sou 2017 26

Innehåll

Sammanfattning ................................................................			11
Summary: Sharing economy – on the terms of the users .......			31
1	Inledning..................................................................		51
1.1	Uppdraget och dess bakgrund ...............................................		51
1.2	Utredningsarbetet...................................................................		52
	1.2.1	Strategier ..................................................................	53
	1.2.2	Arbetet i expertgruppen..........................................	53
	1.2.3	Samråd m.m. ............................................................	54
	1.2.4	Externa uppdrag ......................................................	56
1.3	Läsanvisningar.........................................................................		56

2	Delningsekonomins framväxt och utmaningar ...............	59
2.1	Vad är delningsekonomi? .......................................................	61
2.2	Utredningens begreppsanvändning .......................................	63
2.3	Delningsekonomins drivkrafter och utbredning ..................	65
2.4	Frågeställningar som delningsekonomin aktualiserar...........	70
2.5	Utredningens syfte och avgränsningar ..................................	73

3	Modeller för delningsekonomiska transaktioner.............		75
3.1	Allmänna utgångspunkter ......................................................		75
	3.1.1	Metod .......................................................................	76
	3.1.2	Allmänt om kartläggningens resultat .....................	78

Innehåll SOU 2017:26

3.2	Modeller för delningsekonomiska transaktioner .................		79
	3.2.1	Övergripande iakttagelser .......................................	79
	3.2.2	Delningsekonomiska modeller i ett
		geografiskt perspektiv .............................................	86
	3.2.3	Konkreta exempel på delningsekonomiska
		transaktionsmodeller ..............................................	87
3.3	Övriga iakttagelser i ett användarperspektiv.........................		96
	3.3.1	Priser och prisinformation .....................................	97
	3.3.2	Roller och rättslig ställning ....................................	98
	3.3.3	Kontaktuppgifter ....................................................	99
4	Användarna i delningsekonomin ................................		101
4.1	Inledning ...............................................................................		101
	4.1.1	Närmare om undersökningen ..............................	101
	4.1.2	Undersökningens design och metod ...................	102
4.2	Resultat	.................................................................................	106
	4.2.1	Den kvantitativa undersökningen ........................	107
	4.2.2 ....................	Djupintervjuer med vana användare	129
5	Gällande ..................................................rättsregler		139
5.1	Allmänna ....................................................utgångspunkter		139
5.2	Partsrelationer ....................................i delningsekonomin		140
5.3	Köprättsliga ................................................................regler		143
	5.3.1 ................................................................	Köplagen	143
	5.3.2 .............................................	Konsumentköplagen	148
5.4	Tjänsteavtal ...........................................................................		153
	5.4.1 ..........................................	Konsumenttjänstlagen	153
	5.4.2 .......	När konsumenttjänstlagen inte är tillämplig	154
5.5	Hyra av ............................................................lös egendom		155
5.6	Skadeståndslagen ..................................................................		156
5.7	Produktansvarslagen.............................................................		156
5.8	Marknadsrättsliga .......................................................regler		158
	5.8.1 ...............	Avtalsvillkor i konsumentförhållanden	158

SOU 2017:26 Innehåll

	5.8.2	Marknadsföringslagen ...........................................	160
	5.8.3	Prisinformationslagen ...........................................	161
	5.8.4	Regler om internet - och distanshandel ................	162
	5.8.5	Produktsäkerhetslagen ..........................................	166
5.9	Diskrimineringslagen............................................................		167
5.10	Tvistlösning...........................................................................		169
	5.10.1	Allmän domstol .....................................................	169
	5.10.2	Tvister i konsumentförhållanden .........................	171
5.11	Skatterättsliga frågor.............................................................		175
	5.11.1	Inkomstbeskattning ..............................................	176
	5.11.2	Mervärdesskatt .......................................................	178
6	Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin ..........		181
6.1	Inledning ...............................................................................		181
6.2	Tjänster	..................................................................................	182
	6.2.1 .........................................................	Tapetseringen	182
6.3	Hyra av .............................................lös egendom utom bil		187
	6.3.1 ........................................................	Hoverboarden	187
	6.3.2 ......................................................	Skidbindningen	190
6.4	Bilhyra....................................................................................		191
	6.4.1 .................................................................	Hyrbilen	191
6.5	Hyra av ...........................................................fast egendom		196
	6.5.1 ..................................................	Semesterbostaden	196
6.6	Tillämpning ..............................av marknadsrättsliga regler		201

6.6.1Avtalsvillkor mellan användare och plattform

		i ett marknadsrättsligt perspektiv	......................... 202
	6.6.2	Bedömning.............................................................	203
7	Delningsekonomi i vår omvärld .................................		211
7.1	Inledning ...............................................................................		211
7.2	EU:s arbete med delningsekonomi......................................		211
	7.2.1	Rättsakter och policydokument ...........................	212

Innehåll

SOU 2017:26

7.2.2Meddelandet om en strategi för den inre

	marknaden .............................................................	213
7.2.3	Den europeiska agendan för delningsekonomi ...	214
7.2.4	Strategin för en inre digital marknad ...................	219

7.2.5Onlineplattformars roll i den digitala

		ekonomin ...............................................................	220
7.3	OECD	...................................................................................	222
7.4	Åtgärder i andra länder.........................................................		223
	7.4.1 .....................................................................	Metod	224
	7.4.2 ...............	Lokala och regionala samarbetsprojekt	225
	7.4.3 ......................................................	Städers initiativ	226
	7.4.4 .........................	Nationella och regionala initiativ	230

7.5Utvecklingslinjer med relevans för policyutveckling i

delningsekonomin ................................................................

245

7.5.1Plattformskooperativ – när användare blir

		ägare .......................................................................	245
	7.5.2	Blockkedjan – tillit utan mellanhänder ................	246
7.6	Sammanfattande slutsatser...................................................		247
8	Allmänna överväganden............................................		251
8.1	Allmänna utgångspunkter....................................................		251
	8.1.1	Utredningsbehov ..................................................	253
	8.1.2	Utredningens avgränsningar.................................	254
8.2	Huvudsakliga iakttagelser ....................................................		256
	8.2.1	Delningsekonomiska plattformar ........................	256
	8.2.2	Användarna i delningsekonomin..........................	259

8.2.3Användarnas och plattformarnas roller och

	rättsliga ställning ...................................................	261
8.2.4	Användarnas data ..................................................	268
8.2.5	Åtgärder i andra länder .........................................	269
8.3 Samlad bedömning ...............................................................		271
8.3.1	Behovet att stärka användarnas ställning.............	271
8.3.2	Behovet av lagstiftning i användarrelationen.......	274

8.3.3Behovet av lagstiftning om plattformars

verksamhet.............................................................

277

SOU 2017:26 Innehåll

	8.3.4	Förslagens nivå och inriktning .............................	278
9	Förslag för en delningsekonomi på användarnas
	villkor	.....................................................................	281
9.1	Principiella utgångspunkter..................................................		281
9.2	Användarstöd ............genom information och vägledning		282
	9.2.1 ................................................................	Bakgrund	282
	9.2.2 ................................................	Samlad bedömning	286
9.3	Att följa ..................utvecklingen i ett användarperspektiv		290
9.4	Tvistlösning...........................................................................		292
9.5	Egenåtgärder .........................................................................		295

9.6Stöd till innovationer och utveckling av


	delningsekonomin.................................................................		297
10	Konsekvenser av förslagen........................................		299
10.1	Formella förutsättningar ......................................................		299
10.2	Konsekvenser av förslagen ...................................................		300
	10.2.1 Effekter av ökad delningsekonomisk aktivitet ....		300
	10.2.2 Kostnader och intäkter för det allmänna .............		301
	10.2.3 Övriga konsekvenser.............................................		303
Bilagor
Bilaga 1		Kommittédirektiv 2015:136 .........................................	305
Bilaga 2 Förteckning över delningsekonomiska plattformar...			311
Bilaga 3		Enkätformulär i den kvantitativa undersökningen.....	321
Bilaga 4		Metoddiskussion och resultat av kontrollmätning.....	335

Sammanfattning

SOU 2017:26

Allmänna utgångspunkter

Delningsekonomin har varit föremål för stor medial uppmärksam- het under senare tid. Den har väckt mycket debatt och många frågor. Många nya utredningar, betänkanden och rapporter berör direkt eller indirekt delningsekonomin. Med delningsekonomi menas, enkelt uttryckt, den del av ekonomin där privatpersoner, ofta via webbplattformar och mobilappar, kan hyra, hyra ut, byta eller låna tillgångar av varandra såsom maskiner, verktyg, fordon, bostäder och arbetskraft. Antalet webbaserade plattformar i delningseko- nomin har ökat snabbt. Många menar också att delningsekonomin har förutsättningar att växa kraftigt, även i kvantitativa, eko- nomiska termer.

Delningsekonomi är dock inte en helt ny företeelse. Grannar, vänner och bekanta har i alla tider lånat verktyg, maskiner och jordbruksredskap av varandra eller hjälpt varandra med tjänster och gentjänster av olika slag. Det nya är att webbplattformar och mobilappar nu möjliggör ett mer systematiskt samutnyttjande och i en mycket bredare krets av användare än förut.

I utredningen används begreppet delningsekonomi för att beteckna den del av ekonomin där privatpersoner ger varandra till- gång till underutnyttjade resurser, egendom såväl som tjänster, mot eller utan betalning. Detta kan ske med hjälp av digitala plattformar eller via analoga fora, Gemensamt är dock att resurserna ska kunna delas med användare bortom den egna bekantskapskretsen. Exempel på sådana plattformar, där privatpersoner kan komma i kontakt med varandra, är Airbnb eller Couchsurfing, som via sina webb- plattformar förmedlar korttidsboende mellan privatpersoner i många länder.

Den delningsekonomiska huvudmodellen utgörs, typiskt sett, av en trepartskonstellation där användarna, dvs. de som erbjuder och tillhandahåller, respektive efterfrågar och nyttjar en nyttighet ingår ett avtal med varandra. Nyttigheten, och kontakten mellan använd- arna, förmedlas av en plattform, som kan vara digital eller analog. Det nya, och bakgrunden till utredningsuppdraget, är framväxten av digitala plattformar som är specialanpassade för delningsekono- miska transaktioner.

Modellen omfattar således i regel tre olika avtal. De båda använd- arna ingår var sitt användaravtal med den förmedlande plattformen.

SOU 2017:26

Sammanfattning

Det tredje avtalet ingås mellan användarna och kan avse exempelvis hyra eller lån av föremål och bostäder eller tjänster, dvs. olika slag av arbetsinsatser.

Delningsekonomins utveckling väcker också många frågor i ett användarperspektiv. En första fråga gäller användarnas ställning från konsumenträttsliga utgångspunkter. Lagar som konsumentköp- lagen och konsumenttjänstlagen gäller när näringsidkare säljer varor eller tjänster till enskilda konsumenter. Båda lagarna ger skydd för konsumenterna och gäller i stället för avtalsvillkor om villkoren skulle innebära sämre konsumentskydd än lagarna. Utgångspunkten är att den svagare parten, konsumenten, typiskt sett behöver skyddas. Konsumenträtten gäller dock inte vid delningsekonomiska transaktioner, förutsatt att den tillhandahåll- ande parten inte uppträder som näringsidkare. Här är utgångs- punkten att parterna är jämnstarka.

När privatpersoner ingår avtal med varandra kan det i många fall vara oklart vem av dem som egentligen är den starkare eller svagare parten. Det kan ibland även vara oklart i vilka situationer en part är privatperson och när denne i stället ska behandlas som närings- idkare. I delningsekonomin tillkommer den förmedlande platt- formen. Det kan i många fall också vara oklart vilket ansvar platt- formen har i förhållande till användarna, men även i relationen mellan dem.

Om en tvist uppstår mellan användare som är privatpersoner är möjligheterna att få saken prövad mer begränsad än i ett avtal mellan konsument och näringsidkare. Allmänna reklamations- nämnden (ARN) prövar t.ex. inte tvister mellan privatpersoner. Det kan också uppstå oklarheter om produktsäkerhet och produkt- ansvar när privatpersoner lånar eller hyr saker av varandra, samåker i varandras bilar eller hyr bostäder av varandra. På så vis utmanar delningsekonomin flera av fundamenten i dagens ekonomi och sam- hälle, såsom etablerade företagsformer, regelverk och relationer. Det är mot den bakgrunden utredningsuppdraget ska ses.

I den inledande kartläggningen av delningsekonomiska platt- formar tillämpar utredningen ett brett perspektiv. Kartläggningen omfattar plattformar i vid mening, såsom, webbaserade plattformar och appar anpassade för delningsekonomiska transaktioner, andra typer av webbaserade plattformar där delningsekonomiska trans-

Sammanfattning

SOU 2017:26

aktioner kan förmedla, exempelvis Facebook, samt analoga platt- formar, såsom bytesbutiker, cykelkök, kläd- och verktygsbibliotek.

I utredningens senare skede, där bl.a. användarnas och platt- formarnas roller och rättsliga ställning samt behovet av lagstiftning och tillsyn behandlas, har utredningen tillämpat ett snävare per- spektiv. Där har i huvudsak fokuserats på webbaserade, kommersi- ella plattformar, vars uppträdande på marknaden regleras i mark- nadsrätten. I detta sammanhang behandlas också de regler som gäller när privatpersoner ingår avtal med varandra, oavsett vilken typ av plattform som använts, och hur sådana regler kan tillämpas i delningsekonomin.

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

Utredningen har i den del som avser kartläggning av delningseko- nomiska modeller sammanställt underlag genom sökningar på internet inklusive sociala medier. Sökningarna har resulterat i ett stort antal rapporter, tidningsartiklar, översikter, faktaböcker och annan dokumentation från senare tid, där delningsekonomin och dess olika aktörer beskrivs. Informationen har sammanställts och resulterat i en förteckning över delningsekonomiska plattformar.1

Förteckningen omfattar ett sextiotal plattformar eller platt- formstyper. De representerar en betydande bredd i olika slag av verksamheter, liksom i en geografisk dimension och i dimensionen ideell kontra kommersiell verksamhet. De olika slag av varor, tjänster och andra nyttigheter som delas via plattformarna repre- senterar vitt skilda områden, såsom hyra eller lån av bostäder och fritidsbostäder, hyra, byte och lån, av lös egendom av många skilda slag såsom verktyg, maskiner, kläder, leksaker och fritidsutrust- ning. Vidare finns plattformar för samåkning och en rik variation av olika andra tjänstetyper som barnpassning, trädgårdsarbete, städning, datorhjälp, transporttjänster etc.

Förteckningen ger en bild av delningsekonomins utbudssida i Sverige hösten 2016, men bara i kvalitativa termer. Den ger inte underlag för att kvantifiera hur vanliga de olika typerna av platt- formar är när det gäller de nyttigheter som erbjuds, kommersiella

1 Se bilaga 2.

SOU 2017:26

Sammanfattning

eller ideella verksamheter eller fördelningen mellan webbaserade eller analoga plattformar. Det finns t.ex. en stor mängd lokala Facebook- grupper och lokala, analoga marknadsplatser, som inte kunnat kartläggas och kvantifieras inom ramen för utredningsarbetet.

I ett geografiskt perspektiv visar kartläggningen att delnings- ekonomiska plattformar kan delas in i följande huvudgrupper.

1.Internationella plattformar som vänder sig till användare i många länder och där delning av tillgångar kan ske interna- tionellt (Airbnb m.fl.).

2.Internationella plattformar som vänder sig till användare i många länder men där delning av tillgångar sker lokalt (Street- bank, Care.com m.fl.).

3.Nationella plattformar som vänder sig till användare i Sverige och där delning av tillgångar sker lokalt (Rentl, Yepstr m.fl.).

4.Lokala plattformar, praktiskt taget uteslutande analoga, där del- ning av tillgångar sker lokalt (gratisbutiker, klädotek etc.).

5.Grupper på Facebook och andra sociala medier, som inte är specialanpassade för delningsekonomiska transaktioner och där delning av tillgångar sker lokalt.

Den klart vanligaste betalningsmodellen för de kommersiella platt- formarnas förmedlingstjänster utgörs av provisionsersättning, men det förekommer också betalning genom köp av ”premium- eller guldmedlemskap”. En grundläggande servicenivå kan då vara kost- nadsfri, men ett betalt medlemskap ger ytterligare funktioner och uppges öka användarens chanser att finna en motpart och genom- föra en transaktion. Båda användarna betalar i regel, på ett eller annat sätt, för förmedlingstjänsten. Den som efterfrågar en nyttighet kan t.ex. få betala en serviceavgift. Det är också vanligt att båda användarna, enligt användarvillkoren, överlåter sina data till plattformen. Även det är en typ av betalningsmedel.

Även betalning mellan användarna kan ske på många olika sätt. Ibland regleras detta mer eller minder detaljerat i användarvill- koren. I vissa fall är det förbjudet för användarna att ta betalt av varandra. I andra fall anges ett intervall eller olika riktlinjer för hur ersättningen mellan användarna ska beräknas. Prissättningen kan också vara helt fri och lämnas till användarna att bestämma inbördes.

Sammanfattning

SOU 2017:26

De delningsekonomiska plattformarna erbjuder olika funktioner för att skapa trygghet och tillit mellan användarna och mellan dem och plattformen. En sådan metod är att tillhandahålla någon form av betygsystem, dvs. mer eller mindre utvecklade system där använd- arna kan betygsätta varandra och lämna omdömen.

Legitimering via t.ex. Bank-ID för att säkerställa användarnas identitet är också ett exempel på en funktion för att skapa trygghet bland användarna. Så kan också ske genom inloggning på platt- formen via Facebook-konton. Användaren kan då få information om motparten via dennes Facebook-profil.

Särskilt vid hyra av bostäder och fritidsbostäder förekommer olika slag av ekonomiska garantier, som ska täcka kostnader för eventuella skador motparten orsakat. Sådana garantier kan ställas ut av den förmedlande plattformen eller i form av deposition som hanteras av plattformen och betalas innan transaktionen sker, t.ex. innan en hyrd bostad tillträds.

I vissa fall finns också en bemannad kundtjänst. Det är dock relativt ovanligt. I många fall kan plattformarna bara kontaktas genom ett elektroniskt kontaktformulär. Chattfunktioner före- kommer också, som i vissa fall liknar en kundtjänst.

Ett övergripande intryck av kartläggningsarbetet är att det på plattformarna ofta framhålls hur lätt det är att använda tjänsten, ofta illustrerat i form av kortfattade animationer eller bilder. Sam- tidigt är informationen på plattformarna ofta bristfällig när det gäller frågor som, enligt utredningens mening, borde vara viktiga för användarna. Det handlar t.ex. om förutsättningar för eventuell skattskyldighet och kriterier för när en tillhandhållande användare ska räknas som näringsidkare. Det senare har betydelse för vilken lagstiftning som ska tillämpas mellan användarna vid en eventuell tvist. Vidare saknar utredningen, i de flesta fall, lätt tillgänglig in- formation om vad det kostar att använda plattformarna och kon- taktuppgifter till plattformarna. Ett allmänt intryck är även att kom- mersiella plattformar i vissa fall vill ge intryck av att vara ideella verk- samheter.

SOU 2017:26

Sammanfattning

Användarna i delningsekonomin

Utredningen har ett tydligt användarperspektiv. Huvuduppdraget är, som det tolkats, att utifrån befintliga rättsregler resonera om huruvida dessa är ändamålsenliga för att tillvarata användarnas in- tressen och, om så inte är fallet, peka på behovet av författnings- ändringar eller andra åtgärder för att stärka och förtydliga använd- arnas ställning, inbördes och i förhållande till plattformarna.

Mot den bakgrunden har undersökningsföretaget Novus på upp- drag av utredningens uppdrag genomfört en brett upplagd användar- undersökning, som omfattar en förstudie med fokusgrupper, en kvantitativ enkätundersökning samt djupintervjuer med personer som har stor vana av att delta i delningsekonomin. Syftet med under- sökningen har varit att, i både kvalitativa och kvantitativa termer, kartlägga den svenska befolkningens erfarenheter av delningseko- nomi. Särskild uppmärksamhet har ägnats eventuella problem, som kan ha förekommit i användarrelationen eller i förhållande till den förmedlande plattformen.

Resultaten visar att omkring 10 procent av befolkningen någon gång använt delningsekonomiska tjänster under de senaste två åren. De flesta av dem har enbart använt tjänsterna enstaka gånger.

En klar majoritet, 80 procent, av de som deltagit i delningseko- nomin anger att de har övervägande positiva erfarenheter. Tre pro- cent har angivit att de har övervägande negativa erfarenheter av delningsekonomiska transaktioner.

Nästan sju av tio respondenter (68 procent) som använt del- ningsekonomiska tjänster anger att de inte har upplevt några pro- blem med en annan privatperson vid sådana transaktioner. En fjärdedel uppger å andra sidan att de har råkat ut för problem. Van- ligast är enstaka problem. Bland de upplevda problemen är otrevligt bemötande, försening eller utevaro samt problem med betalning vanligast. Mellan sex och 18 procent i den grupp som upplevt pro- blem anger någon av flera företeelser som konsumentlagstiftningen skulle kunna tillämpas på, om den hade kunnat tillämpas i den aktuella relationen. Det innebär, generaliserat till befolkningen i stort, att ungefär 0,3 procent har upplevt problem i delningseko- nomin av en typ som, i motsats till bl.a. otrevligt bemötande, kan motverkas eller avhjälpas med civilrättslig lagstiftning.

Sammanfattning

SOU 2017:26

Respondenterna ger uttryck för att vissa delningsekonomiska tjänster är mer trygga att använda än andra. Resultaten är i allt väsentligt desamma oavsett om det handlar om att tillhandahålla eller nyttja en nyttighet. Hyra av bostäder för tillfälligt fritids- boende och småtjänster uppfattas som tryggast. Störst otrygghet finns i samband med båt- och bilhyra och när bostäder upplåts som arbetsplats.

Respondenterna har också fått ange vad som behövs för att de ska börja använda delningsekonomiska tjänster, eller för att använda dem mer än i dag. Det mest markerade alternativet, 37 procent, gäller lagar som bättre skyddar användarna vid delningsekonomiska transaktioner. En officiell kvalitetsmärkning eller certifiering av typen ”Trygg E-handel”, är också en åtgärd som har stöd bland respondenterna. En tredjedel har angett detta alternativ. På tredje plats i ordningen kommer tillgång till enkel och billig tvistlösning, som markerats av 28 procent av respondenterna.

Den främsta orsaken till att delningsekonomiska tjänster inte används är, enligt undersökningsresultaten, att de helt enkelt inte känt till att de finns. De som känt till att delningsekonomiska tjänster finns har i första hand (83 procent) angivit att de inte haft behov av sådana tjänster som skäl för att avstå från användning av dem. En knapp femtedel anger osäkerhet i relationer med privat- personer och att professionella motparter föredras som skäl för att avstå från att delta i delningsekonomin.

Användarnas och plattformarnas roller och rättsliga ställning

Utredningen har, mot bakgrund av befintliga regler i civilrätt och marknadsrätt, analyserat vilken roller och rättslig ställning användare och plattformar kan ha vid delningsekonomiska transaktioner. Det finns inga entydiga svar. Rättstillämpning saknas, utom när det gäller frågan om när en användare får ställning som näringsidkare.

Rättsförhållandena kan regleras i avtal mellan parterna och när sådana avtal finns utgör avtalsinnehållet en utgångspunkt. Utred- ningen har dock utgått från en situation där avtalsregler mellan användarna saknas utöver t.ex. villkor om pris, plats och tidpunkt för transaktionen.

SOU 2017:26

Sammanfattning

Relationen mellan användarna

När användarna, tillhandahållaren såväl som den som nyttjar en vara eller en tjänst, är att betrakta som privatpersoner regleras relationerna, förutom i eventuella avtal mellan dem, i allmän civil- rätt såsom i avtalslagen och köplagen. Om den tillhandhållande användaren är att räkna som näringsidkare i konsumenträttslig mening, ska t.ex. konsumentköplagen eller konsumenttjänstlagen tillämpas. Dessa ger den nyttjande användaren ett större skydd, och lägger ett större ansvar på den tillhandahållande användaren, än t.ex. den allmänna köplagen. Frågan om den tillhandhållande använd- aren ska räknas som näringsidkare är således central för bedöm- ningen av vad som ska gälla i avtalet mellan parterna.

Om t.ex. konsumenttjänstlagen ska tillämpas har den tillhanda- hållande användaren ett särskilt ansvar för att tjänsten utförs fack- mässigt. Vidare finns ett ansvar för att avråda motparten från tjänsten om den inte kan medföra rimlig nytta för motparten. Pris- uppgifter får inte överstigas med mer än 15 procent. Kraven på information till motparten är högre i konsumentförhållanden än i övriga affärsrelationer och lagen innebär att näringsidkaren ska till- varata motpartens intressen i högre grad än i andra fall. En väsentlig skillnad mellan konsumenträtten och övrig civilrätt är också att konsumenträtten är tvingande till konsumentens förmån. Det innebär att avtalsvillkor, som ger konsumenten sämre rättigheter än vad som stadgas i lagen, inte är giltiga.

I förarbetena till den konsumenträttsliga lagstiftningen framgår att termen näringsidkare ska tolkas i vidsträckt mening. Termen omfattar varje fysisk eller juridisk person, som driver verksamhet av ekonomisk natur av viss omfattning och varaktighet och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig. Kravet på yrkesmässighet syftar främst till att undanta fall då en person visser- ligen är näringsidkare, men i det enskilda fallet handlar i egenskap av privatperson.2 I praxis har kraven på omfattning och varaktighet av verksamheten ställts lågt. Så snart mer än enstaka transaktioner genomförs tyder det på att säljaren, dvs. tillhandahållaren, ska anses vara näringsidkare. Det krävs inte att verksamheten går med vinst eller att det finns ett vinstsyfte. Även en verksamhet som i ett

2 Prop 1989/90:89, s. 60 samt Olsen, Konsumentskyddets former, s. 28.

Sammanfattning

SOU 2017:26

skatterättsligt hänseende klassificeras som hobbyverksamhet kan betraktas som näringsverksamhet i konsumenträttslig mening.

Det leder till slutsatsen att en pensionerad målare, som då och då via en delningsekonomisk plattform utför målnings- och tapetse- ringsarbeten åt privatpersoner, kan betraktas både som användare av en delningsekonomisk tjänst och som näringsidkare i konsument- rättslig mening i förhållande till uppdragsgivaren, dvs. den nyttjande användaren av samma delningsekonomiska tjänst. Bedömningen måste dock ske från fall till fall och omfatta en rad olika tolknings- data såsom omfattningen av verksamheten, tillhandahållarens yrkes- kunskaper och vilken associationsform som eventuellt tillämpas.

Vid delningsekonomiska transaktioner som privatpersoner gör med varandra finns sällan någon speciallagstiftning som reglerar rättsförhållandet mellan användarna. Vi bortser då från köp av före- mål, som innebär en ägarövergång och därmed inte utgör delnings- ekonomiska transaktioner i den mening som här är aktuell. I sådana fall gäller köplagen. I andra fall måste, i den mån avtalsvillkor sak- nas, en analog tillämpning ske av t.ex. köplagen, konsumentköp- lagen och konsumenttjänstlagen. Det gäller t.ex. när en privat- person utför trädgårdsarbete eller hyr ut maskiner eller verktyg åt en annan privatperson och förutsatt att den tillhandahållande parten inte är näringsidkare. Dessa avtalstyper svarar av allt att döma för en betydande andel av de transaktioner som sker i del- ningsekonomin.

Även i näringslivet, exempelvis vid hyra av bilar, maskiner och verktyg mellan företag, liksom vid tjänster, saknas särskilda lag- regler för hyres- och tjänsteavtal. I sådana relationer tillämpas dock praktiskt taget alltid förtryckta avtalsvillkor för att, i brist på lag- stiftning, reglera rättsförhållandet. Exempel på sådana avtalsformulär är de i byggsektorn regelmässigt tillämpade allmänna bestämmel- serna (AB) och de villkor som tillämpas av biluthyrningsföretag, som t.ex. Hertz och Avis. När privatpersoner ingår avtal med varandra, t.ex. om småtjänster eller hyra av föremål, är avtalsför- hållandet däremot i regel oreglerat utom när det gäller frågor som pris, plats och tid för transaktionen.

SOU 2017:26

Sammanfattning

Relationen mellan användare och plattform

I relationen mellan användare och plattform gäller i normalfallet konsumenträtten om en tvist skulle uppstå mellan användaren och plattformsföretaget. Det förutsätter att tvisten avser den tjänst, eller en del av den tjänst, som företaget åtagit sig att mot betalning tillhandahålla, exempelvis att sköta betalningsströmmar mellan användarna. Ett undantag är när en tillhandahållande part ska räk- nas som näringsidkare. Då föreligger inte ett konsumentförhål- lande mellan användaren och plattformen. Båda är i så fall när- ingsidkare. Vidare kan plattformsföretagens uppträdande på mark- naden, i konsumentförhållanden, prövas enligt det marknadsrätts- liga regelverket i delar som omfattas av avtalet och tillsyn kan ut- övas över t.ex. marknadsföring, prisinformation och allmänna användarvillkor.

Innehållet i, och omfattningen av, den tjänst som plattformen erbjuder enskilda konsumenter måste bedömas från fall till fall, bl.a. utifrån informationen på plattformen och innehållet i de all- männa användarvillkor som plattformen tillämpar. Det är en upp- gift för rättstillämpningen, liksom att bedöma när en användare inte uppträder som privatperson i förhållande till plattformen utan som näringsidkare.

En användare kan rikta ett krav mot plattformen för en fordran på den andre användaren förutsatt att plattformen i avtalsvillkoren direkt eller indirekt åtagit sig ett sådant ansvar. Det har bl.a. före- kommit att en plattform, mot bakgrund av de allmänna användar- villkoren, rekommenderats av Allmänna reklamationsnämnden att betala ut ersättning för en för sent återlämnad bil, som nyttjaren av bilen varit skyldig att erlägga.

Skatterättsliga noteringar

Utredningen har inte närmare studerat skatterättsliga regler och effekter. Emellertid bör noteras att reglerna om beskattning kan ha stor betydelse för användarna av delningsekonomiska plattformar. Exempelvis bör understrykas att privatpersoners uthyrning av före- mål, såsom bilar och maskiner, beskattas som inkomst av kapital med en rak trettioprocentig skattesats.

Sammanfattning

SOU 2017:26

Inkomst av tjänster däremot beskattas, om de inte utgör inkomst av näringsverksamhet, som inkomst av hobby- eller uppdragsverk- samhet i inkomstslaget inkomst av tjänst. Från inkomst av tjänst får ett grundavdrag göras varje år. Inkomster av t.ex. tjänsteutövning i delningsekonomin, som överstiger grundavdraget, läggs till övriga inkomster av tjänst, t.ex. lön eller pension och beskattas olika i varje enskilt fall beroende på marginalskattens storlek.

Delningsekonomi i vår omvärld

Det finns än så länge inga bindande EU-rättsakter som direkt avser att reglera verksamheter i delningsekonomin. Däremot har del- ningsekonomins framväxt uppmärksammats av kommissionen i ett antal policydokument inom ramen för arbetet med att åstadkomma en effektivare inre marknad, i synnerhet den digitala inre mark- naden.

Kommissionens meddelanden om bl.a. delningsekonomin och onlineplattformar belyser både möjligheter och farhågor i fråga om rättigheter och skyldigheter för användarna och plattformarna i delningsekonomin. Målet är en balanserad och hållbar utveckling av delningsekonomin.

Den internationella utblicken visar att få länder, än så länge, genomfört systematiska nationella åtgärder för att främja eller, vid behov, reglera delningsekonomin. Bland de Europeiska länder som kommit längs i att analysera delningsekonomins funktion och effekt och genomföra åtgärder bör Frankrike, Storbritannien, och Italien framhållas.

De franska åtgärderna avser bl.a. ny lagstiftning från oktober 2016.3 Där stadgas bl.a. att delningsplattformar måste tillämpa tyd- liga och lättillgängliga allmänna villkor. Offentliga dokument och data ska tillgängliggöras via internet ”i ett format som lätt kan åter- användas”. Det inkluderar källkod från programvara och algoritmer, som används i behandling av data inom offentlig förvaltning, exempelvis vid beräkning av inkomstskatt. Vidare ska plattformar skicka en årlig summering av genererade intäkter till sina använd- are. Slutligen bör noteras en regel som innebär att även privatper-

3 Se https://www.republique-numerique.fr/

SOU 2017:26

Sammanfattning

soner ska betala sociala avgifter och registrera sig som närings- idkare om de haft inkomster över vissa nivåer. För uthyrning av bostad, t.ex. via en plattform som Airbnb, gäller t.ex. 23 000 euro per år. Det motsvarar cirka 220 000 kronor. Vid uthyrning av bil, båt, gräsklippare m.m. gäller 7 720 euro per år, som motsvarar cirka 73 000 kronor.

De nationella åtgärderna i Storbritannien avser i huvudsak inte ny lagstiftning. Ett undantag är dock de nya skatteavdrag, som införts med syfte att främja delningsekonomiska transaktioner. I stället används i första hand åtgärder som informationsinsatser, kvalitetsmärkning av delningsekonomiska plattformar och, i brist på specialanpassade författningsregler, standardiserade hyreskontrakt vid korttidsuthyrning av privatbostäder.

Det är exempel på åtgärder som i praktiken förutsätter att en fungerande branschorganisation för delningsekonomiska platt- formar har bildats. Så är fallet också i Storbritannien, där Sharing- EconomyUK spelar en viktig roll bl.a. i samband med kvalitetscerti- fiering av delningsekonomiska plattformar.

I Italien bereds f.n. ett lagförslag som innebär reglering och registrering av delningsekonomiska plattformar. Lagen innebär också att plattformarna ska vara skyldiga att dra av den användarnas preliminära skatt, som följer på inkomster av delningsekonomiska transaktioner. Denna skatt redovisas i ett nytt inkomstslag och är, med 10 procent intill en brytpunkt om 10 000 euro per år, lägre än skatten på andra tjänsteinkomster i Italien.

Utredningen har inte funnit något exempel på att lagstiftning införts eller övervägts i syfte att reglera rättsförhållandet mellan användarna i delningsekonomin. Däremot finns, som framgått, exempel på lagstiftning som reglerar plattformarnas verksamhet och vissa användarrelaterade företeelser, såsom kontrolluppgifter och skatteavdrag. Det tycks också vara så att länderna tills vidare prövar om befintliga marknadsrättsliga regler kan tillämpas på de företag som driver verksamhet med plattformar i delningseko- nomin.

De nordiska länderna har inte kommit lika långt. Här är del- ningsekonomin och dess olika användaraspekter f.n. föremål för utredning och förslag. I Norge presenterade Delingsøkonimi- utvalget i februari 2017 ett antal förslag som avser att stärka och förtydliga användarnas ställning, såsom att Forbrukerrådets med-

Sammanfattning

SOU 2017:26

lingsfunktion i konsumenttvister utvidgas till att omfatta även tvister mellan privatpersoner och att myndigheter och företag inleder en dialog om utveckling av branschstandarder för delnings- ekonomiska plattformar.4

Samlad bedömning

Redan på första raden i regeringens direktiv (dir 2015:136) finns begreppet ”den s.k. delningsekonomin”. Uttryckssättet antyder att begreppet och dess innebörd inte är helt klar eller allmänt spridd och vedertagen. Företeelsen delningsekonomi är däremot mer känd, i synnerhet om medialt väl exponerade verksamheter som Airbnb eller Uber nämns som exempel.

En orsak till detta är att delningsekonomin är mycket mång- facetterad med verksamheter som spänner över en stor bredd av olika varu- och tjänsteområden och som kan vara ideella, kommer- siella, multinationella eller geografiskt begränsade till en tätort, en stadsdel eller ett kvarter. Delningsekonomin är en svårfångad företeelse. Delningsekonomin har varit föremål för stor medial uppmärksamhet under senare tid. Den har och väckt mycket debatt och många frågor. Många nya utredningar, betänkanden och rapporter berör delningsekonomin.

Så är det, i ett historiskt perspektiv, ofta med nya företeelser, vars betydelse kan anas, men vars karaktär, utbredning, innebörd och effekter ännu är okända, diffusa, hoppingivande eller skräm- mande, beroende på vem som betraktar dem.

Det är också lätt att överskatta, eller underskatta, betydelsen av, eller fördelar och faror med, i var tidsepok nya företeelser såsom järnvägar, automobiler, elektricitet, hemvideo, sattelit-TV, internet, e-handel eller delningsekonomi ”Internet är bara en fluga!” har i efterhand blivit ett bevingat uttryck, som i historiens ljus visar hur vi på kort tid totalt omvärderat en ny företeelse.

E-handeln, som började introduceras i slutet av 1990-talet, gav snabba och dramatiska effekter: en börsbubbla som sprack, stora konkurser i spåren av överoptimistiska investeringar (Boo.com) och, liksom med delningsekonomin, en intensiv debatt och en lika

4 NOU 2017:4, s. 22.

SOU 2017:26

Sammanfattning

intensiv utredningsverksamhet i intresseorganisationer, regeringar och myndigheter i många länder. Den då ”så kallade” e-handeln har gynnat marknadernas transparens och lett till ett större utbud och lägre priser genom ökad konkurrensen till nytta för konsument- erna. Såväl regleringar som konsumentinformation har varit viktiga komponenter i den utvecklingen.

Utredningen ska bl.a. resonera om huruvida befintlig lagstift- ning är ändamålsenlig i delningsekonomin eller om det finns behov av författningsändringar eller andra åtgärder. I relationen användare emellan saknas i praktiken lagregler som är anpassade till del- ningsekonomiska transaktioner. Av allt att döma är det också ovan- ligt att rättsförhållanden mellan användare i delningsekonomin regleras i avtal, utom när det gäller pris, tid och plats för trans- aktionen. Det innebär att lagstiftningen i denna relation inte kan betraktas som ändamålsenlig. Den är snarare obefintlig. Så är fallet också i avtal mellan företag i avtalstyper som är vanliga i delnings- ekonomin, såsom hyres- och tjänsteavtal. I sådana sammanhang regleras dock rättsförhållandet ofta i mer eller mindre standar- diserade avtalsvillkor, som tagits fram av en av parterna eller i ett branschsamarbete.

En central fråga i relationen mellan användarna är huruvida den tillhandahållande parten ska betraktas som näringsidkare. I det föregående har framgått att tröskeln till en ställning som närings- idkare är låg. En privatperson som mer än enstaka gånger, och i yrkesmässiga former, erbjuder en viss typ av delningsekonomisk tjänst kan komma att ses som näringsidkare vid en rättslig pröv- ning. Det gäller oavsett om vinstsyfte finns eller om verksamheten i skattehänseende utgör näringsverksamhet.

Under utredningsarbetet har aktualiserats att detta kan utgöra ett hinder för delningsekonomin. Då uppstår frågan om särskilda regler borde införas som skapar någon typ av frizon för del- ningsekonomiska transaktioner. Detta skulle i så fall innebära att tröskeln till en ställning som näringsidkare höjs vid just delnings- ekonomiska transaktioner, men inte i andra, liknande fall.

Utredningen menar att en sådan ordning skulle vara proble- matisk av flera skäl. Konsumenträtten har tillämpats sedan början av 1970-talet då den första konsumentköplagen och den första lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden trädde i kraft. Där- efter har flera lagar tillkommit på konsumenträttens område. Med

Sammanfattning

SOU 2017:26

tiden har också en omfattande praxis växt fram, inte minst i All- männa reklamationsnämnden (ARN), när det gäller tolkning av begreppen konsument och näringsidkare. Frågan om när en privat- person ska anses agera som konsument, respektive som närings- idkare är mycket vanlig i nämndens praxis.

Utredningen menar att det finns principiella svårigheter med att införa särregler i detta avseende, beroende på vilket sätt, och via vilka media, två privatpersoner fått kontakt med varandra inför en transaktion. Exempelvis skulle en låg tröskel tillämpas om kontra- henterna fått kontakt via Blocket, en analog anslagstavla, en tid- ningsannons eller via bekanta, men en högre tröskel gälla om kon- takten förmedlats via en delningsekonomisk plattform av något slag. Utredningen har svårt att finna bärande skäl för att skydds- behov, rättigheter och skyldigheter ska värderas olika beroende på vilket sätt kontrahenterna fått kontakt. Det ska också noteras att konsumenträtten inte ställer orimliga krav och att det vid en kon- sumenträttslig bedömning tas hänsyn till om en näringsidkare är ett stort företag eller en enskild fysisk person. En ordning som den föreslagna skulle sannolikt också leda till betydande gränsdrag- ningsproblem.

Vid en samlad bedömning, och mot bakgrund av det starkt begränsade antalet erfarenheter av problem och tvister i delnings- ekonomiska transaktioner, finner utredningen inte nu skäl att reso- nera om författningsändringar i de delar som avser relationen mellan användarna i delningsekonomin. Utredningen noterar också att an- vändning av i förväg utarbetade standardiserade kontraktsformulär med allmänna villkor sannolikt skulle fylla en viktig funktion. Det gäller särskilt vid de avtalstyper som är vanliga i delningsekonomin såsom vid hyra av bilar, maskiner och bostäder samt vid småtjänster.

Relationen mellan användare och plattform utgör typiskt sett ett konsumentförhållande i de delar som avser plattformens åtag- ande och för vilket användarna på ett eller annat sätt betalar, t.ex. genom provision, medlemsavgifter eller genom att överlåta data. I den relationen gäller konsumenträtten. Där kan också marknads- rätten tillämpas. Det betyder exempelvis att plattformarnas mark- nadsföring och informationsinnehåll kan granskas mot bakgrund av reglerna i marknadsföringslagen och att avtalsvillkorens skälighet kan bedömas enligt avtalsvillkorslagen. Prisinformationslagen kan

SOU 2017:26 Sammanfattning

tillämpas på plattformarnas information om priser för förmed- lingstjänsten osv.

Utredningen menar, mot bakgrund av iakttagelserna vid kart- läggningen, att sådan marknadsrättslig tillsyn är angelägen. Platt- formarnas informationsinnehåll varierar, men generellt saknas in- formation av den typ som kan antas vara väsentlig för användarna. Det saknas t.ex. i många fall vägledning om vilka roller plattformen och användarna ikläder sig, t.ex. under vilka förutsättningar en användare ska betraktas som näringsidkare. Vidare finns sällan information om vilka skattekonsekvenser en delningsekonomisk transaktion kan leda till och vilket ansvar en användare har enligt olika slag av speciallagstiftning, såsom livsmedelslagstiftningen eller regler om transporter. Information om priser och kontaktuppgifter till plattformarna är också i många fall bristfällig. I utredningens användarundersökning är det betydligt fler som angivit att sådan information är viktig än som ansett att den är lätt att finna. Slut- ligen bör här inflikas att utredningen funnit användarvillkor vars skälighet kan ifrågasättas mot bakgrund av reglerna i lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Utredningen bedömer att de marknadsrättsliga bestämmelser, som i olika avseenden reglerar plattformarnas marknadsuppträdande, förefaller ändamålsenliga. De har däremot inte hittills, såvitt utred- ningen kunnat finna, tillämpats på företag som tillhandahåller del- ningsekonomiska plattformar.

Utredningsresultaten visar, med viss styrka, att de som hittills deltagit i delningsekonomin kännetecknas av nyfikenhet och öppen- het inför nya samhällsfenomen, starka sociala drivkrafter och en viss riskbenägenhet. Det är ”early adopters” och unga människor i stor- stadsregioner som använder delningsekonomiska tjänster mest. De är förlåtande inför bristande funktioner och friktion i relationerna med andra användare och med plattformarna. De skiljer sig alltså i några viktiga avseenden från befolkningen i stort.

En klar majoritet, mer än fyra femtedelar av de som inte använt delningstjänster anger som orsak härtill de inte haft behov av del- ningstjänster, oavsett typ av tjänsteområde. Det är enligt utred- ningens mening ett iögonfallande resultat, eftersom det numera finns delningsekonomiska tjänster för en lång rad vardagliga eller mer sällsynta behov, såsom av övernattning, bil- och cykelanvänd-

Sammanfattning

SOU 2017:26

ning, semesterbostad, trädgårdsskötsel, snöskottning, städning, barnpassning, hundvakt, handverktyg, läxhjälp etc.

Resultatet indikerar också att behoven olika slags nyttigheter, från barnpassning till semesterbostad, inte närmare övervägts i denna bredare grupp av befolkningen. Det torde i sin tur tyda på en lägre grad av nyfikenhet och experimentlust än i den grupp som använder delningstjänster.

Andra skäl som angivits för att avstå från delningstjänster gäller osäkerhet om vad det innebär att anlita eller handla med privatper- soner och att professionella motparter föredras. Omkring en femtedel av de som känt till delningstjänster, men avstått från att använda dem, anger denna orsak. En liknande andel anger, i en undersökning Nordea nyligen genomfört, att de inte använt del- ningstjänster för att ”Det är oklart hur man gör om något går fel. Jag känner mig inte helt trygg”.5

Utredningen har, i användarledet, trots allt identifierat hinder mot en tillväxt av delningsekonomin i Sverige, som i första hand kan relateras till osäkerheter i stora delar av befolkningen om gäll- ande rättsregler, partsförhållanden, tillgång till tvistlösning och plattformarnas ställning.

Detta leder, enligt utredningens mening, till slutsatsen att det krävs någon typ av tillkommande, trygghetsskapande åtgärder och funktioner om delningsekonomin ska kunna växa och etablera sig utanför kretsen av nyfikna, socialt intresserade och något risk- benägna ”early adopters”.

Sådana åtgärder bör vara av flera slag. Det är, enligt utredning- ens mening, i första hand en utmaning för de företag och orga- nisationer, som tillhandahåller delningsekonomiska plattformar. Utredningen har vid sina överläggningar med företrädare för platt- formsföretagen noterat en ökande insikt om betydelsen av trygg- hets- och tillitsskapande information och funktioner, inte minst som en strategisk framgångsfaktor för aktörerna själva. Det är också, i viss mån, en uppgift för försäkringsbranschen att informera om t.ex. bil- och hemförsäkringars räckvidd vid delningseko- nomiska transaktioner och att utveckla sortimentet av försäkrings- produkter.

5 Nordeas studie kan nås via en sökning med en kombination av sökbegreppen Nordea och

Delningsekonomin.

SOU 2017:26

Sammanfattning

Om staten anser att en positiv utveckling av delningsekonomin är önskvärd, innebär det att vissa väl avvägda statliga åtgärder bör övervägas för att förtydliga användarnas ställning i delningsekono- min. Det handlar bl.a. om att följa utvecklingen och samla mer kunskap. Vidare bör staten svara för att användare, och potentiella användare, av delningsekonomiska tjänster har tillgång till obero- ende information och vägledning.

Utredningen har också övervägt behovet av enkel och billig tvistlösning i delningsekonomin och funnit att det finns ett sådant behov. En sådan funktion skulle eventuellt kunna etableras genom en utvidgning av uppdraget till Allmänna reklamationsnämnden. Lösningen innebär dock vissa praktiska och principiella svårigheter. För det första skulle en sådan ordning kräva författningsstöd. Vidare kan de stora volymerna av tvister mellan privatpersoner inte förväntas uppstå i delningsekonomiska transaktioner, utan i sam- band med köp mellan privatpersoner via t.ex. Blocket, Tradera och liknande marknadsplatser. Det skulle för allmänheten sannolikt framstå som märkligt om en ny prövningsmöjlighet införs inom ett område där den kan förväntas möta minst efterfrågan. Nämndens sammansättning med konsument- och näringsidkarrepresentanter, som i många fall inte är jurister, är inte heller anpassad att pröva tvister mellan privatpersoner där konsumenträtten inte är tillämp- lig.

Vidare har utredningen konstaterat att egenåtgärder i många fall varit ett lämpligt sätt att förbättra marknaders funktionssätt. Det gäller t.ex. inom den elektroniska handeln, där ett system med kva- litetscertifiering av e-handelsföretag genom branschorganisationen Svensk digital handel tillämpas. Certifieringen innebär att det certi- fierade företaget förbinder sig att leva upp till 14 olika krav på verksamheten. I Storbritannien har en liknande kvalitetscertifiering inrättats för plattformar i delningsekonomin. En sådan ordning förutsätter dock att det finns en intresse- eller branschorganisation inom det delningsekonomiska området. En sådan saknas dock ännu i Sverige.

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

SOU 2017:26

General starting points

The sharing economy has been the object of great media interest in recent years. It has given rise to considerable debate and many questions. Several new enquiries and reports deal directly or in- directly with this type of economy. In simple terms, the sharing economy refers to that part of the economy in which private indi- viduals, often via websites and mobile apps, can hire, hire out, ex- change or loan resources from each other, such as machines, tools, vehicles, accommodation and labour. The number of platforms within the sharing economy has grown quickly. There are several predictions pointing to that this economy will grow considerably, not least in quantitative financial terms.

However, the sharing economy is not a new phenomenon. Neigh- bours, friends and acquaintances have always lent each other tools, machinery and agricultural implements or helped each other out with services and favours of various kinds. The new factor is that websites and mobile apps now permit a more systematic sharing with a much wider circle of users than before.

The enquiry uses the term sharing economy to designate that part of the economy in which private individuals grant each other access to under-used resources, property as well as services, both free of charge and in return for payment. This can be done with the aid of digital platforms or via analogue forums, but their common feature is that resources can be shared with users beyond one’s own circle of acquaintances. Examples of such platforms, whereby private individuals can come in contact with each other, include Airbnb and Couchsurfing, which mediate short-term accommodation be- tween private individuals in many countries via their websites.

The main model of the sharing economy typically comprises a tripartite structure whereby the users, i.e. those who offer and pro- vide or request and use a service, enter into an agreement with each other. The service and contact between users is mediated by a plat- form which may be digital or take analogue form. The new factor, and the background to this assignment, is the growth of digital plat- forms which are adapted specifically to transactions in the sharing economy.

As a rule, therefore, the model involves three different agreements. Each of the two users enters into an individual user agreement with

SOU 2017:26

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

the mediating platform. The third agreement is concluded between the users and may, for instance, relate to the hire or loan of objects, accommodation or services, i.e. various kinds of work input.

The development of the sharing economy evokes many questions from a user perspective. A first question concerns the status of the user on the basis of consumer law. Laws such as the Consumer Pro- tection Act and the Consumer Services Act apply when traders sell goods or services to individual consumers. Both these acts protect consumers and supersede any contractual conditions which provide less effective consumer protection. The starting point is that the weaker party, namely the consumer, typically needs to be protected. However, consumer rights do not apply to transactions within the sharing economy as long as the supplying party does not act as a trader: the assumption is then that both parties are equally strong.

When private individuals enter into an agreement with each other, it can in many cases be unclear as to which of them really is the stronger or weaker party. It may even be unclear in which situations a party is a private individual or whether he/she should instead be treated as a professional trader. In the sharing economy, the medi- ating platform is added to the equation. In many cases this lack of clarity can extend to the responsibility of the platform vis-à-vis the users as well as to the relationship between them.

If a dispute arises between users who are private individuals, the litigation options are more limited than in an agreement between a consumer and a trader. Thus the National Board for Consumer Disputes (ARN) does not examine disputes between private indivi- duals. Product safety and product responsibility can also become unclear when private individuals loan or hire objects from each other, are passengers in each other’s cars or hire accommodation from each other. In this way, the sharing economy challenges several of the basic assumptions of our current economy and society, such as established business structures, regulatory frameworks and relation- ships. The enquiry should thus be seen against this background.

In its introductory survey of sharing economy platforms, the enquiry applies a broad perspective. The survey covers platforms in a wide sense, such as web-based platforms and apps adapted to transactions in the sharing economy, other types of web-based plat- forms used to mediate sharing economy transactions, such as

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

SOU 2017:26

Facebook, as well as analogue platforms, such as swop markets, bicycle kitchens, clothing and tool banks.

In a later phase of the enquiry, which deals with the roles of the users and platforms, their legal status and the need for legislation and inspection, the enquiry applies a narrower perspective. It then focuses principally on web-based commercial platforms whose market activities are regulated by market law. In this context, it also covers the rules which apply when private individuals enter into mutual agreements, irrespective of the type of platform used, and how such rules can be applied in the sharing economy.

Models of sharing economy transactions

In its survey of sharing economy models, the enquiry has collected information from online searches and social media. These searches have resulted in a large number of recent reports, newspaper articles, overviews, fact books and other documentation which describe the sharing economy and its various players. This information has been collated and resulted in a directory of platforms within the sharing economy.

The directory covers some sixty platforms or platform types. They represent an extensive range of types of activity, geographical reach as well as the dimension of non-profit versus commercial acti- vities. The various types of goods, services and other utilities shared via these platforms represent widely disparate sectors, such as short- term accommodation, as well as movable property of many diffe- rent types such as tools, machinery, clothing, toys and leisure equip- ment. Furthermore, there are platforms for sharing transport and a wide variety of other types of service such as childcare, garden work, cleaning, computer support, transport services, etc.

The directory gives a picture of the offer side of the sharing economy in Sweden in autumn 2016, but only in qualitative terms. It provides no basis for quantifying how widespread the various types of platforms are as regards the utilities which are offered, the distribution between web-based and analogue platforms or distri- bution between commercial and non-profit platforms. There are, for example, a large number of local Facebook groups and analogue

SOU 2017:26

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

local marketplaces which could not be mapped and quantified within the scope of the enquiry.

From a geographical perspective, the survey shows that the plat- forms of the sharing economy can be divided up into the following main groups:

1.International platforms that address users in many countries, whereby the sharing of resources can take place at international level (Airbnb, etc.).

2.International platforms that address users in many countries but where the sharing of resources takes place locally (Streetbank, Care.com, etc.).

3.National platforms that address users in Sweden and where the sharing of resources takes place locally (Rentl, Yepstr, etc.).

4.Local platforms, practically exclusively analogue ones, where re- sources are shared locally (swop shops, clothing banks, etc.).

5.Groups on Facebook and other social media not adapted specifi- cally to sharing economy transactions and which share resources locally.

By far the most common payment model for the services of com- mercial platforms is that of payment by commission, but payment via the purchase of “premium or gold membership” is also seen. A basic level of service may be free of charge, but paid membership offers additional functions and is considered to increase the users’ chances of finding a counterparty and completing a transaction. As a rule, both users pay in one way or another for the service. Those who are looking for a service can, for example, pay a service charge. It is also common for both users, according to the conditions of use, to pass their personal data on to the platform. That too is a form of payment.

Payment between users can take place in many different ways. This is sometimes regulated in greater or lesser detail in the condi- tions of use. In certain cases it is prohibited for users to accept payment from each other. In other cases, an interval or various guidelines are stipulated for calculating the compensation between the users. Pricing can also be completely free and be left up to users to agree among themselves.

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

SOU 2017:26

The platforms of the sharing economy offer various functions designed to create security and trust between the users and be- tween them and the platform. One such method is to provide some form of review system, i.e. more or less sophisticated systems allowing users to rate each other and submit reviews.

Identification via bank IDs, for example, to confirm the identity of users is another example of a function designed to create security among users. This can also be done by logging on to the platform via a Facebook account. Users can then obtain information about the counterparty via his/her Facebook profile.

Especially in the hiring of short-term accommodation, various types of financial guarantees are found which are designed to cover the costs of any damage caused by the counterparty. These guaran- tees may be issued by the mediating platform or take the form of a deposit that is handled by the platform and is paid before the trans- action takes place, e.g. before hired accommodation is entered.

In some cases there is also a manned customer service, although this is relatively uncommon. In many cases, the platforms can be contacted only via an electronic contact form. Chat functions are also found, which in some cases resemble a customer service.

An overall impression of the survey is that the platforms often emphasize how easy it is to use their service, and often illustrate this by short animations or images. At the same time, the infor- mation on the platforms is often deficient in addressing issues that the enquiry deems to be of importance to the users. This refers, for example, to the preconditions for any tax liability and the criteria for deciding when a supplying user is to be considered as a trader. The latter is important for the type of legislation to be applied be- tween the users in the event of a dispute. Furthermore, the enquiry, in most cases, found a lack of easily available information about the cost of using the platforms, as well as contact information to the platform. Another general impression is that commercial platforms sometimes portray themselves as non-profit operations.

SOU 2017:26

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

Users in the sharing economy

The enquiry has a distinct user perspective. Its main task is to examine the existing legal rules in order to determine the extent to which they are fit for the purpose of safeguarding the interests of the users and, if that is not the case, to indicate the need for constitutional changes or other measures designed to strengthen and clarify the position of the users, both among themselves and in relation to the platforms.

Against this background, the enquiry commissioned the market research company Novus to carry out a broad-based user survey which comprised a pilot study of focus groups, a quantitative survey as well as in-depth interviews with “super-users”, i.e. people who have extensive user-experience of the sharing economy. The aim of the user-survey was to map the experiences of the Swedish popula- tion of the sharing economy in both qualitative and quantitative terms. A primary concern was to understand the occurrence and types of problems which may have occurred in user relationships or with respect to the mediating platform.

The results show that less than about ten per cent of the popula- tion have used sharing economy services at some time during the last two years. Most of them used these services only occasionally.

A clear majority, namely 80 per cent, of those who have partici- pated in the sharing economy state that their experiences have been primarily positive. Three per cent stated that their experiences of transactions within the sharing economy have been primarily negative.

Almost seven out of ten respondents (68 per cent) who have used sharing economy services state that they did not experience any problems with another private individual in such transactions. On the other hand, a quarter state that they did run into problems. The most common was single problems. The most widely reported problems concerned unfriendly treatment, delays or non-appearance as well as problems with payment. Between six and 18 per cent of the group which experienced problems describe situations to which consumer legislation would be applied, if it had been applicable to the relationship in question. This means that, generalised across the population as a whole, approximately 0.3 per cent have experienced problems in the sharing economy of a type which, in contrast to

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

SOU 2017:26

aspects such as unfriendly treatment, can be countered or remedied by civil legislation.

The respondents reported that some sharing economy services felt safer to use than others. The result is essentially the same irrespec- tive of whether it concerns the provision or use of a service. Hire of short-term accommodation and small services are considered to be the most secure. The greatest insecurity is found in connection with boat and car hire and when a residence is made available as a work- place.

The respondents were also asked to state what would be needed for them to start using sharing economy service, or to use them more than at present. The most selected alternative, namely 37 per cent, related to laws that would protect users more effectively in sharing economy transactions. An official quality labelling or certi- fication of the type “Safe e-commerce” is another measure sup- ported by the respondents. A third of them stated this alternative. In third place comes access to a simple and inexpensive form of dispute settlement, which was selected by 28 per cent of respondents.

The survey showed that the main reason for not using sharing economy services is simply that the respondents were unaware of their existence. Those who were aware of the availability of these services stated in the first place (83 per cent) that they did not need such services as the reason for not using them. Just under a fifth stated insecurity in relationships with private individuals and that they preferred professional counterparties as the reason for avoiding the sharing economy.

The roles and legal status of users and platforms

Against the background of the existing rules in civil and market law, the enquiry analysed the possible roles and legal status of users and platforms in sharing economy transactions. No unequivocal answer was forthcoming, especially as the relevant laws cannot be enforced unless a user is treated as a trader.

The legal circumstances can be regulated in an agreement be- tween the parties, and where such an agreement exists, its contents offer a starting point. However, the enquiry departs from a situation in which contractual rules between users are lacking, apart from

SOU 2017:26

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

those relating to matters such as the price, place and time of the transaction.

Relations between users

When the users, both those who supply and those who use goods or services, are to be considered as private individuals, their mutual relationships are regulated, apart from any private agreements between them, by the general civil law expressed in contract and purchaser-protection laws. If the supplying user is to be counted as a trader in the sense of consumer rights, then the Consumer Pro- tection Act or the Consumer Services Act would be applicable. These give the accepting user greater protection and place greater respon- sibility on the supplying user than the general Sales of Goods Act, for example. So the question as to whether the supplying user is to be counted as a trader is central for deciding what laws should be applied in the agreement between the parties.

Thus if the Consumer Services Act is to be applied, the supplying user has a special responsibility to ensure that the service is pro- vided in a professional way. Furthermore, he or she has a respon- sibility to dissuade the counterparty from accepting the service if it cannot ensure him/her a reasonable advantage. Price information may not be exceeded by more than 15 per cent. The requirements on information to the counterparty are higher in consumer relation- ships than in other business relationships and the law implies that the trader shall safeguard the interests of the counterparty to a higher degree than in other cases. Another significant difference between consumer law and other types of civil law is that the former is mandatory to the benefit of the consumer, i.e. any contractual conditions that grant the consumer worse rights than those stipu- lated by law are invalid.

The preliminary work for the relevant consumer legislation in- dicates that the term trader should be interpreted in a broad sense. This term covers all physical or legal persons who run an economic operation of a certain size and duration and of such a character that it may be designated as professional. The requirement for profes- sionalism aims mainly to avoid cases where a person may indeed be considered as a trader but in a particular case acts in his or her

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

SOU 2017:26

capacity as a private individual.1 In practice, the requirement on the size and duration of the operation plays a secondary role. As soon as more than a single transaction is carried out, this indicates that the seller, i.e. the provider, shall be considered as a trader. There is no requirement for the operation to run at a profit or that there be a profit motive. Even an operation which is classified as a hobby activity in fiscal law may be considered as a business activity in the sense of the consumer law.

This leads to the situation whereby a retired painter who carries out occasional painting and decorating work, via a sharing economy platform, for private individuals can be considered both as a user of a sharing economy service and as a trader in the sense of consumer law with respect to the ordering party. However, his or her status must be determined on a case by case basis and involves interpre- ting a diverse set of data such as the size of the operation, the pro- fessional expertise of the service provider and the form of associa- tion that may be applied.

There is rarely any special legislation which regulates the legal relationship between the users in a sharing economy transaction, when these act as private individuals. Here we ignore the purchase of objects that imply a transfer of ownership between private in- dividuals as this is not within our definition of the sharing economy. In such cases the law relating to sales transactions applies. In other cases where relevant contractual conditions are lacking, this law must be applied in an analogue manner, together with the Con- sumer Protection Act and the Consumer Services Act. This applies for example when a private individual carries out garden work or hires out machinery or tools to another private individual where it is assumed that the supplying party is not a trader. These contract types constitute a significant share of the transactions that take place in the sharing economy.

In the business world too, for example in the hire of cars, machinery and tools between companies as well as for services, there is a lack of special legislation for hire and service agreements. In practice, however, pre-printed contractual conditions are always applied in such relationships to regulate the legal situation in the

1 Prop 1989/90:89, page 60 as well as Olsen, Konsumentskyddets former (Forms of consumer protection), page 28.

SOU 2017:26

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

absence of relevant legislation. Examples of such contractual forms are the General Rules regularly applied in the construction sector as well as the rules applied by car hire companies, such as Hertz and Avis. When private individuals enter into mutual agreements, however, for example for small services or the hire of objects, the contractual relationship is as a rule unregulated apart from questions of the price, place and time of the transaction.

Relations between users and platforms

In relations between users and the platform, as a rule consumer law applies in the event of a dispute between the users and the platform company. This presupposes that the dispute concerns the service, or a part of it, that the company has provides against payment, for instance to handle the payment flows between the users. An excep- tion is when a supplying party is to be counted as a trader, where there is no consumer relationship between the user and the platform. Both are then traders. Moreover, the actions of a platform com- pany on the market in consumer relationships can be verified in accordance with the market-law rules in those parts covered by the agreement. Inspections can be carried out on aspects such as marke- ting, price information and general conditions of use.

The contents and scope of the service offered by the platform to individual consumers must be determined on a case by case basis, not least from the information given on the platform and the con- tents of the general user conditions applied by the platform. This requires the application of the relevant laws and involves determining when a user does not act as a private individual with respect to the platform but as a trader.

A user can address a claim against the platform with respect to the other user as long as the platform has assumed such a respon- sibility directly or indirectly in its contractual conditions. It has for instance happened that, against the background of the general con- ditions of use, a sharing economy platform was recommended by the National Board for Consumer Disputes to pay compensation for the late return of a car for which the user of the car was liable.

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

SOU 2017:26

Observations relating to fiscal law

The enquiry has not specifically investigated effects within the scope of fiscal law. However, it should be noted that tax rules can have a major impact on users of sharing economy platforms. Thus it should be stressed that the hire by private individuals of objects such as cars and machinery is taxed as capital gains at a thirty per cent rate.

In contrast, income from services that does not constitute business income is taxed as income from a hobby or individual assignment and benefits from a tax deduction of SEK 10,000 every year. Income derived from for instance providing services in the sharing economy, which exceeds this tax deduction, is added to other income from services, such as a salary or pension, and is taxed diffe- rently in each case depending on the amount of the marginal tax.

The sharing economy internationally

There has so far been no binding EU legislation pertaining directly to activities in the sharing economy. However, the growth of this economy has been noted by the Commission in a number of policy documents within the work aiming to achieve a more effective single market, and in particular its digital sector.

The notifications by the Commission relating to aspects such as the sharing economy and online platforms highlight both the opportunities and concerns regarding the question of the rights and obligations of users and platforms. The aim is to achieve a balanced and sustainable development of the sharing economy.

An international perspective shows that few countries have so far applied systematic national measures to promote or, if required, regulate the sharing economy. Among those European countries that have come furthest in analysing the function and effects of the sharing economy and applied measures are France, Great Britain and Italy.

The French measures include new legislation in force from October 2016.2 This stipulates e.g. that sharing platforms must apply clear and easily accessible general conditions. Public documents and

2 See https://www.republique-numerique.fr/

SOU 2017:26

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

data shall be made available via the Internet “in a format that can be easily reused”. This includes source code from software and algo- rithms that are used to handle data within the sphere of public administration, such as for calculating income tax. Moreover, the platforms must send an annual summary of their generated income to their users. Finally, it should be noted that private individuals should also pay social fees and register as traders if their income exceeds certain levels. Thus for hiring accommodation via a plat- form such as Airbnb, an annual sum of €23,000 applies, correspon- ding to about SEK 220,000. For hiring cars, boats, lawnmowers and similar items, the figure is €7,720 annually, corresponding to about SEK 73,000.

The national measures taken in Great Britain do not primarily concern new legislation. However, an exception is the new tax de- duction which was introduced in order to promote transactions within the sharing economy. In the first place, the measures concern in- formation services, quality certification of the sharing economy platforms and, in the absence of specifically adapted constitutional rules, standardised rental contracts for the short-term rental of private residences.

These are examples of measures which in practice presuppose the existence of functioning trade association bringing together sharing economy platforms. That is the case in Great Britain, where the trade association SharingEconomyUK plays an important role, not least as regards the quality certification of these platforms.

In Italy, a legal proposal is currently being prepared for the regulation and registration of these platforms. It also requires them to deduct the users’ preliminary tax on income from all sharing economy transactions. This tax is accounted on the basis of a new income law, and at 10 per cent up to a limit of €10,000 annually, lower than the tax on other service incomes in Italy.

The enquiry has not found any examples of legislation being introduced or considered with the aim of regulating the legal rela- tionship between the users in the sharing economy. In contrast, there are examples, as we have seen, of legislation which regulates the acti- vity of platforms and certain user-related aspects such as monito- ring records and tax deductions. It seems to be the case that the reviewed countries are still looking into whether the existing rules

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

SOU 2017:26

of market law can be applied to companies that run sharing eco- nomy platforms.

The Nordic countries have not got quite that far. Here, the sharing economy and its various user aspects are currently under study. In Norway, the governmental Sharing Economy Committee presented several proposals in February 2017 aiming to strengthen and clarify the position of the users, like extending the mediating function of the Consumer Board in consumer disputes to cover disputes be- tween private individuals. The Committee also calls upon public authorities and companies to initiate a dialogue on the develop- ment of industry standards for sharing economy platforms.3

Overall assessment

The term “the so-called sharing economy” is found in the first line of the government’s directive (Dir 2015:136). This expression indicates that the term and its meaning are not completely clear or generally known. In contrast, the phenomenon of a sharing economy is better known, especially if operators with broad media exposure such as Airbnb or Uber are named as examples.

One reason for this is that the sharing economy is highly diver- sified, with its operators extending over a broad range of different goods and service areas, and may be non-profit, commercial, multi- national or geographically limited to an urban centre, suburb or district. The sharing economy is quite simply a phenomenon that is hard to pin down. It has been the object of significant media interest in recent years. It has and continues to evoke considerable debate and many questions. Many new studies and reports deal with the sharing economy.

From a historical perspective, it is often the case that the signi- ficance of new phenomena can be vaguely felt while their character, extent, meaning and effects remain unknown, diffuse, hopeful or scary depending on who is observing them.

It has always been easy to overestimate or underestimate the significance, advantages and dangers of new phenomena in our epoch such as railways, cars, electricity, home videos, satellite TV, the

3 NOU 2017:4, page 22.

SOU 2017:26

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

Internet, e-commerce or the sharing economy. In Sweden, the memo- rable phrase “the Internet is merely a passing fad!” has come to illustrate how, in the light of history, a new phenomenon can be completely re-evaluated within a short time.

E-commerce, which began to be introduced in the late 1990s, produced fast and dramatic effects, such as a stock market bubble which burst, major business failures in the wake of overly optimistic investments (Boo.com) and, like the sharing economy, an intensive debate and similarly intensive studies by interested organisations, governments and public authorities in many countries. The “so- called” e-commerce has over time improved market transparency and produced a wider range and lower prices thanks to increased competition to the benefit of the consumers. Both regulations and consumer information were important components in this develop- ment.

The enquiry is tasked, among other things, to determine to what extent existing legislation is fit for purpose in the sharing economy or whether there is a need for constitutional changes or other measures. In practice, there is a lack of regulations, adapted to sharing economy transactions between mutual users. It is unusual for this legal relationship to be regulated in contracts, apart from the price, time and place of the transaction. This means that the legislation for this relationship cannot be considered as fit for purpose. In fact, it is nearly absent. The same applies to contracts between companies such as hiring and service agreements. In this context, however, con- ditions are often regulated by more or less standardised contractual conditions which are issued by one of the parties or developed by a trade association.

A central question in the relationship between users is if the supplying party should be considered as a trader. The above con- siderations have shown that the threshold to trader status is low. A private individual who offers a certain type of service in the sharing economy on more than a few occasions and in a professional manner may be considered as a trader after legal examination. This applies irrespective of whether there is a profit motive or whether the operations constitute a business from a fiscal perspective.

This may constitute an obstacle to the sharing economy and the question then arises as to whether special regulations should be in- troduced which create some kind of free zone for transactions in

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

SOU 2017:26

the sharing economy. This would then mean that the threshold to a status as a trader would be raised specifically for the transactions of the sharing economy but not in other similar cases.

However, from the viewpoint of the enquiry, such an arrange- ment would be problematic for several reasons. Consumer law has been applied since the early 1970s when the first consumer sales law and the first law on the contractual conditions in consumer relation- ships came into force. Subsequently, several laws were introduced in the sector of consumer law. With time, extensive practical ex- perience has also been gained, not least by the National Board for Consumer Disputes (ARN), as regards the interpretation of the terms consumer and trader. The question of when a private indivi- dual should be considered to act as a consumer or as a trader occurs frequently in the Board’s practical experience.

The enquiry deems that it is problematic to introduce special rules in this respect, basing rules on the way in which, and via which media, two private individuals contact each other prior to a trans- action. This would mean that a low threshold should be applied if the parties contacted each other via a second hand digital market place like Blocket, an analogue notice board, a newspaper advert or via acquaintances, but that a higher threshold should apply if the contact was mediated by some type of platform within the sharing economy. The enquiry cannot find convincing reasons as to why the need for protection, rights and obligations should be valued in different ways depending on the way in which the parties had con- tacted each other. It should also be noted that consumer law does not make unreasonable demands, and its judgments take into con- sideration whether a trader is a large company or a single physical person. Special rules as described above would probably also lead to major demarcation problems.

In its overall assessment, and against the background of the very limited experience of problems and disputes relating to sharing eco- nomy transactions, the enquiry does not yet see any reason to con- sider constitutional changes in those parts relating to the relationship between the users of the sharing economy. The enquiry further notes that the use of previously drawn up standardised contract forms stipulating general conditions would likely fulfil an important func- tion. This applies especially to the types of contract commonly found

SOU 2017:26

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

in the sharing economy, such as for the hire of cars, machinery and accommodation as well as for small services.

The relationship between users and platforms typically constitutes a consumer relationship in those parts relating to services by the platforms for which the users pay in one way or another, such as via a commission, membership fee or by providing data. This relation- ship is subject to the consumer law. Market law may also be applied. This means for example that the marketing and information content of the platforms can be examined against the background of the rules set out in the marketing law, while the suitability of the con- tractual conditions can be judged on the basis of the law relating to contractual conditions. The law on price information can be applied to the information about prices for services, etc. offered by the platform.

Against the background of the survey of platforms, the enquiry deems that it is the time to examine the platforms from the per- spective of the market law. The information content on the plat- forms varies, but in general information deemed to be essential for users is lacking. In many cases no guidance is offered about the roles assumed by the platforms and users, for example under what con- ditions a user shall be considered to be a trader. Moreover, informa- tion is rarely given about the fiscal consequences of sharing economy transactions and what is incumbent upon a user according to various kinds of special legislation, such as food legislation or transport regulations. Information on prices and contact information to the platforms are also deficient in many cases. The user survey carried out by the enquiry showed that significantly more users stated that such information is important than those who stated that it was easy to find. Finally it should be noted that the enquiry found user conditions whose reasonableness can be questioned against the back- ground of the rules set out in the law on contractual conditions in consumer relationships.

The enquiry deems that the market law, which in various respects regulates the way that the platforms act on the market, appears to be fit for purpose. However, as far as the enquiry was able to deter- mine, they have not yet been applied to sharing economy platform companies.

The results of the enquiry show that those who have so far taken part in the sharing economy are characterised by curiosity

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

SOU 2017:26

and openness to new phenomena, have strong social driving forces and a certain willingness to take risks. These early adopters who are the most frequent users of sharing economy services tend to be young people in large urban areas. They are tolerant towards de- fective functions and frictions in their relationships with other users and with the platforms. They therefore differ in some key respects from the population at large.

A clear majority, more than four fifths of those who made no use of sharing services state that they did so because they did not need these services, irrespective of the service sector. This is a striking result in the eyes of the enquiry, as there are now sharing economy services for a long series of everyday or rarer needs, such as over- night accommodation, car and cycle use, holiday accommodation, garden maintenance, snow clearance, cleaning, childcare, dog care, hand tools, homework help, etc.

This indicates a lower degree of curiosity and willingness to experi- ment compared to the group that uses sharing economy services.

Other reasons given for not using sharing economy services relate to the uncertainty about what it means to hire from or negotiate with private individuals and that professional counterparties are preferred. About a fifth of those who know about sharing services but choose not to use them give this reason. A similar number state in a survey recently carried out by Nordea that they do not use sharing services because “... it is unclear how to proceed if something goes wrong. I don’t feel entirely safe”.4

The enquiry has, in the user chain, nevertheless identified obstacles to the growth of the sharing economy in Sweden. These can in the first instance be related to uncertainties among a large part of the population about the applicable legal rules, relationships between the parties, access to dispute settlement services and the status of the platforms.

In the view of the enquiry, this leads to the conclusion that there is a need for some type of additional security-promoting measures and functions if the sharing economy is to grow and become established outside the circles of curious, socially engaged and some- what risk-inclined early adopters.

4 Nordea’s study may be accessed by using a combination of the search terms Nordea and

Sharing economy.

SOU 2017:26

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

These measures should be of various kinds. The enquiry con- siders that, in the first instance, this situation presents a challenge to those companies and organisations that offer sharing economy platforms. In its contacts with representatives of the platform com- panies, the enquiry noted a growing insight into the importance of information and functions that create security and trust, not least as a strategic success factor for the players themselves. It is also, to a certain degree, up to the insurance industry to inform people about the applicability of various (e.g. car and home) insurance policies to the transactions of the sharing economy and to develop a suitable range of insurance products.

If the state wants a positive development of the sharing economy, this would also mean that a certain selection of carefully balanced statutory measures should be considered in order to clarify the posi- tion of the users in the sharing economy. This also involves following developments and gathering more information. Moreover, the state should assume responsibility for ensuring that current and pro- spective users of the sharing economy have access to independent information and guidance.

The enquiry also considered the need for a simple and inexpen- sive form of dispute settlement for sharing economy transactions and found that such a need does indeed exist. Such a function may possibly be established by extending the assignment of the National Board for Consumer Disputes. However, this solution involves certain difficulties of practice and principle. In the first place, it would require constitutional backing. Furthermore, the main volume of disputes between private individuals cannot be expected to occur in the transactions of the sharing economy, but rather in connection with purchases between private individuals via digital market places as Blocket andTradera. It would appear odd to the general public if a new form of dispute resolution were to be introduced in an area where it can be expected to be least in demand. Nor is the compo- sition of the Board with representatives of consumers and traders, who are generally not lawyers, well adapted to examining disputes between private individuals where consumer law does not apply.

Furthermore, the enquiry noted that own actions from an in- dustry or trade associations have in many cases proved a suitable way of improving market activities. This can be seen, for example, within e-commerice, where a system of quality certification of e-commerce

Summary: Sharing economy – on the terms of the users

SOU 2017:26

companies is applied by the trade association Svensk digital handel. This certification means that the certified company must meet 14 requirements on its activities. A similar quality certification has been set up in Great Britain for platforms in the sharing economy. However, such an arrangement presupposes the existence of a an interest or trade association within the area of the sharing eco- nomy. This is still absent in Sweden.

Proposal for a sharing economy on the terms of the users

Independent information

The enquiry proposes that the Swedish Consumer Agency be tasked with providing information about what sharing economy trans- actions imply, the risks and opportunities, as well as giving indivi- dual guidance to users in conjunction with such transactions. This should be done within the scope of Hallå konsument and Konsu- ment Europa, in consultation with relevant public bodies such as the Tax Agency, sector authorities and the insurance industry. There is also good reason to provide information to companies that run sharing economy platforms on their statutory rights and obli- gations. Such information should be mediated via the Agency’s website.

Following developments

The enquiry has shown that the sharing economy is still at an early stage in Sweden and that experience of its use among the popula- tion is still very limited. This applies particularly to difficulties and problems which may be countered by legislation.

Against this background, the enquiry suggests that the Consumer Agency in cooperation with the Competition Authority and in consultation with other relevant authorities be tasked over a period of three years to follow up the development of the sharing economy from a user perspective, consider efforts designed to clarify the status of the users of this economy, and report the results to the government.

Inledning

SOU 2017:26

Mycket tyder på att företeelsen där privatpersoner erbjuder nyttigheter genom att bl.a. dela på ägande av en tillgång, eller utföra tjänster åt varandra, är i stark framväxt. Det är dock oklart hur stor delningsekonomin är i Sverige i kvantitativa, ekonomiska termer och hur stor tillväxten är. Klart är dock att antalet webb- baserade plattformar i delningsekonomin har ökat under senare tid.

Bland de utmaningar som kan vara förenade med den fram- växande delningsekonomin finns bl.a. frågor som rör användarnas rättigheter och skyldigheter, förutsättningarna för tillsyn och till- gången till tvistlösning. En annan fråga som lyfts fram rör skatte- systemet och risken för framväxt av en svart eller grå sektor, men delningsekonomin kan också generera skatteintäkter. Även frågan om under vilka förutsättningar, och på vilket sätt, utvecklingen leder till en mer miljömässigt hållbar konsumtion diskuteras.

Eftersom företeelsen delningsekonomi är förhållandevis ny saknas i stora delar kunskap om dess utveckling, liksom om dess möjlig- heter och konsekvenser i övrigt. Det är exempelvis inte tydligt om dagens system för att tillvarata konsumenters och enskildas rättig- heter är tillräckligt i ljuset av de förändringar som sker. Ett över- gripande syfte med utredningsuppdraget är därför att få ett bättre kunskapsunderlag när det gäller delningsekonomiska modeller och användarnas situation ifråga om t.ex. partsförhållanden och tillämp- liga rättsregler. Det finns bl.a. skäl att analysera och värdera använ- dares inbördes rättigheter och skyldigheter i avtals-, marknadsförings- och produktsäkerhetshänseende.

Mot den bakgrunden har utredningens uppdrag tolkats så att det avser en explorativ studie av delningsekonomin med ett tydligt användarperspektiv och inom de restriktioner som följer av direk- tiven.

1.2Utredningsarbetet

Utredningsarbetet inleddes med en planeringsfas under våren och försommaren 2016 och har därefter bedrivits i en inventeringsfas och en analysfas. I inventeringsfasen, hösten 2016, har data om delningsekonomin och användarnas erfarenheter systematiskt samlats in och dokumenterats t.ex. genom utredningens kartlägg- ning av delningsekonomiska plattformar, samråd med företrädare

SOU 2017:26

Inledning

för sådana plattformar och en brett upplagd användarundersökning i flera steg. Analysfasen inleddes vid årsskiftet 2016/2017 med ett diskussionsunderlag i vilket utredningens samlade iakttagelser samt preliminära överväganden och förslag presenterades.

1.2.1Strategier

Öppenhet har genomgående kännetecknat utredningsarbetet. Bland annat har alla berörda aktörer uppmanats att, såväl i formella sam- manhang som informella former, delge utredningen sina tankar och funderingar, erfarenheter, idéer och förslag till förändringar. Utred- ningen har upprättat en webbplats där utredningens uppdrag, arbets- metoder och kontaktuppgifter presenterats. Utredningen har också strävat efter att bjuda in relevanta myndigheter, marknadsaktörer och organisationer till samråd i delar som gäller t.ex. beskrivningar av delningsekonomin eller diskussion om tänkbara förslag till åtgärder.

Det har funnits ett uttalat behov av fokus och avgränsningar i utredningsarbetet. Delningsekonomin är, som ska framgå i det följande, mycket mångfacetterad och berör en stor variation av olika branscher och produktmarknader. Speciallagstiftning inom många olika samhällsområden kan ha betydelse i delningsekonomin. Många olika sektorsmyndigheter och intresseorganisationer berörs också, direkt eller indirekt, av delningsekonomins framväxt. Mot den bakgrunden har utredningen i första hand fokuserat på roller och rättsregler som är aktuella mellan parterna i den trepartskon- stellation, med en tillhandahållande och en nyttjande användare samt en förmedlande plattform, som närmare beskrivs i kapitel 2. Annan lagstiftning, såsom skattelagstiftningen, har bara behandlats när det funnits en nära koppling till exempelvis den marknadsrätts- liga regleringen.

1.2.2Arbetet i expertgruppen

Utredningen har arbetat med en relativt liten expertgrupp med före- trädare för berörda myndigheter, såsom Konsumentverket, Konkur- rensverket, Naturvårdsverket och Kommerskollegium samt organisa- tioner såsom Riksorganisationen Hela Sverige ska leva, Sveriges konsumenter, Start-Up People of Sweden (SUP 46), Föreningen

Inledning

SOU 2017:26

kollaborativ ekonomi Göteborg och Företagarna. Vidare har företrädare för aktuell forskning inom området delningsekonomi ingått i expertgruppen. Finansdepartementet har företrätts genom sakkunnig och Näringsdepartementet genom expert.

Utredningen har genomfört sammanlagt fyra protokollförda möten med expertgruppen nämligen

19 augusti 2016,

27 oktober 2016,

1 december 2016 samt

12 januari 2017.

Vid mötet den 19 augusti presenterades och diskuterades utredning- ens arbetsplanering med huvudsakliga aktiviteter. Därefter har resultaten av utredningens datafångst, och olika textutkast till betänkandet, fortlöpande diskuterats. Vid mötet den 12 januari 2017 diskuterades även utredningens idéskiss med preliminära över- väganden och förslag.

Den 16–17 februari 2017 anordnade utredningen ett internat med expertgruppen varvid ett utkast till betänkande genomgicks och justerades.

1.2.3Samråd m.m.

Utredningen har samrått med ett stort antal organisationer, myn- digheter, marknadsaktörer och statliga utredningar. I det följande redogörs för ett urval av sådana samråd.

I april 2016 deltog utredningen i ett möte med företrädare för de nordiska konsumentombudsmännen. I augusti 2016 höll utred- ningen två workshops för anställda på Hallå konsument, där del- ningsekonomiska frågor i ett användarperspektiv behandlades.

Utredningen har också överlagt med försäkringsföretagens branschförening, Svensk försäkring, varvid även företrädare för olika försäkringsföretag och Konsumenternas försäkringsbyrå medverkade. Konsumenternas försäkringsbyrå har även bistått med faktagranskning och värdefulla synpunkter i de delar som avser för- säkringsfrågor i delningsekonomin.

SOU 2017:26

Inledning

Utredningen anordnade i september 2016 en workshop med ett tjugotal företrädare för delningsekonomiska plattformar varvid grupp- diskussioner genomfördes utifrån ett antal användarrelaterade teman. I februari 2017 bjöds samma företrädare in till ett möte för diskus- sion om utredningens iakttagelser och preliminära bedömningar.

Utredningen har samrått i särskild ordning med Konkurrens- verket och Allmänna reklamationsnämnden när det gäller preliminära förslag och med Skatteverket, som under utredningstiden, på upp- drag av regeringen, genomfört ett arbete med att kartlägga del- ningsekonomins påverkan på skattesystemet.

Utredningen har också fortlöpande samrått med Konsumentverk- et, dels när det gäller konsumenträttsliga frågor och verkets nuvarande roll och uppdrag, dels inför de förslag som direkt berör Konsument- verket. Konsumentverket har även bidragit med värdefulla skriftliga underlag i frågor om marknadsrättslig tillsyn, inte minst när det gäller att bedöma ett urval av de allmänna användarvillkor, som förekommer på marknaden för delningsekonomiska plattformar.

I november 2016 träffade utredningen företrädare för olika bo- stadsorganisationer såsom Bostadsrätterna, Fastighetsägarna Hyres- gästerna, HSB och Riksbyggen. Samråd har också skett med Visita, bransch- och arbetsgivarorganisation för företag i besöksnäringen, och med Svenska taxiförbundet.

Därutöver har utredningen träffat och samrått med flera statliga utredningar, som har uppdrag med koppling till delningsekonomi, nämligen

Utredningen om anpassning till nya förutsättningar för taxi och samåkning (dir. 2015:81),

Utredningen om arbetsmiljöregler för ett modernt arbetsliv (dir. 2016:1),

Utredningen om cirkulär ekonomi (dir. 2016:3),

Utredningen om självkörande fordon på väg (dir. 2015:114),

Utredningen om gräsrotsfinansiering (dir. 2016:70) samt

Agenda 2030-delegationen (dir. 2016:01).

Inledning

SOU 2017:26

1.2.4Externa uppdrag

Undersökningsföretaget Novus har på uppdrag av utredningen genomfört en brett upplagd användarundersökning, som omfattar en förstudie med fokusgrupper, en kvantitativ enkätundersökning samt djupintervjuer med personer som är vana att delta i delnings- ekonomin. Syftet med undersökningen var att, i både kvalitativa och kvantitativa termer, kartlägga den svenska befolkningens erfarenheter av delningsekonomi. Särskild uppmärksamhet ägnades eventuella problem som kan ha förekommit i användarrelationen eller i förhållande till den förmedlande plattformen. Novus har vid flera tillfällen redovisat delresultat av undersökningsprojektet, bl.a vid utredningens möten med expertgruppen och vid möten med externa aktörer. Företrädare för Novus har också, i studiesyfte, deltagit i utredningens samråd med aktörer på marknaden för del- ningsekonomiska plattformar.

Vidare har utredningen bedömt att en internationell utblick över åtgärder i andra länder är ett viktigt underlag för utredningens ana- lyser. Utredningen har uppdragit åt ModigMinoz AB att göra en sådan internationell studie. Uppdraget innebar att, i ett användarper- spektiv, kartlägga goda exempel i andra länder på nationella åtgärder, som direkt eller indirekt kan antas bidra till en positiv utveckling av delningsekonomin. Särskilt uppmärksamhet ägnades åt den typ av nationella åtgärder som regeringen kan disponera över, såsom för- fattningsförslag, skatteregler, statsbidrag, statligt finansierade infor- mationsinsatser, myndighetsuppdrag etc. Resultaten redovisades i en skriftlig rapport och föredrogs i expertgruppen.

Utredningen har även uppdragit åt olika experter att tillhanda- hålla skriftliga underlag. Ett exempel är de nyss nämnda redovisning- arna från Konsumentverket, men utredningens experter har också presenterat värdefulla underlag när det gäller delningsekonomins struktur och drivkrafter.

1.3Läsanvisningar

Framställningen inleds i kapitel 2 med en introduktion till delnings- ekonomin, i vilken dess framväxt och utmaningar berörs. Här beskrivs också närmare den huvudmodell för delningsekonomiska

SOU 2017:26

Inledning

transaktioner som utredningen använt samt utvecklas bakgrunden till utredningens nyss nämnda avgränsningar.

I kapitel 3 presenteras resultaten av utredningens kartläggning av delningsekonomiska modeller och den metod som utredningen använt i kartläggningsdelen.

I kapitel 4 refereras resultaten av den användarundersökning som undersökningsföretaget Novus utfört. Framställningen inleds med några reflektioner kring metoder vid undersökningar av delnings- ekonomin, i synnerhet i den kvantitativa delen. Härefter presen- teras först de kvantitativa och därefter de kvalitativa resultaten.

I kapitel 5 redogörs för ett urval av befintliga rättsregler som gäller, dels när två privatpersoner handlar med varandra utan att någon av dem har ställning som näringsidkare i avtalet, dels vad som i några utvalda avseenden gäller i relationen mellan konsument och närings- idkare. Här redovisas också översiktligt innehållet i relevant mark- nadsrättslig lagstiftning samt i andra lagar som utredningen bedömt kan ha betydelse i delningsekonomiska transaktioner, exempelvis diskrimineringslagen och produktansvarslagen.

I kapitel 6 redovisas, utifrån ett antal praktiska situationer, hur regelverkan kan tillämpas i delningsekonomin, såsom vid uppdrag om småtjänster, hyra av bil och fritidsutrustning samt hyra av kort- tidsboende. Här behandlas också frågan om i vilken grad vanligt förekommande försäkringar, såsom hem- och bilförsäkring, täcker skador som kan uppstå vid delningsekonomiska transaktioner. Avslutningsvis presenteras exempel på fall där marknadsrätten skulle kunna tillämpas med särskilt fokus på allmänna användarvillkor.

I kapitel 7 redovisas resultaten av utredningens internationella utblick.

I kapitel 8 finns utredningens analyser, resonemang och allmänna överväganden mot bakgrund av de iakttagelser som tidigare redo- visats och i kapitel 9 presenteras utredningens förslag. Här förs också resonemang i olika frågor där utredningen inte nu funnit skäl att lägga konkreta förslag.

I kapitel 10 slutligen finns utredningens redovisning av förslagens konsekvenser.

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

SOU 2017:26

bostäder av varandra eller handla med begagnade varor. Dagens digitala teknik – med sökfunktioner, kart- och bildfunktioner, digitala betalningslösningar, användarprofiler kopplade till betygs- system, har gjort det avsevärt enklare och tryggare för främlingar att ingå avtal med varandra. Detta innebär att dagens delande av sådant som korttidsboende eller samåkning kan ske i en betydligt större skala än tidigare. Det vi i dag kallar delningsekonomi har av en del beskrivits i termer av stranger sharing (delande mellan främ- lingar) till skillnad från det mer traditionella kin sharing (delande mellan släkt och bekanta).3

Delandet har inte bara kunnat skalas upp utan har också kommit att tillämpas inom delvis nya områden. Delande av husdjur, gräs- rotsfinansiering, tillfälliga arbetsplatser eller restaurangliknande upp- levelser hemma hos en privatperson man inte känner är några delandeformer som vuxit fram under senare år. Likaså har det ut- vecklats nygamla former för lokalt och ofta ideellt drivet delande i form av t.ex. klädbibliotek, lådcykelpooler, bytesmarknader, gratis- butiker och tidsbanker.

Ömsom betraktas delningsekonomins framväxt som en fantas- tisk möjlighet till minskad miljöpåverkan, entreprenörskap, ett större och mer varierat utbud för användare och stärkta sociala relationer; ömsom betraktas den som ett hot mot professionalism, trygghet, arbetsrätt och den gemensamma skattebasen. Delnings- ekonomins framväxt har genererat debatt i media, politiken, forsk- ningen, näringslivet och det civila samhället och blivit föremål för en rad utredningar, internationellt såväl som i Sverige.

Nedan beskrivs vad som menas med delningsekonomi och snar- lika begrepp samt hur begreppet används av utredningen. Här beskrivs också ett antal, för utredningen centrala begrepp, såsom plattform och användare. Sedan beskrivs i korta ordalag tidigare studier om delningsekonomins utbredning och något om dess driv- krafter. Därefter tecknas en rad olika typer frågeställningar som aktualiseras i den samtida diskussionen om delningsekonomi och bakgrunden till att denna och liknande utredningar tillsatts i andra länder. Avslutningsvis beskrivs de frågeställningar som är i fokus för utredningen.

3 Schor, J. (2015) Getting sharing right. Contexts. 23 februari 2015. https://contexts.org/articles/on-the-sharing-economy/#schor

SOU 2017:26

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

2.1Vad är delningsekonomi?

Delningsekonomi, kollaborativ ekonomi, kollaborativ konsumtion, ”peer economy” – det finns många begrepp för att beteckna den samtida vågen av delande. Det finns också besläktade begrepp som on-demand-ekonomi, ”gig economy” och plattformsekonomi. Som så ofta när nya fenomen beskrivs och benämns uppstår konflikter och dragkamper kring vad som menas och bör innefattas i begrep- pet.

Oxford Dictionaries definierar ”sharing economy” (delnings- ekonomi) som ”ett ekonomiskt system där tillgångar eller tjänster delas mellan privatpersoner, med eller utan ersättning, ofta med hjälp av internet”.4 Utöver dessa kännetecken brukar också fram- hållas att delningsekonomi handlar om delande av underutnyttjade resurser – såsom lägenheter som annars stått tomma, verktyg eller bilar som inte används hela tiden, arbetskapacitet som annars inte kommit till nytta.5 I svenskan är begreppet delningsekonomi för- hållandevis nytt. År 2015 introducerades det i Svenska språkrådets nyordslista6 och det finns med i Nationalencyklopedin, där det definieras som ett ”samlingsnamn på aktiviteter som syftar till minskad resursåtgång genom effektivare kapacitetsutnyttjande såsom delning av tillgång till varor och tjänster”.7

I en del definitioner påpekas att delningsekonomi främst hand- lar om att privatpersoner ger varandra tillfällig tillgång till sina underutnyttjade resurser, att det med andra ord i regel inte inne- fattar en ägarövergång.8 Av den anledningen brukar inte andra- handshandel privatpersoner emellan anses ingå i delningsekonomin. Delningsekonomi kan t.ex. handla om privatpersoner som via platt- formar tillfälligt hyr ut sina bostäder eller privatpersoner som i en organiserad form lånar eller hyr ut sina stegar, borrmaskiner eller bilar. Men det kan också handla om medborgare som skapar en

4https://en.oxforddictionaries.com/definition/sharing_economy (hämtad 2017-02-07).

5Botsman, R. “Defining Sharing Economy: What is Collaborative Consumption and what isn’t?” i FastCoexist, 27 maj 2015.

6http://spraktidningen.se/nyord2015

7http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/delningsekonomi (hämtad 2017-02-07)

8Se definition i EU:s Europeisk agenda för delningsekonomin, COM(2016) 356, s. 3 och Frenken, K. et al, ”Smarter regulation for the sharing economy” i The Guardian, 20 maj 2015, https://www.theguardian.com/science/political-science/2015/may/20/smarter- regulation-for-the-sharing-economy

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

SOU 2017:26

gemensam pool av resurser, t.ex. i form av ett klädbibliotek eller en verktygspool. I Oxford-definitionen såväl som EU:s användning av begreppet framgår att delningsekonomi i regel underlättas med internet, såsom via digitala plattformar, men begreppet innefattar även analoga fora för delande.9 Ofta innefattas även bytesrelationer; här sker visserligen en ägarövergång men i ett större perspektiv kan t.ex. bytesmarknader betraktas som ett sätt att få tillgång till en vara när denna behövs och att tillgången därefter kan cirkulera till andra.

Det finns också företag som äger och hyr ut varor för tillfälligt nyttjande, t.ex. bilpoolsfirmor eller skiduthyrningsföretag. Ibland förs även sådana verksamheter in under begreppet delningseko- nomi, men i linje med Oxford-definitionen och även EU:s defini- tion handlar delningsekonomi primärt om transaktioner mellan privatpersoner, och inte fall där etablerade näringsidkare hyr ut nyttigheter till konsumenter.10

Ibland används även begreppet kollaborativ ekonomi. Det kolla- borativa betyder samarbete och kollaborativ ekonomi innebär att människor är aktiva medskapare av varorna eller tjänsterna snarare än passiva konsumenter, som köper en standardiserad vara. Att samåka med hjälp av plattformar som Skjutsgruppen eller Mobil- samåkning är kollaborativt då samåkningen ”skapas” av förare och passagerare gemensamt, formerna för resandet och kostnadsdel- ningen görs upp gemensamt. Att använda en taxitjänst som UberX innehåller ett element av delande jämfört med att köra sin egen privata bil men det är inte kollaborativt, eftersom det är en fördefi- nierad, standardiserad tjänst, som säljs av en professionell utförare.

Med on-demand-ekonomi eller gig economy menas i regel de mer eller mindre tillfälliga tjänster som förmedlas via plattformar mot ersättning till utföraren. Här brukar plattformar som Uber eller amerikanska TaskRabbit eller Instacart nämnas. De som erbjuder tjänster via dessa plattformar kan ibland vara näringsidkare, såsom svenska, taxilicenserade UberX-förare, eller privatpersoner som tar tillfälliga uppdrag. Huruvida denna on-demand-ekonomi ska inne- fattas i delningsekonomin eller inte råder det debatt om. Förfat-

9https://en.oxforddictionaries.com/definition/sharing_economy och Europeisk agenda för delningsekonomin, COM(2016) 356.

10ibid.

SOU 2017:26

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

taren Rachel Botsman, och de holländska forskarna Koen Frenken och Toon Meelen samt en rad förespråkare för kollaborativ eko- nomi vill dra en skiljelinje här då de menar att det är oklart om on- demand-tjänster verkligen handlar om delande av underutnyttjade resurser, i synnerhet då personer får sin huvudsakliga försörjning via on-demand-plattformar.11 I de senare fallen handlar det främst om nya sätt att organisera arbetet. Samtidigt finns det aktörer i on- demand-ekonomin, som gärna beskriver sig som en del av delnings- ekonomin då detta ansetts ge positiva associationer.12 Detta har genererat kritik mot att begreppen delande och delningsekonomi används för att marknadsföra bolag och företeelser som, enligt kritikerna, inte alls handlar om reell resursdelning.13

I en del länder, som Spanien, Frankrike och Italien och även i EU-sammanhang används framför allt begreppet kollaborativ eko- nomi (collaborative economy). I Sverige har delningsekonomi de senaste åren kommit att bli det dominerande begreppet och häri innefattas i regel både kollaborativ ekonomi och delar av ”on- demand-ekonomin”.

2.2Utredningens begreppsanvändning

Som nyss berörts är begreppet delningsekonomi långt från entydigt För att beskriva vilka typer av verksamheter och relationer utred- ningen i det följande ska undersöka behövs en arbetsdefinition. Likaså behöver ett antal andra centrala begrepp såsom plattform och användare beskrivas. I denna utredning använder vi begreppet del- ningsekonomi för att beteckna:

11Meelen, T. & Frenken, K. "Stop saying Uber is part of the sharing economy", Fast Coexist,

14januari 2015. http://www.fastcoexist.com/3040863/stop-saying-uber-is-part-of-the- sharing-economy; Botsman, R. “Defining Sharing Economy: What is Collaborative Consumption and what isn’t?” i FastCoexist, 27 maj 2015; Wågström, A. et al, “Skrota ordet delningsekonomi”, 3 april 2016, DelaEko, http://delaeko.se/skrota-ordet-delningsekonomi/, Frenken, K. et al, ”Smarter regulation for the sharing economy”, i The Guardian, 20 maj 2015, https://www.theguardian.com/science/political-science/2015/may/20/smarter- regulation-for-the-sharing-economy

12Meelen, T. & Frenken, K. "Stop saying Uber is part of the sharing economy", Fast Coexist,

14januari 2015.

13Bliss, S. (2015) The sharing economy is bullsh!t. Here’s how we can take it back. Grist.

9mars, 2015. http://grist.org/politics/the-sharing-economy-is-bullsht-heres-how-we-can- take-it-back/ och Wågström, A. et al, “Skrota ordet delningsekonomi”, 3 april 2016, DelaEko, http://delaeko.se/skrota-ordet-delningsekonomi/

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

SOU 2017:26

Den del av ekonomin där privatpersoner ger varandra tillgång till underutnyttjade resurser, egendom såväl som tjänster, mot eller utan betalning. Detta kan ske med hjälp av digitala plattformar eller via analoga fora. Gemensamt är dock att resurserna ska kunna delas med användare bortom den egna bekantskapskretsen.

Begreppet delningsekonomi innefattar kommersiellt såväl som ideellt drivna plattformar, former för delande som är organiserade via globala digitala plattformsföretag såväl som lokala fora drivna av ideella organisationer eller lösare nätverk.

Ett centralt begrepp är också plattform, som används för att beteckna den marknadsplats som matchar tillgång till, och efter- frågan på, varan eller tjänsten samt förmedlar kontakten mellan an- vändarna. Plattformen kan vara digital och användas via en mobil- applikation eller analog i form av t ex en bytesbutik. En del platt- formar är specifikt utformade för delningsekonomiska transaktioner

– utrustade med sökfunktioner, betalningssystem och betygssystem. Andra plattformar uppstår enbart tillfälligt, som en klädbytarträff, eller består av en Facebook-grupp för lån av prylar i närområdet. Utredningens kartläggningsarbete, som redovisas i kapitel 3, är främst inriktat på plattformar av den första typen, sådana som är specifikt utformade för delningsekonomiska transaktioner.

En plattform är inte i sig ett rättssubjekt eller en juridisk person. Webbaserade plattformar och mobilapplikationer är informations- teknisk infrastruktur som i regel upprättats för ett särskilt ändamål. Plattformarna kan i sin tur drivas av en rad olika slag av aktörer – av globala företag, av ideella organisationer eller av ett lösare nätverk av privatpersoner.

Med användare menas de personer, i regel privatpersoner, som använder plattformen för att exempelvis hyra eller hyra ut något, erbjuda eller köpa en arbetsinsats, köra bil med en samåkare eller den som samåker i samma bil. Det finns med andra ord minst två användare i en delningsekonomisk transaktion, den som erbjuder och tillhandahåller något och den som efterfrågar och nyttjar något (se figur 2.1). Det kan också vara flera användare som tillsammans bidrar till och använder en nyttighet, som t.ex. ett klädbibliotek. Användarna är inte konsumenter i bemärkelsen att de köper en vara

SOU 2017:26

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

eller tjänst av en näringsidkare, men de har ofta ett konsument- förhållande till plattformsföretaget – då de t.ex. betalar en avgift för att använda plattformsföretagets förmedlingstjänst.

Med delningsekonomisk transaktion avses den rättshandling, med eller utan betalning eller annan ersättning, som användarna inbördes ingår, t.ex. att samåka med varandra, upplåta och använda en sovplats, utföra eller få en småtjänst utförd, låna, låna ut eller byta ett föremål.

Begreppet nyttighet används som en samlingsbeteckning på det rikt varierade utbud av varor och tjänster som omsätts i delnings- ekonomin. Detta kan vara nyttjanderätt till fast egendom, som bostäder, lös egendom, som verktyg, arbetskraft, som snöskottning eller en kombination av varor och tjänster, som att tillhandahålla middagsupplevelser i det egna hemmet till privatpersoner som man inte känner.

Figur 2.1 Partsrelationer i delningsekonomin

PLATTFORM

Matchning

Betygssystem

Ev betalningslösning

	Avtal
ANVÄNDARE	ANVÄNDARE
nyttjar något	erbjuder något
	Betygssättning

2.3Delningsekonomins drivkrafter och utbredning

Då delningsekonomin innefattar allt från lokala ideellt drivna kläd- bibliotek till världsomspännande plattformsföretag blir diskus- sionen om delningsekonomins drivkrafter och effekter i många fall förvirrad. Här finns en rad olika och ibland motstridiga drivkrafter och intressen.

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

SOU 2017:26

De huvudsakliga drivkrafterna bakom delningsekonomins fram- växt brukar beskrivas som: 1) den ekonomiska krisen efter 2008, som medförde att många människor, inte minst i USA, Storbritan- nien och Sydeuropa, blev tvungna att leva på mindre ekonomiska resurser och av den anledningen hitta sätt att dela på resurser eller skapa extrainkomster, 2) en mer utbredd medvetenhet om miljö- och klimatproblem och behovet av att minska resursanvändning, 3) sociala anledningar, viljan till att interagera med andra och mer personliga sätt att konsumera på.14 Detta, i kombination med fram- växten av digital teknik och sociala medier, gagnade delningseko- nomins framväxt. Den tidiga perioden av delningsekonomisk aktivitet kännetecknades ofta av idealism och glädje över hur främlingar med hjälp av plattformar som Couchsurfing började upplåta sovplatser till varandra, helt utan betalning, och hur nya grupper började samåka med varandra.

Många menade då, och menar fortfarande, att delningsekono- min utmanar den rådande marknadsekonomiska logiken och är början på en helt annan, mer cirkulär och socialt inkluderande eko- nomi, en så kallad postkapitalistisk ekonomi.15 Med åren växte de små bolagen, såldes till nya ägare, in kom riskkapital och jättar som Google och Amazon.16 Andra mer kommersiellt orienterade driv- krafter kom in i delningsekonomin och förändrade både utbudet och bilden av vad delningsekonomi är. Konflikter, ibland handgrip- liga, har uppstått kring plattformar som Uber och Airbnb då de utmanar etablerade näringar och gällande lagstiftning och givit effekter som är kontroversiella.17

14Botsman, R. ”The case for collaborative conssumption”, TED talk, december 2010, och Ertz, M. et al. ”An Analysis of the Origins of Collaborative Consumption and Its Implications for Marketing” (June 23, 2016). Academy of Marketing Studies Journal, Forthcoming. Available at SSRN: https://ssrn.com/abstract=2799862

15Rifkin, J. (2014). The Zero Marginal Cost Society: The Internet of Things, the Collaborative Commons, And The Eclipse of Capitalism. New York: Palgrave Macmillan; Mason, P. (2015). PostCapitalism: A Guide to Our Future. London: Allen Lane; Kostakis, V. & Bauwens, M. (2014). Network Society and Future Scenarios for a Collaborative Economy. Basingstoke: Palgrave Pivot.

16Kenney, M. & Zysman, J. (2016) ”The rise of the platform economy”, Issues Science and Technology, 17(3), Spring 2016.

17Dessa konflikter har beskrivits i en mängd nyhetsartiklar, se t.ex. Pasquale, F. & Vaidhyanathan, S. ”Uber and the lawlessness of ’sharing economy’ corporates” i The Guardian,

28juli 2015, https://www.theguardian.com/technology/2015/jul/28/uber-lawlessness- sharing-economy-corporates-airbnb-google

SOU 2017:26

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

I vissa länder och städer är delningsekonomin relativt utbredd och har fått reella effekter på bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, transportmarknaden och konsumentbeteenden överlag. På andra ställen har den knappt märkts. Enligt en studie av EU-kommis- sionen framgår att cirka 17 procent av EU:s befolkning använt del- ningsekonomiska plattformar.18 De länder som har högst andel användare är Frankrike och Irland (36 respektive 35 procent), Sverige ligger i mitten på 15 procent och Malta och Cypern sist på 4 respektive 2 procent. Av de som använder delningsekonomiska plattformar är det cirka 30 procent som erbjudit och tillhandahållit tjänster minst en gång och 18 procent som gjort det flera gånger på ett år och 5 procent som gjord det regelbundet, varje månad. De flitigaste användarna är yngre, högutbildade som bor i storstäder. De två främsta anledningarna till att använda delningsekonomiska plattformar är enligt användarna att det är ett enklare sätt att få tillgång till varor och tjänster och att det är billigare jämfört med traditionella näringsidkare. Det största problemet uppges vara brist- ande information om vem som är ansvarig ifall problem uppstår.

Enligt en jämförande studie av befolkningens erfarenheter av kollaborativ konsumtion (innefattande digitala såväl som analoga forum) i Belgien, Italien, Portugal och Spanien konstateras att cirka hälften av de svarande i genomsnitt har någon form av erfarenhet av detta – 55 procent i Belgien 53 procent i Spanien, 51 procent i Portugal och 44 procent i Italien.19 Dock är det tveksamt om dessa data kan betraktas som representativa för befolkningen då enkäten har relativt låg svarsfrekvens. Resultaten visar att erfarenheterna överlag är positiva, att kollaborativ konsumtion medfört ett mer varierat utbud men att tillgång till information bitvis är bristfällig, vad gäller kontaktinformation, information om motparten är privat- person eller näringsidkare och oklarheter vad gäller försäkringar och ansvar för tvistlösning. Enligt en brittisk studie har en fjärdedel av

18EU-kommissionen (2016) The use of collaborative platforms. Flash Eurobarometer 438 – March 2016. http://ec.europa.eu/COMMFrontOffice/publicopinion/index.cfm/ResultDoc/download/_ DocumentKy/72885

19Om andrahandshandel inkluderas är siffran drygt 70 %. OCU et al (2016) Collaboration or business? Collaborative consumption: From value for users to a society with values OCU (Spanien), Altroconsumo (Italien), DECO-Proteste (Portugal) och Test-Achats/Test Aankoop (Belgien) i samarbete med Cibersomosaguas Research Group och OuiShare. 2016. http://www.slideshare.net/AmayaApestegua/collaboration-or-business-collaborative- consumption-from-value-for-users-to-a-society-with-values-ocu

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

SOU 2017:26

alla vuxna britter använt den kollaborativa ekonomins digitala delningsplattformar, men det är främst de i åldersgruppen 25–34 som regelbundet använder plattformarna.20 Enligt en norsk studie är det drygt fem procent av befolkningen som använder delnings- ekonomiska plattformar.21 De orsaker som användarna i första hand uppger till att använda delningsekonomiska tjänster är att det är ett sätt att spara pengar följt av att det är spännande att pröva nya tjänster. Erfarenheterna är även här övervägande positiva, drygt två tredje delar uppger att de inte har upplevt några problem.22

I Sverige har Nordea låtit göra undersökningar om delningseko- nomin. Undersökningen från 2016 visar att 13 procent av svenskarna är aktiva inom delningsekonomin, vilket kan jämföras med 10 pro- cent år 2015. Det är framför allt Stockholmare och den yngre generationen som deltar. Fler användare, 10 procent, har nyttjat andras tillgångar än som har hyrt ut, delat eller bytt tillgångar med andra (fyra procent).23 En studie genomförd på uppdrag av Kon- kurrensverket 2016 visar att cirka 10 procent av den svenska be- folkningen har nyttjat digitala delningsekonomiska plattformar.24

Olika studier visar olika siffror vad gäller utbredning, troligtvis beroende på att delningsekonomi definieras på olika sätt samt på grund av svårigheterna med att få ett statistiskt representativt urval. Som en del studier pekat på kan erfarenheterna också se olika ut i olika delar av ett land och likaså mellan olika grupper i samhället. I Sverige kan man notera att det i städer som Göteborg, Malmö och Karlstad finns ett stort engagemang i den lokala delningsekonomin. Här finns aktiva medborgargrupper såväl som kommunal förvalt- ning som stödjer delningsekonomiska initiativ. Av Malmö stads miljöhandlingsprogram framgår t.ex. att kollaborativ konsumtion

20Stokes et al (2014) Making sense of the UK collaborative economy. September 2014. Nesta & Collaborative Lab. https://www.nesta.org.uk/sites/default/files/making_sense_of_the_uk_collaborative_econo my_14.pdf

21Slettemeås, D. & Kjørstad, I. (2016) Delingsøkonomien i Norge: En studie av befolkningens erfaringer og holdninger knyttet til deling, gjenbruk, digitale delingsplattformer og bruker- evalueringer. Forbruksforskningsinstituttet SIFO – Høgskolen i Oslo og Akershus Oppdragsrapport nr. 3 – 2016.

22ibid.

23http://www.nordea.com/sv/press-och-nyheter/nyheter-och-pressmeddelanden/

press-releases/2016/09-26-13h00-delningsekonomin-okar-kraftigt-i-sverige.html och http://feed.ne.cision.com/wpyfs/00/00/00/00/00/38/77/8F/wkr0006.pdf

24 Studie av E-handel och delningsekonomi utförd av Markör på uppdrag av Konkurrensverket, 2016.

SOU 2017:26

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

ska skalas upp och utvecklas, vilket beskrivs i termer av cykel- och verktygspooler, klädbibliotek, reparationsverkstäder och andra forum för byten, utlåning och återanvändning.25 Göteborgs stad arbetar för att främja kollaborativ ekonomi som en del i sitt arbete med hållbar konsumtion, genom att samarbeta med ideella före- ningar som driver dessa frågor och genom projektet ”Dela mera” där ett antal bibliotek och medborgarkontor utvecklats till låne- centraler för utklädningskläder, verktyg, spel, leksaker, med mera. I Karlstad har t.ex. klädbytarskåpet Tage utvecklats och av kom- munen placerats ut på förskolor där föräldrar enkelt kan ge och ta barnkläder.26 När det gäller de större kommersiella plattformarna som Airbnb och Uber är dessa framför allt närvarande i de större städerna. I storstäderna kan det också vara lättare att uppnå den kritiska massa av användare som krävs för att plattformar ska fungera väl. I mer glesbebyggda områden har andra typer av del- ningsplattformar vuxit fram, inte minst när det gäller att lösa pro- blem med bristande offentlig service.27 Det kan t.ex. handla om platt- formar som Mobilsamåkning som vuxit fram i småländska Tolg och senare kommit att användas på platser runtom i landet där kollektiv- trafik saknas eller är bristfällig.

Att kartlägga delningsekonomins utbredning är dock inte helt lätt. En stor del av delningsekonomiska aktiviteter är synliga bara för de som bor i ett visst område eller som är en del av ett infor- mellt nätverk. Därför är delar av delningsekonomin ofta okänd för andra, som inte är en del av gemenskapen. Det innebär också, som vi återkommer till i nästa kapitel, svårigheter när delningsekonomin ska kartläggas. Det finns dock försök att synliggöra den lokala del- ningsekonomin. Göteborgs stad har i samarbete med föreningen Kollaborativ Ekonomi i Göteborg skapat en webbplats och en digital karta, Smarta kartan, för att synliggöra olika lokala delnings- verksamheter.28

25Malmö stad (2015). Handlingsplan för miljöprogrammet – prioriterat arbete i Malmö stad 2015-2018. http://malmo.se/download/18.5f3af0e314e7254d70e39f94/1440667867514/ handlingsplan2015_150826_webb.pdf

26http://karlstad.se/globalassets/filer/kommun-och-politik/styrning/uppf_moks_2015.pdf

27Dubois, A. & Lundkvist Fridh, Y. (2015) ”Delningsekonomi: nytt paradigm eller ny paradox för landsbygden?” Hela Sverige ska leva: http://www.helasverige.se/kansli/nyheter/visa/nyhet/delningsekonomi-nytt-paradigm-eller- ny-paradox-foer-landsbygden/

28http://smartakartan.se/

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

SOU 2017:26

2.4Frågeställningar som delningsekonomin aktualiserar

Delningsekonomins framväxt aktualiserar en rad olika frågeställ- ningar och problemkomplex – långt utöver vad som är möjligt att undersöka inom ramen för utredningsuppdraget. Det handlar om arbetsrättsliga frågor, om vilket ansvar plattformsföretagen har i relation till de som utför tjänster via dessa, om utförarna i vissa fall ska betraktas som anställda, hur och av vem skatt ska betalas. Det handlar om konkurrensfrågor: via delningsekonomin har tjänster som traditionellt levererats av etablerade företag som hotell eller banker kommit att erbjudas privatpersoner emellan. Detta innebär att utbudet för användarna ökar och kan leda till lägre priser, men det innebär också risker, minskad kontroll och att etablerade aktörer och mellanhänder utmanas. Här finns också frågor om del- ningsekonomiska aktiviteteter konkurrerar på lika villkor med eta- blerade företag, som kan ha särskilda tillstånd för servering, transporter eller hotellverksamhet. Vidare finns diskussioner om huruvida en del plattformsföretag får en dominerande ställning inom vissa marknader. Samtidigt finns här nya tillväxtmöjligheter, öppningar för nya entreprenörskap, affärsmodeller och marknader. Vidare kan delningsekonomin underlätta för mer resurseffektiv kon- sumtion. I stället för att köpa och enskilt äga bilar, båtar, verktyg etc. kan saker enklare användas av fler, vilket stödjer mer cirkulära affärsmodeller och främjar produktion av mer hållbara och robusta produkter. Detta har i regel varit ett grundantagande bland före- språkarna för delningsekonomi, men de faktiska miljökonsekvens- erna av delningsekonomin är omtvistade. Forskning om effekterna av Airbnb visar t.ex. hur användningen genererat ett ökat flygande, både av de som kan bo billigare och av de som får extrainkomster på boende de hyr ut.29

Ytterligare en fråga som berörs i analyser av delningsekonomin är hur data hanteras, av vem och i vilka syften. Transaktioner i del- ningsekonomin bygger i hög grad på att användare, via digitala platt- formar, uppger sina identiteter, beskriver sig själva, sina hem, ägo- delar eller färdigheter samt bedömer varandras personligheter,

29 Schor, J. (2014). Debating the sharing economy. The Great Transition Initiative, Tellus Institute. http://greattransition.org/publication/debating-the-sharing-economy

SOU 2017:26

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

kompetenser och tillgångar. Här uppstår frågor kring hur sådana data används av plattformarna, säljs vidare eller kan extraheras och nyttjas av användarna själva. De användare som helt eller delvis för- sörjer sig i delningsekonomin är beroende av de digitala omdömen de fått via en plattform. Detta bildar ett slags CV för användarna. Samtidigt är det plattformen som äger och kontrollerar dessa om- dömen och det är i regel svårt för användare att ta med sig sina omdömen till en annan plattform. Detta kan medföra inlåsnings- effekter för användare och även bidra till vissa plattformars mono- polistiska tendenser.30

De sociala effekterna av delningsekonomin är ytterligare en om- tvistad fråga. Delningsekonomiska relationer kan många gånger bidra till nya sociala kontakter, gemenskap och sammanhållning, kanske inte minst i de icke-kommersiella delarna av delningseko- nomin. Här är valutan inte pengar utan snarare samarbetsförmåga och tillit.31 Samtidigt har en sociologisk studie visat att användare av delningsekonomiska plattformar, kommersiella såväl som ideella, tenderar att främst göra transaktioner med personer som liknar dem själva, när det gäller social och etnisk bakgrund samt värderingar och intressen.32 På så vis finns också segregerande effekter av en del delningsplattformar. Delningsekonomins framväxt innebär både att den icke-kommersiella ekonomiska sfären kan växa men också att sådant som tidigare varit del av den icke-kommersiella sfären, som en extra sängplats, enklare kan bjudas ut på marknaden.

Frågor som rör användarnas ställning i ett konsumentpolitiskt perspektiv aktualiseras också, vilket är i fokus för denna utredning. Lagar som konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen är ut- formade för att reglera relationen mellan näringsidkare som säljer varor eller tjänster till enskilda konsumenter. Båda lagarna ger skydd för konsumenterna och gäller i stället för avtalsvillkor om villkoren skulle ge sämre konsumentskydd än lagen. Utgångspunkten här är att den svagare parten, konsumenten, behöver skyddas. Dessa lagar gäller dock inte vid delningsekonomiska transaktioner, då privat-

30Se s. 28 i Bock, A.K. et al. (2016) The future of the collaborative economy- Using scenarios to explore future implications for employment; EUR 28051. Luxembourg: European Union.

31Botsman, R. ”The currency of the new economy is trust”, TED talk, juni 2012, http://www.ted.com/talks/rachel_botsman_the_currency_of_the_new_economy_is_trust? language=sv

32Schor, J.B, et al (2016) “Paradoxes of openness and distinction in the sharing economy”, Poetics, 54 (February) (2016) 66–81. DOI: http://dx.doi.org/10.1016/j.poetic.2015.11.001

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

SOU 2017:26

personer handlar eller hyr och utför tjänster åt varandra. En ut- gångspunkt är att sådana parter är jämnstarka och därför behöver inte en av parterna ett särskilt skydd. I delningsekonomin kan det dock vara oklart vem som egentligen är den starkare eller svagare parten, i vilka situationer en part är privatperson, när ett närings- idkar- konsumentförhållande uppstår, och vilket ansvar den förmed- lande plattformen kan ha. Om en tvist uppstår är möjligheterna att få saken prövad mer begränsad än i ett avtal mellan konsument och näringsidkare. Allmänna reklamationsnämnden (ARN) prövar t.ex. inte tvister mellan privatpersoner. Det kan också uppstå oklarheter vad gäller produktsäkerhet och produktansvar när privatpersoner lånar eller hyr saker av varandra, samåker i varandras bilar eller hyr bostäder av varandra.

På så vis utmanar delningsekonomi flera av fundamenten i dagens ekonomi och samhälle – etablerade företagsformer, regelverk och relationer. Sammantaget innebär detta att en rad frågor väcks om hur delningsekonomin bör bemötas, uppmuntras och, eventuellt, regleras.

Figur 2.2 Användarnas roller i delningsekonomin blir ofta glidande

Glidande roller

frilansare

anställd

hobbyutövare

näringsidkare

amatör

professionell

konsument

producent

nyttjare

utförare

Illustration av ModigMinoz AB.

SOU 2017:26

Delningsekonomins framväxt och utmaningar

2.5Utredningens syfte och avgränsningar

Som visats ovan aktualiserar delningsekonomin en rad olika frågor

– stora och små. I en del länder och städer har delningsekonomin utretts i breda konstellationer utifrån konkurrens- och konsu- mentperspektiv, utifrån tillväxt och entreprenörskapsperspektiv, miljöperspektiv, arbetsrätt och datahantering och i en del fall även i omfattande samverkansprocesser (se kapitel 7). Denna utredning har haft ett mer avgränsat uppdrag, närmare specifikt att:

Kartlägga de olika modeller för förmedling av delningseko- nomiska tjänster som används i Sverige i dag och beskriva dessa.

Analysera användarnas roller och rättsliga ställning vid transak- tioner som sker via sådana modeller. Det omfattar också användarnas relation till den aktör som tillhandahåller förmed- lingsfunktionen, i regel en webbaserad plattform.

Resonera om ifall befintlig lagstiftning är ändamålsenlig eller om det finns behov av författningsändringar i användarnära delar av förmögenhetsrätten och konsumenträttsliga delar av marknads- rätten.

Bedöma om det finns behov av andra åtgärder än lagstiftning för att främja en positiv utveckling, exempelvis när det gäller in- formation till allmänheten.

Utredningen har fokuserat på användaraspekter på delningseko- nomisk verksamhet oavsett slag, men förutsatt att användarna agerar i egenskap av privatpersoner. Det innebär att utredningen studerat förekomst av möjligheter, behov och problem, dels i relationen mellan användarna i en delningsekonomisk transaktion, dels i relationen mellan användarna och den förmedlande platt- formen. Fokus ligger, som nämnts ovan, på den del av delningseko- nomin som organiseras via digitala delningsplattformar.

Delningsekonomins framväxt kan ge upphov till specifika an- vändarrelaterade frågeställningar inom enskilda produktmarkander eller samhällsområden. Dessa är i många fall kopplade till regleringar inom avgränsade varu- och tjänsteområden. Exempel på sådana re- gleringar är livsmedelslagstiftningen, hyres- och bostadsrättslag- stiftningen samt lagstiftning om arbetsmiljö och yrkesmässig tran-

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

SOU 2017:26

en eller annan form organiserat delande mellan personer som inte känner varandra.

Det innebär att t.ex. delningsekonomiska plattformar som en- bart eller i huvudsak riktar sig mot näringsidkare inte omfattas av utredningens inventering. Detsamma gäller kommersiella bilpooler eftersom transaktionen, dvs. bilhyran, då inte sker mellan privat- personer utan i förhållandet mellan bilanvändaren och det företag som erbjuder bilhyra genom bilpoolen.1 Många bilpooler utgör i själva verket en modernare form av kommersiell biluthyrningsverk- samhet, där bokning, upplåsning och låsning av fordonet sker via t.ex. en mobilapp. Kartläggningen omfattar, utöver specialdesign- ade och webbaserade plattformar inklusive mobilappar, även olika sociala medier såsom Facebook-grupper samt analoga, fysiska mark- nadsplatser för delningsekonomiska transaktioner såsom bytes- marknader, kläd- och verktygsbibiliotek, butiker etc.

3.1.1Metod

Utredningen har övervägt hur delningsekonomiska transaktions- modeller bäst kartläggs på ett ändamålsenligt sätt. En viktig slutsats är att sådana modeller bör identifieras genom en inventering av de system för matchning, dvs. plattformar i vid mening, som innebär att privatperson som erbjuder något, en vara, tjänst eller annan nyttighet, får kontakt med en annan privatperson som efterfrågar det som erbjuds och vice versa. Det innebär i praktiken att finna och förteckna olika plattformar, som vänder sig till och används av privatpersoner i Sverige. Detta har i sig inneburit vissa metodo- logiska svårigheter.

De källor och verktyg som i regel används vid sådana kartlägg- ningar är dåligt anpassade till aktörerna i delningsekonomin. Ett initialt angreppssätt vid marknadskartläggningar är ofta att utgå från branschspecifika SNI-koder.2 Utifrån dessa kan kunskap om antal företag, företagsstorlekar och andra strukturella data extra- heras via SCB:s företagsregister. När företagen identifierats kan

1Verksamhet med bilpooler innebär i praktiken att en form av hyresförhållande uppstår mellan nyttjaren och ägaren av bilen.

2SNI betyder svensk näringsgrensindelning och används vid näringsgrenskodning i SCB:s databaser.

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

närmare analysdata hämtas från Bolagsverket, som tillhandahåller årsredovisningar och annan finansiell information.3

De företag som bedriver verksamhet med plattformar i delnings- ekonomin kännetecknas dock av ett stort antal olika SNI-koder. De representerar en rik variation av olika branscher och näringsgrenar. Sålunda finns, vilket förefaller naturligt, några av dessa under SNI 63120 (webbportaler). Andra, såsom Uber, anger SNI 62030 (dator- drifttjänster). En orsak kan i just detta fall vara en strategisk strävan att verksamheten inte ska betraktas som, eller sammanblandas med, taxiverksamhet. Andra företag i delningsekonomins transportseg- ment finns bl.a. under SNI 52290 (övriga stödtjänster till transporter). Det finns också många ideella verksamheter i delningsekonomin, som inte fångas via Svensk näringsgrensindelning.

Till detta kommer ytterligare minst ett par dimensioner, som kan komplicera kartläggningsuppgiften. Den geografiska dimen- sionen innebär att en webbaserad tjänsteplattform rent teoretiskt kan vara global, eller i vart fall riktas till och användas av personer i många länder. Det krävs inte att det företag eller den organisation som tillhandahåller plattformen är en svensk juridisk person med säte i Sverige. Airbnb har till exempel ingen representation i Sverige och saknar därmed både SNI-kod och årsredovisning i landet.4 Ytterligare en dimension gäller spännvidden mellan kommersiella och ideella aktörer. En ”klädbytardag”, annonserad via webben, men inte nödvändigtvis via en webbaserad plattform, är en del av del- ningsekonomin. Även om en webbaserad plattform drivs i ideell form kan en kommersiell relation finnas, eller uppstå, mellan använd- arna. Ideella och kommersiella aktörer kartläggs sannolikt med olika metoder.

Mot den bakgrunden har kartläggningen inledningsvis skett genom sökningar på internet inklusive sociala medier, som resul- terat i ett stort antal rapporter, tidningsartiklar, översikter, fakta- böcker och andra dokument från senare tid, där delningsekonomin och dess olika aktörer beskrivs. Informationen har sammanställts

3Bolagsverket tillhandahåller mot avgift en prenumeration på en söktjänst för årsredovisningar.

4Ett bolag finns dock registrerat i Danmark under firma Airbnb Denmark APS, som driver webbplattformar i de nordiska språkversionerna och svarar för vissa servicefunktioner. Intäkt- erna av den nordiska verksamheten tycks dock, med hänsyn till den begränsade omsättningen i det danska bolaget om cirka åtta miljoner danska kronor årligen, redovisas i Airbnb:s euro- peiska dotterbolag med säte i Irland.

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

SOU 2017:26

och resulterat i en förteckning över delningsekonomiska platt- formar, där verksamheten beskrivs översiktligt i termer av varu- eller tjänsteområde, kommersiell eller ideell verksamhet och geografisk produktmarknad. Vidare har, som underlag för utredningens kom- mande analys av användaraspekter, vissa anteckningar gjorts om platt- formarnas informationsinnehåll med avseende på t.ex. prisinfor- mation, kontaktuppgifter och användarnas roller.

Med utgångspunkt från förteckningen har därefter komplet- terande data inhämtats från bl.a. företag och organisationer bakom plattformarna, utredningens experter och olika samhällsaktörer, som lett till kompletteringar av dataunderlaget. Värdefulla kom- pletteringar har också inkommit genom de diskussioner i fokus- grupper med användare som undersökningsföretaget Novus genom- fört på uppdrag av utredningen och i samband med workshops i regi av Hallå konsument där utredningen deltagit.

Kartläggningsarbetet avbröts när tydliga tecken på s.k. teoretisk mättnad inträdde.5 Resultatet och dess tillförlitlighet kommenteras närmare nedan.

3.1.2Allmänt om kartläggningens resultat

Utredningens förteckning omfattar ett sextiotal plattformar eller typer av plattformar och utgörs av webbaserade plattformar, mobilappar eller fysiska mötesplatser via vilka delningsekonomiska transaktioner kan utföras. Här ingår även löst, eller inte alls, organi- serade grupper eller nätverk, exempelvis på sociala medier som Facebook. Det finns ett mycket stort antal sådana grupperingar, som inte låter sig närmare kartläggas och kvantifieras. De anges därför i förteckningen som en företeelse. Detsamma gäller, av samma skäl, s.k. cykelkök, klädbibliotek och liknande marknadsplatser.

Med den metod som utredningen, mot bakgrund av delnings- ekonomin speciella särdrag, varit hänvisad till är det oklart hur stor andel av samtliga plattformar för delningsekonomiska transak- tioner som kunnat fångas i kartläggningen. Osäkerheten är störst när det gäller lokala plattformar, som bytesmarknader och lik-

5 Teoretisk mättnad innebär att inflödet av ny information avtar trots att datafångsten fort- sätter och, i detta fall, att de exempel på nya webbplattformar som inkommer redan är kända.

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

nande. Dessa kan vara väletablerade fysiska fora för delande (såsom Cykelkök) men de kan också vara tillfälliga, arrangeras en enstaka dag (såsom klädbytardagar), eller en speciell tid på året, såsom en Facebook-grupp för lån av studentbalklänningar.

De plattformar som framträder i kartläggningen representerar en betydande bredd i olika slag av verksamheter, både i en geografi- sk dimension och i vad avser dimensionen ideell kontra kommer- siell verksamhet. De olika slag av varor, tjänster och nyttigheter som delas via plattformarna representerar också vitt skilda om- råden, såsom hyra eller lån av bostäder och fritidsbostäder, hyra, byte och lån, av lös egendom av många skilda slag såsom verktyg och maskiner, kläder, leksaker och fritidsutrustning. Vidare finns plattformar för samåkning och en rik variation av olika andra tjänste- typer som barnpassning, trädgårdsarbete, städning, datorhjälp, transporttjänster etc.

Sammantaget bedömer utredningen att kartläggningen ger en god kvalitativ bild av delningsekonomiska plattformar i Sverige hösten 2016 utifrån de dimensioner och infallsvinklar som utred- ningen valt att beskriva.6 Den ger också ett gott underlag för att, ur det mycket heterogena materialet, identifiera några huvudsakliga modeller för delningsekonomiska transaktioner, som hösten 2016 används av eller är tillgängliga för svenska användare. Det bör dock understrykas att utvecklingen inom området går fort; plattform- arnas innehåll och utformning förändras. Nya aktörer tillkommer ständigt och andra faller från.

3.2Modeller för delningsekonomiska transaktioner

3.2.1Övergripande iakttagelser

Som framgått är variationen i materialet stor i flera dimensioner. Två viktiga sådana dimensioner är den geografiska spännvidden och förhållandet mellan ideell och kommersiell verksamhet. Den kom- mersiella-ideella dimensionen finns såväl i relationen mellan använd- are som i relationen mellan användare och förmedlare. Det finns aktörer med webbaserade delningsplattformar, som inte tar betalt

6 Se bilaga 2.

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

den potentiella marknaden för de nyttigheter som erbjuds i del- ningsekonomin ökar avsevärt. Det är av allt att döma den utveck- lingen som medfört att delningsekonomin, inte minst i media, kommit i starkt fokus under senare år.

Det finns även sociala och ekologiska drivkrafter bakom delnings- ekonomins framväxt, vilket ska beskrivas närmare bl.a. i kapitel 4. Emellertid drivs en majoritet av de enskilda, webbaserade plattformar utredningen identifierat på kommersiell bas och i aktiebolagsform.8 I det läget uppstår en konsumentnäringsidkarrelation mellan före- taget bakom plattformen och den enskilde användaren.9 I sådana relationer kan, som närmare ska beskrivas i kapitel 5, det marknads- rättsliga regelverket tillämpas. Utredningen ska särskilt analysera de konsumenträttsliga delarna i dessa regler. Mot den bakgrunden är de kommersiella, webbaserade plattformarna av särskilt intresse från utredningens utgångspunkter.

Ett exempel på fysisk/analog plattform är Fritidsbanken, som är en ideell verksamhet med utlåning av fritidsutrustning utan ersätt- ning, i lokaler som företrädesvis väljs i närhet till idrottsanlägg- ningar. Fritidsbanken återfinns således i nedre högra delen i figur 3.1. Andra exempel är butiker för utlåning eller uthyrning av begagnade kläder, verktygsbibliotek och liknande verksamheter. De fysiska, analoga plattformarna bedrivs betydligt oftare än de digitala i ideell form, även om det också förekommer att viss ersätt- ning tas ut av användarna. Exempelvis kan en användare, efter att ha lånat kläder ett antal gånger i ett klädbibliotek, förväntas arbeta där några kvällar. Andra alternativa betalningssätt förekommer också, liksom att penninggåvor, som i detta sammanhang i många fall kallas ”donationer”, ibland uppmuntras.

Utredningen har dock inte funnit något fall där en delningseko- nomisk verksamhet med en fysisk analog plattform är i kommersi- ell i den meningen att ekonomisk avkastning är ett mål; snarare

8Här ska understrykas, mot bakgrund av vad som tidigare anförts, att utredningens kart- läggning inte ger någon vägledning om vilken andel av de samlade delningsekonomiska transaktionerna som utförs på kommersiella respektive ideella plattformar.

9Begreppet ”företag” används här i en bred, konkurrensrättslig, mening. Det innebär att det omfattar varje form av verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Det spelar ingen roll om den är inriktad på att ge vinst eller inte. Det spelar inte heller någon roll i vilken juridisk form den bedrivs. Aktiebolag, handelsbolag, enskilda firmor och ekonomiska föreningar är företag. Även statliga och kommunala organ kan falla in under begreppet, dock inte i de delar som avser myndighetsutövning.

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

SOU 2017:26

bedrivs verksamheten, om avgifter tas ut, enligt en självkostnads- princip eller för att delvis täcka verksamhetskostnaderna.

Ersättningsmodeller för förmedlingstjänsten

Mer än hälften av de plattformar som utredningen identifierat, 38 av drygt 60, drivs kommersiellt. I något enstaka fall bedrivs verk- samheten i en ekonomisk förening. Aktiebolagsformen är dock den dominerande associationsformen bland de svenska kommersiella aktörerna i delningsekonomin, som utredningen identifierat.

Den klart vanligaste betalningsmodellen för plattformarnas för- medlingstjänster utgörs av provisionsersättning, men det förekom- mer också andra sätt att beräkna ersättning och ta betalt. Ett sådant exempel är betalning genom köp av ”premium- eller guldmedlem- skap”.10 En grundläggande servicenivå kan då vara kostnadsfri, men ett betalt medlemskap ger ytterligare funktioner och uppges öka användarens chanser att finna en motpart och genomföra en transak- tion.

Kombinationer av fast ersättning och provision förekommer också. I många fall är det användarna som tillhandahåller en nyttig- het som betalar för förmedlingstjänsten. Utöver medlemsavgifter och provision tillämpas ibland fasta avgifter per transaktion (servic- avgifter), som kan tas ut även av den som t.ex. hyr något eller köper en tjänst. Här bör också uppmärksammas att användarna inte sällan, som ett villkor för användning, överlåter sina data till platt- formen. Sådana data har i sig ett värde och detta utgör också en typ av ersättning, som betalas till plattformen av båda användarna i en delningsekonomisk transaktion.

Ersättningsmodeller mellan användare

Ersättningen mellan användarna, t.ex. de som tillhandahåller respektive köper en tjänst, bestäms vissa fall på plattformen. I andra fall disponerar parterna själva fullt ut över ersättningens storlek. Det kan t.ex. ske genom att den som annonserar ut ett föremål för uthyrning anger priset per dygn eller annan tidsenhet, jämte bild

10 Exempelvis Care.com, se följande avsnitt.

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

och beskrivning. Det är en modell som nära ansluter till systema- tiken på Blocket och liknande digitala annonsmarknadsplatser. Mot- svarande modell förekommer alltså även på delningsekonomiska plattformmar för t.ex. tjänster.

Det finns också exempel på att priser, eller prisintervaller, reg- leras på ett mer eller mindre detaljerat sätt på plattformen. I ett fall avseende tjänsteförmedling, där målgruppen bland tillhandahållare är ungdomar mellan 15 och 21 år, anges att timersättningen nor- malt varierar mellan 70 kronor och 110 kronor per timme beroende på utförarens ålder och erfarenhet.11 Ett företag, som förmedlar tjänsten ”hemtransport av varor från butiker”, tillämpar en fast ersättning per uppdrag till transportören och ett högre pris för den som får transporten utförd. Mellanskillnaden utgör ersättning till plattformen för förmedlingen.12 Ett par företag, som förmedlar transporttjänster, tillämpar en typ av auktionsförfarande, där den användare som söker en transporttjänst publicerar uppdraget på plattformen, varpå olika transportörer kan lämna anbud via e-post direkt till motparten.13

Även bland de ideella aktörerna förekommer anvisningar och restriktioner om betalning, eller ”icke betalning”. Det handlar ibland om mer eller mindre uttryckliga förbud mot ersättning i pengar, i regel i form av villkor för användning av plattformen eller för medlemskap. I andra fall finns bestämmelser om självkostnads- pris, som kan ha en varierande detaljeringsgrad. En ideell förening, som förmedlar samåkning, tillämpar exempelvis ett system med själv- kostnad för reglering av ersättning mellan användarna, förare och passagerare. Av föreningens användarvillkor framgår att ersätt- ningen ska beräknas per kilometer utifrån Konsumentverkets bil- kostnadskalkyl för respektive fordonsmodell och kan variera mellan 1,70 kronor och 3,70 kronor per kilometer.14

Härtill kommer den mångfald av olika, icke monetära, system för att bidra till verksamheten på företrädesvis analoga, fysiska plattformar, såsom att ideellt bidra med arbetstid, erbjuda över- nattning när man själv övernattat eller att lämna in begagnade kläder eller föremål till en ideell delningsverksamhet.

11www.yepstr.com

12www.urb-it.com/sv

13www.packbud.com

14www.sambil.se

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

SOU 2017:26

Modeller för användartrygghet

Användarnas trygghet borde, rent teoretiskt, vara en viktig förut- sättning om en delningsekonomisk plattform ska kunna attrahera så många personer att en kritisk massa av användare uppnås.15 Den som via en delningsekonomisk plattform vill hyra t.ex. en gräsklip- pare, men gång på gång inte kan finna någon i rimlig närhet, kommer sannolikt att sluta söka via den plattformen. Detsamma gäller om den som vill hyra ut något eller erbjuda en tjänst inte kan finna en intresserad motpart.

I både kommersiella och ideella verksamheter torde strävan efter användartrygghet, som kan attrahera nya användare och bidra till en kritisk massa av användare, att utgöra en strategisk grundförut- sättning för verksamheten. Det gäller i synnerhet de kommersiella aktörerna, eftersom verksamheten är beroende av intäkter från användarna. De delningsekonomiska aktörerna tillämpar mot den bakgrunden olika metoder för att skapa trygghet och tillit mellan användarna och mellan dem och plattformen.

En sådan metod är att tillhandahålla någon form av betygsystem, dvs. mer eller mindre utvecklade och systematiserade modeller, där användarna kan betygsätta varandra. Det kan ske i olika skalor i eller utan kombination med kommentarer eller öppna omdömen. Det är dock inte alla plattformar som har sådana betygsystem. I något fall där möjlighet till betygsättning saknas är legitimering via Bank-ID, dvs. att säkerställa användarens identitet, en förutsätt- ning för att använda plattformen. Syftet är att skapa trygghet bland användarna. Det är dock vanligt att både betygsättning och legiti- mering erbjuds. En annan metod för legitimering av användare är inloggning på plattformen via Facebook-konton. Användaren kan då få information om motparten via dennes Facebook-profil.

I några fall, särskilt inom det segment som avser hyra av bostäder och fritidsbostäder, förekommer olika slag av ekonomiska garantier, som ska täcka kostnader för eventuella skador som hyresgästen orsakat. Sådana garantier kan ställas ut av den förmedlande platt- formen eller i form av deposition som hyresgästen betalar i förväg. Airbnb garanterar exempelvis att betala upp till 1 miljon USD i

15 I kapitel 4 behandlas faktorn ”trygghet” utifrån utredningens empiriska studier av den svenska befolkningens erfarenheter av delningsekonomi.

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

ersättning för skador som orsakats av hyresgästen. Det motsvarar f.n. knappt nio miljoner kronor. Sådana garantier utställs av det för- medlingsföretag som står bakom plattformen och utgör inte för- säkringar. Försäkringar, som kan täcka skador i relationen mellan användarna tillhandahålls av försäkringsbolag och tecknas ibland av det företag som tillhandahåller plattformen och utför förmedlings- tjänsten. Sådana försäkringar förekommer, som ska visas nedan, både bland svenska och internationella aktörer.

I vissa fall finns också kundtjänst till vilken användaren kan vända sig om problem med t.ex. en motpart uppstår. Ett sådant exempel är Airbnb, som har bemannad kundtjänst dygnet runt. Detta är dock en ovanlig service bland de aktörer som omfattas av kartläggningen. I vissa fall erbjuds dock en chattfunktion i ett pop- up-fönster där frågor kan ställas. Snarare har utredningen det gene- rella intrycket att ”vanliga frågor och svar” och annan liknande information i de flesta fall utgör ”kundtjänsten”. Det tycks överlag vara meningen att användarna ska klara sig själva och själva lösa eventuella problem, tvister och missförstånd som kan uppkomma mellan dem. De flesta aktörer erbjuder någon form av kontakt- formulär, men det är utifrån plattformarnas utformning och infor- mationsinnehåll överlag oklart vad plattformarna kan bidra med om problem uppstår mellan användarna.

Sammanfattningsvis kan dras slutsatsen att de plattformar, digitala eller fysiska/analoga, som utgör strategiska informations- knutpunkter i delningsekonomin, kännetecknas av en mycket stor bredd, en spännvidd mellan ytterligheter i flera olika dimensioner, och att ett närmast oändligt antal olika slag av nyttigheter förmed- las. Exempel på sådana ytterligheter är Airbnb med en omfattande verksamhet i många länder och miljardomsättning och, å andra sidan, Gratisbutiken i Majorna, som drivs mycket lokalt och helt på ideell bas.

Många olika sätt att skapa trygghet för användare finns också. Det innebär sammantaget en betydande pedagogisk utmaning när modeller för delningsekonomiska transaktioner ska kategoriseras och beskrivas. Det finns i stort sett lika många modeller som aktörer. Mot den bakgrunden inleds den följande framställningen med en kategorisering av de identifierade delningsekonomiska plattform- arna utifrån geografisk produktmarknad samt i dimensionerna ideell-kommersiell och digital-analog. Avslutningsvis beskrivs några

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

Tabell 3.1 Fördelning av delningsekonomiska plattformar i utredningens inventering utifrån geografisk,

ideell-kommersiell samt analog-digital dimension

Geografisk kategori	Antal		Varav
	totalt	Kommersiella	Ideella	Digitala	Analoga

A. Internationell med	19	13	6	19	0
internationell delning
B. Internationell med	7	6	1	7	0
lokal delning
C. Nationell med lokal	25	18	7	23	2
delning
D. Lokal med lokal delning	11	0	11	0	11

Här ska understrykas att kategori D, lokala plattformar med lokal delning, i själva verket omfattar ett mycket stort antal separata, lokala verksamheter utöver de som utredningen funnit. I många av dessa fall sker delning via lokala Facebook-grupper, som utgör en typ av digital plattform. Några kvantitativa slutsatser kan därför inte dras i denna del. Även i övriga delar ska sådana slutsatser av kart- läggningen dras med stor försiktighet. Syftet med inventeringen är heller inte, som framgått i det föregående, att kvantifiera de del- ningsekonomiska aktörerna, utan att ge en bild av vilka slag av plattformar som förekommer i olika dimensioner.

3.2.3Konkreta exempel på delningsekonomiska transaktionsmodeller

Med utgångspunkt från de nyss berörda huvudsakliga kategorierna kan transaktionsmodeller beskrivas i mer konkreta termer. I flera av kategorierna A–D i tabell 3.1 kan olika variationer finnas. I det följande redovisas huvuddragen i några sådana modeller med ut- gångspunkt från hur verkliga aktörer presenterar sina plattformar. Urvalet har gjorts så att det omfattar representativa modeller i flera aspekter, såsom trygghetsskapande funktioner, dimensionen kom- mersiell-ideell verksamhet och inom olika varu- och tjänsteområden. Bokstavskodningen i följande rubriker hänför sig till kategoriindel- ningen i tabell 3.1.

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

SOU 2017:26

Utredningen har, så långt möjligt, strävat efter att beskrivning- arna av de olika plattformarna ska faktagranskas av aktörerna. Det har varit mycket tidskrävande att finna kommunikationskanaler, t.ex. e-post, till företagen bakom plattformarna. I något fall har vi inte funnit någon kontaktväg. I ett annat fall har det krävts att ut- redningen använt ett kontaktformulär för att ansöka om att få en relevant e-postadress för vidare kommunikation.

Vi inleder framställningen med Airbnb, som av allt att döma är världens största delningsekonomiska plattform utifrån antalet an- vändare. Det är också en av de plattformar som utredningen upp- fattar som förhållandevis väl utvecklad när det gäller funktioner ägnade att skapa förtroende och trygghet bland användarna.

Modell A1 – Airbnb

Airbnb är ett amerikanskt företag och en kommersiell aktör inom förmedling av tillfälligt boende mellan privatpersoner. Sedan starten år 2008 har företaget växt kraftigt och förmedlar nu boende på 34 000 orter i 191 länder. Totalt finns cirka 60 miljoner använd- are världen över enligt bolagets webbplattform.

Förmedlingstjänsten marknadsförs via plattformen som ”ett community som bygger på förtroende”. Sådant förtroende försöker Airbnb skapa bl.a. genom att användarnas profiler kan verifieras genom inscannade nationella identitetskort, genom en öppen dia- log mellan användare, genom system för skadeersättning samt be- mannad kundtjänst dygnet runt.16 Användaren kan också koppla sin Airbnb-profil till sina profiler på andra webbaserade tjänster och sociala medier såsom t.ex. Facebook.

Airbnb hanterar också betalningsströmmarna mellan använd- arna. Betalning till den som hyr ut en bostad överförs först sedan gästen checkat in i bostaden och konstaterat att den motsvarar vad som utlovats.

På webbplatsen finns också möjlighet att lämna omdömen om motparten i hyresförhållandet. Sådana omdömen får omfatta högst 500 ord och måste följa företagets uttryckliga riktlinjer för om-

16 Med begreppet ”profil” menas det användarnamn eller ”alias” som användaren tillämpar på plattformen och den personliga information som kopplas till profilen.

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

dömen. Omdöme kan redigeras under 48 timmar, alternativt till dess att motparten lämnat sitt omdöme. Det är hyresvärdarna i den del- ningsekonomiska transaktionen som bestämmer hyran för det till- fälliga boendet, men Airbnb tillhandahåller riktlinjer och statistik för rumspriser i olika städer och vid olika tider på året.

Vidare tillämpas ett premieprogram där en hyresvärd som enligt vissa kriterier rankats som flitig, noggrann och trevlig, kan bli ”Super host”. Sådana värdar premieras med en resecheck om visst belopp och en ”Super host-märkning” av profilen. Resechecken kan användas vid hyra av andra Super hosts. Premieprogrammet liknar de olika lojalitetsprogram som tillämpas i många branscher och syftar till att knyta kunder till företaget och minska användarnas incitament att finna andra, konkurrerande plattformar. I detta fall utgör det dessutom ett incitament för hyresvärdar att erbjuda ett attraktivt hyresobjekt och ett exemplariskt värdskap.

Airbnb erbjuder en s.k. värdgaranti som skyddar hyresvärdar vid vissa sakskador som hyresgästerna orsakat upp till ett belopp mot- svarande en miljon USD. Värdgarantin täcker inte ersättning för kontanter och värdepapper, samlarobjekt, sällsynta konstverk, smycken eller husdjur. För skador som inte täcks av värdgarantin kan en hyresvärden i förväg begära en deposition av hyresgästen. Det sker genom att funktionen ”säkerhetsdeposition” väljas i hyresvärdens prissättningsinställningar.

Värdgarantiprogrammet är inte en försäkring och ersätter t.ex.

inte hemförsäkringen. Airbnb erbjuder emellertid i många länder, dock ännu inte i Sverige, även en värdförsäkring genom försäkrings- bolag, som täcker sak- eller kroppsskada som värden orsakat i för- hållande till hyresgästen. Exempel på ett sådant fall är om hyres- gästen halkar i duschen och skadar sig. Försäkringen kan tecknas av hyresvärdar och tycks ha införts mot bakgrund av praxis i amerikansk skadeståndsrätt.

Airbnb tillämpar allmänna användarvillkor som omfattar ett trettiotal sidor text på engelska. Villkoren är, enligt utredningens mening, mycket komplexa och svåra att ta ställning till.

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

SOU 2017:26

Modell A 2 – Couchsurfing

Couchsurfing är, i likhet med Airbnb, en internationell delnings- plattform inom området tillfälligt boende med användare i många länder. En viktig skillnad i förhållande till Airbnb är att använd- ningen bygger på ideell bas, dvs. det är inte meningen att användarna ska ta betalt av varandra.

Drivkraften för att använda plattformen utgörs snarare av ideella och sociala värden, såsom att få möjlighet att lära känna människor från andra länder och att kunna byta boende med andra. På webb- platsen framgår inte huruvida användare betalar för att kunna använda plattformen eller, om det är kostnadsfritt, hur företaget bakom plattformen genererar intäkter. Däremot framgår att själva plattformen Couchsurfing ”numera drivs kommersiellt och därmed inte längre kan ta emot donationer”.

Couchsurfing tillhandahåller inte de lösningar med värdgaranti och värdförsäkring, som erbjuds Airbnb:s användare. Däremot finns information som sammantaget antyder att den enskilde användaren har ett stort eget ansvar och därmed ska vara noggrann och tillämpa instinkt och sunt förnuft vid kontakt med andra användare och vid val av värd eller gäst. Användarna uppmanas t.ex. att

noggrant och kritiskt läsa användarprofiler,

lita på egna instinkter,

alltid ha ”en plan B” vid resor eller då gäster tas emot,

lämna referenser om andra användare,

vara välinformerad om kulturen i det land man gästar samt att

rapportera problem och dåliga erfarenheter.

Till detta kommer att Couchsurfing har ett eget ”säkerhetsteam”, som kan kontaktas vid behov. Plattformen finns för närvarande i fem språkversioner, förutom på engelska även på spanska, franska, italienska och polska, dock inte på svenska.

Särskilda användarvillkor på engelska finns som, enligt utred- ningens mening, är komplexa och svåra att få en samlad bild av.

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

Modell B1 Care.com

Care.com Europe GmbH är ett tyskt bolag med amerikanskt ur- sprung och säte i Berlin. Bolaget är verksamt med kommersiell förmedling av mindre tjänster mellan privatpersoner på lokala marknader i ett tiotal EU-länder samt i Nordamerika. Plattformen finns i respektive språkversion och även på svenska.

På plattformen tydliggörs att Care.com endast är en mötesplats för personer som söker respektive levererar tjänster och att bolaget inte tar ansvar i saker som kan uppkomma i relationen mellan användarna. Grundmedlemskap med grundfunktioner är kostnads- fritt. Premium-medlemskap uppges dock öka chanserna att finna en motpart. Här anges endast att ”premium” kostar, dock inte hur mycket.

Den användare som önskar få en tjänst utförd beskriver upp- draget och publicerar det på plattformen. Därefter kommer förslag på lämpliga uppdragstagare via e-post med länkar till uppdrags- tagarnas respektive profiler. Prissättningen mellan användare är fri. Priset för en tjänst anges i ett intervall i användarprofilerna. Inter- vallen kan vara ganska breda, t.ex. 110 kronor–375 kronor per timme. Avsikten är att användarna ska få kontakt med varandra och kunna förhandla om närmare villkor för tjänsten.

I motsats till Airbnb, men i likhet med Couchsurfing, saknas garantier och försäkringslösningar. I stället läggs, som i fallet med Couchsurfing, ansvaret på användarna för att, med tillämpning av instinkt och sunt förnuft, skydda sig mot problem i relationen med andra användare. Användarna uppmanas att i anslutning till pro- filen publicera ”certifikat och dokument”, t.ex. betyg, tillstånd och referenser. Här understryks också att användare som söker en upp- dragstagare själva ansvarar för att bedöma korrekthet och giltighet i sådana dokument. Care.com kontrollerar inte vad som står i dokumenten och kan därmed inte garantera deras riktighet.

För förmedlingstjänsten tillämpas allmänna användarvillkor som enligt utredningens mening är svårtolkade.

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

SOU 2017:26

Modell C1 – Yepstr

Yepstr är en kommersiell, nationell delningsplattform för okomp- licerade tjänster, som kan utföras av okvalificerade ungdomar i grannskapen. Erbjudandet riktar sig till användare på lokala svenska marknader. Endast ungdomar mellan 15–21 år får vara tillhanda- hållare av tjänster. Yepstr skiljer sig från nyss beskrivna Care.com, inte bara genom att vara en svensk plattform, utan också genom en mer systematiserad process och mer utvecklade trygghetsskapande funktioner, bl.a. en försäkring för de ungdomar som tillhandahåller tjänsterna.

Den användare som söker en tjänsteleverantör formulerar upp- dragets typ och omfattning, plats, tid m.m. och publicerar det på plattformen. Användare som vill åta sig uppdraget kontaktar upp- dragsgivaren för att acceptera eller för att ställa kompletterande frågor om uppdraget.

På plattformen anges att priset som uppdragsgivaren betalar ska uppgå till ”ungefär mellan 70 kronor och 110 kronor per timme beroende på ålder och erfarenhet”. För uppdragsgivaren tillkommer 8 procent i provision samt en engångsavgift på 30 kronor. Systemet för betalning är utformat så att timpriset alltid är bestämt innan uppdraget kan starta. Pengar dras från uppdragsgivares bankkonto via ett registrerat bankkort och förs över till uppdragstagarens bankkonto inom sju bankdagar. Ersättningen överförs via en extern betalningsleverantör, som också avskiljer provision och avgift och betalar ut till Yepstr. Efter betalning uppmanas uppdragsgivaren att betygsätta tillhandahållaren i en flerdimensionell betygskala.

Vissa funktioner finns också för att säkerställa användarnas identitet, liknande de som tillämpas av Airbnb, såsom verifiering av personnummer och kontaktuppgifter, krav på betalkort eller svenskt bankkonto eller koppling av profil till andra webbplatser, t.ex. Facebook. På webbplatsen framgår också att säkerhetsfunktionerna är under utveckling och att t.ex. Bank-ID och fotografering av ID- kort övervägs.

Yepstr har tecknat en särskild uppdragstagarförsäkring genom försäkringsbolaget IF. Försäkringen täcker skador upp till 10 mil- joner kronor, som uppdragstagaren orsakat då uppdrag utförs. Till- handahållaren betalar vid skadefall en självrisk med för närvarande 1 500 kronor.

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

Viss information om skattskyldighet finns. Denna har modifier- ats under senare tid och plattformen länkar till Skatteverkets hem- sida för närmare upplysningar i denna del. Yepstr har uttryckt att de ogärna ger konkreta råd i skattefrågor till användarna.

Exempel på liknande, konkurrerande plattformar i samma seg- ment är den ovan beskrivna Care.com, samt Grannar.se, Instawork och Taskrunner, som alla är svenska aktörer med kommersiell, pro- visionsbaserad verksamhet.

Modell C2 – Skjutsgruppen

Skjutsgruppen beskriver sig som en ideell samåkningsrörelse, som varken är ett företag, en organisation eller ett statligt initiativ. Skjutsgruppen uppger att f.n. omkring 70 000 deltagare använder tjänsten via flera olika kanaler och sammanhang. Deltagare erbjuder tomma platser i båtar, bussar och bilar och delar sedan lika på kost- naderna eller bjuder på skjutsen.

År 2013 startades Skjutsgruppen ideell förening för att lättare kunna samarbeta med offentlig sektor. Föreningen ska, enligt Skjutsgruppen, ses som en underlättare för rörelsen. Alla som är delaktiga i rörelsen kan också delta i föreningen. Skjutsgruppen påpekar dock på att rörelsen i sig är oberoende av föreningen.

Skjutsgruppen har i samarbete med en rad offentlig aktörer, såsom Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Umeå kommun och Örnsköldsviks kommun, tagit fram verk- tyget www.skjutsgruppen.nu för att underlätta för användarna att få kontakt. Europeiska Unionen och Energimyndigheten har gett ekonomiska bidrag till investeringen. Verktyget ägs av Skjutsgrup- pen ideell förening tillsammans med de offentliga aktörerna. I avtal regleras hur kod och data får användas. För närvarande pågår ett arbete med att ta fram en app för samåkning i Västra Götalands- regionen i samarbete med Skjutsgruppen ideell förening. Skjuts- gruppen framhåller att samarbetet sker inom ramen för den sociala ekonomin, vars mål är att ta tillvara invånarnas och samhällets intressen utan att fokusera på ekonomisk vinst.

Användarna betalar ingen ersättning till föreningen, men dona- tioner välkomnas för att bidra till att täcka föreningens kostnader för bl.a. webbplatsen.

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

SOU 2017:26

Av Skjutsgruppens användarvillkor framgår att Skjutsgruppens administratörer, eller personer associerade med Skjutsgruppen, inte är inblandade i eller bär ansvar för transaktioner deltagare eller med- lemmar emellan oavsett typ av transaktion. Vidare sägs att medlem- mar inte får ha vinstdrivande verksamhet på någon av Skjutsgrup- pens sidor. Skjutsgruppen understryker att föreningen praktiserar ”delandet som princip”. Det innebär, mer specifikt, enligt villkoren att medlemmarna ”inte får ägna sig åt någon form av försäljning”. Medlem som bryter mot användarvillkoren kan utan föregående varning uteslutas ur föreningen.

Skjutsgruppen tillämpar inte något system för betygsättning eller omdömen användare emellan. Det är ett medvetet beslut. I stället byggs tillit och förtroende genom att användarna lär känna varandra, dvs. den som inte känner deltagare C känner deltagare B, som känner deltagare C osv.

Modell C3 – Rentl

Rentl är ett svenskt företag som på nationell bas förmedlar hyra av föremål på lokala marknader. Verksamheten är kommersiell och provisionsbaserad. Den som hyr ut något betalar 10 procent av hyran, dock minst 20 kronor och högst 500 kronor i provision till Rentl. En användare som vill hyra ut något skriver en annons med beskrivning, pris och bild på föremålet.

Den som vill hyra ett föremål bokar det via plattformen och får bekräftelse via e-post. Där framgår tider för hämtning och återläm- ning, priser samt även förslag till enkelt hyresavtal mellan användarna.

Den som hyr ett föremål betalar hela hyran i förskott. Pengarna står då på ett klientmedelskonto som tillhör Rentl för att senare, den 15:e månaden efter det att hyrestiden upphört, föras över till uthyrarens angivna konto med avdrag för provision. Under funk- tionen ”Mitt konto” kan uthyraren se hur mycket pengar som finns innestående för utbetalning nästkommande månad. Det innebär att användarna inte hanterar kontanter vid utlämning eller återlämning av föremål, vilket heller inte är tillåtet enligt användarvillkoren.

Under rubriken ”försäkringar” framgår att i den mån bostäder, fordon eller båtar hyrs ut ska dessa vara försäkrade. I övrigt bedömer uthyraren om föremålen behöver vara försäkrade och

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

Rentl rekommenderar att försäkring sker och att uthyraren ser över sitt försäkringsskydd inför en uthyrning. Rentl tillhandahåller inga specialanpassade försäkringslösningar av den typ som finn hos t.ex. Yepstr. Det sägs ingenting om försäkringar för den som hyr ett föremål, däremot anges i de allmänna användarvillkoren att föremål ska vara hela, rena eller urstädade när de lämnas tillbaka.

När det gäller uthyrarens eventuella skattskyldighet till inkomster från uthyrningen framgår endast att sådana inkomster beskattas som inkomst av kapital samt hänvisas till Skatteverkets hemsida. Det framgår såväl av ”vanliga frågor” som i användarvillkoren.

Exempel på liknande, konkurrerande aktörer i samma segment är Grannsaker, Delbar och Hygglo, som alla är nationella, kommersi- ella plattformar för uthyrning av lös egendom på lokala svenska marknader. En annan nationell, men icke kommersiell, aktör är Fritidsbanken, som lånar ut sport- och fritidsutrustningen på många platser i landet.

Modell C4 Fritidsbanken

Fritidsbanken samlar in begagnad sport- och fritidsutrustning och låna ut den kostnadsfritt till allmänheten. I värdegrunden står att alla får låna, att allt är gratis och att smart återbruk står i fokus. Varumärket ägs av Fritidsbanken Värmland ideell förening. Lokala Fritidsbanker drivs av kommuner, ideella föreningar och av sam- manslutningar av olika aktörer, såsom idrottsföreningar, Svenska Kyrkan, studieförbund, Rädda Barnen, Hyresgästföreningen m.fl.

För närvarande sker cirka 20 000 utlån per år. Fritidsbankens lokaler kan finnas i t.ex. källarplanet på ett hyreshus eller i en butikslokal i en galleria. Fritidsbanken strävar efter att finnas nära medborgarna och olika aktivitetsområden och fungera som ett nav för både spontanidrott och mer organiserade aktiviteter.

Antalet artiklar för utlåning varierar mellan 500 och 4 000 i olika Fritidsbanker. Antalet beror t.ex. på hur länge verksamheten varit igång. Utlåningstiden är max 14 dagar.

År 2013 öppnades den första Fritidsbanken i Deje i Forshaga kommun, tre mil norr om Karlstad. Initiativtagare var Svenska Kyrkan, Forshaga kommun och projektet Ett Öppnare Värmland. Verksamheten vid Fritidsbankerna drivs av en platsansvarig, som är

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

SOU 2017:26

anställd av kommunen, samt personer som arbetar ideellt på kvälls- tid. Under dagtid fungerar fritidsbanken som en praktikplats för personer som behöver arbetsträna. Liksom kommunbiblioteken ska ge människor tillgång till kultur och kunskap, vill Fritidsbanken ge tillgång till lek och fritid, motion och hälsa.

Fritidsbanken finns för närvarande i Angered, Arvika, Askersund, Borås, Deje, Eda, Eslöv, Falköping, Grums, Hultsfred, Karlskoga, Karlstad, Kil, Kristinehamn, Lidköping, Nora, Nyköping, Sala, Skövde, Storfors, Säffle, Torsby, Trollhättan, Uddevalla, Vansbro, Åmål, Årjäng, Örsundsbro. Under våren kommer nya filialer att öppna i bland annat Västerås, Hammarö och Frölunda. Riksidrotts- förbundet satsar, sedan hösten 2016, på Fritidsbanken med syftet att fortsätta spridningen och utvecklingen i landet. En vision är att det ska finnas minst en Fritidsbank i varje svensk kommun.

Enligt Fritidsbanken består den största utmaningen f.n. i att skapa en nationell paraplyorganisation för alla lokala Fritidsbanker i landet. Eftersom de lokala Fritidsbankerna har många olika intres- senter, finansiärer och huvudmän är det en komplex uppgift.

Det finns inga speciella trygghetsskapande system när det gäller användning av föremålen. Däremot finns en medvetenhet om en potentiell problematik om en låntagare exempelvis skulle skada sig på ett felaktigt föremål, såsom en skidbindning som inte löser ut. Fritidsbanken utreder f.n. frågor om ansvar och adekvata försäkrings- lösningar.

3.3Övriga iakttagelser i ett användarperspektiv

Ett generellt intryck är att plattformarna är fattiga på information om vad det innebär att utföra delningsekonomiska transaktioner via plattformen, vilket ansvar användarna har gentemot varandra och vilket ansvar plattformen tar i förhållande till dem. I många fall beskrivs transaktionsprocessen, starkt förenklat, i några korta punkter eller steg. Sådana enkla, inledande beskrivningar kan ha pedagogiska motiv. Emellertid saknas, nästan genomgående, tydlig information om användarnas respektive plattformens rättsliga ställ- ning i den trepartskonstellation, som i allt väsentligt kännetecknar en delningsekonomisk transaktion. Vidare förekommer bara enstaka

SOU 2017:26

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

exempel på information om eventuell skatteplikt, försäkringsbehov och andra upplysningar, som kan vara av betydelse för användarna.

I många fall har skriftlig information ersatts med en kort in- struktionsfilm, som fokuserar på transaktionens huvudmoment, men som också saknar information i nyss berörda avseenden. Ett annat område, där informationsinnehållet enligt utredningens mening är otillräckligt, gäller pris- och kontaktinformation.

3.3.1Priser och prisinformation

I regel ska den som utnyttjar tjänsten betala till plattformen innan tjänsten påbörjas. Exempelvis ska hyran för en bostad som hyrs via Airbnb betalas innan tillträde sker. I andra fall ska den som beställer ett transportuppdrag betala innan uppdraget påbörjas. Det följer ofta av plattformens tekniska funktion, snarare än av de all- männa avtalsvillkoren i den mån sådana finns. Förskottsbetalning är dock i sådana fall ett villkor oavsett om den följer av skrivna av- talsvillkor eller av plattformens tekniska utformning. Sådan betal- ning innebär dock normalt inte att beställande användaren får pengar innan prestationen fullgjorts. Det innebär dock att den part som ska betala för förmedlingstjänsten frånhänder sig möjligheten att själv innehålla betalning, helt eller delvis, som säkerhet för fel eller dröjsmål.

För övrigt är bristande prisinformation ett närmast genom- gående fenomen bland de företag som erbjuder delningseko- nomiska tjänsteplattformar på kommersiell bas. I ett tjogotal fall, bland de plattformar som identifierats, tycks helt saknas prisin- formation. I undantagsfall förekommer uppgifter om procentsatser för provision, som är det vanligaste sättet att ta betalt. Denna in- formation har dock, i regel, en understucken placering, såsom under ”vanliga frågor” (FAQ) eller i de allmänna villkoren, dvs. det som brukar benämnas ”det finstilta”.

Utredningen har i några fall, där prisinformation inte kunnat påfinnas, använt den automatiska chattfunktion, som tillgänglig- gjordes via ett pop-up-fönster. I ett fall framkommer, först efter flera tydliga frågor om kostnader och priser, att företaget bakom plattformen, som avser transporttjänster, tar betalt av både tran- sportören och uppdragsgivaren. Den senare betalar en ”serviceavgift”

Modeller för delningsekonomiska transaktioner

SOU 2017:26

om 75 kronor och transportören betalar provision om 10 procent på transportpriset.

Det har varit mycket tidsödande att söka efter relevant och begriplig information om kostnaderna för att använda plattform- arna. Med hänsyn till att provision är ett vanligt förkommande sätt att ta betalt har utredningen efterhand börjat genomsöka ”vanliga frågor” och allmänna villkor med söktermerna ”procent” eller ”%”. Detta har i hög grad underlättat arbetet, men fångar inte de fall där i stället för provision, eller utöver provision, olika typer av fasta avgifter tillämpas per genomförd transaktion. Vidare fångas inte betalningsmodeller av annat slag, såsom medlems- eller abonne- mangsavgifter. Kombinationer av sådana olika betalningsmodeller kan, som nämnts, förekomma.

Sammantaget kan konstateras att det är mycket svårt för en en- skild användare att bilda sig en uppfattning om vad de olika för- medlingstjänsterna kostar och att jämföra pris och tjänsteinnehåll mellan konkurreande förmedlingstjänster.

3.3.2Roller och rättslig ställning

På vissa av de undersökta plattformarna anges ganska tydligt hur roller och ansvar är tänkta att fördelas mellan användarna inbördes och mellan dem och plattformen. Det mest vanliga är dock att någon särskild sådan information inte finns. Däremot finns nästan genomgående information om fördelarna med tjänsten, exempelvis i fråga om att tjäna extra pengar, komma in på arbetsmarknaden, träffa nya intressanta människor och, inte minst, de fördelar som delningsekonomin kan innebära för en effektivare resurshushåll- ning. Inte i något fall har utredningen funnit information om under vilka omständigheter en tillhandahållande användare kan komma att betraktas som näringsidkare i konsumenträttslig mening i för- hållande till den användare som köper en nyttighet. Det är en fråga som har betydelse för vilka lagregler som ska tillämpas mellan användarna och till vilken vi återkommer i bl.a. kapitel 5 och 6.

Spridningen är dock stor mellan de plattformer som innehåller mest respektive minst information om användarnas roller och rättsliga ställning. Mot den bakgrunden, och då de flesta plattformar har en professionell, grafisk layout, är det i många fall, enligt utred-

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

Frågeställningar som från utredningens utgångspunkter är av intresse att få belysta avser exempelvis förekomsten av tvister och meningsskiljaktigheter mellan användarna om fel eller dröjsmål, tillgång till information om parts- och ansvarsförhållanden, synen på avtalsvillkor och former för avtalsslut samt kunskap om gällande regler för t.ex. skatter, arbetstider eller för användning av maskiner eller fordon liksom problemställningar med koppling till den för- medlande parten, dvs. plattformen, såsom betalningsvillkor, rating- system och kundtjänst. Frågor som avser vilka drivkrafter som finns för att använda delningsekonomiska tjänster, alternativt vad som upplevs som hinder för användning av sådana tjänster, är också av intresse att få närmare belysta genom undersökningen.

4.1.2Undersökningens design och metod

Undersökningen genomfördes i tre avgränsade steg, med omväx- lande kvalitativ och kvantitativ metod. Upplägget har motiverats av att kunskapen om det aktuella området, dvs. användarnas erfaren- heter, hittills är liten, kanske närmast obefintlig. I anledning härav har utredningen inledningsvis använt kvalitativ metod för att finna frågor som är relevanta att ställa i en större enkätundersökning. Utredningen har avslutningsvis genomfört djupintervjuer med mycket vana användare i syfte att kasta ytterligare ljus över de kvantitativa resultaten.

Fokusgrupper

Inledningsvis genomfördes den 20 september 2016 en studie i två fokusgrupper. Syftet med dessa var att samla underlag för frågor i den därpå följande kvantitativa undersökningen. Deltagarna i fokus- grupperna rekryterades ur Novus Sverigepanel.

Till den första fokusgruppen ”Delningsgruppen”, rekryterades sju personer varav två kvinnor och fem män, som hade relevanta erfarenheter av delningsekonomiska transaktioner. Till den andra gruppen, ”Blocket-gruppen” rekryterades sex personer, varav tre kvinnor och tre män, som främst hade erfarenhet av att köpa och sälja begagnade föremål via mogna marknadsplatser på internet, såsom Blocket och Tradera. Motivet för denna fördelning var att

102

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

undersöka om det finns skillnader mellan deltagarna i de olika grupperna ifråga om erfarenheter och attityder inom respektive fält.

Diskussionerna i fokusgrupperna skedde utifrån en frågeguide, som bl.a. byggde på resultaten av Konsumentverkets rapport (2015:10) Handel mellan privatpersoner – en förstudie och på en workshop med konsumentverkets publika vägledningsfunktion Hallå Konsument, som ägde rum den 23 augusti 2016.

Den kvantitativa undersökningen

Flera kvantitativa undersökningar under 2015 och 2016 visar, ganska samstämmigt, att omkring en tiondel av befolkningen har erfarenhet av någon form av delningsekonomisk transaktion, om så bara vid något tillfälle. Det innebär att traditionell metod för kvanti- tativa undersökningar, dvs. med ett slumpmässigt bruttourval om cirka 3 000 deltagare ur befolkningsregistret skulle ge ett otillräck- ligt underlag för analys av delningsekonomin med nyss angivet syfte. Vid en svarsfrekvens om 60 procent, som numera få betraktas som hög, skulle knappt 200 individer med relevanta erfarenheter återstå att undersöka närmare genom ett betydande antal delfrågor.

Mot den bakgrunden har utredningen, sedan flera olika statist- iska urvalsmetoder övervägts, stannat för att använda en slump- mässigt rekryterad webbpanel med cirka 40 000 deltagare för att ur denna dra ett relevant urval. Urvalet skedde således genom att del- tagarna i Novus Sverigepanel i september 2016 fick besvara en screeningfråga om i vilken mån de hade erfarenheter av den typ av transaktioner som här står i fokus.2

Detta resulterade, efter bortfall, i 1 798 personer, som därefter fått besvara den fullständiga enkäten. Belöning utgick med 30 kronor i form av en Trisslott till alla som besvarade enkäten. Undersök- ningen genomfördes som webbenkät under perioden den 17–26 oktober 2016.

De 1 798 personer som besvarat den fullständiga enkäten kan utifrån urvalsdragningen ses som aktiva i delningsekonomi i vid

2 Frågan hade följande lydelse: Brukar du/har du hyrt/hyrt ut, bytt eller lånar ut mot betalning något av följande till privatpersoner? (Bostad, bil, accessoarer (t.ex. väskor/smycken), verktyg, fritidsutrustning, pengar (lån till andra privatpersoner).

103

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

bemärkelse. För att få fram den grupp som använt delningstjänster i en snävare bemärkelse filtrerades de svarande utifrån följande fråga:

”Har du använt någon av nedanstående tjänster eller någon lik- nande tjänst, för att som privatperson, sålt/köpt, hyrt/hyrt ut, lånat/lånat ut eller bytt varor eller tjänster med annan privatperson någon gång under de senaste två åren?3

De som endast angett svarsalternativen Blocket och/eller Tradera, Vet ej, eller som även i detta skede svarat Nej, har inte använt …, sorterades ut. Härefter kvarstod 746 personer, som utgör basen för de resultat som redovisas i det följande, när inte annat anges.

Resultatens tillförlitlighet

Här ska påpekas att resultaten, i den del som avser hur stor andel av befolkningen som deltagit i delningsekonomisk aktivitet, bör nalkas med försiktighet. I den kvantitativa delen har, som nyss framgått, vid en första screening i september 2016, knappt 1 800 personer svarat Ja på frågan om de använt delningsekonomiska tjänster. De har därefter fått besvara den fullständiga enkäten. Av dessa har, på fråga 4, en fjärdedel angett att de inte använt någon av de i frågan uppräknade delningsekonomiska plattformarna eller någon lik- nande plattform. En knapp tiondel av de cirka 1 800 i den första screeningen identifierade användarna har också svarat Nej, har inte använt … på samtliga fyra inledande frågor i enkäten, som varit avsedda att fånga olika typer av delningsekonomisk aktivitet.

Enligt utredningens analys beror detta på att respondenterna haft svårt att överblicka det, i flera dimensioner, mycket vida fält av olika plattformstyper, varu- och tjänsteområden m.m., som enkät- frågorna med nödvändighet måste spegla. De tycks likaså ha haft svårigheter med att reflektera över om någon egen aktivitet kan inordnas inom detta fält. Det är en slutsats som stöds bl.a. av diskussionerna i de fokusgrupper som föregick enkäten.

För att kontrollera den statistiska kvaliteten, i den del som avser befolkningen deltagande i delningsekonomin, gjordes en separat kontrollmätning den 22 november 2016. Då ställdes tre kontroll-

3 Frågan i sin helhet, dvs. inklusive svarsalternativ, återfinns som fråga 4 i frågeformuläret, bilaga 3.

104

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

frågor till 1 000 slumpvis utvalda personer. Kontrollmätningen bekräftat i allt väsentligt resultaten av den först genomförda under- sökningen, men resultaten av denna bör också tolkas med de restriktioner som nyss nämnts.4

Härav kan sammantaget, för det första, dras slutsatsen att data om hur stor andel av befolkningen som varit aktiv i delnings- ekonomin är osäkra. Felkällorna är flera och betydande av de skäl som nyss berörts.

Emellertid motsvarar resultaten i denna del ganska väl de som redovisats i liknande undersökningar. Nordea har t.ex. vid två till- fällen, under 2015 och 2016, undersökt befolkningens erfarenheter av delningsekonomi. I den första studien visas att cirka 10 procent, och i den påföljande studien cirka 13 procent, av befolkningen har sådana erfarenheter. Däremot vill utredningen, av skäl som nyss berörts, varna för att utifrån två enkäter om delningsekonomins ut- bredning dra slutsatsen att användningen av delningsekonomiska tjänster ökat kraftigt, när den uppmätta ökningen är tre procent- enheter. En ökning i den storleksordningen torde snarast tangera gränsen till att vara statistiskt säkerställd. Här bör också inflikas att tjänsten UberPOP numera upphört. UberPOP svarade, jämte Airbnb, i utredningens undersökning för en betydande andel av den svenska delningsekonomin.

För det andra torde kunna dras slutsatsen att data som inhämtas från de respondenter, som efter både inledande screening och de fyra första enkätfrågorna slutligen identifierats som användare respektive icke-användare, är betydligt säkrare. De resultat som gäller upplevda problem och brister från ett användarperspektiv, eller som avser orsaker till att avstå från delningsekonomiska trans- aktioner, är därför väsentligt säkrare än ovan redovisade data om utbredningen av delningsekonomisk aktivitet i befolkningen.

4 Resultaten av kontrollmätningen och en närmare beskrivning av den statistiska metoden i den kvantitativa undersökningen finns i bilaga 4.

105

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

Befolkningens aktivitet i delningsekonomin

Resultaten i den del som gäller hur stor andel av befolkningen som har deltagit i delningsekonomin visar, med nyss nämnda restrik- tioner, att drygt 10 procent (13,6 procent) av befolkningen vid minst ett tillfälle under de senaste två åren har använt en delnings- ekonomisk plattform av någon typ om vi bortser från mogna, digi- tala köp- och säljmarknader som Blocket och Tradera. I denna andel ingår även användning av fysiska, analoga plattformar, exempel- vis bytesmarknader, men inte transaktioner som skett via sociala medier såsom Facebook-grupper av olika slag. Utredningen bedömer att det statistiska materialet inte ger ett tillförlitligt underlag för att, ens i grova drag, kvantifiera hur stor andel av befolkningen som deltagit i delningsekonomisk aktivitet via Facebook eller andra sociala medier.

Under samma tid har en ungefär lika stor andel (9,8 procent) av befolkningen använt specialdesignade, webbaserade plattformar och appar för att genomföra delningsekonomiska transaktioner. Den klart vanligaste och mest använda typen av plattform är således, sociala medier oaktade, de webbaserade plattformar och appar, som byggts speciellt för delningsekonomiska ändamål.

Djupintervjuer

Slutligen har resultaten av den kvantitativa undersökningen analys- erats och utifrån resultaten har en intervjuguide sammanställts som underlag för fem djupintervjuer med personer som har stor erfaren- het av delningsekonomi. Syftet med undersökningen i denna del var att öka förståelsen för hur personer som ofta använder delnings- tjänster ser på drivkrafter, möjligheter, problem och risker.

4.2Resultat

I det följande redovisas först resultat av den kvantitativa undersök- ningen i de delar som är mest relevanta utifrån utredningens upp- drag och därefter resultat av djupintervjuerna.

106

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

Figur 4.1 Orsaker till att inte använda delningstjänster bland dem som angivit annat skäl än att man inte känt till att tjänsterna finns

Bas: Andel som inte använt delningstjänster

	Jag har inte haft behov av det	83%
	Jag känner mig osäker påprivatpersoners varor/tjänster och	19%
	föredrar professionella motparter som butiker,…	19%
	föredrar professionella motparter som butiker,…
	Det känns osäkert, vet inte om den privatperson jag får	16%
	kontakt med via webbplatsen/appen går att lita på	16%
	kontakt med via webbplatsen/appen går att lita på
	Jag har inte tänkt på det	12%
	Det är oklart vilket ansvar det företag/ den organisation har	9%
	som står bakom webbplatsen/appen	9%
	som står bakom webbplatsen/appen
	Lagarna skyddar mig inte på samma sätt som när jag köper	7%
	varor eller tjänster från professionella motparter	7%
	varor eller tjänster från professionella motparter
	Det tar för lång tid eller är för krångligt att få tag på den vara	4%
	eller tjänst som jag behöver	4%
	eller tjänst som jag behöver
	Jag har inte förstått hur webbplatserna/apparnadär man kan	4%
	dela varor och tjänster med andra privatpersoner fungerar	4%
	dela varor och tjänster med andra privatpersoner fungerar
	Det är svårt att veta om den privatperson jag får kontakt med	4%
	via webbplatsen/appen är tillräckligt duktig, t.ex. på att…	4%
	via webbplatsen/appen är tillräckligt duktig, t.ex. på att…
	Det är för dyrt jämfört med professionella motparter som	2%
	butiker, hantverkare, biluthyrningsföretag m.fl.	2%
	butiker, hantverkare, biluthyrningsföretag m.fl.
	Jag har inte hittat vad jag sökt	2%
	Annat, nämligen:	0%
	Vet ej	2%

Fler än fyra femtedelar i denna grupp svarar alltså att de inte haft behov av delningstjänster, oavsett typ av tjänsteområde. Det är enligt utredningens mening ett iögonfallande resultat, eftersom det numera finns delningsekonomiska tjänster som kan tillgodose en lång rad vardagliga eller mer sällan uppkommande behov, såsom, av övernattning, bil, cykel, semesterbostad, en tillfällig arbetsplats, helg- eller vardagsmiddag, trädgårdsskötsel, snöskottning, städning, barn- passning, hundvakt, handverktyg, läxhjälp etc.

Resultaten av denna fråga tycks indikera endera en brist på kun- skap om vad delningsekonomin kan erbjuda alternativt, eller i kombination med, att de egna behoven inte närmare övervägts. Den majoritet som i och för sig känt till att delningstjänster finns, tycks ha ägnat ganska lite uppmärksamhet åt att överväga vad tjänsterna kan innebära i fråga om partsförhållanden, rättslig ställ- ning, pris, kvalitet etc.

108

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

När det å andra sidan gäller de respondenter som använt del- ningsekonomiska tjänster ställdes inledningsvis en fråga (fråga 1) om huruvida respondenterna någon gång, dvs. utan tidsbegränsning, utfört transaktioner inom en bred definition av delningsekonomi. Denna omfattar även fysiska, analoga plattformar, såsom butiker, bytesmarknader etc. och webbaserade plattformar inkluderande Blocket och Tradera samt Facebook-grupper och andra sociala medier.

Resultaten visar att en stor majoritet, 97 procent, svarar ja på frågan om sådana transaktioner någon gång utförts. De flesta, 89 pro- cent, har också någon gång köpt eller sålt varor från eller till en annan privatperson och 55 procent uppger sig någon gång tillfälligt ha hyrt eller hyrt ut privatbostad. En knapp femtedel, 17 procent, har någon gång samåkt i bil alternativt hyrt eller hyrt ut privat bil.

I ett andra steg (fråga 2) undersöktes inom vilka tjänsteområden respondenterna använt delningsekonomiska webbplatser eller appar inom en rad olika områden under de senaste två åren. Frågan gäller alltså, till skillnad från den föregående, enbart transaktioner via webbaserade plattformar och appar och inom angiven tvåårig tids- ram. Den klart vanligaste typen av delningsekonomisk transaktion avser boende, såsom via Airbnb eller liknande plattformar. En dryg fjärdedel anger att bostad hyrts eller hyrts ut med en privatperson som motpart. Den näst vanligaste typen är crowdfunding; 16 pro- cent har använt sådana plattformar. Härefter följer, med 14 procent, hyra eller lån av saker såsom verktyg, trädgårdsredskap, fritidsut- rustning, kläder eller andra föremål. Resultaten visas i tabell 4:1.

Utöver att undersöka om respondenterna någon gång använt tjänster inom dessa områden, har vi också frågat om hur frekvent de olika tjänsterna i förekommande fall använts under de senaste två åren. Resultaten visar att 1–3 gånger genomgående är det vanligaste svarsalternativet. Bland de 12 procent som använt tjänster för sam- åkning (87 respondenter) är det 23 procent som gjort det mer än 10 gånger.

109

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

Tabell 4.1 Andelar av respondenterna som under de senaste två åren använt webbaserade plattformar och appar i delningsekonomin inom olika områden samt hur ofta, procent

Nyttighet/Område	Har					Varav
	använt		1–3		4–6		7–10		Mer än
			1–3		4–6		7–10		Mer än
			ggr		ggr		ggr		10 ggr
Hyra av boende/fritidsboende	27	60		16		7		14

Övernattning	9	49		16		13		12
Samåkning	12	44		23		8		23

Hyra eller lån av privatbil	10	45		23		10		16
Hyra eller lån av saker utom bil	14	44		23		12		18

Utfört småtjänster eller fått	9		36		20		19		23
utförda	9		36		20		19		23

Härefter undersöktes vilka webbaserade plattformar och appar respondenterna använt. I frågan anges svarsalternativ i form av rad olika delningsekonomiska webbplattformar, men även de mer eta- blerade köp- och säljplattformarna såsom Blocket och Tradera kunde markeras. Respondenterna kunde även, i ett öppet svarsalternativ, ange andra än de uppräknade plattformarna i den mån sådana använts. Urvalet av plattformar skedde utifrån utredningens kart- läggning av delningstjänster och omfattar i första hand de platt- formar som enligt utredningens uppfattning varit mest kända vid tiden för undersökningen. Urvalet har också gjorts för att kunna spegla en variation av olika varu- och tjänsteområden.

Resultaten visar att de mer inarbetade, webbaserade marknads- platserna för att köpa och sälja begagnade föremål är de klart mest frekvent använda. Blocket är den tjänst respondenterna har mest erfarenhet av. Sammantaget är det drygt sju av tio respondenter som har använt denna plattform under de senaste två åren.

Det finns inga signifikanta skillnader mellan män och kvinnor i användningen av Blocket, men ifråga om ålder är det särskilt per- soner i åldern 30–49 år (79 procent) som använt plattformen. Bo- ende i större städer använder Blocket i större utsträckning än övriga (79 procent).

När det gäller olika grupper på Facebook där syftet är att köpa, sälja, byta eller låna saker, anger 62 procent att de använt sådana. Kvinnor använder sig av Facebook-grupper i klart större utsträck- ning än män med 68 procent kvinnor mot 55 procent män. På mot-

110

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

Figur 4.2 Har du använt någon av nedanstående tjänster eller någon liknande tjänst, för att som privatperson, sålt/köpt, hyrt/hyrt ut, lånat/lånat ut eller bytt varor eller tjänster med annan privatperson någon gång under de senaste två åren?

Flera svar möjliga

Blocket	60 %
Tradera	29 %
Facebook‐grupp,exempelvis köpa‐sälja/byta/låna‐grupper	26%
Airbnb	14 %
Bytesmarknad på fysiskplats	5%
Uberpop	4 %
Couchsurfing	2 %
Skjutsgruppen	2 %
Fritidsbanken	1 %
AirDine	0 %
Snappcar	0 %
Mobilsamåkning	0%
Delbar	0 %
Rentl	0 %
Instawork	0 %
Taskrunner	0 %
Yepstr	0 %
Annan,nämligen:	3%
Annan, minns ej	1%
Nej, har ej använt någon tjänst för sålt/köpt, hyrt/hyrt ut, lånat/lånatut…	25%
Vetej	2%

De nyss redovisade resultaten avser faktisk användning av delnings- tjänster. Vi har även undersökt i vilken utsträckning respon- denterna under de senaste två åren registrerat sig som användare av någon delningsekonomisk plattform. I praktiken avses här web- baserade plattformar, eftersom det i första hand är på sådana en registrering krävs.

Ungefär hälften av respondenterna har gjort en sådan registrering av något slag under den aktuella tidsperioden. I tabell 4:2 visas en jämförelse mellan frekvensen av användning av delningsekonom- iska tjänster inom en rad områden och frekvensen av registrering på plattformar inom samma områden.

Resultaten i denna del visar att det är inom området tillfälligt boende som frekvensen registreringar signifikant överstiger fre- kvensen av användning av delningsekonomiska tjänster. Det kan indikera att detta område inte bara är störst bland de undersökta områdena; det tycks också växa snabbare än övriga.

112

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

Tabell 4.2 Frekvensen av användning av webbaserade delningsekonomiska plattformar inom olika områden jämförd med frekvensen av registrering på sådana plattformar inom samma områden, procent

	Har registrerat sig som	Har använt
	användare

Hyra av boende/fritidsboende	35	27
Övernattning	10	9

Samåkning	10	12
Hyra eller lån av privatbil	4	10

Hyra eller lån av saker utom bil	3	14
Utfört småtjänster eller fått utförda	4	9
Har inte registerat/använt	46	43

Upplevelsen av delningstjänster

Hittills har fokuserats på i vilken utsträckning delningsekonomiska tjänster av olika slag används. Låt oss nu se närmare på vad de respondenter som använt dessa tjänster har för erfarenheter av användningen, exempelvis när det gäller olika slags problem såsom fel, dröjsmål eller tvister. De som använt delningstjänster under de senaste två åren har inledningsvis i denna del tillfrågats om hur de uppfattar sina erfarenheter i termer av positivt eller negativt.

En klar majoritet, 80 procent, har främst positiva erfarenheter. Respondenter i ålderskategorierna 18–29 år (88 procent) samt 30– 49 år (86procent) har i signifikant högre grad positiva erfarenheter jämfört med respondenter i kategorin 50 år eller äldre. Även per- soner i större städer är mer positiva än övriga med 85 procent som har anger att de haft övervägande positiva erfarenheter.

113

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

Figur 4.3 Andelar respondenter med övervägande positiva respektive övervägande negativa erfarenheter av delningstjänster

17%

80%

Övervägande positiva erfarenheter	Övervägande negativa erfarenheter	Vet ej

Tre procent, vilket motsvarar 22 personer, anger att de haft över- vägande negativa erfarenheter av de delningstjänster de använt under de senaste två åren. Den basen är för liten för att slutsatser ska kunna dras om orsakerna till de övervägande negativa erfaren- heterna, men här nämns att det varit mer tidskrävande än förväntat att använda tjänsterna (sju respondenter) respektive att tvist eller problem uppstått i relationen till motparten eller plattformen (fem personer). Av detta torde trots allt kunna utläsas att det är närmast försvinnande få som upplevt så betydande tvister och problem att det lett till övervägande negativa erfarenheter av delningstjänster.

Bland de som har övervägande positiva erfarenheter av delnings- tjänster anser ungefär tre fjärdedelar att det fungerar bra att använda webbplatserna eller apparna och en lika stor andel att det varit oproblematiskt. Sex av tio anser att det varit roligt och spännande. Hälften känner att de gjort nytta när de använt delningstjänster. Det finns inga betydande skillnader mellan kön eller ålderskategorier i dessa resultat. Respondenter i storstäder anser dock i betydligt större utsträckning än övriga att det är roligt och spännande att använda delningstjänster (68 procent). Tre av fyra anser också att plattformar och appar i delningsekonomin fungerar bra när man väl börjat använda dem.

114

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

Relationen mellan användarna

Frågan är då hur användarna uppfattar sin inbördes relationer till andra användare i delningsekonomiska transaktioner. I den rela- tionen är det två privatpersoner som via en plattform kommer överens med varandra om att genomföra en transaktion, exempelvis att samåka, övernatta, utföra tjänster eller hyra föremål.

Nästan sju av tio respondenter (68 procent) som använt del- ningsekonomiska tjänster under de senaste två åren anger att de inte har upplevt några problem med en annan privatperson vid sådana transaktioner. I storstäder är det något fler, 73 procent, som inte upplevt något sådant problem. En fjärdedel uppger å andra sidan att de råkat ut för problem någon eller flera gånger. Vanligast är enstaka problem. Fem procent har upplevt problem vid flera till- fällen. Kvinnor upplever något oftare problem (28 procent) än män (21procent). Bland de upplevda problemen är otrevligt bemötande, försening/utevaro samt problem med betalning vanligast.

Figur 4.4	Vad gällde problemet?
	Otrevligt bemötandefrån motparten
	Otrevligt bemötandefrån motparten	26%
	Försening eller utevaro när vi bestämt att träffas	26%
	Problem med betalning	25%
	Försöktillbedrägeri ellerstöld	19%
Den/de saker, bostäder eller fordon jag hyrt ellerlånat var felaktiga eller sämre än		17%
	förväntat	17%
	förväntat
Problem med förseningav beställd tjänst, kom ej eller blevinteklar itid		15%
Den/de saker, bostäder ellerfordon jag hyrtut eller lånat ut var försämradeeller		9%
	trasiga vidåterlämnandet.	9%
	trasiga vidåterlämnandet.
Problem med skada, sommin motpart orsakat, t.ex. på bostad,bil,verktyg etc.		8%
Tjänsten utfördes sämre än jagförväntat mig (t.ex. vidträdgårdsarbete, städning,		6%
	reparationer)	6%
	reparationer)
	Hot om våld mot migeller anhörig	2%
	Skadegörelse	2%
Diskriminerad på grund av t.ex. kön,etnisk bakgrund,funktionsnedsättningeller		2%
	sexuellläggning	2%
	sexuellläggning
	Andra hot	1%
	Faktiskt våld mot mig eller anhörig	1%
	Annat,nämligen:	7%
	Vet ej	5%

Basen i Figur 4.4 utgörs av 184 respondenter som upplevt problem någon gång. Av figuren framgår att erfarenheter av problem, som lagstiftningen om konsumentköp och konsumenttjänster i första hand är avsedd att motverka, såsom fel och dröjsmål, inte tillhör de

115

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

Figur 4.5 Vad tror du skulle kunna förhindra att du som nyttjare blir lurad vid en affär med en annan privatperson?

	Lagstiftning som reglerar användarnas ansvar	43%
	mot varandra	43%
	mot varandra
	Information tillanvändarna från till exempel
	Konsumentverket eller	40%
	konsumentorganisationer
	Uppföranderegler/branschstandard för
	företag/ organisationer som står bakom	37%
	webbplatser/appar
	Lagstiftning som reglerar verksamheten med	30%
	webbplatser/appar	30%
	webbplatser/appar
	Annat, nämligen:	5%
	Vet ej	19%

Bland de öppna svaren återfinns exempelvis egen vaksamhet, an- vändning av Bank-ID för alla transaktioner, att man får ta del av varandras personuppgifter och ”bättre uppfostran”. Flera anger också bland de öppna svaren att betygssystem för användare är en bra funktion, som kan motverka att problem uppstår. Några separata frågor om sådana betygssystem har även ställts i undersökningen. Låt oss se närmare på vad respondenterna anser om betygsättning och andra trygghetsskapande faktorer.

Trygghetsskapande faktorer

Respondenterna har fått ange vilken av en rad uppräknade faktorer som är viktigast i ett läge då valet står mellan två personer som erbjuder samma nyttighet till samma pris. Endast ett svarsalternativ har kunnat markeras.

Var tredje respondent, 34 procent, anser att bra omdömen från andra användare av plattformen är viktigast vid ett sådant val. I stor-

117

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

Figur 4.6 Viktigaste urvalsfaktor när två personer via en plattform erbjuder samma nyttighet till samma pris

	Personen har fått bra omdömen på	34%
	plattformen	34%
	plattformen
	Personen har givit ut sitt fullständiga namn	18%
	och kontaktuppgifter	18%
	och kontaktuppgifter
	Säkerhet vid leverans eller hämtning	12%
	Enkelhet vid leverans eller hämtning	12%
	Personen har beskrivit sig själv på ett	6%
	förtroendeingivande sätt	6%
	förtroendeingivande sätt
	Personen har liknande bakgrund som jag	6%
	och/eller personer jag känner	6%
	och/eller personer jag känner
	Personen varden jag snabbast fick kontakt	6%
	med	6%
	med
	Personen ser förtroendeingivande ut på bild	1%
	Annat, nämligen:	0%
	Vet ej	5%

Närmare om betygsättning av användare

I detta sammanhang har respondenterna också fått ta ställning till några påståenden, som mer specifikt rör användarnas betygsättning av varandra på delningsekonomiska plattformar.

Det första av dessa påståenden lyder: ”Betygsättning av användare är viktigt om det ska kännas tryggt att anlita privatper- soner för att utföra tjänster via en webbplats eller app för delnings- tjänster.” Tre av fyra instämmer helt eller delvis i detta påstående och 42 procent instämmer helt. En procent tar delvis avstånd och fyra procent tar helt avstånd. Användarnas inbördes betygsättning får därför, och med hänsyn till vad som sagts i det föregående, be- traktas som en viktig trygghetsskapande funktion för användarna i delningsekonomin. Det förutsätter dock att betygsättningen upp- fattas som legitim i det enskilda fallet.

Användarnas förtroende för betygsättningen i generella termer har mätts genom att de fått ta ställning till ytterligare ett påstående

119

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

som lyder: ”Jag känner förtroende för den betygsättning av användare som finns på webbplatser och i appar för delningstjänster.” Resultaten visar att en minoritet, 40 procent, känner en varierande grad av sådant förtroende. Knappt en tiondel, nio procent, instämmer helt i påståendet och 31 procent instämmer delvis. En dryg tredjedel anger att de varken instämmer eller tar avstånd och 16 procent tar avstånd från påståendet. Det innebär att det är betydlig fler som uppfattar betygsättningen som viktig än som känner förtroende för den i dess nuvarande former.

I utredningens kartläggning framgår att betygsättningssystem finns av olika typ och med varierande funktionssätt. Den enklaste formen innebär att användaren anger ett numeriskt värde, t.ex. mellan ett och fem eller ett och 10. Frågan är då hur respondenterna skulle ställa sig till grundläggande funktionskrav på system för betygsättning. Ett sådant krav skulle exempelvis kunna innebära att s.k. ”straffbetyg” inte kan utdelas, dvs. att en användare som på saklig grund fått ett dåligt betyg inte ska kunna svara med ett lika dåligt, men grundlöst betyg. Respondenterna har fått ta ställning till påståendet ”Det borde finnas generella regler för hur betygsättning av användare ska ske på webbplatser och i appar för delningstjänster.”

I detta påstående instämmer en klar majoritet, 66 procent, helt eller delvis. Mer än en tredjedel, 37 procent, instämmer helt och 29 pro- cent instämmer delvis. En mindre andel, sex procent, tar helt eller delvis avstånd från påståendet och 18 procent tar varken avstånd eller instämmer. Detta resultat kan också ställas i relation till de nyss redovisade. Resultaten indikerar sammantagna att stödet för betygsättning är stort, att förtroendet för befintliga betygsystem inte är lika stort samt att det finns behov av förbättringar.

Nära hälften (49 procent) i den yngsta åldersgruppen 18–29 år, samt hälften av de som är bosatta på större städer har ett signifi- kant större förtroende för betygsättning på delningsekonomiska plattformar. Bland dem som har litet eller inget förtroende (16 pro- cent) ser vi att detta gäller män (21procent) i högre grad än kvinnor (13procent). Också de äldsta redovisar betydligt mindre förtroende för betygsättningen. Bland de respondenter som endast använt Blocket, Tradera och liknande plattformar ser vi att förtroendet för betygsättningen är betydligt lägre än bland dem som också använt delningstjänster, 29 procent instämmer helt eller delvis.

120

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

Figur 4.7 Andel respondenter som instämmer respektive tar avstånd från följande påståenden

Betygsättning av användare är viktigt										1%
om det ska kännas tryggt att anlita										1%
om det ska kännas tryggt att anlita					42%		32%		15% 4% 6%
privatpersoner för att utföra tjänster via					42%		32%		15% 4% 6%
en webbplats eller app för…
Det borde finnas generella regler för										3%
hur betygsättning av användare ska ske					37%		29%			3%
hur betygsättning av användare ska ske									18% 3%
på webbplatser och i appar för									18% 3%
på webbplatser och i appar för										10%
delningstjänster										10%
delningstjänster
Jag känner förtroende för den										3%
betygsättning av användare som finns			9%		31%		35%		13%	3%
betygsättning av användare som finns			9%		31%		35%		13%	9%
på webbplatser och i appar för
delningstjänster
	5 Instämmer helt	4		3		2		1 Instämmer inte alls			Vet ej

Relationen mellan användare och plattform

Relationen mellan användare och plattform utgör i regel ett kon- sumentförhållande, dvs. en kommersiell avtalsrelation mellan en näringsidkare och en enskild privatperson. Det gäller i vart fall när plattformen tar betalt för förmedlingstjänsten och kan avse båda parter i en delningsekonomisk transaktion.

I kapitel 3 har framgått att utredningen funnit brister i platt- formarnas information om t.ex. rättsliga roller, priser och kontakt- uppgifter. Mot den bakgrunden har det funnits skäl att undersöka hur användarana ser på information om tjänsten och vad de i övrigt har för förväntningar på plattformen, dvs. i praktiken på det företag eller den organisation som står bakom plattformen.

Pris- och kontaktinformation

De respondenterna som har erfarenhet av delningstjänster har fått ta ställning till en rad påståenden om relationen mellan användare och plattform. Ett första påstående lyder ”Det är överlag lätt att förstå hur webbplatserna/apparna fungerar”. I detta påstående in- stämmer nära sex av tio; 21 procent instämmer helt och 38 procent instämmer delvis. Sex procent tar i varierande grad avstånd från påståendet och 24 procent tar varken avstånd eller instämmer. Det innebär att det är en relativt sett liten minoritet som uppfattar att

121

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

det finns mer eller mindre betydande svårigheter med att förstå hur plattformarna fungerar.

Ett andra påstående avser prisinformation, dvs. vad det kostar att använda plattformens förmedlingstjänst. Påståendet lyder ”Det är överlag lätt att se vad de som står bakom webbplatsen/appen tar betalt om jag hyr ut eller lånar ut något eller säljer en vara eller en tjänst till en privatperson via webbplatsen/appen.” Knappt tre av tio, 29 pro- cent, instämmer helt eller delvis i detta påstående varav åtta pro- centenheter instämmer helt. En ungefär lika stor andel, 27 procent, tar avstånd från påståendet helt eller delvis; nio procent tar helt avstånd. Ytterligare en lika stor andel, 28 procent, tar varken av- stånd eller instämmer.

Ett tredje påstående avser kontaktuppgifter. Sådan information kan ha betydelse för den som vill kontakta företaget i någon ange- lägenhet eller som söker information om dess nationalitet, finansi- ella data m.m. Påståendet lyder ” Det är överlag lätt att hitta kontakt- uppgifter, t.ex. telefonnummer och e-post, till de som står bakom webb- platsen/appen ifall jag behöver fråga om någonting.” I svaren på denna fråga kan en större osäkerhet skönjas. En femtedel har svart ”Vet ej”. En knapp fjärdedel, 23 procent, instämmer helt eller delvis och en dryg fjärdedel, 27 procent tar helt eller delvis avstånd.

Å andra sidan är den andel som i ett följande påstående instäm- mer i att det är viktigt att kunna hitta kontaktuppgifter betydligt större än den andel som instämmer i att det är överlag lätt att hitta dem. Det visar resultaten av detta påstående: ”Det är viktigt att webb- platser/appar som förmedlar delningstjänsterna gör det lätt att se vilka som står bakom webbplatsen/appen, t.ex. med firmanamn och orga- nisationsnummer på webbplatsen/appen.” En klar majoritet, 53 pro- cent, instämmer helt i detta påstående och 22 procent instämmer delvis. Sammantaget instämmer 75 procent helt eller delvis i påstå- endet om att information om vem som står bakom plattformen är viktig för användarna.

Liknande resultat ger påståendet om kontaktuppgifter till det företag som står bakom plattformen. Påståendet lyder: ”Det är viktigt att webbplatser/appar som förmedlar delningstjänsterna gör det lätt att hitta deras kontaktuppgifter (t.ex. telefonnummer och e-post).”

Ett liknande förhållande gäller här, dvs. det är en betydligt större andel som instämmer i att kontaktuppgifterna är viktiga än som instämmer i att det överlag är lätt att finna dem. Sammantaget 84

122

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

procent instämmer helt eller delvis i detta påstående. Även här är det fler än hälften, 64 procent, som instämmer helt.

Allmänna avtalsvillkor

Utredningen har i kartläggningsdelen noteerat att många platt- formar i delningsekonomin tillämpar standardiserade avtalsvillkor och att det finns en stor variation i hur sådana villkor utformas. I undersökningen har vi därför ställt några frågor om avtalsvillkor.

Knappt hälften, 48 procent av respondenterna, uppger att de sällan läser de allmänna villkoren (”det finstilta”) som kan gälla vid användning av webbplatser och appar för delningstjänster. En liten andel, 6 procent, uppger att de alltid läser avtalsvillkoren och drygt var fjärde (26 procent)uppger att de ofta läser dem.

Bland de som enbart har erfarenhet av Blocket och Tradera är det färre, 18 procent, som uppger att de ofta läser allmänna villkor. En knapp femtedel, 17 procent, läser aldrig och tre procent uppger att de inte känner till att det finns allmänna villkor. En nästan dub- belt så stor andel män, 23 procent, som kvinnor, 12 procent, anger att de aldrig läser det finstilta. Respondenter över 65 år läser i högre grad än övriga alltid de allmänna villkoren.

Tryggare och mindre trygga delningstjänster

I det föregående har konstaterats att plattformar för att hyra eller hyra ut den egna bostaden eller fritidsbostaden till en privatperson är den klart vanligaste typen av delningstjänst. Vi har också sett att ”otrevligt bemötande” är det klart vanligaste av de problem som redovisas i relationen mellan användarna. I det följande redovisas respondenternas syn på hur tryggt eller otryggt det i nuläget skulle kännas att tillhandahålla, respektvive att bli tillhandahållen, olika typer av delningsekonomiska tjänster.

Den första frågan i denna del handlar om respondentens känslor inför att själva tillhandahålla en nyttighet, såsom att hyra ut sin bostad, bil eller trädgårdsredskap eller att ha en okänd privatperson som samåkare i den egna bilen.

I egenskap av tillhandahållare är det småtjänster som respon- denterna tycker känns tryggast. Knappt hälften, 46 procent, tycker

123

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

Figur 4.8 Respondenternas känsla av trygghet respektive otrygghet inför att erbjuda andra privatpersoner olika delningstjänster, procent

Utföra tjänster som trädgårdsarbete,…			12%			33%				30%	9%3%12%
Hyra ut din bostad, sommarstugaeller…			7%	26%				30%			16%	14% 7%
Ta med någon annan privatperson att…			8%	24%				32%			18%	8% 9%
	Hyra ut leksaker		9%	23%				21%		12% 10%		25%
Anordna måltider för andra privatpersoner…			9%	21%			24%			19% 11% 17%
Hyra ut dina verktyg, som sticksåg,…			5%	19%			27%			19%	14%	16%
	Hyra ut fritidsutrustning		5%	18%			30%			18%	11%	18%
	Hyra ut kläder		5%	16%			26%	15%			19%	19%
Hyra ut dyrare maskiner som gräsklippare,…			3%	16%			26%	21%			18%	15%
	Hyra ut din båt		3% 7% 20%				19%			21%		32%
Att tillfälligt låta andra hasin arbetsplats…			1% 9% 18%				25%			32%		15%
	Hyra ut din bil		2% 7% 19%				26%			32%		14%
	5 Mycket tryggt	4			3		2		1 Mycket otryggt				Vet ej

På ungefär samma nivå finns tjänsten att upplåta bostaden som arbetsplats; 57 procent anser att det skulle kännas ganska eller mycket otryggt att låta okända personer arbeta i den privata bostaden.

De respondenter som endast använt Blocket, Tradera uppfattar genomgående de aktuella tjänsterna, oavsett typ, som mer otrygga att tillhandahålla än övriga respondenter.

Då är frågan hur respondenterna känner inför att själva använda olika delningstjänster, som andra privatpersoner tillhandahåller. Resultaten ansluter i vissa delar väl till vad som nyss sagts beträf- fande den första partskonstellationen. Där uppfattades uthyrning av bostad eller fritidsbostad som näst tryggast efter att utföra små- tjänster. När respondenterna i stället får värdera trygghet i egen- skap av den som efterfrågar tjänsten uppfattas hyra av bostad eller fritidsbostad som tryggast, följd av att vara köpare av småtjänster. Fler än hälften, 56 procent uppfattar det som tryggt eller mycket tryggt att hyra en annan privatpersons bostad medan 41 procent anser att det känns tryggt eller mycket tryggt att få småtjänster utförda av okända privatpersoner. Även här anger respondenter i Stockholmsregionen, 63 procent, och personer i åldrarna 30–49 år, 64 procent, i högre grad än övriga att en sådan tjänst känns trygg. Respondenter i Stockholmsregionen är generellt mer positiva till samtliga tjänster än övriga, dock med undantag för samåkning och att tillfälligt jobba hemma hos någon.

125

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

Att hyra en annan privatpersons bil känns något mindre otryggt än att hyra ut den egna bilen. En knapp tredjedel, 30 procent, anser att en sådan hyresrelation skulle kännas ganska eller mycket otrygg, medan 28 procent uppfattar det som tryggt eller ganska tryggt.

Respondenter som är 49 år eller yngre redovisar överlag större känsla av trygghet än de som är äldre. Det gäller i stort sett genom- gående. Även här ser vi också att de som enbart använder Blocket m.fl. liknande plattformar, uppfattar relationen med att den som efterfrågar en delningstjänst som mer otrygg än övriga respon- denter. Det gäller för samtliga tjänstetyper och områden och skill- naden är genomgående signifikant.

Figur 4.9 Respondenternas känsla av trygghet respektive otrygghet när olika delningstjänster erbjuds av andra privatpersoner, procent

Hyra en annan privatpersons bostad,…	17%		39%			28%		6%4%6%
Få tjänster som trädgårdsarbete, reparationer,…	11%	30%			35%		10%5% 9%
Hyra en annan privatpersons verktyg, som…	10%	28%			28%	14% 6% 13%
Samåka med en annan privatperson	10%	26%			30%		16%	9% 9%
Hyra en annan privatpersons dyrare maskiner…	8%	27%			31%	15%		8% 12%
Hyra fritidsutrustning av en annan privatperson	8%	26%			32%	13% 6%			15%
Delta i måltider som en annan privatperson…	9%	24%			28%	18%		8%	14%
Hyra leksaker av en annan privatperson	11%	19%			26%	11% 7%		26%
Hyra en annan privatpersons bil	6%	22%			29%	17%	13%		13%
Hyra en annan privatpersons båt	6%	20%		30%		14%	10%		21%
Hyra kläder av en annan privatperson	6%	16%	24%		16% 16%			22%
Att tillfälligt hadin arbetsplats hemma hos…	4%14%		27%		22%		15%		17%

5 Myckettryggt 4 3 2 1 Mycket otryggt Vet ej

Vägledning och tvistlösning

Det är tydligt, både i den förstudie genom fokusgrupper som före- gick enkäten och i enkätresultaten, att respondenterna känner tillit till de förmedlande plattformarna när det gäller hjälp och stöd om problem uppstår. Nära två tredjedelar i den kvantitativa under- sökningen har instämt i påståendet ”De som står bakom webbplats- erna/apparna ska aktivt bidra till att lösa eventuella tvister som kan uppstå mellan mig och en annan användare.” Denna uppfattning är särskilt vanlig bland de yngre, 18–29 år, där 70 procent instämmer i påståendet.

126

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

Att de digitala plattformarna i sig bidrar till trygghetsskapande i relationen med andra privatpersoner visar sig i hur respondenterna förhåller sig till två andra påståenden. De första av dessa lyder: ”Det känns tryggt att dela saker och tjänster med andra privatpersoner om vi båda är användare av och har fått kontakt via en webbplatt- form/app som ett företag/organisation står bakom.” Knappt 40 pro- cent av samtliga instämmer helt eller delvis, 12 procent instämmer helt och 15 procent tar helt eller delvis avstånd. När samma påstå- ende testas beträffande analoga plattformar och Facebook-grupper, är det färre som instämmer i att detta är tryggt och fler som tar avstånd. Påståendet lyder: ”Det känns tryggt att dela saker och tjänster om man träffats genom t.ex. en tidningsannons, en Facebook- grupp eller anslagstavlan i en butik.” I detta instämmer 27 procent helt eller delvis medan en knapp fjärdedel, 24 procent tar helt eller delvis avstånd.

Men det är inte bara en aktiv tvistlösning som i många fall för- väntas av de webbaserade plattformarna för delningstjänster. Nästan hälften av samtliga anser också att det företag som står bakom plattformarna ska betala ersättning om inte motparten gör rätt för sig. Påståendet lyder: ”De som står bakom webbplatserna/apparna ska ta ekonomiskt ansvar och ersätta mig om den andra privat- personen inte betalar enligt överenskommelse.” I detta påstående instämmer 48 procent och en dryg fjärdedel instämmer helt. En fjärdedel tar helt eller delvis avstånd från påståendet.

Respondenterna har också fått ange till vem de tror de kan vända sig vid en tvist med en annan privatperson, som man fått kontakt med via en plattform för delningstjänster. Här återkommer indikationen på ett betydande förtroende för de förmedlande platt- formarna, som 42 procent av samtliga anger som den som man kan vända sig till. I andra hand anges Polisen, med 34 procent.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) prövar inte tvister mellan privatpersoner. Trots det har en knapp tredjedel, 29 procent, angivit att man kan vända sig till ARN vid en delningsekonomisk tvist med en annan privatperson. Ungefär vardera en fjärdedel har pekat ut Konsumentombudsmannen (KO), Konsumentverket (Hallå konsument) respektive kommunal konsumentvägledning, som lämpliga instanser vid delningsekonomiska tvister mellan privat- personer. En förhållandevis liten andel, sex procent, har angivit alternativet att det inte går att få en rättslig prövning av transaktioner

127

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

i delningsekonomin. Emellertid har en femtedel angivit alternativet ”hos tingsrätten”.

I detta sammanhang har också några frågor ställts om respon- denternas syn på statens och kommunernas ansvar för vägledning, tillsyn och författningsreglering inom delningsekonomin.

Knappt hälften, 46 procent, anser att staten eller kommunerna borde ge opartisk vägledning till privatpersoner som använder del- ningstjänster. En knappt hälften så stor andel, 21 procent, tar helt eller delvis avstånd från ett sådant förslag. Det finns också, hos en knapp tredjedel, en uppfattning som innebär att företagen i del- ningsekonomin behöver lagreglering och tillsyn. En större andel än så, över hälften eller 55 procent anser att rättsförhållandet mellan privatpersoner i delningsekonomiska transaktioner behöver lagreg- leras. Denna andel är betydligt större än den som upplevt problem av en typ som kan motverkas med lagstiftning. Som tidigare fram- gått är det vanligaste problemet ”otrevligt bemötande” och det låter sig knappast lagstiftas bort. Möjligen kan en sådan lagregelring ge upphov till en högre grad av trygghet, som skulle leda till att fler använder delningsekonomiska tjänster och oftare. Resultaten på den fråga vi redovisar sist i den kvantitativa delen, och som handlar om vad som kan bidra till mer delningsekonomi, indikerar bl.a. det.

Vad som kan bidra till mer delningsekonomi

Slutligen har respondenterna fått ange vad som krävs för att han eller hon ska börja använda delningsekonomiska tjänster eller att använda dem oftare än i dag. Som framgått i det föregående är det, oavsett tjänstetyp, vanligast att tjänsterna använts 1–3 gånger under de senaste två åren. Frågan är alltså vad som krävs för att respon- denterna ska dela mer. Basen utgörs här av de 1 789 personer som efter den första screeningen definierades som användare i vid mening.

Här återkommer det upplevda behovet av lagar som skyddar privatpersoner i delningsekonomiska transaktioner. Det är det alter- nativ som flest, 37 procent, har markerat. En officiell kvalitets- märkning eller certifiering av typen ”Trygg E-handel”, är också en åtgärd som har stöd bland respondenterna. En tredjedel har angett detta alternativ. På tredje plats i ordningen kommer tillgång till enkel och billig tvistlösning, som markerats av 28 procent. En dryg

128

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

femtedel har inte tagit ställning genom att markera svarsalternativet ”Vet ej”.

Figur 4.10 Vad krävs för att du i framtiden skulle börja med att, alternativt oftare än nu, använda delningstjänster, procent

Attdetfinns lagar somskyddar privatpersonerna bättre om…	37%
Attdetfinns officiell kvalitetsmärkning på…	33%
Tillgångtillenkel och billig tvistlösningom detblir problem	28%
Tydligare ansvarsfördelning mellan de privatpersoner som…	26%
Mer pålitligbetygsättningav deprivatpersoner jag kommer i…	24%
Tillgång tillbra,oberoende rådgivning vid eventuella problem	24%
Tydligare ansvarsfördelning mellan privatpersoner och…	24%
Lönadesigbättre ekonomiskt	18%
Attföretagoch organisationer som stårbakomwebbplatser…	17%
Attfler gör det	13%
Att dettar mindre tid atthitta det jagbehöver	13%
Enklare att användawebbplatserna/apparna	11%
Större utbud	9%
Attwebbplatserna/apparna aktivt skamotverka diskriminering	7%
Annat, nämligen:	3%
Vetej	21%

4.2.2Djupintervjuer med vana användare

Sedan resultaten i den kvantitativa delen analyserats har en inter- vjuguide för fem djupintervjuer med vana användare av delnings- tjänster tagits fram. Syftet med intervjuerna har varit att i kvalita- tiva termer belysa några av enkätresultaten. Intervjupersonerna har valts ut strategiskt, så att flera olika varu- och tjänsteområden kommit att omfattas. Vidare har två av de intervjuade valts ut på grund av sin stora erfarenhet av delningsekonomiska tjänster utan- för den mer renodlade kommersiella sfär, som i huvudsak domi- neras av webbaserade delningsplattformar. Djupintervjuerna har utförts av Novus på uppdrag av utredningen.

Introduktion av intervjupersonerna

Respondent 1 är kvinna, bosatt i en större stad, med mycket stor erfarenhet av delningstjänster. Hon har hyrt och hyrt ut lägenhet, samåkt, hyrt och lånat ut saker, varit på hemmarestauranger, utfört småjobb och fått dem utförda, erbjudit kontorsplats hemma hos sig och skänkt bort mat.

Respondent 2 är man, bosatt i storstad, har stor erfarenhet av att låna och låna ut sovplats, men även att vara förare och passagerare

129

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

vid samåkning samt att använda sig av Facebookgrupper för att hitta saker.

Respondent 3 är man, bosatt på en mindre ort, och med stor er- farenhet av samåkning samt av att använda Facebook-grupper.

Respondent 4 är man, bosatt i storstad, med stor erfarenhet av samåkning, men även av att hyra och hyra ut lägenhet.

Respondent 5 är kvinna, bosatt i storstad, med stor erfarenhet av få småjobb utförda via delningsplattformar, samåkning, hyra och hyra ut lägenhet samt av bytesgrupper på Facebook.

Resultat

Den sociala aspekten

De personer som har intervjuats har alla stor erfarenhet av del- ningstjänster, men inom lite olika områden. En har mycket stor erfarenhet av Airbnb, en annan av Couchsurfing, en tredje av Sam- bil, en fjärde av GoMore och en femte av UberPOP, Airbnb och Taskrunner.5 Samtliga har använt eller testat flera olika delnings- tjänster. Gemensamt för intervjupersonerna är att det sociala är en av de största fördelarna vid användandet av delningstjänster. Det är ett sätt att knyta folk närmare varandra, umgås mer tillsammans. Det handlar om samverkan, trygghet, naturliga möten; ett socialt nätverk.

Respondent 2, som har stor erfarenhet av Couchsurfing, säger att det han får ut av att låna ut sin soffa är ”att träffa en ny människa, en ny ingång att träffa människor”. Han talar också om att det handlar om själva upplevelserna, mötet mellan människor. ”99 procent av befolkningen är trevlig var än man är, det är väldigt sällan man träffar någon man inte kommer överens med. Det beror på vad man är för person, om man är öppen för gemene man.”

Respondent 4, som varit en flitig användare av transporttjänsten GoMore säger att ”det sociala är mycket viktigt”. Man ställer upp, det handlar inte bara om pengar, utan mycket om den sociala biten. Det är kul att ställa upp. Man träffar ju trots allt främlingar, och man har chans att bli goda vänner.

5 Uber upphörde under hösten 2016 att erbjuda tjänsten UberPOP.

130

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

Den sociala aspekten kommer även upp när vi talar om trygghet vid användning av delningstjänster som tillhandahållare av nyttig- heter. Att i den egna lägenheten erbjuda okända personer nattlogi känns inte otryggt för respondent 4: ”Nej, man har ju haft kontakt innan.” Mycket handlar också om personkemi. Denna respondent uttrycker att han inte är rädd för att det ska hända något om man bjuder hem någon man inte känner; det handlar mer om social rädsla; att man är vaksam på att personen ska trivas.

Även i spänningsfältet mellan den kommersiella och den icke- kommersiella delen av delningsekonomin kommer det sociala upp. Respondent 1 anser att användarna är mer engagerade, mer inrik- tade på social interaktion och inte på pengar när det handlar om icke-kommersiella delningstjänster.

Respondent 5 skiljde sig något från övriga intervjuade, som i främst betonade det sociala som den viktigaste anledningen att använda delningstjänster. Även för respondent 5 var det sociala viktigt, men det var den praktiska aspekten vid delningstjänster, att det underlättade i vardagen, som i första hand gjorde att hon använde sig av det. ”För att underlätta min vardag först och främst. För att jag gillar, idén bakom, tycker om känslan av att individer hjälper varandra utan att riktigt känna varandra; det stärker sam- hörigheten i samhället.” Respondent 5 har använt Taskrunner vid flera tillfällen, exempelvis för att få skräp bortkört då hon inte har bil, till att frakta möbler osv. Hon pratar om fördelarna med att använda sig av delningstjänster jämfört med traditionella tjänster; att det är billigare, mer flexibelt och pengarna går direkt till indi- viden. ”Framför allt utnyttjar jag delningstjänster för att det löser pro- blem som jag inte kunde lösa tidigare.”

Andra fördelar som nämns är de miljömässiga, resursmässiga sidorna av delningsekonomi samt de ekonomiska. Respondent 3 betonar starkt att man ska dela med människor med mindre resurser, att man ska hjälpa varandra och att det inte borde finnas avgifter. Detta håller även respondent 2 med om. Han menar att ”så fort det är pengar inblandat blir det problem. Det finaste vore om alla kunde dela och låna sakar av varandra.”

131

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

Positiva erfarenheter

Samtliga respondenter har övervägande positiva erfarenheter av delningstjänster. Några nämner någon tråkig upplevelse, men det är enstaka, mindre händelser, som inte har färgat deras generella inställ- ning till delningstjänster. Det negativa handlar om att det tar mycket tid, att någon inte dykt upp, att man fick ett dåligt betyg eller lik- nande. ”Jag har 99 procent positiva erfarenheter, 1 procent negativa. Det enda negativa är att det tar mycket tid.” (Respondent 2).

Respondent 4 har en liknande uppfattning. ”Enda negativa jag kan säga är att folk ändrar sig så snabbt. Att folk har avbokat på kort varsel, man kanske har köpt lite sallad så man ska ha en trevlig resa, och man har haft lite förväntningar på att få träffa en ny kontakt och kanske t.o.m. utveckla vänskap. Det är inte själva appens fel, och man kan inte bli arg på den som ändrar sig. Vissa appar har mer bökig lay out, mer bilder etc, men det kan ju inte påverka heller. Ingen har varit otrevlig.”

För respondent 3 är det negativt att personer som bor långt bort gör förfrågningar om att låna hans bil, han ”förstår inte varför någon i Kiruna vill byta bil med honom som bor på ett helt annat ställe”. Det som upplevs som negativt beror alltså främst på något som den andra privatpersonen gör eller inte gör. Det som framträtt i fokus- grupperna och i den kvantitativa undersökningen ser vi även i djup- intervjuerna. Det finns en inställning om att man måste räkna med att det kan uppstå problem vid användning av delningstjänster, men att man måste lita på folk om man ska ge sig in i det.

Tillit som grundförutsättning

De flesta intervjupersonerna beskriver sig själva som tillitsfulla personer. De är öppna, sociala människor som gillar att testa nya saker. För att kunna ta del i delningsekonomin måste man lita på att andra privatpersoner vill väl och gör rätt för sig.

Respondent 4 talar om en community-känsla, som finns till exempel på Couchsurfing. Den innebär att folk som finns på den plattformen gör det för att träffa nya människor. Hon hade erfar- enhet av att en person hon skulle övernatta hemma hos lämnade dörren olåst för henne när han inte var hemma. Hon tycker att ”det är fint att känna sådan tillförlit för människor”.

132

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

För respondent 3 är det viktigt att få den andra privatpersonens telefonnummer. Respondent 1 anger att det vid uthyrning av bostad är viktigt för henne att få motpartens namn, lite information om personen, vad som är syftet med besöket samt att hon kollar deras betyg och omdömen på plattformen. Ibland gör hon egen research, exempelvis kollar Facebook och Linkedin. Hon uttrycker att: ”Jag försöker hitta ett sätt att bygga upp så mycket trygghet som jag behöver för att det ska kännas bra.” Respondent 1 och 2 säger att de var mer noggranna i början. Eftersom de har, hyrt ut sin bostad eller soffa mer och mer, och det har gått bra, så kollar de inte lika noga längre.

Vid problem räknar respondenterna med att man löser det med den andra privatpersonen. Men de redovisar också en inställning som innebär att man får räkna med att något går sönder eller att allting inte alltid går som planerat. Flera uttrycker att man måste vara medveten om riskerna. Respondent 5 säger att man är med- veten om att det är privatperson som utför arbetet och det är en risk man får ta, det bygger på att man har förtroende för varandra.

Respondent 2 berättar att en kille lånade en cykel men lämnade tillbaka den i bedrövligt skick. Det är en risk när man lånar ut. ”Jag gjorde inte så mycket med det, han cyklade vidare. Det är sådant som händer, tyvärr. Det saknas ramverk för vad som händer om saker och ting går fel.”

När det gäller användarvillkor, avtal och försäkringar är detta inget någon av respondenterna läser, upprättar eller känner till i större ut- sträckning. Respondent 2 säger att han först börjar läsa användar- villkor på plattformar när han har börjat använda en tjänst mycket. Ofta är det långa dokument som man inte orkar läsa, Airbnb:s exempelvis. ”Deras användarvillkor är på 25 A4-sidor. Man orkar inte ta sig genom det. Och det är precis så de vill att det ska vara.”

Respondenterna förlitar sig oftast på sin egen magkänsla. Respondent 4 beskriver sig själv som en väldigt god människokän- nare. Att ha koll på eller skaffa försäkringar och avtal innan man delar är inte något man gör, men som finns där som något de tänker att de borde göra, som man borde ha.

”Jag säkerställer inte själv att försäkringar eller kontrakt finns. Allt går på känsla. Dels för personen, om det är någon man känner lite grann. Att låna ut till helt okänd, utan referenser, i ett helt nytt system, jag gör inte det direkt heller. Bra om det finns. Men det är bara en sak

133

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

på nätet.” För riktig trygghet behövs deposition eller försäkring enligt Respondent 2.

Respondent 4 uppger att om något gått sönder eller blir stulet skulle han först och främst försöka lösa det med den andra privat- personen, och gå till försäkringsbolaget om det inte löste sig. ”Jag skulle ändå prata med personen och försöka lösa det, men löser man det inte är man beredd att ta självrisken. Om personen dummade sig skulle jag vara mer krävande. Men försäkringen främst.”

På frågan om de vart man kan vända sig vid tvist med en privat- person eller en plattform är det några som nämner Allmänna re- klamationsnämnden, Konsumentverket, banken, tingsrätten medan andra inte vet alls. Respondent 5 tycker att individerna får lösa det själva om det uppstår ett problem. ”Om en kompis lånar en kratta av mig och den blir borta, då kan jag inte vända mig till någon. Individ- erna får lösa det sig emellan. Eller svälja det och köpa en ny kratta”.

Inte alla ser det som ett ansvar för plattformen att hjälpa till om problem uppstår mellan användarna. Respondent 1 beskriver att fokus ligger på den andra privatpersonen, inte företagen bakom plattformarna. ”Det huvudsakliga är inte med plattformen, utan med privatpersonen. Jag köper inte tjänsten av plattformen, men av privat- personen. Sen är plattformen mellanhand.” På frågan om han tror han skulle få hjälp av en plattform för att lösa en tvist svarar respondent 4 att det förmodligen står i villkoren att man kan få en viss hjälp. ”Men det är väl som med Ebay eller Tradera, de tar inget ansvar, man står där med skägget i brevlådan. Jag skulle bara betala tillbaka pengarna vid tvist. Kan bli obehagligt.” Samma person tycker, å andra sidan, att om en person hypotetiskt sett skulle ha bokat upp sig för flera dagar och sen ändrar sig, då handlar det om pengar så ”Det kan gå helt åt skogen”. ”Då får företaget ta smällen, de får ju dåligt renommé.”

Närmare om synen på plattformarna

Förtroendet för plattformarna varierar med hänsyn till vilka man har använt, hur transparenta de är, vad man har hört, om de har ratingsystem osv. Respondenterna 1 och 5 berättar om positiva upplevelser med Airbnb respektive UberPOP där respondent 1 har upplevt en situation där en övernattningsgäst har krävt pengarna

134

SOU 2017:26

Användarna i delningsekonomin

tillbaka och Airbnb stod för kostnaden och återbetalde inom en dag. Respondent 5 har reagerat på att en chaufför tagit en längre väg än nödvändigt, skickat in klagomål, fått återkoppling inom en halvtimme och pengarna tillbaka från UberPOP.

Det är få som uppger att de tar reda på särskilt mycket om före- tagen bakom plattformarna. Detta beror nog främst på att de flesta inte har haft större problem, men också på att man inte ser platt- formarna som något annat än en marknadsplats eller en förmedlare. Att det sällan handlar om större belopp kan också spela in. Re- spondent 4 säger att han inte brytt sig om att ta reda på något mer om företaget bakom. ”Trevlig och avancerad hemsida. Bra renommé i media. Det räcker för mig. Samma sak om jag skulle köpa en pro- dukt. Köper man cornflakes, så köper man det. Googlar inte bolaget bakom. Det handlar faktiskt inte om liv eller död.”

När det gäller betygsättning anser flera av respondenterna att det är bra att detta finns, men att man hellre ska se på det som ett skydd mot dåliga upplevelser (Respondent 1), en indikation, inget man kan lita till 100 procent. Enligt samtliga respondenter är man mer generös med betyg för att vara snäll. Respondent 1 tycker att betygsättning (betyg, beskrivningar) är viktigt men inte att platt- formarna ska sålla ut personer på grund av detta. Hon tycker att det ska vara stor variation på plattformarna, så om någon har fått ett dåligt betyg, men är ett billigt alternativ, är det upp till använd- arna att bedöma vad som är viktigast. Respondent 4 tycker att det är viktigt med ratingsystem; det ger honom en chans att visa vem han är. Han berättar att han säljer mycket på eBay och av 5 000 kommentarer är ”3–4 stycken dåliga, och det gör ju ont varje gång”. Respondent 5 har högt förtroende för betygen och litar på de om- dömen som finns på sajterna hon använder. Att hon har ett högt förtroende för de sajter som hon använt skapas framför allt av rat- ingsystem. Hon säger att ”om det finns en person som delar hela tiden och som blir poängsatt, blir detta ett tydligare incitament att göra ett bra jobb, göra det man kommit överens om. Jag upplever att de som använder delning tar det på allvar”.

De flesta av respondenterna har inte tänkt särskilt mycket på datahantering och risker med den. Respondent 2 uppger att han tycker mer om Trustroots än Couchsurfing eftersom han säger sig veta att Couchsurfing säljer information till Facebook. Å andra sidan ser han det som ett nödvändigt ont för Couchsurfing, men

135

Användarna i delningsekonomin

SOU 2017:26

han tycker att företagen bakom ska vara ärliga med och redovisa att de gör detta. Respondent 1 har hellre inte funderat kring datahan- teringen, men tycker det vore intressant om plattformarna kunde koppla ihop sina betygssystem, samtidigt som det skulle innebära en risk med mycket information samlat på ett ställe.

Respondent 1 och 3 berättar att de efter en första kontakt med en annan privatperson, nästa gång kontaktat varandra utan platt- formens medverkan.

Regleringar

Ingen av respondenterna har någon större tro på en reglering av delningsekonomin. Respondent 1 tror att det skulle hindra att flera tjänster etablerar sig och tycker att fokus borde vara på att göra det lättare att använda delningstjänster:

”Jag tror att reglering skulle vara skadligt för framväxten av nya plattformar. Det skulle minska värdet av delningsekonomi – det mer personliga, att det är användare som skapar upplevelserna. Man riskerar att ta bort det elementet. Generellt är delningsekonomi ett begrepp som vi använder, men det är svårt att definiera vad det inne- bär och inte. Vi pratar om hur vi ska reglera delningsekonomi, men den är för heterogen för att reglera på ena eller andra sättet. Det finns en massa olika branscher; taxi, hotell, restaurang - i dag finns det olika regleringar för de traditionella branscherna – för var och en, inte samlat. Jag tror snarare att inom delningsekonomi måste man också titta på varje bransch också, så som med UberPOP följer man taxi- reglering.”

Respondent 5 tycker att man hellre ska sänka kraven på taxi- branschen, så det blir lika enkelt för dem och andra företag som utkonkurreras som för UberPOP. Hon anser att delningsekono- min borde vara en statligt fredat zon: ”Delningsekonomi är en form av att göra grannskapet, bekantskapskretsen större – det offentliga, staten har inget att göra med att jag lånar ut krattan till en granne via en delningstjänst. Det borde vara en fredad zon från staten. Där gör staten bäst i att hålla sig borta, inte förmedla och förstöra.”

Respondent 2 tycker att staten ska reglera vad företagen infor- merar om samt att staten ska främja den ideella delen av delnings- ekonomin, t.ex. stödja Skjutsgruppen med medel till att utveckla en

136

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

Regler om tvistlösning finns i rättegångsbalken. I konsument- förhållanden finns också möjlighet att, under vissa förutsättningar, få tvister prövade i Allmänna reklamationsnämnden (ARN) och de övriga nämnder för alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden som kan pröva sådana tvister.

I det följande beskrivs ett antal lagar och andra rättsregler, som på olika sätt är relevanta mot bakgrund av utredningens uppdrag. Utredningen har bedömt att det finns behov av en översiktlig beskrivning av de rättsregler, vars ändamålsenlighet utredningen ska resonera om. Vi inleder med några iakttagelser om användarnas och plattformarnas rättsliga ställning i förhållande till varandra. Därefter ska vi se närmare på vilka befintliga regler i förmögenhetsrätten som eventuellt kan gälla mellan användarna i delningsekonomin. Frågan om, och under vilka omständigheter, den tillhandahållande användaren är näringsidkare i konsumenträttslig mening är här av central betydelse. Avslutningsvis behandlas marknadsrättsliga regler, förbud mot diskriminering, bestämmelser om tvistlösning samt vissa relevanta skatteregler.

I följande kapitel 6 ska tillämpligheten av de olika regelverken undersökas utifrån ett antal typfall, där privatpersoner hypotetiskt genomfört olika slag av delningsekonomiska transaktioner.

5.2Partsrelationer i delningsekonomin

I kapitel 2 har en huvudmodell för delningsekonomiska transak- tioner beskrivits och i kapitel 3 har vi undersökt olika tillämpningar av denna modell. Modellen innebär, typiskt sett, att en fristående aktör, i regel ett företag som tillhandahåller en webplattform, för- medlar varor, tjänster och andra nyttigheter mellan privatpersoner.

I en sådan modell har vi att göra med två olika slag av partsrela- tioner. En av dessa är relationen mellan de privatpersoner som utför den delningsekonomiska transaktionen. Den andra relationen uppstår mellan, å ena sidan, användarna, dvs. privatpersonerna och, å andra sidan, plattformsföretaget. I den senare relationen gäller i normal- fallet konsumenträtten om tvist skulle uppstå mellan användaren och företaget. Det förutsätter att tvisten avser den tjänst, eller en del av den tjänst, som företaget åtagit sig att tillhandahålla, exempelvis att hantera betalningsströmmar mellan användarna. Vidare kan platt-

140

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

formsföretagets uppträdande på marknaden prövas enligt det mark- nadsrättsliga regelverk, som ska beröras nedan. Innehållet i, och omfattningen av, den tjänst som plattformen erbjuder enskilda kon- sumenter, och på vilken den konsumenträttsliga lagstiftningen alltså kan tillämpas, måste bedömas från fall till fall, bl.a. utifrån informationen på plattformen och innehållet i de allmänna villkor som plattformen tillämpar.

Om ett konsumentförhållande ska uppstå krävs att plattformen tar betalt för förmedlingstjänsten. Det krävs dock inte att betalning sker med pengar för att ett konsumentförhållande ska uppstå. Även andra typer av vederlag kan bli aktuella, såsom att användaren över- låter rätten till sina data till plattformen.1 Det är f.ö. ett vanligt sätt att ta betalt på sociala medier. Facebook t.ex. kan sannolikt inte betraktas som en gratistjänst, eftersom användaren måste överlåta rätten till data, inklusive rätten till fotografiska bilder eller filmer, till Facebook innan tjänsten får användas.2 Härav följer att båda an- vändarna i en delningsekonomisk transaktion, dvs. både den som beställer t.ex. en tjänst och den som utför tjänsten, kan ingå i ett konsumentförhållande med den tjänsteförmedlande plattformen i de prestationer som plattformen åtagit sig att utföra åt användarna, t.ex. att förmedla kontakt och hantera betalningsströmmar.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har nyligen prövat ett ärende i en delningsekonomisk relation mellan plattform och använ- dare.3 Tvisten bedömdes avse en del av den tjänst plattformen erbjöd användaren inom ramen för ett konsumentförhållande.

En privatperson (A) hade hyrt ut sin bil till en annan privat- person (B) via en webbplattform avsedd för förmedling av sådana hyresavtal (företaget). B lämnade tillbaka bilen senare än avtalat. I anledning härav krävde företaget för A:s räkning B på avtalsenliga förseningsavgifter, som B dock inte betalade. A krävde då att företaget skulle betala ut avgiften till honom trots att B ännu inte betalat den

1Se kommissionens vägledning (SWD(2016) 163) om genomförandet av direktiv 2005/29/EU om otillbörliga affärsmetoder s. 99 f.

2Av Facebooks användarvillkor framgår följande: ”För innehåll som skyddas av upphovsrätten, t.ex. foton eller filmklipp (Skyddat innehåll), ger du oss uttryckligen följande behörighet, i enlighet med dina sekretess- och applikationsinställningar: Du beviljar oss en icke-exklusiv, överföringsbar, vidarelicensierbar, royaltyfri, global licens att använda allt Skyddat innehåll som du publicerar på eller i anslutning till Facebook (Innehållslicens). Den här Innehållslicensen upphör att gälla när du tar bort ditt Skyddade innehåll eller ditt konto, förutsatt att innehållet inte delats med andra som inte tagit bort det.”

3ARN:s ärende 2016-05631.

141

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

till företaget. Detta avvisades av företaget. ARN fann att A, enligt villkoren för förmedlingstjänsten, hade rätt till förseningsersättning med avdrag för provision oavsett om B betalat den till företaget eller inte.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ett företag som driver en delningsekonomisk plattform, och som på ett eller annat sätt tar betalt för sin förmedlingstjänst, kan få ansvara för vissa för- pliktelser i avtalet mellan användarna, t.ex. för ersättning på grund av en användares dröjsmål med att återlämna föremål som hyrts av en annan användare. Omfattningen av förtegets ansvar i denna del får avgöras från fall till fall utifrån innehållet i avtalsvillkoren, den information som ges på plattformen och övriga omständigheter.

Det har också diskuterats huruvida ett företag som driver en del- ningsekonomisk plattform skulle, i mer generella termer, kunna anses vara part i avtalet mellan användarna. Enligt allmänna avtalsrättsliga principer kan en sådan situation, i vart fall teoretiskt, uppstå under vissa förutsättningar. Så skulle exempelvis kunna vara fallet om platt- formen agerar självständigt genom att ingripa i avtalet mellan använ- darna. Ett sådant självständigt agerande kan exempelvis avse anvis- ningar om prissättningen på den förmedlade nyttigheten, som måste följas av användarna, eller tvingande regler om tillämpning av andra avtalsvillkor mellan användarna än priset.

Vidare bör vägas in om plattformen tillhandahåller någon form av produktionsmedel som behövs för att nyttigheten ska kunna pro- duceras. Sådana medel kan t.ex. utgöras av verktyg som krävs för att utföra en viss tjänst eller fordon som behövs för att utföra ett transportuppdrag. Ytterligare omständigheter, som kan tyda på ett ingripande agerande från plattformen sida, är krav på särskild arbets- klädsel, dekaler eller andra varukännetecken, som användaren ska vara försedd med när en tjänst tillhandahålls. Ett exempel är om en bil- förare vid samåkning förutsätts bära en särskild jacka eller speciell keps med plattformens varumärke.

Dessutom bör den information plattformen ger till användarna tillmätas förhållandevis stor betydelse. Om plattformen klart och tydligt informerar om att den enbart agerar som förmedlande länk, och inte som part i användarrelationen, talar det mot att ett sådant partsförhållande föreligger. Även denna fråga måste dock avgöras från fall till fall och vid en samlad bedömning av nyss berörda om- ständigheter. Liknande resonemang har förts när det gäller rese-

142

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

byråers ställning som förmedlare av resor mellan reseköpare av researrangör. I ett rättsfall från år 2014 fann Högsta domstolen att en resebyrå (mellanmannen) kan bli bunden av avtalet mellan köparen av resan och ett flygbolag om resebyrån endera agerat själv- ständigt i förhållande till flygbolaget eller om resebyrån inte tydligt klargjort att den endast handlar som mellanman för flygbolagets räkning.4

Även kommissionen har fört resonemang om när en delningseko- nomisk plattform kan anses ha ett utvidgat ansvar av det slag som nu berörts. Vi återkommer i kapitel 7 till kommissionens bedömningar.

5.3Köprättsliga regler

De köprättsliga reglerna har, som ska visas i det följande, betydelse även i delningsekonomiska transaktioner. Det gäller även om sådana transaktioner normalt inte avser köp av varor. Köprätten, som den kommit till uttryck i t.ex. köplagen, innehåller viktiga rättsgrunds- satser, som är vägledande i rättsfrågor som parterna inte reglerat i avtal och annan direkt tillämplig lagstiftning saknas. Så är ofta fallet i delningsekonomiska transaktioner.

Både köplagen och konsumentköplagen innehåller ett stort antal bestämmelser. Vi fokuserar på några av de centrala delar, som bedöms ha störst praktisk betydelse, i första hand regler om fel, dröjsmål, påföljder och reklamation.

5.3.1Köplagen

Köplagen (1990:931) innehåller bestämmelser som reglerar köpares och säljares inbördes rättigheter och skyldigheter vid köp, och i tillämpliga delar vid byte, av lös egendom. Lagen gäller även om säl- jaren ska utföra visst arbete i samband med transaktionen, t.ex. att installera en köpt maskin hos köparen. Däremot ska lagen inte tilläm- pas om transaktionens tjänstemoment utgör den övervägande delen av säljarens förpliktelse. Köp och installation av en ventilations- anläggning, där kostnaden för maskinvara och material är mindre

4 NJA 2014 s. 978.

143

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

än kostnaden för arbetstiden med installation bör typiskt sett avse en tjänst. Köp och installation av en värmepanna har däremot i praxis bedömts utgöra köp.

Lagen gäller enligt uttryckligt stadgande inte när konsumentköp- lagen är tillämplig, dvs. i fall där en näringsidkare säljer lös egendom till en enskild konsument. Det innebär att köplagen, något förenklat och med vissa ytterligare smärre undantag, gäller för alla köp av lös egendom som inte är konsumentköp. Vi återkommer nedan till frågan om vad som utgör konsumentköp. Köplagen är alltså tillämplig, inte bara i kommersiella och professionella affärsrelationer, utan även vid köp mellan privatpersoner, såsom via Blocket och Tradera och liknande webbplattformar.

Vid tolkning av vad som ska gälla mellan parterna är avtalet alltid utgångspunkt. Om ledning för hur en rättsfråga mellan parterna ska lösas inte ges i avtalet, gäller lagen. Köplagen är dispositiv. Det inne- bär att parterna är fria att överenskomma om villkor som ger köparen ett sämre skydd än lagreglerna. Vidare kan lagen åsidosättas av han- delsbruk, branschsedvanor och av praxis, som kan ha utvecklats mellan parterna i tidigare affärsrelationer.

Här bör dock inflikas att villkor som bedömas vara oskäliga kan jämkas eller lämnas utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen. Med jämkning menas att villkoret inte tillämpas mellan parterna, eller inte tillämpas fullt ut, t.ex. genom att en skadeersättning minskas. Vid bedömning av om ett villkor ska jämkas p.g.a. att det är oskäligt ska hänsyn tas till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets till- komst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Avtalet kan också med stöd av nämnda lagrum i sin helhet upphöra att gälla. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som är konsument eller av annat skäl har en under- lägsen ställning i avtalsförhållandet. Oskäliga avtal kan också för- bjudas med stöd av den marknadsrättsliga lagstiftningen, till vilken vi återkommer i det följande.

Dröjsmål

Dröjsmål föreligger enligt köplagen om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och orsaken till detta inte beror på köparen eller i övrigt på någon omständighet på köparens sida.

144

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

I första hand får köparen vid dröjsmål kräva att säljaren fullgör sina åtaganden. Köparen kan inte vänta orimligt länge med ett så- dant krav. I så fall förloras rätten att kräva fullgörelse av köpe- avtalet. Om säljaren alltjämt inte levererar har köparen rätt att häva köpet. Det förutsätter dock att avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för köparen och att säljaren insett eller borde ha insett det. En säljare kan alltså inte hävda brist på insikt om avtalsbrottets betydelse för köparen, om omständigheterna i övrigt borde ha föranlett en sådan insikt. Vissa begränsningar i hävningsrätten finns när varan tillverkats eller skaffats särskilt för köparens räkning och efter dennes anvis- ningar eller önskemål. Om säljaren i ett sådant fall inte efter hävning kan tillgodogöra sig varan på annat sätt och därigenom lider väsent- lig förlust, får köparen häva köpet bara om dröjsmålet lett till att köpet blivit väsentligen förfelat.

Om köparen lidit skada på grund av dröjsmålet kan säljaren bli skyldig att ersätta skadan. En sådan skadeståndsskyldighet förut- sätter att säljaren inte kan visa att dröjsmålet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han

1.inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid köpet och

2.vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller över- vunnit.

Detta brukar kallas kontrollansvar och tillämpas även i konsument- rätten. Om exempelvis ett köpeavtal ingås strax före en allmänt omtalad och förestående strejk bland lastbilschaufförer, som skulle medföra dröjsmål med leveransen, är en eventuell utbruten strejk ett hinder som säljaren kunnat räkna med. Om det skulle vara möjligt att undvika eller övervinna hindret, t.ex. genom användning av alter- nativa transportmedel, kan säljaren inte undgå skadeståndsansvar genom hänvisning till pågående strejk. Om däremot ingen annan möjlighet finns än att använda det strejkdrabbade transportmedlet torde säljaren undgå skadeståndsansvar.

I vart fall åligger det säljaren att underrätta köparen när ett hinder för leverans uppstår och hur detta inverkar på säljarens möjlighet att fullgöra avtalet. Om säljaren inte inom skälig tid underrättar köparen om hindret, har denne rätt till ersättning för den skada som skulle ha undvikits genom underrättelsen. Köparen skulle t.ex., om

145

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

han fått kännedom om hindret, kunna ha hyrt en maskin av det slag han köpt, för att undvika ytterligare kommersiella förluster.

Både rätten till hävning och rätten till skadestånd förutsätter att köparen inom skälig tid efter att han fått kännedom om avlämnan- det underrättar säljaren om sitt anspråk.

Dröjsmål kan även finnas på köparens sida t.ex. med betalning. Motsvarande påföljder såsom betalningskrav, hävning och skadestånd kan bli aktuella vid sådana dröjsmål. Hävning förutsätter t.ex. att betalningsdröjsmålet är väsentligt.

Fel

När en vara avlämnats ska köparen så snart som möjligt undersöka varan. Detta ska ske ”i enlighet med god affärssed”. Vad som är god affärssed varierar från område till område. Om varan är felaktig ska köparen reklamera varan hos säljaren. Reklamation krävs för att de olika felpåföljderna ska kunna göras gällande. Utebliven eller för sen reklamation innebär att felet inte kan åberopas. Huvudregeln är att reklamation ska inom skälig tid. Vad som är skälig tid varierar med olika varutyper, branschpraxis och andra omständigheter. Om köpet avser färska matvaror är den skäliga tiden t.ex. mycket kort. I lagen stadgas också en bortersta reklamationstid om två år från det att köparen tagit emot varan. Inte i något fall kan köparen alltså göra felpåföljder gällande vid reklamation bortom denna tidsgräns.

Frågan är då vad som ska anses utgöra fel i varan. I både köp- lagen och konsumentköplagen definieras i vilka situationer som en vara ska anses felaktig och reglerna i denna del är delvis likalydande. Vi återkommer nedan till felreglerna i konsumentköplagen

Inledningsvis anges, i den del som avser fel, att fel föreligger om varan inte i fråga om art, mängd, kvalitet, andra egenskaper och för- packning stämmer överens med vad som följer av avtalet. En brist i detta avseende utgör fel. Dessutom krävs, om inte annat följer av avtalet, att varan ska

1.vara ägnad för de ändamål för vilka varor av samma slag i allmän- het används,

2.vara ägnad för det särskilda ändamål för vilket varan var avsedd att användas, om säljaren vid köpet måste ha insett detta ändamål

146

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

och köparen har haft rimlig anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap och bedömning,

3.ha egenskaper som säljaren har hänvisat till genom att lägga fram prov eller modell, och

4.vara förpackad på vanligt eller annars försvarligt sätt, om för- packning behövs för att bevara eller skydda varan.

Om varan avviker från de krav som framgår i punkt 1–4 ska den, om inte annat avtalats, anses felaktig. Varan ska också anses felaktig om den i något annat avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta.

Fel föreligger även om varan inte överensstämmer med uppgifter om dess egenskaper eller användning som säljaren har lämnat vid marknadsföringen av varan. Marknadsföring i detta sammanhang om- fattar även olika uppgifter om varan, dess egenskaper eller använd- ning, som säljaren lämnat innan bindande avtal om köp ingicks. Så- dana uppgifter är för övrigt bindande för säljaren även om de lämnas av någon i tidigare säljled eller av någon annan för säljarens räkning, förutsatt att säljaren kände till eller borde ha känt till uppgiften. Säljaren kan dock undgå felansvar genom att rätta uppgifterna i god tid före köpet.

Det förekommer att varor säljs i s.k. ”befintligt skick”. Säljarens avsikt med ett sådant förbehåll är i regel att göra en generell fri- skrivning från fel i den sålda varan. Varan kan dock bli att anse som felaktig i köprättslig mening även med ett förbehåll om befintligt skick. Den kanske mest typiska situationen är då varan är i väsent- ligt sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog har kunnat förutsätta. Den som säljer en relativt ny bil, i till synes gott skick och för ett pris som är marknads- mässigt för sådana bilar, kan därmed inte undgå felansvar genom att åberopa att bilen är såld i befintligt skick om motorn är så skadad att ett motorbyte eller en totalrenovering behövs.

Påföljder vid fel i varan

Vid fel i varan, och förutsatt att den undersökts och reklamerats, kan ett antal olika felpåföljder bli aktuella, såsom avhjälpande, pris- avdrag, hävning och skadestånd.

147

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

I första hand har köparen rätt att kräva att säljaren avhjälper felet utan kostnad för köparen. Säljaren har då möjlighet att i stället för att avhjälpa felet, t.ex. laga en köpt maskin, leverera en ny. Köpa- ren får kräva omleverans om det avtalsbrott som felet utgör är av väsentlig betydelse och säljaren insett eller borde ha insett det. Säljaren har å andra sidan en rätt att fullgöra sina skyldigheter genom avhjälpande eller omleverans, förutsatt bl.a. att det sker på säljarens bekostnad och utan väsentlig olägenhet för köparen.

Om avhjälpande eller omleverans inte kan ske eller inte sker inom skälig tid efter reklamationen får köparen kräva prisavdrag eller häva köpet. Prisavdraget ska beräknas utifrån skillnaden i värde mellan en felfri vara och värdet på den felaktiga varan.

Hävning förutsätter att felet innebär ett avtalsbrott av väsentlig betydelse för köparen och att säljaren insett eller borde ha insett det. Köparen måste meddela säljaren att han avser att häva köpet. Sådant meddelande ska ges inom skälig tid från det köparen märkt eller borde ha märkt felet alternativt efter den tid inom vilken säljar- en skulle ha avhjälpt felet eller gjort omleverans.

Slutligen kan en felaktig vara även leda till skadeståndsskyldig- het för säljaren. Räckvidden av skadeståndsskyldigheten är dock mer begränsad än i konsumentförhållanden och omfattar t.ex. inte följd- skador på annan egendom.

5.3.2Konsumentköplagen

Konsumentköplagen (1990:932) trädde ikraft samtidigt med köp- lagen. Den viktigaste skillnaden mellan lagarna är att konsumentköp- lagen är tvingande till konsumentens förmån. De centrala reglerna om dröjsmål och fel har emellertid utformats på liknande sätt i de båda lagarna, i vissa delar med samma ordalydelse. En viktig orsak till detta är att många företag handlar med såväl enskilda konsumenter som med andra näringsidkare. Det är då en fördel att inte behöva tillämpa olika regler.

Lagens tillämpningsområde definieras i 1 §. Där framgår att lagen gäller köp av lösa saker, som en näringsidkare säljer till en konsument. Dessutom gäller lagen när köpet förmedlas av en näringsidkare på uppdrag av en konsument. Så kan t.ex. vara fallet om en privat- person säljer en bil via en bilhandlare, som visar bilen och genomför

148

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

försäljningsåtgärderna i övrigt. I sådana fall svarar näringsidkaren solidariskt med säljaren för säljarens skyldigheter enligt lagen. Syftet med bestämmelsen är bl.a. att motverka risken för att en närings- idkare kringgå konsumentköplagen genom att anlita en privatper- son som bulvan och framställa sig själv som ombud för denne. Lagen gäller, liksom köplagen, förutom vid köp också, i tillämpliga delar, vid byte av lösa saker.

Begreppen konsument och näringsidkare

Frågan är då i vilka situationer parterna ska anses vara konsumenter respektive näringsidkare? Av lagtexten framgår att konsument i lagens mening är en fysisk person, som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Å andra sidan är en närings- idkare, enligt 1 § 3 stycket, en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten. Det innebär att säljaren kan betraktas som näringsidkare även i trans- aktioner som inte utgör led i den ordinarie affärsverksamheten, men som har ett samband med den.

En näringsidkare som säljer en privat möbel eller en privatägd bil agerar i egenskap av privatperson, förutsatt att näringsverksamheten inte omfattar möbel- eller bilhandel eller att möbeln eller bilen inte ingår i näringsverksamheten eller har samband med den. En säljare kan anses ha sålt ett föremål i egenskap av näringsidkare även om försäljningen inte utgör ett led i den ordinarie näringsverksamheten, såsom när en livsmedelshandlare säljer butikens kontorsutrustning, accessoarer eller varubil till en enskild konsument.

I förarbetena till konsumentköplagen framgår att termen närings- idkare, i överensstämmelse med vad som gäller i annan konsument- lagstiftning, ska tolkas i vidsträckt mening. Den omfattar varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig.5 Kravet på yrkesmässighet syftar främst till att undanta fall då en person visserligen är att betrakta som näringsidkare, men i det enskilda fallet handlat i egenskap av privatperson.

5 Prop 1989/90:89, s. 60 samt Olsen, Konsumentskyddets former, s. 28.

149

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

I praxis har kraven på omfattning och varaktighet av verksam- heten ställts lågt. Så snart mer än enstaka transaktioner genomförs tyder det på att säljaren ska anses vara näringsidkare. Det krävs inte att verksamheten går med vinst eller att det varit avsikten. Även en verksamhet som i ett skatterättsligt perspektiv klassificeras som hobbyverksamhet kan betraktas som näringsverksamhet i konsu- menträttslig mening. Vidare har i praxis bedömts att varor som köps för att senare användas i någon form av förvärvssyfte ansetts inköpta för att användas i näringsverksamhet. Exempelvis har köp av djur, som i vart fall delvis avsetts för hobby med avel, inte betraktats som konsumentköp.

I ett avgörande från Allmänna reklamationsnämnden bedömdes om en fiskare sålt en båtmotor till en enskild konsument i egenskap av näringsidkare eller som privatperson. Enligt fiskaren hade motorn inte utgjort inventarium i fiskerirörelsen och enbart använts för privat bruk. Nämnden fann dock att motorn sålts i näringsverksamheten, eftersom fiskaren på kvittot angivit att beloppet inkluderade moms.6

Ett annat avgörande gällde en person som under två år tagit två kattkullar på två olika katter och sålt kattungar. Med hänsyn till verksamhetens omfattning, och att den innefattade försäljning, fann ARN att säljaren ska anses vara näringsidkare.7

Konsumentköplagen i förhållande till köplagen

Som framgått är de centrala reglerna om fel och dröjsmål och om påföljder vid fel och dröjsmål delvis likalydande i köplagen och kon- sumentköplagen, med den skillnaden att bestämmelserna i konsu- mentköplagen är tvingande till konsumentens fördel. Både vid kon- sumentköp och vid köp där köplagen är tillämplig är vad som har avtalats mellan parterna en första utgångspunkt vid bedömning av vad som ska gälla mellan dem. I relationer konsumentköplagen är tillämplig är dock avtalsvillkor som ger konsumenten sämre rättig- heter än lagen inte giltiga och ska bortses från.

I flera fall finns särbestämmelser i den tvingande konsument- köplagen. En sådan skillnad gäller tiden för avlämnande av köpt vara.

6ARN 2003-8465.

7ARN 2013-07926.

150

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

Köplagen innehåller mer detaljerade regler om vad som ska gälla vid t.ex. avhämtning respektive transport av varan. Konsumentköplagen däremot stadgar, mer kortfattat, att varan ska anses avlämnad när den kommit i köparens besittning. Vad gäller tiden för avlämnande stadgas vid konsumentköp att varan ska avlämnas utan onödigt dröjsmål och senast inom 30 dagar efter det att avtalet ingicks.

Reglerna om fel skiljer sig mellan de båda lagarna på några viktiga punkter. Förutom att varan ska motsvara vad som avtalats i fråga om art, mängd, kvalitet m.m., ska den enligt konsumentköplagen även åtföljas av de anvisningar som behövs för dess installation, montering, användning, förvaring och skötsel. Om sådana anvisningar, t.ex. bruksanvisning, saknas och köparen genom bristande kunskap skadar varan, kan varan i själva verket anses felaktig i köprättslig mening. En säljare kan t.ex. bli ansvarig för skador i en tvättmaskin, som köparen orsakat genom att inte avlägsna transportsäkringarna, om anvisningar att så måste ske inte åtföljt maskinen.

Ytterligare en väsentlig skillnad mellan konsumentförhållanden och övriga affärsförhållanden finns när det gäller produktsäkerhet. Enligt konsumentköplagen ska varan nämligen också anses felaktig om den säljs i strid mot ett förbud som har meddelats med stöd av 27 eller 36 § produktsäkerhetslagen (2004:451). Detsamma gäller för- säljningsförbud som meddelats med stöd av andra författning, eller av en myndighet, för att motverka t.ex. ohälsa eller olycksfall. Exem- pel är beslut om återkallelse av läkemedel enligt 6 kap. 9 § läke- medelslagen (2015:315) och förbud mot tillhandahållande m.m. av farlig elektrisk utrustning enligt 43 § 2 p elsäkerhetslagen (2016:732). En vara ska också anses felaktig om den, oavsett reglerna i av pro- duktsäkerhetslagen eller i speciallagstiftning, är så bristfällig att dess användning medför påtaglig fara för liv eller hälsa.

Reklamation enligt konsumentköplagen

Vissa skillnader finns också i reglerna om reklamation m.m. Huvud- regeln är, liksom i köplagen, att reklamation ska ske inom skälig tid efter det att felet märkts eller bort märkas. Här stadgas dock en yttersta reklamationsfrist om maximalt tre år, mot två år i köplagen. Vidare finns en garantiliknande regel av innebörden att ett fel som visar sig inom sex månader efter avlämnandet ska anses vara ur-

151

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

sprungligt, dvs. ha funnit redan vid avlämnandet, om inte säljaren motbevisar det eller det är oförenligt med varans eller felets art.

Påföljder vid fel och dröjsmål

Reglerna om påföljder vid fel och dröjsmål är i allt väsentligt lika i köplagen och konsumentköplagen. Ett par viktiga skillnader finns dock, som nyss antytts, när det gäller skadestånd.

I 32 § konsumentköplagen, som avser skadestånd vid såväl dröjs- mål som fel, anges vilka typer av skador som kan omfattas av säljarens skadeståndsskyldighet. Här nämns ersättning för utgifter, inkomst- förlust, sådan prisskillnad när en dyrare vara måst anskaffas samt annan förlust på grund av dröjsmålet eller felet. Annan förlust kan t.ex. omfatta ersättning för färjebiljetter som inte kunnat utnyttjas på grund av fel i en köpt bil, men också skador som inte direkt kan värderas i pengar, s.k. fritidsförluster. Det kan t.ex. handla om att en köpares arbetsresor tar längre tid när den nyköpta bilen repareras eller hushålls- eller trädgårdsarbete som blir mer betungande när en köksmaskin eller motorgräsklippare inte kan användas. Vidare har semesterdagar som inte kunnat utnyttjas på grund av fel i en köpt vara eller tjänst bedömts vara ersättningsgilla.

Enligt konsumentköplagen kan säljaren också, i motsats till vad som gäller enligt köplagen, bli skadeståndsskyldig även för skada som genom fel uppkommer på annan egendom än den sålda varan. An- svaret är begränsat till skador på egendom som tillhör köparen eller någon annan i hushållet och som i huvudsak är avsedd för ändamål utanför näringsverksamhet. Det innebär exempelvis att om en tork- tumlare som är felaktig genom ge för hög temperatur förstör ett dyr- bart dunplagg, kan säljaren av torktumlaren bli skyldig att ersätta köparen för plaggets värde.

I detta sammanhang bör också påpekas att köparen enligt kon- sumentköplagen kan rikta anspråk på grund av fel mot en närings- idkare i tidigare säljled. Så är fallet om säljaren är på obestånd, har upphört med sin näringsverksamhet eller inte kan anträffas. Detta gäller dock bara i den utsträckning motsvarande anspråk på grund av felet hade kunnat göras gällande mot näringsidkaren i tidigare sälj- led av den som förvärvat varan från honom. Bristande reklamation i tidigare led är utan betydelse för köparens rätt i denna del.

152

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

Skydd mot säljarens borgenärer

Slutligen bör här uppmärksammas det skydd mot säljarens borgenärer som införts i konsumentköplagen. Sådant skydd kan vara aktuellt när köparen låter en betald vara finnas kvar hos säljaren för senare avhämtning. Om säljaren innan varan avhämtas skulle försättas i konkurs, eller bli föremål för utmätning, gäller enligt köplagen att varan, trots att den redan betalats av köparen, kan tas i anspråk för att betala säljarens skulder.8 Enligt konsumentköplagen däremot gäller att varan, redan genom köpeavtalet, är skyddad mot utmätning hos säljaren och mot att ingå i säljarens konkursbo. Om köpet inte avser en bestämd vara blir köpet gällande mot säljarens borgenärer först när varan avskilts för köparen, märkts på särskilt sätt eller det på något annat sätt framgår att varan är avsedd för köparen.

5.4Tjänsteavtal

5.4.1Konsumenttjänstlagen

I konsumentförhållanden gäller konsumenttjänstlagen (1985:716). Lagen tillämpas vid arbete på lösa saker, såsom reparation av bil eller TV och vid arbete på fast egendom, t.ex. husrenoveringar, el- VVS- och målningsarbeten. Dessutom gäller lagen vid förvaring av lösa saker såsom vid magasinering av möbler eller vinterförvaring av båt.

Liksom i konsumentköplagen finns i konsumenttjänstlagen regler om fel. Fel i tjänsten, för vilken felpåföljder kan bli aktuella, före- ligger t.ex. om resultatet av tjänsten inte är fackmässigt eller om tjänst- en inte utförs enligt gällande säkerhetsföreskrifter. Vad som är fack- mässigt måste avgöras från fall till fall och inte sällan med ledning av olika branschstandarder. Givetvis är tjänsten felaktig om den inte stämmer överens med vad konsumenten och näringsidklaren har avtalat. Tjänsten är också felaktig om den har utförts i strid mot förbud i produktsäkerhetslagen. Vidare föreligger fel om närings- idkaren inte utfört tilläggsarbete som han enligt andra bestämmelser i lagen är skyldig att utföra för att undvika allvarlig skada. Det är

8 Lösöreköpskommittén har dock i betänkandet Lösöreköp och registerpant (2015:18) före- slagits att den s.k. traditionsprincipen, enligt vilken en såld vara måste hämtas för att sakrätt- skydd ska uppnås, ska utmönstras ur köprätten.

153

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

näringsidkarens ansvar att informera konsumenten, om det under arbetet uppstår behov av tilläggsarbete. Slutligen ska tjänsten anses felaktig om resultatet inte stämmer överens med som har utlovats i reklam.

Om det finns fel i tjänsten får konsumenten reklamera den. Det är, liksom i konsumentköplagen, en förutsättning för rättelse. Kon- sumenten har rätt att reklamera en tjänst inom tre år efter avlutat arbete. Avser tjänsten arbete på mark, byggnader eller andra fasta saker har konsumenten rätt att reklamera fel som upptäcks inom tio år.

Är tjänsten felaktig har konsumenten också rätt att hålla inne del av betalningen, kräva att felet rättas till, få avdrag på priset eller häva avtalet. Om felet har orsakat skada har konsumenten rätt till skadestånd.

5.4.2När konsumenttjänstlagen inte är tillämplig

Med undantag för konsumenttjänstlagen (1985:716), som alltså bara gäller i konsumentförhållanden, saknas bestämmelser i lag som reg- lerar uppdragsgivarens och uppdragstagarens inbördes rättigheter och skyldigheter vid tjänster, t.ex. vad som ska gälla vid fel i en tjänst. Mot den bakgrunden tillämpas inom många tjänsteområden standar- diserade avtalsvillkor, som tas fram av olika branschorganisationer och ibland genom förhandlingar med företrädare för uppdragstagare och uppdragsgivare. I andra fall har allmänna villkor tagits fram av enskilda företag eller affärskedjor för att användas i den egna affärs- verksamheten. Inom vissa branscher och vissa områden har villkor av denna typ fått så stort genomslag och blivit så inarbetade att de fått en närmast författningsliknande ställning. Exempel på sådana standardavtal är de inom byggsektorn generellt tillämpade allmänna bestämmelserna (AB) för olika slag av bygg- och anläggningsentre- prenader samt konsulttjänster.

När sådana avtal, liksom individuella tjänstevillkor för den en- skilda tjänsten, saknas är rättsförhållandet mellan parterna i princip oreglerat. Ett exempel på situationer när det vanligen saknas, såväl avtalsvillkor som direkt tillämpliga lagregler, är vid tjänsteavtal mellan privatpersoner.

154

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

I utredningens kartläggning återfinns ett antal plattformar, både svenska och utländska, som förmedlar tjänster i sådana partsför- hållanden. Frågan är då vad som ska gälla mellan parterna? Viss led- ning kan hämtas i t.ex. köprätten, som i viss utsträckning kan tilläm- pas analogt på tjänsteavtal. Det innebär t.ex. att rättsläget vid ett dröjsmål med att utföra en tjänst, eller vid ett fel i tjänsten, skulle kunna bedömas med ledning av köplagen. Viss försiktighet bör dock iakttas vid sådana analogier. I doktrinen har dock uttalats att analoga tillämpningar kan vara lämpliga när en regel med huvudsakligen samma innebörd återfinns i både köplagen och konsumenttjänstlagen. Metoden innebär alltså att köplagen, som inte gäller för tjänster och inte heller i konsumentförhållanden, jämförs med konsumenttjänst- lagen. Den senare gäller för tjänster i konsumentförhållanden. Vid överensstämmande lagregler har lagstiftaren alltså bedömt att regeln kan tillämpas i såväl köp- som tjänsteavtal. Analogin får då anses mer relevant än om regeln återfinns i endast en av lagarna.9

5.5Hyra av lös egendom

Vid sidan av korttidshyra av bostäder och småtjänster utgör hyra av lös egendom en vanlig typ av transaktion i delningsekonomin.

Ett omfattande regelverk har med tiden utvecklats för avtal om hyra av fast egendom, t.ex. bostäder. Liksom när det gäller tjänster utom konsumentförhållanden, saknas dock i praktiken helt regler för vad som ska gälla vid hyra av lösa saker, t.ex. verktyg eller träd- gårdsmaskiner. Normalt tillämpar därför professionella uthyrare hyresvillkor som tagits fram av det uthyrande företaget eller av en branschorganisation för sådana företag. Så är t.ex. fallet när bilut- hyrningsföretag hyr ut bilar eller en byggmarknad hyr ut maskiner. När båda parter är privatpersoner är det dock sannolikt att sådana i förväg fastställda hyresvillkor ytterst sällan förekommer.

Mot den bakgrunden återstår att tillämpa de allmänna obligations- rättsliga principer som stadgas i, eller följer av, t.ex. köplagen. I den mån klara principer finns kan de sägas i huvudsak innebära att en korsning av de köprättsliga reglerna och reglerna om hyra av fast

9 Hellner, Jan: Speciell avtalsrätt II Kontraktsrätt, Första häftet s. 109 och 116 samt andra häftet s. 21.

155

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

egendom får tillämpas. Så länge den som hyr inte hämtat eller mot- tagit det hyrda föremålet liknar situationen ett köp. Köplagens regler om dröjsmål och fel, som berörts i det föregående, kan därför utan större komplikationer tillämpas på hyresavtalet. Uthyrarens ansvar innebär bl.a. att lämna ut en fungerande vara i rätt tid.

5.6Skadeståndslagen

Skadeståndslagen (1972:207) gäller i första hand skador som uppstår utan samband med ett kontraktsförhållande. Den kan också tilläm- pas på skador som t.ex. en näringsidkare förorsakar när ett uppdrag utförs, men i sådana fall ska i första hand specialanpassade regler tillämpas, såsom skadeståndsreglerna i konsumenttjänstlagen när den är tillämplig. Vidare torde, i ett fall när en skada orsakas av en produkt, i första hand prövas om skadan ska ersättas med stöd av reglerna i produktansvarslagen. När inga särskilda sådana lagregleringar finns kan den allmänna skadeståndslagen tillämpas.

En viktig huvudregel i skadeståndslagen innebär att den som upp- såtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan. Vid personskador kan skadeståndet, förutom rent eko- nomiska förluster, avse även ideell skada, dvs. ersättning för t.ex. ”sveda och värk”.

Arbetsgivare ansvarar för skador som en arbetstagare orsakar i tjänsten. Det gäller även arbetsgivare i statlig och kommunal sektor, dock inte i verksamhet som myndighetsutövning. Ersättning för sådana skador kan, vid sakskada, jämkas om det är skäligt med hän- syn till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter. Det innebär, dels att ersättningen i första hand ska tas ur befintliga försäkringar, dels att ett skadestånd kan sättas ned eller utebli om den skadelidande inte i sedvanlig omfattning försäkrat objektet, förut- satt att sådana möjligheter funnits.

5.7Produktansvarslagen

I produktansvarslagen (1992:18) stadgas att skadeståndskyldighet kan föreligga vid personskador som orsakas av en säkerhetsbrist i en produkt. Med produkter menas i detta sammanhang lösa saker. En produkt har enligt lagen en säkerhetsbrist om den inte är så säker

156

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

som skäligen kan förväntas. Huruvida en säkerhetsbrist i lagens mening föreligger avgörs genom en samlad bedömning av

hur det kunnat förutses att produkten ska komma att användas,

hur produkten har marknadsförts,

förekomst av och innehåll i bruksanvisningar,

tidpunkt då produkten satts i omlopp samt

övriga omständigheter.

Skadestånd kan också bli aktuellt för sakskada, som orsakas av en säkerhetsbrist i en produkt. Det förutsätter dock, till skillnad från i fall med personskada, att produkten typiskt sett är avsedd för enskilt ändamål, och den skadelidande vid tiden för skadan använde egendomen huvudsakligen för sådant ändamål. Ersättning för sak- skador som orsakats av en säkerhetsbrist i en produkt kan således inte bli aktuellt i näringsverksamhet.

Skador på själva produkten ersätts inte. Vidare krävs, för att skade- stånd enligt lagen ska vara möjligt, att skadan kan värderas till minst 3 500 kronor.

Skadeståndsskyldig enligt lagen är i första hand den som tillverkat produkten eller den som importerat produkten för att sätta den i omlopp i Sverige.10 Med detta får förstås att produkten förs ut på den svenska marknaden eller på annat sätt sprids.

Om det inte framgår vem som tillverkat den skadegörande pro- dukten, är var och en som har tillhandahållit produkten, exempelvis en detaljist, skyldig att betala skadestånd enligt lagen, om han inte inom viss tid anvisar någon som har tillverkat produkten eller som tillhandahållit den till detaljistledet. Motsvarande regler gäller i fall där det inte framgår vem som importerat produkten.

10 I lagtexten anges att den som ”tillverkat, frambringat eller insamlat den skadegörande pro- dukten” är skadeståndsskyldig. I normalfallet torde dock tillverkaren vara den som i prak- tiken ansvarar för skadan.

157

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

5.8Marknadsrättsliga regler

Marknadsrätten brukar beskrivas som den del av rättsordningen som innehåller spelregler för företagen på olika marknader. Till mark- nadsrätten i vid bemärkelse räknas regler om företagens etablering, marknadsföring och konkurrens samt konsumentskydd. Övergri- pande syften med de marknadsrättsliga reglerna är att uppnå sam- hällsekonomisk effektivitet genom fungerande konkurrens och att, direkt och indirekt, skydda konsumenterna mot t.ex. otillbörlig mark- nadsföring och oskäliga avtalsvillkor. I det följande ska några av de för utredningen relevanta lagarna inom marknadsrätten kortfattat behandlas.

5.8.1Avtalsvillkor i konsumentförhållanden

I lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (AVLK) finns bestämmelser om att Patent- och marknadsdomstolen (PMD), och i vissa fall Konsumentombudsmannen (KO), kan för- bjuda en näringsidkare att tillämpa avtalsvillkor, som med hänsyn till pris och andra omständigheter bedöms oskäliga i avtal med kon- sumenter.

En förutsättning är att förbudet är motiverat från allmän synpunkt eller av annat skäl ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse. Frågan om ett standardvillkor är oskäligt enligt AVLK ska alltså avgöras utifrån en allmän bedömning, dvs. hur villkoret typiskt sett fungerar i ett konsumentavtal, och inte utifrån en bedömning av omständigheterna i ett enskilt fall.

Lagen kan bara tillämpas i konsumentförhållanden och gäller inte villkor som näringsidkaren och konsumenten bestämt individuellt. I sådana fall kan, som berörts i det föregående, oskäliga avtalsvillkor jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. Avtalsvillkor mellan närings- idkare kan prövas marknadsrättsligt enligt annan lagstiftning.11 Avtals- villkor mellan enskilda privatpersoner kan, av naturliga skäl, inte prövas inom ramen för marknadsrätten. Däremot kan de jämkas med stöd av avtalslagen.

11 Avtalsvillkor som tillämpas mellan näringsidkare kan prövas marknadsrättsligt enligt lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare.

158

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

Förbud enligt AVLK kan förenas med vite. Frågan om förbud mot tillämpning av ett avtalsvillkor får prövas av Konsumentom- budsmannen (KO) i fall som inte är av större vikt. Förbud enligt lagen kan även riktas, förutom mot enskilda näringsidkare, även mot en branschorganisation om det aktuella villkoret ingår i standardi- serade allmänna villkor, som organisationen tillhandahåller sina med- lemmar.

Huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt bedöms utifrån tre olika kriterier. För det första är ett villkor oskäligt om det ger konsumen- ten sämre rättigheter än tvingande konsumentskyddande lagstiftning, exempelvis konsumentköplagen eller konsumenttjänstlagen.

För det andra ska ett villkor anses vara oskäligt om det strider mot lagstiftning som inte är tvingande, men leder till en så stor nack- del för konsumenten att det inte finns en rimlig balans mellan part- erna.

Slutligen ska ett avtalsvillkor anses oskäligt om det är vilseledande eller oklart formulerat och konsumenten därigenom inte kan förutse vilka konsekvenser villkoret får.

Konsumentverket övervakar efterlevnaden av AVLK. Talan med ansökan om förbud i Patent- och marknadsdomstolen förs av KO. Om KO i ett visst fall beslutar att inte ansöka om förbud får sådan ansökan i stället göras av en sammanslutning av konsumenter, t.ex. en konsumentorganisation.

Lagen innehåller också regler som ska underlätta utredningen av enskilda ärenden. Bland annat stadgas att en näringsidkare ska till- handahålla de handlingar som kan ha betydelse för utredningen där ett förbud kan antas komma i fråga. Om så inte sker får KO före- lägga den som berörs att fullgöra sin skyldighet vid vite.

AVLK bygger på EG-lagstiftning om oskäliga avtalsvillkor i EG-direktivet 94/13/EEG. Enligt direktivet ska medlemsländerna tillämpa ett system som förbjuder oskäliga villkor. I direktivet anges 17 exempel på villkor som är oskäliga om inte särskilda skäl finns för en annan bedömning. Till EG-direktivet har också fogats en bilaga, den s.k. grå listan, som innehåller avtalsvillkor som, typiskt sett, kan anses oskäliga.

159

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

Oklarhetsregeln

Lagen innehåller också vissa civilrättsliga bestämmelser, dvs. sådana som reglerar rättsförhållandet mellan parterna i ett avtal. En sådan bestämmelse är den s.k. oklarhetsregeln. Den utgör en allmän rätts- grundsats, som tillämpas generellt i avtalsrätten, även utom konsu- mentförhållanden.

Regeln innebär, enkelt uttryckt, att ett avtalsvillkor som är oklart formulerat, t.ex. tvetydigt, ska tolkas till nackdel för den som for- mulerat villkoret, i regel den som genom avtalet tillhandahåller en vara eller tjänst.

5.8.2Marknadsföringslagen

Syftet med marknadsföringslagen(2008:486) är att främja konsu- menternas och näringslivets intressen vid marknadsföring av pro- dukter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Med produkter avses även andra nyttigheter än varor, t.ex. tjänster, fast egendom och arbetstillfällen.

Lagen gäller vid reklam och försäljning och i övrigt vida alla slags kontakter mellan företag och konsument, som har till syfte att för- bättra försäljningen av eller tillgången till en produkt. Lagen gäller också företagarens agerande före, under och efter försäljning av produkten, t.ex. vid information om reklamationsrätten.

Många frågor kan inte prövas enligt marknadsföringslagen. Det gäller t.ex. reklam som väcker anstöt eller kan uppfattas som olämp- lig av andra anledningar. Sådana ärenden prövas av Reklamombuds- mannen. Lagen gäller inte heller text och bild som inte har ett kom- mersiellt intresse, till exempel redaktionell text och konst.

I marknadsföringslagen anges närmare vilka reklamrelaterade före- teelser som kan förbjudas med stöd av lagen. Ett exempel är s.k. aggressiv marknadsföring. Marknadsföringen är bl.a. att anse som aggressiv om den innefattar trakasserier, tvång, fysiskt våld, hot eller annat aggressivt påtryckningsmedel. En huvudregel är vidare att mark- nadsföring inte får vara vilseledande. Marknadsföring är vilseledande om den påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. I flera olika lagrum beskrivs vilka förfaranden som är vilseledande marknadsföring när det gäller t.ex. förpackningsstor-

160

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

lekar, förväxlingsrisk med konkurrerande produkter och använd- ning av begrepp som konkurs, utförsäljning och realisation.

Till marknadsföringslagen finns också en ”svart lista” över mark- nadsföringsåtgärder och affärsmetoder som under alla omständig- heter är att anse som otillbörliga. Listan utgörs av bilaga I till Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder m.m.12

En näringsidkare vars marknadsföring strider mot lagen kan för- bjudas att fortsätta med denna eller med någon annan liknande åt- gärd. I vissa fall kan näringsidkaren också åläggas att betala en s.k. marknadsstörningsavgift.

Konsumentverket utövar tillsyn över marknadsföringslagens efter- levnad. Frågor om förbud eller marknadsstörningsavgift prövas av Patent- och marknadsdomstolen på talan av KO. Om KO i ett en- skilt fall bestämmer att inte väcka talan, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av konsu- menter, i stället väcka sådan talan.

5.8.3Prisinformationslagen

Ändamålet med prisinformationslagen (2004:347) är att konsumenter ska få korrekt och tydlig prisinformation om produkter. Med pro- dukter avses, liksom i marknadsföringslagen, även andra nyttigheter än varor, dock inte fastigheter eller arbetstillfällen. Lagen gäller inte heller för produkter som säljs på auktion. Lagen är en ramlag, som fylls ut och förtydligas med bl.a. Konsumentverkets föreskrifter och överenskommelser med branschorganisationer.

Lagen gäller vid marknadsföring av bestämda produkter. Tillräck- ligt specificerad, dvs. bestämd, anses produkten vara om konsumen- ten genom uppgifterna i marknadsföringen kan bilda sig en uppfatt- ning om varans eller tjänstens beskaffenhet. Varan eller tjänsten ska alltså kunna identifieras och särskiljas från andra varor eller tjänster.13

Om det i något fall inte är möjligt att ange ett specifikt pris, ska i stället grunderna för prissättningen anges. Det kan bli aktuellt i samband med tjänster som inte kan prissättas i kronor. Bestämmel-

12Tillkännagivande (2008:487) med anledning av marknadsföringslagen (2008:486).

13Prop. 2003/04:38, s. 28.

161

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

sen gäller även sådana fall. Som exempel kan nämnas vissa typer av tjänster där priset regelmässigt anges i procent av en köpeskilling (provision) eller en lånesumma (ränta).14

Prisinformationslagen gäller även vid köp via internet, exempel- vis i en webbshop. På internet ska prisinformationen vara tydlig, korrekt och lätt att uppfatta. Det torde innebära att prisuppgiften inte får ha en så understucken placering att den är svår att finna.

Huvudregeln vid all prisinformation är att priset ska anges skrift- ligen och att mervärdesskatt och andra skatter ska vara inräknade. Det ska också tydligt framgå vilken vara eller tjänst priset avser. Om avgifter eller andra kostnader tillkommer ska detta anges särskilt.

Konsumentverket är tillsynsmyndighet för prisinformationslagen. Konsumentverket utfärdat föreskrifter (KOVFS 2012:1) om hur prisinformationslagen ska tillämpas. Verket har också tagit fram en vägledning om prisinformation samt slutit överenskommelser med olika branschorganisationer om hur prisinformation ska ske.

5.8.4Regler om internet- och distanshandel

Den elektroniska handeln började utvecklas i samband med att inter- net blev tillgängligt för allmänheten i mitten av 1990-talet. Elektro- nisk handel har därefter ökat kraftigt. Verksamheten med handel via internet har reglerats ett par olika lagar, som på olika sätt kan ha relevans när verksamheten med webbplattformar i delningsekonomin analyseras. Lagstiftningen bygger på EU-direktiv och motsvarande regler gäller i alla EU-länder. I vissa fall kan strängare regler gälla än i Sverige, dvs. ett starkare konsumentskydd.

Distansavtalslagen

Lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen)gäller bl.a. avtal där en näringsidkare säljer eller hyr ut lös egendom eller erbjuder tjänster till konsumenter via webbaserade butiker, telefonsförsäljning, postorder eller annars utan- för affärslokaler. Med tjänster avses även uthyrning av fast egendom,

14 Prop. 2003/04:38, s. 29.

162

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

t.ex. bostäder, men lagen gäller inte vid uthyrning av bostäder för varaktigt boende.

En central regel i distansavtalslagen handlar om ångerrätten. Konsumenten har enligt lagen 14 dagar på sig att ångra sitt köp och näringsidkaren är skyldig att lämna information om detta. Fristen för ångerrätt börjar löpa först när konsumenten fått information om den. Näringsidkaren är också skyldig att informera om

namn, adress och organisationsnummer,

varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper,

pris och villkor för betalning, inklusive skatter och avgifter,

villkoren för leverans samt

rätten till reklamation.

E-handelslagen

Lagen (2005:562)om elektronisk handel och andra informations- samhällets tjänster (e-handelslagen) gäller när företag säljer pro- dukter till enskilda konsumenter via internetbaserade plattformar. Lagen innehåller bl.a. regler om vilken information konsumenterna ska ges och vilka tekniska funktioner som ska finnas på webbplatsen när konsumenten gör en beställning. Lagen gäller även vid gräns- överskridande transaktioner inom EES-området.

Med elektroniska handel menas vanligen handel via internet, t.ex. i internetbutiker. Begreppet ”andra informationssamhällets tjänster” definieras i lagen som ”tjänster som normalt utförs mot ersättning och som tillhandahålls på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare”. Vissa sådana tjänster och verksamheter är undantagna från lagens tillämpningsområde, t.ex. spel om pengar.

Fri rörlighet gäller inom EES-området. Enligt 3 § har tjänste- leverantörer i andra EES-länder rätt att, oberoende av svenska regler i det samordnade regelområdet, tillhandahålla informationssamhäl- lets tjänster till svenska konsumenter. För svenska företag ska dock svensk lag i det samordnade regelområdet gälla fullt ut även om före- taget helt eller delvis erbjuder sina tjänster till mottagare i andra EES-länder.

163

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

De företag som tillhandahåller tjänster inom lagens tillämpnings- område ska informera konsumenterna om

namn och adress i etableringsstaten,

e-postadress samt, i förekommande fall,

organisationsnummer,

registreringsnummer för mervärdesskatt och

behörig tillståndsmyndighet.

I den mån någon form av reglerad yrkesverksamhet bedrivs, t.ex. fastighetsmäklarverksamhet, ska företaget också informera om yrkes- titel, det land där denna erhållits och yrkesorganisation där leveran- tören är registrerad. Den information som ska ges enligt lagen ska finnas tillgänglig för tjänstemottagare och myndigheter på ett enkelt, direkt och stadigvarande sätt.

Priser på varor eller tjänster ska i förekommande fall anges klart och otvetydigt. Om skatt och leveranskostnader tillkommer ska detta anges särskilt. Vidare ska avtalsvillkor göras tillgängliga för tjänstemottagare på ett sätt som gör det möjligt att spara och åter- skapa dem.

Vissa krav på den tekniska infrastrukturen, t.ex. tekniska funk- tioner på webbplattformen, ställs också i lagen. En tjänsteleverantör ska t.ex. tillhandahålla lämpliga och effektiva funktioner som gör det möjligt för en tjänstemottagare att upptäcka och rätta sina even- tuella inmatningsfel innan beställning sker. Vid elektronisk handel är det exempelvis brukligt att köparen får bekräfta beställningen innan den registreras. Tjänsteleverantören ska också utan onödigt dröjsmål bekräfta att en beställning mottagits på elektronisk väg. Beställningar och bekräftelser ska anses mottagna när adressaten har tillgång till dem. Det är vanligt att sådana bekräftelser sänds via e-post.

Lagen om tjänster på den inre marknaden

Sedan år 2009 gäller lagen (2009:1079) om tjänster på den inre mark- naden. Genom lagen, och förordningen (2009:1078) om tjänster på den inre marknaden, införs EU:s tjänstedirektiv 2006/123/EG i Sverige. Lagen tillämpas på tjänster, både i konsumentförhållanden

164

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

och mellan näringsidkare. Med begreppet tjänst avses en prestation som utförs mot ekonomisk ersättning och som inte utgör vara, kapi- tal eller person. Med tjänsteleverantör avses i lagen en fysisk person som är medborgare i ett EES-land eller en juridisk person som är etablerad i ett sådant land och som i sin näringsverksamhet erbjuder eller tillhandahåller en tjänst. Vissa tjänster är undantagna från lagens tillämpningsområde. Det gäller t.ex. hasardspel, finansiella tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster.

En tjänsteleverantör är enligt lagen skyldig att på eget initiativ lämna information till den som beställer tjänster. Det handlar i första hand om information som gör det möjligt för beställaren att komma i kontakt med leverantören. I förekommande fall ska information också lämnas om

registreringsnummer och registrets namn eller motsvarande identi- fieringsuppgifter,

adressuppgift till behörig tillståndsmyndighet eller den gemen- samma kontaktpunkten,

registreringsnummer för mervärdesskatt,

standardvillkor,

avtalsvillkor om tillämplig lag och om behörig domstol,

priset på tjänsten när det har fastställts i förväg,

vad tjänsten huvudsakligen består av,

vilka försäkring som gäller för tjänsten, samt

möjligheten till tvistlösning utom domstol.

Om en tjänsteleverantör utövar ett reglerat yrke ska information även lämnas om exempelvis yrkestitel och det land där denna erhållits samt, när det är tillämpligt, även den yrkesorganisation eller liknan- de där tjänsteleverantören är registrerad. Informationen ska finnas lätt tillgänglig för tjänstemottagaren på platsen för avtal eller ut- förande, på elektronisk väg eller i informationshandlingar om tjänst- en. Den ska ges på ett klart och entydigt sätt och i god tid innan avtalet ingås, eller om skriftligt avtal inte finns, innan tjänsten utförs.

En tjänsteleverantör ska vidare besvara klagomål från en bestäl- lare så snart som möjligt och skyndsamt försöka finna en tillfreds-

165

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

ställande lösning. Slutligen anges att en tjänsteleverantör inte får tillämpa allmänna villkor som diskriminerar tjänstemottagare på grund av nationalitet eller bosättningsort, om det inte kan motiveras på objektiva grunder.

I varje EU-land ska finnas en kontakpunkt för leverantörer och köpare av tjänster, som bl.a. informerar om gällande regler och väg- leder parterna vid tvist. I Sverige har Kommerskollegium tillsammans med Konsumentverket och Tillväxtverket byggt upp den svenska kontaktpunkten. Kontaktpunkten för tjänster på den inre markna- den är webbaserad och finns på verksamt.se. När det gäller tvistlös- ning i konsumenttvister med en EU-dimension utgör Konsument- verkets enhet Konsument Europa kontaktpunkt. Vi återkommer nedan till denna funktion.

5.8.5Produktsäkerhetslagen

Produktsäkerhetslagen gäller för varor och tjänster som företag erbjuder konsumenter, dvs. i konsumentförhållanden. Lagens syfte är att förebygga personskador genom att förhindra att farliga varor och tjänster når konsumenterna. Genom lagen har Europaparla- mentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet genomförts. Lagen gäller inte begagna- de varor som tillhandahålls som antikviteter. Undantag gäller även för varor som ska repareras eller renoveras innan de kan tas i bruk, förutsatt näringsidkaren tydligt informerat konsumenten om att det rör sig om en sådan vara.

I 7 § stadgas att varor och tjänster ska vara säkra. Så är fallet om produkten vid normal eller rimligen förutsebar användning och livslängd inte medför risk för människors hälsa och säkerhet eller när endast låg risk föreligger. Risken måste dock vara godtagbar med hänsyn till hur varan eller tjänsten används och ska vara förenlig med en hög skyddsnivå när det gäller människors hälsa och säker- het. En vara eller tjänst ska enligt lagen definieras som farlig, om den inte motsvarar dessa krav.

En tillverkare som tillhandahåller en vara eller en näringsidkare som tillhandahåller en tjänst ska lämna säkerhetsinformation om den behövs för att konsumenterna ska kunna bedöma riskerna med

166

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

varan eller tjänsten och skydda sig mot dem. Säkerhetsinformation behöver dock inte lämnas vid uppenbara risker.

Om en näringsidkare får kännedom om att en farlig vara har sålts ska konsumenterna informeras om skaderiskerna. Information- en ska hjälpa konsumenter att undvika skador. Sådan information brukar ske genom t.ex. annonsering i tidningar och på internet. Även direkt information till konsumenter som köpt produkten kan bli aktuell.

En tillverkare som har tillhandahållit en farlig produkt ska utan dröjsmål återkalla den från de distributörer som innehar den, om det behövs för att förebygga skadefall. Är denna åtgärd inte tillräcklig, ska tillverkaren utan dröjsmål återkalla varan även från de konsu- menter som innehar den. Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.

Näringsidkaren är också skyldig att informera berörda tillsyns- myndigheter, t.ex. Elsäkerhetsverket, om den farliga produkten och vilka åtgärder som vidtagits för att förebygga att konsumenter skadas.

Tillsyn över lagens efterlevnad utövas av de myndigheter reger- ingen bestämmer inom olika områden, t.ex. Konsumentverket, El- säkerhetsverket och Kemikalieinspektionen. En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska efterlevas. Förelägganden kan t.ex. avse varningsinforma- tion eller återkallelse av en produkt. Vidare får en tillsynsmyndig- het besluta att en farlig vara tillsvidare inte får tillhandahållas eller ställas ut. Ett sådant beslut får inte gälla under längre tid än vad som är nödvändigt för att utföra de kontroller och bedömningar som behövs.

5.9Diskrimineringslagen

Diskrimineringslagens (2008:567)syfte är att motverka diskrimine- ring och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett människors kön, etnisk tillhörighet, religion, m.m. Lagen är tvingande. Det innebär att lagreglerna inte kan sättas ur spel genom avtal.

Lagen innehåller ett stort antal regler som indelas utifrån sam- hällsområden såsom arbetsliv, skola och utbildning, försvar och civil- försvar, hälso- och sjukvård samt kommersiella relationer vid om- sättning av varor, tjänster och bostäder.

167

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

Diskriminering kan avse ett antal andra egenskaper än kön och etnisk tillhörighet. I lagen anges även som diskrimineringsgrunder

könsöverskridande identitet eller uttryck,

religion eller annan trosuppfattning,

funktionsnedsättning,

sexuell läggning samt

ålder.

Av störst betydelse i utredningens perspektiv är de regler som avser diskriminering inom området varor, tjänster och bostäder. Av 2 kap. 12 § framgår att diskriminering är förbjuden för den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller sådana nyttigheter till allmän- heten. Vidare är diskriminering otillåten för den som anordnar en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning. Förbudet i denna del gäller, förutom anordnaren, även den som i förhållande till all- mänheten företräder anordnaren, t.ex. ordningsvakter som anord- naren anlitat via ett fristående vaktbolag.

Det är uppenbart att diskriminering är otillåten i näringsverk- samhet. Frågan är emellertid vad som ska avses med privat- och familjelivet, dvs. de sammanhang och den krets av personer i vilken diskriminering inte är olaglig? Formuleringen innebär en klar skärp- ning i förhållande till den äldre diskrimineringslagen. Motsvarande bestämmelse i äldre lag avsåg förbud mot diskriminering vid yrkes- mässigt tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder. Det inne- bar i praktiken näringsverksamhet. Den nya bestämmelsen har en spegelvänd formulering; diskriminering är alltid otillåten när varor m.m. tillhandahålls utanför privat och familjelivet. Regeringen bedöm- de att den äldre formuleringen skulle strida mot EU-rätten. Det är mot den bakgrunden utvidgningen av det sanktionerade området i 2008 års diskrimineringslag ska ses.

I förarbetena till diskrimineringslagen uttalas att diskriminerings- förbudet inte bör omfatta vad som kan kallas den enskildes privata sfär, eller privat- och familjelivet. Inom privat- och familjelivet bör, enligt regeringen, falla transaktioner avseende varor, tjänster och bostäder, som privatpersoner gör vid enstaka tillfällen och som typiskt sett kan sägas höra hemma i den personnära sfären. Här märks sådant som enstaka fall av uthyrning eller försäljning av den egna

168

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

bostaden, försäljning av föremål med särskilt affektionsvärde såsom arvegods, sällskapsdjur, egendom av personlig karaktär eller före- mål, som används i det egna hushållet. Stor betydelse bör tillmätas hur ofta och på vilket sätt den enskilde hyr ut eller försäljer egendom eller erbjuder tjänster av liknande slag. Den som erbjuder varor eller tjänster till allmänheten vid mer än enstaka tillfällen eller som kan sägas bedriva en mer stadigvarande verksamhet, bör inte kunna åberopa undantagsregeln.

Vissa ytterligare undantag från diskrimineringsförbudet finns inom området tjänster och bostäder. Förbudet mot diskriminering som har samband med kön hindrar inte att kvinnor och män behand- las olika i fråga om tjänster eller bostäder, om det har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. För försäkringstjänster gäller dock att enskilda per- soners försäkringspremier eller försäkringsersättningar inte får skilja sig åt mellan kvinnor och män utifrån beräkningar baserade på kön.

Förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet gäller inte i fråga om bostäder och generellt inte heller för privat- personer och små företag med färre än 10 anställda.

5.10Tvistlösning

5.10.1Allmän domstol

Tvistlösning sker i kommersiella förhållanden primärt i domstol eller genom skiljeförfarande. Att få en tvist prövad i domstol är emellertid i många fall kostsamt. Det gäller möjligen i ännu högre grad vid förfarande inför skiljenämnd. Mot den bakgrunden är det vanligt att parter förlikas, dvs. utom domstol träffar en överens- kommelse om hur tvisten ska lösas.

De delningsekonomiska transaktionerna kan dock antas i de flesta fall gälla smärre belopp, som sannolikt till övervägande del är lägre än 1 000 kronor. Det är en vanlig värdegräns för att en konsument- tvist ska kunna prövas i Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Vi återkommer nedan till förfarandet i ARN. Emellertid är hyra av bostäder för fritidsändamål f.n. den vanligaste typen av delnings- ekonomisk transaktion. Det är också sannolika den nyttighet i del- ningsekonomin där priserna för transaktionerna generellt sett är högst.

169

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

Tvistemål om mindre värden

Tvistemål om mindre värden kan handläggas i domstol enligt ett förenklat förfarande. Reglerna ska, enligt 1 kap 3 § rättegångsbalken (RB) tillämpas i tvistemål där förlikning är tillåten, och förutsatt att värdet av det som yrkas uppenbart inte överstiger ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Basbeloppet bestäms årligen och uppgår år 2017 till 44 800 kronor.

Det förenklade förfarandet kan således tillämpas om tvisteföre- målets värde uppenbart inte överstiger 22 400 kronor. Bestämmel- sen innebär också att ett mål inte kan handläggas enligt det för- enklade förfarandet om det inte går att värdera tvisteföremålet, eller om det är oklart huruvida värdet är lägre än hälften av basbeloppet. Om det däremot står klart att beloppsgränsen inte är uppnådd ska målet handläggas enligt det förenklade förfarandet. Rätten kan alltså inte välja ett ordinarie förfarande även om det i ett enskilt fall vore önskvärt, exempelvis på grund av att målet innehåller en svår rätts- fråga. Däremot har parterna möjlighet att under vissa förutsätt- ningar yrka att det ordinarie förfarandet tillämpas.

Frågan är då på vilket sätt förfarandet i dessa, s.k. småmål, skiljer sig från det ordinarie tvistemålsförfarandet. En första viktig skill- nad är att småmålen handläggs av en ensam juristdomare. Ordinarie tvistemål handläggs normalt av tre juristdomare.

Vidare finns betydande begränsningar i vilka rättegångskostna- der som får tas ut. Förfarandet har tillkommit för att göra det lättare för enskilda att få en tvist prövad i domstol. Risken att drabbas av höga rättegångskostnader, både egna och motpartens, kan annars vara ett betydande hinder, i synnerhet vid små tvister. Enbart skäliga kostnader för att en part ska kunna ta tillvara sin rätt är ersättnings- gilla. Vilka kostnadsposter som, med denna restriktion, kan ersättas framgår av 18 kap. 8 § a RB, bl.a. viss rådgivning enligt rättshjälps- lagen, ansökningsavgift, resa till förhandling och skälig kostnad för vittnesbevisning.

Det är således meningen att parterna ska föra sin talan utan bi- stånd av ombud. Det åligger å andra sidan domstolarna att vägleda parterna i hur förfarandet går till. Slutligen bör påpekas att möjlig- heten att överklaga domar i tvistemål begränsats från den 1 november 2008. Numera krävs, enlighet 49 kap. 12 § RB, prövningstillstånd i

170

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

tvistemål. Det gäller såväl mål om mindre värden som ordinarie tvistemål.

5.10.2 Tvister i konsumentförhållanden

Allmänna reklamationsnämnden

Tvister i konsumentförhållanden, dvs. mellan näringsidkare och kon- sument kan, förutom i domstol, prövas även i Allmänna reklamations- nämnden (ARN). Dessutom finns ytterligare några, branschspecifika, instanser som numera har officiell ställning som prövningsorgan för konsumenttvister.

ARN:s verksamhet regleras i förordning (2015:739) med in- struktion för Allmänna reklamationsnämnden. Förfarandet i ARN skiljer sig på några väsentliga punkter från domstolsförfarandet i tvistemål. En viktig skillnad är att processen är skriftlig. Vittnen kan inte höras. Däremot kan intyg ges in. Vidare utgör ARN:s be- slut endast rekommendationer till parterna om hur tvisten ska lösas. En konsument kan alltså inte anlita kronofogden för att få ARN:s beslut verkställt genom t.ex. utmätning. Domar är däremot verk- ställbara på detta sätt, när de vunnit lag kraft.

Ett ärende hos ARN inleds med att en klagande konsument gör en anmälan. För att ärendet ska tas upp till prövning krävs att kon- sumenten har framfört ett krav till företaget, som helt eller delvis avvisats. Anmälan ska vara skriftlig; ARN erbjuder på sin hemsida ett elektroniskt formulär för anmälan. I anmälan ska anges vad som yrkas och grunderna för yrkandet. Anmälan ska vidare åtföljas av den skriftliga bevisning som konsumenten åberopar. Det är bara konsumenter som kan starta ett ärende i ARN.

Vissa begränsningar, utöver de nyss nämnda, finns när det gäller vilka typer av ärenden ARN prövar. Exempelvis kan ARN avslå en ansökan om prövning om ärendet är mycket komplicerat. Vidare finns, liksom i domstolarnas småmål, viss värdegränser, som varierar mellan olika varu- och tjänsteområden. Om värdet av det som kon- sumenten yrkar inte når upp till respektive värdegräns avvisas an- sökan. ARN:s värdegränser framgår av tabell 5.1.

171

Gällande rättsregler SOU 2017:26

Tabell 5.1	Värdegränser i ARN

Varu- eller tjänsteområde		Värdegräns

Sko, textil, elektronik, ärenden vid allmänna avdelningen samt		500 kronor
ärenden som rör flyg-, tåg-, båt- och busspassagerares rättigheter
Motor, resor, möbler, tvätt, spel eller lotter		1 000 kronor
Bank, bostad, båt, fastighetsmäklare eller försäkring		2 000 kronor

ARN tillämpar också en tidsgräns, som innebär att anmälan avvisas om det gått mer än ett år från den tidpunkt då konsumenten först framförde sitt krav till näringsidkaren. Det finns också ett antal speci- fika undantag från vilka typer av ärenden ARN prövar. ARN prövar inte ärenden som gäller

hälso- och sjukvårdstjänster,

köp av fast egendom t.ex. småhus,

upplåtelse eller överlåtelse av bostadsrätt, tomträtt, arrende eller hyra av lägenhet om tvister gäller något annat än fordran i pengar,

tvister som kan prövas, eller har prövats, av en nämnd för alter- nativ tvistlösning som godkänts enligt lagen (2015:671) om alter- nativ tvistlösning i konsumentförhållanden,

tvister som handläggs i eller är avgjorda av en domstol, av Krono- fogdemyndigheten eller av en hyres- och arrendenämnd,

tvister som redan prövats av ARN eller som omfattas av en re- kommendation som getts i ett ärende om grupptalan samt

ärenden som anhängiggjorts av någon annan än en konsument eller, när det gäller grupptalan enligt 9 § i ARN:s instruktion, någon annan än Konsumentombudsmannen eller en samman- slutning av konsumenter.

Normalt prövas inte heller ärenden där näringsidkaren försatts i kon- kurs, eftersom möjligheten för konsumenten att få ersättning i regel är praktiskt taget obefintliga. Undantag kan dock göras i enskilda fall. Däremot prövas ärenden där näringsidkarens konkursbo fram- ställer krav mot en konsument om ärendet i övrigt är av sådant slag att ARN är behörig instans.

172

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

Som nyss framgått kan ARN också pröva ärenden i s.k. grupp- talan. En sådan förs av Konsumentombudsmannen. Om Konsument- ombudsmannen har beslutat att inte göra någon anmälan får en av en sammanslutning av konsumenter föra grupptalan i ARN. En förutsättning för grupptalan är att det finns flera konsumenter som kan antas ha anspråk mot näringsidkaren på väsentligen likartade grunder. I övrigt gäller även för grupptalan de nyss redovisade förut- sättningarna.

ARN prövar omkring 10 000 konsumenttvister årligen. Den genomsnittliga handläggningstiden uppgår till drygt sex månader. Förutom att pröva konsumenttvister ska ARN även informera kon- sumenter och näringsidkare om myndighetens praxis, stödja den kommunala konsumentverksamhetens hantering av tvister genom utbildning och information samt genomföra förtroendeskapande åtgärder i förhållande till näringslivet. Information om praxis sker bl.a. genom att ARN publicerar vissa beslut på sin hemsida. Det gäller beslut i ärendetyper som är särskilt vanliga, men också beslut i ärenden som är bedöms vara vägledande genom att vara princi- piellt intressanta. Ärenden kan exempelvis bli vägledande när ny lag- stiftning har tillämpats, när tvisten rör en ny typ av vara eller tjänst eller om beslutet kan få betydelse för liknande ärenden i framtiden.

ARN ska vägleda konsumenterna i frågor som gäller handlägg- ning och andra frågeställningar om formalia. ARN ska också verka för att parterna kommer överens. Däremot kan ARN inte ge råd i materiella, rättsliga angelägenheter eftersom myndigheten ska vara opartisk. Vid sådana frågor hänvisas till exempelvis Hallå Konsument, till kommunal konsumentvägledning eller till de rådgivningsbyråer som etablerats inom vissa områden, t.ex. Konsumenternas bankbyrå.

Alternativ tvistlösning och internationella konsumenttvister

Från och med den 1 januari 2016 gäller lagen (2015:761) om alter- nativ tvistlösning i konsumentförhållanden.15 Lagen innebär att orga- nisationer kan ansöka hos Kammarkollegiet om att bli ett godkänt alternativt tvistlösningsorgan. Hittills har förutom ARN

15 Prop. 2015/16:128.

173

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

Nämnden för rättsskyddsfrågor,

Personförsäkringsnämnden,

Sveriges advokatsamfunds konsumenttvistnämnd,

Sveriges begravningsbyråers förbunds reklamationsnämnd samt

Trafikskadenämnden

godkänts av Kammarkollegiet för alternativ tvistlösning i konsu- mentförhållanden inom sina respektive områden.

Tvistlösning vid konsumenttvister inom EU

Som framgått i det föregående bygger bl.a. reglerna om distans- handel och elektronisk handel på EU-direktiv. Syftet är främja den inre marknaden för varor och tjänster genom att så långt möjligt in- föra liknande regler för handel med sådana nyttigheter. Det innebär att regler och rutiner för tvistlösning i konsumenttvister har sam- ordnats inom områden som gäller distansförsäljning av varor och tjänster mellan näringsidkare och konsumenter i olika EU-länder. Förfarandet kan dock inte användas vid konsumenttvister med räck- vidd utanför EU och inte heller vid tvister mellan privatpersoner.

År 2016 infördes nya rutiner i EU för att underlätta tvistlösning i tvister där konsumenten och näringsidkare har hemvist i olika EU-länder. Det innebär ett system med tvistlösning online i form av en så kallad ODR-plattform, som kommissionen upprättat.16 Syftet är att ge konsumenter och företagare en ingång för prövning utanför domstol av tvister som uppstått vid gränsöverskridande e- handel. För företagen innebär detta bl.a. att

E-handelsföretag som är etablerade i ett EU-land ska ha en länk till EU-kommissionens ODR-plattform och ange sina e-post- adresser på sin webbplats,

E-handelsföretag som har åtagit sig eller är skyldiga att använda alternativ tvistlösning för att lösa tvister med konsumenter ska tillhandahålla länken till ODR-plattformen på sina webbplatser

16 ODR står för Online Dispute Resolution.

174

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

delningsekonomiska plattformarna av utredningen bedöms fattiga på information om frågor som kan vara väsentliga för användarna. En sådan fråga gäller skattekonsekvenser av delningsekonomiska transaktioner. Mot den bakgrunden finns skäl att kort beröra några grundläggande regler om beskattning.

5.11.1Inkomstbeskattning

De inkomstslag som i huvudsak kan vara aktuella i delningsekono- min är inkomst av näringsverksamhet, tjänst och kapital. Arbets- prestationer som utförs genom en delningsekonomisk transaktion deklareras i inkomstslagen näringsverksamhet eller tjänst beroende bl.a. på hur omfattande och varaktig verksamheten är.

Inkomst av tjänst eller näringsverksamhet

En verksamhet som en privatperson bedriver ska anses utgöra närings- verksamhet om den bedrivs självständigt, i vinstsyfte och med varak- tighet. Om något av dessa villkor inte är uppfyllt är verksamheten inte näringsverksamhet i skatteteknisk mening. Inkomster som en privatperson får av tjänsteutövning i delningsekonomin, såsom träd- gårdsarbete, snöskottning eller målning, ska i så fall deklareras i inkomstslaget inkomst av tjänst.

Sådana inkomster kan i huvudsak utgöra antingen uppdrags- inkomst eller inkomst av hobbyverksamhet. Om exempelvis en hobby- fotograf, inom ramen för sin hobby, säljer bilder som framställts i ett tidigare skede, ska inkomsten av försäljningen deklareras som inkomst av hobbyverksamhet under inkomstslaget inkomst av tjänst. Om hobbyfotografen däremot, mot betalning, fotograferar på upp- drag av t.ex. en granne, ska inkomsten av uppdraget deklareras som uppdragsinkomst i samma inkomstslag. Avdrag kan, förutom grund- avdraget, göras för utgifter som överstiger 5 000 kronor. Inkomst- erna, med avdrag för kostnader, adderas således till eventuell lön eller pension och beskattas samlat med sådana inkomster. Hur stor skatten blir beror på vilken marginalskatt som gäller för den skatt- skyldige.

När Skatteverket tar ställning till om en verksamhet däremot är näringsverksamhet prövas alla tre villkor om självständigt, vinstsyfte

176

SOU 2017:26

Gällande rättsregler

och varaktighet vid en samlad, individuell bedömning. Några be- loppsgränser eller tröskelvärden används alltså inte här. Det som nu sagts gäller fysiska personers verksamhet. Verksamhet som en fysisk person bedriver i t.ex. ett aktiebolag eller ett handelsbolag är regel- mässigt näringsverksamhet.

Vid bedömningen av om verksamheten bedrivs självständigt, och inte i ett anställningsförhållande, tas särskild hänsyn till vad upp- dragsgivaren och uppdragstagaren har avtalat, i vilken grad uppdrags- tagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i uppdragsgivarens verksamhet.

Syftet med verksamheten ska vara att den ska gå med vinst om näringsverksamhet ska vara aktuell. Det finns inget krav på att vinst ska uppkomma första året, exempelvis om stora investeringar krävs, men verksamheten ska kunna beräknas ge ett ekonomiskt överskott på sikt. Hobbyverksamhet, såsom försäljning av produkter från hemslöjd, biodling eller fritidsfiske, saknar ofta förutsättning att ge vinst. Sådan verksamhet deklareras i så fall som inkomst av tjänst.

För att en verksamhet ska bedömas som näringsverksamhet krävs också att den är yrkesmässig, dvs. att den bedrivs regelbundet och varaktigt. En verksamhet som bara omfattar enstaka uppdrag anses inte som näringsverksamhet. Det gäller även om uppdragen är själv- ständigt utförda och vinstsyfte finns. Sådana tillfälliga inkomster deklareras normalt som inkomst av tjänst enligt vad som nyss sagts.

För att en privatpersons tjänsteutövning i delningsekonomin ska anses vara näringsverksamhet krävs alltså att den bedrivs i syfte att tjäna pengar, dvs. generera vinst när kostnader är betalda, att den bedrivs självständigt i förhållande till exempelvis ett företag, som i annat fall skulle kunna ses som arbetsgivare, och att den har viss varaktighet.

Näringsverksamhet i skattekniskt hänseende ska inte förväxlas med att vara näringsidkare i konsumenträttslig mening. Regler om det konsumenträttsliga begreppet näringsidkare har belysts i det föregående vid beskrivning av konsumentköplagen. Tröskeln till en ställning som näringsidkare i ett konsumentförhållande, och som innebär att den tvingande konsumenträtten blir tillämplig, är betyd- ligt lägre än vad som gäller för näringsverksamhet i skatteteknisk mening. Bland annat krävs inte att verksamheten har ett vinstsyfte. Normalt är en person som bedriver näringsverksamhet skatteteknisk mening också näringsidkare i konsumenträttslig mening, då trans-

177

Gällande rättsregler

SOU 2017:26

aktioner genomförs med en enskild konsument som motpart. Det omvända förhållandet behöver däremot inte alltid gälla.

Inkomst av kapital

Förutsatt att verksamheten inte utgör näringsverksamhet ska intäkter från uthyrning av privatbostäder och av lös egendom såsom bilar, verktyg och maskiner beskattas i inkomstlaget kapital. För uthyr- ning av privatbostad gäller ett avdrag om 40 000 kronor per år. Det finns också en rad andra regler som vid verksamhet med uthyrning behöver beaktas i det enskilda fallet.18

5.11.2Mervärdesskatt

Vidare bör noteras att skattskyldighet till mervärdesskatt kan uppstå oberoende av om en fysisk person är att bedöma som näringsidkare och oavsett om personen bedriver näringsverksamhet i skattetek- nisk mening eller är registrerad för moms.

Reglerna om mervärdesskatt är komplicerade och ska inte när- mare utvecklas här. Emellertid finns skäl att peka på vissa förtydli- ganden som Skatteverket nyligen gjort ifråga om momsplikt vid tillfällig uthyrning av bl.a. privatbostäder.19 Sådan uthyrning är av allt att döma en av de vanligaste transaktionerna i delningsekonomin.

Från och med år 2016 tillämpas vissa tröskelvärden när det gäller moms på intäkter av tillfällig uthyrning av privatbostäder eller rum i sådana bostäder. För att momsplikt ska inträda krävs dels att ut- hyrningen avser tillfälligt logi, dels att uthyrningen kommer att ske inom ramen för en hotellrörelse.

Skatteverket anser att en verksamhet ska bedömas som hotell- rörelse om uthyraren marknadsför objektet till dygns- eller vecko- pris alternativt om det finns en reception eller motsvarande och uthyraren erbjuder tjänster som är typiska i en hotellrörelse. Ut- över detta ska verksamheten ha en mer än obetydlig omfattning för att skattskyldighet till moms ska uppstå. Skatteverket anger att så

18Dessa beskrivs närmare i Skatteverkets delrapport Kartläggning och analys an delnings- ekonomins påverkan på skattesystemet, den 15 mars 2016, avsnitt 5.3.1, 5.7 och 5.8.

19Skatteverkets ställningstagande om skatteplikt vid rumsuthyrning i hotellrörelse, mervärdes- skatt, Dnr: 131 675099-15/111.

178

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

6.2Tjänster

6.2.1Tapetseringen

Birgitta köpt ett parti tapeter för halva priset vid en utförsäljning. Det var exakt det mönster hon letat efter länge, men som varit slut överallt. Problemet var bara att få tag på en målare eller annan fack- man, som ville åta sig ett så litet jobb som tapetsering av ett mindre rum. Rot-avdraget verkade ha lett till stor konkurrens på marknaden för sådana tjänster.

Birgitta hade dock hört talas om att det går att få tag på duktiga privatpersoner via olika sidor på nätet. Det kanske kunde vara en lösning. Birgitta anmälde sig som användare och lade upp en använ- darprofil på tre olika webbplattformar för delning av arbetskraft mellan privatpersoner. En av dem riktade sig till ungdomar som upp- dragstagare. Den plattformen var inte aktuell för förmedling av uppdraget med tapetsering; där vill Birgitta helst finna någon som hade lång erfarenhet, men hon hade också behov av enklare träd- gårdsarbete. Det kunde säkert någon tonåring hjälpa till med.

Tapetseringsuppdraget lades snart ut på de två andra plattformar, där Birgitta blivit användare. Hon beskrev uppdraget, bifogade en enkel riktning och ett foto av rummet och ett foto på tapetmönstret. Det dröjde inte länge innan flera privatpersoner visade intresse. En av dem var Sven, som nämnde att han nyligen blivit pensionär efter att ha arbetat som målare i 30 år. Tapetsering var det han var bäst på och som han tyckte var roligast, enligt egen utsago. Sven ville ha 190 kronor per timme. Det tyckte Birgitta kändes dyrt, men hon kände sig samtidigt trygg med Svens beskrivning av sig själv och be- ställde arbetet på löpande räkning. Det tog totalt nästan två dagar att utföra, åtta timmar första dagen och fem timmar den andra. Brigitta betalade Sven 2 470 kronor för arbetet.

Scenario 1

När arbetet var färdigt upptäckte Birgitta att tapetseringen var dåligt utförd. Det fanns bulor och ojämnheter och tapeten var sönder på ett par ställen. Hon begärde att arbetet skulle göras om. Sven väg- rade. Då begärde hon att få tillbaka hälften av vad hon betalat för

182

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

Tillämpliga regler om Sven är näringsidkare

Det Sven får ställning som näringsidkare är det han utfört en kon- sumenttjänst. Det innebär i att konsumenttjänstlagen kan tillämpas.

Enligt konsumenttjänstlagen ska tjänster utföras fackmässigt. Det innebär att arbetet utförs på ett sätt som kan förväntas av en seriös fackman. Olika branschstandarder och branschspecifika metod- beskrivningar kan ge ledning för vad som ska anses vara fackmässigt i ett enskilt fall. Sven ska också med tillbörlig omsorg ta till vara Birgittas intressen och samråda med henne i den utsträckning som det behövs och är möjligt.

Om vi förutsätter att Svens tapetsering inte är fackmässig är den felaktig. Då kan Birgitta åberopa konsumenttjänstlagens regler om påföljder vid fel. Detta förutsätter reklamation inom skälig tid från den tidpunkt då felet upptäckts. Om så skett kan Birgitta innehålla betalning som motsvarar felet. Hon kan också kräva att felet åt- gärdas, vilket ska ske utan extra kostnader. En näringsidkare har normalt rätt att få avhjälpa fel i tjänsten om inte särskilda skäl talar emot det. Ett annat alternativ är att kräva prisavdrag. Under vissa förutsättningar kan avtalet hävas av Birgitta. Det förutsätter att syftet med tjänsten gått förlorat och näringsidkaren borde ha insett detta. Det är knappast aktuellt i Birgittas fall. Slutligen har Birgitta rätt till skadestånd om felet och dess åtgärdande orsakat extra kostna- der för henne. Även s.k. fritidsförluster kan vara ersättningsgilla, t.ex. om felet orsakat tidsspillan för Birgitta under hennes semester.

Om Sven och Birgitta inte kan komma överens om hur saken bör lösas kan Birgitta ansöka om att Allmänna reklamationsnämn- den (ARN) prövar frågan och utfärdar en rekommendation. ARN tillämpar i bostadsärenden, till vilken kategori Birgittas ärende hör, en värdegräns om 2 000 kronor. Tvisten avser ett mindre belopp, 1 235 kronor, varför Birgittas ansökan sannolikt skulle avvisas. Om å andra sidan hävning av tjänsten varit aktuell skulle tvistebeloppet överstiga 2 000 kronor och Birgitta hade då sannolikt kunnat få tvisten prövad i ARN.

När det gäller den trasiga stegen är det, om Sven är närings- idkare, svårt att se hur Birgitta kan göras ansvarig för att Sven ramlat och skadat sig på den. Sven har då ansvar för fackmässigheten, även vad gäller stegens skick.

184

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

Om Sven inte är näringsidkare

Vid en sådan bedömning kan konsumenttjänstlagen inte tillämpas. Det finns, som framgått i kapitel 5, heller ingen ”allmän tjänste- lagstiftning”, liknande den allmänna köplagen, som kan tillämpas i ett fall som detta. Det innebär att allmänna köprättsliga principer och rättsgrundsatser får ge vägledning. Som också framgått i det föregående kan en sådan regel vara mer ändamålsenlig, och lämplig att tillämpa, om den återfinns både i köplagen som i konsument- tjänstlagen. Speciella regler som anpassats särskilt för konsument- förhållanden torde inte vara tillämpliga. Det kan t.ex. gälla regeln om fackmässigt utförande och näringsidkarens speciella skyldighet att tillvara konsumentens intressen och samråda med denne. Andra exempel på regler i konsumenttjänstlagen, som eventuellt inte skulle kunna tillämpas, avser avrådande, tilläggsarbeten och regeln om att en ungefärlig prisuppgift inte får överstigas med mer än 15 procent.

I första hand får rättsläget dock bedömas utifrån vad som avtalats mellan parterna. I detta fall har avtalet ingåtts muntligen och vad som avhandlats gäller i första hand typ och omfattning av Svens tjänst, när tjänsten ska vara slutförd samt priset för tjänsten. Ingen- ting har sagts eller skrivits mellan Sven och Birgitta till ledning för hur tvisten ska lösas. Det torde vara en vanlig situation, framför allt mellan privatpersoner, men också i konsumentförhållanden. I det senare fallet finns konsumenträtten; i det förra fallet är rättsför- hållandet, i brist på avtalsvillkor, i allt väsentligt oreglerat.

I den del som avser tvistlösning synes inga skillnader finnas mellan en situation där Sven är näringsidkare respektive om han agerar som privatperson. Oavsett om Sven är näringsidkare, kan saken inte prövas rättsligt i ARN, eftersom tvisteföremålet inte når upp till aktuell värdegräns.

Ansvarsförhållandena när det gäller Svens skada på grund av den felaktiga stegen måste avgöras enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer. Det innebär att den som varit oaktsam kan bli ansvarig. Om Birgitta har varit oaktsam genom att tillhandahålla en stege, som hon känt till var felaktig, kan hon bli ansvarig för Svens skada. Det gäller i vart fall om hon inte påpekat bristen i stegens funktion för Sven. Å andra sidan kan ett sådant skadeståndsansvar eventuellt jämkas med hänsyn till vad som rimligen ålegat Sven, som är van att

185

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

använda stegar, ifråga om att undersöka stegens hållfasthet före an- vändning.

Försäkringsskydd

Det finns för närvarande inga försäkringar som täcker den skada som den felaktiga tapetseringen utgör. Det går inte att försäkra sig mot fel i tjänsten eller mot fel i en köpt vara. I vissa fall kan närings- idkare ha ansvarsförsäkringar, som täcker skador som orsakas i yrkes- utövningen. Den aktuella skadan är dock så liten att det med hän- syn till självrisken sannolikt inte varit aktuellt att utnyttja en sådan försäkring.

Birgitta kan bli personligen ansvarig för Svens skada om hon kan anses ha varit vårdslös genom att medvetet låna ut en bristfällig stege. I ett sådant fall kan Birgitta använda den egna hemförsäkringens ansvarsskydd, som då reglerar skadan på personskaderättslig grund. Sven är då berättigad till ersättning för kostnader, inkomstförlust, sveda och värk samt eventuell medicinsk invaliditet. Om Birgitta däremot anses som arbetsgivare åt Sven, gäller sannolikt inte hem- försäkringens ansvarsskydd. Den kan normalt bara utnyttjas av henne i egenskap av privatperson. Försäkringsbolagen kan dock göra olika bedömningar i denna del. Det är dock inte givet att ansvars- skyddet i hemförsäkringen kan användas i en situation där Birgitta betraktas som arbetsgivare och genom vårdslöshet orsakar Sven skada. Frågan är då om Birgitta får ställning av arbetsgivare åt Sven.

I praxis har bedömts att en murare skulle anses vara arbetstagare i förhållande till en person som han, utom näringsverksamheten och i en privat relation, hjälpt att bygga ett småhus. Muraren föll och skadade sig på en provisorisk trappa, som inte uppfyllde gällande skyddsregler. Emellertid fann Högsta domstolen, dels att det i ett fall som detta inte kunde krävas lika ingående planering och regler- ing som i ordinarie yrkesverksamhet, dels att uppdragsgivaren inte haft anledning anta att muraren skulle använda trappan. Skade- ståndsanspråket ogillades.1 I Birgittas fall skulle bedömningen ha kunnat bli den motsatta, eftersom hon tillhandhållit den felaktiga stegen med uttalat syfte att den skulle användas av Sven.

1 NJA 1964 s. 492.

186

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

Personskadan kan också regleras genom en olycksfallsförsäkring om Sven haft en sådan. Sven har i så fall inte bevisbördan för att skadan orsakats av den bristfälliga stegen. Han behöver bara visa att han har skadats genom en olyckshändelse. Sven kan dock bara få er- sättning för kostnader, sveda och värk ur endera Birgittas hemför- säkring, om den gäller, eller ur olycksfallsförsäkringen. För medicinsk invaliditet kan han få ersättning både ur sin olycksfallsförsäkring och ur Birgittas ansvarsförsäkring i den mån den gäller.

6.3Hyra av lös egendom utom bil

6.3.1Hoverboarden

Filip är 12 år och hans kompis William har fått en Hoverboard. Filip har länge tjatat på sin pappa, Markus, om att även han ska få en. Ett argument som Filip tycker är smart är att ”man övar sin balans”. Det behövs när man åker skidor. Fast det har inte blivit så mycket med det under senare tid. Filip behöver nya skidor och det har inte Markus, som är ensamförälder, haft råd med. Markus är tveksam till hoverboarden, men han har fått kännedom om att man kan låna och hyra saker via olika plattformar på nätet. Om vi hyr en hoverboard en tid kanske Filip tröttnar och så är saken ur världen, tänkte Markus. Nya skidor kanske man också kan få tag på, på samma sätt.

Markus registrerade konton på flera olika webbplattformar med den aktuella funktionen. Han hade också läst i lokalpressen om en förening som lånar ut fritidsutrustning och att de startat verksam- het i en lokal nära idrottsplatsen. De hade inga hoverboards, där- emot fanns skidor.

Snart hittade Markus en person, via en av plattformarna, som ville hyra ut en nästan ny hoverboard under en månad med möjlighet till förlängning för ett bra pris. Barnen i den familjen hade tröttnat på föremålet som nu mest stod i vägen i hallen.

Scenario 1

Hoverboarden drivs av en elektrisk motor. Batteriet ska laddas med en tillhörande laddare. Det tar någon timme. En förmiddag, när ingen var hemma stod hoverboarden på laddning i hallen. Då började den

187

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

brinna. Det blev en rejäl brasa. En granne upptäckte rökutveck- lingen och tillkallade brandkåren. Brandkåren kom till platsen så snabbt att de lyckades förhindra att hela huset blev övertänt. Skador- na var dock omfattande och huset måste röksaneras. Dessutom hade släckningen orsakat stora vattenskador. Markus och Filip fick först bo på hotell några dygn och därefter hos släktningar under de drygt två månader som reparationerna tog. Hur kan skadan regleras med respektive utan hemförsäkring?

Rättsläget i fallet med hoverboarden

Det finns inga specifika lagregler som gäller vid hyra av lös egen- dom, dvs. föremål av olika slag.2 Det gäller oavsett om den som hyrt ut föremålet gjort det i en näringsverksamhet eller i egenskap av privatperson. I båda fallen måste rättsläget mellan parterna avgöras utifrån analogier med köprättsliga regler i den mån inte avtalet mellan parterna innehåller bestämmelser som kan ge ledning.

När det gäller frågan om eventuellt skadestånd, som är den repara- tiva påföljd som i första hand bör komma ifråga, kan i och för sig skadeståndslagen tillämpas. Först bör dock undersökas om skade- stånd med stöd av produktansvarslagen kan bli aktuellt. Skade- ståndsskyldig är i så fall, i praktiken, den som tillverkat eller impor- terat hoverboarden. Ett sådant skadestånd är tänkbart om det kan visas att det är en säkerhetsbrist i hoverboarden som orsakat branden. Vidare krävs, eftersom det handlar om sakskador, att hoverboarden typiskt sett varit avsedd för enskilt ändamål och att Markus och Filip vid tiden för skadan använde den huvudsakligen för sådant ändamål.

Om produktansvarslagen inte skulle vara tillämplig kan ersättning enligt skadeståndslagen bli aktuellt för uthyraren. Det förutsätter att uthyraren varit vårdslös, t.ex. genom att hyra ut ett föremål vars bristande brandsäkerhet varit känd.

Om hyresavtalet upprättats inom ramen för ett konsumentför- hållande, dvs. om den som hyrt ut föremålet agerar som näringsidkare enligt vad som ovan sagts, torde dock analogier med konsument- rätten bli aktuella. I så fall torde uthyraren ha ett presumtionsansvar

2 Notera dock det förslag till lag om hyra av lös sak, som presenterades i promemorian (Ds 2010:24) Hyra av lös sak. Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande.

188

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

för skador som det hyrda föremålet orsakat. Det innebär att en part måste visa att skadan inte berodde på hans försumlighet, om skade- ståndsansvar ska kunna undvikas. Vidare framgår av konsument- köplagen, som kan tillämpas analogt, att en säljare även ansvarar för skador på annan egendom än köpeobjektet, som tillhör konsumen- ten eller någon medlem i dennes hushåll och egendomen är avsedd huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. En sådan regel skulle eventuellt lett till att uthyraren blivit ansvarig för brandskador på kläder som orsakats av den felaktiga hover- boarden.

Om uthyraren däremot inte är att se som näringsidkare och hyres- avtalet därmed inte ingåtts i ett konsumentförhållande, är rättsläget mer osäkert och får i huvudsak bedömas enligt allmänna skadestånds- rättsliga principer. I den bedömningen ingår bl.a. att ta ställning till huruvida uthyraren varit oaktsam och frågan om jämkning av skade- ståndet ifall det skulle bli oskäligt tyngande utifrån omständig- heterna i det enskilda fallet.

Även åtgärder enligt produktskadelagen kan under vissa förut- sättningar övervägas i ett fall som det aktuella. En barnvagnsmodell återkallades t.ex. för en tid sedan från konsumenterna på grund av säkerhetsbrister. Därefter började modellen bjudas ut på Blocket. Konsumentverket informerade Blocket om att modellen var farliga och inte fick säljas. Det är inte otänkbart att ett liknande förfarande skulle kunna tillämpas i förhållande till den plattform som förmed- lat hoverboarden, förutsatt att den redan varit föremål för t.ex. återkallelse enligt produktsäkerhetslagen.

Försäkringsskydd

Om Markus saknat hemförsäkring är han hänvisad till uthyraren och den bedömning av skadeståndsansvar som nyss berörts. Han är också i praktiken beroende av uthyrarens betalningsförmåga. Om han däremot, som ju är fallet, har en hemförsäkring bör den, enligt de försäkringsvillkor som generellt tillämpas, täcka de skador som orsakats i fallet. Det spelar därmed ingen roll om branden orsakats av ett felaktigt föremål, som Markus köpt, hyrt eller lånat, förutsatt att han inte själv varit oaktsam och kan anses som medvållande till

189

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

skadan. Om så är fallet kan försäkringsersättningen jämkas eller helt utebli.

Uthyrarens skada å andra sida, i form av en förstörd hoverboard, torde inte vara ersättningsgill ur dennes hemförsäkring. Försäkrings- bolagen tillämpar normalt villkoret att hemförsäkringen endast gäller om föremålet används uteslutande, alternativt huvudsakligen, för eget privat bruk. Det är dock en bedömningsfråga, som får avgöras utifrån de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Hos vissa försäkringsbolag är det avgörande huruvida uthyrningen sker som ett led i näringsverksamhet eller inte. Det innebär att om en privatperson köper t.ex. en motorgräsklippare i syfte att tjäna pengar genom uthyrning, är den inte avsedd för privat bruk. Om, å andra sidan, personen använder den privat och lånar eller hyr ut den vid enstaka tillfällen gäller hemförsäkringen. I något fall stadgas i för- säkringsvillkoren att med ”huvudsakligen” ska avses mer än 50 pro- cent. I sådana fall kan föremålet omfattas av hemförsäkringen om det används för privat bruk i större utsträckning än vad det hyrs ut.

6.3.2Skidbindningen

Filips intresse för hoverboards hade svalnat, men skidor ville han fort- farande åka. Markus hade sett att föreningen som lånar ut fritids- utrustning hade fina skidor att låna, alldeles gratis, under en eller två veckor. Nu skulle det bli sportlov och därför lånades ett par lagom långa karvingskidor åt Filip på det lokala sportlånoteket, som är en ideell förening. Markus ställde noggrant in skidbindningarna utifrån Filips kroppsvikt.

Scenario 1

Dessvärre körde Filip omkull i backen när han använde de lånade skidorna och bröt benet. Bindningarna hade inte löst ut som de skulle. Filip fick stanna hemma från skolan en tid och därefter gå på kryckor i flera veckor. Olyckan skedde under sportlovet och inte under skol- tid. En sporthandlare i staden undersökte skidbindningarna och kom fram till att de var felaktiga. Det såg bara ut som man ändrade in- ställningen. I själva verket hade de hela tiden varit inställda för en vuxen person.

190

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

Rättsläget i fallet med skidbindningen

Om föreningen som lånat ut skidorna krävt någon form av mot- prestation, som dock inte behöver vara betalning i pengar, kan kon- sumentlagstiftningen tillämpas analogt. Det innebär en rätt till skade- stånd från föreningen för kostnader, utlägg och s.k. fritidsförlust i den mån de har ett direkt samband med skadan.

Om föreningen inte skulle agera i egenskap av näringsidkare, och det mesta tyder på det, kan konsumentköplagen inte tillämpas. Där- emot kan skadeståndslagen användas. I så fall torde föreningen bli skadeståndsskyldig om det kan visas att den varit oaktsam. Ersätt- ning för personskada kan enligt skadeståndslagen omfatta sjukvårds- kostnad och andra kostnader för den skadelidande, inbegripet skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära. Skadeståndsskyldigheten omfattar även eventuella inkomstförluster, men det är inte aktuellt i Filips fall. Slutligen kan skadeståndsskyl- digheten omfatta även fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur, s.k. sveda och värk, liksom ersättning för bestående skada och särskilda olägenheter till följd av skadan.

Vid bedömningen av skadeståndets storlek bör tas hänsyn till att föreningen faktiskt ägnar sig åt utlåning av skidor med bindningar. Det innebär att de kan förväntas ha viss kontroll över att utrust- ningen svarar mot grundläggande säkerhetskrav. Samtidigt bör i be- dömningen också vägas in att det i fallet handlar om lån utan ersätt- ning. Det är en omständighet som verkar i motsatt riktning, och kan vara grund för jämkning, dvs. en minskning av skadeståndets storlek.

Marknadsrättsligt kan det eventuellt bli aktuellt med ansvar enligt produktsäkerhetslagen, såsom föreläggande, även om särskild ersätt- ning inte varit aktuell, men förutsatt att föreningen genererar in- täkter genom t.ex. reklamförsäljning.

6.4Bilhyra

6.4.1Hyrbilen

Anton och Malin bor i en nyligen inköpt villa med sina två barn, Lucas och Linnéa. De behöver verkligen en bil, men tycker inte de har råd. Därför har de diskuterat olika sätt att få tillgång till bil utan

191

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

att behöva äga en. Bilpoolerna ligger för långt bort. Att hyra bil i närbelägna mackar blir för dyrt. Samåkning är oftast inget funge- rande alternativ, eftersom de behöver bilen för att t.ex. storhandla och göra ärenden under en dag eller en helg. Däremot har de hört talas om att man kan hyra bil av andra privatpersoner via olika platt- formar på nätet. Anton hittar snart ett par olika plattformar för bilhyra mellan privatpersoner. Han blir medlem i en ideell förening, som har till syfte att förmedla bilhyra mellan medlemmarna. Man betalar en mindre medlemsavgift och i hyra inte mer än självkost- nad per kilometer. Det blir mycket billigare än hyra i macken eller hos något av biluthyrningsföretagen.

Anton får genom föreningen kontakt med Bengt och hyr av honom en Volkswagen Golf av 2007 års modell. Den har nästan 20 000 mil på mätaren men verkar välhållen. Enligt Konsument- verket kostar den 22 kronor per mil att köra. Det är också vad Anton ska betala i hyra. I villkoren står också att Anton ska svara för alla skador som uppstår under hyrestiden och som inte täcks av försäk- ringar som Bengt eller Anton tecknat.

Scenario 1

Bilen blir stulen under hyrestiden. Stölden anmäls av bilägaren och Anton gemensamt, men polisen har inga spår.

Scenario 2

Anton krockar med bilen och skadar sig lindrigt. Han är själv vållan- de till olyckan eftersom han missat att lämna företräde för en annan bilist när han var skyldig att göra det. Krockkuddarna löste ut av, den i och för sig ganska lindriga, sammanstötningen. Förutom nya krock- kuddar behövde bilen också repareras i fronten.

Scenario 3

Bilen går sönder när Anton är på väg till ett viktigt möte i stadens centrum. Det innebär att han, enligt egen utsago, förlorat 20 000 kro- nor genom att gå miste om en viktig affärsuppgörelse.

192

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

Scenario 4

Lucas blir åksjuk och kräks i baksätet på bilen. Sätet måste rengöras professionellt för en kostnad av 3 800 kronor. Bilägaren hävdar dock att bilen är mindre värd efter rengöring inte minst för att rengöring- en blekt klädseln i baksätet. Han vill ha 5 000 kronor i ersättning för skadan.

Rättsläget i fallet med bilhyran

Bilstölden

En första utgångspunkt är här, som i övriga fall, vad som kan ha av- talats mellan parterna. Om ingenting avtalats måste saken bedömas utifrån de allmänna skadeståndsrättsliga principer, som nyss berörts. Frågan är då alltså om Anton varit vårdslös, exempelvis genom att lämna nyckeln i bilen eller i bildörren. Bilen är av 2007 års modell och är därför utrustad med startspärr. Den ska därmed inte gå att starta utan nyckel. Däremot förekommer att kriminella personer på olika sätt kopierar nyckelkoder och kan på så sätt olovligen använda bilen. I detta fall, om vi förutsätter att Anton inte varit oaktsam, bör i första hand försäkringsskyddet undersökas.

I många bilförsäkringar finns villkor som gör ersättningen eller dess storlek beroende av vem som kört bilen. Hos vissa försäkrings- bolag kan man välja en krets av förare, för vilka försäkringen ska gälla i de moment som inte utgörs av trafikförsäkring. Vid en stöld som i Antons fall torde dessa begränsningar i de flesta fall inte vara tillämp- liga. Däremot förekommer villkor som innebär att försäkringen inte gäller om den försäkringstagaren hyr ut bilen mot ersättning, även om ersättningen bara avser självkostnad.

Krockskadan

Anton är vållande till skadan och den ersätts, i detta fall delvis genom trafikförsäkringen. När det gäller trafikförsäkring spelar det ingen roll vem som ägt respektive kört bilen vid skadetillfället. Trafikförsäkringen är en lagstadgad, obligatorisk försäkring och ett fordon får inte köras om det inte är trafikförsäkrat. Försäkringen täcker sakskador på motpartens fordon och eventuella personskador

193

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

i båda fordonen. Den täcker också skador på annat än motpartens fordon, t.ex. en påkörd lyktstolpe.

Skador på det egna fordonet, i det här fallet hyrbilen, täcks dock inte av trafikförsäkringen. För att sådan ersättning ska bli aktuell krävs en s.k. vagnskadeförsäkring. Ersättning ur vagnskadeför- säkringen utgår oberoende av vem som vållat olyckan. Om Bengt inte tecknat vagnskadeförsäkring torde Anton få betala reparationen av bilen.

Inkomstbortfallet

Anton går miste om en affärsvinst på grund av att bilen går sönder på väg till ett affärsmöte. Detta är en skada som det inte går att för- säkra sig mot. Det finns, såvitt utredningen kunnat finna, ingen sådan försäkring på marknaden.

Utredningen har också svårt att se att den person som Anton hyrt bilen av skulle kunna göras ansvarig och skadeståndspliktig i denna del. Det gäller även om den kan bedömas som en s.k. allmän förmögenhetsskada, dvs. en skada som uppstår till följd av en sak- eller personskada.

För det första krävs även här någon form av oaktsamhet på ut- hyrarens sida. Vidare är det sannolikt att Anton kunnat förhindra eller minska skadan, t.ex. genom röst- eller bildsamtal via mobiltele- fon eller genom att beställa en taxi. Mötet skulle äga rum i staden.

Vidare är en förutsättning för skadeståndsskyldighet att skadan och dess orsak har ett samband, som inte får vara alltför osannolikt eller långsökt att föreställa sig för uthyraren när hyresavtalet in- gicks.

Det skadade baksätet

Vi utgår här från att inget särskilt avtalats mellan Bengt och Anton. I så fall finns, vid sidan av skadeståndslagen, ingen lagstiftning som specifikt reglerar vad som ska gälla vid hyra av lös egendom. Mot den bakgrunden används allmänna avtalsvillkor i biluthyrnings- branschen. Ett exempel på sådana allmänna villkor, som avser an- svaret för skada av aktuellt slag, lyder: ”Hyrestagaren ansvarar för skador på eller förlust av fordonet under hyrestiden. Undantag från

194

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

detta gäller för skador som kan hänföras till normalt slitage eller som tredje part godkänt ersättningsskyldighet för.”3 Vidare framgår att er- sättningsansvaret begränsar sig till vissa angivna maximibelopp mellan 2 000 och 15 000 kronor med undantag ”för stöld med nyckel”, då fordonets fulla värde ska ersättas.

I avsaknad av avtalsvillkor, som i Antons fall, är också denna fråge- ställning skadeståndsrättslig. Har Anton varit vårdslös, exempelvis genom att inte täcka baksätet med någonting trots vetskap om att sonen är benägen att bli åksjuk? Om Anton skulle vara skyldig att ersätta skadan åligger det Bengt att bevisa hur stor värdeminskning- en är. Det kan t.ex. ske genom intyg från en större, välrenommerad märkeshandlare.

Vissa kommersiella webbplattformar för uthyrning av bilar mellan privatpersoner tecknar särskilda försäkringar mot skador av bl.a. denna typ. En sådan försäkring, vars villkor utredningen tagit del av, gäller för den bil och under den hyrestid (dag, klockslag) som anges i hyresavtalet och förutsatt att hyresmannen eller annan enligt hyres- avtalet godkänd förare kör bilen. Försäkringen kan ses som en tilläggsförsäkring, som täcker vissa skador, bl.a. den som här är aktuell, utöver vad som ingår i fordonets ordinarie försäkringsskydd.

Även här bör också noteras att det i försäkringsvillkoren kan finnas regler som innebär att försäkringen, med undantag från trafik- försäkringsmomentet, inte gäller om bilen hyrts ut mot betalning. Liknande regler förekommer här som beträffande uthyrning av annan lös egendom enligt vad som sagts i det föregående.

Sammantaget finns goda skäl, för både Anton och Bengt att kon- trollera försäkringsskyddets omfattning innan hyresavtalet ingås. Det är emellertid en kontroll som, enligt utredningens erfaren- heter, kan vara ganska tidskrävande.

Försäkringsbolagens information om fordonsförsäkringens giltighet

Utredningen har, utöver ett samlat samråd med försäkringsbransch- en, även sökt individuell information hos de större och något av de mindre försäkringsbolagen. Ingenstans har någon webbaserad infor- mation om vad som gäller vid hyra av bil mellan privatpersoner på-

3 Punkt 8 i Hertz allmänna hyresvillkor för personbilar och lätta lastbilar.

195

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

träffats. Mot den bakgrunden har utredningen även per telefon kon- taktat kundtjänst hos respektive bolag för att ställa frågor om vad som skulle gälla i fallet med Antons bilhyra.

Genomgående är handläggarna hos kundtjänst inledningsvis starkt frågande till företeelsen bilhyra mellan privatpersoner och vill leda in samtalet på yrkesmässig biluthyrning. Flera handläggare uppger spontant att de aldrig tidigare fått frågor av detta slag. I samtliga fall har en skadereglerare fått överta samtalen. I ett fall ges ett kon- kret besked. Där sägs att en uthyrning av aktuellt slag måste anmälas till försäkringsbolaget om försäkringen ska gälla. Orsaken är att premien måste räknas om. Emellertid kunde inget besked ges om hur stor den nya premien skulle bli, baserad på en uthyrningsfrekvens om en dag per månad. Vi uppmanades ge in skriftliga uppgifter och avvakta besked om ny premie. I ett annat fall gavs först, av skade- regleraren, beskedet att försäkringen, med undantag för trafikför- säkringen, inte alls gäller om fordonet hyrs ut till någon utanför för- säkringstagarens hushåll. Det skulle då inte spela någon roll om uthyrning bara sker vid ett eller enstaka tillfällen. Av det aktuella försäkringsbolagets villkor framgår dock att försäkringen gäller när fordonet i huvudsak brukas av försäkringstagaren, alternativt av hans eller hennes familjemedlemmar. Det är för övrigt, som fram- gått, ett standardvillkor som förekommer även hos övriga kontak- tade försäkringsbolag. Hos det bolag som erbjöd sig att beräkna en ny premie hänvisades i samtalet till just detta villkor och drogs slut- satsen att enstaka uthyrningar typiskt sett inte innebär en använd- ning som skulle stå i strid med villkoret.

Inte i något fall nämns den speciella tilläggsförsäkring, som erbjuds på marknaden för förmedling av bilhyra mellan privatpersoner. Det gäller även det bolag som på den svenska marknaden erbjuder den aktuella försäkringen.

6.5Hyra av fast egendom

6.5.1Semesterbostaden

Lars och Wilma har nyligen renoverat sitt hus till toppstandard. Wilma säger att nu skulle vi kunna få bra betalt om vi hyr ut huset till andra privatpersoner medan vi själva är på semester. Lars är tvek- sam. Det är ju okända människor och man vet inte om man kan lita

196

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

Scenario 5

Wilma är afroamerikan, men talar god svenska efter nästan 10 år i Sverige. Hon söker semesterbostad på västkusten till sig och Lars under en vecka i juli. Paret vill gärna bo lite avskilt, en bit in i landet, och inte mitt i de mest tätbefolkade delar av den populära turist- orten vid havet. Där borde det gå lättast att finna lediga bostäder. Hon är också ute i god tid. Emellertid visar det sig vara omöjligt att finna något ledigt under den vecka som är aktuell. De mest intres- santa objekten visar sig snabbt vara upptagna även alternativa veckor, trots att de annonserats som tillgängliga.

Wilma ber då sin granne, Maud, som också använder den aktuella webbplattformen, att undersöka om hon skulle kunna få hyra de objekt Wilma visat intresse för, särskilt ett som bjöds ut av en an- vändare som hette Ella. Det gick bra i de flesta fall, även hos Ella. Maud var välkommen. Wilma misstänker att hon blivit diskriminerad på grund av sitt afroamerikanska ursprung.

Rättsläget i fallet med semesterbostaden

Skador och stöld i bostaden

Inte heller detta avtal, som gäller korttidshyra av bostad, regleras i någon form av specialanpassade författningar. Så är för övrigt fallet även vid avtal om hyra av hotellrum, förutsatt att hotelltjänsten inte ingår som en del i en paketresa. Vid hyra av hotellrum kan dock, mot bakgrund av allmänna konsumenträttsliga principer, generellt högre krav ställas på den som bedriver yrkesmässig hotellverksam- het än på en privatperson som hyr ut sin bostad.

Huvudregeln är givetvis att den som orsakat skadan är ansvarig att betala ersättning till den skadelidande. En allmän princip i ett avtalsförhållande mellan privatpersoner är att ett presumtionsansvar gäller för den tillfällige hyresgästen. Det innebär att hyresgästen måste, för att undgå skadeståndsansvar, visa att han eller hon inte varit vårdslös. Ett sådant ansvar torde innebära för stora krav på en hyresgäst i ett konsumentförhållande, dvs. när motparten är närings- idkare, och torde därmed inte bli aktuellt i sådana fall. Eventuella avtalsvillkor mellan privatpersoner som innebär oskäliga friskrivning- ar från ansvar kan jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. Generellt

198

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

sett görs samma typ av skadeståndsrättsliga prövning i de delar som avser sakskador, dvs. skadegörelse, vållande av brand, sönderslagen vas och stöld.

I fallet med stöld av föremål gäller straffrättsligt ansvar jämte ett civilrättsligt skadeståndsansvar. Skadan har i detta fall uppstått med uppsåt. Båda rättsfrågorna, dvs. straffansvar och skadeståndsansvar kan handläggas i samma rättegång.

Plattformarnas trygghetsskapande funktioner

Emellertid kan, här liksom i tidigare kommenterade fall, skadestån- det i praktiken inte bli större än den ansvariges betalningsförmåga. I många fall, som när det gäller en motpart i Moskva, kan det också vara svårt att få kontakt för ett resonemang om eventuell ersätt- ning. Som beskrivits i kapitel 5 finns numera ett system för inter- nationell tvistlösning online i konsumenttvister. Systemet har till- kommit som en följd av den ökade internationella e-handeln med konsumentprodukter och i syfte att främja den inre marknaden. Systemet kan dock bara användas i konsumenttvister och bara mellan parter inom EU eller EES-området. Det innebär att den tvist som kan uppstå mellan, å ena sidan Lars och Wilma och, å andra sidan, hyresvärden i Moskva, inte kan lösas inom ramen för det europeiska systemet för hantering av internationella konsumenttvister. Mot- parten är inte näringsidkare och inte heller bosatt i ett EU-land.

Den typ av hyresrelationer som Lars och Wilma ingår i förmed- las av flera olika plattformar på markanden för bostadshyra. Sådana plattformar erbjuder olika slag av trygghetsskapande funktioner. Exempelvis finns i flera fall system för deposition. Det innebär att hyresgästen deponerar ett belopp, som utbetalas sedan bostaden besiktigats efter hyrestidens slut.

Vidare finns exempel på olika typer av garantier, som är avsedda att täcka skador som uppkommit på den uthyrda bostaden eller på föremål i den. Sådana garantier kan i vissa fall täcka betydande be- lopp. Som framgått i kapitel 3 täcker Airbnb:s garanti skador upp till cirka åtta miljoner kronor. I vissa länder förekommer också special- anpassade försäkringar, som kan täcka skador både på hyresvärdens och på hyresgästens sida. Ett exempel är att en hyresgäst snubblar

199

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin SOU 2017:26

och skadar sig på en olämpligt utformad tröskel i den hyrda bostaden.

Försäkringsskyddet

En viktig utgångspunkt vid bedömningen av försäkringsskyddets räckvidd är att Lars och Wilma lämnat ut nyckeln till bostaden. Det kan, enligt vad utredningen inhämtat från försäkringsbolagen, leda till komplikationer i några av de beskrivna situationerna. Det gäller i första hand i fråga om stölderna och skadegörelsen i Lars och Wilmas bostad.

Stöld och skadegörelse i bostäder ersätts normalt via hemförsäk- ringen bara om gärningsmannen olovligen berett sig tillträde till bostaden. Bedömningen blir den motsatta om gärningsmannen lov- ligen vistats i bostaden eller berett sig tillträde, lovligen eller olov- ligen, med en nyckel som han fått låna av försäkringstagaren. Efter- som Lars och Wilma lämnat nyckeln till hyresgästen kan de inte räkna med att försäkringen ersätter stöldskadan och skadegörelsen i bostaden.

När det gäller brandskadan bör vi, enligt vad utredningen in- hämtat, skilja mellan fall som det aktuella, där skadan vållats genom vårdslöshet, och fall med andra brandorsaker, såsom elektriskt fel eller blixtnedslag, dvs. utan samband med vållande. I vållandefallet, som var aktuellt hos Lars och Wilma, resonerar vissa försäkrings- bolag så att skadan ska ersättas genom ansvarsmomentet i hyres- gästens hemförsäkring. Där understryker försäkringsbolagen att det är viktigt att i hyreskontraktet reglera att hyresgästen har en gällande försäkring för skador som eventuellt vållas i den hyrda bostaden. I andra fall uppges att Lars och Wilmas hemförsäkring kan tas i anspråk även i vållandefallet men, beroende på grad av vållande, eventuellt med jämkad försäkringsersättning.

Diskrimineringsfrågan

Om Wilma kan styrka, genom egna efterforskningar eller på annat sätt att Lars och Wilma blivit diskriminerade kan diskriminerings- lagen tillämpas. Så som beskrivits i kapitel 5 har området för olaga diskriminering utökats i 2008 års diskrimineringslag. Äldre lag inne-

200

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

höll förbud mot diskriminering vid yrkesmässigt tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder. Den nya bestämmelsen har en spegel- vänd formulering; diskriminering är alltid otillåten när varor m.m. tillhandahålls utanför privat- och familjelivet.

Frågan är alltså om Ella, vars bostad Lars och Wilma var särskilt intresserade av, bedriver en uthyrningsverksamhet som går utöver vad som kan inordnas under begreppet privat- och familjelivet. Till privat- och familjelivet får, enligt förarbetena till diskriminerings- lagen, räknas transaktioner avseende varor, tjänster och bostäder, som privatpersoner gör vid enstaka tillfällen och som typiskt sett kan sägas höra hemma i den personnära sfären. Här märks sådant som enstaka fall av uthyrning eller försäljning av sådant som den egna bo- staden, försäljning av föremål med särskilt affektionsvärde, såsom arvegods, sällskapsdjur, egendom av personlig karaktär eller föremål, som används i det egna hushållet. Enstaka uthyrning av privat bo- stad, även till personer utanför familjen, torde inte leda till att diskri- mineringsförbudet blir tillämpligt. Om Ella har ett attraktivt fritids- hus, som hon och hennes familj sällan utnyttjar och därför i mer systematisk form hyr ut, torde verksamheten däremot gå utöver vad som kan anses tillhöra privat- och familjelivet.

6.6Tillämpning av marknadsrättsliga regler

Som berörts i kapitel 5 kan de marknadsrättsliga reglerna tillämpas i de fall relationen mellan användaren och plattformen är ett kon- sumentförhållande. Så är, såvitt utredningen funnit, ofta fallet när plattformen på kommersiell bas säljer förmedlingstjänster till privat- personer och transaktionen inte utgör ett led i privatpersonens even- tuella näringsverksamhet. Det innebär att t.ex. lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, prisinformationslagen och marknadsför- ingslagen kan tillämpas på plattformarnas verksamhet.

De marknadsrättsliga reglerna kan däremot inte tillämpas i rela- tionen mellan användarna, när de båda agerar för egen räkning och för ändamål utanför näringsverksamhet. Marknadsrätten kan inte heller tillämpas i de delningsekonomiska relationer där t.ex. facebook- grupper utgör förmedlande plattform. I sådana fall finns ingen näringsidkare, vars uppträdande på marknaden den marknadsrätts- liga lagstiftningen är avsedd att reglera. Detsamma torde i regel gälla

201

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

även andra, icke kommersiella, plattformar såsom bytesmarknader och klädotek. Här kan dock finnas en gråzon, där exempelvis före- komst av ekonomisk verksamhet kan tala för att relationen mellan användare och plattform ska utgöra ett konsumentförhållande.

Utredningen har i sin kartläggning av delningsekonomiska platt- formar funnit att informationen om priser och kontaktuppgifter till plattformarna i många fall saknas eller är bristfällig. Vidare är det i vissa fall oklart vilka roller användarna ikläder sig och vilka rättsliga åtaganden de gör i förhållande till varandra, till plattformen och vice versa. Även information om olika skattekonsekvenser är sällsynt. Det är företeelser som, enligt utredningens mening, kan prövas en- ligt den marknadsrättsliga lagstiftningen. Exempelvis skulle brist på information i för användarna väsentliga frågor kunna prövas med stöd av marknadsföringslagen. Utebliven eller svårtillgänglig pris- information skulle kunna bedömas enligt prisinformationslagen osv.

Utredningen utvecklar, med undantag för allmänna avtalsvillkor, inte närmare exempel på när sådan prövning kan bli aktuell. Det är en fråga för rättstillämpningen. När det gäller generella avtalsvill- kor, som de kommersiella delningsekonomiska plattformarna tilläm- par, ska dock i det följande en fördjupning ske i syfte att belysa exempel på några markandsrättsliga frågeställningar, som är en följd av delningsekonomins framväxt. Fördjupningen bygger på en analys som Konsumentverket utfört på uppdrag av utredningen.

6.6.1Avtalsvillkor mellan användare och plattform i ett marknadsrättsligt perspektiv

Utredningens har vid kartläggningen av plattformar för delnings- ekonomiska transaktioner granskat allmänna avtalsvillkor som tilläm- pas mellan plattformen och användaren. Utredningen har i samband härmed valt ut allmänna avtalsvillkor som tillämpas av plattformar inom områdena boende, biluthyrning, småtjänster och andra trans- porttjänster än persontransporter för en närmare granskning. Stan- dardvillkoren finns i samtliga fall tillgängliga via respektive plattform.

I delningsekonomiska transaktionsmodeller finns, typiskt sett, åtminstone tre avtalsförhållanden nämligen mellan

a)tillhandahållaren av varan/tjänsten, dvs. en användare och platt- formen, mellan

202

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

b)nyttjaren av varan/tjänsten, dvs. en annan användare, och platt- formen samt mellan

c)tillhandahållaren och nyttjaren, dvs. mellan de båda användarna av plattformen.

I avtalet (c) mellan användarna, låt oss kalla det huvudavtalet, fun- gerar plattformen i regel som en förmedlande länk. Som berörts i föregående kapitel kan det, i vart fall teoretiskt, finnas tillfällen då plattformen skulle kunna få ställning som part i huvudavtalet.

Konsumentverkets utgångspunkt har, liksom utredningens, varit att det under alla förhållanden finns ett konsumentförhållande mellan användaren och plattformen, under förutsättning av att användaren är en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Vilka delar av tjänsten som sålunda ska anses utgöra ett konsumentavtal, får avgöras från fall till fall, bl.a. utifrån vad som avtalats mellan parterna.4 Under den förutsättning- en är lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen, AVLK) tillämplig. AVLK är för övrigt även tillämplig på villkor som näringsidkare använder vid förmedling av varor, tjänster eller andra nyttigheter från en näringsidkare eller någon annan, till en konsument.

Konsumentverkets genomgång har skett utifrån AVLK:s regler. Enligt lagen får, som framgått i kapitel 5, Patent- och marknads- domstolen (PMD) förbjuda en näringsidkare att i framtiden använda ett oskäligt avtalsvillkor eller väsentligen samma villkor, om förbudet är motiverat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenter- nas eller konkurrenternas intresse. Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren eller andra som handlar på närings- idkarens vägnar. En fråga om förbud enligt AVLK kan, i fall som inte är av större vikt, även prövas av Konsumentombudsmannen.

6.6.2Bedömning

Bland de granskade villkoren återkommer några teman, såsom kon- sumentens bundenhet av avtalet, möjligheten till ändring i avtals- villkoren samt plattformens och användarnas ansvar. I det följande

4 Kapitel 5, avsnitt 5.2.

203

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

ska några av dessa, av flera olika aktörer tillämpade och i allt väsent- ligt likalydande, avtalsvillkor kommenteras närmare.

Avtalsbundenhet och ändringar i avtalet

I flera fall finns villkor som innebär att besökare accepterar villkoren genom att besöka webbplattformen. I ett fall framgår av villkoren t.ex. att ”Genom att använda denna webbplats lämnar du konkludent samtycke till dessa användarvillkor.” Flera varianter av detta villkor förekommer hos olika plattformar, men med samma innebörd.

Besökaren kan också åläggas ett ansvar för att själv hålla sig in- formerad om vilka villkor som gäller vid var tid, bl.a. förekommer en regel om att plattformen ”förbehåller sig rätten att när som helst utan föregående avisering ändra, stryka eller komplettera informationen på denna webbplats.” Alternativt att plattformen ”reserves the right, at its sole discretion, to modify the Site, Application or Services or to modify these Terms, including the Service Fees, at any time and without prior notice.”

I flera fall förbehåller sig plattformarna också rätten att utifrån sin egen självständiga bedömning radera innehåll som användaren tillfört och som plattformen uppfattar som illegalt eller av andra skäl olämpligt.

Sådana villkor ger plattformarna möjlighet att närmast på egen hand ändra på överenskommelsens innehåll. Enligt punkt 1 j) och 2 b) i den grå lista som berörts i kapitel 5 gäller att villkor som tillåter en näringsidkare att ensidigt ändra avtalet utan giltiga skäl typiskt sett är oskäliga.5 I här berörda fall är det inte fråga om tidsbestämda avtal och plattformen torde därför kunna förbehålla sig rätten att ensidigt ändra i villkoren. Det förutsätter dock att plattformen i god tid underrättar konsumenten och att konsumenten kan säga upp avtalet. Villkoren tycks dock inte innehålla någon regel om att sådan underrättelse ska ske; tvärtom framgår uttryckligen motsatsen i något fall.

I ett fall används ett villkor som anger att plattformen självstän- digt (sole discretion) kan radera de ”poäng” som konsumenten samlat ihop i enlighet med parternas överenskommelse och som kan använ-

5 Se kapitel 5, avsnitt 5.6.1.

204

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

das för att köpa tjänster. Att fritt kunna radera konsumentens poäng skulle kunna anses vara oskäligt i enlighet med resonemanget ovan.

I ett annat fall anges visserligen vad som skulle kunna medföra att avtalet ändras, men den orsaken är så skönsmässig och oprecis – ”… på annat sätt olämpligt …” – att villkoret ändå skulle kunna anses alltför oklart och på den grunden oskäligt.

I sammanhanget kan konstateras att plattformens besökare blir bundna av villkoren redan genom att ”besöka” den webbaserade platt- formen. Rent generellt bedömer Konsumentverket att konsumenters bundenhet av villkor genom någon form av ”konkludent agerande” endast bör kunna godtas i undantagsfall. Under alla förhållanden bör en sådan bundenhet medföra att nyss nämnda underrättelser till konsumenterna framtås som än mer angelägna. För övrigt kan bruket att binda konsumenter vid villkor, som de inte haft någon verklig möjlighet att ta del av innan avtalet ingicks, vara oskäligt enligt den grå listan, punkten 1 i).

Plattformarnas ansvar

Ett av plattformsföretag tillämpar följande villkor:

Vi lämnar inga garantier beträffande innehåll, information, produkter, tjänster med mera som tillhandahålls av eller genom Sajten. Vi lämnar inte heller några garantier beträffande webbplatsens eller tjänsternas funktion, tillgänglighet, kvalitet, användbarhet eller säkerhet.

Vi ansvarar inte för obehörig åtkomst till eller ändring av material eller information som du skickar in till Oss eller material eller infor- mation som du tar emot. Vidare ansvarar Vi inte för brottsliga gärningar som begås med användning av våra Tjänster såsom exempelvis hot eller förtal, eller för obsceniteter eller störande, kränkande, olämpligt eller olagligt innehåll eller uppförande från någon Besökares sida. Vi svarar inte heller för intrång i andras immateriella rättigheter i anledning av användning av Våra Tjänster.

Vi svarar inte under några omständigheter för direkta eller indirekta skador orsakade av användandet av, eller oförmågan att använda, Våra Tjänster och/eller dess material eller information. Detta gäller dock inte om Vi orsakat dig skada uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet.

Liknande friskrivningar finns också på andra håll, såsom

The entire risk arising out of your access to or use of the site - - remains with you.” Eller, hos samma företag: ”Neither (plattformen) nor any other party involved in creating, producing, or delivering the

205

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

site, application services, collective content or the referal program will be liable for any incidental, special, exemplary or consequential damages …

Ytterligare ett exempel är följande villkor:

(Företaget) erbjuder plattformen i befintligt skick. Du godkänner att tjänsten endast innehåller den typ av funktioner eller egenskaper i det skick du finner dem på plattformen vid det tillfälle då du använder den. (Företaget) utesluter därmed uttryckligen, underförstått och explicit alla garantier, åtaganden och gottgörelser av något slag, inklusive, men inte begränsat till, garantier, åtaganden och gottgörelser med avseende på kvalitet, fullständighet, säkerhet, lagenlighet och riktighet rörande tjänsten (och användning av tjänsten), plattformen (och användning av plattformen) och den information som erbjuds på den, såvida inte dessa Allmänna villkor uppger annorlunda.

Du godkänner att (Företaget)är berättigat till att i alla lägen ändra, modifiera och/eller stänga ned plattformen eller tjänsten utan att vara ansvarsskyldig gentemot dig för någon typ av skada.

(Företaget) garanterar inte att tjänsten kommer att vara tillgänglig vid alla tillfällen och utan avbrott eller stopp. Skälen till att tjänsten kan utsättas för avbrott inkluderar, men är inte begränsat till, avbrott i Internet- eller telefonuppkoppling eller som ett resultat av virus eller fel/defekter. Du godkänner att (Företaget) inte är ansvarsskyldigt gentemot dig för någon som helst skada som blir en följd av eller som är ett resultat av att tjänsten tillfälligt eller permanent varit otillgänglig eller som ett resultat av ett tillfälligt eller permanent avbrott av tjänst- en under loppet av dess användning.

(Företaget) ansvarar endast för direkt skada (enligt vad som be- skrivs nedan) som du ådrar dig som ett resultat av ett uppsåtligt brott mot och/eller en felaktig handling från (Företagets) sida, vilken är avgiftspliktig för ett belopp upp till 1 000 euro. Under inga omständig- heter kommer (Företagets) fullständiga ansvarsskyldighet vad be- träffar varje enskild incident, och i händelse av på varandra följande incidenter med avseende på varje kalenderår, att överstiga beloppet på 1 000 euro.

Plattformarna friskriver sig i nu citerade villkor från ansvar, men vill- koren är generellt sett otydliga. Ju längre friskrivningen är desto otydligare blir den dessutom.

Plattformarna tycks bl.a. vilja friskriva sig från ansvar för att platt- formstjänsten, dvs. förmedlingen och andra kringfunktioner, såsom betalningsströmmar m.m., vid något tillfälle inte skulle fungera. Enligt grundläggande avtalsrätt ska dock den som åtar sig att utföra eller tillhandahålla en viss tjänst vara skyldig att göra just det. Att en part friskriver sig från en sådan primär funktionalitet i själva presta-

206

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

tionen kan sägas strida mot denna grundläggande princip. Det leder till slutsatsen att sådana friskrivningar skulle sådana kunna anses vara oskäliga. Av den grå listan punkt 1 o) framgår att det typiskt sett är oskäligt att förplikta konsumenten att fullgöra sina skyldigheter om näringsidkaren inte fullgör sina.

Härtill kommer att avtalsparter i allmänhet, och förmedlare i syn- nerhet, har en omsorgsplikt som innebär att aktörernas intressen ska värnas. Att i villkoren avvika från denna princip skulle kunna med- föra att villkoret är att betrakta som oskäligt. Enligt grå listan punkt 1 m) är det därtill, typiskt sett, oskäligt att ge näringsidkaren ensam rätt att avgöra om hans prestation överensstämmer med av- talet.

Enligt konsumenträttsliga principer har den konsument som drabbats av en skada på grund av näringsidkarens grova vårdslöshet eller uppsåt rätt till ersättning. Att i standardvillkor friskriva sig från grov vårdslöshet eller uppsåt strider alltså mot denna princip. Ett sådant villkor kan därför vara oskäligt. I det föregående finns exem- pel på att plattformen begränsat användarnas rätt till ersättning till 1 000 euro, oavsett grunden till ersättningsanspråket. Begränsningen gäller även i den händelse att skadan orsakats av grov vårdslöshet. Som nyss nämnts kan sådana villkor vara oskäliga och Marknadsdom- stolen har tidigare dragit denna slutsats. Vidare, enligt grå listan 1 b), är det typiskt sett oskäligt att begränsa konsumentens lagliga rättig- heter vid näringsidkarens avtalsbrott. Mot den bakgrunden är det tveksamt om det, vid fall av grov vårdslöshet, kan ses som skäligt att begränsa konsumentens ersättningsmöjligheter till enbart direkta kostnader eller till ett visst belopp.

Användarnas ansvar

En av aktörerna på marknaden för förmedling av delningsekonomiska tjänster tillämpar följande villkor när det gäller användarnas ansvar.

Du intygar att all information i din profil är korrekt, fullständig och relevant. Du samtycker till att det är oerhört viktigt för att plattfor- men och tjänsten ska kunna fungera optimalt att den information du uppger är korrekt och fullständig. Du samtycker till att du ensam är ansvarig för att den information du uppger är korrekt och fullständig och att du ansvarar för alla konsekvenser av felaktig, ofullständig eller inkorrekt information i din profil. Du samtycker till att alla typer av skada som du, (Företaget) eller tredje man ådrar sig som ett resultat av

207

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

SOU 2017:26

att din information är felaktig eller ofullständig sker helt på din egen risk och kostnad, såvida inte tillämplig lagstiftning fastställer annor- lunda.

[…]Du är själv fullt ut ansvarig för alla typer av skador och kost- nader som du själv, (Företaget) och/eller tredje man ådrar sig till följd av att du inte (eller inte längre) uppfyller de krav som fastställts ovan.

[…]Du är ensam helt ansvarig för all skada och alla kostnader som är ett resultat av det faktum att du och/eller ditt (…) inte (eller inte längre) fullständigt uppfyller kraven som nämnts ovan.

Villkoren lägger ett stort ansvar på konsumenten för eventuella skador som uppkommer. Villkoren verkar närmast ålägga konsumen- ten ett strikt ansvar för direkt och indirekt skada. Med strikt ansvar menas ett ansvar för olika typer av skada oberoende av oaktsamhet och oavsett vad som skett eller vem som rent faktiskt orsakat skadan. Ett sådant villkor synes avvika påtagligt från det vårdslöshetsansvar som normalt sett är allmän utgångspunkt i kontraktsförhållanden och skadeståndsrätten. Som framgått i kapitel 5 och 6 förutsätts upp- såt eller vårdslöshet för att skadestånd ska kunna ifrågakomma. Skadeståndslagen är dispositiv, dvs. den kan åsidosättas genom avtal. Som också berörts i kapitel 6 gäller dock att ett avtalsvillkor kan bedömas som oskäligt om det avviker från dispositiv rätt och avvikelsen är till nackdel för konsumenten, förutsatt att kon- sumenten inte tillerkänns en förmån som väger upp bristen i vill- koret. Eftersom villkoren ifråga inte balanseras upp av någon sådan förmån, skulle de därför kunna anses vara oskäliga.6

Här bör för övrigt också tilläggas att det kan vara svårt för kon- sumenter att förstå villkorens innebörd och omfattning, till exempel att förutse konsekvenserna av villkoren. Vad menas exempelvis egent- ligen med ”skador som orsakas tredje man”? Villkoren skulle därför även kunna anses vara oklara och även på den grunden oskäliga.

Avslutande kommentarer

Efter en översiktlig genomgång av exempelvillkoren bedömer Kon- sumentverkets att flera av de granskade villkoren skulle kunna anses vara oskäliga enligt AVLK. Det kan också konstateras att vissa av

6 Denna princip etablerades redan i förarbetena till 1971 års lag om avtalsvillkor i konsu- mentförhållanden och den är alltjämt tillämplig. Se Prop 1971:15 s. 71 jämförd med Prop 1994/95:17 s. 89.

208

SOU 2017:26

Rättsreglernas tillämpning i delningsekonomin

standardvillkoren är mycket omfångsrika och ibland avfattade på engelska, samtidigt som det hänvisar till ytterligare villkorssamlingar. Mycket långa och ”splittrade” avtalsvillkor skulle eventuellt kunna anses vara otydliga och oskäliga enbart på grund av dessa omstän- digheter. Någonstans går rimligtvis en gräns för vad privatpersoner klarar av att analysera innebörden av. Att avtalsvillkoren är skrivna på engelska är inte i sig oskäligt, men det är en omständighet som kan tas i beaktande vid bedömning av tydlighet.

Vid sidan av nyss kommenterade exempelvillkor finns även andra villkor som förtjäna att framhållas i detta sammanhang. Villkoren innehåller exempel på föreskrifter som tycks avse en utomstående aktör. I ett fall anges i villkoren att ”Skrills” ersättningsansvar ser ut på visst sätt; Skrill är en aktör som levererar betalningslösningen och frågan uppstår då om det är möjligt att i konsumentens avtal med plattformen begränsa förutsättningarna för konsumentens even- tuella anspråk mot Skrill.

Ett företag ställer uttryckligen krav på att få använda de uppgifter konsumenten har på sin Facebook. Det är ett villkor för tillträde till tjänsten. Enligt personuppgiftlagen måste en konsument dock på särskilt sätt samtycka till att personliga uppgifter behandlas. Om villkorets konstruktion är oförenlig med lagreglerna är villkoret oskäligt.

Av ett annat villkor framgår vidare att villkoren ska tolkas i en- lighet med irländsk lag och, som det får förstås, av irländska domstolar. Vid konsumenttvister där värdet inte överstiger ett halvt prisbas- belopp kan konsumenten enligt rättegångsbalken välja att väcka talan där konsumenten har sin hemvist. Enligt praxis från Marknadsdom- stolen medför en begränsning av konsumentens möjlighet att välja forum för en tvist en obalans mellan parterna. Ett villkor med en sådan innebörd kan därför vara oskäligt.

När det gäller vilket lands lagstiftning som ska tillämpas mellan parterna är huvudregeln inom EU att parter i ett konsumentavtal själva kan välja vilken rättsordnings som ska användas. Den regeln kan dock bara användas så länge den ger konsumenten minst samma grad av skydd som lagen i det land där konsumenten har sin hem- vist.

I ett fall avslutas avtalsvillkor med stadgandet att plattformen har ” … upprättats med enlighet med gällande lagstiftning i (ett annat land). ”Den är avsedd att besökas och användas av invånare i (det

209

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

7.2.1Rättsakter och policydokument

Inledningsvis finns skäl att något beröra den dignitet och funktion som olika EU-dokument har. EU:s institutioner kan exempelvis lag- stifta i de nationella parlamentens ställe inom de områden som om- fattas av EU-fördraget. EU kan dock inte stifta lagar inom t.ex. den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Lagstiftning införs genom rättsakter såsom förordningar, direktiv och beslut, som är bindande för medlemsländerna.

En förordning som har trätt i kraft gäller direkt och på samma sätt i alla medlemsländer. Den blir en del av den nationella lagstift- ningen. Denna s.k. direkta tillämplighet innebär att ett medlemsland, efter att en förordning har antagits, inte behöver göra någonting mer för att den ska gälla i medlemslandet. I många fall behövs dock kompletterande nationella regler, som t.ex. anger vilken nationell myndighet som ska vara ansvarig inom det aktuella området.

Ett direktiv anger i mer generella termer vilka mål medlemslän- derna ska uppnå. Det ger medlemsländerna handlingsutrymme. Om landet redan har de regler som föreskrivs i direktivet behöver det inte göra någonting utan kan hänvisa till de befintliga reglerna. Om landets lagstiftning däremot inte överensstämmer med direktivet, behöver det införas genom ändringar i landets lagstiftning eller på annat sätt.

Beslut är alltid bindande för medlemsländerna och kan också för- anleda nya nationella författningar för att anpassa nationell rätt till EU-rätt. Dessutom finns olika slag av icke bindande dokument och rättsakter, Det kan röra sig om t.ex. rekommendationer eller yttran- den, som är icke bindande rättsakter, men som kan få betydelse genom att utgöra tolkningsunderlag vid rättsliga bedömningar.

Ytterligare en form av EU-dokument är meddelanden från kom- missionen, som t.ex. beskriver problemställningar och i resonerande form redogör för intentioner och inriktning för EU:s och med- lemsstaternas arbete inom olika samhällsområden.1

Inom området delningsekonomi och angränsande områden, t.ex. webbaserade plattformar, har inga bindande rättsakter utfärdats.

1 En officiell definition av ”meddelande” i denna mening är ”ett dokument som uttrycker åsik- ter utan att vara rättsligt bindande. Kommissionen lägger fram ett meddelande när den vill framföra sina egna idéer om ett aktuellt ämne. Kommissionens meddelanden saknar rätts- verkningar.” Se http://ec.europa.eu/civiljustice/glossary/glossary_sv.htm

212

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

Däremot har under senare tid fyra meddelanden kommit från kom- missionen, vars innehåll kortfattat refereras i det följande.

7.2.2Meddelandet om en strategi för den inre marknaden

I meddelandet om att förbättra den inre marknaden – bättre möjlig- heter för individer och företag, KOM (2015) 550 (Inremarknads- strategin), fokuseras på åtgärder som ska hjälpa små och medelstora företag och start-up-företag att växa och expandera. Åtgärderna ska främja innovation och stärka konsumenternas ställning. Bakgrun- den är att EU och dess inre marknad behöver anpassas bättre till en föränderlig verklighet på en världsmarknad, där globala värdekedjor i många fall underlättas genom användning av ny informations- teknik. Vidare konstateras att EU-länderna genomgått en finansiell kris som lett till låg tillväxt och arbetslöshet särskilt bland unga, som borde utgöra den mest vitala delen av arbetskraften. Detta har också, enligt kommissionen, påverkat medborgarnas förtroende för EU.

Mot den bakgrunden föreslås ett antal olika åtgärder som i huvudsak är ägnade att hjälpa små och medelstora företag samt ny- startade företag att expandera, där också delningsekonomin berörs.

En första åtgärd avser att möjliggöra en balanserad utveckling av delningsekonomin. I denna del anförs inledningsvis att delnings- ekonomin leder till ett större urval och lägre priser för konsumen- terna och främjar tillväxtmöjligheter för innovativa, nystartade före- tag och befintliga europeiska företag, både i hemländerna och över gränserna.

Därefter konstateras att utvecklingen av en delningsekonomi dock inte är helt utan komplikationer. Bland annat påverkas i många fall existerande marknader och företag. Det leder till spänningar mellan företag med nya affärsmodeller och befintliga varu- och tjänsteföre- tag. En faktor av särskild betydelse är, enligt kommissionen, det oklara rättsläget vid tillämpning av konsumentskyddsregler, skatte- lagstiftning, licenser, hälso- och säkerhetskrav, social trygghet och anställningsskydd. Förhastade, såväl som otillräckliga, regleringsåt- gärder kan leda till orättvisa villkor och splittring av marknader. Det behövs därför en tydlig och balanserad lagstiftning för att del- ningsekonomin ska kunna utvecklas på ett balanserat sätt och utan att andra angelägna samhällsintressen åsidosätts.

213

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

Med detta som utgångspunkt slås fast att kommissionen kommer att utfärda riktlinjer för hur EU-lagstiftningen ska tillämpas på del- ningsekonomiska affärsmodeller och relevanta bestämmelser i natio- nell lagstiftning. Riktlinjerna kommer att bygga på tjänstedirektivet, e-handelsdirektivet, europeisk konsumentlagstiftning samt på rele- vanta bestämmelser i EU-fördraget. Den konkreta åtgärden i denna del är att ta fram en europeisk agenda för delningsekonomin med sådana riktlinjer.

I övrigt föreslås i strategin för den inre marknaden åtgärder inom en rad olika områden med det gemensamma syftet att stärka nyföre- tagande, innovation och tillväxt. Här märks t.ex. åtgärder för att motverka diskriminering av företag eller konsumenter utifrån geo- grafiska faktorer, att befästa EU:s immaterialrättsliga regelverk samt att förverkliga en tjänstemarknad utan gränser. I den senare delen konstateras bl.a. att det inom Europa finns mer än 5 000 reglerade yrken med mer än 50 miljoner utövare. Sådana regleringar har i många fall, genom samhällsutvecklingen, blivit oproportionerliga och utgör onödiga hinder för yrkesutövarnas rörlighet. Det leder i sin tur till minskad produktivitet.

7.2.3Den europeiska agendan för delningsekonomi

Den europeiska agendan för delningsekonomi, som aviserades i den inre marknadsstrategin, presenterades i juni 2016 i kommissionens meddelande KOM (2016) 356). Med begreppet ”delningsekonomi” avses i agendan ”affärsmodeller där verksamheten möjliggörs av del- ningsplattformar, som skapar en öppen marknadsplats för tillfällig användning av varor eller tjänster, ofta tillhandahållna av privatper- soner.” Vidare sägs att transaktionerna i delningsekonomin i regel inte innebär att varan eller tjänsten byter ägare och att de kan ut- föras med eller utan vinstsyfte.

Inledningsvis anges att delningsekonomin f.n. är liten, men att den växer snabbt och tar allt större marknadsandelar inom vissa sek- torer. Det gäller särskilt, enligt kommissionen, inom områdena boen- de och småtjänster. Bruttointäkterna från delningsplattformar och delningsekonomins leverantörer i EU uppskattades år 2015 till 28 miljarder euro. Tillväxten i delningsekonomin beskrivs som stark sedan 2013 och tilltog 2015, då stora plattformar satsade avsevärt

214

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

på att utvidga sina verksamheter i Europa. Experter uppskattar att delningsekonomin i framtiden kan ge EU:s ekonomi ett tillskott på mellan 160 och 572 miljarder euro. Potentialen för nya företag att erövra dessa snabbt växande marknader är därför hög. Mot bak- grund av ett offentligt samråd och en Eurobarometerundersökning, som båda genomfördes mellan september 2015 och januari 2016 be- dömer kommissionen att allmänhetens intresse för delningsekonomi är starkt. Europabarometern visade att drygt hälften, eller 52 pro- cent, av invånarna i EU känner till de tjänster som tillhandahålls inom delningsekonomin och att 17 procent har använt dessa tjänster åtminstone en gång.2

Syftet med agendan

Syftet med agendan är att göra det möjligt att långsiktigt tillvarata fördelarna med delningsekonomin, men också att belysa möjligheter, rättigheter och skyldigheter för delningsekonomins aktörer. Med- delandet ger rättslig och politisk vägledning till myndigheter och marknadsaktörer, men är inte rättsligt bindande. Målet är den balan- serade och hållbara utveckling av delningsekonomin, som efterlyses i den nyss refererade strategin om den inre marknaden.

Centrala frågeställningar

Resonemangen i agendan fokuserar på ett antal centrala frågeställ- ningar. En första sådan fråga avser nationella krav för tillträde till marknader och för verksamheten, dels för professionella tillhanda- hållare av varor och tjänster, dels för privatpersoner i den mån de är tillhandahållare. I det sammanhanget konstateras, i fråga om pro- fessionella tillhandahållare, att nationella regler som begränsar mark- nadstillträdet eller andra krav på tjänsteleverantörer (genom till exem- pel licenser eller tillstånd) enligt EU-lagstiftningen får begränsas endast om nationell lagstiftning är icke diskriminerande, kan moti-

2 Resultaten av den refererade undersökningen kan inte direkt jämföras med utredningens mot- svarande undersökning, som redovisas i kapitel 4. Det beror i första hand på att frågorma i utredningens undersökning formulerats annorlunda med en snävare definition av delnings- ekonomi.

215

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

veras av ett allmänintresse, t.ex. säkerhet och hälsa samt är pro- portionerliga.

När det gäller skiljelinjen mellan privatpersoners verksamhet, i egenskap av privatpersoner, och näringsverksamhet konstateras att det saknas gemensamma EU-regler om när en privatperson ska börja betraktas som professionell tjänsteleverantör i delningsekonomin. Kriterierna för bedömningen av detta ser också olika ut i medlems- staterna. Kommissionen anser att när verksamheter regleras, bör privatpersoner som via delningsplattformar tillfälligt erbjuder tjänster till andra privatpersoner inte automatiskt ska behandlas som pro- fessionella tjänsteleverantörer. En lämplig lösning kan, enligt kom- missionen, vara att sektorsvis fastställa tröskelvärden, exempelvis vid tjänster som tillhandahålls mot ersättning, för när en verksamhet ska börja betraktas som näringsverksamhet. Det kan t.ex. handla om hur mycket en fysisk person kan tjäna på korttidsuthyrning av privat- bostad eller hur ofta man kan hyra ut innan verksamheten räknas som näringsverksamhet.3 Förutom sådana tröskelvärden behandlas under rubriken ”Skydd av användare” ett antal ytterligare kriterier, som har betydelse för huruvida EU:s konsumentskyddsregler ska vara tillämpliga.

Skydd av användarna

I agendan behandlas ett antal aspekter på delningsekonomin, t.ex. arbetsrättsliga och skatterättsliga frågor och skydd för användare i ett konsumenträttsligt perspektiv. Den senare är av störst relevans för utredningen.

Inledningsvis sägs i denna del att lagstiftningen om konsument- skydd avser transaktioner där det finns en svagare part som behöver skyddas, s.k. konsumentförhållanden. Dessa kännetecknas, som fram- gått i kapitel 5, av att en privatperson (konsument) köper en vara eller en tjänst för ändamål som ligger utanför dennes närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller yrke av en näringsidkare som säljer varan eller tjänsten för ändamål som ligger inom ramen för dennes närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller yrke.

3 I Sverige tillämpas f.n. inte sådana statiska tröskelvärden. I stället bedöms varje enskilt fall individuellt utifrån tre huvudkriterier. En verksamhet ska anses utgöra näringsverksamhet om den bedrivs självständigt, i vinstsyfte och varaktigt. Se skatteverket.se

216

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

I delningsekonomin kan emellertid gränsen mellan konsumenter och näringsidkare i många fall bli diffus. Transaktionerna kan ske mellan företag, från företag till konsument, från konsument till företag eller mellan privatpersoner som båda handlar utanför sina respektive närings- eller, affärsverksamheter, hantverk eller yrken. I många av dessa fall kan det vara oklart vem som är den svagare parten och behöver skydd.

EU-lagstiftningen om konsumentskydd gäller dock för delnings- plattformar som uppfyller kraven för definitionen ”näringsidkare” och ”affärsmetoder”. Däremot gäller EU-lagstiftningen om kon- sumentskydd och saluföring inte vid transaktioner mellan privat- personer. Då aktualiseras frågan om när en privatperson, som till- handahåller nyttigheter till en annan privatperson, ska betraktas som näringsidkare. Enligt kommissionen får detta bedömas från fall till fall. Några omständigheter och faktorer som kan tas i beaktande för att tydliggöra om en privatperson kan anses vara en näringsidkare är:

tjänsternas frekvens,

förekomsten av vinstsyfte, samt

omsättningens storlek.

Medlemsstaterna uppmanas att använda ett balanserat tillvägagångs- sätt, som ger konsumenterna ett gott skydd, i synnerhet mot otill- börliga affärsmetoder. Det får, å andra sidan, inte innebära orimliga bördor i fråga om t.ex. information och administration för enskilda privatpersoner som endast tillfälligt tillhandahåller varor eller tjänster. Kommissionen anser också att användandet av olika förtroende- skapande funktioner, t.ex. kvalitetsmärken, bör främjas och för- bättras.

Plattformens roll, förmedlare eller leverantör?

Vidare för kommissionen ett resonemang om delningsplattformar- nas roll i delningsekonomin, bl.a. huruvida de kan få ställning av part i avtalet mellan köpare och säljare och inte bara utgör förmed- lare av avtalet. Frågan måste, enligt kommissionen, avgöras från fall till fall varvid flera omständigheter och rättsliga kriterier kan spela in. Ett viktigt övergripande sådant kriterium är delningsplattformens

217

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

kontroll eller inflytande över leverantören av dessa tjänster. Graden av kontroll och inflytande kan fastställas utifrån faktorer såsom:

Priset: Fastställer delningsplattformen det pris som användaren ska betala? Om delningsplattformen endast ger en prisrekom- mendation, eller om tjänsteleverantören är obunden av det pris som fastställts av plattformen, talar det mot plattformens ansvar som part i avtalet mellan användarna.

Övriga centrala avtalsvillkor: Fastställer delningsplattformen andra avtalsvillkor än priset, som gäller för tjänsteleverantören och användaren?

Ägande av de huvudsakliga tillgångarna: Äger delningsplattformen de huvudsakliga tillgångar som används för att tillhandahålla den tjänst som erbjuds via plattformen, t.ex. verktyg som behövs för en tjänst eller objekt som hyrs ut via plattformen?

Om samtliga tre kriterier är uppfyllda är det, enligt kommissionen, en tydlig indikation på att delningsplattformen utövar betydande inflytande eller kontroll över leverantören av den tjänst som erbjuds via plattformen. Det tyder i sin tur på att plattformen även borde anses tillhandahålla denna tjänst, utöver förmedlingstjänsten, och därmed torde lagstiftning om konsumentskydd kunna bli tillämplig.

Plattformars ansvar för data m.m.

Digitala plattformar i delningsekonomin är typiskt sett tillhanda- hållare av värdtjänster. De kan i vissa angivna fall, enligt artikel 14 i e-handelsdirektivet, inte hållas ansvariga för den information de lagrar. Sådana undantag gäller för verksamhet som enbart är av teknisk, automatisk och passiv natur. Vidare krävs att plattformen inte har en aktiv roll, eller kontroll över informationen, i samband med överföringen. Om en delningsplattform får kännedom om olag- lig information ska den däremot omedelbart vidta åtgärder för att avlägsna sådan information.

Vilket ansvar plattformarna har i aktuella avseenden måste av- göras från fall till fall. Nyss nämnda undantag från ansvar gäller endast för själva värdtjänsten. Andra relaterade tjänster eller verksamheter, såsom betygs- och recensionssystem, faller typiskt sett utanför e-

218

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

handelsdirektivets tillämpningsområde. Det gäller även om de utförs av samma plattformsaktör som tillhandahåller värdtjänsten.

Undantaget påverkar inte heller plattformaktörens skyldighet att följa lagstiftningen om behandling av personuppgifter i egen verk- samhet. Kommissionen uppmanar plattformsaktörer att vidta frivilliga åtgärder för att motverka olagligt innehåll och öka konsumenternas förtroende.

7.2.4Strategin för en inre digital marknad

Den inre digitala marknadens utveckling är ett prioriterat område för kommissionen och, liksom delningsekonomin, en del av ovan berörda övergripande strategin för den inre marknaden.

Strategin för den inre digitala marknaden bygger på tre grund- pelare:

Förbättra tillgången till digitala varor och tjänster för konsumen- ter och företag.

Skapa goda förutsättningar för att digitala nät och tjänster ska blomstra.

Maximera tillväxtpotentialen för den europeiska digitala eko- nomin.

Om ambitionerna ska förverkligas krävs, enligt kommissionen, snabba insatser på en rad områden för att undanröja befintliga hinder för en gränsöverskridande, nätbaserad handel. Det handlar bl.a. om skill- nader i de olika medlemsstaternas avtals- och upphovsrätt och att minska de svårigheter som redovisning av moms medför i många olika skattesystem. Det krävs också en högkvalitativ gränsöverskridande paketbefordran till rimliga priser. Enligt kommissionen saknas en sådan i dag.

Strategin handlar också om att fastställa ett lämpligt regelverk för e-handel och att förhindra orättvis diskriminering av konsumenter som via nätet försöker köpa varor och tjänster inom EU. Diskri- mineringen kan utgöras av begränsningar beroende på nationalitet, bostadsort eller geografisk placering. Det förekommer också att kon- sumenten dirigeras om till samma företags lokala webbplats i kon- sumentens hemland, där andra priser gäller eller andra varor och

219

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

tjänster bjuds ut. Sådan diskriminering strider mot EU:s grundläg- gande principer.

7.2.5Onlineplattformars roll i den digitala ekonomin

I kommissionens meddelande KOM (2016) 288 redovisas dess sam- lade bedömning av onlineplattformars roll i den digitala ekonomin. Även detta är en del av strategierna för den inre marknaden och den digitala inre marknaden. Inledningsvis konstateras att onlineplatt- formar på ett dramatiskt sätt har förändrat den digitala ekonomin under de senaste två årtiondena. De spelar en viktig roll i skapandet av ”digitalt värde” som är en grundpelare för framtida ekonomisk tillväxt i EU. De är av stor betydelse för att den digitala inre mark- naden ska fungera på ett effektivt sätt.

Som exempel på olika slag av onlineplattformar nämns mark- nadsföringsplattformar, marknadsplatser, sökmotorer, sociala medier, distributionsplattformar för appar, kommunikationstjänster och be- talningssystem samt plattformar som utgör strategiska knutpunkter mellan användarna i delningsekonomin.

Syftet med meddelandet är att redogöra för de nyckelfrågor som lyfts fram under kommissionens workshoppar och andra samråd med berörda aktörer. Ytterligare ett syfte är att presentera kommission- ens syn på möjligheter och utmaningar som utvecklingen av online- plattformar medför, såsom innovationsmöjligheter och lagstiftnings- utmaningar, samt att presentera en strategi för att stödja en fortsatt utveckling av plattformar i Europa.

En sådan strategi behövs, enligt kommissionen, inte minst mot bakgrund av att EU endast svarar för cirka fyra procent av de största plattformarnas totala börsvärde. Överlägset flest plattformar skapas i USA. Europa har dock en blomstrande uppstartssektor med dyna- miska entreprenörer som riktar in sig på nya möjligheter inom om- råden som delningsekonomin, energi, hälsa, finansiella tjänster och kreativt innehåll. Onlineplattformar är ofta en strategisk infra- struktur i sådana verksamheter. För att hålla kvar, skapa och främja uppkomsten av nya onlineplattformar i Europa bör det vara en ut- talad strategi att skapa goda verksamhetsförutsättningar.

När det gäller att främja goda verksamhetsförutsättningar pekar kommissionen, förutom på de strategidokument som refererats ovan,

220

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

även på ett antal forskningsprojekt, stödåtgärder inom programmet Startup Europe och behovet av en fungerande infrastruktur med höga överföringshastigheter i hela Europa. Utbyggnaden av fibernät i länder som Tyskland och Storbritannien ligger långt efter OECD- genomsnittet.

När det gäller lagstiftning slås fast att lagstiftningsåtgärder på EU-nivå ska inriktas på tydligt definierade problem som gäller en viss typ av plattformar eller plattformsverksamhet i enlighet med principerna om bättre lagstiftning. Det innebär att utgå från en be- dömning av om den befintliga lagstiftningen alltjämt är ändamåls- enlig. Även principbaserade egenåtgärder i olika branscher kan, jämte lagstiftning, spela en viktig roll. Det gäller även branschverktyg för att säkerställa att lagstadgade krav efterlevs och i fråga om system för övervakning av marknadernas funktionssätt.

I allmänhet kommer kommissionen att beakta följande principer när den utarbetar svar på frågor om onlineplattformar.

Lika konkurrensvillkor för jämförbara digitala tjänster.

Ansvarsfullt agerande av onlineplattformarna.

Öppenhet och rättvisa för att bibehålla användarnas förtroende och trygga fortsatt innovation.

Öppna och icke-diskriminerande marknader i en datadriven eko- nomi.

I den del som avser konkurrensvillkor sägs bl.a. att samma eller lik- nande regler bör gälla för jämförbara digitala tjänster. Den totala mängden regler bör dock inte öka. Här nämns bl.a. översynen av tele- komregelverket som ger en möjlighet att utvärdera vilka villkor och möjligheter som så kallade over the top (OTT)-aktörer har. Det innebär sannolikt en översyn av regler och villkor som gäller för före- tag som utvecklar appar och använder sig av ett andra företags infra- struktur.

När det gäller att säkerställa plattformars ansvarsfulla agerande konstateras att många användare är barn och unga och att platt- formar spelare en allt viktigare när information och innehåll söks. Ansvarsfrågorna blir aktuella när det gäller spridningen av innehåll som är skadligt för minderåriga och hatpropaganda på nätbaserade videodelningsplattformar och sociala medier. Andra frågor med kopp-

221

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

ling till ansvar gäller hur intäkter från distribution av upphovsrätts- ligt skyddat material ska fördelas. Kommissionen berör i detta sam- manhang också frågor om uppmaning till terrorism, och hatpropa- ganda via onlineplattformar. Sammantaget bedöms i denna del att onlineplattformarna måste förmås att vidta effektivare, frivilliga åt- gärder för att minska exponeringen för olagligt och skadligt innehåll.

När det gäller användarnas förtroende för onlineplattformar finner kommissionen att det är en viktig nyckelfaktor för en fram- gångsrik verksamhet. Kommissionen anser bl.a. att det är viktigt med transparens gentemot användarna och att lagstiftning om t.ex. personsuppgifter respekteras. Här hänvisas till förslaget om änd- ring av förordningen om konsumentskyddssamarbete och riktlinjer om otillbörliga affärsmetoder. Kommissionen aviserar även att den kommer att främja interoperabilitetsåtgärder och uppmuntra online- plattformar att godkänna olika elektroniska identitetsbevis, såsom Bank-ID.

Betygsättning och recensioner om produkter och tjänster på nätet kan ge konsumenterna både hjälp och makt. Det förutsätter att sådana system tillförlitliga, objektiva och omanipulerade. Det före- kommer dock påhittade recensioner, som kan leda till en brist på förtroende, som i förlängningen underminerar, inte bara förtroen- det för den aktuella plattformen, utan också för branschen i övrigt.

Även i denna del uppmuntras till frivilliga åtgärder för att stärka användarnas förtroende i de avseenden som nyss berörts.

7.3OECD

Inom OECD har delningsekonomin diskuterats i flera sammanhang, bl.a. vid OECD Forum 2014, som hade temat Resilient Economies for Inclusive Societies.4 Delningsekonomin har också uppmärksam- mats i arbetet med turist- och besöksnäringen. I rekommendation- erna för policyutveckling med relevans för besöksnäringen betonar OECD vikten av experimentell och involverade policyutveckling, liksom vikten av regleringar ska ha ett systemperspektiv (whole-of-

4 Se video från seminariet om delningsekonomin vid OECD Forum 2014 https://www.youtube.com/watch?v=3P2ygLU1JWc

222

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

governement). Vidare välkomnar OECD initiativ till självreglering från delningsekonomins aktörer.5

Vid ett ministermöte om den digitala ekonomin, innovation, tillväxt och välstånd i juni 2016 diskuterades konsumentskyddet i delningsekonomin med fokus på plattformar där användarna är privatpersoner. I rapporten “Protecting Consumers In Peer Platform Markets”, som togs fram inför mötet, belyser OECD policyutma- ningar som de nya delningsekonomiska plattformarna kan medföra. Bland annat konstateras att det ofta är svårt att tillämpa befintlig konsumenträttslig lagstiftning på affärsmodeller där gränslinjer mellan konsumenter och näringsidkare suddas ut. En central utmaning är, enligt OECD, att säkerställa ett effektivt konsumentskydd i kom- bination med att innovation främjas.

I slutsatserna från ministermötet bejakade ministrarna möjlig- heterna i plattformarna, men de betonade också vikten av att fortsatt utvärdera delningsekonomins sociala och ekonomiska fördelar och utmaningar. Vidare underströks behovet av en fortsatt och fort- löpande bevakning av regleringarnas ändamålsenlighet utifrån nyss nämnda intressen av ett fungerande konsumentskydd och en fortsatt innovativ utveckling av nya affärsmodeller. OECD uppmanades vid ministermötet också att fortsatt arbeta med frågor om den digitala ekonomin, i perspektivet kompetensförsörjning (”OECD Skills Strategy”) och sysselsättning (”OECD Jobs Strategy”), liksom att utveckla evidens och analys, som kan ligga till grund för utveckling av policyer och regleringar.6

7.4Åtgärder i andra länder

Kommissionen har, som berörts ovan, analyserat ett stort antal problemställningar med koppling till delningsekonomins utveckling. Vidare har reflekterats över vilken typ av åtgärder som kan behövas för att gynna en positiv utveckling. När det gäller lagstadgade krav på en verksamhet, t.ex. tillstånd att utöva verksamheten, har fram-

5Kapitlet ”Policies for the tourism sharing economy” i OECD Tourism Trends and Policies 2016, http://www.oecd-ilibrary.org/industry-and-services/oecd-tourism-trends-and-policies- 2016/ policies-for-the-tourism-sharing-economy_tour-2016-7-en

6OECD (2016), ”Protecting Consumers In Peer Platform Markets: Exploring The Issues”, OECD Digital Economy Papers, No. 253, OECD Publishing, Paris. http://dx.doi.org/10.1787/5jlwvz39m1zw-en

223

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

gått att sådana specifika krav i princip endast bör ställas om de inte är diskriminerande och kan motiveras av allmänna skyddsintressen. Vidare har framgått att lagstiftningsåtgärder endast bör komma ifråga om det finns ett specifikt lagstiftningsbehov och om gällande regler är otillräckliga. Frågan är då vilka åtgärder som vidtagits i olika länder för att främja en positiv utveckling och motverka problem från ett användarperspektiv. I syfte att finna exempel på sådana initiativ har utredningen gjort en internationell kartläggning.

7.4.1Metod

I samband med komparativa, internationella studier är det vanligt att ett mindre antal länder väljs utifrån särskilda kriterier. Så är i regel fallet när ländernas olika modeller för marknadslösningar, regler- ingar och tillsyn inom ett specifikt samhällsområde ska studeras. Det kan t.ex. handla om fördelningen mellan offentliga och privata aktörer på en marknad och hur dessa regleras eller hälso- och sjuk- vårdens organisation. Gemensamt för sådana studier brukar vara att det i regel handlar om mogna marknader och system för styrning och tillsyn, som gradvis utvecklats och förändrats under lång tid.7 En sådan komparativ metod har visat sig vara problematisk när nationella åtgärder i delningsekonomin ska studeras.

Det är helt enkelt svårt att finna ett tillräckligt antal länder, med en tillräckligt mogen utveckling av delningsekonomin, och åtföljan- de samlade åtgärdsprogram, för att nationella jämförelser ska bli meningsfulla. Däremot finns många initiativ, på olika nivåer och i många länder, som det finns ett värde i att se närmare på.

Mot den bakgrunden har utredningen, vid samråd och kontakter med aktörer och olika andra berörda intressenter, systematiskt efterfrågat exempel på sådana åtgärder och initiativ. Utredningens expertgrupp har också bidragit med värdefulla inspel. Utredningen har dessutom uppdragit åt ModigMinoz AB att kartlägga intressanta initiativ i andra länder.

7 Exempel på sådana internationella jämförelser av mogna marknader och kontrollsystem finns bl.a. i betänkandena Ny ordning för nationella vaccinationsprogram (SOU 2010:39) där beslutsordningen för offentligt finansierade vaccinationsprogram jämfördes mellan olika länder och Veterinär fältverksamhet i nya former (SOU 2007:24, där systemen för officiell veterinärkontroll av djur och livsmedel i olika länder jämfördes, bl.a. förekomsten av privata aktörer i den veterinära myndighetsutövningen.

224

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

Viktiga utgångspunkter för datafångsten i denna del har varit att finna

internationella förebilder som gäller nya författningar eller för- fattningsändringar med syfte att gynna en positiv utveckling av delningsekonomin samt

andra åtgärder än lagstiftning som offentlig sektor, inklusive staten, disponerar över, men också initiativ och åtgärder av sam- hällsaktörer utanför offentlig sektor såsom intresseorganisationer av olika slag.

Därutöver har utredningen strävat efter att finna även andra, icke nationella och mer gränsöverskridande eller globala åtgärder, initia- tiv eller utvecklingslinjer, som direkt eller indirekt gynnar en positiv utveckling av delningsekonomin i ett användarperspektiv. Det kan t.ex. handla om säkrare betalningssystem för internationella betal- ningar eller andra företeelser och tekniska lösningar, som kan bidra till trygga transaktioner, datasäkerhet m.m. Detta innebär samman- taget att redovisningen inte kan bli så konsistent, som vanligen är en följd av komparativa, internationella studier. Bland annat har vi bedömt att, vid sidan av mer renodlade användarfrågor, också mer övergripande nationella eller regionala program och aktionsplaner bör beröras. I det följande redovisas resultaten av utredningens inter- nationella utblick.

7.4.2Lokala och regionala samarbetsprojekt

När policyrelevanta initiativ för att främja delningsekonomin utifrån användarnas perspektiv analyseras framträder två typer av initiativ med olika fokus. Den första gruppen, som domineras av offentliga aktörer på nationell och internationell nivå, fokuserar på generella lagstiftnings- och regleringsfrågor, inte minst inom konsument-, kon- kurrens- och arbetsrättens områden. Skatterättsliga regleringsfrågor förekommer också.

Den andra gruppen, som företrädesvis är offentliga, privata, idé- burna eller enskilda aktörer på lokal/kommunal/regional nivå, fokuserar snarare på att utveckla samverkande system av delnings- tjänster, som ett sätt att skapa en ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling i sitt närområde.

225

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

Amsterdam

Amsterdam i Nederländerna har genomfört en systematisk satsning på att främja delningsekonomi. En övergripande åtgärd utgörs av en “Action plan on the sharing economy”.9 Av denna framgår bl.a. att staden antagit en proaktiv inställning till delningsekonomi och avser att dra så stor nytta som möjligt av denna nya ekonomi. Det innebär att uppmuntra delningsekonomiska aktiviteter, som kan förväntas gynna innovation, en socialt inkluderande ekonomi, entreprenör- skap och hållbarhet.

I ett europeiskt sammanhang brukar Amsterdam betecknas som en föregångare bland s.k. “Sharing Cities”. Staden var bl.a., år 2014, den första i Europa som införde en reglering av privat korttidsut- hyrning genom t.ex. Airbnb och liknande plattformar. Regleringen innebär att det, med undantag från de restriktioner som kan följa i förhållande till hyresvärdar eller bostadsrättsföreningar, ska vara tillåtet för privatpersoner att hyra ut sina hem under högst två måna- der per år. Detta förutsätter att bostaden är värdens permanenta boende. Värden måste också följa lokala reglerer om t.ex. turist- och inkomstskatt. Vidare gäller att värden får ta emot högst fyra gäster samtidigt och förbinder sig att informera sitt försäkringsbolag om hyresförhållandet. Det finns också krav på att brandskyddsregler ska efterlevas.

I samarbete med organisationen ShareNL har staden etablerat ett nätverk av samverkande aktörer i näringsliv, offentlig verksamhet, civilsamhälle och forskning för att driva utvecklingen av Amsterdam Sharing City.10 Omfattande samverkan finns även med andra städer i Nederländerna liksom med regeringen. Även internationellt sam- arbete har etablerats för erfarenhetsutbyte och lärande, bl.a. med Seoul i Sydkorea.

9 Amsterdams “Action plan on the sharing economy” antogs i mars 2016

Se http://www.slideshare.net/shareNL/amsterdam-actionplan-sharing-economy

10 ShareNL är en organisation med syfte att främja delningsekonomin i Nederländerna, bl.a. genom informationsinsatser och samverkan med ett brett spektrum av aktörer i privat och offentlig sektor, såsom företag inom delningsekonomin, kommuner, städer och stat, banker, försäkringsbolag, universitet och högskolor. Se http://www.sharenl.nl/

227

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

Seoul

Inom Seoul Metropolitan Government i Sydkorea inleddes sats- ningen på Seoul Sharing City år 2012 i syfte att förbättra livet för alla medborgare genom delningsekonomi och omfattar både ekono- miska, sociala och miljömässiga aspekter. Den ska också bidra till ett effektivare utnyttjande av stadens resurser och medelsanvänd- ning. Satsningen drivs inom ramen för Seoul Innovation Bureau.

Seoul beskrivs ibland som världens första officiella ”sharing city”. En viktig del av satsningen innebär att skapa medvetenhet hos all- mänheten. I övrigt ingår aktiviteter såsom att främja och underlätta nystartade företags väg mot tillväxt och lönsamhet, stödja initiativ i delningsekonomin, analysera behov av regelanpassning inom om- råden som transport, turism, beskattning, livsmedel och försäkring- ar, system för effektivare användning av stadens underutnyttjade resurser, såsom parkeringsplatser och lokaler i stället för att bygga nya, samt att öka tillgängligheten till öppna data och digitala resurser.

I ett användarperspektiv kan särskilt noteras att staden liberali- serat reglerna om förbud mot kommersiella transporttjänster leve- rerade av privatbilister, minskat kraven på registrering av privatrums- uthyrning samt i samarbete med försäkringsbranschen utvecklat nya modeller för bil- och hemförsäkring för att underlätta delande av privatägda bilar och bostäder.

För att uppmuntra invånare att använda och erbjuda delnings- tjänster har staden också utvecklat ett märkningssystem, där företag och idéburna organisationer får en plats på stadens lista över organi- sationer som tillsammans ska göra Seoul till en sharing city. Märk- ning sker efter ansökan och en granskning mot kriterier som ska säkerställer att

sökanden har till syfte att lösa samhällsproblem genom att del- ningsekonomi,

sökanden kan uppvisa att den erbjudit delningstjänster under de senaste sex månaderna,

sökanden är ett litet eller medelstort företag, alternativt ett socialt företag enligt de regler som staden ställt upp.

228

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

Städer som allmänningar

I vissa städer finns en vilja att framför allt främja de kooperativa och ideella formerna av delningsekonomi. I Barcelona och Bologna är städernas styre inriktat på att via delningsekonomin involvera med- borgarna i arbetet med att utveckla och underhålla stadens allmän- ningar (”commons”). Det handlar om att inte bara underlätta delan- de av privata eller offentliga resurser utan också att främja och ut- veckla resurser som ägs och förvaltas gemensamt av medborgarna, i föreningsform eller kooperativ.

Bologna

Ett exempel på en stad som arbetar i denna riktning är Bologna i Italien, som har en påtaglig och historiskt lång tradition när det gäller allmänningar och kooperativa verksamheter. I samarbete med orga- nisationen LabGov har ett ramverk för kontrakt utformas mellan staden och dess medborgare, företag och andra organisationer, kring hur staden ska skapas och formas. I Bologna infördes i maj 2014 den s.k. “Bologna Regulation for the Care and Regeneration of Urban Commons”.11 Genom denna reglering öppnades nya möjligheter att utveckla staden där många aktörer, företag, organisationer i civil- samhället och enskilda medborgare aktivt inbjuds att bidra.

Barcelona

Ett annat exempel på detta förhållningssätt till delningsekonomins möjligheter, och till medborgarna, är Barcelona i Spanien, som an- tagit en handlingsplan för att utveckla ”den sociala och solidariska ekonomin”.12 I handlingsplanen finns satsningar på bland annat ut- bildning, finansieringsmöjligheter, offentlig upphandling och infra- struktur.

Att främja “commons collaborative economy” är centralt i stadens agenda. En övergripande tanke är att bygga och utveckla staden i

11Pla d'impuls de l'enomica social i solidària 2016–2019 http://eldigital.barcelona.cat/wpcontent/uploads/2016/11/plaAltresEconomies.pdf

12Se http://procomuns.net/en/about-2/barcola/

229

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

samråd och tillsammans med många olika aktörer. En strategisk kom- ponent i denna sträva utgörs av verktyg och fora för öppen dialog.

Ett sådant är BarCola, som samlar ledande intressenter inom “collaborative economy and commons-based peer production” för att följa hur området utvecklas och rekommendera policyåtgärder.13 Det finns också öppna fora på webben som Procommuns.net, och beslutsforum som Decim.Barcelona.14 Barcelona deltar även i ett internationellt nätverk av s.k. FabCities. Syftet med nätverket är att främja medborgarnas inflytande bl.a. genom att utveckla fler så kallade FabLabs, en slags öppna verkstäder där medborgare kan tillverka och reparera saker samt dela kunskap och utrustning.15 FabLabs och andra öppna verkstäder kan betraktas som framtidens medborgar- hus och kan främja hållbarhet genom att underlätta för lokal till- verkning och kunskapsutbyte.16

7.4.4Nationella och regionala initiativ

Frankrike

Jämte Storbritannien brukar Frankrike beskrivas som ledande bland Europas länder när det gäller delningsekonomi. Det finns ett stort engagemang från gräsrotsnivå och lokal nivå. Det är sannolikt inte en slump att Ouishare, som är ett av världens främsta nätverk och mest betydande mötesplats i delningsekonomin, har sitt ursprung i Frankrike.17

I oktober 2015 fick Pascal Terrasse, ledamot av franska parla- mentet för regionen Ardeche, i uppdrag av premiärministern att ut- reda delningsekonomin i Frankrike. Uppdraget innebar att, i dialog med berörda aktörer, belysa frågeställningar med koppling till fram- växten av delningsekonomiska plattformar, regleringar eller lagar som kan främja en god och säker utveckling av dessa och som även beaktar hur omvandling kan underlättas i de sektorer som påverkas

13Se http://procomuns.net/en/about-2/barcola/

14Barcelona’s Brave Struggle to Advance the Commons, bloggpost av David Bollier på p2p Foundation, nov 2016 https://blog.p2pfoundation.net/barcelonas-brave-struggle-to-advance- the-commons/2016/11/29

15Se https://en.wikipedia.org/wiki/Fab_lab

16Se http://fab.city/

17Se http://ouishare.net/en

230

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

främst. I inledningen av utredningsarbetet användes den kollabora- tiva plattformen Parlement & Citoyens för en öppen konsultation.

Rapporten, rapport Terrasse, överlämnades till premiärministern i början av 2016. Rapporten fokuserar bl.a. på hur delningsekono- min kan bidra till ett socialt och miljömässigt mer hållbart samhälle. Härutöver behandlas nyckelfaktorer för en god utveckling i ett användarperspektiv. Faktorer som analyseras är exempelvis säker- het, transparens och mekanismer för att skapa tillit.18

Anslaget i utredningen fångas ganska väl i följande citat från utredningens förord: ”Kollaborativ ekonomi är något som bär löften om mer hållbar konsumtion, nya verksamheter, förenklade relationer till offentlig verksamhet. För att dessa löften ska kunna infrias behöver Frankrike fortsätta vara pionjär.” I en intervju från december 2016 säger utredaren Pascal Terrasse: ”(…) kollaborativ ekonomi blir ett trovärdigt alternativ till en konsumtionsmodell som rinner ut i sanden. Det kollaborativa möter därmed miljöutmaningar och kopplar till cirkulär ekonomi. Det innebär ett återupptäckande av geografisk närhet, särskilt i isolerade områden och på landsbygden.” 19

Utredningen berör fem områden:

Beskrivning av området kollaborativ ekonomi.20

Analys av nyckelfaktorer som kan bidra till en positiv utveckling av denna nya typ av ekonomi från användarnas synpunkt och öka deras tillit till systemen,

Förbättring av socialt skydd och arbetsvillkor för personer som använder plattformar i professionellt syfte.

Villkor för alla aktörer i den kollaborativa ekonomin vad gäller att bidra till att täcka offentliga utgifter.

Åtgärder som kan bidra till en hållbar utveckling av kollaborativ ekonomi, såväl för skaparna av plattformar som för deras använ- dare.

18Rapport Terrasse : Un cadre pour l’économie collaborative, 2016, La Documentation française, Se http://www.vie-publique.fr/actualite/alaune/rapport-terrasse-cadre-pour-economie- collaborative-20160209.html

19Från intervju med Pascal Terrasse av David Frade på bloggen Débrouilleurs, juni 2016 http://www.pascalterrasse.com/interview-pascal-terrasse-leconomie-collaborative-a-cette- vocation-douvrir-le-champ-des-possibles/

20Économie collaborative är den franska term som används här, men termen delningsekonomi, économie du partage, förekommer i andra sammanhang.

231

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

Förslagen i huvuddrag

Utredningen presenterade sammantaget 19 olika förslag inom ramen för det ganska breda utredningsuppdraget. När det gäller användar- nas situation kan följande förslag vara av intresse för den svenska delningsekonomiutredningens del.

Med temat att ”Skapa tillförlitlighet inför de erbjudanden som förmedlas på plattformar” föreslogs i Frankrike att plattformar ska på ett lättillgängligt sätt synliggöra villkor och erbjudanden. Det hand- lar bl.a. om detaljer i det totala pris som användaren betalar för för- medlingstjänsten, exempelvis avgift till plattformen, avgift för leve- rans eller betalning samt kostnader för eventuella försäkringar som betalas via plattformen.

Vidare ställs i denna del krav på att kriterier för sökning på plattformens innehåll tydliggörs.

Ett annat förslag som handlar om tillit och förtroende gäller an- vändarnas betygsättning av varandra. Där konstaterades att sådana system och recensioner på nätet inte är helt tillförlitliga. Tydlig in- formation är därför nödvändig så att användaren kan ta ställning till vilket förtroende som betygsättningen kan tillmätas. Dessutom fram- hålls att betygsättning skulle kunna ske inom en separat, öppen webbplats, där intresserade kan delta. Där skulle även plattformarna kunna betygsättas. Information om plattformarna skulle kunna omfatta hur dessa agerar vad gäller socialt ansvar i vid bemärkelse, hantering av personuppgifter, praktik vad gäller skattebetalning etc.

Därutöver understryks att allmänheten behöver information om konsumentskydd och garantier samt om de speciella krav som kan ställas på den användare som utför en tjänst, såsom kvalifikations- krav vid t.ex. el- eller VVS-arbeten, föreskrifter om hygien och säker- het etc., samt vad användaren bör tänka på om verksamheten är av sådant slag och omfattning att den kan utgöra näringsverksamhet. Det bör, enligt den franska utredningen, åligga plattformarna att tillhandahålla sådan information eftersom den får anses vara av väsentlig betydelse för användarna.

I den franska utredningen, som hade ett bredare uppdrag än den svenska utredningen om användarna i delningsekonomin, ges också en rad förslag med koppling till arbetsliv och företagande. I den delen nämns bl.a. användning av delningsekonomiska plattformar kan vara ett första steg i att starta företag eller en väg till anställning. Detta

232

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

bör, enligt den franska utredningen, underlättas. Här påpekas att många plattformar erbjuder olika former av stöd, för utförare kan förbättra sin prestation. Vidare framhålls att plattformar borde kunna bidra till finansiering av utbildningsinitiativ i samverkan med sina användare och etablerade aktörer inom området kompetensutveck- ling för yrkespersoner.

Slutligen ges en rad förslag på skatteområdet. Enligt ny lagstift- ning, som införts i Frankrike från den 1 juli 2016, ska plattformar informera sina användare om vilka skyldigheter de har när det gäller skatter och sociala avgifter. Utredaren underströk att sådan infor- mation, via plattformen, krävs om användare ska kunna fullgöra sådana skyldigheter. Men det är också ett ansvar för det allmänna att medverka i informationsförsörjningen. Exempelvis behövs in- formation om att vissa aktiviteter inte leder till skattskyldighet, såsom kostnadsdelning vid samåkning, samt om när en verksamhet ska börja betraktas som näringsverksamhet.

Genomförande av förslagen

Från början var avsikten att utredningens rekommendationer och förslag skulle vara underlag för en proposition kallad ”loi Noé”, i vilken möjligheter till ekonomisk utveckling som digitaliseringen ledde till skulle behandlas. Emellertid bedömdes att frågorna var av sådant slag att de borde behandlas i en bredare beredning, bl.a. i det då redan pågående lagstiftningsärendet inom digitaliseringens om- råde, ”loi numérique,”, under ledning av digitaliseringsminister Axelle LeMaire. Vidare skulle utredningens resultat också beaktas i arbetet med ny lagstiftning på arbetsmarknadsområdet, ”loi Travail”.

Lagstiftningen ”loi Numérique” antogs i oktober 2016.21 Pro- cessen omfattade bl.a. en bred konsultation med allmänhetet via internet, där över 20 000 personer medverkade.22 Reglerna i den nya lagen innebär bl.a. följande:

21Se http://www.vie-publique.fr/actualite/panorama/texte-discussion/projet-loi-pour- republique-numerique.html eller http://www.economie.gouv.fr/republique-numerique

22Se https://www.republique-numerique.fr/

233

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

Delningsplattformar måste tillämpa tydliga och lättillgängliga all- männa villkor.

Ägare eller hyresgäster som hyr ut sin bostad tillfälligt via platt- formar måste intyga för plattformarna att de har laglig rätt till sådan uthyrning.

Sanktioner införs mot plattformar om boenden erbjuds utan nöd- vändiga tillstånd.

Satsning på offentliga öppna data som innebär att offentliga dokument och data ska tillgängliggöras via internet ”i ett format som lätt kan återanvändas”. Detta inkluderar källkod från pro- gramvara och algoritmer som används i behandling av data inom offentlig förvaltning, exempelvis vid beräkning av inkomstskatt.

På skatteområdet infördes från den 1 juli 2016 en regel som innebär att plattformar ska vara skyldiga att skicka en årlig summering av genererade intäkter till sina användare. Syftet är att klargöra gräns- dragningen mellan ”aktiviterer som kan jämställas med frilansare” respektive ”delning mellan privatpersoner”. I slutet av augusti 2016 klargjorde den franska skattemyndigheten vad som ska deklareras som inkomst och vad som, å andra sidan, inte ska inkomstbeskattas. Där framgår exempelvis att kostnadsdelning vid samåkning undan- tas, medan intäkt av att hyra ut privatbil ska deklareras för inkomst- beskattning.

I oktober 2016 antog parlamentet en regel som innebär att även privatpersoner ska betala sociala avgifter och registrera sig som näringsidkare om de haft inkomster över vissa nivåer. För uthyrning av bostad, via en plattform som Airbnb, gäller t.ex. 23 000 euro per år. Det motsvarar cirka 220 000 kronor. Vid uthyrning av bil, båt, gräsklippare m.m. gäller 7 720 euro per år. Det motsvarar cirka 73 000 kronor. I december 2016 antogs dessutom en regel som inne- bär att plattformar fr.o.m. år 2019 automatiskt ska leverera elektro- niska kontrolluppgifter för sina användare till skattemyndigheten.

234

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

Delningsekonomisk samverkansplattform

Ett annat initiativ i ett användarperspektiv, som tagit form i sam- verkan mellan en rad olika samhällsaktörer, är plattformen Mon p’tit voisinage.23 Plattformen är ett öppet användargränssnitt som samlar en rad olika delningstjänster och initiativ på en lokal nivå, t.ex. ett grannskap. I nätverk som skapas mellan grannar samlas alltifrån sam- åkning, till att dela på verktyg, vardagstjänster, odla tillsammans till diskussionsforum och medborgardialog. Plattformen utvecklades ursprungligen i Bretagne, men sprids nu över hela Frankrike.

Storbritannien

År 2014 gav den brittiska regeringen i uppdrag till Debbie Wosskow, VD för delningstjänsten Love Home Swap och initiativtagare till nätverket Collaborative Consumption Europe, att utreda den samhälleliga och ekonomiska potentialen för delningsekonomin i Storbritannien. Uppdraget omfattade att ge rekommendationer för hur potentialen kan utnyttjas, liksom att belysa risker för konsu- menter och för befintliga företag.

Mot bakgrund av en bred dialog, där bl.a. mer än 1 000 personer ur allmänheten deltog i en serie workshops, presenterades en rapport med 35 rekommendationer till regeringen, nationella, regionala och lokala myndigheter samt näringslivet och den icke-vinstdrivande sek- torn.24 I sin respons på dessa rekommendationer tog den dåvarande brittiska regeringen fasta på flertalet förslag.25 Några av de initiativ som regeringen aviserade i budgeten för 2015 innebar följande.

Två pilotstäder utses: Leeds, med fokus på en integrerad trans- portlösning och Manchester med fokus på vård och omsorg.

En fullt ut digital process införs för att begära utdrag ur brotts- registret och integrera denna process i tredjepartsapplikationer t.ex. delningsplattformar, genom ett API.26

23Se https://www.monptivoisinage.com/

24Unlocking the sharing economy - An independent review, Debbie Wosskow

25Webbsök ”Governmen'ts response to the independent review of the sharing economy”

26API står för Application Program Interface och definieras enligt Svenska datatermgruppen som ”ett gränssnitt som gör det möjligt att i program och insticksmoduler utnyttja funk- tioner för vissa tjänster som finns tillgängliga i ett annat program eller i en funktionssamling”

235

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

Standardkontrakt tas fram för hyresgäster som hyr privatbostäder i syfte att underlätta andrahandsuthyrning eller delande av boyta under kort tid. Vidare görs en översyn av regelverket för hur andrahandsuthyrning på den privata bostadsmarknaden kan under- lättas.

Undertecknarna av agendan för digital inkludering uppmuntras att lyfta fram möjligheterna med delningsekonomin i sitt kom- munikationsarbete.

I budgeten för 2016 lanserades också två skatteavdrag för inkomster från fastigheter eller näringsverksamhet i syfte att underlätta för mikroentreprenörer inom den digitala ekonomin och delningsekono- min. Från april 2017 är inkomster mindre än 1 000 brittiska pund i respektive inkomstslag undantagna från skatt- och deklarations- skyldighet.

Bland rekommendationerna fanns också förslaget om att öppna upp den brittiska e-legitimationen GOV.UK Verify för offentliga tjänster för användning även för privata tjänster, inklusive delnings- tjänster, för säkrare identifikation. Den brittiska regeringen pekade i sitt svar på pågående samtal med privata aktörer om möjlig bredd- ning och synergier med Open Identity Exchange UK.

SharingEconomyUK

Branschorganisationen SharingEconomyUK (SEUK)bildades i mars 2015 delvis som en följd av utredningen Sharing Economy Review.27 Organisationen har tre huvudsyften. Ett första syfte är att i egen- skap av branschorganisation företräda företag och andra aktörer i delningsekonomin i gemensamma frågor. Vidare ska organisationen utveckla standarder, exempelvis den uppförandekod, TrustSeal, som organisationens medlemmar åtar sig att följa med tillhörande kvali- tetsmärke. Slutligen samlar och förmedlar organisationen kunskap och gör analyser som ska bidra till att utveckla organisationens med- lemmar. SEUK har tagit fram en uppförandekod som medlemmarna åtagit sig att följa och som i huvudsak omfattar följande punkter.

27 Se http://www.sharingeconomyuk.com/

236

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

Att följa uppförandekoden och verka för ett gott rykte för branschen

Att vara hederliga och skapa tillit hos konsumenter och använ- dare

Att utbilda sina anställda och tillgängliggöra uppförandekoden

Att verka för god säkerhet och utveckla goda branschstandarder

Att underlätta god information, bra och rättvisa relationer till olika intressenter och goda förhållanden för användning av sina tjänster

Att medverka till en god utveckling av delningsekonomin

Att säkerställa god hantering av klagomål och tviste

Förslaget om att bilda en branschorganisation välkomnades av reger- ingen. Organisationen har en nära dialog med regeringen och myn- digheter när det gäller exempelvis regleringar. När organisationen bildades hade den ett 20-tal medlemmar. Numera är cirka 50 företag och organisationer medlemmar i SEUK. Bland dem finns båda stora och små delningsföretag, branschorganisationer och stiftelser, som sammantaget representerar en stor bredd av olika verksamheter och intressen.

Närmare om TrustSeal och vägledning för försäkringar

En av huvuduppgifterna för SharingEconomyUK är att etablera en märkning för tillit för aktörer inom delningsekonomi. Denna märk- ning utvecklas i samarbete mellan SharingEconomyUK och Oxford University Saïd Business School. I juli 2016 startade ett pilotprogram för att implementera och vidareutveckla märkningen.28 TrustSeal- märket kan tilldelas aktörer som uppfyller kraven inom åtta olika områden eller funktioner.29 Dessa är

28Business Insider 7 juli 2016 “A sharing economy kitemark has been developed to take the danger out of platforms like Airbnb and Uber” http://www.businessinsider.com/sharing- economy-uk-has-developed-a-kitemark-called-trustseal-2016-7?r=US&IR=T&IR=T

29TrustSeals webbplats https://sharingeconomytrustseal.com/about/

237

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

identitetsverifiering av användare,

bakgrundskontroll av användare i brottsregister,

kontroll av utbildnings- och anställningsbakgrund,

transparent kommunikation,

hjälp och support till användare,

system för säkra betalningar, tydlig prissättning och möjlighet till återbetalning,

försäkringar och garantier samt

dataskydd.

Även den brittiska branschorganisationen för försäkringsmäklare, British Insurance Brokers’ Association (BIBA), medverkar som ex- perter i processen kring TrustSeal i de delar som är relevanta i ett försäkringsperspektiv. BIBA tog också år 2014 fram en vägledning för försäkringsbranschen mot bakgrund av utvecklingen inom del- ningsekonomi, som ställer nya krav på försäkringsprodukter.

Vägledningen utgörs av en sextonsidig broschyr, som förklarar vilka utmaningar delningsekonomin innebär för försäkringsbransch- en. Den ger också praktiska råd till försäkringsföretag utifrån kon- kreta scenarier vid delning av bil, bostad samt verktyg och kom- petens. I vägledningen pekas bl.a. på vilka konkreta frågeställningar som användare möter när det gäller ansvar och vad försäkringar i allmänhet omfattar och inte omfattar, vilka specifika förutsättning- ar som finns vid delning av bil, bostad, verktyg och kompetens och hur dessa kan hanteras.

Italien

I Italien bereds f.n. ett förslag till lag om delningsekonomi.30 Syftet med den nya lagstiftningen är att främja delningsekonomin i Italien genom att tillhandahålla system för marknadskontroll av delnings- ekonomiska plattformar och för skatteuppbörd. Vidare införs genom lagen ett nytt inkomstslag, inkomst av delningsekonomi, i

30 Se http://www.labgov.it/2016/08/19/the-sharing-economy-act-a-process-of-change/

238

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

kombination med en lägre beskattning av sådana inkomster upp till 10 000 euro. I artikel 1 framgår också att staten genom lagen till- handahåller instrument för att säkerställa öppenhet, rättvis beskatt- ning, effektivare konkurrens och konsumentskydd i en bredare be- märkelse. Lagförslaget innehåller inga civilrättsliga bestämmelser som regelerar rättsförhållandet mellan användarna. Lagen fokuserar sna- rare på plattformsföretagens uppträdande och hur skatteuppbörd ska ske i delningsekonomin.

Bland annat föreslås att företag som tillhandahåller delningseko- nomiska plattformar ska registreras i ett nationellt, transparent re- gister. Även allmänheten ska ha tillgång till registret. Det italienska Konkurrensverket övervakar efterlevnaden av lagen och godkänner företag för registrering i registret. Det innebär en typ av auktorisa- tionsförfarande där företagen ansöker om registrering och Kon- kurrensverket godkänner sökanden för registrering. Som underlag för beslutet ligger bl.a. företagens policydokument och de villkor som företaget avser att tillämpa i förhållande till användarna.

Vidare krävs att alla penningtransaktioner görs via elektroniska betalningssystem och att plattformarna har funktioner för identi- tetskontroll av användarana, så att inte falska profiler förekommer.

I skattetekniska avseenden innebär lagförslaget att inkomster från delningsekonomiska transaktioner, som sker via en registrerad och godkänd plattform, beskattas med en fast skattesats om 10 procent upp till ett belopp om 10 000 euro under inkomståret. Inkomster som överstiger detta belopp beskattas med en drygt dubbelt så hög skattesats i inkomstslaget ”tjänst”. Inkomster av delningsekonomi beskattas således i ett nytt inkomstslag och redovisas i en särskild sektion i deklarationsblanketten. De registrerade plattformsföre- tagen ska, enligt lagförslaget, också vara skyldiga att innehålla preli- minär skatt på delningsekonomiska inkomster och att betala in skatten till Skatteverket. Utbetalning till användare sker då med av- drag för preliminär skatt och kontrolluppgifter ska lämnas på samma sätt som gäller för arbetsgivare.

Lagförslaget innehåller också regler till skydd för privatlivet, de- finitioner av ”användardata” och bestämmelser om överföring och radering av sådana data. Dessutom ska företagen i delningsekono- min rapportera in data till den officiella italienska statistikmyndig- heten, som ska följa delningsekonomins utveckling och effekter.

239

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

Företag som inte följer lagen kan förpliktas att betala straff- avgifter.

Australien

Australiens konkurrens- och konsumentverk, Australian Competi- tion & Consumer Commission, har på sin webbplats ett avsnitt om delningsekonomin, där myndigheten bland annat belyser fördelar och risker för konsumenterna samt ger information om konsumen- ternas rättigheter.31 Här ges också råd till privatpersoner vid an- vändning av tjänster i delningsekonomin och överträdelser av kon- kurrens- och konsumentlagstiftningen kan anmälas till myndigheten elektroniskt.

Myndigheten har också publicerat riktlinjer för att underlätta för aktörer som driver plattformar i delningsekonomin att efterleva de krav som ställs i konkurrens- och konsumentskyddslagstiftningen i Australien.32

USA

De amerikanska delstaterna har ett betydande mått av självbestäm- mande. Det innebär att delstatliga åtgärder för att främja eller reg- lera delningsekonomin kan förekomma. I New York har t.ex. både delstatliga och lokala regleringar och restriktioner införts för uthyr- ning av privatbostäder mot bakgrund av stor bostadsbrist och då tillfällig uthyrning börjat ytterligare begränsa tillgången till bostäder för permanenta bostadsändamål.

På federal nivå gjorde USA:s konkurrens- och konsumentmyn- dighet, Federal Trade Commission (FTC), år 2015 en analys av delningsekonomin och dess konsekvenser i ett konkurrens- och kon- sumenträttsligt perspektiv. Processen var omfattande, med en hel- dagsworkshop och en därpå följande öppen konsultation, som gav

31Konsumentinformation på webben från Australiens konkurrens- och konsumentverk http://www.accc.gov.au/consumers/online-shopping/sharing-economy

32Platform Operators in the Sharing Economy – A guide for complying with the compe- tition and consumer law in Australia, Australian Competition & Consumer Commission, 2016 http://www.accc.gov.au/publications/platform-operators-in-the-sharing-economy

240

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

över 2 000 inspel. I november 2016 publicerades en rapport med FTCs slutsatser.33

I rapporten slås fast att delningsekonomin innebär fördelar för konsumenterna. Det gäller inte minst genom den omvandling av bo- stads- och transportmarknaderna som delningsekonomin leder till, där konsumenterna kan skapa nya värden utifrån befintliga tillgång- ar. FTC konstaterar också att den nya konkurrensen från delnings- tjänster kan medföra lägre priser för konsumenterna och öka både kvalitet och utbud inom olika varu- och tjänsteområden.

Frågan om hur delningsekonomin ska regleras besvaras enligt FTC på två olika sätt. I den ena ståndpunkten betonas vikten av att alla aktörer inom en sektor, t.ex. transportsektorn, ska ha samma reg- leringar, dvs. ett ”level playing field”. I den andra ståndpunkten be- tonas vikten av låga instegsbarriärer, för att konsumenterna ska kunna dra nytta av nya, innovativa affärsmodeller. De som företräder detta synsätt menar också att lagstiftaren bör undersöka om det konsu- mentskydd, som utformats för den traditionella ekonomin, är eller bör vara tillämpligt för tjänsterna inom delningsekonomin. FTC förordar inte tydlig endera ståndpunkten, men uppmanar till fort- satt diskussion.

Norden

De problemställningar, möjligheter och utmaningar som delnings- ekonomin kan medföra, inte minst från ett användarperspektiv, har uppmärksammats, förutom i Sverige också i Danmark och Norge. Av de nordiska länderna är det främst dessa som, såvitt utredningen funnit, inlett utredningar och förberett policyåtgärder i ett natio- nellt perspektiv.

Danmark

Den danska regeringen lägger stor vikt vid delningsekonomin, och Skatteminister Karsten Lauritzen har i intervjuer betonat att ”Danmark ska vara ett ”Mekka” för delningsekonomin”. I augusti

33 The “Sharing Economy” - Issues Facing Platforms, Participants & Regulators, FTC Staff report, November 2016.

241

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

2015 inleddes ett arbete med att ta fram en strategi för den danska delningsekonomin. I strategin ska i första hand generella frågor, som beskattning och konsumentskydd, behandlas.

I den helhetsplan för ett starkare Danmark som presenterades i augusti 2016 aviserades bland annat att en digital inrapporterings- lösning med automatisk skatteinbetalning för privatpersoner som utför mindre tjänster ska utvecklas.34 Vidare aviserade regeringen höjda avdrag för uthyrning av permanentbostäder, rum och fritids- hus.

Den danska regeringen har också aviserat att ett generellt skatte- avdrag för delningsekonomiska aktiviteter ska utredas. Syftet med detta är att öka produktiviteten genom högre utnyttjande av ledig kapacitet samt att ge medborgarna fler valmöjligheter och lägre priser. Den danska regeringen planerar att från och med år 2018 i statsbudgeten reservera 100 miljoner danska kronor årligen för detta avdrag. Finansiering ska ske genom de skatteintäkter som kommer in genom den automatiserade skatteinbetalningen.

I ett partnerskap med det danska Näringslivs- och tillväxtmini- steriet blir Aarhus nationell försökskommun under år 2017. Särskilt fokus kommer att riktas mot att möta de kapacitetsutmaningar för boende och transport, som förväntas uppstå då Aarhus under samma år också är europeisk kulturhuvudstad. Aarhus stad har formulerat sex principer för detta arbete, bland vilka märks fungerande kon- kurrens mellan nya och etablerade aktörer samt fokus på säkerhet och konsumentskydd, bland annat genom att ta tillvara de möjligheter för transparens och konsumentupplysning som digitaliseringen er- bjuder.35

Danskt arkitekturcentrum, som är ett partnerskap mellan danska regeringen och stiftelsen Realdania, har i samarbete med Erhvervs- styrelsens fond för grön omställning initierat projektet Deleby. Där- utöver ingår sju kommuner som har mellan 27 000 och 1 300 000 invånare som partners i projektet. Syftet är att främja spridningen av delningsekonomiska verksamhetsmodeller och att dela resurser mellan offentliga aktörer, företag och medborgare. Verksamheten

34Faktablad om den digitala inrapporteringstjänsten http://www.skm.dk/media/1374421/Faktaark-Digital-indberetningsloesning-for- deleoekonomi.pdf

35Webbplats om delningsekonomi och försökskommunsprojektet på Smarta Aarhus. http://www.smartaarhus.dk/projekter/deleoekonomi

242

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

fokuserar på att koppla ihop lokala nyckelprojekt med forskning och expertis, för att bidra till att utveckla och sprida befintliga, goda lösningar i såväl stad som på landsbygd.36

I slutet av november 2016 ingick de tre partierna i den ombilda- de danska regeringen det så kallade Marieborgsavtalet 2016. Avtalet utgör en typ av regeringsprogram och en grundval för den nuvaran- de regeringens arbete. Av avtalet framgår att den strategi för del- ningsekonomi, som påbörjades under 2015, kommer att läggas fram under 2017.37 Som en del i detta arbete har det danska regerings- kansliets innovationsenhet, MindLab, på Närings- och tillväxtmini- steriet i uppdrag att arbeta med delningsekonomin i ett konsument- skydds- och användarperspektiv.38 MindLab är en verksamhet som arbetar utifrån användarcentrerade metoder för att bistå i utveck- ling av policy och offentlig verksamhet.

Vidare avser regeringen att presentera ett förslag till genomgång och utveckling av konsumentskyddslagstiftningen i syfte att göra reglerna enklare för konsumenterna och minska bördan av regel- verken för näringsidkarna. Det finns dock inte någon explicit kopp- ling mellan strategin för delningsekonomin och översynen av kon- sumentlagstiftningen i regeringsprogrammet.39

Slutligen har regeringen i avtalet också aviserat att den ”ønsker en deregulering af taxilovgivningen, som kan fremme innovation og skabe konkurrence i erhvervet på priser og bedre service”. Innova- tion inom området ska bland annat leda till ett bättre utnyttjande av personbilar med positiva effekter på trängsel och miljö. Ett lag- förslag ska därför läggas fram med syfte att främja konkurrensen på marknaden för persontransporter genom att begränsningarna av antal tillåtna körningar i taxinäringen upphör och genom teknik- neutrala krav på kontroll och konsumentskydd. Vidare ska omotive- rade inträdesbarriärer i taxibranschen tas bort.

36Danskt Arkitekturcentrums webbsida om Deleby http://www.dac.dk/da/dac-cities/deleby/

37Se https://www.regeringen.dk/media/2711/final02_regeringsgrundlag2016_upload.pdf, s. 23.

38Se http://mind-lab.dk/case/vaekst-gennem-deleoekonomi/

39Se https://www.regeringen.dk/media/2711/final02_regeringsgrundlag2016_upload.pdf, s. 23.

243

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

Norge

I mars 2016 tillsatte den norska regeringen en utredning med upp- drag att utreda bl.a. hur delningsekonomin kan bidra till ett bättre resursutnyttjande. Utredningen ska även se över behovet av att för- ändra konsumenträtt och konsumentskydd utifrån en bedömning av ansvarsförhållanden mellan konsumenter, plattformar och leve- rantörer i delningsekonomin.

Konsument- och användarperspektivet är aktuellt i flera delar av utredningen, men ett separat kapitel ägnas åt konsumentfrågorna. Huvudfokus är hur konsumenternas tillit till delningstjänster kan säkerställas, dels genom de mekanismer som plattformarna själva ställ- er upp i form av garantier, försäkringslösningar, lösningar för iden- tifiering, betalning och bakgrundsinformation, dels genom brukar- omdömen och rankningar.

Den norska konsumentombudsmannen har en generell dialog med och tillhandahåller vägledning för e-handelsbranschen kring vad som behövs för att leva upp till de konsumenträttsliga aspek- terna. Även delningsplattformarna ingår i denna dialog.

Huvudfrågan för utredningens analys av förutsättningarna för konsumenterna är behovet av tydlighet i huruvida leverantören av en tjänst är privatperson eller näringsidkare, eftersom detta får kon- sekvenser för hur det konsumenträttsliga skyddet kan tillämpas. I uttolkningen av detta utgår utredningen från EU-lagstiftningens och den norska marknadsföringslagens principer om vinstmotiv, storlek på omsättning, frekvens i verksamheten och huruvida det rör sig om vidareförsäljning av varor eller tjänster.40 Utredningen ska också belysa vilket ansvar plattformarna kan ha för användarna fullgör sina åtaganden mot varandra.

Utredningen lämnade sitt betänkande i februari 2017.41 Förutom förslag som direkt avser att förbättra för användarna, läggs också vissa generella förslag samt förslag inom skatte- och arbetsmarknads- områdena. Ett generellt förslag är att inrätta en allmän webbaserad informationsportal för delningsekonomi, där ämnen som skatte- frågor, arbetsgivaransvar och konsumentskydd behandlas. Portalen

40Telefonintervju i november 2016 med Eskil Havgar, Seniorrådgivare vid Forbruker-, rettig- hets og likestillingsavdelingen på Barne- og likestillingsdepartementet.

41Betänkande av Delingsøkonimiutvalget, NOU 2017:4.

244

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

ska rikta sig till alla aktörer, inte minst enskilda användare av del- ningsekonomiska plattformar.

I den del som specifikt gäller användarna föreslås att Forbruker- rådets tjänst med medling i konsumenttvister utökas till att avse även tvister mellan privatpersoner, som uppstått vid delningsekonomiska transaktioner. För närvarande kan rådet endast medla i tvister i konsumentförhållanden, dvs. mellan konsumenter och näringsid- kare. Ett sådant utvidgat uppdrag kan, enligt den norska utred- ningen, bidra till att öka överblicken av marknaderna inom delnings- ekonomin. Vidare föreslås att en förstärkt dialog med branschen kring branschstandarder och best pratice inleds som ett sätt att åstad- komma ett tydligare ansvar från plattformarnas sida för information om den legala statusen på de användare som erbjuder nyttigheter via plattformarna. Om en sådan dialog inte kan komma tillstånd före- slås att de norska myndigheterna inom det konsumentpolitiska om- rådet tar fram vägledningar för företagen bl.a. mot bakgrund av de krav som ställs i den marknadsrättsliga lagstiftningen.

7.5Utvecklingslinjer med relevans för policyutveckling i delningsekonomin

Avslutningsvis finns i detta sammanhang anledning att beröra några tendenser och utvecklingslinjer som kan vara relevanta när t.ex. länder utvecklar policies för delningsekonomin. En allmän utgångs- punkt är här att delningsekonomins infrastrukturer, såsom betal- ningstjänster och plattformar i hög grad är internationella. En annan utgångspunkt är att ny teknik kan erbjuda nya sätt att skapa trygg- het för användarna. Det gäller även om de tjänster och nyttigheter som förmedlas i regel är lokalt förankrade.

7.5.1Plattformskooperativ – när användare blir ägare

Som en reaktion på tillväxten av stora plattformar, som t.ex. Uber och Airbnb, har också en kritisk rörelse uppstått.42 Sådana plattfor- mar har i många fall en dominerande ställning på de lokala, geo-

42 Se t.ex. http://platformcoop.net/ och http://internetofownership.net/ samt ett av flera exem- pel på aktuella konferenser i ämnet https://blog.p2pfoundation.net/towards-fair-sharing- economy-role-place-cooperative-platforms/2016/11/28

245

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

grafiska marknaderna för förmedling av korttidsuthyrning och per- sontransporter med bil. Kritikerna menar att affärsmodeller och styrformer kan behöva utvecklas, så att det värdeskapande som plattformar genererar kan fördelas på ett mer rättvist sätt.43

I korthet handlar det om att användarna av en plattform också görs till delägare och delaktiga i beslut om hur plattformen drivs, prissätter sina tjänster etc. Tanken är att värdeskapandet på så vis kommer fler till gagn och att tjänsterna utvecklas på ett mer använ- darorienterat sätt. Företeelsen brukar beskrivas i termer av platt- formskooperativ. Teknikutvecklingen kring så kallade blockkedjor förs ofta fram som ett instrument för att åstadkomma sådana mer kooperativa delningsekonomiska modeller.

7.5.2Blockkedjan – tillit utan mellanhänder

Som framgått i det föregående är frågan om hur trygghet och tillit ska kunna skapas och öka i delningsekonomiska relationer aktuell i många länder. Många menar också att blockkedjetekniken kommer att ha en stor inverkan på dessa utmaningar, och kan påverka eko- nomi och samhälle långt mer än delningsekonomin i sig.

Blockkedjetekniken innebär att transaktioner blir möjliga utan traditionella mellanhänder såsom banker, revisorer och centrala in- stitutioner. Det är ett nytt medium för värde, där vem som helst kan få tillgång till vilken värdebärare som helst, såsom aktier, obliga- tioner, pengar, digitala tillgångar, kontrakt, licenser eller digitala nyck- lar. Till och med identiteter och röster kan överföras, lagras och hanteras säkert och privat. Med blockkedjeteknik kan digitala nycklar kopplas till fysiska ting och därigenom möjliggöra delande av materiella resurser såsom lägenheter utan dagens delningsplattformar som t ex Airbnb.44

Ursprunget till blockkedjetekniken är utvecklingen av internet, öppen källkod, kryptering och fildelningsteknik. Blockkedjan är byggd för att vara omöjlig att korrumpera, dess transaktioner är

43Scholz, T. (2016). Platform Cooperativism: Challenging the Corporate Sharing Economy. New York: Rosa Luxemburg Stiftung. http://www.rosalux-nyc.org/wp-content/files_mf /scholz_platformcooperativism21.pdf

44Se Slock.it som är en lösning baserad på blockkedjeteknik som kan användas för delande av materiella resurser. https://slock.it/

246

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

oåterkalleliga och tidsprotokollet som lagras i kedjan kan förhindra historieförfalskning.

Tillit etableras i detta sammanhang alltså inte genom en tredje part, utan genom intelligent kod och en masskonsensus i ett decentra- liserat nätverk. Detta förutses medföra stora konsekvenser för inter- mediärer, oavsett om dessa är banker, domstolar, myndigheter eller delningsplattformar.45

Genom att kombinera blockkedjeteknik med plattformskoopera- tiv uppstår nya möjligheter till värdeskapande i delningsekonomin, där skala och rättmätig avkastning för användarna går att åstad- komma på helt nya sätt. LaZooz och ArcadeCity är två exempel där lösningar för persontransporter, som är byggda på blockkedjeteknik med en kooperativ struktur, utforskas.46

Andra exempel på konkreta tillämpningar av blockkedjeteknik med relevans inom delningsekonomi är modeller för att ge använ- dare kontroll över sina data såsom Estlands arbete med digitalt med- borgarskap.

7.6Sammanfattande slutsatser

Det finns än så länge inga bindande EU-rättsakter som direkt avser att reglera verksamheter i delningsekonomin. Däremot har delnings- ekonomins framväxt uppmärksammats av kommissionen i ett antal policydokument inom ramen för arbetet med att åstadkomma en effektivare inre marknad, i synnerhet den digitala inre marknaden.

Kommissionens meddelanden, som refererats inledningsvis, be- lyser både möjligheter och farhågor i fråga om rättigheter och skyl- digheter för delningsekonomins aktörer. Där ges också rättslig och politisk vägledning till myndigheter och marknadsaktörer. Exem- pelvis ska ny lagstiftning bara övervägas när det finns ett specifikt

45 Texten bygger på två artiklar:

1)How The Blockchain Will Transform Everything From Banking To Government To Our Identities http://www.forbes.com/sites/laurashin/2016/05/26/how-the-blockchain-will-transform- everything-from-banking-to-government-to-our-identities/ - 16acd7eb65d9

och

2)Blockkedjan förändrar och sänker trösklar http://entreprenorskapsforum.se/aktiviteter/genomforda-aktiviteter/blockkedjan 46 Se http://lazooz.org/ och https://www.arcadecity.world/

247

Delningsekonomi i vår omvärld

SOU 2017:26

lagstiftningsbehov och syftet med lagen inte kan åstadkommas på annat sätt.

Målet är en balanserad och hållbar utveckling av delningsekono- min. Mot bakgrund av det inre marknadsperspektivet är det i första hand de kommersiella möjligheterna med en ökad delningsekonomi som står i kommissionens fokus. Internationell handel ska främjas och handelshinder undanröjas. Emellertid kännetecknas de nyttig- heter som förmedlas i delningsekonomin i regel av, i ett geografiskt perspektiv, starkt begränsade lokala marknader. Ett undantag ut- görs av förmedling av tillfälligt boende. Plattformarna däremot kan i många fall rikta sig till användare i många länder.

Den internationella utblicken visar att få länder, än så länge, genomfört systematiska nationella åtgärder för att främja eller, vid behov, reglera delningsekonomin. Däremot finns flera exempel på städer i olika världsdelar, som genomfört sådana samlade åtgärder i form av aktionsplaner eller liknande. Dessa kan involvera många aktörer och även invånarna i städerna. Det förekommer också exem- pel på reglering på kommunal eller regional nivå, t.ex. inom mark- naden för uthyrning av privatbostäder.

Bland de Europeiska länder som kommit längs i att analysera delningsekonomins funktion och effekt och genomföra åtgärder bör Storbritannien och Frankrike framhållas. Även i Nederländerna finns, genom organisationen ShareNL, ett utvecklat samarbete med en lång rad samhällsförträdare såsom kommuner, städer, staten finans- sektorn och försäkringsbolag i syfte att främja en positiv utveck- ling. De franska åtgärderna avser bl.a. ny lagstiftning, t.ex. den i oktober 2016 införda ”loi Numérique”.47 Där stadgas bl.a. att del- ningsplattformar måste tillämpa tydliga och lättillgängliga allmänna villkor. Lagen innebär också att offentliga dokument och data ska tillgängliggöras via internet ”i ett format som lätt kan återanvändas”. Detta inkluderar källkod från programvara och algoritmer, som används i behandling av data inom offentlig förvaltning, exempelvis vid beräkning av inkomstskatt. Vidare infördes i Frankrike under 2016 en regel om att plattformar ska vara skyldiga att skicka en årlig summering av genererade intäkter till sina användare. Slutligen bör noteras en regel som innebär att även privatpersoner ska betala sociala avgifter och registrera sig som näringsidkare om de haft in-

47 Se https://www.republique-numerique.fr/

248

SOU 2017:26

Delningsekonomi i vår omvärld

komster över vissa nivåer. För uthyrning av bostad, via en platt- form som Airbnb, gäller t.ex. 23 000 euro per år. Det motsvarar cirka 220 000 kronor. Vid uthyrning av bil, båt, gräsklippare m.m. gäller 7 720 euro per år, som motsvarar cirka 73 000 kronor.

De nationella åtgärderna i Storbritannien avser i huvudsak inte ny lagstiftning. Ett undantag är dock de nya skatteavdrag, som in- förts med syfte att främja delningsekonomiska transaktioner. I stället används i första han åtgärder som informationsinsatser, kva- litetsmärkning av delningsekonomiska plattformar och, i brist på specialanpassade författningsregler, standardiserade hyreskontrakt vid privatuthyrning av bostäder.

Det är exempel på åtgärder som i praktiken förutsätter att en fungerande branschorganisation för delningsekonomiska plattformar har bildats. Så är också fallet i Storbritannien, där SharingEconomyUK spelar en viktig roll bl.a. i samband med kvalitetscertifiering av del- ningsekonomiska plattformar.

I Italien bereds f.n. ett lagförslag som innebär reglering och stat- lig registrering av delningsekonomiska plattformar. Lagen innebär också att plattformarna ska vara skyldiga att dra av den användarnas preliminära skatt, som följer på inkomster av delningsekonomiska transaktioner. Denna skatt redovisas i ett nytt inkomstslag och är, med 10 procent intill en brytpunkt om 10 000 euro per år, lägre än skatten på andra tjänsteinkomster i Italien.

Utredningen har inte funnit något exempel på att lagstiftning införts eller övervägts i syfte att reglera rättsförhållandet mellan användarna i delningsekonomin. Däremot finns, som framgått, exem- pel på lagstiftning som reglerar plattformarnas verksamhet och vissa användarrelaterade företeelser, såsom kontrolluppgifter och skatte- avdrag. Det tycks också vara så att länderna tills vidare prövar om befintliga marknadsrättsliga regler kan tillämpas på de företag som driver verksamhet med plattformar i delningsekonomin.

De nordiska länderna har inte kommit lika långt. Här är del- ningsekonomin och dess olika användaraspekter f.n. föremål för utredning och förslag.

249

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

kännetecknas av ett fokusskifte från privat ägande av resursen till tillgänglighet via en plattform.

Delningsekonomin har varit föremål för stor medial uppmärksam- het under senare tid och väckt mycket debatt. Många nya utredning- ar, betänkanden och rapporter berör direkt eller indirekt delnings- ekonomin. Slutsatserna och attityderna till fenomenet delningseko- nomi varierar starkt mellan optimistisk framtidstro och ett mer pessimistiskt eller avvaktande förhållningssätt. Många skribenter menar att vi bara är i början av en ny, omvälvande transformation av ekonomin och marknaderna för varor och tjänster, medan andra redan hunnit skriva delningsekonomins dödsruna.1 Så är det, i ett historiskt perspektiv, ofta med nya företeelser vars betydelse kan anas, men vars karaktär, utbredning, innebörd och effekter ännu är okända, diffusa, hoppingivande eller skrämmande, beroende på vem betraktaren är.

Det är också lätt att i debatten överskatta, eller underskatta, be- tydelsen av, eller fördelar och faror med, i var tidsepok nya företeel- ser såsom järnvägar, ”automobiler”, elnät, hemvideo, satellit-TV, internet, e-handel eller delningsekonomi. ”Internet är bara en fluga!” har i efterhand blivit ett bevingat uttryck. E-handeln, som började introduceras i slutet av 1990-talet, gav snabba och dramatiska effekter, såsom en börsbubbla som sprack, stora konkurser i spåren av över- optimistiska investeringar (Boo.com), en intensiv debatt och en lika intensiv utredningsverksamhet i intresseorganisationer, regeringar och myndigheter i många länder. Den då ”så kallade” e-handelns effekter för konkurrensen, för företagen, för konsumenterna och för samhället i stort behövde en allsidig belysning i tiden kring mil- lennieskiftet. I efterhand vet vi att elektronisk handel med tiden fann sin form, strukturerade om marknader och ökade effektiviteten i samhällsekonomin. Den gynnade transparensen och bidrog till större utbud och lägre priser. Både regleringar, nationella och på EU- nivå, konsumentinformation och möjlighet till internationell tvist- lösning var viktiga komponenter i den utvecklingen.

1 http://www.doz.com/tech/sharing-economy-white-paper

252

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

Delningsekonomin är, liksom den elektroniska handeln en gång var, ett nytt samhällsfenomen, vars potential i huvudsak kan relateras till den tekniska utvecklingen inom IT. En viktig skillnad är att del- ningsekonomiska transaktioner typiskt sett utförs mellan privat- personer, medan e-handeln sker mellan näringsidkare och kon- sumenter.

8.1.1Utredningsbehov

Delningsekonomin beskrivs ofta som positiv såväl för medborgare och näringsliv som för samhället i stort. Beskrivningarna är inte sällan svepande och fokuserar på fördelar med delningsekonomi. Bland så- dana fördelar brukar nämnas en ökad valfrihet för köpare av nyttig- heter, lägre priser och att delningsekonomin i många fall kan fylla nischer i efterfrågan, som inte kan tillgodoses av traditionell handel och näringsliv. Vidare brukar möjligheten till en mer hållbar konsum- tion framhållas. Så kan bli fallet när ett hushåll väljer att låna eller hyra en maskin eller ett verktyg av ett annat hushåll i stället för att köpa nytt.

Utvecklingen innebär också möjligheter för både enskilda indi- vider och företag att tjäna och spara pengar. I ett bredare samhälls- perspektiv brukar bl.a. framhållas att delningsekonomin bidrar till att varor och tjänster görs tillgängliga för grupper som annars inte skulle ha råd med dem, att den främjar en miljömässigt mer hållbar konsumtion genom att resursallokeringen blir bättre när existeran- de produkter används av fler och under längre tid och att den sociala sammanhållningen, innovationen och konkurrensen ökar. Delnings- ekonomin drivs även av sociala drivkrafter. Att delta i delnings- ekonomiska transaktioner kan vara en väg in i en social gemenskap. Det kan också vara en väg in i arbetslivet.

Delningsekonomi handlar mycket om nya fokuspunkter i för- hållande till traditionell ekonomi. En sådan fokuspunkt ligger på an- vändarna i delningsekonomin och de delningsekonomiska rättshand- lingar de ingår mellan varandra. Sådana rättshandlingar, såsom att med eller utan betalning upplåta olika slag av nyttjanderätter till sov- platser, fordon och föremål, regleras i många fall på ett annat sätt än mellan näringsidkare och konsument. Ytterligare en komplikation finns i relationen mellan användarna och den förmedlande platt-

253

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

formen. Vilken roll och vilket ansvar har en sådan plattform? En annan aktuell frågeställning är vilken tillsyn som kan behövas av verksamheten med delningsekonomiska plattformar och vem som ska utföra tillsynen. Delningsekonomin handlar ofta om kommer- siell verksamhet, som utövas mellan privatpersoner, även om den i de flesta fall har liten omfattning. Det innebär att skatterättsliga och skattetekniska frågor aktualiseras. En sådan fråga gäller hur ett system för deklaration och skatteuppbörd kan organiseras för användarna i delningsekonomin, så att uppkomsten av svarta eller grå marknader kan motverkas och en positiv utveckling av delnings- ekonomin främjas.

8.1.2Utredningens avgränsningar

Utredningen har ett tydligt användarperspektiv. En allmän utgångs- punkt är också att delningsekonomin ska ges förutsättningar att utvecklas på ett positivt sätt, inte minst för användarna. Det inne- bär att användarrelaterade hinder för en sådan positiv uteveckling ska identifieras. I ett andra steg ska utredningen analysera vad som, med balanserade åtgärder, bör göras för att minska eller undanröja användarrelaterade hinder. Frågan är då vilka typer av hinder som i första hand kan relateras till användarna?

En lång rad och starkt skiftande verksamheter ingår i delnings- ekonomin, såsom lån och hyra av bostäder, bilar, verktyg, cyklar och kläder liksom att samåka med, utför tjänster åt eller arrangera middagar för andra i förväg okända privatpersoner. Inom vart och ett av dessa områden finns strukturella förutsättningar och tradi- tioner. Det finns också författningar som reglerar motsvarande professionella verksamheter. Exempel är regler om yrkesmässig trafik med gods eller personbefordran, livsmedelslagstiftningen, bestämmel- ser för hotell- och restaurangverksamhet, hyres- och bostadsrätts- lagstiftningen samt behörighets- eller auktorisationsregler av olika slag, såsom för hälso- och sjukvårdspersonal, elektriker, fastighets- mäklare, revisorer och VVS-installatörer. Skatteregler kan också, även när de är tillämpliga på delningsekonomiska transaktioner, utgöra användarrelaterade inträdesbarriärer till delningsekonomin genom sin komplexitet. I kapitel 7 har också några påtagliga kommunala eller delstatliga restriktioner när det gäller tillfällig uthyrning av

254

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

privatbostäder beskrivits. I Berlin har sådan uthyrning av hela bostäder i praktiken förbjudits.

Som framgått i kapitel 2 har det inte varit möjligt för utredning- en att närmare kartlägga och analysera sådana, i vidare bemärkelse, offentligrättsliga regelverk. Det gäller även om de, såsom skattereg- lerna, kan ha direkt inverkan på användarnas möjligheter och för- utsättningar i delningsekonomin.

Utredningen ska bl.a. kartlägga och beskriva delningsekonomiska modeller, analysera användarnas roller och rättsliga ställning samt resonera om huruvida befintlig lagstiftning är ändamålsenlig. I direk- tiven nämns bl.a. förmögenhetsrätt, med vilket i huvudsak får för- stås köp- och avtalsrätt, samt konsumenträttsliga delar av mark- nadsrätten.

Mot den bakgrunden, och med hänsyn till den tid och de re- surser i övrigt som stått till förfogande, har utredningen stannat för att i första hand undersöka och analysera problemställningar och regelverk i relationen mellan användarna och i relationen mellan dem och de plattformar som förmedlar delningsekonomiska transak- tioner. En viktig del av bakgrunden till utredningsuppdraget är fram- växten av specialdesignade, webbaserade plattformar för delnings- ekonomiska transaktioner. Det är också sådana, och inte t.ex. lokala Facebook-grupper, som kan bli föremål för tillsyn och rättslig prövning enligt de konsumenträttsliga delarna av marknadsrätten.

Med den utgångspunkten har utredningen i den inledande kart- läggningen haft ett brett perspektiv på de delningsekonomiska modeller som ska beskrivas. Där ingår plattformar i vid mening, såsom analoga medier, bytesbutiker och platser liksom webbaserade plattformar och appar. I utredningens senare skede, som avser bl.a. rättsliga frågor och behovet av lagstiftning och tillsyn, har utred- ningen tillämpat ett snävare perspektiv och i huvudsak fokuserat på webbaserade, kommersiella plattformar, vars verksamhet regleras i bl.a. marknadsrätten och som kan bli föremål för tillsyn enligt marknadsrättsliga regler och diskrimineringslagstiftningen. I denna del har utredningen utgått från rättsregler och roller i den treparts- konstellation, som beskrivits i kapitel 2 och illustrerats i figur 2.1, dvs. mellan användarna inbördes och mellan dem och den förmed- lande webbplattformen.

255

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

8.2Huvudsakliga iakttagelser

8.2.1Delningsekonomiska plattformar

Utredningens kartläggning visar att de plattformar som kan betrak- tas som delningsekonomiska knutpunkter, genom att matcha använ- darnas utbud av och efterfrågan på olika nyttigheter, kan vara såväl analoga som digitala. Med analoga plattformar avses t.ex. fysiska butiker och bytesmarknader. Dessa kan annonseras via webbaserade medier såsom hemsidor och mobilappar, men matchningen mellan användare sker analogt.

De digitala plattformarna kan indelas på olika sätt utifrån dimen- sioner som geografi eller kommersiell kontra ideell verksamhet. Ytterligare en skiljelinje avser det hudsakliga syftet med den digitala infrastruktur som används.

En första kategori utgörs av plattformar som byggts med primärt syfte att förmedla nyttigheter i delningsekonomin. En andra kategori utgörs av plattformar, främst Facebook, som inte primärt har detta syfte, men som kan användas för sådan förmedling. Facebook an- vänds t.ex. systematiskt inom Skjutsgruppen för att förmedla sam- åkning. Det tycks också finnas ett stort antal olika typer av lokala Facebook-grupper för andra ändamål än samåkning, t.ex. lokala mark- nader för att låna, hyra eller köpa begagnade föremål eller för små- tjänster. Dessa låter sig, genom sin natur, svårligen kartläggas och kvantifieras. Utredningen stannar vid konstaterandet att sådana platt- formar finns och används, utan närmare kännedom om hur vanliga de är eller hur många som använder dem.

Delningsekonomiska plattformar kan användas inom olika geo- grafiska områden beroende på den typ av nyttighet som förmedlas. Plattformer som har användare i flera länder kan också i huvudsak indelas i två kategorier. Den första kategorin avser plattformar som möjliggör gränsöverskridande transaktioner mellan användarna, t.ex. Airbnb och Couchsurfing. Den andra kategorin avser plattformar för i huvudsak lokala transaktioner, men där relationen mellan an- vändaren och plattformen är gränsöverskridande. Exempel på denna senare företeelse är Care.com, som är en kommersiell multinatio- nell plattform för lokalt tjänsteutbyte samt brittiska Streetbank, som är en ideell plattform där föremål kan bytas eller skänkas lokalt och som har användare i många länder, även i Sverige.

256

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

Utredningens kartläggning av plattformar visar att bland de olika slag av nyttigheter som kan delas mellan användarna är den klart övervägande delen inte gränsöverskridande. Delningsplattformarna är snarare, i användarledet, närmast uteslutande förankrade i mycket lokala geografiska marknader, såsom vid samåkning, småtjänster (snöskottning m.m.), uthyrning eller utlåning av lös egendom, del- ning av kläder och middagsförmedling. Ett undantag är förmedling av boende av olika slag, som kan ske på nationell bas, men också mellan användare i olika länder. Just förmedling av boende förefaller f.ö. vara en av de mest populära typerna av delningsekonomiska transaktioner. Det finns också i utredningsmaterialet indikationer på att det är den typ av delningsekonomisk transaktion som ökar mest. Det är också den transaktionstyp där användarna, enligt utred- ningens användarundersökning, känner störst trygghet vid sidan av förmedling av småtjänster. Det gäller både vid uthyrning av egen bostad och när en annan användares bostad hyrs.

Övriga allmänna intryck av kartläggningen

I fokus för utredningens kartläggning står digitala plattformar, som byggts och anpassats för matchning av användare. De har funktioner som underlättar för användare att finna en motpart, som söker eller kan leverera den typ av nyttighet som är aktuell från fall till fall. Sådana digitala plattformar, såsom Airbnb, Couchsurfing, Yepstr och Rentl, är i en varierande grad utrustade med olika andra funk- tioner, som är avsedda att främja funktionalitet och användartrygg- het. Det kan t.ex. handla om system för betygsättning, betalnings- strömmar och för att säkerställa användarnas identitet. Användarstöd och kundtjänst kan också förekomma med starkt varierande utform- ning och omfattning. I många fall består användarstödet av en lista med vanliga frågor, ibland i kombination med en möjlighet att ställa skriftliga frågor via en chattfunktion, ett kontaktformulär eller liknande.

Även i denna kategori, dvs. webbaserade, specialdesignade platt- formar, finns en närmast oändlig mängd kombinationer när det gäller utformning och tillämpning. Det innebär att plattformarna, redan i denna begränsade del, är svåra att kartlägga och kategorisera. Till detta kommer den stora spännvidd som förekommer i fråga om de

257

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

nyttigheter som kan förmedlas. Utvecklingen går också fort. Nya plattformar, såsom UberEats, har tillkommit under utredningsarbetet och andra, t.ex. UberPOP, har försvunnit. Rentl marknadsfördes under utredningens kartläggningsdel som en plattform för uthyr- ning av föremål, t.ex. verktyg. I februari 2017 marknadsförs den också som ett forum för korttidsuthyrning av privatbostäder i kon- kurrens med bl.a. Airbnb.

En viktig iakttagelse från användarsynpunkt gäller plattformar- nas informationsinnehåll. Detta varierar, men generellt innehåller plattformarna, enligt utredningens mening, sällan information av den typ som kan antas vara väsentlig för användarna. I kapitel 3 framgår t.ex. att det i många fall är oklart vilken roll plattformen ikläder sig. Vidare är det oklart vilket ansvar en användare har för att kraven i olika slags speciallagstiftning såsom livsmedelslagstiftningen och reg- ler om transporter, uppfylls.

Av mer generellt intresse, för de användare som tar betalt för delningsekonomiska tjänster, är de skyldigheter som kan uppstå en- ligt skattelagstiftningen. I kapitel 5 har framgått att inkomster av delningsekonomisk verksamhet med småtjänster normalt ska dekla- reras och beskattas, endera som hobbyverksamhet eller som upp- dragsverksamhet, i inkomstslaget inkomst av tjänst. Det gäller alla som redan har en inkomst överstigande grundavdraget. Det innebär att exempelvis en pensionär med enbart garantipension måste betala skatt redan från den första hundralapp som tjänas in på delnings- ekonomisk tjänsteutövning. På de kartlagda plattformarna saknas nästan genomgående information om att skattskyldighet kan uppstå. I några fall hänvisas till Skatteverket. I andra fall har direkt felaktig information förekommit, som dock numera tagits bort.

Ytterligare en fråga där det genomgående saknas information, gäller när en användare som tillhandahåller nyttigheter får ställning som näringsidkare. En sådan ställning påverkar i hög grad förutsätt- ningarna för transaktionen.

På många plattformar finns också mycket begränsad skriftlig in- formation. I några fall erbjuds en kort animerad filmsekvens, där plattformens funktion förklaras, men där information i nämnda av- seenden helt saknas. Det tycks, ganska genomgående, finnas en uttalad strävan att betona hur enkelt och okomplicerat det är att använda plattformarna och att undvika ämnen som, hur väsentliga

258

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

de än må vara från användarsynpunkt, bedöms kunna skrämma eller oroa användarna.

8.2.2Användarna i delningsekonomin

Utredningens undersökning av användarnas erfarenheter visar att de som hittills deltagit i delningsekonomin generellt är positiva till denna och tycks ha hög acceptansnivå för att fel och friktion kan uppstå i samband transaktionen. Ungefär 8 av 10 av de som gjort delningsekonomiska transaktioner uppger att de har haft överväg- ande positiva erfarenheter av delningsekonomi. Mycket få, tre pro- cent, anger att de haft övervägande negativa erfarenheter. Det motsvarar 22 personer i den bas som utgörs av respondenter som använt delningsekonomiska tjänster.

Detta hänger av allt att döma starkt samman med den sociala di- mension, som för närvarande genomgående framträder som en stark drivkraft för att använda delningstjänster. ”Mötet mellan människor”, ”att träffa nya vänner” är uttryck som återkommer i både djup- intervjuer och fokusgrupper. I den kvantitativa delen vinner detta antagande stöd genom att de som råkat ut för problem anger ”Otrev- ligt bemötande från motparten” som det klart vanligaste problemet jämte ”försening eller utevaro när vi bestämt att träffas”.

Ett generellt intryck av undersökningen är att det i hög grad är ”early adopters” och unga människor i storstadsregioner som nu använder delningsekonomiska tjänster mest. De är förlåtande inför bristande funktioner och friktion i relationerna med andra använ- dare.

Resultaten visar också att om större volymer av andra typer av användare, som kan ha mer ekonomiska drivkrafter ska kunna nås, krävs att plattformarna utvecklar sina trygghetsskapande funktioner och sin information. Bland annat behöver informationen om ansvars- fördelningen och parternas inbördes rättsliga ställning förbättras.

Det är en erfarenhet som också användarna ger uttryck för i undersökningen. Det gäller t.ex. rättslig information, priser och kontaktuppgifter. Sådan information har bedömts som viktig av användarna i enkätundersökningen. Den andel som anger att sådan information är viktig är dock betydligt större än den andel som anger att informationen är lätt att finna. Här bör också inflikas att

259

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

utredningen haft stora svårigheter och ägnat mycket tid åt att söka kontakt med de plattformar som beskrivits i kapitel 3 i syfte att erbjuda faktagranskning. I något fall har det inte lyckats. I ett annat fall har utredningen fått ansöka om kontakt via ett kontaktformulär.

Befolkningens samlade erfarenheter av delningsekonomiska trans- aktioner är ännu mycket begränsad, med undantag för en liten grupp av mycket vana användare. Omkring nio procent av befolkningen har någon gång under de senaste två åren använt någon delnings- ekonomisk tjänst via en webbplattform. De som använt tjänsterna har, i de flesta fall, gjort det en eller enstaka gånger. Det klart mest markerade alternativet när det gäller användningsfrekvens under de senaste två åren är 1–3 gånger. Det gäller i stort sett genomgående och oavsett vilken typ av nyttighet delningstjänsten avsett.

Ungefär en fjärdedel av de enkätdeltagare som har erfarenhet av delningsekonomi uppger att de någon gång stött på problem i rela- tionen till en motpart i en delningsekonomisk transaktion. De flesta av dem har bara upplevt enstaka problem. Av de som upplevt pro- blem med motparten är det, relativt sett, ganska få som stött på problem av ett sådant slag att konsumenträtten skulle ha gett väg- ledning om den varit tillämplig. Det handlar t.ex. om fel och dröjs- mål och om påföljder i sådana situationer, såsom prisavdrag, om- leverans, hävning och skadestånd. Ungefär fem procent av samtliga har någon gång upplevt problem av denna typ. ”Problem med be- talning” är något vanligare, men kan omfatta även t.ex. tekniska störningar i betalningssystemen. Det kan också handla om ett legi- timt innehållande av betalning på grund av fel eller motkrav.

Enkätdeltagarna har fått ange hur de ställer sig till olika slag av åtgärder som kan motverka problem mellan användarna. Samman- taget 43 procent stöder tanken på lagstiftning, som reglerar använ- darnas ansvar mot varandra. Fyra av tio respondenter anser att information till användarna med t.ex. Konsumentverket eller kon- sumentorganisationer som avsändare skulle vara till nytta. En dryg tredjedel markerar alternativet uppföranderegler och branschstandar- der för de företag och organisationer som står bakom delningseko- nomiska webbplatsar och appar. Tre av tio tycker att lagstiftning som reglerar verksamheten med plattformar och appar skulle vara en lämplig åtgärd för att motverka problem.

Enkätdeltagarna har även fått ange vilka åtgärder som skulle göra att de börjar använda delningsekonomiska tjänster, alternativt

260

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

använda dem oftare än i dag. Här återkommer det upplevda behovet av lagar som skyddar privatpersoner i delningsekonomiska transaktioner. Det är det alternativ som flest, 37 procent, har markerat. En officiell kvalitetsmärkning eller certifiering av typen ”Trygg E-handel” är också en åtgärd som har visst stöd bland re- spondenterna. En tredjedel har angett detta alternativ. På tredje plats i ordningen kommer tillgång till enkel och billig tvistlösning, som markerats av 28 procent. En dryg femtedel har inte tagit ställning genom att markera svarsalternativet ”Vet ej”.

8.2.3Användarnas och plattformarnas roller och rättsliga ställning

Utredningen ska bl.a. analysera olika användares roller och rättsliga ställning. Den delningsekonomiska huvudmodellen, som beskrivits i kapitel 2, innebär en trepartskonstellation där de tre parterna, användarna och plattformen, har olika avtalsrelationer till varandra. I uppdraget i denna del ligger därmed också att bedöma vilken roll och rättslig ställning de förmedlande plattformarna har i förhållan- de till användarna.

En allmän utgångspunkt i denna analys får tas i delningsekono- mins mångfacetterad och heterogena karaktär. Användarnas inbördes rättsförhållande och deras förhållande till plattformen bestäms av en rad olika faktorer såsom gällande författningar, hur plattformen marknadsförs, vilken information de förmedlar till användarna och, inte minst, innehållet i de villkor som gäller mellan användare och plattform.

Den nyss nämnda huvudmodellen innebär dock, rent teoretiskt, att användarna i en delningsekonomisk transaktion ingår ett avtal, vars förutsättningar kan regleras i avtalsvillkor dem emellan och, i andra hand, av direkt eller analogt tillämplig lagstiftning.

Vidare innebär modellen att relationen mellan användarna och plattformen utgör ett konsumentavtal i den mån plattformen utför en tjänst åt användarna och tar betalt för tjänsten. I praktiken finns i stort sett lika många varianter av rollfördelning mellan dessa tre parter som det finns aktörer på marknaden för delningsekonomiska plattformar.

I kapitel 5 framgår att en delningsekonomisk plattform nyligen rekommenderats av Allmänna reklamationsnämnden (ARN) att be-

261

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

tala förseningsersättning till en användare på grund av motpartens dröjsmål med att lämna tillbaka en hyrd bil. Tiden för återlämning av bilen hade avtalats mellan användarna, men skyldigheten att betala ersättning vid dröjsmål reglerades i plattformens användar- villkor. Där framgick också att plattformen ska, i förekommande fall, förskottera sådan ersättning till bilägaren. Det innebar att platt- formen iklätt sig ett ansvar för en förpliktelse mellan användarna. Om, å andra sidan, ingenting sagts om förseningsersättning i platt- formens villkor, och inte heller mellan parterna, hade frågan om eventuell ersättning fått avgöras med stöd av allmänna köp- och skadeståndsrättsliga principer utanför konsumenträtten. Det finns ingen särskild lagstiftning som reglerar vad som ska gälla vid hyra av lös egendom. I ett sådant fall hade heller inte ARN varit behörig att pröva tvisten.

Av det anförda följer att plattformens ansvar mot användarna avgränsas av det tjänsteinnehåll de tillhandahåller och tar betalt för. Detta tjänsteinnehåll definieras bl.a. av plattformens marknadsföring, vad som avtalats i det enskilda fallet och av tillämpliga allmänna användarvillkor. Övriga omständigheter ska också vägas in. I nyss nämnda fall ingick i tjänsteinnehållet, dvs. plattformens åtagande, att föremedla betalning och att förskottera eventuell försenings- ersättning. I moment som ingår i plattformens åtagande kan konsu- menträtten tillämpas mellan plattform och användare och där utgör relationen mellan plattform och användare ett konsument-närings- idkarförhållande. Det innebär också att marknadsrätten i konsu- menträttsliga delar kan tillämpas på plattformens verksamhet i det definierade tjänsteåtagandet.

Även EU-kommissionen har noterat att frågan om plattformens rättsliga ställning i förhållande till användarna måste avgöras från fall till fall, varvid flera omständigheter och tolkningsdata kan ha betydelse. Ett viktigt övergripande sådant kriterium är, enligt kom- missionen, delningsplattformens kontroll eller inflytande över använ- darna. Graden av kontroll och inflytande kan enligt kommissionen fastställas utifrån faktorer såsom:

Priset: Fastställer delningsplattformen det pris som användaren ska betala? Om delningsplattformen endast ger en prisrekommen- dation, eller om tjänsteleverantören är obunden av det pris som fastställts av plattformen, talar det mot plattformens ansvar som part i avtalet mellan användarna.

262

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

Övriga centrala avtalsvillkor: Fastställer delningsplattformen andra avtalsvillkor än priset, som gäller för tjänsteleverantören och an- vändaren?

Om samtliga tre kriterier är uppfyllda är det, enligt kommissionen, en tydlig indikation på att delningsplattformen utövar betydande inflytande eller kontroll över den användare som levererar den tjänst som erbjuds via plattformen. Det tyder i sin tur på att plattformen även borde anses tillhandahålla denna tjänst, utöver förmedlings- tjänsten, och att lagstiftning om konsumentskydd därmed torde kunna bli tillämplig. Här ska dock understrykas att kommissionens meddelande inte är bindande och inte heller en rättskälla. Frågor om plattformars rättsliga ställning i Sverige måsta avgöras med tillämpning av svensk avtalsrätt.

Utredningen har dock inte, inom ramen för kartläggningen av delningsekonomiska plattformar, funnit något tydligt exempel på att en plattform får anses ansvara för samtliga skyldigheter som kan uppstå i avtalsrelationen mellan användarna. Däremot finns, som framgått, en rik variation när det gäller omfattningen av plattfor- mens tjänsteinnehåll och ansvar gentemot användarna.

Utredningen har inte bedömt det som möjligt att, utöver nämn- da avgörande från ARN, ge exempel på fall där plattformen ikläder sig en roll utöver att vara enbart marknadsplats. Det skulle bl.a. ha krävt en ingående analys av de, i många fall mycket omfattande och komplexa, avtalsvillkor som plattformarna tillämpar. Det är dessutom i första hand en uppgift för rättstillämpningen att fastställa var så- dana ansvarsgränser går i enskilda fall. Här ska också nämnas, och vi återkommer till det i det följande, att tillsyn av företagens verk- samhet med stöd av den marknadsrättsliga lagstiftningen kan bidra till att ansvarsgränser tydliggörs.

Sammanfattningsvis kan konstateras att kommersiellt drivna delningsekonomiska plattformar kan ha ett ansvar för de förplik- telser som uppstår mellan användarna i en glidande skala, där den ena ytterligheten kännetecknas av ett fullständigt näringsidkaransvar för den förmedlade nyttigheten i förhållande till den användare

263

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

som är köpare. Den andra ytterligheten utgörs av en konstellation där plattformen uppträder som enbart förmedlare av kontakt mellan användarna. I ett sådant fall svarar plattformen i förhållande till användarna endast för förmedlingsåtagandet och för t.ex. fel i förmedlingstjänsten. Ett stort antal mellanformer förekommer.

I det följande ska något beröras relationen mellan användarna och deras inbördes roller och rättsliga ställning i de delar där platt- formen inte ansvarar som part. En första fråga är när den användare som erbjuder och tillhandahåller en delningsekonomisk tjänst kan anses göra det i egenskap av näringsidkare alternativt som privat- person.

Relationen mellan användarna

I kapitel 5 har visats att kriterierna för att en säljare ska anses vara näringsidkare i konsumenträttslig mening är lågt ställda. Begreppet näringsidkare ska, enligt förarbetena till de konsumenträttsliga lagarna, tolkas i vid mening. Det krävs inte att verksamheten utgör närings- verksamhet enligt skattelagstiftningen och inte heller att skattskyl- dighet till moms föreligger. Snarare är det så att en status som närings- idkare kan uppkomma om mer än enstaka transaktioner genomförs. Verksamheten måste dock vara yrkesmässig. Kravet på yrkesmäs- sighet är i första hand är avsett att utesluta situationer där en säljare visserligen är näringsidkare, men där försäljningen sker i den privata sfären. Det krävs inte att verksamheten är inriktad på att generera vinst.

I fallet med Svens tapetseringsuppdrag, som beskrivits i kapitel 6, kan en sådan status eventuellt uppkomma om Sven vid mer än en- staka tillfällen under ett år åtar sig målnings- och tapetseringsupp- drag via t.ex. delningsekonomiska plattformar. Det sätt på vilket Sven finner sina uppdragsgivare har dock ingen självständig betydelse. En omständighet som talar för att Sven agerar som näringsidkare är att han, även om han numera är pensionär, också är en erfaren målare och yrkesman.

Mot den bakgrunden kan konstateras att en fysisk person, utan registrerad firma, som mer än bara tillfälligt utför t.ex. småtjänster i delningsekonomin, kan få ställning som näringsidkare i konsument- rättslig mening. Det innebär att konsumenträtten ska tillämpas mellan

264

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

användarna i den delningsekonomiska transaktionen. Det kan, enligt utredningens mening, antas att detta är en ganska okänd effekt för många av delningsekonomins användare. Kunskapen om när en fysisk person ska bedömas agera som näringsidkare är sannolikt mycket låg också i befolkningen i övrigt. Frågan om huruvida en användare i en delningsekonomisk transaktion är näringsidkare eller inte har dock stor betydelse för vilka rättigheter och skyldigheter användar- na har mot varandra. Sådan kunskap är därför väsentligt för an- vändarna, men utredningen saknar genomgående information om detta på de delningsekonomiska plattformarna.

Rättsregler utanför konsumentförhållanden

I rättsförhållandet mellan användarna gäller, när ett konsumentför- hållande inte föreligger, samma regler som i förhållandet mellan två näringsidkare, t.ex. avtalslagen och köplagen. Den senare gäller vid köp av lös egendom.

Däremot finns ingen lagreglering av avtal som gäller tjänster eller hyra av lös egendom. I professionella verksamheter brukar, mot den bakgrunden, rättsförhållanden av denna typ regleras i standardise- rade avtalsvillkor, t.ex. vid hyra av trädgårdsmaskiner eller vid bil- hyra. I avtal mellan privatpersoner däremot, som typisk sett är den huvudsakliga typen av partskonstellation vid delningsekonomiska transaktioner, saknas i normalfallet all regelring av parternas inbördes rättigheter och skyldigheter, såväl i lag som i avtalsvillkor. Det gäller även om köplagen, och kanske också konsumenttjänstlagen, kan ge viss vägledning genom analog tillämpning. Till detta kommer skade- ståndsrätten, som i hög grad utgörs av allmänna skadeståndsrätts- liga principer, kodifierade i skadeståndslagen. I kapitel 6 framgår att de tvister som där beskrivs, och som utifrån bl.a. ARN:s praxis får anses vara representativa, i många fall kan lösas utifrån en skade- ståndsrättslig bedömning. Vidare kan försäkringar, i vissa av fallen, ge ersättning.

265

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

Försäkringar

Utredningens undersökning av försäkringslösningar visar att de traditionella konsumentförsäkringarna i vissa viktiga avseenden inte gäller vid skador som kan uppstå i samband med delningsekono- miska transaktioner. Det gäller t.ex. bilskador som inte täcks av trafikförsäkringsmomentet samt stöld och skadegörelse i bostaden, som orsakats av någon som haft rätt att vistas där.

Ett allmänt intryck av utredningens kontakter med försäkrings- bolagens olika kundtjänster och skadereglerare är att handläggarna saknar kunskap om delningsekonomi och är dåligt förberedda på att besvara frågor från kunder som avser att genomföra en delnings- ekonomisk transaktion. Utredningens överläggningar med produkt- utvecklare i bolagen, och med branschorganisationen Svensk för- säkring, visar å andra sidan företrädarna, på denna nivå, är medvetna om den efterfrågan på nya eller förändrade försäkringsprodukter, som delningsekonomin kan medföra. Dessa insikter har dock inte trängt ned i de delar av verksamheten där bolagen möter sina kunder.

Under kartläggningen av delningsekonomiska plattformar har en ny försäkringsprodukt identifierats. Försäkringsbolaget IF till- handahåller en försäkring, som tecknats av företaget bakom en platt- form, och som gäller för skada som en användare orsakar en annan användare i samband med hushållsnära tjänster och andra mikro- tjänster. Försäkringen ger ersättning upp till ett belopp om tio mil- joner kronor. Den användare som är uppdragstagare betalar själv- risk med 1 500 kronor per skadefall. IF har också tagit fram en tilläggsförsäkring till bilförsäkringen, som erbjuds via en av de platt- formar som förmedlar av bilhyra. I övrigt gäller de försäkringar som hushåll normal brukar teckna, såsom bil- och hemförsäkring enligt gällande försäkringsvillkor.

Relationen mellan användare och plattform

Relationen mellan användare och plattform är, i den klart över- vägande delen av de delningsekonomiska transaktioner som identi- fierats, ett konsumentförhållande. Som tidigare framgått kan dock vidden av detta konsumentförhållande variera. I sin snävaste form avser näringsidkarens prestation i förhållande till konsumenten en-

266

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

dast en förmedlingstjänst för vilken konsumenten betalar via t.ex. provision.

Det innebär att ett avtal om en förmedlingstjänst slutits mellan en konsument för egen del och ett företag som ett led i företagets näringsverksamhet. Därigenom kan konsumenträtten tillämpas mellan parterna, dvs. mellan användare och plattform, dock bara i de delar som omfattas av plattformens åtagande och för vilka konsumenten betalar. Det torde dock inte spela någon avgörande roll på vilket sätt konsumenten fullgör sin betalningsskyldighet till plattformen. Betalning skulle eventuellt kunna ske även genom att konsumenten överlåter rätten till sina data, bilder, filmer m.m. eller upplåter en licens till plattformen att använda sådant material. Rättsläget på denna punkt är dock inte helt klart.2

Den marknadsrättsliga lagstiftningen, i konsumenträttsliga delar, kan tillämpas på verksamhet som en näringsidkare bedriver när mot- parten är en enskild konsument. De marknadsrättsliga lagarna, t.ex. lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, marknadsförings- lagen och lagen om prisinformation, kännetecknas av att de ger spel- regler för företagen på en marknad. Däremot regleras, med något undantag, inte vad som ska gälla mellan parterna.

Såvitt utredningen funnit har det marknadsrättsliga regelverket ännu inte tillämpats på något företag, som driver verksamhet med plattformar i delningsekonomin. Emellertid har utredningen upp- märksammat t.ex. standardiserade avtalsvillkor, som skulle kunna bli föremål för marknadsrättslig tillsyn och prövning. Detsamma gäller den information företagen tillhandahåller, eller snarare den brist på väsentlig konsumentinformation, som i stora delar kännetecknar marknaden för delningsekonomiska plattformar.

Vidare bedömer utredningen att webbaserade tjänster, i den del som avser förmedling av nyttigheter, torde utgöra ett exempel på den typ av informationssamhällets tjänster som omfattas av e-han- delsdirektivet.3 Med informationssamhällets tjänster avses ”tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare”. Detta innebär att

2Frågan är för närvarande föremål för förhandling inom ramen för ett förslag till nytt EU- direktiv, EU Directive on Certain Aspects Concerning Consumer Contracts for the Supply of Digital Content [COM (2015) 634].

3Direktiv (2000/31/EG) om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden.

267

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

lagen om elektronisk handel i tillämpliga delar torde gälla även här aktuella tjänster, dvs. plattformarnas åtaganden. Inte heller i denna del har utredningen funnit exempel på rättstillämpning inom det delningsekonomiska området.

Sammanfattande slutsatser

Sammantaget kan konstateras att användarnas relation till varandra, när den användares som tillhandahåller en nyttighet inte är närings- idkare, regleras av befintlig civilrättslig lagstiftning utanför konsu- menträttens område, såsom skadeståndslagen, köplagen och avtals- lagen. Beträffande tjänsteavtal och avtal om hyra av lös egendom saknas såväl specifika lagregler som standardiserade avtalsvillkor. Det är en uppgift för rättstillämpningen att från fall till fall bedöma, dels plattformens eventuella ansvar i relationen mellan användarna, dels huruvida den användare som tillhandahåller en nyttighet gör det i egenskap av näringsidkare.

Få användare har dock upplevt problem med tvister i förhållan- de till motparten, där konsumenträttsliga lagregler skulle varit till ledning. Det kan delvis antas bero på att den samlade erfarenheten av delningsekonomiska transaktioner är liten. Det gäller även i den grupp som har sådana erfarenheter från senare år.

Beträffande plattformarnas verksamhet finns däremot marknads- rättsliga regelverk som, enligt utredningens mening, kan tillämpas. Någon sådan tillämpning tycks dock inte hittills ha förekommit. Om- råden där marknadsrättslig tillsyn och prövning kan behövas avser t.ex. avtalsvillkorens skälighet och marknadsföringens informations- innehåll, såsom i fråga om användarnas och plattformarnas roller och rättsliga ställning, skatteeffekter för användare samt pris- och kontaktinformation.

8.2.4Användarnas data

Som framgått i kapitel 3 förekommer att användare betalar för för- medlingstjänsten genom att upplåta eller överlåta sina data. Det är f.ö. ett vanligt sätt att ta betalt även på t.ex. sociala medier, såsom Facebook. En fråga som ofta aktualiserats i analyser av delnings- ekonomin är hur sådana data hanteras, av vem och i vilka syften.

268

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

Transaktioner i delningsekonomin bygger i hög grad på att använ- dare, via digitala plattformar, uppger sina identiteter, beskriver sig själva, sina hem, ägodelar eller färdigheter samt bedömer varandras personligheter, kompetenser och tillgångar.

Här uppstår frågor kring hur sådana data används av plattformar- na, säljs vidare eller kan extraheras och nyttjas av användarna själva. De användare som helt eller delvis försörjer sig i delningsekonomin är beroende av de digitala omdömen de fått via en plattform. Detta bildar ett slags CV för användarna. Samtidigt är det plattformen som äger och kontrollerar dessa omdömen och det är i regel svårt för användare att ta med sig sina omdömen till en annan plattform. Det kan medföra inlåsningseffekter för användare, som kan hämma konkurrensen och i förlängningen leda till oligopol eller till att vissa aktörer får en starkt dominerande ställning på markanden.

En viktig fråga, som dock inte omfattas av utredningsuppdraget, är därmed om och hur det kan göras möjligt, eller krävas, att använ- darna själva får kontrollera och ta med sig data till andra plattformar eller sammanhang. I maj 2018 träder EU-regler ikraft som ger an- vändare rätt att ta med sig egna data (General Data Protection Regulation, artikel 18). Det förutsätter dock att plattformarna är utformade så att detta låter sig göras på ett funktionellt sätt. Att närmare undersöka vad som skulle kunna göras för att underlätta sådan dataportering i Sverige och inom EU framstår därmed som angeläget, men har inte kunnat närmare hanteras inom ramen för utredningsuppdraget.

8.2.5Åtgärder i andra länder

Utredningens internationella utblick visar att få länder, än så länge, genomfört systematiska, nationella åtgärder, såsom lagstiftning, för att främja eller vid behov reglera delningsekonomin. Italien utgör ett tydligt undantag. Däremot finns flera exempel på städer i olika världsdelar, som genomfört sådana samlade åtgärder i form av aktions- planer eller liknande. Dessa kan involvera många aktörer och även invånarna i städerna. Det förekommer också exempel på reglering på kommunal eller delstatlig nivå, t.ex. inom marknaden för kort- tidsuthyrning av privatbostäder.

269

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

Bland de europeiska länder som kommit längst med att analysera delningsekonomins funktion och effekt och att genomföra åtgärder bör Storbritannien, Frankrike och Italien framhållas. I Nederländerna finns, genom organisationen ShareNL, ett väl utvecklat samarbete med en lång rad samhällsförträdare såsom kommuner, städer, staten, finanssektorn och försäkringsbranschen, i syfte att främja en positiv utveckling av delningsekonomin i Nederländerna.

De nationella åtgärderna i Storbritannien avser i huvudsak inte ny lagstiftning. Ett undantag är dock de nya skatteavdrag, som in- förts med syfte att främja delningsekonomiska transaktioner. I stället används i första hand informationsinsatser, kvalitetsmärkning av delningsekonomiska plattformar och, i brist på specialanpassad civil- lagstiftning, standardiserade hyreskontrakt vid privatuthyrning.

Det är exempel på åtgärder som i praktiken förutsätter att en fungerande branschorganisation för delningsekonomiska plattformar har bildats. Så är fallet också i Storbritannien, där SharingEconomyUK spelar en viktig roll bl.a. i samband med kvalitetscertifiering av del- ningsekonomiska plattformar.

De franska åtgärderna avser bl.a. ny lagstiftning, t.ex. den i oktober 2016 införda ”loi Numérique” enligt vilken delningsplatt- formar måste tillämpa tydliga och lättillgängliga allmänna villkor. Lagen innebär också att offentliga dokument och data ska tillgäng- liggöras via internet ”i ett format som lätt kan återanvändas”. Detta inkluderar källkod från programvara och algoritmer, som används i behandling av data inom offentlig förvaltning, exempelvis vid be- räkning av inkomstskatt. Vidare infördes i Frankrike under 2016 en regel om att plattformar ska vara skyldiga att skicka en årlig sum- mering av genererade intäkter till sina användare. Slutligen bör noteras en regel som innebär att även privatpersoner ska betala sociala av- gifter och registrera sig som näringsidkare om de haft inkomster av delningsekonomi över vissa nivåer. För uthyrning av bostad, via en plattform som Airbnb, gäller t.ex. 23 000 euro per år. Det motsvarar cirka 220 000 kronor. Vid uthyrning av bil, båt, gräsklippare m.m. gäller 7 720 euro per år, som motsvarar cirka 73 000 kronor.

I Italien bereds f.n. ett lagförslag som innebär reglering och regi- strering av delningsekonomiska plattformar. Lagen innebär också att plattformarna ska vara skyldiga att dra av användarnas preliminära skatt, som följer på inkomster av delningsekonomiska transaktioner. Denna skatt ska redovisas i ett nytt inkomstslag och är, med 10 pro-

270

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

cent intill en brytpunkt om 10 000 euro per år, lägre än skatten på andra tjänsteinkomster i Italien.

Utredningen har inte funnit något exempel på att lagstiftning in- förts eller övervägts i syfte att reglera rättsförhållandet mellan använ- darna i delningsekonomin. Det tycks också vara så att länderna, med undantag för Italien, tills vidare undersöker i vilken utsträck- ning befintliga marknadsrättsliga regler kan tillämpas på de företag som driver verksamhet med plattformar i delningsekonomin. De nordiska länderna har inte kommit lika långt. Här är delningseko- nomin och dess olika användaraspekter f.n. föremål för utredning.

8.3Samlad bedömning

8.3.1Behovet att stärka användarnas ställning

Utredningen ska resonera om behovet av åtgärder, t.ex. lagstiftning, för att gynna en positiv utveckling av delningsekonomin. Sådana åt- gärder syftar till att motverka eller undanröja missförhållanden och problem, som kunnat konstateras under utredningsarbetet. Utred- ningens operativa aktiviteter har därför i första hand varit avsedda att identifiera sådana problem från ett användarperspektiv.

Omkring 10 procent av befolkningen har någon gång använt del- ningstjänster. De flesta av dem har bara genomfört enstaka del- ningsekonomiska transaktioner. Ungefär en fjärdedel av de som på något sätt deltagit i delningsekonomin har upplevt någon typ av pro- blem eller störning i relationen med andra användare. De allra flesta i denna grupp, 76 procent, har bara upplevt problem vid ett tillfälle.

Den vanligaste typen av problem är ”otrevligt bemötande”. Om- kring fem procent av samtliga har erfarenhet av den typ av problem som konsumentköprätten är avsedd att motverka i konsumentför- hållanden. Det innebär, generaliserat till befolkningen, att mindre än en halv procent av har erfarenhet av, i regel något enstaka, använ- darproblem av denna typ.

Till detta ska läggas att Konsumentverket under perioden oktober 2016–januari 2017, inom ramen för verksamheterna med Hallå kon- sument och Konsument Europa och i en tillfällig försöksverksam- het, systematiskt svarat på förfrågningar från allmänheten i delnings- ekonomiska angelägenheter. Ärendena har registrerats och kodats. Sammantaget 27 ärenden hanterades under den aktuella tiden, varav

271

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

22 hos Hallå konsument och fem hos Konsument Europa. De senare ärendena fanns i kategorin Restauranger och logi, varav fyra avsåg Airbnb och ett avsåg både Airbnb och Homeaway. Ärendena hos Konsument Europa gällde således förmedling av logi utomlands via en multinationell delningsekonomisk plattform. Sammantaget leder detta till slutsatsen att underlaget för att närmare analysera faktiska missförhållanden, som kan behöva åtgärdas t.ex. genom statliga in- satser av något slag, är mycket begränsat. Det finns helt enkelt nästan ingenting att studera.

Emellertid finns en liten grupp av personer i befolkningen som har stor vana och betydande erfarenheter av delningsekonomiska transaktioner. Utredningsresultaten visar, vid en samlad bedömning, att dessa, och i viss mån övriga som deltagit i delningsekonomin, kännetecknas av nyfikenhet och öppenhet inför nya samhällsfeno- men, starka sociala drivkrafter och en viss riskbenägenhet. Här ska också, när det gäller risktagande, inflikas att de transaktioner som sker i delningsekonomin i regel avser mycket begränsade penning- belopp. Utredningens granskning av delningsekonomiska plattfor- mar visar att priset för en typisk delningsekonomisk tjänst sällan överstiger 1 000 kronor och att betydligt lägre belopp än så är mest förekommande. Det gäller t.ex. vid hyra av verktyg, maskiner och kläder och vid småtjänster, middagsverksamhet, couchsurfing och samåkning. Ett undantag är hyra av fritidsboende, som kan kosta väsentligt mer.

Utredningsresultaten visar också att de som hittills deltagit i del- ningsekonomin generellt sett är mycket positiva till delningstjänster. De har en förhållandevis hög acceptansnivå inför eventuella problem och friktioner i användarrelationen.

Sammantaget kan därmed slutsatsen dras att de som hittills del- tagit i delningsekonomin, och synnerhet den lilla grupp som är mycket aktiva deltagare, skiljer sig i några viktiga avseenden från befolkningen i stort. En klar majoritet, mer än fyra femtedelar av de som inte använt delningstjänster anger som orsak härtill de inte haft behov av delningstjänster, oavsett typ av tjänsteområde. Det är enligt utredningens mening ett iögonfallande resultat, eftersom det numera finns delningsekonomiska tjänster för en lång rad vardag- liga eller mer sällsynta behov, såsom, av övernattning, bil- och cykel- användning, semesterbostad, trädgårdsskötsel, snöskottning, städ- ning, barnpassning, hundvakt, handverktyg, läxhjälp etc.

272

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

Resultatet indikerar att behoven av tjänster och andra nyttig- heter, från barnpassning till semesterbostad, inte närmare övervägts i denna bredare grupp av befolkningen. Det torde i sin tur tyda på en lägre grad av nyfikenhet och experimentlust än i den grupp som använt delningstjänster. Andra skäl som angivits för att avstå från delningstjänster gäller osäkerhet om vad det innebär att anlita eller handla med privatpersoner och att professionella motparter föredras. Omkring en femtedel av de som känt till delningstjänster, men av- stått från att använda dem, anger denna orsak. En liknande andel anger i Nordeas tidigare nämnda studie att de inte använt delnings- tjänster för att ”Det är oklart hur man gör om något går fel. Jag känner mig inte helt trygg”.4

Utredningen har, i användarledet, trots allt identifierat hinder mot en tillväxt av delningsekonomin i Sverige, som i första hand kan relateras till osäkerheter i stora delar av befolkningen om gällande rättsregler, partsförhållanden, tillgång till tvistlösning och plattform- arnas ställning.

Detta leder, enligt utrednigens mening, till slutsatsen att det krävs någon typ av tillkommande, trygghetsskapande åtgärder och funk- tioner om delningsekonomin ska kunna växa och etablera sig utanför kretsen av nyfikna, socialt intresserade och något riskbenägna ”early adopters”, som i många fall också agerar utifrån andra än ekono- miska överväganden.

Sådana åtgärder bör vara av flera olika slag. Det är, enligt utred- ningens mening, i första hand en utmaning för de företag och orga- nisationer, som tillhandahåller delningsekonomiska plattformar. Utredningen har vid sina överläggningar med företrädare för platt- formsföretagen noterat en ökande insikt om betydelsen av trygg- hets- och tillitsskapande information och funktioner, inte minst som en strategisk framgångsfaktor för aktörerna själva.

Det är också, i viss mån, en uppgift för försäkringsbranschen. Där finns enligt utredningens erfarenheter mycket att göra när det gäller konsumentinformation om försäkringars omfattning i sam- band med delningsekonomiska transaktioner. Det kan också finnas behov av fler anpassade försäkringsprodukter än de som hittills lanserats.

4 Nordeas studie kan nås via en sökning med en kombination av sökbegreppen Nordea och

Delningsekonomin.

273

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

Om staten anser att en positiv utveckling av delningsekonomin är önskvärd, innebär det också att vissa väl avvägda statliga åtgärder bör övervägas för att förtydliga användarnas ställning i delnings- ekonomin. En första fråga är då om den befintliga lagstiftningen, inom civil- och marknadsrätt, kan anses ändamålsenlig i termer av att balansera styrkeförhållanden, skydda den svagare parten, främja goda marknadsföringsmetoder och skäliga avtalsvillkor och därmed säkerställa användartrygghet och en god funktion i delningsekono- min? Låt oss börja i avändarrelationen och de civilrättsliga regle- ringarna av denna.

8.3.2Behovet av lagstiftning i användarrelationen

I en användarrelation där plattformen inte ansvarar för annat än förmedlingstjänsten och där den av användarna som tillhandahåller en nyttighet inte är näringsidkare i konsumenträttslig mening, kan konsumenträtten inte tillämpas. I första hand ska det som avtalats mellan parterna gälla. I brist på sådan avtalsreglering kan exempelvis köplagen i varierande grad tillämpas analogt även på transaktioner som inte avser köp av lös egendom, såsom vid hyra eller tjänster. I vanliga köpsituationer mellan privatpersoner, t.ex. vid omsättning av begagnade saker på Blocket och Tradera, är köplagen avsedd att tillämpas. Ett skäl till detta är att två privatpersoner typiskt sett anses vara inbördes jämnstarka i partsförhållandet. Det förekommer dock situationer, även i konsumentförhållanden, när så inte är fallet. Ett exempel från tjänsteområdet är när en lågutbildad städerska städar yrkesmässigt åt en advokat.

De transaktioner som sker i delningsekonomin avser dock sällan köp; byte förekommer dock. I stället finns en rad andra speciella av- talstyper, varav de vanligaste och mest framträdande är tjänsteavtal samt hyra av fast och lös egendom. Utredningen har kontstaterat att det inte finns någon tjänstelagstiftning som gäller för tjänster i delningsekonomin eller annars när privatpersoner utför tjänster åt varandra utanför konsumentförhållanden. Vidare saknas lagregler om vad som ska gälla vid hyra av lös egendom.

Vid tillfällig uthyrning i andra hand av bostäder med hyresrätt kan vissa regler i hyreslagstiftningen tillämpas, men de är inte avsedda att reglera rättsförhållandet mellan första- och andrahandshyresgäst-

274

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

en. En liknande situation föreligger vid uthyrning av bostadsrätts- lägenheter. Lagregler finns som, beroende på stadgarnas utformning, kan begränsa den boendes rätt att hyra ut sin lägenhet. Vid uthyr- ning av egna hem saknas helt civilrättslig författningsreglering av hyresförhållandet.

Mot bakgrund av det anförda drar utredningen slutsatsen att det vid köp och byte av lös egendom mellan privatpersoner, t.ex. bilar och båtar, finns en heltäckande köprättslig författningsreglering, anpassad för att tillämpas bl.a. på sådana köp och som, såvitt utred- ningen kan finna, inte kan betecknas som annat än ändamålsenlig. Vid delningsekonomiska transaktioner, i den mening som utredning- en använder och som alltså inte omfattar köpfallen, kan lagstiftning- en i civilrättsliga delar däremot inte betecknas som ändamålsenlig. Den är snarare obefintlig. En helt annan fråga är om det, i ljuset av detta konstaterande, också nu finns ett lagstiftningsbehov.

I EU:s agenda för delningsekonomi uppmanas medlemsstaterna att använda ett balanserat tillvägagångssätt, som ger konsumenterna ett gott skydd, i synnerhet mot otillbörliga affärsmetoder. Åtgärder får, å andra sidan, inte innebära orimliga bördor i fråga om t.ex. in- formation och administration för enskilda privatpersoner som endast tillfälligt tillhandahåller varor eller tjänster. Det skulle kunna hämma delningsekonomins positiva utveckling. Kommissionen anser också att användandet av olika förtroendeskapande funktioner, t.ex. kva- litetsmärken, bör främjas och utvecklas.

Enligt utredningens mening förutsätter ett förslag om ny lagreg- lering, eller ändring av äldre lag, att det finns ett specifikt problem som ska åtgärdas, att problemet är väldokumenterat samt att det inte kan åtgärdas med en mindre ingripande åtgärd än lagstiftning. En lagstiftningsåtgärd måste stå i proportion till den företeelse den är avsedd att träffa.

En central fråga i relationen mellan användarna är huruvida den tillhandahållande parten ska betraktas som näringsidkare. I det före- gående har framgått att tröskeln till en ställning som näringsidkare är låg. En privatperson som mer än enstaka gånger, och i yrkesmässiga former, erbjuder en viss typ av delningsekonomisk tjänst, kan komma att ses som näringsidkare vid en rättslig prövning. Det gäller oavsett om vinstsyfte finns och oberoende av om verksamheten i skatte- hänseende utgör näringsverksamhet eller är momspliktig.

275

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

Under utredningsarbetet har aktualiserats att detta kan utgöra ett hinder för delningsekonomin och frågan uppstår då om särskilda regler borde införas som skapar någon typ av frizon för delnings- ekonomiska transaktioner. Det skulle i så fall innebära att tröskeln till en ställning som näringsidkare höjs vid just delningsekonomiska transaktioner, men inte i andra, liknande fall.

Utredningen menar att en sådan ordning skulle vara problema- tisk av flera skäl. Konsumenträtten har tillämpats sedan början av 1970-talet då den första konsumentköplagen och den första lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden trädde i kraft. Därefter har flera lagar tillkommit på konsumenträttens område. Med tiden har också en omfattande praxis växt fram, inte minst i Allmänna reklamationsnämnden (ARN), när det gäller tolkning av begreppen konsument och näringsidkare. Frågan om när en privatperson ska anses agera som konsument, respektive som näringsidkare är mycket van- lig i nämndens praxis.

Utredningen anser att det finns principiella svårigheter med att införa särregler i detta avseende, beroende på vilket sätt och via vilka media, två privatpersoner fått kontakt med varandra inför en trans- aktion. Exempelvis skulle en låg tröskel tillämpas om kontrahent- erna fått kontakt via Blocket eller via en analog anslagstavla, en tidningsannons eller genom bekanta, men en högre tröskel gälla om kontakten förmedlats via en delningsekonomisk plattform av något slag. Utredningen har svårt att finna bärande skäl för att skydds- behov, rättigheter och skyldigheter ska vara olika beroende på vilket sätt kontrahenterna fått kontakt. Det ska också noteras att kon- sumenträtten inte ställer orimliga krav och att det vid en konsument- rättslig bedömning tas hänsyn till om en näringsidkare är ett stort företag eller en enskild fysisk person. En ordning som den föreslagna skulle inte framstå som balanserad. Den skulle sannolikt också leda till betydande gränsdragningsproblem.

När behovet av lagstiftning bedöms bör också vägas in om det finns andra sätt att motverka tvister och problem i användar- relationen än genom författningar. I det föregående har t.ex. fram- gått att standardiserade kontaktsformulär med avtalsvillkor tagits fram i Storbritannien för att användas när privatpersoner tillfälligt hyr bostäder av varandra. Liknande formulär avseende t.ex. köp av bil, båt, husvagn och snöskoter mellan privatpersoner har tagits fram av Konsumentverket och är tillgängliga via Hallå konsument. Det

276

SOU 2017:26

Allmänna överväganden

är, i kombination med information och användarvägledning enligt utredningens mening f.n. ett mer ändamålsenligt sätt att reglera rättsförhållandet mellan privatpersoner vid delningsekonomiska transaktioner än författningsregleringar.

Utredningen har också konstaterat att det såväl bland platt- formsaktörer som bland erfarna användare finns ett motstånd mot att, i nuläget, lagreglera delningsekonomin eller de transaktioner som sker i den. Mot den bakgrunden, och då utredningens användar- undersökning inte indikerat användarproblem av den typ som kan motverkas med lagstiftning i användarrelationen, finner utredningen inte skäl att nu förslå att sådan lagstiftning ska övervägas eller ut- redas närmare.

8.3.3Behovet av lagstiftning om plattformars verksamhet

Relationen mellan användare och plattform är i regel ett konsument- förhållande vars tjänsteinnehåll kan variera från fall till fall. Det be- tyder att konsumenträtten gäller i tillämpliga delar för plattformens åtagande mot enskilda konsumenter. Dessutom kan den marknads- rättsliga konsumentskyddslagstiftningen, såsom lagen om avtalsvill- kor i konsumentförhållanden, marknadsföringslagen, e-handelslagen och prisinformationslagen, tillämpas. Utredningen har dock inte funnit något fall där det marknadsrättsliga regelverket använts i del- ningsekonomin.

Däremot har utredningen noterat t.ex. avtalsvillkor och informa- tionsbrister som sannolikt kan prövas enligt de marknadsrättsliga reglerna. Utredningen menar att det finns skäl att inleda en särskild och samlad tillsynsinsats när det gäller efterlevnaden av det mark- nadsrättsliga regelverket bland företagen i delningsekonomin. Innan så skett saknas, enligt utredningens mening, anledning att närmare överväga ny eller förändrad lagstiftning. Utgångspunkten torde vara att regelverket, innan annat visats, är lika ändamålsenligt för att reg- lera de delningsekonomiska plattformarnas marknadsbeteende som t.ex. när det gäller företag inom e-handeln eller andra webbaserade tjänster som riktar sig till enskilda konsumenter.

277

Allmänna överväganden

SOU 2017:26

8.3.4Förslagens nivå och inriktning

En viktig allmän utgångspunkt för utredningens slutsatser och för- slag är att delningsekonomin ännu befinner sig i ett tidigt skede i Sverige. Det har inte gått att med någon större säkerhet entydigt identifiera specifika, allmängiltiga och frekventa användarproblem. Av nyss anförda skäl ser utredningen inte nu något behov av ny eller ändrad lagstiftning. Det gäller både nationellt och inom EU.

Det leder sammantaget till slutsatsen att fortsatt och fördjupad datafångst och analys, t.ex. genom att följa utvecklingen i ett använ- darperspektiv, både i generella termer och inom specifika varu- och tjänsteområden, i första hand bör förordas. En statlig myndighet bör därför få i uppdrag att, i samråd med andra berörda myndigheter och organisationer, följa hur användarnas erfarenheter av delnings- ekonomin utvecklas.

Utredningen konstaterar att det bland användarna finns ett behov av information om vad delningsekonomiska transaktioner innebär ifråga om t.ex. roller, rättsregler, tvistlösning och ansvarsfördelning. Mot den bakgrunden bör en proaktiv informationsverksamhet, riktad till allmänheten, om vad delningsekonomiska transaktioner innebär etableras. Informationsverksamheten bör bedrivas i någon form av samarbete mellan myndigheter och intresseorganisationer inom några för delningsekonomin strategiska områden såsom transporter, boende, livsmedel, skattefrågor och försäkringar. Det är också ange- läget att direktvägledning erbjuds användarna, såväl inför en del- ningsekonomisk transaktion som då ett problem uppstått i samband med transaktionen.

Försöksverksamheten med delningsekonomisk vägledning via t.ex. Hallå konsument har hittills bara genererat ett fåtal ärenden. Emellertid ska noteras att försöksverksamheten inte aktivt mark- nadsförts mot allmänheten. Utredningsresultaten pekar dock på att det finns ett latent behov av sådan vägledning och att behovet ökar i takt med den delningsekonomiska aktiviteten. En proaktiv använ- darinformation är också en åtgärd som, i sig, kan bidra till en sådan ökning. Väl avvägda informationsinsatser kan således förväntas ha en dubbel effekt. Information och vägledning kan ske i statlig, kom- munal eller privat regi. Vi återkommer i följande kapitel till frågor om informationsverksamhetens organisation och huvudmannaskap.

278

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

SOU 2017:26

åtgärder, där utredningen av olika skäl inte nu anser sig kunna lägga förslag.

9.2Användarstöd genom information och vägledning

Utredningens förslag: Konsumentverket får i uppdrag att, i samråd med berörda myndigheter och organisationer, såsom Skatteverket, sektorsmyndigheter och försäkringsbranschen, inom ramen för Hallå konsument och Konsument Europa in- formera om vad delningsekonomi innebär, risker och möjligheter med delningsekonomiska transaktioner samt att ge individuell vägledning till användare i samband med sådana transaktioner.

9.2.1Bakgrund

I det föregående har konstaterats att det krävs någon typ av till- kommande, trygghetsskapande åtgärder om delningsekonomin ska kunna växa genom att etablera sig även utanför kretsen av nyfikna, socialt intresserade och något riskbenägna ”early adopters”, som i många fall också agerar utifrån andra överväganden än det stora flertalet. Vi har också funnit att det utanför denna grupp finns osäkerhet bland potentiella användare om vad en delningsekono- misk transaktion innebär. Mot den bakgrunden har utredningen identifierat ett behov av förstärkt information till användarna.

Sådan information bör, i högre grad än som nu är fallet, finnas på de delningsekonomiska plattformarna. Tillämpning av mark- nadsrätten och andra insatser, som vi återkommer till i det följande, kan bidra till att informationen på plattformarna om t.ex. partsför- hållanden och ansvarsgränser, skattefrågor och prissättning kan förbättras. Utredningen menar dock att det, utöver detta, finns ett behov av opartisk information till användare.

Sedan lång tid finns kanaler för konsumentvägledning. I vart fall sedan 1970-talet har kommunerna i varierande grad tillhandahållit kommunal konsument- och budgetvägledning till kommuninvån- arna. Sedan några år ger också Konsumentverket vägledning till enskilda konsumenter genom Hallå konsument. Konsument Europa, som ger vägledning i internationella konsumenttvister, har funnits

282

SOU 2017:26

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

under en längre tid. Båda funktionerna inrättades eftersom det inom respektive område fanns ett större behov av individuell kon- sumentvägledning än vad som kunde tillgodoses i kommunerna. Alla kommuner erbjuder inte heller kommunal konsumentvägledning.

Marknaden för delningsekonomiska plattformar är ny och mång- facetterad. Informationsinnehållet på plattformarna är i många fall otillräckligt. Utredningen har med hänsyn härtill, och mot bakgrund av utredningsresultaten i övrigt, funnit att behovet av informations- stöd och individuell vägledning för användare i delningsekonomin borde vara minst lika stort som behovet av konsumentvägledning i mer traditionell mening. Frågan är då vem som ska tillhandahålla en sådan informations- och vägledningsfunktion. Den ska vara opartisk. Det innebär dock inte med automatik att den måste organiseras i statlig eller kommunal regi. Åtminstone två modeller kan övervägas.

Den första modellen innebär att ett nytt organ bildas liknande Konsumenternas försäkringsbyrå eller Konsumenternas bank- och finansbyrå. Byråerna vägleder allmänheten i konsumentfrågor inom försäkrings- respektive bank- och finansmarknaderna. En liknande vägledningsfunktion finns i Telekområdgivarna och i Konsument- ernas energimarknadsbyrå, som ger vägledning till allmänheten i frågor om telefon- TV- och bredbandsabonnemang respektive el-, gas och fjärrvärme.

Sådana byråer har en självständig ställning i förhållande till näringsidkarna och vägledningen är kostnadsfri för konsumenterna. Byråerna leds av styrelser där bl.a. Konsumentverket och företräd- are för berörda företag, sektorsmyndigheter och branschorganisa- tioner ingår. I Energimarknadsbyråns styrelse representeras t.ex., förutom Konsumentverket, även Energimarknadsinspektionen, Energimyndigheten och branschorganisationerna Energigas Sverige och Energiföretagen Sverige. Byråerna har också till uppgift att fånga upp konsumentproblem på respektive marknad och vidare- befordra sådana underlag till berörda myndigheter och företag.

Den andra modellen innebär att användarinformation och väg- ledning i delningsekonomiska angelägenheter inordnas i en befint- lig myndighet, som redan har liknande uppgifter. Utredningen har svårt att finna någon annan myndighet än Konsumentverket, som har sådana rutiner och erfarenhet av konsumentvägledning i både nationella och internationella konsumentförhållanden. Delnings- ekonomisk information och vägledning torde lämpligen kunna

283

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

SOU 2017:26

inordnas i verksamheterna med, i första hand Hallå konsument, men även i Konsument Europa. Inom boendeområdet är delnings- ekonomiska transaktioner ofta gränsöverskridande.

Hallå konsument startade den 31 mars 2015. I betänkandet Konsumenten i centrum konstaterades att samhällsutvecklingen lett till förändrade förutsättningar för konsumenternas förutsätt- ningar att söka efter och dela med sig av information.1 Som exempel på relevanta samhällsförändringar nämndes bl.a. utveck- lingen av e-handeln, nya köpcentra, lättåtkomliga krediter och nya marknadsföringsmetoder. Det innebär även nya möjligheter att kon- sumera. Utvecklingen är, menade utredningen, i många delar positiv för konsumenterna med ökat utbud och lägre priser, men den medför också problem som ökad risk för överskuldsättning inom vissa konsumentgrupper.

Den gällande strukturen för konsumentstöd, med bl.a. kom- munal konsumentvägledning, bedömdes inte vara anpassad till nya konsumtionsmönster och ny teknik och därmed inte längre ända- målsenlig. Utredningen ansåg att det fanns behov av att förstärka det oberoende stödet till konsumenter och menade att en mer ren- odlad och enkel struktur, som i huvudsak skulle vara internetbaserad, borde etableras. Mot den bakgrunden föreslogs att Konsumentverket skulle ges i uppdrag att inrätta och driva en rikstäckande, allmänt tillgänglig, elektronisk informationstjänst, som också skulle omfatta direktvägledning och samlad information via olika kanaler.

I budgetpropositionerna för 2014 och 2015 gavs Konsument- verket i uppdrag att inrätta den nya informationstjänsten. Verk- samheten regleras i förordningen (2014:110) om en upplysnings- tjänst för konsumenter. I förordningen stadgas att Konsument- verket i samverkan med vissa andra informationsansvariga myndig- heter ska ansvara för att tillhandahålla och samordna en upplysnings- tjänst med opartisk information och vägledning till konsumenter. De informationsansvariga myndigheterna är, enligt förordningen, Allmänna reklamationsnämnden, Boverket, Energimarknadsinspek- tionen, Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Kemi- kalieinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Pensionsmyndigheten, Post- och telestyrelsen och Statens energimyndighet. De informationsansvariga myndig-

1 SOU 2012:43.

284

SOU 2017:26

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

heterna ska bidra till upplysningstjänsten utifrån sina respektive verksamhetsområden.

Konsumentverket och de informationsansvariga myndigheterna ska vidare eftersträva samverkan med andra aktörer, som förmedlar opartisk konsumentinformation, såsom andra relevanta myndig- heter, kommuner, organisationer och de nyss nämnda konsument- byråerna, som ger opartisk vägledning och konsumentinformation inom finans-, försäkrings-, telekom- och energimarknaderna.

Upplysningstjänsten ska omfatta information och vägledning om konsumenters rättigheter och skyldigheter. Den ska också omfatta information som syftar till att underlätta för konsumenter att göra väl avvägda val. Där ingår även information om miljö- mässigt hållbar konsumtion relaterad till generationsmålet för miljö- arbetet och miljökvalitetsmålen liksom, när så bedöms lämpligt, information om andra hållbarhetsaspekter. Konsumentverket har dock konstaterat att efterfrågan på vägledning i frågor som rör miljöval och hållbar konsumtion hittills varit mycket låg. Arbetet med detta prioriterades inte under 2015, men under våren 2016 inleddes ett utvecklingsarbete för att öka intresset i dessa delar.2

Det ska finnas ett råd för samordning av verksamheten i Hallå konsument mellan deltagande aktörer. Rådet ska sammanträda minst två gånger om året. Konsumentverkets generaldirektör är ordförande i rådet. Regeringen utser övriga ledamöter.

Som en följd av att Hallå konsument inrättades gjordes ett för- tydligande av förordningen med instruktion för Konsumentverket. Där framgår nu också att Konsumentverket ska svara för att kon- sumenter har tillgång till information och vägledning om sina rät- tigheter och skyldigheter samt annan information som ger dem möj- lighet att göra väl avvägda val om ingen annan myndighet har den uppgiften. Det är en viktig principiell utvidgning och förändring; tidigare har statlig direktvägledning i konsumentfrågor inte före- kommit. Konsumenterna har hänvisats till den kommunala kon- sumentvägledningen.

Konsumentverket tilldelades år 2014 fyra miljoner kronor för att bygga upp upplysningstjänsten. I budgetpropositionen 2015 ökades anslaget med 15 miljoner kronor för 2015, 14 miljoner kro-

2 Konsumentverkets rapport (2016:8) Utvärdering av Hallå konsument – Delrapport, april 2016, s. 28.

285

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

SOU 2017:26

nor för 2016 och 14 miljoner kronor för 2017. I budgetproposi- tionen 2016 ökades anslaget för upplysningstjänsten permanent med ytterligare 3 miljoner per år från och med 2016.

Härutöver har anslaget ökats med 3 miljoner kronor för 2016 och med 4 miljoner kronor fr.o.m. 2017 för att finansiera insatser för hållbar konsumtion inom ramen för verksamheten med Hallå Konsument.

I detta sammanhang bör också inflikas att Konsumentverket i mars 2017 fått i uppdrag att inrätta ett Forum för miljösmart kon- sumtion i samverkan med andra berörda myndigheter. Forumet ska också samarbeta med andra samhällsaktörer än myndigheter. Finansi- eringen sker genom att Konsumentverkets anslag ökas med 11 mil- joner kronor för 2017, 14 miljoner kronor för 2018 och därefter 9 miljoner kronor fr.o.m. 2019.

9.2.2Samlad bedömning

En byrå för information och vägledning i delningsekonomiska frågor, liknande de ovan berörda, förutsätter att det finns institu- tioner och organisationer som kan finansiera verksamheten. Vidare är det, som framgått i föregående kapitel, många olika myndigheter och andra aktörer inom ett brett spektrum av samhållsområden som berörs av delningsekonomiska frågeställningar. Flera av dessa, såsom Livsmedelsverket, Boverket och Finansinspektionen, är redan företrädda i verksamheten med Hallå Konsument.

Utredningen bedömer att det inom det delningsekonomiska området f.n. saknas förutsättningar att bilda en informationsbyrå av nyss beskrivet slag. Det torde gälla även om den skulle omfatta de köpsituationer som följer av annonsering eller auktioner via t.ex. Blocket och Tradera och som är betydligt vanligare än delnings- ekonomiska transaktioner. På marknaden för delningsekonomiska plattformar finns ännu ingen naturlig aktör eller part i form av en intresse- eller branschorganisation. Det torde vara en viktig förut- sättning för att ett samarbete mellan staten och marknadsaktörerna av detta slag ska kunna etableras.

Till detta kommer att det inom Konsumentverket finns påtag- liga synergier mellan delningsekonomisk information och vägled- ning och andra myndighetsuppgifter. Bland annat finns en nära

286

SOU 2017:26

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

koppling mellan marknadsrättslig tillsyn och de användarproblem som kan uppstå i delningsekonomin genom t.ex. oskäliga avtalsvill- kor, bristande prisinformation och vilseledande marknadsföring.

Konsumentverket har konstaterat att intresset för frågor om hållbar konsumtion hittills varit lågt bland konsumenter som vänt sig till Hallå konsument. Ett ökat deltagande i delningsekonomin är dock en utveckling som på sikt kan bidra till en mer hållbar kon- sumtion. En verksamhet med delningsekonomisk information och vägledning ligger därmed väl i linje med, och stödjer, strävan efter mer hållbar konsumtion.

Här bör också understrykas att Hallå konsument har en inar- betad struktur och arbetsform, som utredningen bedömer vara väl ägnad att möta efterfrågan på information och vägledning i sam- band med delningsekonomisk aktivitet. Vidare bör beaktas ett redan väletablerat samarbete med myndigheter och organisationer, som också i många fall och i hög grad, berörs av delningsekonomins ut- veckling. Det gäller inte minst inom områden som boende och för- säkringar. Skatteverket ingår f.n. inte i den grupp av myndigheter som är samarbetspartners. Emellertid bedömer utredningen att en viss samverkan med Skatteverket kan bli aktuell, främst när det gäller att hänvisa användare för närmare information i skattefrågor. Detsamma gäller myndigheterna inom transportområdet. Utred- ningen noterar också att Skatteverket på sin webbplats nyligen upp- rättat en särskild informationssida för skattefrågor med koppling till delningsekonomi.

Information och vägledning till användare i delningsekonomin bör därför inordnas i verksamheten med Hallå konsument och, i relevanta delar, i Konsument Europa.

Andra strategiska åtgärder

Utöver uppdraget med information och vägledning till användare kan ytterligare ett antal åtgärder övervägas, såsom information till företagen i delningsekonomin och en prioritering av marknadsrätts- lig tillsyn av sådana företag. Dessa är, mot bakgrund av utrednings- resultaten, angelägna från ett användarperspektiv, men utredningen överlämnar åt Konsumentverket att prioritera vilka åtgärder, områden och företag som ska bli föremål för insatser av olika slag.

287

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

SOU 2017:26

Information till företagen

Företagen på marknaden för delningsekonomiska plattformar har, enligt utredningens mening, i många fall mycket begränsade insikter om de krav som ställs i den marknadsrättsliga lagstiftningen. Under 2015 genomfördes, som ett led i Konsumentverkets proaktiva kon- sumentskyddsarbete, en satsning på information till just närings- idkare om deras skyldigheter och rättigheter. Utredningen menar att sådan information, som kan stödjas av erfarenheterna från verk- samheten med användarinformation och vägledning, sannolikt är effektiva sätt att åtgärda de brister som utredningen funnit. Rättslig information till företag i delningsekonomin bör, om den blir aktuell, hanteras i Konsumentverket och via verkets webbplats.

Standardiserade kontrakt med allmänna avtalsvillkor

Även andra typer av stödinsatser för användare och företag i del- ningsekonomin än information och vägledning kan övervägas. Ett exempel är de i kapitel 7 och 8 nämnda kontrakten med standar- diserade villkor för bostadsuthyrning som används i Storbritannien. Konsumentverket har tagit fram flera olika köpekontrakt för köp mellan privatpersoner, som kan fyllas i och laddas ned via Hallå konsuments webbplats.

På liknande sätt skulle kontrakt för t.ex. tillfällig uthyrning av bostäder eller föremål samt tjänsteavtal i delningsekonomin kunna formaliseras genom webbaserade kontrakt som användarna kan fylla i och laddas ned. Förutom individuella uppgifter, såsom om objekt, hyra, hyrestid, alternativt vad tjänsten avser, tider för dess utförande och priset för tjänsten, kan även kortfattade allmänna avtalsvillkor utformas, som reglerar rättsförhållandet mellan part- erna i olika avseenden. Frågor som kan behöva regleras gäller bl.a. fel eller dröjsmål och påföljder vid sådana händelser. Sådana allmänna villkor skulle, i kombination med kontraktet, leda till att rättsför- hållandet mellan enskilda privatpersoner i delningsekonomiska trans- aktioner ges form och reglering i avsaknad av andra standardiserade villkor och tillämplig lagstiftning.

288

SOU 2017:26

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

Marknadsrättslig tillsyn

I det föregående har framgått att marknadsrättslig tillsyn är en angelägen åtgärd om bl.a. information och avtalsvillkor hos de del- ningsekonomiska plattformarna ska kunna förbättras. Mot den bakgrunden ser utredningen skäl att under en period rikta särskild uppmärksamhet mot detta område. I den del som avser tillsyn kan exempelvis samlade kartläggningar av allmänna avtalsvillkor och de delningsekonomiska plattformarnas marknadsföring och prisinfor- mation övervägas som underlag för eventuella tillsynsinsatser. Utredningen understryker dock att Konsumentverket självständigt priorterar bland de områden och de företag, som vid var tid och av olika skäl bör bli föremål för tillsyn.

Branschdialog m.m.

Den norska utredningen om delningsekonomi, Delingsøkonimi- utvalget, föreslog i februari 2017 att myndigheterna inom konsu- mentområdet inleder en dialog med företagen i delningsekonomin om utveckling av branschstandarder för delningsekonomiska platt- formar i syfte att höja konsumentskyddet.3 Vidare föreslogs, om en sådan dialog inte kan komma tillstånd, att de norska myndig- heterna inom det konsumentpolitiska området tar fram vägled- ningar för företagen bl.a. mot bakgrund av de krav som ställs i den marknadsrättsliga lagstiftningen. Utredningen anser att detta kan vara proaktiva åtgärder av strategisk betydelse även i Sverige, men överlämnar åt Konsumentverket att bedöma huruvida sådana åtgärder lämpligen ryms inom myndighetens verksamhet.

Information och vägledning vid köp mellan privatpersoner

Frågor och tvister med koppling till köp av lös egendom via mark- nadsplatser som Blocket, Tradera och liknande webbaserade platt- formar är f.n. betydligt vanligare än delningsekonomiska transak- tioner.

3 NOU 2017:4, s. 22.

289

SOU 2017:26

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

Utredningsresultaten visar att ungefär en tiondel av befolkningen har erfarenhet av delningsekonomiska transaktioner och att de flesta av dem bara har enstaka sådana erfarenheter. Det är också närmast försvinnande få, mindre än en halv procent av befolk- ningen, som har erfarenheter av delningsekonomiska problem som skulle kunna åtgärdas med civilrättslig lagstiftning. I de flesta fall, möjligen bortsett från vid korttidshyra av bostad, är det små belopp som omsätts i delningsekonomiska transaktioner, såsom vid små- tjänster och hyra av verktyg och maskiner.

Utredningen har dock konstaterat att många nya delningseko- nomiska plattformar uppstått under kort tid och att denna ut- veckling tycks fortsätta. Andra plattformar, exempelvis UberPOP, försvinner från marknaden. Entreprenörskap på marknaden för del- ningsekonomiska plattformar tycks kännetecknas av en större dynamik än vad som kunnat konstateras bland användarna, dvs. utbudet av delningsekonomiska plattformar förefaller öka snabbare än efterfrågan på de tjänster de förmedlar. Även här utgör boende- området ett undantag. Resultaten av användarundersökningen indikerar att användarnas intresse och efterfrågan ökar inom detta område.

Situationen kan dock förändras snabbt även för andra nyttig- heter än korttidsboende. Ett förstärkt användarstöd och bättre användarvillkor i vid mening kan bidra till att allmänhetens efter- frågan på de nyttigheter som erbjuds i delningsekonomin ökar.

En samlad bedömning leder till slutsatsen att det är angeläget att följa hur delningsekonomin utvecklas i ett användarperspektiv. När fler användarerfarenheter finns att kartlägga och analysera kan nya överväganden om behovet av lagstiftning och andra insatser behöva göras.

Utredningen anser att exempel på områden som kan behöva följas är

utvecklingen av delningsekonomi inom olika varu- och tjänste- områden, även internationellt,

plattformarnas funktion och användarsäkerhet,

företagens efterlevnad av marknadsrättsliga regler,

betygsättningssystemens funktion och tillförlitlighet,

tvister mellan användarna och vad de avser samt

291

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

SOU 2017:26

frekvens och omfattning av användarproblem utöver tvister.

Utredningen bedömer att det också är angeläget att en översiktlig men beskrivande sammanställning görs av användarproblem som kan vara en följd av områdesspecifika branschstrukturer och speciallag- stiftning. Sådana områden kan t.ex. avse livsmedelsområdet och livs- medelslagstiftningen i samband med delning av måltider, transport- sektorn med regler om transportlicenser vid transportuppdrag, boendeområdet med regler om korttidsuthyrning i andrahand m.m. samt, i mer generella termer, skatteregler som direkt berör använd- arna i delningsekonomin samt frågor om dataanvändning och dataskydd. Vidare finns skäl att följa hur konkurrensen på olika marknader påverkas av delningsekonomins utveckling över tid.

En sådan uppgift bör fullgöras av en eller flera myndigheter. Ut- redningen föreslår att Konsumentverket får i uppdrag att i sam- arbete med Konkurrensverket och i samråd med berörda sektors- myndigheter under en treårsperiod följa utvecklingen av delnings- ekonomin i ett användarperspektiv, bl.a. utifrån de aspekter som nyss berörts. En viktig uppgift för sektorsmyndigheterna är att ta fram underlag och göra bedömningar i de delar som avser sektors- specifika användarproblem till följd av t.ex. befintliga bransch- strukturer eller speciallagstiftning. Resultaten av uppdraget bör årligen rapporteras till regeringen.

Resursbehov

Konsumentverket och Konkurrensverket har bedömt att uppdraget skulle kräva ett årligt resurstillskott om en miljon kronor till vardera myndigheten under den aktuella treårsperioden. Vi åter- kommer i kapitel 10 till frågan om resurstillskott och finansiering.

9.4Tvistlösning

Med undantag för hyra av tillfälligt boende torde, som framgått, delningsekonomiska transaktioner i regel avse relativt små pen- ningbelopp. Den instansordning för att pröva tvister mellan användare som står till buds utgörs i allt väsentligt av förenklat tvistemålsförfarande i allmän domstol. Så är fallet när transaktionen

292

SOU 2017:26

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

inte sker i ett konsumentförhållande. Det är en ordning som, trots att den anpassats för smärre tvisteföremål, ändå inte framstår som ändamålsenlig i transaktioner mellan privatpersoner.

Ett förfarande som i Allmänna reklamationsnämnden (ARN), skulle däremot möta de eventuella behov av tvistlösning som kan förekomma i delningsekonomin. Mot den bakgrunden har utred- ningen övervägt om ARN under en treårig försöksperiod ska få i uppdrag att pröva tvister mellan privatpersoner som har sitt ursprung i en delningsekonomisk transaktion. Prövningen skulle i så fall ske med de förutsättningar, t.ex. värdegränser, som i övrigt tillämpas av ARN och, eventuellt, begränsas till tvister inom ett särskilt utpekat område. Tvister i samband med korttidshyra av privatbostad skulle kunna vara ett sådant område med hänsyn till att det är en av de vanligaste typerna av delningsekonomisk trans- aktion och att det också är en transaktionstyp som, typiskt sett, torde generera de mest betydande tvisteföremålen.

I Norge har Delingsøkonimiutvalget resonerat på ett liknande sätt.4 Forbukerrådet är en statligt finansierad men fristående orga- nisation med uppdrag att stärka konsumenternas ställning genom bl.a. information och vägledning samt medling i konsumenttvister. Medlingen innebär bl.a. att Forbukerrådet aktivt föreslår en lösning av tvisten mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet och gällande konsumenträttsliga regler. Resultatet av medlingen är inte bindande för parterna.

Utöver möjligheten till medling genom Forbrukerrådet finns i Norge också Forbrukertvistutvalget (FTU), vars verksamhet i högre grad liknar ARN:s, dock med den skillnaden att FTU:s beslut är bindande och således kan verkställas med tvångsmedel, t.ex. via kronofogden.5

Den norska utredningen har föreslagit att Forbrukerrådets medling utvidgas till att också omfatta tvister mellan privatpersoner när tvisten har sitt ursprung i en delningsekonomisk transaktion. Däremot föreslås inte att FTU får i uppdrag att pröva sådana tvister.

I Sverige finns ingen funktion som liknar den norska medlings- funktionen bortsett från att ARN, liksom domstolarna, om möjligt

4NOU 2017:4, s. 95.

5Forbrukertvistutvalget byter under 2017 namn till Forbrukerklageutvalget.

293

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

SOU 2017:26

ska verka för en förlikning mellan parterna. Forbrukerrådets med- lingsfunktion synes utgöra ett mellanting mellan den vägledning som erbjuds i Hallå konsument och en prövning i ARN.

Frågan är då om det är möjligt, och lämpligt, att utvidga ARN:s ansvarsområde till att omfatta också delningsekonomiska tvister mellan privatpersoner, exempelvis som försöksverksamhet inom ett avgränsat område av delningsekonomin.

Utredningen har funnit att ett sådant förslag är förenat med vissa svårigheter och komplikationer. ARN:s verksamhet avser prövning av konsumenttvister i ett partsförhållande. Besluten, oav- sett om de gäller en rekommendation i ett prövningsärende eller t.ex. ett avvisningsbeslut, innefattar myndighetsutövning. Det inne- bär att en utvidgning av ARN:s verksamhet på nyss skissat sätt förutsätter en författningsändring i förordningen med instruktion för ARN. Det går med andra ord inte att etablera en försöksverk- samhet av här avsett slag enbart genom ett regeringsuppdrag.

Här ska också noteras att ärenden som avser korttidshyra av privatbostäder i många fall, kanske de flesta, kommer att ha en internationell dimension. De avser t.ex. hyra av bostäder i andra länder inom eller utom EU. På motsatt sätt kan de gälla en tvist där en medborgare i ett annat land hyrt en privatbostad i Sverige och där den svenske hyresvärden har krav på hyresgästen i anledning av t.ex. skador i bostaden. I sådana fall kan EU-systemet med Online Dispute Resolution, som beskrivits i kapitel 5, inte användas. Inte heller kan tvisten prövas av utländska motsvarigheter till ARN. En sådan funktion kräver att den införs i gemensam ordning inom EU.

Till detta kommer att de stora volymerna av tvister mellan privatpersoner, mot bakgrund av utredningsresultaten, inte kan förväntas uppstå i delningsekonomiska transaktioner, utan i sam- band med köp mellan privatpersoner via t.ex. Blocket, Tradera och liknande marknadsplatser. Det gäller inte minst i samband med överlåtelse av begagnade bilar. Det skulle för allmänheten sannolikt framstå som säreget om en ny prövningsmöjlighet införs inom ett område där den kan förväntas möta minst efterfrågan.

Slutligen bör noteras att nämndens sammansättning med kon- sument- och näringsidkarrepresentanter, som i många fall inte är jurister, inte är anpassad till att pröva tvister mellan privatpersoner i fall där konsumenträtten inte är tillämplig.

294

SOU 2017:26

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

Mot den bakgrunden, och vid en samlad bedömning, har utred- ningen stannat för att inte nu föreslå en utvidgning av ARN:s upp- drag till att avse också delningsekonomiska tvister mellan privat- personer. Den bedömningen kan komma att ändras mot bakgrund av de erfarenheter de föreslagna informations- och uppföljnings- åtgärderna eventuellt genererar. Vidare bör, i framtiden, en särskild nämnd för alternativ tvistlösning kunna övervägas. För det är tiden dock inte mogen. Det förutsätter att någon form av bransch- organisation för plattformsföretagen etableras.

9.5Egenåtgärder

Med egenåtgärder avses åtgärder som företagen i en bransch på ett systematiskt sätt vidtar i syfte att sanera marknaden från illojala affärsmetoder och andra oönskade företeelser. En vanlig sådan egenåtgärd är kvalitetscertifiering av företag i branschen.

När e-handeln började utvecklas under andra hälften av 1990- talet gav det effekter för konkurrensen, för företagen, för konsu- menterna och för samhället i stort. Frågan om konsumentskydd vid e-handelstransaktioner var också aktuell. Numera är den elektro- niska handeln etablerad. Det har gynnat konsumenterna genom bekvämare inköpskanaler, större utbud och lägre priser. Både reg- leringar och konsumentinformation har varit viktiga komponenter i den utvecklingen, men egenåtgärder i e-handelsbranschen har också varit en viktig trygghetsskapande faktor.

Inom e-handelsområdet finns t.ex. ett system med certifiering av e-handelsföretag genom branschorganisationen Svensk digital handel. Certifieringen innebär att det certifierade företaget förbin- der sig att leva upp till 14 olika krav på verksamheten. För att kunna certifieras krävs t.ex. information på webbplatsen om namn och firma, kontaktuppgifter, kundtjänst, prisinformation och ånger- rätt. Ett certifierat företag ska också följa Allmänna reklamations- nämndens rekommendationer. Kostnaden för att delta i certifier- ingssystemet uppgår f.n. till cirka 8 000 kronor per år för företag med en årlig omsättning under 15 miljoner kronor.

I exempelvis i Storbritannien, finns som framgått i kapitel 7, exempel på sådana certifieringssystem och andra egenåtgärder, som

295

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

SOU 2017:26

företagen i delningsekonomin vidtar i samråd eller i samarbete med myndigheter och andra aktörer.

Andra typer av egenåtgärder är sådana som en branschorganisa- tion, efter förhandlingar eller överläggningar med Konsument- verket, åtar sig att verka för bland medlemsföretagen och som kan avse t.ex. förhållningsregler för marknadsföring inom ett visst varu- eller tjänsteområde.

Ett certifieringssystem, liksom överläggningar med myndigheter, förutsätter dock, som i Storbritannien, att det finns en bransch- organisation som kan administrera systemet eller utgöra motpart vid överläggningar. En sådan branschorganisation saknas alltså än så länge i Sverige.

Utredningen har vid överläggningar med företrädare för företag i den svenska delningsekonomin, noterat ett ökande intresse för att bilda en gemensam branschorganisation. Emellertid har framhållits att många av företagen är små och med starkt begränsade finansiella resurser. De har också i flera fall redovisat svårigheter med att attrahera ett tillräckligt antal användare för att en kritisk massa och lönsamhet ska uppstå. Utredningen har dock också noterat en insikt bland företagen om att okunskap och osäkerhet om partsför- hållanden m.m. hos potentiella användare, som kan motverkas med en god information, utgör återhållande faktorer i strävan att nå fler användare.

Mot den bakgrunden tycks en konkurrensneutral kvalitetscerti- fiering av delningsekonomiska plattformar alltmer framstå som en strategisk åtgärd bland företagen. De framhåller dock att sådana initiativ måste komma från företagen och de avböjer med viss be- stämdhet myndigheters initiativ i den delen. Däremot har utred- ningen pekat på de möjligheter som eventuellt kan finnas, för platt- formsföretagen att söka finansiering för ett projekt med att bilda en intresseförening, i syfte att utveckla och stödja en ny och tek- niskt innovativ bransch. Exempelvis bör undersökas vilka möj- ligheter som Tillväxtverket och eventuella andra relevanta aktörer kan erbjuda.

Utredningen bedömer att en organisation för delningseko- nomiska företag skulle fylla en viktig funktion, även utanför om- rådet kvalitetscertifiering, men ser inte möjlighet att lägga förslag i den delen. Det är dock viktigt att frågan hålls levande. Det kan ske genom att utredningens underlag och analyser följs upp, både på

296

SOU 2017:26

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

departementsnivå och i olika myndigheter, t.ex. genom konferenser och workshops, där frågor om hur aktörer i både privat och offent- lig sektor kan agera för att främja delningsekonomins positiva ut- veckling.

9.6Stöd till innovationer och utveckling av delningsekonomin

I det föregående har förslag presenterats, eller övervägts, som direkt syftar till att stärka och förtydliga användarnas ställning i delningsekonomin. Utredningen har dock också, bl.a. vid överlägg- ningarna med företrädare för delningsekonomiska plattformar, noterat ett behov av att främja delningsekonomin även i ett vidare perspektiv och bortom de användarrelaterade aspekterna.

För den lokala delningsekonomin, som ofta drivs av föreningar eller mindre entreprenörer, är tillgång till externt ekonomiskt stöd centralt, framför allt i en uppstartsfas. Även de bredare, kommer- siellt orienterade plattformsföretagen, är i hög grad beroende av externt kapitaltillskott i sin startfas. Det finns olika sätt att få till- gång till kapital såsom via privata investerare, riskkapitalbolag, stiftelser, gräsrotsfinansiering och offentliga institutioner.

Tillväxtverket, Vinnova och Almi kan erbjuda offentligt stöd till innovationer, entreprenörskap och näringslivsutveckling. Coompan- ion ger råd och stöd till de som vill starta kooperativa företag. Tillväxtverket ska t.ex. främja en hållbar näringslivsutveckling i alla delar av landet och en hållbar regional tillväxt. Vissa program är riktade till företag eller blivande företagare och inkluderar även sociala entreprenörer. Andra insatser är utformade för att utveckla förutsättningar och villkor som påverkar företagandet. I instruk- tionen för Tillväxverket framgår t.ex. att verket ska ”främja goda förutsättningar för företagande inom såväl befintliga näringar som nya och potentiella tillväxtomoråden” samt ”främja tillgängligheten till kommersiell och offentlig service för företag och medborgare i serviceglesa områden”.6 Tillväxtverkets uppdrag torde även inrymma att främja delningsekonomiska verksamheter.

6 Förordning (2009:145) med instruktion för Tillväxtverket, http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20090145.htm

297

Förslag för en delningsekonomi på användarnas villkor

SOU 2017:26

Även Vinnova arbetar med att stödja hållbar tillväxt, inte minst genom att förbättra förutsättningarna för innovation. Vinnova främjar samverkan mellan företag, universitet och högskolor, forsk- ningsinstitut och offentlig verksamhet i syfte att stimulera innova- tion och internationalisering av innovationer. I Vinnovas instruktion framgår att myndigheten har ”ett särskilt ansvar inom teknikområdet samt områdena transport, kommunikation och arbetsliv.”7 Även här kan innovationer inom delningsekonomiområdet inrymmas. Till- växtverkets och Vinnovas verksamheter och budgetprioriteringar styrs via regleringsbrev och via särskilda regeringsuppdrag.

Om en positiv och hållbar utveckling av delningsekonomin ska främjas skulle någon av dessa myndigheter kunna få i uppdrag att utveckla program där företag såväl som ideella organisationer kan söka stöd för innovationer och utveckling av delningsekonomin lokalt, nationellt och internationellt. Utvecklingsprojekten kan ske i samverkan med kommuner, regioner, forskningsinstitutioner eller andra samhällsaktörer. Stödsystem kan också handla om informa- tion eller rådgivning till aktörer, vilket både Almi och Coompanion arbetar med. Det är en form av stöd som de delningsekonomiska aktörerna efterfrågat vid utredningens överläggningar med dem.

I exempelvis Storbritannien har regeringen via Innovate UK reserverat offentliga medel till innovation inom delningsekono- miområdet, som svarar mot ett antal samhällsutmaningar.8 Även EU har genomfört riktade stödåtgärder till entreprenörer inom delningsekonomin.9

Utredningen har inte närmare studerat denna typ av stödpro- gram, hur de utformats eller dess effekter. Vidare bedöms att åtgärder av detta slag faller utanför det tydliga användarperspektiv, som kännetecknar utredningsuppdraget. Mot den bakgrunden lägger utredningen inga förslag i denna del, men påpekar att stöd- insatser av beskrivet slag kan främja en positiv utveckling av del- ningsekonomin.

7Förordning (2009:1101) med instruktion för Verket för innovationssystem. http://www.notisum.se/Pub/Doc.aspx?url=/rnp/sls/lag/20091101.htm

8https://www.gov.uk/government/publications/funding-competition-digital-innovation-in- the-sharing-economy/funding-competition-digital-innovation-in-the-sharing-economy

9https://euroalert.net/call/3465/cosme-call-2017-opportunities-for-european- entrepreneurs-in-the-sharing-economy

298

Konsekvenser av förslagen

SOU 2017:26

10.2Konsekvenser av förslagen

Utredningens förslag innebär ett förstärkt stöd till delningseko- nomins användare genom information och vägledning till privat- personer som deltar i, eller överväger att delta i, delningsekonomin. Konsumentverket ska genom Hallå konsument och Konsument Europa ansvara för sådan information och vägledning. Vidare föreslås att Konsumentverket i samarbete med Konkurrensverket, och i samråd med andra berörda myndigheter, under tre år ska följa delningsekonomins utveckling i ett antal användarnära aspekter. Resultaten av uppföljningen ska utgöra underlag för att bedöma behovet av insatser i framtiden, t.ex. förändrad lagstiftning, nationellt eller inom EU.

10.2.1Effekter av ökad delningsekonomisk aktivitet

Utredningen bedömer att förslagen på sikt leder till att trösklarna till att påbörja delningsekonomisk aktivitet sänks för enskilda privatpersoner. Det är dock inte meningsfullt att söka skatta vilka effekter på delningsekonomins tillväxt detta kommer att ge i kvanti- tativa termer. Många andra faktorer påverkar denna utveckling. Emellertid bör noteras att Skatteverket bedömt att en positiv utveckling av delningsekonomin kan leda till ökade skatteintäkter.1

Utredningsresultaten indikerar att ekonomiska drivkrafter kan antas spela en större roll i de, större, delar av befolkningen som hittills inte deltagit i delningsekonomin än i den grupp som varit aktiva. Bland de senare är exempelvis ideella och sociala drivkrafter mycket framträdande. Mot den bakgrunden bedömer utredningen att delningsekonomin har störst tillväxtförutsättningar inom områden som korttidshyra av privatbostäder och privatbilar. Det gäller även om just bilhyra av befolkningen uppfattas som den mest otrygga typen av transaktion i delningsekonomin. Transaktioner inom sådana områden kan generera större intäkter, och större besparingar, i förhållande till transaktionskostnaderna än t.ex. hyra av verktyg eller vid småtjänster. När det gäller småtjänster finns dock, enligt utredningens bedömning, en potentiell efterfrågan som i

1 Skatteverkets slutrapport Delningsekonomins påverkan på skattesystemet, den 31 oktober 2016, s. 40 ff.

300

SOU 2017:26

Konsekvenser av förslagen

många fall inte kan tillgodoses på traditionella marknader för t.ex. enklare trädgårdsskötsel eller snöskottning. Det handlar i första hand om okvalificerade tjänster, där köparen av tjänsten uppfattar utbudet bland traditionella leverantörer som för dyrt och där köparen inte själv kan eller vill utföra arbetet.

En ökad omsättning av nyttigheter i delningsekonomin kan leda till en rad positiva effekter, förutom eventuella ökade skatteintäkt- er. En av dessa är en bättre hushållning med naturresurser. Men det kan finnas faktorer som verkar i motsatt riktning. Så kan vara fallet om resandet ökar som en följd av att korttidshyra av privatbostäder blir mer populärt. Delningsekonomin kan också leda till ökad sysselsättning, men kanske framför allt innebära en väg in till arbets- marknaden för grupper som nu, mer eller minder permanent, står utanför denna.

Slutligen konstarerar utredningen i denna del att förslagen, om än strategiska, endast utgör en del av de insatser som behövs om delningsekonomin ska främjas. Det behövs även t.ex. finansiellt stöd till innovation och utveckling och, inte minst, åtgärder bland de delningsekonomiska plattformsföretagen för att skapa ökad tillit och trygghet hos användarna.

10.2.2Kostnader och intäkter för det allmänna

Förslagen ska i första hand genomföras i Konsumentverket och Konkurrensverket och i samråd med ett antal andra berörda statliga myndigheter. Utredningen bedömer att förslagen inte innebär ekonomiska konsekvenser för kommunerna.2

Förslagen i den del som gäller information och vägledning, främst inom Konsumentverkets verksamhet med Hallå konsument och Konsument Europa, kan genomföras inom verkets befintliga budgetramar. Det gäller även flera av de övriga insatser med kopp- ling härtill, som utredningen bedömt angelägna, såsom marknads- rättslig tillsyn.

Förslaget med att under tre år följa användarnas erfarenheter av delningsekonomins utveckling har en nära koppling till resultaten

2 Begreppet ”kommun” omfattar numera även landsting och regioner med kommunal själv- styrelse.

301

Konsekvenser av förslagen

SOU 2017:26

av Konsumentverkets insatser med information och vägledning och de övriga insatser myndigheten, mot bakgrund av utrednings- resultaten, kan finna prioriterade.

Konsumentverket och Konkurrensverket har bedömt att det uppdrag som föreslås i denna del medför kostnadsökningar om en miljon kronor per år i vardera myndigheten. Utredningen gör följande bedömning.

Uppdraget med att följa utvecklingen i ett användarperspektiv faller huvudsakligen inom Konsumentverkets ansvarsområde. Det övergripande målet för konsumentpolitiken är väl fungerande kon- sumentmarknader och en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion.3 Utredningen har i det föregående konstaterat att en ökad delningsekonomisk aktivitet kan bidra till en miljö- mässigt mer hållbar konsumtion. En sådan utveckling kan även bidra till ekonomiska besparingar i hushållen och, som framgått i bl.a. kapitel 4, ge positiva sociala effekter.

Konsumentverket tillförs fr.o.m. år 2017 fyra miljoner kronor årligen för att inom verksamheten med Hallå konsument arbeta för en mer hållbar konsumtion. Vidare tillförs Konsumentverket 11 miljoner kronor för 2017, 14 miljoner kronor för 2018 och där- efter, fr.o.m. år 2019, nio miljoner kronor årligen för att inrätta ett forum för en mer miljösmart konsumtion och livsstil.4 Delnings- ekonomi handlar i stora delar om både livsstil och miljösmart konsumtion.

Utredningens förslag syftar i första hand till att undanröja hinder för, och främja, en positiv utveckling av delningsekonomin. De ligger därmed väl i linje med, och stödjer, strävan efter en miljö- mässigt, socialt och ekonomiskt mer hållbar konsumtion. Det finns också påtagliga synergier med Konsumentverkets övriga verksam- het med koppling till miljömålen, t.ex. forum för miljösmart kon- sumtion och livsstil.

Härutöver menar utredningen att en bevakning av den fram- växande delningsekonomins effekter, för användarna och för mark- naderna, är en typ av ny bevakningsuppgift som, mot bakgrund av utredningsresultaten, redan ligger inom såväl Konsumentverkets som Konkurrensverkets ansvarsområden. Så var för övrigt fallet

3Prop 2016/17:1, Utgiftsområde 18, s. 56.

4a.a., s. 66 f.

302

SOU 2017:26

Konsekvenser av förslagen

också kring millennieskiftet när det gällde den då framväxande e- handelns effekter.

Mot den bakgrunden, och när arbetet med att följa utvecklingen i delningsekonomin till stor del bör kunna ske inom ramen för myndigheternas ordinarie omvärldsbevakning, bedömer utred- ningen att även uppdraget med att följa delningsekonomins utveckling ryms inom myndigheternas befintliga budgetramar.

Om emellertid ett resurstillskott trots allt skulle bli aktuellt gör utredningen, i finansieringsfrågan, ingen annan bedömning än den Utredningen om framtidens stöd till konsumenter fann rimlig i samband med förslaget att inrätta den verksamhet som nu är Hallå konsument. Då konstaterades att det inte gick att finansiera en central, statlig, kompetent och rikstäckande konsumentinforma- tion på annat sätt än genom ökade förvaltningsanslag.5

10.2.3Övriga konsekvenser

När det gäller frågor med koppling till små företags verksamhets- förutsättningar kan konstateras att en fungerande delningsekonomi på sikt kan stimulera nyföretagande. De befintliga förtagen, små eller stora, kan utmanas av delningsekonomiska verksamheter. Ut- redningen menar att näringsverksamhet i delningsekonomin ska ske på samma villkor som gäller för annan näringsverksamhet. Ut- redningens förslag innebär dock inga direkta konsekvenser för kon- kurrensförhållandena och företagens förutsättningar. Det är där- emot ett område som kan bli aktuellt att studera närmare i den föreslagna uppföljningen, främst i den del där Konkurrensverket medverkar.

Utredningen ser inga direkta konsekvenser av förslagen i de delar som avser den kommunala självstyrelsen eller för brottslig- heten och det brottsförebyggande arbetet. Emellertid bör noteras att en förbättrad användarinformation kan minska risken för skatte- fel. Utredningen ser inga konsekvenser av förslagen för jämställd- heten mellan kvinnor och män. När det gäller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen bör endast konstateras att en ökad

5 SOU 2012:43, s. 283 f.

303

Bilaga 1

SOU 2017:26

Bakgrund

Mycket tyder på att företeelsen där privatpersoner erbjuder till- gångar genom bl.a. uthyrning eller försäljning, delar på ägandet eller användningen av en tillgång eller utför tjänster åt varandra, är i stark framväxt. Utvecklingen har främjats av en ökad användning av internet och digitala innovationer, vilket gett etablerade företag och nya entreprenörer fler affärsmöjligheter, försäljningskanaler och marknadsföringsytor. På efterfrågesidan har utvecklingen bl.a. inneburit ett större utbud, mer och lättillgängligare information och nya sätt att köpa och konsumera varor och tjänster. Vidare har utvecklingen av sociala medier lett till möjligheter att organisera sig på nya sätt för att utbyta allt från bilder till åsikter, och för att samla sig kring gemensamma intressen. Ett framträdande uttryck för denna utveckling är de senaste årens framväxt av bl.a. webb- platser och mobilapplikationer som möjliggör och underlättar för privatpersoner att i större utsträckning sälja, hyra ut, låna ut, ge bort, samäga, och samnyttja materiella och finansiella tillgångar, eller erbjuda tjänster. Ofta är motparter eller medparter andra privat- personer men de kan också vara företag eller offentliga aktörer. Utvecklingen går ofta under namnet ”delningsekonomi” eller ”nyttjandeekonomi”, men beroende på sammanhang förekommer även ”kollaborativ ekonomi” eller ”kollaborativ konsumtion”.

Europeiska kommissionen har inom ramen för meddelandet om den inre digitala marknaden (COM [2015] 192) och meddelandet om en strategi för en inre marknad för varor och tjänster (COM [2015] 550) aviserat en europeisk agenda för delningsekonomin. Agendan kommer att inkludera riktlinjer för tillämpningen av befint- lig EU-lagstiftning och bedömningar av om och i så fall hur even- tuella luckor i lagstiftningen bör hanteras.

Behovet av en utredning

Delningsekonomin

Företeelsen där privatpersoner, inte sällan med hjälp av internet- baserade modeller, bl.a. säljer, hyr ut och samäger tillgångar eller erbjuder tjänster beskrivs ofta som omvälvande och positiv såväl för medborgare och näringsliv som för samhället i stort. Som

306

SOU 2017:26

Bilaga 1

nämnts ovan handlar det för köparna bl.a. om en ökad valfrihet, lägre priser och möjligheter till fler och mer varierade lösningar för användning och ägande, men också om möjligheter att konsumera mer hållbart. Utvecklingen innebär också möjligheter för både enskilda individer och företag att tjäna och spara pengar. När det gäller samhället i stort brukar det bl.a. framhållas att utvecklingen bidrar till att varor och tjänster tillgängliggörs för grupper som annars inte skulle ha råd med dem, att den främjar en miljömässigt mer hållbar konsumtion genom att resursallokeringen blir bättre när existerande produkter används av allt fler och under längre tid och att den sociala sammanhållningen, innovationen och konkurrensen ökar.

Bland de utmaningar som pekats ut finns bl.a. frågor som rör olika marknadsaktörers rättigheter och skyldigheter, förutsättning- arna för tillsyn och tillgången till tvistlösning. På arbetsmarknadens område finns en oro att utvecklingen kan medföra att en ny arbets- marknad växer fram som inte kännetecknas av samma villkor och skydd som gäller på den etablerade arbetsmarknaden. En annan fråga som lyfts fram rör skattesystemet och risken för framväxt av en svart eller grå sektor. Också frågan om under vilka förutsätt- ningar utvecklingen leder till en mer miljömässigt hållbar kon- sumtion diskuteras.

Eftersom företeelsen är förhållandevis ny saknas tillräcklig kun- skap om dess utveckling, liksom om dess möjligheter och konse- kvenser i övrigt.

Inblandade marknadsaktörers rättigheter och skyldigheter

Inom ramen för den s.k. delningsekonomin är ofta både den part som erbjuder och den part som accepterar ett erbjudande en privat- person, till skillnad från situationen på traditionella konsument- marknader, där den ena parten är konsument och den andra närings- idkare. Inom ramen för de internetbaserade modeller som tas fram för att möjliggöra eller underlätta transaktionerna erbjuds dock ofta viktiga stödfunktioner för användarna, t.ex. användarvillkor, sökfunktioner, prisinformation, prisförslag, betalningssystem, tvist- lösningsmekanismer och verktyg för deltagarna att ge omdömen om varandra. Många funktioner har till syfte att skapa en miljö som ger

307

Bilaga 1

SOU 2017:26

deltagarna trygghet och skydd. Det finns olika intäktsmodeller, t.ex. prenumerationer, medlemskap, försäkringsförsäljning, avgifter av olika slag eller provision. En del aktörer bidrar i stor utsträck- ning i anslutning till transaktionen genom att t.ex. utforma erbju- danden och avtal och sätta priser, andra tillhandahåller i princip bara ett forum för kontakter. I de olika modellerna varierar också bredden på produktutbudet.

Företeelsen väcker frågor om vilken rättslig ställning de olika marknadsaktörerna har i samband med transaktionen och därmed vilka rättigheter och skyldigheter som gäller. Oaktat olika aktörers ställning i arbetsrättsligt hänseende, som kan göras gällande av rätts- tillämpningen, finns skäl att analysera och värdera användares rättig- heter och skyldigheter i t.ex. avtals-, marknadsförings- och produkt- säkerhetshänseende. När det gäller de internetbaserade modellerna kan situationen kompliceras av att flera av de stora aktörerna är globala och att många transaktioner, åtminstone för vissa pro- dukter eller tjänster, sker mellan deltagare i olika länder. De juridiska frågor som aktualiseras kan exempelvis röra förmögenhets- rätt, konsumenträttsliga delar av marknadsrätten och produkt- säkerhet samt frågor om lagval och domsrätt.

Uppdraget

Den s.k. delningsekonomin har många fördelar för såväl enskilda individer som företag och samhället i stort. Det är dock inte tydligt om dagens system för att tillvarata konsumenters och enskildas rättigheter är tillräckligt i ljuset av de förändringar som sker. För att få ett bättre kunskapsunderlag, bl.a. mot bakgrund av den snabba utvecklingen, ger regeringen en särskild utredare i uppdrag att

göra en beskrivande kartläggning av olika modeller som möjlig- gör eller underlättar transaktioner där privatpersoner säljer, hyr ut, lånar ut eller ger bort materiella eller finansiella tillgångar, samäger eller samnyttjar sådana tillgångar eller erbjuder tjänster,

analysera olika användares roller och rättsliga ställning vid sådana transaktioner,

308

SOU 2017:26

Bilaga 1

resonera kring om befintlig lagstiftning är ändamålsenlig eller om det finns eventuella behov av författningsändringar, såväl nationellt som inom EU, framför allt i fråga om förmögenhets- rätt, konsumenträttsliga delar av marknadsrätten, produkt- säkerhet, tillsyn och tvistlösning och

bedöma om det finns behov av andra åtgärder för att främja en positiv utveckling, exempelvis när det gäller information eller samarbete mellan olika samhällsaktörer.

Utredaren ska inte resonera kring behov av författningsändringar vad avser den arbetsrättsliga regleringen. Utredaren ska inte lämna författningsförslag och inte heller föreslå någon ny myndighet.

Konsekvensbeskrivningar

Utredaren ska i sina resonemang och bedömningar analysera och redovisa konsekvenser för de berörda i enlighet med de bestämmelser som gäller för förslag enligt kommittéförordningen (1998:1474).

Uppdragets genomförande och redovisning

Utredarens arbete ska bedrivas i dialog med berörda myndigheter, företag, organisationer, forskare, och övriga intressenter.

Genomförandet av uppdraget ska ske i dialog med utredningen om anpassning till nya förutsättningar för taxi och samåkning (dir. 2015:81) och andra relevanta utredningar.

Utredaren ska beakta hur Europeiska kommissionen behandlar frågan, särskilt inom ramen för det pågående arbetet med inremark- nadsstrategin för varor och tjänster och strategin för den digitala inre marknaden, liksom utifrån meddelandet om en cirkulär eko- nomi. Utredaren ska även beakta erfarenheter från andra länder och internationella organisationer. Exempel på länder som uppmärk- sammat utvecklingen och tagit övergripande initiativ är Danmark och Storbritannien. Också OECD intresserar sig för utvecklingen.

309

Bilaga 2

Bilaga 2. Förteckning över delningsekonomiskaplattformar

I Tabellen beskrivs plattformar i delningsekonomin som användes i Sverige hösten 2016. Listan är inte fullständig men ger en bild av vilka typer av plattformarsom finns och inom vilka verksamhets‐ områden.

A.Transporttjänster såsom budtjänster, tyngre transporter, samåkning, lån eller hyra av fordon etc.

Aktör/webbsida	Översikt	Verksamhetstyp
Baghitch AB	Förmedling av person‐ och	Kommersiell
	godstransporter mellan privatpersoner.	Provisionsbaserad
556962‐4173	Säte i Sverige.	Verksamhetsområde är
		Sverige.
CargoSpace24 AB	Förmedling av överskott i	Kommersiell
	transportkapacitet i Europa.	Köparen betalar motsvarande
556899‐7703	Säte i Sverige.	5 Euro per uppdrag i
		förmedlingsavgift. Priset för
		transporttjänsten regleras
		mellan parterna. Vänder sig till
		målgrupp i Sverige men som
		vill ha transporter förmedlade
		inom Europa.
Heetch.com/se	En samåknings‐ eller taxitjänst liknande	Kommersiell, multinationell.
	Uber‐POP. Säte i Frankrike men med	Betalning sker genom
	representation i flera länder.	”donation”, med vilket avses
		en ersättning som kunden
		bestämmer varje enskilt fall.
Freelway AB	Förmedling av och gods‐ och	Kommersiellt bolag med
	personatransporter mellan	Sverige som
556958‐4872	privatpersoner (Freelway GO) och	verksamhetsområde.
	mellan andra aktörer, t.ex. företag och
	kommuner (Freelway HIT).
	Säte i Sverige.
GoMore	Förmedling av samåkning och	Kommersiellt bolag,
	uthyrning av privata bilar.	Primärt Norden men även
5164096264 (DK)	Säte i Danmark.	hemsidor på engelska,
		spanska och franska.
Mobilsamåkning	Webbportal och app där privatpersoner	Kommersiell genom AB, men
	erbjuder samåkning mot betalning	med tydliga ideella bisyften.
Mobilsamåkning AB	företrädesvis i glesbygd. Säte i Sverige.	Verksamhet inom begränsade
		Verksamhet inom begränsade
556893‐9705		geografiska områden i Sverige.

Packbud Nordic AB	Förmedling av transporttjänster.	Kommersiell.
	Säte i Sverige.	Sverige som
556899‐1193		verksamhetsområde.
		Auktionsförfarande där

311

Bilaga 2

SOU 2017:26

		transportörer bjuder på
		specificerade
		transportuppdrag via e‐post.
		Plattformen tar ut
		serviceavgift av beställaren.
Roadmate.se	Förmedling av samåkning mellan	Drivs av kommersiellt bolag
	privatpersoner. Bakom tjänsten står	men oklart om tjänsten kostar
Hertz Sverige AB	biluthyrningsföretaget Hertz Sverige	pengar. Ev. kostnad för resa
	AB.	regleras mellan parterna och
556601‐7843		anges när resan erbjuds via
		plattformen. Vänder sig till
		användare i Sverige.
Sambil	Förmedling av bilhyra mellan	Ideell förening, medlemskap
	privatpersoner via hemsida och med	kostar 120 kronor per år.
	standardavtal, som föreningen	Hyran avtalas mellan parterna
	tillhandahåller.	och uppgår till ett belopp
		mellan 17 och 37 kronor per
	Säte i Sverige.	mil beroende på fordon.
		Självkostnadspris enligt
		Konsumentverkets bilkalkyl
		ska vara vägledande. Det är
		inte tillåtet för medlemmarna
		att ta betalt utöver den
		schablonmässigt beräknade
		självkostnaden.
Snappcar	Förmedling av bilhyra mellan	Kommersiell,
Flexidrive Sverige AB	privatpersoner.	provisionsbaserad,
Flexidrive Sverige AB	Startats av två svenska entreprenörer	multinationell, men det
	Startats av två svenska entreprenörer	svenska dotterbolaget
556839‐4992	under firma Flexidrive Sverige AB. År	bedriver enbart verksamhet i
	2014 gick Schibstedt Growth in som	Sverige.
	ägare. År 2015 köptes bolaget upp av
	nederländska SnappCar, som är en
	liknande men betydligt större aktör.
Skjutsgruppen.nu	Förmedling av samåkning mellan	Ideell förening med Sverige
	privatpersoner.	som verksamhetsområde.
	Svensk förening.
	Förmedling av taxitjänster,	Multinationell Kommersiell
Uber Sweden AB	”samåkning” och leveranser. Även	Provisionsbaserad
	yrkesmässig taxiverksamhet med s.k.
556911‐8259	egenanställning. Officiellt: Teknisk
	support för webbaserade on‐
	demandtjänster. Huvudkontor i USA
	men dotterbolag i flera länder.
Urb‐it AB	Förmedling av budtjänster för	Kommersiell, med geografisk
	hemleverans av varor från anslutna	marknad f.n. i Stockholms
556959‐9755	butiker. ”Urbern” cyklar, går eller åker	centrala delar och närförorter.
	kollektivt.	Standardiserade ersättningar
		Standardiserade ersättningar
	Säte i Sverige.	till ”urbers”.

312

SOU 2017:26

Bilaga 2

B. Hyra eller lån av annan lös egendom än fordon såsom kläder, verktyg och maskiner

Aktör/webbsida	Översikt	Verksamhetstyp
Cykelbiblioteket	Lånar ut lådcyklar, elcyklar, elassisterade	Ideell och lokal verksamhet
	lastcyklar. Finns i Malmö. Kostnadsfritt för
(finns även	boende i Malmö och kranskommunerna.
lådcykelpooler	Ekonomiskt stöd från Trafikverket.
och liknande på
olika ställen i
landet)
Cykelköket i	Kostnadsfri gör‐det‐själv‐verkstad för alla	Ideell och lokal verksamhet.
Göteborg	som behöver laga eller serva sin cykel. Även
	återvinningscentral för kasserade och
(finns även	övergivna cyklar och cykeldelar. Samarbetar
Cykelkök eller	med hyresvärdar och med Studiefrämjandet i
motsvarigheter i	Göteborg. Fysisk lokal, ej webbaserad
Malmö,	plattform.
Jönköping,
Uppsala, Solna,
etc.)
Delbar AB	Förmedling av lån och hyra av lös egendom	Kommersiell genom AB.
	och tjänster mellan privatpersoner. Säte i	Svensk plattform för
556946‐5486	Sverige. Tjänsten uppges vara gratis att	lån/hyra lokalt.
	använda.
Gratisbutiken i	Verksamhet med byte av allehanda föremål	Ideell och lokal verksamhet.
Majorna	som bedrivs i lokaler som Familjebostäder	Oklar organisationsform,
	tillhandahåller kostnadsfritt. Fysisk lokal, ej	men personalen uppges
	webbaserad marknadsplats.	arbeta utan ersättning.
Gratisbutiken i	Liknande verksamhet som Gratisbutiken i	Ideell och lokal verksamhet.
Högsbo	Majorna. Bedrivs inom lokala
	hyresgästföreningen Riddarstigen i Göteborg.
(finns flera	Marknadsförs via lokala hyresgästföreningens
liknande på olika	hemsida som ”områdets begagnatbutik”.
ställen i landet)
Fritidsbanken	Ett bibliotek för fritidsutrustning. Inga	Ideell verksamhet med
	avgifter tas ut och ingen ersättning ges när	ursprung i Deje, Värmland.
	begagnade föremål lämnas in. Modellen	Finns nu på ett tiotal orter
	påminner om Gratisbutikerna.	främst i sydvästra Sverige.
	Förmedling via butiker, ej webbplats.
	Sociala inslag, personer erbjuds arbetsträning
	och kommuner och Svenska kyrkan stöttar
	verksamheten. Ambition att expandera till
	fler kommuner.
Grannsaker AB	Förmedling av lån/hyra av lös egendom	Kommersiell genom AB
	mellan privatpersoner.	Svensk plattform, lån/hyra
559023‐3887	Säte i Sverige.	sker främst lokalt.
		Marknadsförs som
		avseende lån, men
		möjlighet finns att ta betalt
		(hyra)

313

Bilaga 2

SOU 2017:26

Hygglo	App för att hyra och hyra ut prylar samt	Kommersiell,
	betalningslösning för detta.	provisionsbaserad.
	Säte i Sverige.	Tillhandahållaren betalar
		avgift.
Klädbytardagar	Arrangemang av Klädbytardagar arrangeras	Ideell verksamhet, lokal
eller ”Öppen	lokalt i olika delar av landet. Svenska	delning.
garderob”	Naturskyddsföreningen är en av flera
	samordnare, en årlig dag över hela landet, se:
	http://www.naturskyddsforeningen.se/kladb
	yten2016. Även via:
	http://www.kladbytardag.nu/ och lokala
	Facebook‐grupper. Inget fysisk säte.
Klädoteket	Uthyrning av kläder och accessoarer till både	Kommersiell, medlemskap
Ekonomisk	privatpersoner och	mot avgift. Lokal
förening	verksamheter. Privatpersoner tecknar en	verksamhet.
	prenumeration mot månadsavgift 200‐800
769628‐7841	kronor per månad beroende på omfattning.
	Förmedling via butik i Göteborg, ej
	webbplats.
Lånegarderoben	Uthyrning av kläder, men marknadsförs som	Ideell förening som
	lån. Avgiften är 100 kronor per plagg.	bedriver lokal verksamhet i
Kulturföreningen	Förstörda eller förkomna plagg ersätts av	Stockholm.
Kreativet	kunden. Stockholm genom s.k. Pop‐ups vid
802449‐3291	angivna tidpunkter. Förmedling via butik, ej
	webbplats.
Rentl AB	Förmedling av uthyrning av lös egendom	Kommersiell,
	såsom verktyg och maskiner mellan	Provisionsbaserad
559002‐7388	privatpersoner	Svensk plattform för
	Säte i Sverige.	lån/hyra lokalt.
		Provision: 10 % av hyran
		dock minst 20 kronor och
		högst 500 kronor.
Retoy	Leksaksbytarbazaar. Arrangerar	Socialt företag med
	leksaksbytaraktiviteter på förskolor,	verksamhet över hela
	festivaler, marknadsdagar, fritidshem,	Sverige.
	bibliotek etc. på olika ställen i Sverige. Socialt
	företag som samarbetar med Blocket och ett
	antal andra företag, kommuner och
	organisationer. Säte i Sverige.
Streetbank	Internationellt webbaserat nätverk via vilket	Ideell verksamhet
	allmänheten kan skänka bort eller låna ut	Internationell plattform för
Brittisk ideell	föremål av alla slag såsom verktyg, kläder och	lokal delning
organisation	hushållsredskap, men även arbetskraft
registrerad	(skills). Medlemskap tecknas kostnadsfritt via
under Charity	webbplatsen, dock krävs att den sökande
no. 1159505	erbjuder minst ett föremål till skänks eller för
	gratis utlåning. Det förutsätts också att
	användarna inte tar betalt av varandra.

314

SOU 2017:26

Bilaga 2

SwingaBazaar	Förmedling av lån och hyra av lös egendom.	Kooperativt ägd app.
	Säte i Sverige.	Svensk plattform för
		lån/hyra lokalt.

Swop Shop	Klädbytesbutik, byte av kläder mellan	Ideell och lokal verksamhet.
	privatpersoner.
	Bedrivs i butik i Malmö, ej via webbplats.
	Varor prissätts utifrån valutan ”gröna
	hjärtan” och värderas utifrån kvalitet, skick
	och ursprungligt pris. Ett grönt hjärta är f.n.
	värt 20 kronor.
The Wardrobe	Klädbibliotek. Lokalt förankrad verksamhet i	Ideell förening för lokalt
	Borås.	delande.
802474‐8652	Medlemskap med ”lånekort” krävs och kostar
	300 kronor för tre månader. Fysisk lokal, ej
	webbaserad plattform.
Toolpool	Kostnadsfri utlåning av verktyg i anslutning	Utlåning är kostnadsfri,
	till kommersiell verksamhet med järnhandel	men verksamheten bedrivs
Handyman Store	under firma Malmö Järnhandel. Fysisk lokal	i kombination med
i Malmö AB	men verktyg bokas digitalt via en Facebook‐	kommersiell järnhandel och
	sida.	framstår som en del i
556842‐4302		marknadsföringen.

Verktygsbibblan	Facebook‐grupp där privatpersoner	Ideell verksamhet. Lokal
	kostnadsfritt kan låna verktyg av varandra.	delning. Förmedling sker via
		Facebook. Webbplats
		saknas

C.Småtjänster utom samåkning, såsom barnpassning, trädgårdsarbete, städning, snöskottning etc.

Aktör/webbsida	Översikt	Verksamhetstyp
Buddler AB	Marknadsplats för ”matchning av	Kommersiell, förmedling
	människors behov”, kan vara i form av	främst lokalt.
559028‐6513	tjänster, saker eller samarbeten.
	Matchning genom budgivning. Användare
	kallas ”buddlare”. Säte i Sverige.
Care.com	Förmedling av hushållsnära tjänster mellan	Kommersiell, bygger på
	privatpersoner. Grundmedlemskap med	medlemskap. Tyskt företag
Care.com Europe	”grundfunktioner” är kostnadsfritt.	som är verksamt i ett tiotal
GmbH	Premiummedlemskap kostar och ökar	EU‐länder samt
	chanserna att finna en motpart. Säte i	Nordamerika. Hemsida finns
	Tyskland.	i respektive språkversion,
		även svenska.
Grannar.se	Webbaserad portal för småtjänster såsom	Kommersiell,
	hundpassning, städning etc. Vänder sig till	Provisionsbaserad, lokal
City Gate AB	både privatpersoner och företag. En del	tjänsteförmedling.
	funktioner är gratis,andra kostar. Säte i
556550‐1201	Sverige.

315

Bilaga 2

SOU 2017:26

Happy Tail AB	Nätverk för hundägare som förmedlar	Kommersiell,
	sociala kontakter och enklare hundtjänster	Provisionsbaserad, lokal
556868‐3667	som t.ex. hundvakt. Säte i Sverige.	tjänsteförmedling

Hinnerdu.se	Förmedling av hushållsnära tjänster mellan	Kommersiell,
	privatpersoner. Säte i Sverige.	provisionsbaserad, lokal
		tjänstförmedling.
Instawork AB	Förmedling av enklare tjänster mellan	Kommersiell,
	privatpersoner.	provisionsbaserad,
556968‐4516	Uppdragstagarna kallas ”workers”. Bolaget	tjänsteförmedling lokalt
	drar ersättning från uppdragsgivarens
	konto. Säte i Sverige.
Taskrunner AB	Förmedling av enklare tjänster mellan	Kommersiell,
	privatpersoner.	provisionsbaserad,
556933‐7016	Uppdragstagarna kallas ”runners”.	tjänsteförmedling lokalt
	Uppdragstagaren betalar 10‐15 % i
	provision.
	Säte i Sverige.
Timevillage	Svenskt företag som driver ett	Drivs i kommersiell form,
	internationellt nätverk för utbyte av	valutan är utbyte av tid,
Time Village AB	tjänster av allehanda slag såsom att lära ut	oklart om det kostar något
	språk, laga mat, fixa punktering etc.	att använda tjänsten. Byte av
556992‐1496	Marknadsförs som ”ett community där	tjänster lokalt – primärt i
	människor möts, hjälper varandra och lär	Stockholm men även på
	sig nya saker”. En tidsbank där man ger	andra håll.
	och får tjänster per timme. Säte i Sverige.
Yepstr AB	Förmedling av enklare tjänster mellan	Kommersiell,
	privatpersoner. Riktar sig till ungdomar	Provisionsbaserad,
556997‐9817	mellan 15 och 21 år som	tjänsteförmedling lokalt
	tjänsteleverantörer (s.k. ”yeppar”). Säte i
	Sverige.
D. Finansiella tjänster, t.ex. crowdfunding

Aktör/webbsida	Översikt		Verksamhetstyp
Fundedbyme	Multinationell crowd fundingtjänst där privatpersoner		Kommersiell med
	kan ekonomiskt stödja allehanda typer av projekt,		internationell
	innefattar både equity crowdfunding till		verksamhet.
	entreprenörer och donationsbaserad crowdfunding.
	Säte i Sverige.
Gofundme	Crowd fundingtjänst där privatpersoner och		Kommersiell,
	organisationer kan stödja sociala projekt, välgörenhet		internationell
	men även kommersiella projekt. Säte i USA.
Kickstarter	Crowd fundingtjänst där privatpersoner kan		Kommersiell,
	ekonomiskt stödja allehanda typer av projekt främst		internationell
	inom konst, design, film och musik. Säte i USA.

316

SOU 2017:26

Bilaga 2

	E. Mat, logi m.m.

Aktör/webbsida		Översikt	Verksamhetstyp
Airbnb Denmark ApS		Förmedling av korttidsboende mellan	Kommersiell,
		privatpersoner. Amerikanskt bolag men nu	Provisonsbaserad,
DK 34209944		dotterbolag i flera länder.	internationell.
	Airdine AB	App för förmedling av middagsupplevelser	Kommersiell,
556993‐0323		hemma hos privatpersoner. Säte i Sverige.	Provisionsbaserad,
556993‐0323			multinationell
			verksamhet

Behomm		Plattform för hembyten för ”creatives and	Kommersiell,
		design lovers”. Endast screenade och	internationell
		designgodkända boenden läggs upp på
		plattformen. Säte i Spanien. Endast för
		medlemmar. Dessa betalar en årsavgift till
		plattformen. Inga pengautbyten mellan
		privatpersonerna.
Couchsurfing.com		Förmedling av enklare kostnadsfri övernattning	Tidigare ideell
		hos privatpersoner. Gästande ”surfers”	organisation men
		förväntas upplåta sängplats åt andra ”surfers”,	drivs sedan 2011
		bygger på bytesrelationer men inte	som amerikansk ”B
		nödvändigtvis direkutbyte. Säte i USA.	(Benefit)
			corporation”.
			Användare betalar
			ej.
			Internationell
Flipkey.com		Tjänst liknande Airbnb.	Kommersiell,
Ingår i			provisionsbaserad,
TripAdvisorkoncernen		Säte i USA.	internationell
tillsammans med
andra webbplatser
som
Holidaylettings.com
och Niumba.com.
Hollidaylettings.com		Tjänst liknande Airbnb och Flipkey.	Kommersiell,
Ingår i			provisionsbaserad,
TripAdvisorkoncernen		Säte i Storbritannien.	internationell.
Globalfreeloaders.com		Förmedling av enklare, kostnadsfri	Ideell
		övernattning hos privatpersoner. Gäster	Användare betalar
		förväntas upplåta sängplats till andra i samma	ej
		utsträckning som de nyttjar andras sängplatser.	Internationell
		Oklart var det startats.
Handiscover		Förmedling av korttidsboende för	Kommersiell,
		funktionshindrade – matching av anpassade	internationell
Handiscover Sweden		privatboenden världen över (men även hotell).
AB		Säte i Sverige.
559010‐9228

317

Bilaga 2

SOU 2017:26

Hoffice	Plattform för att arrangera tillfälliga	Ideellt nätverk,
	gemensamma kontor i privatpersoners hem.	användare betalar
	Arbetspassen och formen är arrangerad på ett	ej. Multinationellt.
	visst sätt. Bygger på utbyte men inte
	nödvändigtvis direkt utbyte. Lokala Hoffice‐
	grupper arrangeras via Facebook‐grupper.
	Kostnadsfritt. Startats i Sverige men finns nu
	lokala Hoffice‐grupper världen över.
Homeaway.se	Förmedling av semesterbostäder mot hyra	Kommersiell,
	liknande Aibnb.	uthyraren betalar
		för tjänstepaket,
	Från Tyskland, tillhandahåller webbplattformar	multinationell
	i flera nationella domäner.	verksamhet.
Hospitalityclub.org	Förmedling av kostnadsfri övernattning hos	Ideell, användare
	privatpersoner. Marknadsförs som världens	betalar ej.
	största ”gästfrihetsorganisation”. Webbplatsen	Internationell
	finns i svensk version som en av få
	multinationella.

Trustroots	Förmedling av enklare kostnadsfri övernattning	Ideell,
	hos privatpersoner. Från början för liftare men	Användare betalar
Trustroots Foundation	nu för alla.	ej
	Säte i England.	Internationell
9flats.com	Tjänst liknande Airbnb och Flipkey. Förmedling	Kommersiell,
	av privatboende i Europa.	provisionsbaserad,
	Säte i Storbritannien.	internationell.
	Säte i Storbritannien.
F. Övriga tjänster

Aktör/webbsida	Översikt	Verksamhetstyp
Co‐grow	Förmedling som matchar odlingsintresserade i	Ideell
	lägenhet med villaträdgårdar i närområdet.	Verksamhet i
	Oklar associationsform, säte i Stockholm.	Stockholmsområde
		t
Landsharesweden	Forum för personer som vill låna en markyta	Ideell
	för odlingsändamål och personer som har	För delning i
	markytor att låna ut. Oklart vem som driver	Sverige
	plattformen.
Mooringo	App för förmedling av hamnplatser för	Kommersiell
	fritidsbåtar när de inte används av	Internationell
Mooringo AB	innehavaren. Hemsida på flera språk.	verksamhet
559026‐9113	Säte i Sverige.

318

SOU 2017:26

Bilaga 2

Swiftcourt AB	Förmedling av elektroniska avtal för	Kommersiell
556941‐2959	transaktioner i delningsekonomi m.m.	Internationell
556941‐2959	Kan betecknas som en stödtjänst till
	Kan betecknas som en stödtjänst till
	delningsekonomiska transaktioner och avtal
	via Blocket m.fl.
	Skapar digitala kontrakt, som privatpersoner
	kan använda för att skicka till motparten via e‐
	post. Kontrakten kan förhandlas och signeras
	mellan parterna digitalt.
	Huvudkontor i Köpenhamn, Danmark.
	Webbsidan finns i flera nordiska
	språkversioner samt på engelska.
Wwoof	Plattform som matchar människor som vill bo	Kommersiell och
Wwoof Sverige	och arbeta på ekologiska gårdar med	Ideell
	värdar på ekologiska gårdar. Finns över hela	Internationell
Federation of Wwoof	världen över. Medlemmar betalar
organisations (FoWo)	medlemskap för att kunna använda tjänsten.
	Internationell federation som drivs som bolag
	samlar flertal nationella Wwoof‐
	organisationer. Wwoof Sverige drivs som
	ideell förening.
Äktavara ‐	En ideell medlems‐ och konsumentförening	Ideell
fruktförmedlingen	som driver frågor om bättre matkvalitet. På	Verksamhet i
	hemsidan finns bl.a. funktionen	Sverige
	”fruktförmedlingen” där fallfrukt förmedlas
	via t.ex. kartsökning. Syftet är främst att
	nyttiggöra fallfrukt, som annars går till spillo.
	Svensk förening.

319

Bilaga 3

Underlag för frågor i kvantitativ studie av befolkningens erfarenheter av delningsekonomiska transaktioner, hösten 2016

Intro:

Detta är en undersökning om en framväxande sektor som kallas Delningsekonomi. Vi kommer i undersökningen prata mycket om delningstjänster, och med det menar vi att man som privatperson sålt/köpt, hyrt/hyrt ut, lånat/lånat ut, eller bytt saker, bostad, fordon eller tjänster med varandra antingen via en webbplats/app/sociala medier eller en fysisk plats.

Exempel på webbplatser och appar som gör det möjligt för privatpersoner att få kontakt med varandra är AirBnb (hyra eller hyra ut bostad), UberPop (köra eller vara passagerare),SnappCar (hyra /hyra ut privat bil), Rentl (hyra/hyra ut saker), Yepstr (utföra småtjänster eller få dem utförda). Många fler exempel finns. Fysiska platser kan vara verktygspooler, klädbibliotek eller bytesmarknader för fritidsutrustning eller leksaker.

Erfarenhet av delningstjänster

Samtliga

Multi

Fråga 1. Har du någon gång, som privatperson, sålt/köpt, hyrt/hyrt ut, lånat/lånat ut eller bytt varor eller tjänster med annan privatperson, via en webbplats/app/sociala medier eller en fysisk plats? Flera svar möjligt.

1.Ja, har köpt eller sålt begagnade varor

2.Ja, har tillfälligt hyrt/hyrt ut eller bytt bostad/fritidshus

3.Ja, har samåkt, hyrt eller hyrt ut privat bil

4.Ja, annat, nämligen:

5.Nej, har inte gjort något av ovanstående (exclusive)

6.Vet ej (exclusive)

Samtliga

Multi

Fråga 1a. Har du under de senaste två åren gjort något av följande, via en webbplats eller mobilapp?

Flera svar möjligt. [Roteras]

1.Avtalat med andra privatpersoner att samåka i din bil

2.Hyrt ut eller lånat ut din bil till en privatperson

3.Hyrt ut eller lånat ut din båt till en privatperson

4.Hyrt ut din bostad eller fritidsbostad till en privatperson

5.Hyrt ut eller lånat ut saker såsom verktyg, trädgårdsredskap, fritidsutrustning, kläder eller andra föremål till privatpersoner

6.Fått kontakt med privatpersoner som övernattat hemma hos dig

7.Fått kontakt med privatpersoner som suttit och arbetat hemma hos dig

8.Utfört tjänster som trädgårdsarbete, reparationer, datorhjälp, barnpassning, bärhjälp eller andra småtjänster åt privatpersoner

9.Transporterat saker åt privatpersoner

10.Ordnat måltider hemma hos dig åt privatpersoner

11.Bidragit med finansiering (crowdfunding)

321

Bilaga 3

SOU 2017:26

12.Annat, nämligen:

13.Nej, har inte gjort något av ovanstående (exclusive)

14.Vet ej (exclusive)

OM 1‐12 FRÅGA 1a

Single

Fråga 1b. Hur många gånger har du under de senaste två åren gjort följande?

Lista med val gjorda i fråga 1a, grid Ingen gång

1‐3 gånger 4‐6 gånger 7‐10 gånger

Fler än 10 gånger Vet ej

Samtliga

Multi

Fråga 2a. Har du under de senaste två åren gjort något av följande, via en webbplats eller mobilapp?

Flera svar möjligt. [Roteras]

1.Avtalat med andra privatpersoner att samåka i deras bil

2.Hyrt eller lånat bil av en privatperson

3.Hyrt eller lånat båt av en privatperson

4.Hyrt bostad eller fritidsbostad av en privatperson

5.Hyrt eller lånat saker såsom verktyg, trädgårdsredskap, fritidsutrustning, kläder eller andra föremål av privatpersoner

6.Fått kontakt med privatpersoner som du övernattat hemma hos

7.Fått kontakt med privatpersoner som du kunnat sitta och arbeta hemma hos

8.Köpt eller fått utfört tjänster som trädgårdsarbete, reparationer, datorhjälp, barnpassning, bärhjälp eller andra småtjänster av privatpersoner

9.Köpt transporter av saker av privatpersoner

10.Deltagit i måltider hemma hos privatpersoner

11.Fått bidrag till finansiering (crowdfunding)

12.Annat, nämligen:

13.Nej, har inte gjort något av ovanstående (exclusive)

14.Vet ej (exclusive)

OM 1‐12 FRÅGA 2a

Single

Fråga 2b. Hur många gånger har du under de senaste två åren gjort följande?

Lista med val gjorda i fråga 2a, grid

Svarsalt

Ingen gång

1‐3 gånger

4‐6 gånger

7‐10 gånger

Fler än 10 gånger

Vet ej

322

SOU 2017:26

Bilaga 3

Samtliga

Multi

Fråga 3. Har du under det senaste två åren, som privatperson, registrerat dig som användare på en webbplats eller app där man kan få kontakt med andra privatpersoner för något av följande? Flera svar möjligt.

Ja, på webbplats/app för... [Roteras]

1.Samåkning

2.Hyra eller lån av bil

3.Hyra eller lån av båt

4.Hyra boende/fritidsboende

5.Hyra eller lån av saker såsom verktyg, trädgårdsredskap, fritidsutrustning, kläder eller andra föremål av privatpersoner

6.Övernatta hemma hos en privatperson

7.Att sitta och arbeta hemma hos varandra

8.Tjänster såsom trädgårdsarbete,reparationer, datorhjälp, barnpassning, bärhjälp eller andra småtjänster

9.Transport av föremål

10.Måltider hemma hos privatpersoner

11.Finansiering (crowdfunding)

12.Annan webbplats/app, nämligen:

13.Nej, har inte registrerat mig som användare på något av ovanstående (exclusive)

14.Vet ej (exclusive)

Samtliga

Fråga 4. Har du använt någon av nedanstående tjänster eller någon liknande tjänst, för att som privatperson, sålt/köpt, hyrt/hyrt ut, lånat/lånat ut eller bytt varor eller tjänster med annan privatperson någon gång under de senaste två åren? Fler svar möjligt

[Roteras]

1.Blocket ‐> om endast blocket och/eller tradera, Screenas ut efter 200 inkomna svar

2.Tradera ‐> om endast blocket och/eller tradera, Screenas ut efter 200 inkomna svar

3.Airbnb

4.Uberpop

5.AirDine

6.Skjutsgruppen

7.Fritidsbanken

8.Snappcar

9.Taskrunner

10.Instawork

11.Yepstr

12.Rentl

13.Delbar

14.Couchsurfing

15.Mobilsamåkning

16.Bytesmarknad på fysisk plats

17.Facebook‐grupp, exempelvis köpa‐sälja/byta/låna‐grupper

18.Annan, nämligen:__________

19.Annan, minns ej

323

Bilaga 3

SOU 2017:26

20.Nej, har ej använt någon tjänst för sålt/köpt, hyrt/hyrt ut, lånat/lånat ut eller bytt varor eller tjänster med annan privatperson (exclusive)

21.Vet ej (exclusive)

Nej/vet ej fråga 1‐4

Single

Fråga 5. Varför har du inte använt dessa så kallade delningstjänster?

1.Kände inte till att dessa fanns ‐> Fråga 22

2.Annat skäl ‐> Fråga 5b ‐> Fråga 22

3.Vet ej

Fråga 5 Annat skäl

Multi

Fråga 5b. Du svarade ”annat skäl” till varför du inte använt delningstjänster. Vilket eller vilka skäl

är det? Flera svar möjliga. [Roteras, flera svar möjliga]

1.Jag har inte haft behov av det

2.Jag har inte hittat vad jag sökt

3.Jag har inte tänkt på det

4.Jag känner mig osäker på privatpersoners varor/tjänster och föredrar professionella motparter som butiker, hantverkare, biluthyrningsföretag m.fl.

5.Det känns osäkert, vet inte om den privatperson jag får kontakt med via webbplatsen/appen går att lita på

6.Det är svårt att veta om den privatperson jag får kontakt med via webbplatsen/appen är tillräckligt duktig, t.ex. på att köra bil eller reperara saker

7.Jag har inte förstått hur webbplatserna/apparna där man kan dela varor och tjänster med andra privatpersoner fungerar

8.Det tar för lång tid eller är för krångligt att få tag på den vara eller tjänst som jag behöver

9.Det är för dyrt jämfört med professionella motparter som butiker, hantverkare, biluthyrningsföretag m.fl.

10.Lagarna skyddar mig inte på samma sätt som när jag köper varor eller tjänster från professionella motparter

11.Det är oklart vilket ansvar det företag/ den organisation har som står bakom webbplatsen/appen

12.Annat, nämligen:___________

13.Vet ej (exclusive)

324

SOU 2017:26

Bilaga 3

Nu följer några fler frågor om det vi kallar delningstjänster. Med delningstjänst eller ”dela” menar vi att man som privatperson sålt/köpt, hyrt/hyrt ut, lånat/lånat ut, eller bytt saker, bostad, fordon eller tjänster med varandra antingen via en webbplats/app/sociala medier eller en fysisk plats.

Definitionen av delningstjänster ska ligga med i alla frågor, men som något respondenten kan ”klicka upp” vid behov.

Användning/vilka står bakom webbplatser/appar

Ja fråga 1‐4 Single

Fråga 6. Om du tänker på alla de webbplatser eller appar för att förmedla delningstjänster som du använt, registrerat dig som användare av eller som du bara kommit i kontakt med.

Hur ställer du dig till följande påståenden? Ange ditt svar påen skala från 1 till 5 där 1 betyder Instämmer inte alls och 5 Instämmer helt

1 Instämmer inte alls

5 Instämmer helt Vet ej

1.Det är överlag lätt att förstå hur webbplatserna/apparna fungerar

2.Det är överlag lätt att se vad de som står bakom webbplatsen/appen tar betalt om jag hyr ut eller lånar ut något eller säljer en vara eller en tjänst till en privatperson via webbplatsen/appen.

3.Det är överlag lätt att hitta kontaktuppgifter, t.ex. telefonnummer och e‐post, till de som står bakom webbplatsen/appen ifall jag behöver fråga om någonting.

4.Det är viktigt att webbplatser/appar som förmedlar delningstjänsterna gör det lätt att se vilka som står bakom webbplatsen/appen, t.ex. med firmanamn och organisationsnummer på webbplatsen/appen.

5.Det är viktigt att webbplatser/appar som förmedlar delningstjänsterna gör det lätt att hitta deras kontaktuppgifter (t.ex. telefonnummer och e‐post).

325

Bilaga 3

SOU 2017:26

Varför man delar

Ja fråga 1‐4

Multi max 3

Fråga 7. Om du tänker på alla dina erfarenheter av delning av tjänster. Vilka är de vanligaste skälen

till du delar med andra privatpersoner? Fler svar möjliga [Roteras]

1.Att spara pengar

2.Att tjäna pengar

3.Att spara tid

4.Jag vill göra nytta för andra med eller utan betalning

5.Det är bra för miljön

6.Det är roligt att träffa nya människor

7.Det är bra att gynna privatpersoner istället för etablerade företag

8.Man ger människor sysselsättning, t.ex. ungdomar och andra som kan ha svårt att komma in på arbetsmarknaden

9.Det är intressant/spännande att prova nya tjänster

10.Annat, nämligen:

11.Vet ej (exclusive)

Positiv/negativ erfarenhet av delning

Ja fråga 1‐4

Fråga 8. Tänk på de situationer där du under de två senaste åren delat något

med andra privatpersoner via en webbplats eller app. Har du haft övervägande positiva eller negativa erfarenheter?

1.Övervägande positiva erfarenheter

2.Övervägande negativa erfarenheter

3.Vet ej

Fråga 8 positiva

Fråga 8b. Du svarade att du haft övervägande positiva erfarenheter med att dela något med andra privatpersoner via en webbplats eller app. Hur ställer du dig till följande påståenden om användningen av delningstjänster? Svara på en skala från 1 till 5 där 1 är Instämmer inte alls och 5 är Instämmer helt.

1 Inte alls

5 Instämmer helt Vet ej

1.Det har generellt sätt varit oproblematiskt att använda delningstjänster

2.När man väl börjat använda webbplatserna/apparna för delningstjänster fungerar de bra

3.Det har varit roligt/spännande att använda delningstjänster

4.Jag känner att jag gjort nytta när jag har använt delningstjänster

326

SOU 2017:26

Bilaga 3

Fråga 8 negativa

Fråga 8c. Du svarade att du haft övervägande negativa erfarenheter med att dela något med andra privatpersoner via en webbplats eller app. Hur ställer du dig till följande påståenden om användningen av delningstjänster? Svara på en skala från 1 till 5 där 1 är Instämmer inte alls och 5 är Instämmer helt.

1 Inte alls

5 Instämmer helt Vet ej

1.Det har varit mer tidskrävande än jag väntat att använda delningstjänster

2.Det har inneburit problem/tvist mellan mig och en annan privatperson när jag använt delningstjänster

3.Det har inneburit problem/tvist mellan mig och det företag som står bakom webbplatsen/appen när jag använt delningstjänster

Ja fråga 1‐4

Single

Fråga 9. Har du råkat ut för problem av något slag med en privatperson som du delat något med

via en delningstjänst?

1.Ja, flera gånger

2.Ja, några gånger

3.Ja, någon gång

4.Nej

5.Vet ej

Om haft problem fråga 9

Multi

Fråga 10. Vad gällde problemet/problemen? Flera svar möjligt. [Roteras]

1.Problem med betalning

2.Problem med försening av beställd tjänst, kom ej eller blev inte klar i tid

3.Försening eller utevaro när vi bestämt att träffas

4.Problem med skada, som min motpart orsakat, t.ex. på bostad, bil, verktyg etc.

5.Tjänsten utfördes sämre än jag förväntat mig (t.ex. vid trädgårdsarbete, städning, reparationer)

6.Den/de saker, bostäder eller fordon jag hyrt eller lånat var felaktiga eller sämre än förväntat

7.Den/de saker, bostäder eller fordon jag hyrt ut eller lånat ut var försämrade eller trasiga vid återlämnandet.

8.Otrevligt bemötande från motparten

9.Försök till bedrägeri eller stöld

10.Diskriminerad på grund av t.ex. kön, etnisk bakgrund, funktionsnedsättning eller sexuell läggning

11.Skadegörelse

12.Hot om våld mot mig eller anhörig

13.Faktiskt våld mot mig eller anhörig

14.Andra hot

327

Bilaga 3

SOU 2017:26

15.Annat, nämligen:

16.Vet ej

Om haft problem fråga 9 Multi

Fråga 11.

Vad tror du skulle kunna förhindra att du som nyttjare av delningstjänster blir lurad vid en affär med en annan privatperson? [Roteras]

1.Lagstiftning som reglerar verksamheten med webbplatser/appar

2.Lagstiftning som reglerar användarnas ansvar mot varandra

3.Uppföranderegler/branschstandard för företag/ organisationer som står bakom webbplatser/appar

4.Information till användarna från till exempel Konsumentverket eller konsumentorganisationer

5.Annat, nämligen:

6.Vet ej (exclusive)

Ja fråga 1‐4 Single

Fråga 12. Antag att två olika personer erbjuder samma tjänst eller sak till samma pris, hur väljer du vem du ska köpa av? Vilket av följande alternativ är viktigastför dig? [Roteras]

1.Personen har fått bra omdömen på plattformen

2.Personen var den jag snabbast fick kontakt med

3.Personen har liknande bakgrund som jag och/eller personer jag känner

4.Personen har givit ut sitt fullständiga namn och kontaktuppgifter

5.Personen har beskrivit sig själv på ett förtroendeingivande sätt

6.Personen ser förtroendeingivande ut på bild

7.Enkelhet vid leverans eller hämtning

8.Säkerhet vid leverans eller hämtning

9.Annat, nämligen:_________

10.Vet ej

Trygghet ‐ betygsättning

Ja fråga 1‐4

Single

Fråga 13. Ange i vilken utsträckning du instämmer i följande påståenden när det gäller

betygsättning av användare på webbplatser och appar för delningstjänster. Svara på

en skala från 1 till 5 där 1 betyder Instämmer inte alls och 5 Instämmer helt.

1.Betygsättning av användare är viktigt om det ska kännas tryggt att anlita privatpersoner för att utföra tjänster via en webbplats eller app för delningstjänster

2.Jag känner förtroende för den betygsättning av användare som finns på webbplatser och i appar för delningstjänster

3.Det borde finnas generella regler för hur betygsättning av användare ska ske på webbplatser och i appar för delningstjänster

1 Instämmer inte alls

328

SOU 2017:26

Bilaga 3

5 Instämmer helt Vet ej

Trygghet – att dela egna saker

Ja fråga 1‐4 Single

Fråga 14. Hur tryggt eller otryggttycker du att det skulle kännas i nuläget att via en webbplats/app komma överens om följande saker med en okänd privatperson?

1.Ta med någon annan privatperson att samåka med dig

2.Hyra ut din bil

3.Hyra ut din båt

4.Hyra ut din bostad, sommarstuga eller annan fritidsbostad

5.Hyra ut dina verktyg, som sticksåg, borrmaskin etc.

6.Hyra ut dyrare maskiner som gräsklippare, röjsåg etc.

7.Hyra ut fritidsutrustning

8.Hyra ut kläder

9.Hyra ut leksaker

10.Anordna måltider för andra privatpersoner som du kommit i kontakt med via en webbplats/app

11.Att tillfälligt låta andra ha sin arbetsplats hemma hos dig

12.Utföra tjänster som trädgårdsarbete, reparationer, datorhjälp, barnpassning, bärhjälp eller andra småtjänster åt privatpersoner

1 Mycket otryggt

5 Mycket tryggt Vet ej

Trygghet – att dela andras saker

Ja fråga 1‐4 Single

Fråga 15. Hur tryggt eller otryggttycker du att det skulle kännas i nuläget att via en webbplats/app komma överens om följande saker med en okänd privatperson?

1.Samåka med en annan privatperson

2.Hyra en annan privatpersons bil

3.Hyra en annan privatpersons båt

4.Hyra en annan privatpersons bostad, sommarstuga eller annan fritidsbostad

5.Hyra en annan privatpersons verktyg, som sticksåg, borrmaskin etc.

6.Hyra en annan privatpersons dyrare maskiner som gräsklippare, röjsåg etc.

7.Hyra fritidsutrustning av en annan privatperson

8.Hyra kläder av en annan privatperson

9.Hyra leksaker av en annan privatperson

329

Bilaga 3

SOU 2017:26

10.Att tillfälligt ha din arbetsplats hemma hos någon annan

11.Delta i måltider som en annan privatperson anordnar som du kommit i kontakt med via en webbplats/app

12.Få tjänster som trädgårdsarbete, reparationer, datorhjälp, barnpassning, bärhjälp eller andra småtjänster utförda av en annan privatperson

1 Mycket otryggt

5 Mycket tryggt Vet ej

Trygghet – privatpersoner eller företag bakom

Ja fråga 1‐4

Single

Fråga 16. I vilken utsträckning instämmer du i följande påståenden?

Svara på en skala från 1 till 5 där 1 är Instämmer inte alls och 5 är Instämmer helt.

1 Instämmer inte alls

5 Instämmer helt

Vet ej

1.Det känns tryggt att dela saker och tjänster med andra privatpersoner om vi båda är användare av och har fått kontakt via en webbplattform/app som ett företag/organisation står bakom.

2.Det känns tryggt att dela saker och tjänster om man träffats genom t.ex. en tidningsannons, en Facebook‐grupp eller anslagstavlan i en butik.

3.Det är överlag lätt att förstå vilken ansvarsfördelning som gäller mellan användarna och webbplatser/appar som förmedlar delningstjänster.

4.De som står bakom webbplatserna/apparna ska aktivt bidra till att lösa eventuella tvister som kan uppstå mellan mig och en annan användare.

5.De som står bakom webbplatserna/apparna ska ta ekonomiskt ansvar och ersätta mig om den andra privatpersonen inte betalar enligt överenskommelse.

Allmänna villkor

Ja fråga 1‐4 Single

Fråga 17. Hur ofta läser du de allmänna villkoren (”det finstilta”) som kan gälla för användning av webbplatser och appar för delningstjänster?

1.Alltid

2.Ofta

3.Sällan

4.Aldrig

5.Jag känner inte till att det finns allmänna villkor

330

SOU 2017:26

Bilaga 3

Ja fråga 1‐4

Single

Fråga 18. Hur ställer du dig till följande påståenden? Svara på en skala från 1 till 5 där 1 är

Instämmer inte alls och 5 är Instämmer helt.

1 Instämmer inte alls

5 Instämmer helt

Vet ej

1.Det är lätt att hitta allmänna villkor på webbplatser/appar för delningstjänster

2.Jag tycker de allmänna villkoren på webbplatsar/appar för delningstjänster är lätta att förstå

3.Jag litar på att konsumentlagarna ger mig ett bra skydd vid användning av delningstjänster oavsett vad det står i de allmänna villkoren

Reglering/prövning/rådgivning

Ja fråga 1‐4 Multi

Fråga 19. Var tror du att man kan vända sig om en uppstår en tvist mellan dig och en annan privatperson som du har fått kontakt med genom en delningstjänst? Fler svar möjliga [1‐7 roteras]

1.Hos tingsrätten

2.Hos Allmänna reklamationsnämnden (ARN)

3.Hos Konsumentverket/Hallå konsument

4.Hos Konsumentombudsmannen

5.Hos kommunens konsumentvägledare

6.Hos det företag som förmedlat kontakten mellan oss

7.Polisen

8.På annat sätt …………………………

9.Går ej att få till en rättslig prövning när det gäller delningstjänster (exclusive)

10.Vet ej (exclusive)

Ja fråga 1‐4

Multi

Fråga 20. I vilken eller vilka av följande instanser tror du att du kan få opartisk rådgivning vid

eventuella problem mellan dig och en annan privatperson som dufått kontakt med

via en delningstjänst? Fler svar möjliga [1‐9 roteras]

1.Hos tingsrätten

2.Hos Allmänna reklamationsnämnden (ARN

3.Hos Konsumentverket/Hallå konsument

4.Hos Konsumentombudsmannen

5.Hos intresseorganisationer som Hyresgästföreningen, Motormännen, Villaägarna etc.

6.Hos kommunens konsumentvägledare

7.Hos det företag som förmedlat kontakten mellan oss

331

Bilaga 3

SOU 2017:26

8.Jag kan få råd av andra personer med liknande erfarenhet via olika sökmotorer och forum på nätet

9.Polisen

10.På annat sätt …………………………

11.Går ej att få opartisk rådgivning när det gäller delningstjänster (exclusive)

12.Vet ej (exclusive)

Staten/lagar

Ja fråga 1‐4

Single

Fråga 21. I vilken utsträckning instämmer du i följande påståenden?

Svara på en skala från 1 till 5 där 1 är Instämmer inte alls och 5 är Instämmer helt

1 Instämmer inte alls

5 Instämmer helt Vet ej

1.Det borde finnas lagar om vad som specifikt ska gälla mellan privatpersoner som använder delningstjänster

2.Staten borde lagreglera och utöva tillsyn över webbplatser och appar som förmedlar delningstjänster

3.Staten och/eller kommunerna borde ge opartisk rådgivning till privatpersoner som använder delningstjänster

Vad krävs för att dela mer i framtiden?

SAMTLIGA

Fråga 22. Vad krävs för att du i framtiden skulle börja med att, alternativt oftare än nu, använda

delningstjänster? Kryssa i de alternativ som passar dig bäst. Fler val möjliga. [ROTERAS]

1.Större utbud

2.Enklare att använda webbplatserna/apparna

3.Att det tar mindre tid att hitta det jag behöver

4.Att fler gör det

5.Tydligare ansvarsfördelning mellan privatpersoner och webbplatser/appar

6.Tydligare ansvarsfördelning mellan de privatpersoner som använder webbplatserna/apparna

7.Lönade sig bättre ekonomiskt

8.Tillgång till bra, oberoende rådgivning vid eventuella problem

9.Tillgång till enkel och billig tvistlösning om det blir problem

10.Att företag och organisationer som står bakom webbplatser och appar bättre förklarar hur det går till

11.Att det finns lagar som skyddar privatpersonerna bättre om de använder delningstjänster

12.Att det finns officiell kvalitetsmärkning på webbplatserna/apparna som indikerar att de är seriösa och säkra att använda

13.Mer pålitlig betygsättning av de privatpersoner jag kommer i kontakt med via webbplatserna/apparna

14.Att webbplatserna/apparna aktivt ska motverka diskriminering

332

Bilaga 4

Diskussion: Avgränsnings – och definitionsproblematik gällande omfattningen av delningsekonomin

Resultat kontrollmätning sidan 5.

Vi har under arbetets gång brottats med olika definitions- och avgränsningsfrågor som uppstått. Vad ska räknas som delningsekonomiska transaktioner? Vilka av dessa olika områden är relevanta att undersöka utifrån utredningens syfte? Det denna rapport har utgått från är främst områden där teknikens möjligheter har öppnat upp nya möjligheter för att på ett effektivt sätt använda delningstjänster. Vi ser att vi får väldigt olika resultat på utbredningen beroende på hur man ställer frågan. Vi har i resultatdelen av rapporten valt en avgränsning där vi utesluter de som endast använt mer ”traditionella” former av kanaler för transaktioner mellan privatpersoner, såsom Blocket, Tradera, loppmarknader etc. Däremot är Facebookgrupper medtagna i urvalet för undersökningen, då dessa kan anses vara en blandning av traditionella tjänster och delningstjänster. Det finns tex många samåkningsgrupper och bortskänkes/bytesgrupper på Facebook.

Vi har i resultatdelen i huvudrapporten inkluderat användare av flera nya tjänster, mer eller mindre utbredda, samt fysiska bytesplatser plus de som är med i olika grupper på Facebook med syfte att köpa/sälja/byta främst produkter, men även tjänster i vissa fall. Bland Facebookgrupperna finns utöver köpa/sälja/byta olika grupper för samåkning och andra delningstjänster, så vi har valt att ta med Facebook i resultatdelen. Däremot har Facebook som plattform ingen annan roll än att vara en digital anslagstavla, såsom exempelvis Blocket. De flesta andra av de tjänster som vi inkluderar i gruppen delningstjänster har den tekniska plattformen en aktiv roll i transaktionen, och här kan till exempel som AirBnb räknas in, men även flera av de mindre tjänster vi inkluderat, såsom till exempel Yepstr.

Kontrollmätning

I arbetet med huvudstudien kände vi behov av att genomföra en kontrollmätning för att få en siffra på hur utbredda delningstjänsterna är Sverige. Detta var ju inte huvudstudiens syfte, men i skenet av de definitions- och avgränsningsproblem vi identifierade under projekts gång tyckte vi att denna siffra var relevant för analysen av huvudstudien. Se resultaten på sid 5 i denna bilaga.

Detta stycke tar upp våra reflektioner kring denna kontrollmätning i förhållande till huvudstudien.

Kontrollmätningen visar att användandet av det vi betraktar som delningstjänster de senaste två året omfattar 13,6% av svenska allmänheten. I dessa 13,6% inkluderas inte Facebook, Blocket eller Tradera. Anledningen till det är att hitta en jämförelse med andra undersökningar som gjorts på området. De dominerande tjänsterna som används av denna andel (13,6%) av befolkningen är AirBnb och UberPop, som även är de aktörerna som har fått mest uppmärksamhet i media de senaste åren.

335

Bilaga 4

SOU 2017:26

2016-12-14

I huvudstudien har vi med Facebook som en delningstjänst, och om vi väljer att ta med facebookgrupper i kontrollmätningen blir siffran för delningstjänsterna utbredning betydligt högre (ca 32%).

Dock blir denna siffra missvisande för att beskriva delningsekonomins utbredning eftersom flertalet av facebookgrupperna mer har funktionen av anslagstavlor, samt att Facebook som plattform är helt frikopplad från transaktionerna i Facebookgrupperna. Dessutom är risken stor att flertalet av de som svarat Facebook har ett Facebookkonto, men inte nödvändigtvis är med i en köpa/byta/säljgrupp.

Det är också oklart vad respondenterna tänkt på när de svarat facebookgrupper eftersom vi inte har ställt följdfrågor på vad de faktiskt gör. Det kan mycket väl vara tjänster som inte går in under definitionen ”delningstjänster”.

Det kontrollmätningen givit oss är ett bättre underlag för att bedöma delningsekonomins storlek utifrån olika definitioner, samt belägga att urvalet i vår huvudstudie har fångat rätt målgrupp.

Om man resonerar vidare kring vilka tjänster som är mest relevanta för utredningen att titta på så är vår tolkning att det i framförallt handlar om tjänster som är baserade på en teknisk plattform (då det finns störst växa-potential i dessa p.g.a. dess inneboende gränslöshet).

Med denna definition ser vi att det är ca 8,9% av befolkningen som under de senaste två åren har använt en delningstjänst som är baserad på en teknisk plattform.

Om vi vidare väljer att titta på andelen av allmänheten som använt sig av delningstjänster baserat på tekniska plattformar är andelen ca 9% som använt sig av dylika tjänster de senaste två åren (varav ca

Om urvalet i huvudstudien

I vårt urval i huvudstudien har inkluderat de som de senaste två åren har:

använt en teknisk plattform för delningstjänster (websida eller app)

de som har använt olika köpa/sälj/bytesgrupper på Facebook

även de som har deltagit på bytesmarknad på fysisk plats.

Definitionen ovan är relevant för att fånga alla de aspekter av problematik kring transaktioner mellan privatpersoner som kan uppstå, vilket också var utredningens syfte.

För urvalet till huvudstudien har vi utgått från de som svarat JA på en fråga vi ställde i september 2016 i Sverigepanelen, Novus slumpmässigt rekryterade webpanel. Enligt den frågan använder 13 procent någon form av delningstjänster. I denna fråga finns dock ingen tidsbegränsning i formuleringen.

Sid 2

336

SOU 2017:26

Bilaga 4

2016-12-14

Det betyder att vi har en samstämmighet mellan vår kontrollmätning (13,6%) och vår screeningfråga i Novus Sverigepanel (13%) eftersom vi kan anta att de flesta som använt delningstjänster har gjort det de senaste två åren.

Urvalet till vår huvudstudie var med andra ord relevant.

Vår screeningfråga:

Brukar du/har du hyrt/hyrt ut, bytt eller lånar ut mot betalning något av följande till privatpersoner? (Bostad, bil, accessoarer (t.ex. väskor/smycken), verktyg, fritidsutrustning, pengar (lån till andra privatpersoner)

Jämförelse mellan huvudstudiens urvalsgrupp och kontrollgruppen

Ytterligare analys av våra två grupper stärker det faktum att urvalet i huvudstudien är relevant

-Andelen som använder Blocket och Tradera ligger på samma nivå (ca 60%)

iurvalsgruppen och kontrollgruppen Om det skulle vara så att vårt urval inte selekterat bort delar av Blocket- och Tradera-användarna skulle andelen av dessa användare varit betydligt större i huvudstudiens urval. Denna insikt är viktig eftersom en svaghet vår filterfråga är att vi pratar om

”betalning” istället för ”köp” eller ”sälj”. Dessa två ord behöver inte tolkas som ”samma sak”, även om vi vet från andra studier att man sällan går in och tolkar ords betydelse på det sättet, om man inte är väldigt insatt i ämnet. Den tar dessutom bara upp ena sida, dvs de som gjort något av aktiviteterna i frågan ”mot betalning” och inte om man själv betalat.

-Vi har dubbelt så många som använder Airbnb i vårt urval, 14% mot 7%

-Vi har ca 100 personer (drygt 13%) i huvudstudiens urval som har använt någon av de minst använda plattformarna vi frågat om, men i princip ingen

ivår kontrollmätning. Nivån i kontrollgruppen är alltså så låg att vi inte lyckas fånga en enda respondent för flera av dessa mindre plattformar (med undantag för Couchsurfing, där vi har 1% som uppger att de nyttjat tjänsten).

Dock håller vi inte för osannolikt att vi kan ha missat individer som ingår i delningsekonomin i det dragna urvalet för huvudstudien. Hur stor denna andel eventuellt är, är svår att estimera, dock ser vi inte detta som ett problem för analysen i vår undersökning. Syftet med undersökningen var inte att säga hur stor delningsekonomigruppen var, utan syftet var att kartlägga ev problem som man upplever privatperson vs privatperson när man använder dessa tjänster.

I vårt urval till huvudstudien har vi med andra ord fångat rätt personer för denna studie.

En viktig insikt under processen med denna undersökning är att det inte är helt lätt att bedöma storleken på andelen som är aktiva inom delningsekonomin.

Det finns både definitionsproblem och ett ”förståelseproblem” hos allmänheten.

Vi vet sedan fokusgrupperna att det finns personer som använder delningsekonomitjänster utan att vara medvetna om det. Det kan därför vara så att vi i vårt urval har fångat personer som medvetet använder dessa tjänster och de

Sid 3

337

Bilaga 4

SOU 2017:26

2016-12-14

har därför reagerat på frågan och kommit med i urvalet. Det är också dessa personer, de som använder delningstjänster frekvent, som har bäst förutsättningar att förmedla ev svårigheter med dessa tjänster.

Vi menar därför att vårt urval (som bygger på en bakgrundsfråga i Sverigepanelen ställd i september 2016) väl uppfyller målgruppsdefinitionen och därmed utgör ett bra underlag för undersökningen.

Sammanfattning omfattning och avgränsning

För ordningens skull sammanfattar vi delningsekonomins storlek utifrån användning av delningstjänster de senaste 2 åren beroende av definition:

8,9%: användare av de nyare delningstjänsterna baserade på tekniska plattformar exkluderat de som endast använt Blocket, Tradera, Facebook eller deltagit på fysiska bytesmarknader.

13,6%: Användare av delningstjänster exkluderat Facebookgrupper, Blocket och Tradera

Dessa två siffror ovan är de som bäst beskriver omfattningen av delningsekonomin enligt oss.

31,6% = Användare i undersökningen exkluderat Blocket och Tradera. Här är alltså de som svarat Facebook inkluderade, vilket ger en missvisande bild av dess roll i delningsekonomin. Se diskussion ovan i stycket ovan om kontrollmätningen. Dels risk för att en andel har ett konto på Facebook (utan att för den skull vara aktiv i olika köpa/sälja/bytesgrupper, samt att många av dessa grupper endast har funktionen av ven anslagstavla.

Kontakt Novus

Ansvarig konsult

Mats Elzén 0720-700329 mats.elzen@novus.se

Biträdande konsult

Anita Bergsveen 0707-881190 anita.bergsveen@novus.se

Sid 4

338

SOU 2017:26

Bilaga 4

2016-12-14

Resultat kontrollgruppen

Flera svar möjliga.

	Ja, har köpt eller sålt begagnade varor	69%
	Ja, har tillfälligt hyrt/hyrt ut eller bytt	15%
	bostad/fritidshus	15%
	bostad/fritidshus
	Ja, har samåkt, hyrt eller hyrt ut privat bil	6%
	Ja, annat, nämligen:	1%
	Nej, har inte gjort något av ovanstående	26%
	Vet ej	1%
	BAS: Samtliga (n=1000)
	BAS: Samtliga (n=1000)

18-29 åringar och 30-49 åringar har i större utsträckning än övriga åldersgrupper köpt eller sålt begagnade varor (78% respektive 82%). Boende i storstäder skiljer sig också ut här jämfört med övriga orter; 74 procent har köpt eller sålt begagnade varor. Att hyra eller hyra ut bostad eller fritidshus är också mest förekommande bland 30-49 åringar (24%), samt bland storstadsbor (23%). Kvinnor uppger i större utsträckning än män att de har samåkt, hyrt eller hyrt ut privatbil (9% jämfört med 4%).

Sid 5

339

Bilaga 4

SOU 2017:26

2016-12-14

Fråga 2. Har du använt någon av nedanstående tjänster eller någon liknande tjänst, för att som privatperson, sålt/köpt, hyrt/hyrt ut, lånat/lånat ut eller bytt varor eller tjänster med annan privatperson någon gång under de senaste två åren?

Flera svar möjliga.

Blocket	61%
Tradera	33%
Facebook-grupp, exempelvis köpa-sälja/byta/låna-…	24%
Airbnb	7%
Bytesmarknad på fysisk plats	6%
Uberpop	3%
Couchsurfing	1%
Mobilsamåkning	0%
Snappcar	0%
Fritidsbanken	0%
Skjutsgruppen	0%
Delbar	0
Rentl	0
Yepstr	0
Instawork	0
Taskrunner	0
AirDine	0
Annan, minns ej	3%
Annan, nämligen:	3%
Nej, har ej använt någon tjänst för sålt/köpt, hyrt/hyrt…	25%
Vet ej	2%

BAS: Samtliga (n=1000)

Kvinnor har i högre grad än män använt köpa/sälja-grupper på Facebook (32% jämfört med 16%). I övrigt finns det inga signifikanta skillnader mellan könen. Svarande upp till 49 år har också använt Facebookgrupper i högre utsträckning än äldre, 31 procent bland 18-29 åringar och 35 procent bland 30-49 åringar uppger detta. Denna yngre gruppen, upp till 49 år, är större användare av Blocket, Tradera och Airbnb än personer 50 år och äldre. Boende i storstäder utmärker sig också signifikant när det gäller användning av Blocket (66%), Airbnb (12%) och Uberpop (8%).

Sid 6

340

SOU 2017:26

Bilaga 4

2016-12-14

Fråga 3. Vad krävs för att du i framtiden skulle börja med att, alternativt oftare än nu, använda delningstjänster?

Att det finns lagar som skyddar privatpersonerna bättre om…	24%
Att det finns officiell kvalitetsmärkning på…	22%
Lönade sig bättre ekonomiskt	17%
Tillgång till enkel och billig tvistlösning om det blir problem	14%
Tillgång till bra, oberoende rådgivning vid eventuella problem	11%
Mer pålitlig betygsättning av de privatpersoner jag kommer i…	11%
Att det tar mindre tid att hitta det jag behöver	11%
Att fler gör det	10%
Tydligare ansvarsfördelning mellan de privatpersoner som…	9%
Enklare att använda webbplatserna/apparna	9%
Större utbud	9%
Tydligare ansvarsfördelning mellan privatpersoner och…	8%
Att företag och organisationer som står bakom webbplatser…	6%
Att webbplatserna/apparna aktivt ska motverka diskriminering	2%
Annat, nämligen:	3%
Vet ej	37%

BAS: Samtliga (n=1000)

När det gäller vad som skulle få en att använda delningstjänster mer i framtiden är det för männen i högre grad än kvinnor viktigt med ett större utbud (12% jmf 7%), medan för kvinnor är det viktigare än för män med tillgång till bra, oberoende rådgivning vid eventuella problem (13% jmf 8%). För 18-29 åringar är det betydligt viktigare än för äldre svarande med ett större utbud (14%), att fler gör det (17%), tydligare ansvarsfördelning mellan privatpersoner och webbplatser (13%), tillgång till enkel och billig tvistlösning vid problem (23%), att det finns lagar som skyddar privatpersoner bättre (32%) samt mer pålitlig betygsättning (18%). Storstadsborna anger att det blir enklare att använda webbplatserna (12%), att det tar mindre tid att hitta det de behöver (14%), tydligare ansvarsfördelning mellan privatpersoner och webbplatser (11%) samt att det finns officiell kvalitetsmärkning på webbplatserna (28%) som viktigare faktorer än övriga landet för att de ska använda delningstjänster mer i framtiden.

Sid 7

341

Bilaga 4

SOU 2017:26

Öpnna svar, Annat, nämligen:

Fråga 1:

Cyklar

Couch surfing

Köpt möbler o smycken på auktion

På blocket och trdera mest Honda mc delar

Lånat redskap/verktyg av grannar och vice versa

cykel, dator

Hyrt ut del av bostad

Fråga 2

Stugknuten.com, fritiden.se m fl

Ebay

Shpock

Hästnet

Wimdu

Ljudbojen

Lokal köp o säljsida

Auktionshus

Auktionsverket, samåkning med arbetskamrater

stuguthyrning på nätet

stugknuten

Stugnet

vend

Trip Advisor

Mina föräldrar

Schpock

Plick

Mystudentstore

Finn.no

mystudentstore.se

Booking.com

Via vänner

annons

Annons i dagstidning

Fråga 3.

Igen är gift

att komma sig för

342

SOU 2017:26

Bilaga 4

2016-12-14

Hitta det jag är intresserad av

Att jag ser ett behov

att jag skulle behöva det och känna att det är den smidigaste lösningen

Enklare transport/leverans

Jag är nöjd med mitt liv som det är, finns det behov så använder jag, annars inte

Jag skulle inte använda dessa oavsett

bra som det är

Der ingen anledning att använda delningstjänster.

Om jag har något att sälja eller byta bort

lägre fraktkostnad

Inget. På grund av olika, tidigare, livserfarenheter kan jag tyvärr bara se det negativa liknande tjänster kan medföra. Allt sånt här - som mest gagnar de driftiga "glada entreprenörer" som startat företagen - är inget jag vill hålla på med. Jag kanske är en sur jävel, men då dessa tjänster kräver ett visst mått av tillit, kan tyvärr inte jag bruka dessa.

Att folk tar bättre bilder på deras produkter

Att staten börjar acceptera dessa tjänster och justerar lagarna därefter

För mycket oseriöst och lurendrejeri!

Mitt behov att konsumera tjänster/saker ökar

De jag använt fungerar bra som de gör

Osäkerhet kring integritetsfrågor

Kollektivavtalsenliga villkor för de som är involverade i delningstjänster

Att jag hade behov av de tjänster som erbjuds

Att platserna arbetar aktivt med att motverka försäljning av stulet gods

Vill äga det jag använder

Behöver ej tjänsterna

Kan inte tänka mig någon som helst anledning

Jag kan inte tänka mig att göra det överhuvudtaget.

Sid 9

343

Statens offentliga utredningar 2017

Kronologisk förteckning

1.För Sveriges landsbygder

–en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd. N.

2.Kraftsamling för framtidens energi. M.

3.Karens för statsråd och statssekreterare. Fi.

4.För en god och jämlik hälsa. En utveckling av det folkhälsopolitiska ramverket. S.

5.Svensk social trygghet i en globaliserad värld. Del 1 och 2. S.

6.Se barnet! Ju.

7.Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag

i brottmål – en bättre hantering av stora mål. Ju.

8.Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2017. Kärnavfallet – en fråga i ständig förändring. M.

9.Det handlar om oss.

–unga som varken arbetar eller studerar. U.

10.Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning. U.

11.Vägskatt. Volym 1 och 2. Fi.

12.Att ta emot människor på flykt. Sverige hösten 2015. Ju.

13.Finansiering av infrastruktur med privat kapital? Fi.

14.Migrationsärenden

vid utlandsmyndigheterna. Ju.

15.Kvalitet och säkerhet

på apoteksmarknaden. S.

16.Sverige i Afghanistan 2002–2014. UD.

17.Om oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegången. Genomförande av EU:s oskuldspresumtionsdirektiv. Ju.

18.En nationell strategi för validering. U.

19.Uppdrag: Samverkan. Steg på vägen mot fördjupad lokal samverkan

för unga arbetslösa. A.

20.Tillträde för nybörjare – ett öppnare och enklare system för tillträde till högskoleutbildning. U.

21.Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer. Del 1 och 2. S.

22.Från värdekedja till värdecykel – så får Sverige en mer cirkulär ekonomi. M.

23.digitalforvaltning.nu. Fi.

24.Ett arbetsliv i förändring – hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön? A.

25.Samlad kunskap – stärkt handläggning. S.

26.Delningsekonomi. På användarnas villkor. Fi.

Statens offentliga utredningar 2017

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet

Uppdrag: Samverkan. Steg på vägen mot fördjupad lokal samverkan för unga arbetslösa. [19]

Ett arbetsliv i förändring – hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön? [24]

Finansdepartementet

Karens för statsråd och statssekreterare. [3] Vägskatt. Volym 1 och 2. [11]

Finansiering av infrastruktur med privat kapital? [13]

digitalforvaltning.nu. [23]

Delningsekonomi. På användarnas villkor. [26]

Justitiedepartementet

Se barnet! [6]

Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag i brottmål

– en bättre hantering av stora mål. [7]

Att ta emot människor på flykt. Sverige hösten 2015. [12]

Migrationsärenden

vid utlandsmyndigheterna.[14]

Om oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegången. Genomförande av EU:s oskuldspresumtionsdirektiv. [17]

Miljö- och energidepartementet

Kraftsamling för framtidens energi. [2]

Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2017. Kärnavfallet – en fråga i ständig förändring. [8]

Från värdekedja till värdecykel – så får Sverige en mer cirkulär ekonomi. [22]

Näringsdepartementet

För Sveriges landsbygder

– en sammanhållen politik för

arbete, hållbar tillväxt och välfärd. [1]

Socialdepartementet

För en god och jämlik hälsa. En utveckling av det

folkhälsopolitiska ramverket. [4]

Svensk social trygghet i en globaliserad värld. Del 1 och 2.[5]

Kvalitet och säkerhet

på apoteksmarknaden. [15]

Läs mig! Nationell kvalitetsplan

för vård och omsorg om äldre personer. Del 1 och 2. [21]

Samlad kunskap – stärkt handläggning. [25]

Utbildningsdepartementet

Det handlar om oss.

– unga som varken arbetar eller studerar. [9]

Ny ordning för att främja god sed

och hantera oredlighet i forskning. [10] En nationell strategi för validering [18]

Tillträde för nybörjare – ett öppnare och enklare system för tillträde till hög skoleutbildning. [20]

Utrikesdepartementet

Sverige i Afghanistan 2002–2014. [16]

BETÄNKANDE AV
UTREDNINGEN OM ANVÄNDARNA
I DELNINGSEKONOMIN	SOU 2017:26