerande och som är kända i förväg så att myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning begränsas och bedömningen inte blir godtycklig. b) En bestämmelse får inte innebära att kon- troller som redan har utförts inom ramen för andra förfaranden, antingen i samma stat eller i en annan medlemsstat, genomförs två gånger. c) Ett förfarande för förhandstillstånd kan endast vara nöd- vändigt om en kontroll i efterhand skulle anses ske för sent för att kunna säkerställa att kontrollen faktiskt är effektiv och för att göra det möjligt att uppnå det eftersträvade målet. d) Om ett förhands- godkännande ska vara förenligt med de grundläggande principerna om fri rörlighet får det inte vara sådant att det kan avskräcka de berörda operatörerna från att genomföra sina planer på grund av den tid det pågår, kostnaderna det medför eller otydligheter avse- ende de villkor som ska uppfyllas. 57

I målet Hartlauer58som handlade om etableringsfrihet uttalade EU-domstolen att en nationell lagstiftning endast är ägnad att säkerställa förverkligandet av det åberopade målet, om den på allvar svarar mot önskan att uppnå detta på ett sammanhängande och

56Mål C-390/99 Canal Satélite Digital, EU:C:2002:34.

57A.a. punkt 35–41.

58Mål C-169/07 Hartlauer, EU:C:2009:141.

163

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

systematiskt sätt.59 Om en åtgärd anses innebära en inkonsekvens kommer den inte att bedömas som berättigad.60 I Hartlauer var det fråga om en åtgärd som innebar att man för att få driva en viss tandklinik var tvungen att ha ett förhandsgodkännande, vilket inte krävdes för en annan typ av klinik. Åtgärden bedömdes inte vara diskriminerande men EU-domstolen såg ingen rationell grund för att ha olika regler för olika kliniker och godtog inte de österrikiska myndigheternas hänvisning till folkhälsoargument.61

Enligt utredningens mening finns det, mot bakgrund av den praxis som redogjorts för, uppenbara risker att ett tillståndsförfarande i form av förhandsprövningar av olika alkoholhaltiga preparat av- sedda för förtäring inte uppfyller det krav som uppställts för god- kännande av undantag från förbudet mot kvantitativa importrestrik- tioner och motsvarande åtgärder i artikel 34. Krav på produktrelate- rade förhandsgodkännande löper en överhängande risk att anses oproportionerligt. Framför allt blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att uppställa objektiva kriterier för myndighetens pröv- ning som inte är diskriminerande och som är kända i förväg. Den svenska alkohollagstiftningen bygger på desintresseringsprincipen och totalkonsumtionsmodellen. Det kommer typiskt sett vara svårt att hävda att ett enskilt alkoholhaltigt preparat i sig är så farligt att det inte bör godkännas för försäljning. Riskerna med alkoholkon- sumtion är sällan kopplade till en viss specifik produkt utan måste ses i förhållande till individens konsumtionsvanor över tiden och samhällskonsumtionen i stort. Även med beaktande av de produkter som behandlas nedan i kapitel 6 har utredningen inte heller kunnat hitta vetenskapligt stöd för att någon viss kategori alkoholhaltiga preparat skulle vara farligare än andra. De enda kriterier som med någon grad av precision skulle gå att tillämpa är sådana som har med preparatens visuella utformning att göra, eller med andra ord förpackningsutstyrseln. Om t.ex. förpackningen är utformad för att främja konsumtion bland barn och ungdomar skulle det i någon objektiv mening finnas anledning för en myndighet att agera. För- packningsutstyrseln utgör dock del av marknadsföringen i stort. Dessa frågor hanteras bäst enligt gällande lagstiftning, där Konsument-

59A.a. punkt 55.

60Jfr mål C-500/06 Corporación Dermoestética, EU:C:2008:421, punkt 39, se även Oliver a.a. s. 229.

61Hartlauer punkt 55–63.

164

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

ombudsmannen har möjlighet att ingripa mot otillbörlig marknads- föring.

Därutöver bedömer utredningen att förhandsgodkännande från en myndighet för enskilda produkter knappast bidrar till att reali- sera de målsättningar som uppbär den svenska alkoholpolitiken. Resultatet av en sådan ordning skulle bli att den helt övervägande majoriteten av preparaten skulle bli godkända för försäljning, i vart fall om de EU-rättsliga kraven på objektivitet och avsaknad av god- tycke ska uppfyllas. Efter att preparaten godkänts kommer de där- med kunna säljas i handeln utan begränsningar.

Mot denna bakgrund bygger de fortsatta övervägandena om en tillståndsordning inte på att de som tillverkar, för in eller importe- rar alkoholhaltiga preparat skulle behöva få dem förhandsgodkända av en svensk myndighet. I stället övervägs om det är möjligt att införa en tillståndsordning för detaljhandeln, motsvarande den som finns för andra produkter där folkhälsoskäl gör sig starkt gällande.

5.7.4Keck-doktrinen och en tillståndsordning

Keck-doktrinen har redogjorts för i avsnitt 5.6.2. För en tillstånds- ordning gör sig delvis samma överväganden gällande som ifråga om serveringstillstånd (jfr avsnitt 5.6.6). För servering har utredningen bedömt att EU-domstolens bedömning i Visnapuu (att Keck-doktri- nen inte var tillämplig) inte är vägledande, eftersom servering respek- tive detaljhandel är helt olika verksamheter. Frågan är om motsva- rande bedömning kan göras för en tillståndsordning för detaljhandeln. EU-domstolen underkände i Visnapuu argumentet att Keck-doktri- nen var tillämplig såvitt gällde kravet på detaljhandelstillstånd. Anledningen var att det statliga monopolet Alko inte behövde söka detaljhandelstillstånd för att sälja alla typer av alkoholdrycker.62 Om en ordning med detaljhandelstillstånd införs för de alkoholhal- tiga preparaten skulle det innebära att de endast får säljas hos sådana handlare som fått detaljhandelstillstånd. Någon försäljning hos Systembolaget skulle däremot inte bli aktuell. Möjligen skulle denna reglering skilja sig så markant från den finska regleringen att det sak- nas anledning att göra samma bedömning som i Visnapuu. EU-dom-

62 Visnapuu, punkterna 104–107.

165

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

är därmed förbjudna enligt artikel 34 EUF-fördraget.64 Även regler som utan åtskillnad är tillämpliga på inhemska varor och importe- rade varor, men som vid tillämpning på importerade varor kan minska försäljningsvolymen, utgör i princip åtgärder med motsva- rande verkan som är förbjudna enligt artikel 34.65 Ett principiellt förbud mot att i dagligvaruhandeln sälja alkoholhaltiga preparat som omfattas av regleringen, vars alkoholhalt överstiger en viss volymprocent, innebär i realiteten ett krav på att preparaten endast får ha en viss maximal alkoholhalt för att få säljas i dagligvaruhan- deln. Det utgör ett krav på att varorna som sådana ska vara utfor- made på visst sätt för att få tillträde till den svenska marknaden. Med all sannolikhet skulle ett sådant krav anses utgöra en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion.66 Det skulle vara fråga om ett villkor som varorna måste uppfylla för att få säljas i svensk dagligvaruhandel. En sådan bestämmelse utgör ett handelshinder även om bestämmelsen tillämpas utan åtskillnad på inhemska och importerade varor.67

Utgör tillståndsplikten som sådan ett handelshinder?

Oavsett om ett tillstånd för en handlare att sälja preparaten i detalj- handeln ska omfatta alla preparat eller enbart preparat med en viss högsta alkoholhalt, måste även undersökas om en tillståndsplikt som sådan kan utgöra en åtgärd med verkan motsvarande en kvantitativ importrestriktion.

Tillståndsplikt av olika slag har prövats tidigare.

I Ahokainen och Leppik påminde EU-domstolen om att även regler som är tillämpliga utan åtskillnad på inhemska och importerade varor, men som vid tillämpning på importerade varor kan minska försäljningsvolymen, i princip utgör åtgärder med motsvarande verkan. Krav på förhandstillstånd för import strider i princip mot

64Mål 8/74 Dassonville, EU:C1974:82, punkt 5, mål C-170/04 Rosengren m.fl., EU:C:2007:313, punkt 32.

65Ahokainen och Leppik, punkt 18 med hänvisningar.

66Mål 53/80 Eyssen, EU:C:1981:35, punkt 11, mål 130/80 Kelderman, EU:C:1981:49, punkt 7. Se även mål C-456/10 ANETT, EU:C:2012:241, punkt 36 in fine.

67Mål C-110/05 kommissionen mot Italien, EU:C:2009:66, punkt 35, se även punkterna 56–58.

168

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

artikel 34 EUF-fördraget. Formaliteter för import kan hindra han- deln, särskilt om varorna fördyras.68

I Visnapuu var det fråga om krav på parti- eller detaljhandelstill- stånd för att kunna leverera till finska köpare som köpt alkohol- drycker via internet eller annars genom distansförsäljning från en säljare som bedrev verksamhet i en annan medlemsstat. De villkor som uppställdes för beviljande av detaljhandelstillstånd innefattade att sökanden skulle ha förutsättningar för sådan verksamhet och ha den tillförlitlighet som verksamheten krävde. Andra krav var att verksamheten endast fick bedrivas på godkända försäljningsställen som var lämpliga och att försäljningen var ordnad så att effektiv övervakning var möjlig. EU-domstolen konstaterade att tillstånds- kravet hindrade aktörer etablerade i andra medlemsstater att fritt importera alkoholdrycker till Finland för detaljhandelsförsäljning, och att det var en åtgärd med motsvarande verkan.69

En ordning med tillståndsplikt för detaljhandel kommer visserli- gen inte att utformas som krav på tillstånd för import. I det avseen- det skiljer sig den reglering som nu övervägs från det som prövades i Ahokainen och Leppik och Visnapuu. Det är alltså inte importö- ren som kommer att behöva tillstånd, utan detaljhandlaren. Själva importen till Sverige kommer inte att regleras. Tillstånd kommer emellertid vara knutet till ett försäljningsställe i Sverige för att svenska myndigheter ska kunna utöva kontroll och tillsyn över verk- samheten. Internetförsäljning av alkoholhaltiga preparat till Sverige från exempelvis Danmark kommer inte att kunna omfattas av detaljhandelstillstånd, med mindre det finns en svensk etablering. Att det blir praktiskt omöjligt att göra de kontroller som krävs för tillståndsprövningen, samt därefter utöva tillsyn, om sökanden är etablerad utanför Sverige, har framgått av de kontakter som utred- ningen har haft med bl.a. länsstyrelserna. Även behovet att kon- trollera detaljhandlarens vandel kan innebära att tillstånd endast kan meddelas sökande som är etablerade i Sverige. Den reglering som övervägs är därmed problematisk på samma sätt som i Visnapuu.

Till detta kan läggas att, som EU-domstolen uttalat, en reglering som gör att varorna fördyras kan utgöra ett hinder som omfattas av

68Ahokainen och Leppik, punkterna 18–22.

69Visnapuu, punkterna 99–102 och 108.

169

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

artikel 34 EUF-fördraget.70 Tillstånd kommer att vara förenat med avgifter. Även om avgifterna baseras på tillståndsmyndighetens självkostnad och således är begränsade, måste kostnaden bäras av detaljhandlaren och ytterst läggas på de varor som det är frågan om. I det här sammanhanget är det fråga om en förhållandevis liten grupp varor vilket innebär att kostnader för tillståndsförfarande kan få ett större genomslag på priset än vid exempelvis försäljning av tobaks- varor, där volymerna torde vara större.

Slutsatsen är att krav på detaljhandelstillstånd kommer att anses utgöra en åtgärd med verkan motsvarande en kvantitativ restriktion.

5.7.6Artikel 36 EUF-fördraget och en ordning med detaljhandelstillstånd

I avsnitt 5.6.7 har redogjorts för artikel 36 EUF-fördraget och tvingande hänsyn. Folkhälsoskäl, liksom behovet att skydda allmän ordning, kan åberopas till stöd för en ordning med tillståndsförfa- rande. Med detta sagt måste alltjämt hållas i minnet att EU-dom- stolen ingalunda har gett Sverige möjlighet att mer generellt hindra fri rörlighet på alkoholområdet.

I Franzén-målet underkände EU-domstolen det dåvarande svenska systemet, där import av alkoholdrycker förutsatte tillverk- nings- eller partihandelstillstånd. För att få ett tillstånd behövde aktörerna ifråga uppfylla vissa vandelkrav. De behövde visa att de med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden var lämpliga att utöva verksamheten, innefattande krav på bransch- kunskap, ekonomiska förutsättningar och lagringsmöjligheter. Dess- utom behövde de betala en ansökningsavgift om 25 000 kronor och en årlig tillsynsavgift som uppgick till mellan 10 000 och 323 750 kro- nor. EU-domstolen slog ned på villkoren gällande lagringskapacitet och de höga skatter och avgifter som måste erläggas av tillstånds- havarna. Tillståndssystemet ansågs inte stå i proportion till syftet att skydda folkhälsan.71 Några egentliga invändningar mot den s.k. vandelsprövningen anfördes däremot inte.

I Rosengren-målet underkändes ett förbud för privatpersoner att importera alkoholdrycker. Behovet av ålderskontroller ansågs i

70Franzén, punkt 71, Ahokainen och Leppik, punkt 21.

71Franzén, punkterna 70–77.

170

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

och för sig utgöra ett folkhälsoskäl, men förbudet ansågs vara opro- portionerligt. EU-domstolen menade att ålderskontroll av köparna borde kunna göras även vid privatimport.72

Av stort intresse är de avgöranden där EU-domstolen har prö- vat finsk lagstiftning som föreskriver krav på förhandstillstånd. I Ahokainen och Leppik var det fråga om ett krav på förhands- tillstånd för import av etylalkohol som inte var denaturerad och som hade en alkoholhalt överstigande 80 volymprocent. EU-dom- stolen lämnade öppet huruvida lagstiftningen kunde motiveras enligt artikel 36 EUF-fördraget. Det ankom på den nationella dom- stolen att pröva om påståendena rörande riskerna med att förtära sprit och effektiviteten av systemet med förhandstillstånd var är tillförlitliga. Den nationella domstolen skulle även kontrollera om förhandstillstånden kunnat begränsa, om så endast delvis, störning av allmän ordning och skada för folkhälsan. Slutligen skulle den nationella domstolen också undersöka om ändamålet i stället skulle kunna uppnås genom att importören inger en anmälan jämte eventu- ella intyg som utfärdats av den medlemsstat från vilken sändningen härrör.73

Av betydelse är även att EU-domstolen i Ahokainen och Leppik erkände att medlemsstaterna har viss frihet att skönsmässigt be- döma vilka åtgärder som kan uppnå konkreta resultat, med hänsyn till de specifika sociala förhållandena och till den betydelse som de tillmäter målsättningar som är legitima i gemenskapsrättsligt hän- seende, exempelvis förebyggande av alkoholmissbruk och kampen mot olika former av kriminalitet som är knutna till alkoholkonsum- tion.74 Detta upprepades i Visnapuu-avgörandet, där EU-domstolen dessutom tillade att människors hälsa och liv ges högsta prioritet bland de värden och intressen som skyddas genom fördraget.75

Visnapuu måste, så här långt, sägas vara det mest relevanta avgö- randet såvitt gäller möjligheten att motivera en ordning med detalj- handelstillstånd enligt artikel 36 EUF-fördraget. Målet gällde natio- nell lagstiftning enligt vilken en säljare etablerad i en annan medlems- stat måste ha parti- eller detaljhandelstillstånd för att få importera alkoholdrycker vid distanshandelsförsäljning till finländska konsu-

72Rosengren, punkterna 48–57.

73Ahokainen och Leppik, se särskilt punkt 39.

74Ibid, punkt 32.

75Visnapuu, punkt 118.

171

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

menter. Kravet gällde för drycker som inte omfattades av det finska detaljhandelsmonopolet. Det estländska företaget EIG, som kon- trollerades av Valev Visnapuu, hade en webbplats med adressen alkotaxi.eu där personer i Finland kunde beställa alkoholdrycker. Dryckerna levererades sedan från Estland till Finland, hem till kund- erna. EIG saknade parti- eller detaljhandelstillstånd. Efter att Valev Visnapuu dömts till fängelse för grovt skattebedrägeri och brott mot alkohollagen ställde Helsingfors hovrätt, som hade att pröva överklagandet i brottmålet, en rad frågor till EU-domstolen. Efter att ha konstaterat att det var fråga om en åtgärd motsvarande en kvantitativ importrestriktion prövade EU-domstolen om bestäm- melserna kunde vara berättigade enligt artikel 36 EUF-fördraget. Tillståndssystemet föreskrev bl.a. en skyldighet att bedriva detalj- handel på godkänt försäljningsställe. Finlands regering gjorde gällande att det inte gick att ordna med mindre ingripande åtgärder. Att tillåta säljare etablerade i andra medlemsstater att fritt sälja och transportera alkoholdrycker till personer som bor i Finland skulle innebära att det uppstod en ny distributionskanal för dessa drycker som skulle stå helt utanför behöriga myndigheters kontroll. EU- domstolen lämnade öppet huruvida tillståndssystemet kunde moti- veras enligt artikel 36. Kontrollen om åtgärderna var proportioner- liga och nödvändiga förutsatte en bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna i Finland som den nationella domstolen ansågs vara är bättre skickad än EU-domstolen att göra. De ända- mål som var ifråga innefattade möjligheten för myndigheterna att kontrollera att försäljning endast ägde rum mellan klockan 7 på morgonen och 9 på kvällen, att ingen försäljning skedde till perso- ner under 18 år och inte heller till berusade personer. Helsingfors hovrätt hade att pröva bl.a. om ändamålen med lagstiftningen kunde uppnås på ett minst lika effektivt sätt genom ett tillståndssystem som inte kräver att detaljhandel med alkoholdrycker endast får bedrivas på av myndigheter godkända försäljningsställen.

Sammantaget bedömer utredningen att det går att motivera en lagstiftning med detaljhandelstillstånd med stöd av artikel 36 EUF- fördraget.

172

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

5.7.7Står begränsningarna i proportion till sitt syfte?

Den praxis som redovisats ovan ger vid handen att en ordning med detaljhandelstillstånd i och för sig kan motiveras av folkhälsoskäl och behovet av skydd för allmän ordning, enligt artikel 36 EUF- fördraget. Men det har också framgått att det är viktigt att noga överväga hur systemet närmare utformas. En viktig sådan aspekt är uppenbarligen om det är möjligt för aktörer etablerade i andra medlemsstater att få tillstånd. Om inte, måste lagstiftningen kunna motiveras med sakliga skäl grundat i erfarenheter av tillståndspröv- ning, kontroll och övervakning.

5.7.8Etableringsfriheten och en reglering byggd på tillstånd

Artikel 49 EUF-fördraget föreskriver etableringsfrihet. Etable- ringsfriheten är bl.a. avsedd att ge medborgare i unionen en möjlig- het att stadigvarande och kontinuerligt delta i det ekonomiska livet i en annan medlemsstat än ursprungsstaten. Sådan verksamhet kan gå ut på att erbjuda såväl varor som tjänster.76

Fråga kan ställas om det alls blir aktuellt att pröva en tillstånds- ordning av det slag som nu övervägs utifrån fördragsbestämmel- serna om etableringsfrihet. Huruvida en nationell lagstiftning om- fattas av den ena eller andra fria rörligheten ska enligt fast praxis avgöras med beaktande av ändamålet med den aktuella lagstift- ningen.77 Mot bakgrund av de skäl som uppbär den svenska alkohol- lagstiftningen talar mycket för att prövningen skulle ske utifrån den fria varurörligheten.

Om det alltjämt skulle bli fråga om en prövning om lagstiftningen hindrade etableringsfriheten, finns ett antal avgöranden av relevans.

Krav på tillstånd för att öppna en ny optikerbutik enligt itali- ensk lagstiftning prövades i ett avgörande från år 2013.78 EU-dom- stolen framhöll med hänvisning till fast praxis att varje nationell åtgärd som, även om den tillämpas utan diskriminering på grund av nationalitet, kan göra det svårare eller mindre attraktivt för union-

76Mål C-179/14 kommissionen mot Ungern, EU:C:2016:108, punkterna 148–149.

77Mål C-35/11 Test Claimants in the FII Group Litigation, EU:C:2012:707, punkt 90 med hänvisningar. Avgörandet har varit vägledande flertalet gånger i EU-domstolens praxis, se bl.a. mål C-385/12 Hervis Sport- és Divatkereskedelmi, EU:C:2014:47, punkt 22.

78Mål C-539/11 Ottica New Line di Accardi Vincenzo, EU:C:2013:591.

173

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

ens medborgare att utöva den etableringsfrihet som garanteras genom fördraget utgör en inskränkning i den mening som avses i artikel 49 EUF-fördraget. I denna kategori ingår särskilt nationell lagstiftning enligt vilken en leverantör med hemvist i en annan medlemsstat måste ha ett föregående tillstånd för att etablera sig, eftersom det kan medföra att det blir svårare för leverantören att utöva sin etableringsfrihet genom att denne hindras från att fritt bedriva sin verksamhet genom ett fast driftställe. Leverantören riskerar nämligen att belastas med den ytterligare administrativa och ekonomiska börda som följer av utverkandet av varje sådant tillstånd.79

Samma år avgjordes ett mål som gällde krav på tillstånd enligt italiensk lagstiftning för att öppna ett apotek. Tillståndskravet ut- gjorde i princip en inskränkning i etableringsfriheten. I Italien sak- nade innehavare av parafarmaceutiska försäljningsställen – till skill- nad från innehavare av apotek – rätt att saluföra receptbelagda läke- medel. De uteslöts därmed från vissa delar av läkemedelsmarkna- den i Italien och gick följaktligen miste om inkomster i motsva- rande mån. Sådana nationella bestämmelser kunde göra det svårare och mindre attraktivt för farmaceuter från andra medlemsstater att etablera sig i Italien i syfte att driva ett parafarmaceutiskt försälj- ningsställe. De utgjorde en inskränkning i etableringsfriheten.80

I ännu ett avgörande från 2013 förklarade EU-domstolen med hänvisning till tidigare praxis att begreppet inskränkning omfattar bestämmelser som antas av en medlemsstat och som, trots att de tillämpas utan åtskillnad, påverkar tillgången till marknaden för företag från andra medlemsstater och på så sätt hindrar handeln inom gemenskapen.81 Det kan tilläggas att det gäller även om åtgär- den tillämpas utan åtskillnad på grund av nationalitet.82

Den tillståndsordning som nu övervägs skiljer sig från nämnda avgöranden bl.a. såtillvida att det inte är fråga om tillstånd för att etablera ett försäljningsställe, utan för att sälja en viss kategori varor. Men de principiella resonemangen går att överföra. Sammanfatt- ningsvis kan inte uteslutas att en reglering som bygger på tillstånd för detaljhandelsförsäljning av alkoholhaltiga preparat som ur kon-

79Ibid, punkterna 25–26. Se även mål C-660/11 Biasci m.fl., EU:C:2013:550, punkt 21.

80Mål C-159/12 Venturini, EU:C:2013:791, punkterna 30–36.

81Mål C-327/12 Soa Nazionale Costruttori, EU:C:2013:827, punkt 45.

82Se bl.a. mål C-140/03 kommissionen mot Grekland, EU:C:2005:247, punkt 27.

174

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

sumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel, utgör etableringshinder. Ett sådant hinder bör ändå kunna motiveras med hänvisning till folk- hälsoskäl. Enligt praxis kan en inskränkning av etableringsfriheten som är tillämplig utan diskriminering på grund av nationalitet godtas om den är motiverad av tvingande skäl av allmänintresse. Det för- utsätter att inskränkningen är ägnad att säkerställa förverkligandet av det mål som eftersträvas och att det inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.83 Det är även viktigt att för- säkra sig om att dessa mål inte genomförs i den aktuella nationella lagstiftningen på ett inkonsekvent sätt. Det följer nämligen av EU- domstolens praxis att den nationella lagstiftningen i sin helhet samt olika tillämpningsbestämmelser är ägnade att säkerställa förverk- ligandet av det eftersträvade målet endast om de verkligen svarar mot önskan att uppnå detta på ett konsekvent och systematiskt sätt.84

Vidare framgår av artikel 52.1 EUF-fördraget att folkhälsoskyddet kan motivera inskränkningar i etableringsfriheten. Hänsyn ska tas till att en medlemsstat kan fastställa på vilken nivå den vill säker- ställa skyddet för folkhälsan och på vilket sätt denna nivå ska uppnås. Eftersom nivån i fråga kan variera mellan medlemsstaterna, ska medlemsstaterna medges ett utrymme för skönsmässig bedömning.85

För att ett krav på föregående myndighetstillstånd ska kunna anses berättigat trots att en sådan grundläggande frihet (etabler- ingsfriheten) därigenom inskränks måste det grundas på objektiva kriterier som inte är diskriminerande och som är kända på förhand, för att begränsa hur nationella myndigheter använder sitt utrymme för skönsmässig bedömning.86

5.7.9Regleringen får inte hota detaljhandelsmonopolet

Det framgår av EU-domstolens praxis att en reglering byggd på tillstånd för detaljhandeln kommer att prövas uteslutande enligt reglerna om fri rörlighet för varor (artikel 34 EUF-fördraget) och

83Se t.ex. mål C-168/14 Grupo Itevelesa m.fl., EU:C:2015:685, punkt 72 med hänvisningar till tidigare praxis.

84Ibid, punkt 76 med hänvisningar.

85Venturini, punkterna 41 och 59.

86Mål C-367/12 Sokoll-Seebacher, EU:C:2014:68, punkt 27 med hänvisningar.

175

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

inte enligt reglerna om handelsmonopol (artikel 37 EUF-fördraget). En reglering av det slag som utredningen överväger, nämligen en tillståndsplikt för detaljhandel med alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel, omfattar inte detaljhandelsmonopolet. Reglerna för detaljhandelsmonopolet för- blir oförändrade och dess konkreta uppgifter förändras inte heller. Regleringen rör inte monopolets funktionssätt eller hur det utövar sin ensamrätt. Regleringen har inte till syfte att reglera monopolets system för urval av varor, monopolets försäljningsnät eller mark- nadsföringen av de varor som distribueras av monopolet.87 Regler- ingen kommer därför att bedömas mot bakgrund av förbudet mot kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan i artikel 34 EUF-fördraget, men inte mot på kraven på stat- liga handelsmonopol i artikel 37 EUF-fördraget. Fråga kan ställas om det är tillräckligt för att utesluta risken för att en ordning med detaljhandelstillstånd hotar detaljhandelsmonopolet.

De kontakter som utredningen har haft med myndigheter, handel och organisationer, har gett vid handen att det kommer att upp- fattas som inkonsekvent om alkoholhaltiga preparat med högre alkoholhalt än 2,25 volymprocent får säljas i dagligvaruhandeln. En sådan ordning riskerar att medföra att alkohollagstiftningen förlorar i legitimitet.

Det är förvisso svårt att förstå och förklara varför exempelvis alkoholhaltig glass med 5 volymprocent får säljas i dagligvaruhandeln (må vara, enligt vad som nu övervägs, med detaljhandelstillstånd för alkoholhaltiga preparat), medan t.ex. lättdrycker eller energi- drycker i samma butiker endast får ha en högsta alkoholhalt om 2,25 volymprocent. Riskerna med att förtära alkoholhaltiga preparat av aktuellt slag är identiska med att förtära alkoholhaltiga drycker. Utredningen har gjort bedömningen att samma risker för folk- hälsan och för barn och unga gör sig gällande för de alkoholhaltiga preparaten ifråga som för alkoholdrycker.

Det finns dessutom en risk att konsumenterna, om varorna finns lätt tillgängliga i dagligvarubutiker, adderar sin konsumtion av alkoholdrycker med konsumtion av alkoholhaltiga preparat, så att totalkonsumtionen stiger. Den risken finns förstås också om pre-

87 Se särskilt ANETT, punkterna 27–29 med hänvisningar, och Visnapuu, punkt 91.

176

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

paraten säljs på Systembolaget, men en försäljning i Systembolagets regi borde åtminstone öka medvetenheten om att det är fråga om alkoholkonsumtion.

Mycket talar för att en introduktion av en kategori alkoholhal- tiga preparat i detaljhandeln kommer att leda till krav från närings- livets sida på att motsvarande volymprocentgränser ska gälla för försäljning av drycker. Ett rimligt antagande är att starka intressen kommer att göra sig gällande för att höja volymprocentgränsen för lättdrycker, folköl m.m. om det blir lagligt att sälja t.ex. glass med 5 volymprocent alkohol.

En annan aspekt är att en ordning med detaljhandelstillstånd legaliserar försäljningen rättsligt och moraliskt, vilket kommer att medföra att den fulla kommersiella potentialen realiseras i handeln, till skillnad från vad som är fallet i dag.

Vidare finns en klar risk att det sker en migration från produktion och försäljning av t.ex. lättdrycker, till produktion och försäljning av alkoholhaltiga preparat, om volymprocentgränserna är högre för de sistnämnda produkterna.

Sammantaget är det svårt att se hur en ordning med detaljhandels- tillstånd ska kunna utformas utan att komma i konflikt med den svenska alkoholpolitiken. Det enda sättet att undvika att erodera tilltron till det nuvarande systemet torde vara att förbjuda försäljning i dagligvaruhandeln av de alkoholhaltiga preparat som ur konsum- tionssynpunkt kan jämställas med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel. Endast preparat som faller utanför alkohollagens definition, alltså sådana med en volymprocent om högst 2,25, skulle därmed få säljas i dagligvaruhandeln. En så- dan ordning skulle dock vara kraftigt handelshindrande och skulle knappast gå att motivera om det inte fanns någon annan legal för- säljningskanal.

Som framgått finns det anledning att befara att redan en övre gräns om 3,5 volymprocent för de alkoholhaltiga preparaten medför legitimitetsproblem. I dag är det endast folköl med sådan alkoholhalt som får säljas i detaljhandeln, och förutsatt att anmälningsplikten är uppfylld. I utredningens uppdrag ingår inte att överväga om lätt- drycker bör få säljas på motsvarande sätt.

Den problematik som nu har beskrivits är primärt en svensk intern rättspolitisk fråga. I sammanhanget bör man dock komma ihåg att EU-domstolen vid prövning av artiklarna 34 och 36 EUF-

177

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

fördraget gång efter annan har ställt krav på att den nationella ord- ningen måste vara effektiv.88 Det har även uttryckts som att åtgär- den ska vara ägnad att säkerställa förverkligandet av det mål som angetts.89 Inkonsekvenser kan signalera att medlemsstaten inte menar allvar med de ändamål som görs gällande, t.ex. folkhälsoskäl. Då ökar risken att den nationella ordningen anses utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av han- deln mellan medlemsstaterna. Det skulle i förlängningen kunna innebära att det blir svårare att motivera nationella bestämmelser som visserligen inte rör detaljhandelsmonopolets funktionssätt eller hur det utövar sin ensamrätt, men som ändå är förknippade med monopolet. Den svenska lagstiftningen med serveringstillstånd är ett exempel på bestämmelser som på denna grund skulle kunna komma att ifrågasättas, liksom bestämmelserna om anmälningsplikt för folk- ölsförsäljning.

Till detta kan läggas kraven på systematik och konsekvens i den unionsrättsliga praxis som rör etableringsfrihet. Om en ordning med tillstånd för detaljhandel med alkoholhaltiga preparat skulle prövas av EU-domstolen med avseende på etableringsfrihet, skulle Sverige som medlemsstat förmodligen behöva förklara varför olika slags lagstiftning tillämpas på alkoholdrycker respektive alkoholhal- tiga preparat, trots att riskerna med konsumtion av dem är identiska.

5.7.10Sammanfattande bedömning av en reglering byggd på tillstånd

En reglering byggd på tillstånd är, av de skäl som anförts, inte en framkomlig väg. Det är visserligen principiellt möjligt enligt EU- rätten att införa en ordning med detaljhandelstillstånd för alkohol- haltiga preparat. Men för att en sådan ordning ska vara konsekvent med svensk alkoholpolitik måste taket sättas så lågt att de flesta alkoholhaltiga preparat i praktiken blir förbjudna i detaljhandeln. Redan en högsta nivå om 3,5 volymprocent framstår som mycket problematisk och kommer sannolikt att föranleda legitimitets- problem. Det konsekventa sättet att reglera preparaten är att endast låta dem säljas i detaljhandeln om de faller utanför alkohollagens

88Ahokainen och Leppik, punkt 38, Rosengren, punkt 43.

89ANETT, punkt 50.

178

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

1 kap. 1 § alkohollagen ändras så att lagen gäller även handel m.m. med alkoholhaltiga preparat som avses i 10 § andra stycket

Ett nytt andra stycke införs i 1 kap. 1 § alkohollagen. Genom att ange i denna bestämmelse att lagen gäller också handel med sådana alkoholhaltiga preparat som avses i 10 § andra stycket, läggs grun- den för att åstadkomma en reglering analog med alkoholdrycker. Vilka andra bestämmelser i alkohollagen som ska ändras med an- ledning av detta utvecklas nedan. Behovet av reglering av parti- handeln har redovisats i avsnitt 5.2. Det nya andra stycket anger att alkohollagen också gäller för marknadsföring, införsel och import av dessa alkoholhaltiga preparat. Det är även i dessa delar tänkt att regleringen så långt det är möjligt ska motsvara regleringen i fråga om alkoholdrycker. Se vidare nedan, samt beträffande marknads- föring, i kapitel 7.

1 kap. 2 § alkohollagen ändras så att servering av de alkoholhaltiga preparaten omfattas

För att uppräkningen i 1 kap. 2 § alkohollagen ska täcka även ser- vering av de alkoholhaltiga preparaten ändras sjunde strecksatsen i 1 kap. 2 § alkohollagen så att de preparat som definierats i 1 kap. 10 § andra stycket omfattas. Det kan göras genom en uttrycklig hänvisning till definitionen av preparaten eller, på sätt som skett, genom att skriva ”servering av alkoholhaltiga drycker m.m.”.

För att åstadkomma en reglering analog med alkoholdrycker undantas alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt

är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel från tillämpning av vissa bestämmelser

i alkohollagen

I 1 kap. 10 § alkohollagen införs ett nytt tredje stycke där det före- skrivs att bestämmelserna i 6 kap. 6–9 §§ och 10 § 1–3 p. inte ska vara tillämpliga på de alkoholhaltiga preparat som avses i andra stycket. Avsikten är att åstadkomma en åtskillnad mellan regler- ingen av alkoholhaltiga preparat i allmänhet och alkoholhaltiga pre- parat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkohol- drycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel.

180

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

1 kap. 11 § andra stycket alkohollagen ändras så att förtäring på stället av de alkoholhaltiga preparat som definierats i 1 kap. 10 § omfattas av definitionen av servering

Enligt 1 kap. 11 § andra stycket alkohollagen benämns försäljning till konsument som detaljhandel. I bestämmelsens andra led definie- ras servering som försäljning till konsument för förtäring på stället. Här ändras det andra ledet så att inte bara alkoholdrycker utan även de alkoholhaltiga preparat som avses i 10 § andra stycket innefattas i alkohollagens definition av servering.

Den i princip oreglerade handeln med de alkoholhaltiga preparat som definierats i 1 kap. 10 § alkoholagen upphör och i stället åstadkoms en reglering analog med vad som gäller för alkoholdrycker

3 kap. 1 § alkohollagen ändras så att de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket inte får säljas om det inte föreligger rätt till det enligt lagen. Det innebär att dagens oreglerade handel upphör. I konsekvens med det ändras också 3 kap. 2 § så att alko- holhaltiga preparat som inte får säljas i en butikslokal inte heller får förvaras i sådan lokal eller tillhörande utrymmen.

Ytterligare en konsekvensändring görs i 3 kap. 3 § alkohollagen så att servering kan ske till passagerare på järnvägståg i internatio- nell trafik, på samma sätt som med alkoholdrycker.

I 3 kap. 4 § finns en hänvisning till annan lag i fråga om rätt att förfoga över alkoholdrycker som medförs som proviant på fartyg och luftfartyg i internationell trafik. Det som avses är främst be- stämmelser i lag (1999:446) om proviantering av fartyg och luft- fartyg, för förbrukning eller försäljning ombord på fartyg eller luft- fartyg vid resa till utländsk ort. Mot bakgrund av att lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg avser skatteregler (vilka inte omfattas av utredningens uppdrag), föreslås inga ändringar i 3 kap. 4 § i nuläget.

3 kap. 5 § första stycket alkohollagen ändras så att det krav som gäller att försäljning av alkoholdrycker ska skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras, gäller även de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket. På motsvarande sätt ändras andra stycket så att den som tar befattning med försäljning

181

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

av de alkoholhaltiga preparaten ska se till att ordning och nykterhet råder på försäljningsstället.

3 kap. 6 § alkohollagen ändras så att den som inte har fyllt 20 år eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken inte får be- driva näringsverksamhet som innefattar försäljning av de alkohol- haltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket.

En åldergräns på 20 år införs vid detaljhandelsförsäljning. 3 kap. 7 § första stycket alkohollagen ändras alltså så att de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket inte får säljas eller annars lämnas ut till den som inte har fyllt 20 år. Åldergränsen kommer att gälla på Systembolaget. I dagligvaruhandeln blir det inte aktuellt med någon åldergräns eftersom försäljningen där be- gränsas till alkoholhaltiga preparat med högst 2,25 volymprocent alkohol.

En åldergräns på 18 införs vid servering genom att 3 kap. 7 § andra stycket alkohollagen ändras så att servering av de alkoholhal- tiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket får ske till den som har fyllt 18 år.

3 kap. 8 § första stycket alkohollagen ändras så att de alkohol- haltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket inte får lämnas ut till den som är märkbart påverkad av alkohol eller andra berus- ningsmedel.

Langning bekämpas genom ändring av 3 kap. 8 § andra stycket alkoholagen. De alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket får därmed inte lämnas ut om det finns särskild anled- ning att anta att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon.

Ett krav på ålderskontroll införs genom ändring av 3 kap. 8 § tredje stycket alkohollagen. Den som lämnar ut de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått den ålder som anges i 7 §.

Langning förbjuds på motsvarande sätt som för alkoholdrycker genom ändring av 3 kap. 9 § alkohollagen. Möjligheten i tredje stycket att under vissa förutsättningar bjuda den som inte nått före- skriven ålder på en mindre mängd alkoholdryck ska gälla även i fråga om alkoholhaltigt preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket.

Konsekvensändringar görs även i 3 kap. 10 § alkohollagen.

Fler konsekvensändringar görs i 3 kap. 11 § alkohollagen. Det är fråga om rätt att sälja lagret till efterträdaren vid överlåtelse av rörelse där det ingår verksamhet som kräver serveringstillstånd,

182

Hur ska handel och servering regleras?

SOU 2017:59

5 kap. 2 § alkohollagen ändras så att endast detaljhandelsbolaget får bedriva detaljhandel med de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket.

Konsekvensändringar görs i 5 kap. 3–4 §§ alkohollagen.

Det ska krävas serveringstillstånd för servering av alkoholhaltiga preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdrycker eller annars kan antas användas som berusningsmedel

8 kap. 1 § första stycket alkohollagen ändras. Servering av de alko- holhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket ska kräva tillstånd av den kommun där serveringsstället är beläget (server- ingstillstånd). Liksom i dag krävs inte serveringstillstånd för att på serveringsstället laga till desserter eller andra maträtter med alkohol- innehåll. Att så är fallet framgår av att tillverkning av de alkoholhal- tiga preparaten inte regleras i 2 kap. alkohollagen.

Reglerna om trafikservering i 8 kap. 1 § andra stycket alkohol- lagen kommer att gälla för de alkoholhaltiga preparaten på samma sätt som för alkoholdrycker.

Genom ändring av 8 kap. 1 § tredje stycket alkohollagen får Systembolaget möjlighet att ordna provning av de alkoholhaltiga preparaten på sätt som gäller för alkoholdrycker.

8 kap. 2 § tredje stycket alkohollagen ändras så att serveringstill- stånd kan gälla även de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket. En konsekvensändring görs för tillstånd att an- ordna provsmakning i bestämmelsens fjärde stycke.

För att tillgodose behovet av rumsservering och servering från minibar på hotellrummet på hotell som har restaurangverksamhet med serveringstillstånd i sina lokaler, ändras 8 kap. 5 § alkohol- lagen. De alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket inbegrips därmed.

Även 8 kap. 6–7 §§ alkohollagen ändras för att anordnande av provsmakning ska bli tillåtet under samma förutsättningar som för alkoholdrycker.

8 kap. 13 § ändras så att samma regler ska gälla för den som har serveringstillstånd i fråga om inköp av alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket som för spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker.

184

SOU 2017:59

Hur ska handel och servering regleras?

Enligt 8 kap. 15 § alkohollagen får stadigvarande tillstånd för servering till allmänheten medges endast om serveringsstället har ett eget kök i anslutning till serveringslokalen samt tillhandahåller lagad eller på annat sätt tillredd mat. Gästerna ska kunna erbjudas ett varierat utbud av maträtter. Efter klockan 23.00 får matutbudet begränsas till ett fåtal enklare rätter. Serveringsstället ska vara ut- rustat med ett i förhållande till lokalens storlek lämpligt antal sitt- platser för matservering. Om det finns en drinkbar får den ta i an- språk endast en mindre del av serveringsställets totala yta och vara belägen i nära anslutning till matsalen. Tillfälligt tillstånd för server- ing till allmänheten får meddelas om serveringsstället tillhanda- håller tillredd mat. Detsamma gäller tillstånd för servering i slutet sällskap. Till följd av ändringarna i de inledande bestämmelserna i 8 kap. kommer detta att gälla även för serveringstillstånd som avser de alkoholhaltiga preparat som avses i 1 kap. 10 § andra stycket. Innebörden är att det inte kommer att gå att få stadigvarande eller tillfälligt serveringstillstånd för en verksamhet som t.ex. enbart om- fattar glass- eller godisförsäljning, såsom godisbutiker, glassbarer eller ambulerande glassförsäljning.

8 kap. 15 § fjärde stycket alkohollagen som avser servering i foajéer till teater eller konsertlokal under paus i föreställning eller konsert ändras inte.

En konsekvensändring görs i 8 kap. 18 § alkohollagen för att reglera tillståndshavarens eller av denne utsedd serveringsansvarig persons skyldighet att ha tillsyn över serveringen. Tillståndshava- ren ska till kommunen anmäla den eller de personer som har utsetts att ansvara för serveringen. På samma sätt som för alkoholdrycker får endast den som är anställd av tillståndshavaren eller som är in- hyrd av ett bemanningsföretag anlitas som köks- eller serverings- personal eller för uppgifter som är av betydelse för ordning och nykterhet. De undantag som gäller för ordningsvakter och för restaurangskolor med serveringstillstånd m.fl. ska gälla även för de alkoholhaltiga preparaten.

Kommunens rätt att besluta under vilka tider servering får ske ska gälla även de alkoholhaltiga preparaten, vilket föranleder ändring i 8 kap. 19 § alkohollagen. Om inte kommunen beslutar annat, får serveringen inte påbörjas tidigare än klockan 11.00 och inte pågå längre än till klockan 01.00. Bestämmelsen om att serveringsstället ska vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång

185

Alkoholhaltiga produkter som kan innebära särskilda hälsorisker

SOU 2017:59

6.2Alkoholhaltiga produkter som kan innebära särskilda hälsorisker

6.2.1Vilka slags produkter avses?

De produkter som avses i detta kapitel skulle kortfattat kunna be- nämnas alkoholhaltiga produkter som kan innebära särskilda hälso- risker. Produkterna är huvudsakligen nya eller ännu inte lanserade på den svenska marknaden. Den produkt som i första hand verkar kunna bli aktuell för reglering i nuläget är alkoholhaltigt pulver, vilket också kan förekomma i tablettform. Det kan dock förväntas dyka upp fler varor som kan omfattas av kategorin i samband med den ständiga produktutveckling som pågår.

6.2.2Förekomsten av alkoholhaltigt pulver på marknaden

Japan

Alkoholhaltigt pulver är egentligen inte någon ny företeelse. Experi- menterande med att ta fram alkohol i pulverform har pågått i vart fall sedan 1960-talet. Ett japanskt företag vid namn Sato Foods Industries (Sato) förefaller vara den aktör som var först med att på ett fram- gångsrikt sätt skapa pulvriserad alkohol, eller alkoholhaltigt pulver. Enligt Satos hemsida bevarar alkoholhaltigt pulver både sin lukt och alkoholens beståndsdelar. Det är endast själva ”fuktinnehållet” i alkoholen som tas bort genom särskilda metoder. Detta gör det, enligt Satos hemsida, enkelt att använda alkohol såväl i solida som pulvriserade typer av föda som tidigare har varit svåra att tillsätta alkohol till; som till exempel choklad, godis och pulversoppor. Enligt företaget har man för närvarande patent för denna teknik i

17länder över hela världen.2

Företagets fokus förefaller primärt vara på användning inom

livsmedelsproduktionen, inte på alkoholhaltigt pulver som ersätt- ningsvara för alkoholdryck eller som rent berusningsmedel även om det också förekommer. I Japan likställer man alkoholhaltigt pulver med alkoholhaltiga drycker i sin lagstiftning.

2 Se www.sato-foods.co.jp/en/product/alcohol.html

188

SOU 2017:59

Alkoholhaltiga produkter som kan innebära särskilda hälsorisker

Europa

Även i Tyskland har alkoholhaltigt pulver förekommit, men då primärt som berusningsmedel. När försäljningen av ”alkoläsk” minskade bland ungdomar under 2000-talet lanserades 2005 pulvri- serad alkohol, vilken fick viss popularitet. Företaget som lanserade pulvret hade namnet ”Subyou” och pulvret såldes såväl på nätet som på bensinstationer, närbutiker och i barer.3 Subyous alkoläsk- pulver fanns i fyra smaker; ”Blackberry Wodka”, ”Trophical White Rum”, ”Limette White Rum” och ”Blutorange Wodka”. Varje påse kostade cirka 15 kronor, och innehöll 65 gram pulver som skulle lösas upp i 0,25 liter vatten. Resultatet blev då en slags alkoläsk med 4,8 procent alkoholhalt.4 Pulvret lanserades som ett billigt alternativ till flytande alkohol.5 Subyous tidigare domän förefaller dock inte längre vara i bruk.6 Alkoholhaltigt pulver verkar inte förekomma i någon större omfattning på den tyska marknaden.

I Nederländerna finns också rapporter om förekomsten av alko- holhaltigt pulver. Under år 2007 ”uppfanns” en produkt som hette

Booz2Go, en sorts alkoholhaltigt pulver, av några studenter. Booz2Go var specifikt inriktad mot ungdomar, till och med sådana som var under 16 år.7 De som uppfunnit pulvret uppgav att när det blandades med vatten producerades en bubblig lime-smakande dryck med en alkoholhalt om 3 procent. De jämförde drycken med alkoläsk som t.ex. Bacardi Breezer. Planen var att produkten skulle säljas för 1.50 euro per förpackning om 20 gram. På grund av kom- plexitet i den nederländska lagstiftningen kunde pulvret inte inord- nas i alkohollagen eftersom det inte var en alkoholhaltig dryck. Detta innebar att vem som helst i vilken ålder som helst kunde köpa preparatet lagligt. När pulvret upplöstes i vatten fanns det däremot experter som menade att det skulle falla inom alkohol- lagens tillämpningsområde. Booz2go verkar inte finnas tillgängligt på marknaden.8

3www.dw.com/en/experts-warn-about-powdered-alcohol/a-1596657-1

4www.nyteknik.se/teknikrevyn/sprit-i-pase-och-varmande-ljus-6370997

5Jfr bl.a. en artikel i aftonbladet; www.aftonbladet.se/nyheter/article10494812.ab

6http://ww12.subyou.de/ (avstämning gjord i juni 2017).

7https://news.vice.com/article/you-wont-be-drinking-powdered-alcohol-anytime-soon

8Vid en internetsökning gjord på ” Booz2go” den 6 februari 2017.

189

Alkoholhaltiga produkter som kan innebära särskilda hälsorisker

SOU 2017:59

Som vi har redogjort för i kapitel 4 har öl i pulverform nyligen utvecklats i Danmark. Det förefaller dock som att pulvret hittills inte har någon alkoholhalt.9

I övriga europeiska länder har alkoholhaltigt pulver såvitt utred- ningen erfar inte introducerats än. I flera länder, som till exempel i Sverige och, som framkommit ovan, i Nederländerna, är det även osäkert vad en sådan produkt skulle ha för rättslig status.

USA

I USA testsåldes redan i slutet av 1970-talet ett slags alkoholhaltigt pulver vid namn ”SureShot” baserat på det japanska företaget Satos produkt.10 Det dröjde sedan fram till år 2014–2015 innan någon på allvar försökte introducera alkoholhaltigt pulver på marknaden igen.

Den produkt som nu har tagits fram går under namnet ”Palcohol”

(powdered alcohol), det vill säga pulvriserad alkohol eller alkohol i pulverform.

På Palcohols hemsida framkommer att produkten är tänkt att tillverkas i två olika sammansättningar; en för drycker (avsedd att förtäras) och en för industrin (ej avsedd att förtäras). Vad gäller dryckesvarianten planeras fem olika versioner för försäljning i en förpackning som motsvarar en shot. Varianterna är V (pulver som gjorts av vodka) och R (pulver som gjorts på rom), vilka kan använ- das antingen genom att använda en mixer och göra Rom och Cola, Vodka med apelsinjuice etc., eller genom att tillföra vatten och sen tillföra ett smaksatt alkoholhaltigt pulver av valfri smak. Vidare planeras tre cocktailversioner; Cosmopolitan, Powderita (smakar som Margarita) och Lemon Drop.

Användningsområde för dryckesvarianten av pulvret är enligt företaget flera. Bland annat kan man använda alkoholhaltigt pulver i samband med utomhusaktiviteter som camping och vandring då det är lättare att bära ett pulver i packningen än att bära flaskor med vätska. Även vid resor menar företaget att det är fördelaktigt med alkoholhaltigt pulver, eftersom det är lättare att ta med sig än flaskor. Vid transport av alkoholhaltigt pulver i stället för alkohol-

9http://cphpost.dk/news/danish-brewery-develops-instant-beer-powder.html

10Se bl.a. www.scientificamerican.com/article/what-is-the-big-deal-about-powdered-alcohol/

190

	annat land inom Europeiska unionen..................................	389
13.9	Förslaget till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519) ...	390
13.10	Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500) ...	392
13.11	Förslaget till lag om ändring i radio- och tv-lagen
	(2010:696) .............................................................................	394

Alkoholsortimentsnämnden ................................................	397
Bilaga
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2016:80...........................................	399

betryggande sätt. Detsamma	hollagen att det kan antas att han
gäller om föraren är lika påver-	eller hon inte kan framföra for-
kad av något annat medel.	donet på ett betryggande sätt.
	Detsamma gäller om föraren är
	lika påverkad av något annat
	medel.

mänheten	med	tillstånd enligt
8 kap.	2 §	alkohollagen
(2010:1622).

hörig myndighet i den andra	10 § andra stycket alkohollagen
EES-staten för att uppmana	(2010:1622), får en behörig
programföretaget att följa bestäm-	myndighet i Sverige kontakta en
melsen.	behörig myndighet i den andra
	EES-staten för att uppmana pro-
	gramföretaget att följa bestäm-
	melsen.