Jämställt föräldraskap och goda uppväxtvillkor för barn
– en ny modell för föräldraförsäkringen
Slutbetänkande av
Utredningen om en modern föräldraförsäkring
Stockholm 2017
SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90
E-post: kundservice@wolterskluwer.se
Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer
För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara på remiss – hur och varför
Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).
En kort handledning för dem som ska svara på remiss.
Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet
Omslagsverk: Anknytning av konstnär Kent Wisti
Omslagslayout: Elanders Sverige AB
Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2017
ISBN 978-91-38-24723-5
ISSN 0375-250X
Till statsrådet och
chefen för Socialdepartementet
Regeringen beslutade den 4 februari 2016 att tillkalla en särskild utre- dare med uppdrag att göra en översyn av reglerna för föräldraledighet och föräldraförsäkring. Statsrådet Annika Strandhäll förordnade sam- ma dag Lars Arrhenius till särskild utredare. Genom tilläggsdirektiv den 28 september 2017 beslutade regeringen om förlängd utrednings- tid.
De sakkunniga och experter som har medverkat i utredningsarbe- tet anges nedan.
Som sekreterare i utredningen anställdes fr.o.m. den 15 februari 2016 kanslirådet Maria Lidström, fr.o.m. den 22 februari 2016 t.o.m. den 13 augusti 2017 numera rådmannen Marcus Edelgård, fr.o.m. den 1 mars 2016 ämnesrådet Håkan Nyman, fr.o.m. den 1 april 2016 rätts- sakkunniga Åsa Nilsson och fr.o.m. den 1 januari 2017 rättssakkun- niga Susanna Pålsson Alstergren.
Arbetet har bedrivits i nära samråd med de sakkunniga och exper- terna som i stort har ställt sig bakom utredningens överväganden. Av- vikande uppfattningar finns dock. Till betänkandet fogas tre särskilda yttranden.
Utredningen, som har antagit namnet Utredningen om en modern föräldraförsäkring, överlämnar slutbetänkandet Jämställt föräldraskap och goda uppväxtvillkor för barn – en ny modell för föräldraförsäk- ringen (SOU 2017:101). Uppdraget är därmed slutfört.
Förteckning över sakkunniga och experter
Om inte annat anges har förordnandet gällt fr.o.m. den 21 mars 2016.
Sakkunniga
Departementssekreteraren Victoria Larsson, Arbetsmarknads- departementet, fr.o.m. den 6 februari 2017 t.o.m. den 14 maj 2017.
Departementssekreteraren Karin Sandkull, Arbetsmarknadsdeparte- mentet, t.o.m. den 5 februari 2016 och fr.o.m. 15 maj 2017.
Kanslirådet Karin Frank, Arbetsmarknadsdepartementet, t.o.m. den 31 oktober 2016.
Departementssekreteraren Karin Moberg, Finansdepartementet, t.o.m. den 14 april 2016.
Departementssekreteraren Kristin Sinclair, Finansdepartementet, fr.o.m. den 15 april 2016 t.o.m. den 14 augusti 2017.
Departementssekreteraren Petter Bryman, Finansdepartementet, fr.o.m. den 15 augusti 2017.
Kanslirådet Marie Ek, Kulturdepartementet, t.o.m. den 12 juni 2016.
Kanslirådet Anna Schölin, Kulturdepartementet, fr.o.m. den 13 juni 2016.
Departementssekreteraren Kajsa Eliasson, Socialdepartementet, t.o.m. den 31 juli 2017.
Departementssekreteraren Charlotta Örn, Socialdepartementet, fr.o.m. den 1 augusti 2017.
Ämnesrådet Annika Mansnérus, Socialdepartementet, t.o.m. den 8 december 2016.
Kanslirådet Lenita Freidenvall, Socialdepartementet, fr.o.m. den 9 december 2016.
Experter
Utredaren Erik Ageberg, Företagarna.
Utvecklingsstrategen Tommy Alexandersson, Försäkringskassan. Utredaren Joa Bergold, LO.
Utredaren Ulrika Bertilsson, Diskrimineringsombudsmannen. Experten Catharina Bäck, Svenskt Näringsliv.
Docenten Olof Bäckman, Stockholms universitet. Professorn Thomas Erhag, Göteborgs universitet. Utredaren Ulrika Hagström, TCO.
Forskaren Arizo Karimi, Uppsala universitet. Socialförsäkringsexperten Jenny Lindmark, Arbetsgivarverket. Utredaren Thomas Ljunglöf, Saco.
Utredaren Karin Röbäck de Souza, Barnombudsmannen. Förhandlaren Charlotta Undén, Sveriges Kommuner och Landsting.
Stockholm i december 2017
Lars Arrhenius
/Maria Lidström
Åsa Nilsson
Håkan Nyman
Susanna Pålsson Alstergren
Sammanfattning
Uppdraget
Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av reglerna för föräldraledighet och föräldraförsäkring. Syftet har varit att identifiera problem och föreslå åtgärder för att föräldraförsäkringen i högre grad än i dag ska bidra till jämställdhet på arbetsmarknaden, ett jämställt föräldraskap och även fortsatt bidra till goda uppväxtvillkor för barn. Utredningen lämnade i oktober 2016 delbetänkandet Begränsningar i föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn (SOU 2016:73).
I detta betänkande redovisas utredningens huvudsakliga uppdrag. Utredningen har haft i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder för att uppnå en jämställd fördelning av föräldraledighet och föräldrapen- ningförmåner. Inom ramen för detta har utredningen särskilt haft att analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av att reservera ytterligare månader för vilka en förälder inte kan avstå rätt till för- äldrapenning till den andra föräldern, inklusive en fullständig uppdel- ning av föräldrapenningen mellan föräldrarna. Utredningen har vidare haft att analysera om åldersgränserna för rätten till föräldraledighet är väl avvägda och om det finns behov av förändringar. Utredningen har även haft i uppdrag att identifiera och analysera hur föräldraförsäk- ringen behöver moderniseras för att möta nya utmaningar på arbets- marknaden och i familjelivet. Inom ramen för detta har utredningen i sin kartläggning och analys av dagens arbetsliv haft att sätta särskild fokus på företagares och studerandes villkor och möjligheter att an- vända föräldraförsäkringen. Utredningen har vidare haft att utreda om reglerna för graviditetspenningen är tillräckligt anpassade till dagens arbetsliv och om de utgör ett ändamålsenligt skydd för de kvinnor som har en nedsatt arbetsförmåga i slutet av graviditeten. Vidare har utredningen haft att identifiera problem och undersöka möjligheterna
19
Sammanfattning |
SOU 2017:101 |
att underlätta för olika familjekonstellationer att använda föräldra- försäkringen. I utredningens uppdrag har ingått att göra vissa kartlägg- ningar och att vid behov lämna förslag till vissa förändringar och åtgär- der, inklusive nödvändiga författningsförslag. Utredningen har genom- gående haft att analysera behovet av förenklingar och att arbeta för en renodling av regelverket utifrån föräldraförsäkringens olika syften.
Som grundförutsättningar för arbetet har utredningen haft att ta vägledning i principen om barnets bästa och barnets rätt till omvård- nad och kontakt med sina föräldrar samt att vidhålla inkomstbort- fallsprincipen som en av grundpelarna för föräldraförsäkringen. Even- tuella förslag har inte fått omfatta den statliga ålderspensionsavgiften och inte heller föräldrabalkens regler om föräldraskap och vårdnad.
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut?
Föräldraförsäkringens huvudsyfte är att möjliggöra för föräldrar att förena arbete och familj. Försäkringen är utformad för att främja del- tagande på arbetsmarknaden. Kvinnors och mäns arbetsliv och arbets- marknadens funktionssätt har därför en central betydelse för hur för- äldraförsäkringen är uppbyggd och fungerar. Utredningen har kartlagt hur arbetsliv och föräldraförsäkring samverkar och vilka möjligheter och utmaningar som dagens arbetsliv innebär för möjligheterna för föräldrar att kombinera arbete och familj.
Utredningen konstaterar att arbetsmarknaden fortfarande i hög utsträckning är könssegregerad. I jämförelse med män har kvinnor oftare tillfälliga anställningar, i genomsnitt längre ledigheter i sam- band med att de blir föräldrar och arbetar i högre utsträckning deltid. Kvinnor är också i genomsnitt mer sjukskrivna än män och en orsak till detta är kvinnornas generellt sett större ansvar för familj och hem- arbete. Även om kvinnor i genomsnitt har längre utbildning än män tjänar de i genomsnitt mindre. Kvinnor återfinns också mer sällan än män i chefspositioner.
En viktig och stor del av arbetsmarknaden utgörs av företagare, en grupp inom vilken villkoren och förutsättningarna för arbetet är mycket varierande. Utredningen har gjort en kartläggning av före- tagarnas villkor och möjligheter att använda föräldraförsäkringen. Det kan konstateras att dessa använder försäkringen i något lägre omfatt- ning än anställda. Inom ramen för kartläggningen beskriver utred-
SOU 2017:101 |
Sammanfattning |
ningen olika faktorer som kan förklara det förhållandet. Vidare be- skrivs olika förslag som har lämnats från bland annat företagarhåll i syfte att komma till rätta med sådana aspekter av föräldraförsäkringen som kan innebära svårigheter för företagare att använda den på samma sätt som anställda.
Utredningen har också kartlagt studerandes villkor och möjligheter att använda föräldraförsäkringen. Inom ramen för denna kartläggning beskrivs hur föräldraförsäkringen är utformad för studerande som blir föräldrar eller för föräldrar som påbörjar studier. Utredningen konsta- terar att gruppen studerande är heterogen och att situationen kan se mycket olikartad ut för studerande föräldrar. Utredningen beskriver olika förslag som har lämnats för att komma till rätta med vissa svårig- heter att använda föräldraförsäkringen när man studerar.
Utredningen har också gjort en översiktlig översyn av reglerna för graviditetspenning i förhållande till dagens arbetsliv. En slutsats som utredningen drar är att det finns vissa problem med graviditets- penningen, som utformades i en tid då fysiskt ansträngande arbeten var mer vanligt förekommande än i dag. Det finns t.ex. enligt tidigare granskningar utrymme att bevilja fler kvinnor graviditetspenning en- ligt den nu gällande regleringen än vad tolkningen av denna innebär. Det är också många av de kvinnor som får avslag på sin ansökan om graviditetspenning som får annan ersättning från socialförsäkringen. Utredningen redovisar ett antal alternativ för hur graviditetspenningen skulle kunna utformas.
Utredningen beskriver också översiktligt hur normer i samhället, familjelivet och arbetslivet påverkar villkor och förutsättningar att kombinera arbetsliv och familjeliv på lika villkor.
Familjeförhållanden i Sverige
Barnfamiljernas levnadsförhållanden och synen på föräldraskap har förändrats sedan föräldraförsäkringen infördes. Ungefär 25 procent av alla barn har föräldrar som inte lever tillsammans. Två av tio familjer består av en ensamstående förälder, oftast en ensamstående mamma. Knappt en av tio familjer är en s.k. ombildad familj, dvs. en familj där en eller båda föräldrarna har barn från ett tidigare förhållande. Det saknas officiell statistik om hur vanligt det är att barn har fler än två vuxna som utövar ett föräldraskap, exempelvis när en ensamstående
Sammanfattning |
SOU 2017:101 |
kvinna eller ett lesbiskt par väljer att gå samman med en man eller ett manligt par för ett delat föräldraskap. Det kan konstateras att barns familjesituationer ser olika ut och även varierar över tid.
Utredningen har gjort en översyn av nuvarande regelverk för att se i vilka fall det finns begränsningar i möjligheterna för olika familjekon- stellationer att använda föräldrapenningförmånerna. Det kan konsta- teras att det finns en utveckling där lagstiftaren i någon mån beaktat de svårigheter som kan finnas för andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen, men att dagens regelverk trots det medför begränsningar i möjligheten att använda föräldrapenningförmåner för vissa familjekonstellationer. Begränsningarna gäller främst inom för- äldrapenningen.
Utredningens överväganden och förslag i korthet
Utredningen lämnar ett antal förslag avseende föräldrapenning, tillfäl- lig föräldrapenning och graviditetspenning. Förslagen är utformade så att de i huvudsak ska ses som en helhet och är i stort ömsesidigt bero- ende av varandra för att de önskvärda effekterna ska uppnås. Utred- ningen gör därutöver vissa bedömningar relaterade till uppdraget.
En ny modell för föräldrapenningen
Det bör införas en ny modell för föräldrapenningen
Utredningen anser att de nuvarande åldersgränserna inom föräldra- penningen inte är ändamålsenliga. Föräldrapenningen bör ytterligare koncentreras till tiden för barnets födelse och de första åren i barnets liv. Detta ligger i linje med huvudsyftet med föräldrapenningen, att möjliggöra för föräldrar att kombinera familjeliv och arbetsliv bl.a. genom att kompensera dem för inkomstbortfall från arbetet på grund av ledighet i samband med ett barns födelse eller adoption. Det ligger även i linje med att det största antalet föräldrapenningdagar bör läm- nas för att ge möjlighet till längre sammanhängande ledigheter under ett barns första levnadstid eller första tid i en ny familj. Därefter bör det lämnas föräldrapenningdagar för att möjliggöra kortare ledigheter. Detta bedöms även medverka till en jämnare fördelning av föräldra- penningen mellan föräldrarna och innebära att män uppmuntras att
SOU 2017:101 |
Sammanfattning |
använda en större andel av föräldrapenningen när barnet är litet, vilket har fördelar för hur kvinnor och män fördelar både obetalt och betalt arbete inom hushållet, såväl på kort som på lång sikt.
Utifrån det som anges ovan, samt i syfte att renodla föräldrapen- ningen i förhållande till dess syfte att framförallt ge föräldrar möjlig- het att vårda ett barn i dess yngre åldrar, föreslår utredningen en ny modell för förmånen.
Den nya modellen
Den nya modellen innebär att föräldrapenning ska kunna lämnas under totalt högst 460 dagar sammanlagt för föräldrarna, och vid flerbarns- födsel eller flerbarnsadoption under ytterligare högst 170 dagar för varje barn utöver det första. Föräldrapenning ska kunna lämnas fram till dess att barnet har fyllt tio år och ska fördelas på visst sätt under förmånstiden.
Till och med barnets tredje levnadsår, räknat från barnets födelse eller därmed likställd tidpunkt, ska föräldrapenning som huvudregel kunna lämnas under högst 390 av de högst 460 dagarna, och vid fler- barnsfödsel eller flerbarnsadoption under ytterligare högst 142 av de högst 170 dagarna för varje barn utöver det första. Utredningen före- slår att tidsgränsen för uttaget av de dagar som förbehålls perioden ifråga ska vara skarp, dvs. dagar ska inte kunna sparas till förmånstiden därefter. När det gäller valet av gränsen för den större delen av för- äldrapenningdagarna och antalet föräldrapenningdagar som fördelas för den perioden har utredningen gjort samlade bedömningar av ett antal faktorer. Enligt utredningens mening väger barnperspektivet tungt. Med barnperspektivet menas här att barn ska ges förutsätt- ningar för goda uppväxtvillkor och rätt till vård och omsorg av båda föräldrarna samt att barn har olika behov av föräldrar, av anknytning, av omsorg och vård och att föräldrarna därmed behöver ges fortsatt möjlighet till en viss flexibilitet när det gäller användningen av för- äldrapenning. En sänkning av gränsen enligt utredningens förslag innebär fortfarande, både i sig själv men framförallt tillsammans med övriga förslag om modellen för föräldrapenningen, ett starkt incita- ment att koncentrera den längre föräldraledigheten samt att fördela ledigheten och föräldrapenningen mer jämnt mellan föräldrarna redan i barnets yngre åldrar.
Sammanfattning |
SOU 2017:101 |
Antalet dagar enligt den begränsningsregel som utredningen före- slog i sitt delbetänkande (SOU 2016:73) för föräldrar som kommer till Sverige med barn efter barnets första levnadsår ska justeras ut- ifrån att dagarna kan användas fram till barnets treårsdag i stället för fram till och med barnets tolvårsdag. Vid beräkningen av antalet dagar inom den föreslagna modellen har utredningen tillämpat sam- ma metod som i delbetänkandet, med vissa justeringar på grund av olika osäkerhetsfaktorer.
Det bör även fortsättningsvis finnas en möjlighet till föräldrapen- ningförmån för barn som är äldre än tre år, för att det ska finnas reella förutsättningar för föräldrar att vara hemma med sina barn även under den delen av barnens liv och för att, i enlighet med föräldraförsäk- ringens huvudsyfte, underlätta möjligheterna att kombinera familjeliv och arbetsliv. Utredningen föreslår att för tid efter barnets tredje lev- nadsår och fram till dess att barnet har fyllt tio år ska föräldrapenning som huvudregel lämnas under högst tio dagar per barn och år av de högst 460 dagarna, och vid flerbarnsfödsel eller flerbarnsadoption under ytterligare högst fyra dagar per barn och år av de högst 170 dagarna för varje barn utöver det första. Ersättning ska inte kunna sparas från ett år till ett annat. Även när det gäller valet av den yttersta åldersgränsen för föräldrapenning och fördelningen av föräldrapenningdagar för denna period har utredningen gjort samlade bedömningar av ett antal faktorer. Vid en prioritering av de olika behov av ledighet som har identifierats och utifrån de förutsättningar som ligger till grund för ut- redningens arbete, där bland annat de beräknade kostnaderna för de föreslagna reformerna när de är genomförda fullt ut har beaktats, anser utredningen att det är av större vikt att skapa en mer generös förmån för en tid i barnets liv då behoven av föräldrarnas omsorg generellt sett är som störst snarare än att sträcka ut möjligheten till föräldrapenning till en tid i barnets liv då behovet av föräldrarnas omsorg i allmänhet inte är lika stort. Den föreslagna modellen, med dess fördelning av föräldrapenningdagarna på olika perioder, innebär att förmånen blir mer jämlik, då alla föräldrar garanteras föräldrapenning under hela för- månstiden utan att behöva spara föräldrapenningdagar.
Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet ska vardera föräldern som huvudregel få föräldrapenning under hälften av den tid under vilken föräldrapenning som högst kan lämnas till och med barnets tredje levnadsår och hälften av den tid per år under vilken
SOU 2017:101 |
Sammanfattning |
föräldrapenning som högst kan lämnas efter barnets tredje levnadsår till dess att barnet har fyllt tio år.
Ingen ändring av föräldraledighetslagens bestämmelser om möjligheterna till ledighet utan föräldrapenning
Utredningen bedömer att en förälder fortsatt bör ha rätt att vara helt ledig från arbetet för vård av barn till dess att barnet är 18 månader. Att sänka möjligheten till obetald ledighet från 18 månader till det att barnet är t.ex. 12 månader skulle inte med automatik innebära en kortare ledighet. Det är inte föräldraledighetens längd som är proble- matisk utan snarare fördelningen av ledighetstiden mellan föräldrarna.
Möjligheten att reducera arbetstiden under småbarnsåren kan ge föräldrar mer tid till barn och familj, minska tidspressen och medföra en ökad balans mellan arbetsliv och familjeliv. Utredningen föreslår också en helt ny modell för hur föräldrapenning kan lämnas. Mot bakgrund av det förslaget och behov som kan finnas hos föräldrar av att kunna reducera arbetstiden, bedömer utredningen att en förälder även fortsättningsvis bör ha rätt att förkorta sin arbetstid med upp till en fjärdedel för vård av barn som inte har fyllt åtta år eller som är äldre än så men som inte har avslutat sitt första skolår.
Om ett barn som är äldre än 18 månader tas om hand i ett familje- hem har familjehemsföräldern enbart rätt att reducera sin arbetstid med 25 procent. I de fall barnet har ett stort omsorgsbehov kan detta vara otillräckligt. Utredningen bedömer därför att det i ett annat sammanhang bör övervägas om familjehemsförälders rätt till hel ledig- het utan föräldrapenning bör utvidgas till att gälla även barn som är över 18 månader.
Borttagande av lägstanivån inom föräldrapenningen
Utredningen föreslår att de 90 dagarna med föräldrapenning med er- sättning på lägstanivån ska slopas. Föräldrapenning på lägstanivå ska därmed avskaffas. Ersättningen för lägstanivådagarna är så låg att den i många fall inte fungerar som ersättning för förlorad arbetsinkomst. Föräldraförsäkringen ger därmed inte alla föräldrar reella ekonomiska möjligheter att vårda sina barn under de 90 dagarna som lägstanivån omfattar. Det är också lägstanivådagarna som oftast brinner inne när
Sammanfattning |
SOU 2017:101 |
barnet fyller åtta år. Det totala antalet föräldrapenningdagar föreslås i stället uppgå till 460 dagar med ersättning på sjukpenning- eller grundnivån.
Med utredningens förslag görs ingen skillnad mellan olika fler- barnsfödslar eller flerbarnsadoptioner utan föräldrapenning lämnas alltid på sjukpenning- eller grundnivån. Som en följd av att lägsta- nivån slopas föreslår utredningen att de särskilda bestämmelserna om ersättningsnivå för de ytterligare dagarna som tilldelas föräldrar vid flerbarnsfödsel tas bort.
Ytterligare reservering av tid med föräldrapenning
Fördelningen av föräldrapenning
En mer jämn fördelning av föräldrapenning såväl som av föräldraledig- het har stora fördelar för kvinnors situation på arbetsmarknaden. Om kvinnors och mäns ledighetslängder utjämnas innebär det att kvinnors frånvaro från arbetsmarknaden minskar, både på kort och på lång sikt, eftersom längre föräldraledigheter har ett samband med stort fortsatt ansvar för hem- och omsorgsarbete och med deltids- arbete. Med mer tid på arbetsmarknaden ges bättre förutsättningar för t.ex. löneutveckling och karriärmöjligheter, livsinkomster och in- tjänande av pension. Kvinnors ekonomiska självständighet stärks när graden av självförsörjning ökar. Samtidigt kan en längre ledighet för män komma att ha mer negativa utfall på arbetsmarknaden för dem som grupp. För män kan en längre föräldraledighet resultera i en något sämre löneutveckling än vad som skulle vara fallet om de fortsatte sin relativt sett korta frånvaro från förvärvsarbete. Sannolikheten för statistisk diskriminering, eller att längre föräldraledigheter för män signalerar mindre arbetsorientering, minskar dock när ledighetsläng- derna utjämnas mellan män och kvinnor och även inom gruppen män.
Utredningen föreslår att fler dagar ska reserveras
Utredningen anser att föräldrarnas incitament till att dela både föräl- drapenning och föräldraledighet mer lika behöver förstärkas. Utred- ningen gör dock bedömningen att det i nuläget inte bör göras en fullständig uppdelning av föräldrapenningdagarna på så sätt att hälften
SOU 2017:101 |
Sammanfattning |
av samtliga dagar reserveras för vardera vårdnadshavaren. Eftersom alla familjer och barn ser olika ut och har olika behov som dessutom kan förändras över tid, är det enligt utredningens mening viktigt att be- hålla viss flexibilitet i försäkringen. Flexibiliteten är högt värderad av föräldrarna och möjliggör anpassningar av hur vården för barnet ska arrangeras. Vad som är viktigt för att kunna förena arbetsliv och familjeliv kan också se mycket olika ut i olika sektorer av arbetsmark- naden, exempelvis avseende sådana frågor som har att göra med möj- ligheten till flexibelt arbete, arbetstidens förläggning, om föräldern är egenföretagare etc. Viss flexibilitet behöver därför finnas kvar för att ge föräldrarna utrymme för sådan variation. Ett förslag om fullständig reservering skulle även innebära att familjer som består av fler än två vårdnadshavare utestängs från att använda föräldrapenningen om inte någon form av behovsprövning införs, vilket inte är i linje med utred- ningens övriga uppdrag. En fullständig uppdelning skulle också kräva mycket stora beteendeförändringar för både män och kvinnor, som på kort sikt kan vara svåra att uppnå. Stora förändringar, utan möjlighet att helt överblicka konsekvenser på lång sikt, är svåra att motivera.
Utredningen föreslår att det antal dagar för vilka en förälder inte kan lämna över rätt till föräldrapenning till någon annan person, dvs. den s.k. reserverade tiden, ska utökas. För tiden till och med barnets tredje levnadsår, räknat från barnets födelse eller därmed likställd tidpunkt, ska 130 dagar för varje barn eller för barnen gemensamt vid flerbarnsfödsel eller flerbarnsadoption vara reserverade för vardera föräldern. För tiden efter barnets tredje levnadsår, räknat från bar- nets födelse eller därmed likställd tidpunkt, till dess att barnet har fyllt tio år ska tre dagar per år och per barn eller för barnen gemen- samt vid flerbarnsfödsel eller flerbarnsadoption reserveras för vardera föräldern.
Reservering av dagar med föräldrapenning på grundnivå
Utredningen gör bedömningen att dagar med föräldrapenning på grundnivå i dag inte omfattas av regleringen om reserverad tid för var- dera föräldern och att det inte finns någon befogad anledning till detta. Det finns fördelar att vinna när det gäller att främja en jämn fördelning av uttaget av föräldrapenning mellan kvinnor och män även i fråga om grundnivådagar, varför utredningen föreslår att även sådana dagar ska
Sammanfattning |
SOU 2017:101 |
ingå i den tid för vilken en förälder inte kan lämna över sin rätt till för- äldrapenning till någon annan. Förslaget innebär att samtliga föräldrar som tar ut föräldrapenning träffas av regleringen om reserverad tid.
Ytterligare undantag från fördelningen av föräldrapenning
Utredningen föreslår ytterligare ett undantag från huvudregeln om hälftendelning av föräldrapenningdagarna mellan föräldrar som har ge- mensam vårdnad. Om en förälder på grund av ett fängelsestraff är var- aktigt förhindrad att uppbära föräldrapenning, ska den andra föräldern ha rätt till samtliga dagar med föräldrapenning. För att förhindret ska anses vara varaktigt krävs att det löper under hela tiden som föräldern har rätt till föräldrapenning, utifrån de perioder på vilka föräldrapen- ning fördelas enligt den föreslagna nya modellen. De fängelsestraff som kommer att omfattas av förslaget är således långvariga tidsbe- stämda straff och livstidsstraff.
Förbättrade möjligheter för olika familjekonstellationer att använda föräldrapenningförmåner
Förälders sambo ska likställas med en förälder
Utredningen föreslår att en förälders sambo ska likställas med en för- älder vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenning utan krav på att föräldern och sambon ska ha varit gifta med varandra eller ska ha eller ha haft barn tillsammans. Sambon ska också ges rätt till ledighet utan krav på tidigare äktenskap eller gemensamma barn. Några särskilda krav gäller inte för att en förälders make ska likställas med föräldern, varken för rätt till föräldrapenning eller för rätt till föräldraledighet. Enligt utredningens mening framstår denna skillnad som omotiverad.
Utökad möjlighet att lämna över rätt till föräldrapenning
Utredningen föreslår att en vårdnadshavare ska få överlåta en del av sin rätt till föräldrapenning till en person som inte är barnets förälder eller likställd med en förälder. En utökad möjlighet för en vårdnads- havare att lämna en del av sina egna dagar med föräldrapenning till en annan person bedöms ge ensamstående föräldrar en förbättrad möj-
SOU 2017:101 |
Sammanfattning |
lighet att få hjälp och avlastning av en närstående i vården av barnet. I familjer där fler än två personer utövar en föräldraroll innebär en sådan möjlighet att fler kan kombinera föräldraskap och arbetsliv och att barnet får del av fler föräldrars omsorg och tillsyn. En utökad möjlighet att lämna dagar till en annan person än en förälder eller en likställd förälder torde vara värdefull även för andra familjekonstella- tioner och kunna underlätta vardagen för många. Överlåtelsemöjlig- heten bedöms ha positiva konsekvenser för de barn som omfattas och det är enligt utredningens mening självklart att endast någon som har föräldrarnas förtroende kommer att få ta del av föräldrapenningen.
Utredningen föreslår att överlåtelsen ska få göras till en person som är försäkrad för föräldrapenning. Möjligheten till överlåtelse ska ligga inom ramen för de dagar som inte är reserverade för vardera föräldern. Fram till det att barnet fyller tre år ska möjligheten avse en tid om högst 60 dagar för varje barn. Efter denna tid och fram till dess att barnet har fyllt tio år ska möjligheten i stället avse en tid om högst fyra dagar per år för varje barn. En förälder som har ensam vårdnad om ett barn ska ha rätt att själv överlåta alla dagarna. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn ska vardera föräldern ha rätt att i stället överlåta hälften av dagarna. Om de överlåtna dagarna inte används ska rätten till föräldrapenning för dessa kunna återtas. Be- stämmelserna om föräldrapenning ska även gälla för den person som har fått dagar efter överlåtelse. Det ska dock inte vara möjligt för en sådan person att i sin tur avstå eller överlåta dagar till någon annan. En arbetstagare ska ha rätt till ledighet från arbete under den tid då han eller hon får föräldrapenning genom överlåtelse.
Utredningen bedömer att den nya möjligheten för en annan för- säkrad att vara ledig med ersättning i form av föräldrapenning bör vara semesterlönegrundande. De effekter som den nya överlåtelse- möjligheten kan ha på pensionen bör följas upp.
Överflyttning av rätten till ersättning
i samband med barns födelse och vid adoption
Utifrån bland annat de behov som den tillfälliga föräldrapenningen i samband med barns födelse och vid adoption är avsedd att tillgodose samt mot bakgrund av den utveckling som har skett av föräldrapen- ningens regelverk och i samhället sedan förmånen infördes gör ut- redningen bedömningen att ersättning för ändamålen ifråga i stället
Sammanfattning |
SOU 2017:101 |
bör lämnas inom ramen för föräldrapenningen. En sådan överflyttning medför dessutom ett reformutrymme att prioritera andra centrala förändringar av föräldraförsäkringen.
Utredningen föreslår därför att en förälder ska ha rätt till föräldra- penning i samband med barns födelse och vid adoption. Det föreslås ingen begränsning av antalet dagar i sig, men föräldrapenningen ska kunna lämnas endast för tid från och med förlossningen till och med den fjortonde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Beräkningen av tidsramen för uttaget av föräldrapenningen ska vid adoption, såsom är fallet enligt gällande rätt, utgå från tidpunken när föräldrarna har fått barnet i sin vård. Perioden under vilken föräldra- penningen ska kunna lämnas innebär att i stort sett samma kompensa- tionsnivå kan uppnås som genom den nuvarande ersättningen inom ramen för den tillfälliga föräldrapenningen. Några ytterligare dagar med föräldrapenning föreslås inte med anledning av överflyttningen, utan rätten till ersättning ska omfattas av rätten till föräldrapenning i stort med de möjligheter och begränsningar det innebär. Dagar med föräldrapenning för ändamålen ska räknas av från den reserverade tiden för föräldern. Föräldrapenningen ska kunna lämnas även till en förälder som inte har barnet i sin vård, bl.a. för att möjliggöra en icke- födande förälders närvaro vid förlossningen. Eftersom syftet med er- sättningen är att fler än en förälder ska kunna närvara vid barnets an- komst och första tid i familjen ska ersättningen kunna lämnas till en förälder för samma tid som föräldrapenningförmån för samma barn lämnas till annan förälder.
Överflyttningen av ersättningsrätten får vissa följder på grund av att systematiken för föräldrapenningen och den tillfälliga föräldra- penningen skiljer sig åt. Enligt utredningens bedömning innebär dock inte detta att ersättningsrätten bör kvarstå inom den tillfälliga för- äldrapenningen. Om ändamålen med ersättningen anses höra mer hemma inom föräldrapenningen är det logiskt att hela systematiken med den förmånen gäller för rätten till ersättning.
Bestämmelserna i föräldraledighetslagen (1995:584) om antal ledig- hetsperioder och tid för arbetstagarens anmälan om ledighet till ar- betsgivaren skiljer sig åt i fråga om föräldrapenning och tillfällig för- äldrapenning. Utredningen anser emellertid inte att några ändringar i föräldraledighetslagens bestämmelser behöver göras med anledning av att ersättning för de nu aktuella ändamålen flyttas över till föräldra- penningen.
SOU 2017:101 |
Sammanfattning |
Borttagande av snabbhetspremien
Utredningen bedömer att skyddet för den sjukpenninggrundande inkomsten vid vård av barn och den särskilda beräkningsgrunden för föräldrapenning för tid före det att barnet har fyllt två år inte bör ändras. Behovet av föräldrapenning och föräldraledighet, på hel- eller deltid, är stort under barnets två första levnadsår varför det enligt utredningens bedömning är rimligt med ett omfattande skydd för föräldrapenningen och den sjukpenninggrundande inkomsten under denna period. Utredningen föreslår dock att den del av den särskilda beräkningsgrunden som ger ett förlängt skydd för föräldrapenning vid ny graviditet och adoption (den s.k. snabbhetspremien) ska tas bort. Ett borttagande bedöms kunna leda till att kvinnor i högre ut- sträckning arbetar heltid mellan graviditeterna, med följden att den ojämlika fördelningen mellan betalt och obetalt arbete minskar och den ekonomiska självständigheten för kvinnor ökar.
Förändring av 240-dagarsvillkorets utformning
Eftersom utredningen föreslår att lägstanivån för föräldrapenning ska slopas, bör även utformningen av kvalificeringsvillkoret för rätt till er- sättning på sjukpenningnivån ändras. Ersättning på lägstanivån mot- svarar i dag 180 kronor om dagen. Utredningen föreslår därför att vill- koret ändras på så sätt att föräldern under hela kvalificeringstiden ska ha haft rätt till en sjukpenning som överstiger 180 kronor om dagen i stället för en sjukpenning som överstiger lägstanivån för föräldra- penning. Med denna ändring kommer innebörden av villkoret att vara densamma som före ändringen.
Företagares villkor och möjligheter att använda föräldraförsäkringen
Det kan konstateras att föräldrar som är företagare, dvs. personer som driver företag i vilken form det än må vara, generellt sett tar ut ersätt- ning ur föräldraförsäkringen i något lägre omfattning än anställda, trots att de kan ha samma grundläggande rätt i sak till sådan ersättning och trots att de önskar ta del av försäkringen. Om effekten är att barn
Sammanfattning |
SOU 2017:101 |
till företagare får mindre tillgång till sina föräldrar än de har behov av, är detta givetvis inte tillfredsställande ur ett barnperspektiv.
Mycket av den problematik som företagare beskriver att de har att använda föräldraförsäkringen torde ha sin grund i regelverket om sjuk- penninggrundande inkomst. Sökandet av lösningar inom det regel- verket kräver en bredare och djupare översyn av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst än vad utredningen har i uppdrag och möjlighet att göra. Utredningen gör trots detta bedömningen att det finns behov av en skyddsbestämmelse för sjukpenninggrundande in- komst under uppbyggnadsskedet av ett företag inte bara för egenföre- tagare, som har ett sådant skydd enligt dagens regelverk, utan även för personer som driver aktiebolag. Eftersom regeringen i budgetproposi- tionen för 2018 har aviserat att den under 2018 avser att lämna lagför- slag om ett ekonomiskt skydd under uppbyggnadsskede som omfattar företagare oavsett i vilken juridisk form verksamheten bedrivs lämnar utredningen inget förslag om sådana förändringar.
Inom ramen för de generella förslag som utredningen lämnar om förändringar inom föräldrapenningen har stor hänsyn tagits till att föräldrar har olika förutsättningar när det gäller att vara föräldralediga och att ta ut föräldrapenning. Särskilt förslaget om utökade möjlig- heter att lämna över rätt till föräldrapenning till en annan person torde innebära förenklingar för företagare att kombinera familj och arbete. I övrigt är det svårt att se hur förändringar av villkoren inom föräldra- försäkringen skulle lösa den problematik som har beskrivits, i vart fall utan att helt frångå vissa principiella grunder för socialförsäkringarna. Utredningen bör därmed inte lämna förslag om sådana förändringar enbart ur ett företagarperspektiv.
Studenters villkor och möjligheter att använda föräldraförsäkringen
Utredningen bedömer att de generella förslag som utredningen läm- nar om förändringar av föräldraförsäkringen kommer även studerande föräldrar till godo. Några förändringar av villkoren för föräldraför- säkringsförmånerna bör inte göras enbart ur ett studerandeperspek- tiv. Inte heller bör beräkningsgrunden för den sjukpenninggrund- ande inkomsten för föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning förändras enbart för studerande. Utredningen instämmer däremot i det förslag som har lämnats i promemorian Stärkt skydd av sjukpen-
SOU 2017:101 |
Sammanfattning |
ninggrundande inkomst för studerande om att utvidga det allmänna skyddet för den sjukpenninggrundande inkomsten för studerande till att omfatta även tid när en person bedriver studier utan studiemedel.
Utredningen bedömer vidare att det i ett annat sammanhang bör utredas om studiemedel i form av tilläggsbidrag för studerande bör kunna delas då båda föräldrarna studerar eller om rätten till sådant bidrag bör utformas på annat sätt för att uppmuntra till ett jämställt föräldraskap för föräldrar som studerar. Det bör också utredas om det bör göras möjligt att behålla studiemedel under graviditeten för studenter som har risker i sin studiemiljö under exempelvis en prak- tikperiod och där det saknas möjlighet till anpassning av arbetsmiljö eller arbetsuppgifter och möjlighet till omplacering.
Ett utökat skydd för kvinnor med graviditetspenning
Förlängning av tid med graviditetspenning
Graviditetspenning lämnas i dag längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. De omständig- heter som ger en kvinna rätt till graviditetspenning upphör dock inte bara för att tio dagar återstår till beräknad förlossning. Utredningen föreslår därför att rätten till graviditetspenning ändras på så sätt att den kan lämnas fram till och med dagen före den beräknade födelsen av barnet, dvs. en tio dagar längre förmånstid än i dag.
Utredningen bedömer att det är önskvärt med ytterligare utvidg- ning av rätten till graviditetspenning för att den bättre ska motsvara de behov som gravida kvinnor har. En lämplig utvidgning skulle kunna vara att göra graviditetspenningen generell på så sätt att den omfattar alla gravida under de tio sista dagarna före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Utredningen saknar dock såväl tid som ekono- miska förutsättningar för att göra de övervägningar som krävs för att lämna ett eget förslag. En omfattande analys måste göras av vilka be- hov gravida kvinnor faktiskt har av att få ersättning för förlorad ar- betsinkomst för att arbetsförmågan är nedsatt på grund av graviditeten och dessa behov bör avgöra hur graviditetspenningen ska utformas i framtiden. En sådan utredning bör i huvudsak göras av de myndig- heter som har särskild kunskap inom området.
Sammanfattning |
SOU 2017:101 |
Höjning av inkomsttaket vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
I budgetpropositionen för 2018 föreslås en höjning av inkomsttaket vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst från 7,5 till 8,0 pris- basbelopp från och med den 1 juli 2018. Ett uttryckligt undantag från höjningen görs för bl.a. graviditetspenning. Utredningen anser att det är motiverat att höja taket även inom graviditetspenningen. Utred- ningen föreslår att inkomsttaket vid beräkning av sjukpenninggrun- dande inkomst vid graviditetspenning ska vara samma som inom sjuk- försäkringen och därmed höjas från 7,5 till 8,0 prisbasbelopp.
Den tillfälliga föräldrapenningen
Höjning av inkomsttaket vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
I budgetpropositionen för 2018 föreslås en höjning av inkomsttaket vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för ett flertal sjuk- försäkringsförmåner från 7,5 till 8,0 prisbasbelopp från och med den 1 juli 2018. Ett uttryckligt undantag från höjningen görs för bl.a. till- fällig föräldrapenning. Utredningen anser att det är motiverat att höja taket även inom den tillfälliga föräldrapenningen. Utredningen före- slår att inkomsttaket vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid tillfällig föräldrapenning ska vara samma som inom sjukförsäk- ringen och därmed höjas från 7,5 till 8,0 prisbasbelopp.
Behov av översyn av regelverket om tillfällig föräldrapenning
Regelverket avseende den tillfälliga föräldrapenningen är komplicerat och det finns konstaterade gränsdragningsproblem till andra stöd- system. Utredningen bedömer att det finns ett behov av en övergri- pande översyn av regelverket i syfte att förenkla och göra det mer lätt- överskådligt. Det finns dock inte utrymme för en sådan översyn inom ramen för utredningens arbete.
SOU 2017:101 |
Sammanfattning |
Övriga ändringar
Utredningen föreslår vissa mindre ändringar i olika författningar, där- ibland socialförsäkringsbalken och föräldraledighetslagen. Exempelvis föreslås en kodifiering av den reglering som har etablerats i rättspraxis om att en förälder får återta ett avstående av rätt till föräldrapenning till en annan förälder för dagar som inte har utyttjats samt ändringar i bestämmelserna om avräkning för utländsk förmån som motsvarar föräldrapenning med anledning av barns födelse.
Ökade kunskaper om föräldraförsäkring, föräldraledighet och föräldrapenningtillägg samt uppföljning av förslagen
Utredningen förslår att regeringen ska ge Försäkringskassan i uppdrag att utveckla möjligheterna för föräldrar att göra en tidig planering av föräldraledigheten, med utgångspunkt i den nya modellen för föräld- raförsäkringen. Vidare ska Försäkringskassan och Pensionsmyndig- heten ges i uppdrag att fortsätta arbetet med att informera om konse- kvenser, på kort och lång sikt, av att fördela föräldrapenningen och föräldraledigheten jämställt. Särskilt företagares behov av vägledning, med avseende på exempelvis beräkning av sjukpenninggrundande in- komst, behöver tillgodoses. Kampanjer och andra åtgärder för att upp- muntra till ett jämställt användande av föräldrapenningförmånerna bör utvärderas.
Utredningen gör bedömningen att arbetsmarknadens parter bör uppmuntras att fortsätta ge god rådgivning och information om exi- sterande föräldrapenningtillägg och föräldralön.
Utredningen bedömer att det bör göras en uppföljning av konse- kvenserna av de förslag som lämnas.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Utredningen föreslår att samtliga författningsändringar ska träda i kraft den 1 januari 2019 med vissa övergångsbestämmelser. Exempelvis ska den nu gällande modellen för föräldrapenningen gälla även för tid efter ikraftträdandet i fråga om barn som har fötts före den 1 januari 2019 eller, vid adoption, när den som har adopterat barnet har fått barnet i sin vård före det datumet.
Sammanfattning |
SOU 2017:101 |
Konsekvenser av utredningens förslag
Utredningen bedömer att förslagen samlat kommer att bidra till en mer jämn fördelning mellan föräldrarna av föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och föräldraledighet. Förslagen bedöms också bidra till arbetet för att nå de jämställdhetspolitiska delmålen om ekonomisk jämställdhet och jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgs- arbetet.
Utredningens utgångspunkt är genomgående att barn gynnas av en tidig och nära anknytning till sina föräldrar. De förslag som utred- ningen lämnar avser att medföra en jämnare fördelning av föräldra- ledighet och föräldrapenning mellan barnets föräldrar och förväntas också medföra en jämnare fördelning av omvårdnaden av barnet, vilket främjar en god kontakt mellan barnet och fler än en förälder.
Utredningen gör bedömningen att förslagen samlat leder till be- sparingar för staten under de första åren efter ikraftträdandet men att förslagen fullt infasade innebär något ökade utgifter. Prognosperioden är dock lång och därmed mycket osäker.
Summary
Remit
The inquiry’s remit has been to conduct a review of the regulations governing parental leave and parental insurance. The aim has been to identify problems and propose measures that lead to the parental insurance system making a greater contribution than is currently the case to gender equality in the labour market, gender-equal parenthood and also continuing to make a contribution to providing children with good conditions in which to grow up. The inquiry published the interim report Begränsningar i föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn [Restrictions on parental benefit for parents who come to Sweden with children] (SOU 2016:73) in October 2016.
This report contains an account of the inquiry’s principal remit.
The inquiry has been tasked with analysing and proposing measures that result in a gender-equal distribution of parental leave and parental insurance benefits. Within the scope of this, the inquiry has had to specifically analyse the feasibility and consequences of reserving further months for which one parent cannot surrender their right to parental benefit to the other parent, including a complete reservation of parental benefit between the parents. The inquiry has also had to analyse whether the age limits for the right to parental leave are well balanced and whether there is a need for changes. The inquiry has also had the task of identifying and analysing how the parental insur- ance system needs to be modernised in order to stand up to new challenges in the labour market and in family life. As part of this, the inquiry has had to focus its survey and analysis of contemporary working life on the conditions of entrepreneurs and students and their opportunities to use parental insurance. The inquiry has also had to investigate whether the rules for pregnancy benefit are sufficiently
37
well adapted to contemporary working life and whether they provide appropriate cover for those women who have a reduced work capacity at the end of their pregnancy. In addition, the inquiry has had to identify problems and investigate the feasibility of making it easier for different family constellations to use parental insurance. The inquiry’s remit has included conducting certain surveys and submit- ting, where necessary, proposals concerning changes and measures, in- cluding necessary proposed statutes. The inquiry has consistently had to analyse the need for simplifications and to work to streamline the regulations on the basis of the various aims of the parental insur- ance system.
In terms of the prerequisites for this work, the inquiry has had to be guided by the principle of what is best for the child and of the child’s right to care and contact with their parents and has also had to keep the principle of income replacement as one of the founda- tions of the parental insurance system.
Challenges and opportunities
– what does contemporary working life look like?
The main purpose of parental insurance is to make it possible for parents to combine work with family life. The insurance system is designed as to encourage participation in the labour market. Con- sequently, women’s and men’s working lives and how the labour market functions are of central significance to the structure and function of the parental insurance system. The inquiry has surveyed the interaction between working life and parental insurance and what opportunities and challenges contemporary working life presents for parents’ potential to combine work and family.
The inquiry notes that the labour market is still highly gender segregated. Compared to men, women more often have temporary jobs, take, on average, more time off work in conjunction with be- coming parents and are more likely to work part-time. Women also have a higher average rate of sick leave than men and one of the reasons for this is that women generally have greater responsibility for the family and domestic work. Despite women having, on average, a higher level of education than men, their average earnings are lower. There are also fewer women than men in senior management positions.
An important and sizeable section of the labour market is made up of entrepreneurs, a group in which the conditions and circum- stances of work are very varied. The inquiry has carried out a survey of entrepreneurs’ conditions and opportunities to use parental insur- ance. It can be concluded that they make somewhat less use of parental insurance than employees. Within the context of this survey, the inquiry describes various factors that could explain this relationship. The inquiry also describes various proposals that have been submitted from the entrepreneur community that are intended to address those aspects of the parental insurance system that can be difficult for entrepreneurs to use in the same way as employees.
The inquiry has also surveyed students’ conditions and oppor- tunities to use parental insurance. In the context of this survey, the inquiry describes how the parental insurance system is designed for students who become parents or for parents who start studying. The inquiry notes that students are a heterogeneous group and that the situation of parents who are students can vary greatly. The inquiry describes various proposals that have been submitted in order to resolve some of the difficulties encountered by students who want to use parental insurance.
The inquiry has also conducted a general review of the regula- tions for pregnancy benefit in relation to contemporary working life. One conclusion drawn by the inquiry is that there are certain prob- lems with pregnancy benefit, which was designed at a time when physically taxing work was more common than it is today. Accord- ing to previous reviews, for example, there is scope to grant more women pregnancy benefit pursuant to the current regulations than the interpretation of this entails. It is also the case that many of the women whose applications for pregnancy benefit are refused still receive compensation from the social insurance system. The inquiry sets out a number of alternative designs that could be used for preg- nancy benefit.
The inquiry also describes how norms in society, family life and working life influence conditions and the prospects of combining working life and family life on equal terms.
Family circumstances in Sweden
The living circumstances of families with children and the view of parenthood have changed since parental insurance was introduced. Around 25 per cent of all children have parents who do not live together. Two in ten families consist of a single parent, most often a single mother. Just under one in ten families is a reconstituted family, i.e. a family in which one or both parents has children from a previous relationship. There are no official statistics on how common it is for children to have more than two adults exercising parent- hood, for example when a single woman or a lesbian couple choose to share parenthood with a man or a male couple. It can be con- cluded that children have a variety of family situations and that these also vary over time.
The inquiry has conducted a review of the current regulations in order to see in which cases there are restrictions placed on the poten- tial of different family constellations to use parental insurance bene- fits. It can be concluded that to some extent the legislator has taken into account the difficulties that may be present for family constel- lations other than the traditional nuclear family, but that the current regulatory framework nevertheless results in restrictions on the potential of some family constellations to use parental insurance benefits. These restrictions mainly apply to parental benefit.
The inquiry’s deliberations and proposals in brief
The report provides a number of proposals regarding parental allow- ance, temporary parental allowance and pregnancy allowance. The proposals presented are designed so that they are generally to be viewed as a whole and are largely interdependent when it comes to achieving the desired effects. The inquiry also makes certain assess- ments related to the remit.
A new model for parental benefit
A new model for parental benefit should be introduced
The inquiry is of the opinion that the current age limits that apply to parental benefit are not fit for purpose. Parental benefit should be further concentrated to the time of the child’s birth and the early
years of the child’s life. This is consistent with the primary purpose of parental benefit; to make it possible for parents to combine family life and working life, partly by compensating them for loss of earnings from work as a result of taking leave in conjunction with the birth or adoption of a child. This is also consistent with the fact that the vast majority of parental benefit days should be provided in order to allow parents to take longer continuous periods of leave during the early part of a child’s life or immediately after a child joins a new family. Parental benefit days should subsequently be provided in order to enable shorter periods of leave to be taken. This is also judged to contribute to a more even distribution of parental benefit between the parents and means that men are encouraged to use a larger proportion of the parental benefit when the child is young. This has benefits in terms of how women and men distribute both unpaid and paid work within the household in both the short and the long term.
On the basis of that which is stated above, as well as to refine parental benefit in relation to its primary purpose of providing parents with the opportunity to care for a child in its early years, the inquiry proposes a new model for this benefit.
The new model
Under the new model, it will be possible to provide parental benefit to the parents for a combined total of up to 460 days, with an addi- tional maximum of 170 days for each additional child in the event of multiple births or multiple adoptions. It will be possible to provide parental benefit up until the child’s tenth birthday and it will be distributed in a certain way during this period.
Up to and including the child’s third year, calculated from their birth or an equivalent point in time, it will be possible, as a general rule, to provide parental benefit for up to 390 of the maximum of 460 days, up to a further 142 of the additional maximum of 170 days for each additional child in the event of multiple births or multiple adoptions. The inquiry proposes that the time limit for taking the days reserved for the period in question be strict, i.e. it will not be possible to save days to use in the subsequent period. The inquiry’s overall assessments concerning the choice of limit for the majority
of the parental benefit days and the number of parental benefit days that are allocated to this period are based on a number of factors. The inquiry thinks that there should be a strong emphasis on the child’s perspective. What is meant here by ‘the child’s perspective’ is that children are to be given the prerequisites for good conditions in which to grow up and a right to be taken care of by both parents and that children have different needs in terms of parents, attachment and care. Consequently, parents need to continue being allowed some flexibility in terms of how they use parental benefit. Reducing the limit as per the inquiry’s proposal still provides, both in itself, but primarily in combination with other proposals concerning the model for parental benefit, a strong incentive to concentrate the longer period of parental leave and to distribute the leave and parental benefit more evenly between the parents in the child’s early years.
The number of days as per the limit proposed by the inquiry in its interim report (SOU 2016:73) for parents who come to Sweden with children after the child’s first year or life is to be adjusted on the basis of the fact that these days can be used up until the child’s third birthday, instead of up until the child’s twelfth birthday. The inquiry has applied the same method to calculate the number of days as was used in the interim report, but with some adjustments due to uncertainty regarding some of the factors.
There should also continue to be an opportunity to receive parental insurance benefits for children who are older than three years. This is to provide genuine opportunities for parents to spend time at home with their children in this period of their children’s lives and to, in line with the principal aim of the parental insurance system, make it easier to combine family life and working life. The inquiry proposes as a principal rule that parental benefit be provided for a maximum of ten days per year in the period subsequent to the child’s third year and up to the child’s tenth birthday, with an addi- tional maximum of four days per child per year available for every additional child in the event of multiple births and multiple adop- tions. It will not be possible to save parental benefit from one year to the next. The inquiry has also made overall assessments based on a number of factors when deciding on the choice of the uppermost age limit for parental benefit and the distribution of parental benefit days for this period. The inquiry believes it is more important to create a system that provides more generous benefits during the
period of a child’s life when the need for parental care is at its greatest, rather than extending the period for which parental benefit is available into a period of the child’s life when the need for parental care is generally not as high. To arrive at this position, the inquiry has examined the various requirements for leave that were identified and has used the prerequisites that are the foundation of the inquiry’s work as a basis, taking into account factors such as the estimated costs the proposed reforms will have when they are fully implemented. The proposed model, with its distribution of parental benefit days between different periods, means that benefits become more equal as all parents are guaranteed parental benefit throughout the entire benefit period without needing to save parental benefit days.
If parents have shared custody of the child, each parent will, as a principal rule, receive parental benefit for half of the maximum time for which parental benefit can be provided up to and including the child’s third year and half of the maximum time per year that parental benefit can be provided subsequent to the child’s third year up to the child’s tenth birthday.
No amendments to the Parental Leave Act provisions concerning the opportunity to take leave without parental benefit
The inquiry’s assessment is that a parent should continue to have the right to take full-time leave from work in order to care for a child until the child is 18 months old. Reducing the opportunity to take unpaid leave from 18 months to the age of, e.g. 12 months would not automatically result in a shorted period of leave. It is not the length of the parental leave that is problematic; it is how the leave is distributed between the parents.
The opportunity to reduce working hours in the child’s early years can allow parents more time with their children and family, reduce the time pressure on them and result in greater balance between working life and family life. The inquiry thus proposes an entirely new model for the provision of parental benefit. In light of the proposal and the potential need parents may have to reduce their working hours, the inquiry’s assessment is that a parent should con- tinue to have the right to reduce their working hours by up to one quarter in order to care for children under the age of eight years or older children who have not yet completed their first year of school.
If a child who is older than 18 months is being looked after in a foster home, the foster parents only have the right to reduce their working hours by 25 per cent. In cases where the child has substan- tial care needs, this may be insufficient. Consequently, the inquiry’s assessment is that the question of whether foster parents’ right to full-time leave without parental benefit should be expanded to also cover children who are over the age of 18 months should be con- sidered in another context.
Removal of the minimum level of parental benefit
The inquiry proposes that the 90 days of parental benefit at the minimum level be scrapped. Parental benefit at the minimum level will thus be abolished. The compensation provided for the minimum level days is so low that in many cases it does not function as com- pensation for loss of earnings from work. The parental insurance system therefore does not provide all parents with the genuine financial opportunity to care for their children for the 90 days that the minimum level encompasses. The minimum level days are also usually those that are left to expire when the child reaches their eighth birthday. It is instead proposed that the total number of parental benefit days be 460 days with compensation at the sickness benefit or basic level.
The inquiry’s proposals does not differentiate between different multiple births or multiple adoptions, instead parental benefit is always provided at the sickness benefit or basic level. As a result of the minimum level being scrapped, the inquiry proposes that the specific provisions concerning the compensation level for the additional days that are allocated to parents in the event of multiple births be removed.
Further reservation of time with parental benefit
Distribution of parental benefit
A more equal distribution of both parental benefit and parental leave has major benefits for the situation of women in the labour market. If women and men take more equal amounts of parental leave,
women’s absence from the labour market decreases in both the short and the long term because longer parental leave is associated with substantial future responsibility for domestic and care work and with part-time work. More time in the labour market provides better conditions for salary increases, career progression, lifetime earnings and pension contributions. Women’s financial independence is re- inforced when their degree of self-sufficiency increases. At the same time, longer leave for men will have more detrimental labour market outcomes for them as a group. For men, longer parental leave may result in a somewhat lower salary trend that would have been the case if they continued with their relatively short absence from paid work. However, the likelihood of statistical discrimination, or that longer parental leave for men signals less orientation towards work, decreases when the length of parental leave is evened out between men and women and also among men as a group.
The inquiry proposes that more days be reserved
The inquiry is of the opinion that parents need to be given greater incentives to share both parental benefit and parental leave more equally. However, the inquiry makes the assessment that, at present, there should not be a division of the parental benefit days in such a way that half of all the days are reserved for each of the legal guardians. It is the opinion of the inquiry that, because all families and children are different and have differing needs that may also change over time, it is important that the insurance system retain some degree of flexibility. Flexibility is highly valued by parents and makes it possible to adapt how care is organised for the child. There can also be major differences between sectors of the labour market in terms of what factors are important to allowing working life to be combined with family life, for example issues pertaining to the potential to work flexibly, the hours at which work take place, whether the parent is self-employed, etc. Accordingly, some flexi- bility needs to be retained in order to provide parents with the scope for such variation. A proposal for complete reservation would also result in families consisting of more than two legal guardians being excluded from using parental benefit unless some form of needs assessment is introduced, which is not in line with the rest of the
inquiry’s remit. A completely equal distribution would also require major behavioural changes among both men and women, which would be difficult to achieve in the short term. Without the oppor- tunity to gain a comprehensive overview of the long-term conse- quences, it is hard to justify major changes.
The inquiry proposes that the number of days for which one parent cannot hand over the right to parental benefit to any other person, i.e. ‘the reserved period’, be increased. For the period up to and including the child’s third year, calculated from the child’s birth or an equivalent point in time, 130 days for each child or for the children together in the event of multiple births or multiple adoptions will be reserved for each parent. For the period subsequent to the child’s third year, calculated from the child’s birth or an equivalent point in time, up until the child’s tenth birthday, three days per year per child or for the children together in the event of multiple births or multiple adoptions will be reserved for each parent.
Reservation of days with parental benefit at the basic level
The inquiry makes the assessment that days with parental benefit at the basic level are not currently encompassed by the regulation con- cerning the reserved period for each parent and that there is no justifiable reason for this. There are also benefits to be gained by encouraging an equal distribution of parental benefit use between women and men when it comes to the issue of basic level days. This is why the inquiry proposes that these days also be included in the time for which one parent may not hand over their right to parental benefit to anyone else. This proposal means that all parents who take parental benefit are covered by the regulation concerning the re- served period.
Additional exemption from the distribution of parental benefit
The inquiry proposes one additional exemption from the principal rule of dividing the parental benefit days in half between parents who have joint custody. If one parent is permanently prevented from receiving parental benefit because they are serving a custodial sen- tence, the other parent will have the right to all the days with parental
benefit. For a parent to be considered permanently prevented, their sentence is required to encompass the entire period during which they are entitled to parental benefit, based on the periods across which parental benefit is distributed in accordance with the proposed new model. Those custodial sentences that will be encompassed by this proposal are thus long, fixed-term sentences and life sentences.
Improved opportunities for different family constellations to use parental insurance benefits
A parent’s cohabiting partner is to be equated to a parent
The inquiry proposes that a parent’s cohabiting partner be equated to a parent when applying the provisions concerning parental benefit without there being a requirement for the parent and the cohabiting partner to have been married to one another or to have or have had children together. The cohabiting partner will also be given the right to parental leave without a requirement for previous marriage or joint children. There are no specific requirements for a parent’s spouse to be equated to a parent, either for the right to parental benefit or the right to parental leave. It is the opinion of the inquiry that this dif- ference appears to be unjustified.
Greater opportunity to transfer parental benefit entitlement
The inquiry proposes that a legal guardian be permitted to transfer their parental benefit entitlement to a person who is not the child’s parent or equivalent to a parent. Greater opportunity for a legal guard- ian to transfer some of their own days with parental benefit to another person is deemed to provide single parents with an improved potential to obtain help and relief from the burden of caring for the child from someone close to them. In families where more than two people exercise a parental role, this provides an opportunity for more people to combine parenthood with working life and for the child to benefit from the care and supervision of more parents. Greater oppor- tunity to transfer days to someone other than a parent or equivalent to a parent should also be of value to other family constellations and could simplify people’s everyday lives. The opportunity to transfer
entitlement is deemed to have a positive outcome for those children who are encompassed by it and the inquiry believes that it is natural that only someone who has the parents’ trust will be able to take advantage of parental benefit in this way.
The inquiry proposes that it be possible to make the transfer to someone who is insured for parental benefit. It will only be possible to transfer those days that are not reserved for each of the parents.
Up until the child’s third birthday, it will be possible to transfer up to 60 days for each child. Subsequent to this and up until the child’s tenth birthday, it will instead be possible to transfer a maximum of four days per child per year. A parent who has sole custody of a child will be entitled to transfer all the days. If the parents have joint custody of a child, each of the parents will instead be entitled to transfer half of the days. If the transferred days are not used, it will be possible to reclaim the entitlement to parental benefit for these. The provisions concerning parental benefit will also apply to the person who has received days following a transfer. However, it will not be possible for such a person in their turn to surrender or transfer days to someone else. An employee will be entitled to leave from work in the period during which they are receiving parental benefit as a result of a transfer.
The inquiry’s assessment is that the new opportunity for another insured person to take leave with compensation in the form of parental benefit should provide entitlement to holiday pay. The effects that the new opportunity to transfer entitlement may have on the pension should be followed up.
Transfer of the entitlement to parental benefit in conjunction with the birth or adoption of a child
Based on factors such as the needs that temporary parental benefit in conjunction with birth or adoption of a child is intended to meet and in light of the developments that have taken place in the regulations governing parental benefit and in society since these benefits were introduced, the inquiry makes the assessment that compensation for these purposes should instead be provided within the scope of parental benefit. A transfer of this type also results in an opportunity for reform in terms of prioritising other central changes in the parental insurance system.
Consequently, the inquiry proposes that a parent be entitled to parental benefit in conjunction with the birth or adoption of a child. No limit on the number of days is proposed, but it will only be possible to provide parental benefit for the period from delivery up to and including the fourteenth day after the child goes home following delivery. The calculation of the time period for with- drawing parental benefit in the event of adoption, as is the case under the current law, is based on the time at which the parents have taken the child into their care. The period during which it will be possible to provide parental benefit means that largely the same com- pensation level can be achieved as through the current compensation provided by temporary parental benefit. No additional days with parental benefit are proposed as a result of the transfer. Instead the entitlement to compensation will be encompassed by the entitlement to parental benefit as a whole, with the opportunities and limitations this involves. Days with parental benefit for these purposes will be deducted from the parent’s reserved period. It will also be possible to provide parental benefit to a parent who does not have custody of the child, for example to allow a non-birth parent to be present during delivery. Because the aim of this compensation is to make it possible for more than one parent to be present at the child’s arrival and early days in the family, it will be possible to provide this compensation to a parent for the same period during which parental benefit is provided to another parent for the same child.
The transfer of compensation entitlement has some conse- quences due to differences between the systems for parental benefit and temporary parental benefit. Nonetheless, it is the inquiry’s assess- ment that this does not mean that the compensation entitlement should remain within the temporary parental benefit system. If the purposes of the compensation are considered to belong more to the parental benefit system, it is logical that the entire systems of these benefits apply to the entitlement to compensation.
The provisions in the Parental Leave Act (1995:584) concerning the number of periods of leave and the time for the employee to notify their employer of leave differ between parental benefit and temporary parental benefit. However, the inquiry believes that no amendments to the Parental Leave Act’s provisions are required as a result of compensation for the purposes in question being moved over to parental benefit.
Removal of the speed premium
The inquiry’s assessment is that the protection for sickness benefit qualifying income when caring for children and the possibility to keep the same level of parental benefit for the period prior to the child’s second birthday should not be altered. The need for parental benefit and parental leave, on full or part-time basis, is great during the first two years of the child’s life, which is why the inquiry is of the opinion that it is reasonable to provide extensive protection for parental benefit and sickness benefit qualifying income in this period. However, the inquiry proposes that possibility to extended protec- tion for parental benefit in the event of new pregnancy and adoption
(the ‘speed premium’) be removed. The assessment is that removing this could lead to women working full-time more frequently be- tween pregnancies, resulting in a more gender equal distribution between paid and unpaid work and an increase in women’s financial independence.
Change to the 240-day condition
Because the inquiry is proposing that the minimum level of parental benefit be scrapped, the qualification condition for entitlement to compensation at the sickness benefit level should also be changed. Compensation at the minimum level is currently equivalent to SEK 180 per day. The inquiry therefore proposes that the condition be changed so that the parent will have been entitled to sickness benefit that exceeds SEK 180 per day throughout the entire qualifi- cation period, instead of sickness benefit that exceeds the minimum level for parental benefit. This change will mean that the condition is the same as prior to the change.
Entrepreneurs’ conditions and opportunities to use parental insurance
It can be concluded that parents who are entrepreneurs, i.e. people who run companies of any form, generally take out less of compen- sation from the parental insurance system than employees, despite the fact that they may have the same basic entitlement to such
compensation and in spite of the fact that they want to make use of parental insurance. If this results in the children of entrepreneurs having less access to their parents than they need, this is of course not a satisfactory situation from the child’s perspective.
A large part of the problem with using parental insurance de- scribed by entrepreneurs relates to the regulations concerning sickness benefit qualifying income. The search for solutions within the regulations requires a broader and more in-depth review of the provisions concerning sickness benefit qualifying income than the inquiry’s remit allows. In spite of this, the inquiry makes the assess- ment that there is need for a protective provision for sickness benefit qualifying income during the establishment phase of a company, not just for those who are self-employed, who already have such protection under the current regulations, but also for people who run limited companies. Because the Government has announced in the budget bill for 2018 that it intends to publish a government bill concerning financial protection during the establishment phase that covers all entrepreneurs, regardless of what legal form their enter- prise takes, the inquiry is not issuing any proposals concerning such changes.
Within the scope of the general proposals the inquiry is issuing concerning changes within the parental benefit system, serious con- sideration has been given to the fact that parent’s circumstances vary in terms of taking parental leave and parental benefit. In particular, the proposal to provide greater opportunity to transfer parental bene- fit entitlement to another person should make it easier for entrepre- neurs to combine family and working life. In general, it is difficult to see how changes to the conditions within the parental insurance system would solve the problems described, in any case without com- pletely abandoning certain basic principles of the social insurance systems. The inquiry should therefore not issue any proposals con- cerning such changes that only have an entrepreneur’s perspective.
Students’ conditions and opportunities to use parental insurance
The inquiry’s assessment is that the general proposals being issued by the inquiry concerning changes to the parental insurance system will also benefit students. No changes that only have a student’s per-
spective should be made to the conditions for parental insurance benefits. Nor should the calculation of sickness benefit qualifying income for parental benefit and temporary parental benefit be altered only for students. Nevertheless, the inquiry agrees with the proposals that have been published in the memorandum Stärkt skydd av sjukpenninggrundande inkomst för studerande [Greater protection for sickness benefit qualifying income for students] concerning expanding the general protection for sickness benefit qualifying income for students to also encompass the period in which a person is studying without student aid.
The inquiry’s assessment is also that there should be an investi- gation in another context into whether it should be possible to provide student aid in the form of a supplementary benefit for students when both parents are studying or the entitlement to such a benefit should be structured in an alternative manner in order to encourage gender equal parenting for parents who study. There should also be an investigation as to whether it should be possible to retain student aid during pregnancy for students who have risks in their study environment, for example during work placement periods, and where it is not feasible to adapt the work environment or duties or to relocate the student.
Greater protection for women receiving pregnancy benefit
Extension of the period with pregnancy benefit
The longest pregnancy benefit is currently provided up to and including the eleventh day prior to the estimated delivery date. However, the circumstances that give a woman an entitlement to pregnancy benefit do not expire simply because there are ten days remaining until the expected delivery date Consequently, the inquiry proposes that entitlement to pregnancy benefit is altered so that it can be provided up to and including the day prior to the expected delivery date, i.e. ten days longer than is currently the case.
The inquiry’s assessment is that it is desirable to further expand entitlement to pregnancy benefit to better align it with the needs of pregnant women. One appropriate expansion could be to make pregnancy benefit general so that it covers all pregnant women for the final ten days prior to the estimated delivery date. However, the
inquiry has neither the time nor the financial resources to undertake the deliberations required in order to issue its own proposal. Exten- sive analysis must be carried out of what needs pregnant women actually have in terms of compensation for loss of earnings due to their work capacity being reduced as a result of pregnancy and these needs should be the decisive factors in the future design of preg- nancy benefit. An inquiry of this type should primarily be conducted by the authorities that have specific knowledge of this area.
Raising the income ceiling used when calculating sickness benefit qualifying income
There is a proposal in the budget bill for 2018 to increase the income ceiling used when calculating sickness benefit qualifying income from 7.5 to 8.0 price base amounts as of 1 July 2018. There is an explicit exemption to this increase for benefits including pregnancy benefit. The inquiry is of the opinion that there is also justification for increasing the ceiling for pregnancy benefit. The inquiry pro- poses that the income ceiling used when calculating sickness benefit qualifying income for pregnancy benefit be the same as that used within the sickness insurance system and thus be increased from 7.5 to 8.0 price base amounts.
Temporary parental benefit
Raising the income ceiling used when calculating sickness benefit qualifying income
There is a proposal in the budget bill for 2018 to increase the income ceiling used when calculating sickness benefit qualifying income for the majority of sickness insurance benefits from 7.5 to 8.0 price base amounts as of 1 July 2018. There is an explicit exemption to this increase for benefits including temporary parental benefit. The in- quiry is of the opinion that there is also justification for increasing the ceiling for temporary parental benefit. The inquiry proposes that the income ceiling used when calculating sickness benefit qualifying income for temporary parental benefit be the same as that used
within the sickness insurance system and thus be increased from 7.5 to 8.0 price base amounts.
A need to review the regulations concerning temporary parental benefit
The regulations pertaining to temporary parental benefit are com- plicated and there are established problems with respect to where to the boundaries lie between this benefit and other support systems.
The inquiry’s assessment is that there needs to be a comprehensive review of the regulations in order to simplify and make these easier to interpret. However, there is not the scope to conduct such a review as part of the inquiry’s work.
Other amendments
The inquiry proposes some minor amendments to various statutes including the Social Insurance Code and the Parental Leave Act. For example, we propose a codification of the regulation that has been established in case law that a parent may reclaim parental benefit entitlement that has been transferred to another parent for days that have not been used and amendments to the provisions concerning deducting foreign benefits that correspond to parental benefit as a result of a child’s birth.
Greater knowledge about parental insurance, parental leave and parental benefit supplement and follow-up of the proposals
The inquiry proposes that the Government task Försäkringskassan (the Swedish Social Insurance Agency) with developing opportu- nities for parents to make a clear plan for their parental leave based on the new model for the parental insurance system. In addition, Försäkringskassan and the Swedish Pensions Agency will be tasked with continuing the work of disseminating information about the long and short-term consequences of distributing parental benefit and parental leave in a gender equal manner. In particular, entre- preneurs’ need for guidance with respect to matters such as calcu- lation of sickness benefit qualifying income needs to be met.
Campaigns and other initiatives to encourage gender equal use of parental insurance benefits should be evaluated.
The inquiry’s assessment is that the social partners should be encouraged to continue providing good advice and information about existing parental benefit supplement and parental salary.
The inquiry’s assessment is that a follow-up should be conducted of the consequences of the proposals being issued.
Entry into force and transitional provisions
The inquiry proposes that all statutory amendments enter into force on 1 January 2019, with some transitional provisions. For example, the current model for parental benefit will apply with respect to children born prior to 1 January 2019 or, in the event of adoption, when adoptive parents have gained custody of the child prior to this date.
Consequences of the inquiry’s proposals
The inquiry’s assessment is that the proposals will contribute all in all to a more equal distribution of parental benefit, temporary paren- tal benefit and parental leave. It is also deemed that these proposals will contribute to achieving the gender equality policy target of financial gender equality and an equal distribution of unpaid domes- tic and care work.
The inquiry’s basic premise throughout is that children benefit from an early and close connection with their parents. The proposals that the inquiry is issuing are intended to result in a more equal distribution of parental leave and parental benefit between the child’s parents and are also expected to result in a more equal distribution of childcare, which encourages good contact between the child and more than one of their parents.
The inquiry makes the assessment that its proposals together lead to savings for the central government in the initial years after they enter into force, but that they involve somewhat increased expen- diture once they are completely phased in. However, the period of this forecast is long and there is thus a high degree of uncertainty.
1 Författningsförslag
1.1Förslag till
lag om ändring i socialförsäkringsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken1
dels att 12 kap. 13, 15 a, 15 b, 19, 20, 24, 29, 34 a, 41 a–46 §§ samt 13 kap. 10–15 §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 11 kap. 4 och 5 §§ samt 12 kap. 16 §, rubrikerna närmast efter 12 kap. 23 och 28 §§, de åtta rubri- kerna närmast efter 12 kap. 41 § och de fyra rubrikerna närmast efter 13 kap. 9 § ska utgå,
dels att nuvarande 12 kap. 12 a § ska betecknas 12 kap. 13 §,
dels att 5 kap. 9 §, 10 kap. 8, 10 och 11 §§, 11 kap. 1, 4–6 och 10 §§, 12 kap. 1, 4, 4 a, 8, 9, 12, 15–18, 30, 33–35, 39–41 §§, 13 kap. 1, 2, 3, 31 a och 33 §§, 110 kap. 5 a § samt rubrikerna närmast före 11 kap. 4 § och 12 kap. 17 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 12 kap. 5 a, 12 a, 12 b, 17 a och 17 b §§, och närmast före 11 kap. 6 §, 12 kap. 5 a, 12, 12 a och 12 b §§ nya rubriker av följande lydelse,
dels att det närmast före 12 kap. 13 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Föräldrapenning för tid före ansökan”.
1 Senaste lydelse av |
|
12 kap. 12 a § 2013:999 |
12 kap. 41 e § 2013:999 |
12 kap. 13 § 2013:999 |
12 kap. 41 f § 2013:999 |
12 kap. 15 a § 2013:999 |
12 kap. 41 g § 2015:674 |
12 kap. 15 b § 2013:999 |
12 kap. 41 h § 2013:999 |
12 kap. 20 § 2013:999 |
12 kap. 45 a § 2017:559 |
12 kap. 34 a § 2013:999 |
12 kap. 46 § 2013:999 |
12 kap. 41 a § 2013:999 |
13 kap. 11 § 2011:486 |
12 kap. 41 b § 2013:999 |
rubriken närmast före 12 kap. 41 a § 2013:999 |
12 kap. 41 c § 2013:999 |
rubriken närmast före 12 kap. 45 a § 2017:559 |
12 kap. 41 d § 2013:999 |
rubriken närmast före 12 kap. 46 § 2013:999. |
57
Författningsförslag |
SOU 2017:101 |
5 kap.
9 §2
Nuvarande lydelse
Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner:
Avdelning B Familjeförmåner |
|
1. föräldrapenning på lägstanivå och |
(11 och 12 kap.) |
grundnivå, |
|
2. barnbidrag, |
(15 och 16 kap.) |
3. underhållsstöd, |
(17–19 kap.) |
4. adoptionsbidrag, |
(21 kap.) |
5. vårdbidrag, |
(22 kap.) |
Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada |
6. sjukpenning i särskilda fall, |
(28 a kap.) |
7. rehabilitering, bidrag till arbets- |
(29–31 a kap.) |
hjälpmedel, särskilt bidrag och rehabili- |
|
teringspenning i särskilda fall, |
|
8. sjukersättning och aktivitetsersätt- |
(33 och 35–37 kap.) |
ning i form av garantiersättning, |
|
Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder |
9. handikappersättning, |
(50 kap.) |
10. assistansersättning, |
(51 kap.) |
11. bilstöd, |
(52 kap.) |
Avdelning E Förmåner vid ålderdom |
|
12. garantipension, |
(55, 56, 65–67 och |
|
69–71 kap.) |
13. särskilt pensionstillägg, |
(73 kap.) |
14. äldreförsörjningsstöd, |
(74 kap.) |
Avdelning F Förmåner till efterlevande |
|
15. efterlevandestöd, |
(77, 79 och 85 kap.) |
16. garantipension till omställnings- |
(77, 81 och 85 kap.) |
pension, |
|
2 Senaste lydelse 2011:1513.
SOU 2017:101 Författningsförslag
Avdelning G Bostadsstöd |
|
17. bostadsbidrag, |
(95–98 kap.) |
18. bostadstillägg, och |
(100–103 kap.) |
19. boendetillägg. |
(103 a–103 e kap.) |
|
Föreslagen lydelse |
Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner:
Avdelning B Familjeförmåner |
|
1. föräldrapenning på grundnivå, |
(11 och 12 kap.) |
2. barnbidrag, |
(15 och 16 kap.) |
3. underhållsstöd, |
(17–19 kap.) |
4. adoptionsbidrag, |
(21 kap.) |
5. vårdbidrag, |
(22 kap.) |
Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada |
6. sjukpenning i särskilda fall, |
(28 a kap.) |
7. rehabilitering, bidrag till arbets- |
(29–31 a kap.) |
hjälpmedel, särskilt bidrag och rehabili- |
|
teringspenning i särskilda fall, |
|
8. sjukersättning och aktivitetsersätt- |
(33 och 35–37 kap.) |
ning i form av garantiersättning, |
|
Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder |
9. handikappersättning, |
(50 kap.) |
10. assistansersättning, |
(51 kap.) |
11. bilstöd, |
(52 kap.) |
Avdelning E Förmåner vid ålderdom |
|
12. garantipension, |
(55, 56, 65–67 och |
|
69–71 kap.) |
13. särskilt pensionstillägg, |
(73 kap.) |
14. äldreförsörjningsstöd, |
(74 kap.) |
Avdelning F Förmåner till efterlevande |
|
15. efterlevandestöd, |
(77, 79 och 85 kap.) |
16. garantipension till omställnings- |
(77, 81 och 85 kap.) |
pension, |
|
– 27 kap. 27 § och 28 b § första stycket om karensdagar,
Författningsförslag SOU 2017:101
Avdelning G Bostadsstöd |
|
|
17. bostadsbidrag, |
|
(95–98 kap.) |
|
18. bostadstillägg, och |
(100–103 kap.) |
|
19. boendetillägg. |
|
(103 a–103 e kap.) |
Nuvarande lydelse |
|
Föreslagen lydelse |
|
|
10 kap. |
|
|
8 § |
|
Graviditetspenning |
lämnas |
Graviditetspenning |
lämnas |
längst till och med den elfte dagen |
längst till och med dagen före den |
före den beräknade |
tidpunkten |
beräknade tidpunkten för barnets |
för barnets födelse. |
|
födelse. |
|
Lydelse enligt prop. 2017/18:1, |
Föreslagen lydelse |
|
utg.omr. 10 |
|
|
|
10 §
Graviditetspenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpen- ning och sjukpenninggrundande inkomst i 25–28 kap., med de undan- tag som anges i 11 §.
För hel graviditetspenning mot- svarar ersättningsnivån beräk- ningsunderlaget för sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1.
11 §3
Det som i denna balk i övrigt eller i annan författning föreskrivs om sjukpenning enligt 25–28 kap. gäller i tillämpliga delar även i fråga om graviditetspenning, med undantag av bestämmelserna i
– 25 kap. 5 § om bortseende – 27 kap. 5 § om ersättning för från inkomst av anställning och merutgifter,
annat förvärvsarbete överstigande 8,0 prisbasbelopp,
– 27 kap. 5 § om ersättning för merutgifter,
3 Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena tas bort.
– personer som likställs med förälder i 4 och 5 §§,
– föräldrapenningsförmån till annan försäkrad än en förälder i 6 §,
– adoptionsbegreppet i 7 §,
61
SOU 2017:101 |
Författningsförslag |
– 27 kap. 27 § och 28 b § första stycket om karensdagar,
– 27 kap. 29–33 a §§ om karenstid, och
– 28 kap. 7 § 2 om beräknings- underlag för sjukpenning på fort- sättningsnivån.
Vid beräkning av graviditets- penning ska det vid beräkningen av den sjukpenninggrundande in- komsten bortses från inkomst av anställning och annat förvärvs- arbete till den del summan av dessa inkomster överstiger 7,5 pris- basbelopp. Det ska vid denna be- räkning i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.
För hel graviditetspenning motsvarar ersättningsnivån beräk- ningsunderlaget för sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1 grundat på en sjukpenning- grundande inkomst beräknad en- ligt första och andra styckena.
– 27 kap. 29–33 a §§ om karenstid, och
– 28 kap. 7 § 2 om beräknings- underlag för sjukpenning på fort- sättningsnivån.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
11 kap.
1 §
I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2–3 §§. Vidare finns bestämmelser om
– föräldrabegreppet i 4–6 §§,
– adoptionsbegreppet i 7 §,
– rätten till föräldrapennings- förmåner i 8–13 §§,
Författningsförslag |
SOU 2017:101 |
–samordning med andra för- måner i 14–16 §§, och
–utbetalning till annan än förälder i 17 §.
–rätten till föräldrapennings- förmåner i 8–13 §§,
–samordning med andra för- måner i 14–16 §§, och
–utbetalning till annan än för-
älder i 17 §.
Föräldrabegreppet |
Personer som likställs med |
|
förälder |
4 §
Vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmå- ner likställs med en förälder följande personer:
1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,
2. förälders sambo som tidi- 2. förälders sambo, gare har varit gift med eller har
eller har haft barn med föräldern,
3.särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet, och
4.blivande adoptivförälder.
5 §4
När det gäller tillfällig föräld- |
När det gäller tillfällig föräld- |
rapenning likställs med en föräl- |
rapenning likställs med en föräl- |
der även följande personer: |
der även familjehemsförälder. |
1. förälders sambo i annat fall |
|
än som avses i 4 § 2, och |
|
2. familjehemsförälder. |
|
Första stycket gäller inte i fall |
|
som avses i 13 kap. 8 och 9 §§. |
|
4 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
SOU 2017:101 Författningsförslag
|
|
|
|
|
Föräldrapenningsförmån till |
|
|
|
|
|
annan försäkrad än en förälder |
|
|
|
|
6 § |
|
|
I fråga om tillfällig föräldra- |
Vid tillämpningen av bestäm- |
penning för en försäkrad som har |
melserna om föräldrapenning ska |
fått rätt till sådan förmån enligt |
vad som anges om en förälder |
13 kap. 8, 9, 11 |
eller |
31 a § lik- |
även gälla en försäkrad som har |
ställs den försäkrade med en för- |
fått rätt till en sådan förmån |
älder. |
|
|
|
|
genom |
överlåtelse enligt 12 kap. |
|
|
|
|
|
17 § första stycket. Den försäkrade |
|
|
|
|
|
får dock inte i sin tur avstå eller |
|
|
|
|
|
överlåta |
rätt till |
föräldrapenning |
|
|
|
|
|
enligt nämnda lagrum. |
En försäkrad som enligt första |
Vid tillämpningen av bestäm- |
stycket är likställd med en förälder |
melserna om tillfällig föräldra- |
får dock inte överlåta rätten till |
penning ska vad som anges om en |
tillfällig |
föräldrapenning |
enligt |
förälder även gälla en försäkrad |
13 kap. 8 §. Inte heller får För- |
som har fått rätt till en sådan för- |
säkringskassan |
bevilja |
tillfällig |
mån enligt 13 kap. 8, 9 eller 31 a §. |
föräldrapenning |
enligt |
13 kap. |
Den försäkrade får dock inte i sin |
9 § på |
grundval av |
ett med- |
tur överlåta rätten till tillfällig för- |
givande av en sådan försäkrad. |
äldrapenning enligt 13 kap. 8 §. |
|
|
|
|
|
Inte heller får Försäkringskassan |
|
|
|
|
|
bevilja |
tillfällig |
föräldrapenning |
|
|
|
|
|
enligt 13 kap. 9 § på grundval av |
|
|
|
|
|
ett medgivande av en sådan för- |
|
|
|
|
|
säkrad. |
|
|
|
|
|
|
10 §5 |
|
|
Föräldrapenningsförmåner får |
Föräldrapenningsförmåner |
inte lämnas till båda föräldrarna |
får inte lämnas till fler än en för- |
för samma barn och tid i annat fall |
älder för samma barn och tid i |
än som anges i 12 kap. 4 a, 6 och |
annat fall än som anges i 12 kap. |
7 §§ samt 13 kap. 10, 11, 13, 26 |
4 a, 5 a, 6 och 7 §§ samt 13 kap. |
och 30 §§. För tillfällig föräldra- |
26 och 30 §§. |
|
penning gäller även 13 kap. 3 §. |
|
|
|
5 Senaste lydelse 2011:1082.
Författningsförslag |
SOU 2017:101 |
Tillfällig föräldrapenning en- ligt 13 kap. 31 e § får lämnas till flera föräldrar för samma barn och tid.
Tillfällig föräldrapenning en- ligt 13 kap. 31 e § får lämnas till flera föräldrar för samma barn och tid. För tillfällig föräldra- penning gäller även 13 kap. 3 §.
12 kap.
1 §6
I detta kapitel finns bestämmelser om
–rätten till föräldrapenning i 2–11 §§,
–förmånstiden i 12–13 §§,
– vem som får föräldrapen- |
– vem som får föräldrapen- |
ningen i 14–17 §§, |
ningen i 14–17 b §§, |
–ersättningsnivåer i 18–24 §§,
–beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån i 25–31 §§,
–beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning i 32–34 §§,
– föräldrapenning för de första |
– föräldrapenning för de första |
180 dagarna i 35–38 §§, |
180 dagarna i 35–38 §§, och |
– föräldrapenning efter |
– föräldrapenning efter 180 dagar |
180 dagar i 39–41 §§, |
i 39–41 §§. |
– föräldrapenning för tid efter |
|
barnets fjärde levnadsår i 41 a– |
|
41 h §§, och |
|
– föräldrapenning vid flerbarns- |
|
födsel i 42–46 §§. |
|
4 § |
I andra fall än som avses i 5 |
I andra fall än som avses i 5– |
och 6 §§ har en förälder som inte |
6 §§ har en förälder som inte har |
har barnet i sin vård rätt till för- |
barnet i sin vård rätt till för- |
äldrapenning endast om det finns |
äldrapenning endast om det finns |
särskilda skäl. |
särskilda skäl. |
6 Senaste lydelse 2013:999.
SOU 2017:101 Författningsförslag
|
|
|
|
4 a §7 |
Föräldrapenning får för sam- |
Föräldrapenning får för sam- |
ma barn och tid lämnas till båda |
ma barn och tid lämnas till flera |
föräldrarna |
samtidigt |
i |
högst |
föräldrar i högst 30 dagar under |
30 dagar under |
barnets |
första |
barnets första levnadsår, räknat |
levnadsår, |
räknat |
från |
barnets |
från barnets födelse eller därmed |
födelse eller därmed likställd tid- |
likställd tidpunkt. Detta gäller |
punkt. Detta gäller endast dagar |
endast dagar för vilka det inte för |
för vilka det inte för någon av |
någon av föräldrarna finns hinder |
föräldrarna |
finns |
hinder |
enligt |
enligt 17 § andra stycket mot att |
17 § andra stycket mot att avstå |
avstå eller överlåta rätten till för- |
föräldrapenning till förmån för |
äldrapenning till någon annan. |
den andra föräldern. |
|
|
|
Bestämmelser om ansökan i fall som avses i första stycket finns i 110 kap. 5 a §.
Barns födelse
5 a §
En förälder har rätt till föräld- rapenning i samband med barns födelse.
Föräldrapenning i samband med barns födelse kan lämnas för tid från och med förlossningen till och med den fjortonde dagen efter barnets hemkomst efter förloss- ningen. Föräldrapenningen kan lämnas även till en förälder som inte har barnet i sin vård.
7 Senaste lydelse 2011:1082.
Författningsförslag SOU 2017:101
8 §8
Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar ock- så vid adoption av barn, med följande undantag:
1. Vid adoption av andra makens barn eller av eget barn lämnas föräldrapenning inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen
inte hade ägt rum. |
|
|
|
2. Föräldrapenning i |
samband |
2. Beräkningen av tiden i 5 a § |
med föräldrautbildning |
enligt 6 § |
andra stycket utgår från den tid- |
till den som avser att adoptera ett |
punkt då föräldrarna har fått bar- |
barn lämnas inte före den dag då |
net i sin vård. |
|
föräldern har fått barnet i sin vård. |
|
|
|
|
3. Föräldrapenning i |
samband |
|
|
med föräldrautbildning |
enligt 6 § |
|
|
till den som avser att adoptera ett |
|
|
barn lämnas inte före den dag då |
|
|
föräldern har fått barnet i sin vård. |
9 §
Föräldrapenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
1.Hel föräldrapenning lämnas för dag när föräldern inte förvärvs- arbetar.
2.Tre fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvs- arbetar högst en fjärdedel av normal arbetstid.
3.Halv föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid.
4.En fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvs- arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.
5.En åttondels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvs- arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.
Föräldrapenning får dock läm- nas som hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning på grundnivå enligt 23 § eller på lägstanivå enligt 24 § när föräldern arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.
Föräldrapenning får dock läm- nas som hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning på grundnivå enligt 23 § när föräldern arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.
8 Senaste lydelse 2013:999.
SOU 2017:101 Författningsförslag
|
|
|
|
|
|
|
Inledande bestämmelser |
|
|
|
|
|
|
12 §9 |
|
Föräldrapenning med |
anled- |
Föräldrapenning |
med anled- |
ning av ett barns födelse lämnas |
ning av barns födelse lämnas |
under högst 480 dagar samman- |
under högst 460 dagar samman- |
lagt för föräldrarna, och vid fler- |
lagt för föräldrarna, och vid fler- |
barnsfödsel |
under |
ytterligare |
barnsfödsel under |
ytterligare |
högst 180 dagar för varje barn ut- |
högst 170 dagar för varje barn ut- |
över det första. |
|
|
|
över det första. |
|
Om ett barn blir bosatt här i |
Föräldrapenning lämnas längst |
landet under barnets andra lev- |
till dess att barnet har fyllt tio år |
nadsår |
lämnas |
föräldrapenning |
på det sätt som anges i 12 a och |
under |
högst 200 dagar |
samman- |
12 b §§. |
|
lagt för föräldrarna, och vid fler- |
|
|
barnsfödsel under ytterligare högst |
|
|
76 dagar för varje barn utöver det |
|
|
första. Om barnet blir bosatt här i |
|
|
landet efter det andra levnadsåret |
|
|
lämnas |
föräldrapenning |
under |
|
|
högst |
100 dagar |
sammanlagt för |
|
|
föräldrarna, och vid flerbarnsföd- |
|
|
sel under ytterligare högst 38 dagar |
|
|
för varje barn utöver det första. |
|
|
För tid efter barnets fjärde lev- |
|
|
nadsår, räknat från barnets födelse |
|
|
eller |
därmed |
likställd |
tidpunkt, |
|
|
lämnas föräldrapenning dock under |
|
|
högst 96 dagar sammanlagt för för- |
|
|
äldrarna, |
och |
vid flerbarnsfödsel |
|
|
under ytterligare högst 36 dagar för varje barn utöver det första.
9 Senaste lydelse 2017:559. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
Författningsförslag |
SOU 2017:101 |
Fördelning av antalet dagar för tid till och med barnets tredje levnadsår
12 a §
För tid till och med barnets tredje levnadsår, räknat från bar- nets födelse eller därmed likställd tidpunkt, lämnas föräldrapenning under högst 390 av det antal dagar som anges i 12 § första stycket, och vid flerbarnsfödsel under ytter- ligare högst 142 av antalet dagar för varje barn utöver det första.
Om ett barn blir bosatt här i landet under barnets andra lev- nadsår, lämnas föräldrapenning för tid till och med barnets tredje levnadsår under högst 130 av det antal dagar som anges i 12 § första stycket, och vid flerbarnsfödsel under ytterligare högst 46 av an- talet dagar för varje barn utöver det första. Om barnet blir bosatt här i landet under det tredje levnadsåret lämnas föräldrapen- ning för samma tid under högst 30 av det antal dagar som anges i 12 § första stycket, och vid fler- barnsfödsel under ytterligare högst tio av antalet dagar för varje barn utöver det första.
SOU 2017:101 Författningsförslag
Fördelning av antalet dagar för tid efter barnets tredje levnadsår till dess att barnet har fyllt tio år
|
|
|
12 b § |
|
|
|
|
För tid efter barnets tredje lev- |
|
|
|
nadsår, räknat från barnets födelse |
|
|
|
eller därmed likställd tidpunkt, till |
|
|
|
dess att barnet har fyllt tio år läm- |
|
|
|
nas |
föräldrapenning under högst |
|
|
|
tio av det antal dagar som anges i |
|
|
|
12 § första stycket per år, och vid |
|
|
|
flerbarnsfödsel |
under ytterligare |
|
|
|
högst fyra dagar per år av antalet |
|
|
|
dagar för varje barn utöver det |
|
|
|
första. |
|
|
|
15 §10 |
|
|
Om föräldrarna har gemen- |
Om föräldrarna har gemen- |
sam vårdnad om ett barn får var- |
sam vårdnad om ett barn får var- |
dera |
föräldern |
föräldrapenning |
dera |
föräldern |
föräldrapenning |
under hälften av den tid som |
under hälften av den tid som |
anges i 12 §. Vardera föräldern får |
anges i 12–12 b §§. Om endast en |
då föräldrapenning under hälften |
av föräldrarna har rätt till för- |
av den tid för vilken förmånen |
äldrapenning, får han eller hon |
enligt |
19 § lämnas på sjukpen- |
dock föräldrapenning under hela |
ning- eller grundnivån och hälften |
den tiden. |
|
av den tid för vilken den lämnas |
|
|
|
på lägstanivån. Om endast en av |
|
|
|
föräldrarna har rätt till föräldra- |
|
|
|
penning, får han eller hon dock |
|
|
|
föräldrapenning |
under hela den |
|
|
|
tid som anges i 12 §.
10 Senaste lydelse 2013:999.
Om en förälder på grund av sjukdom eller funktionsnedsätt- ning varaktigt saknar förmåga att vårda barnet, får den andra för- äldern föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.
Detsamma gäller om en för-
älder på grund av avtjänande av fängelsestraff är varaktigt förhind- rad att vårda barnet.
Avstående från och överlåtelse av rätten till föräldrapenning
Författningsförslag |
SOU 2017:101 |
16 §
Om en förälder på grund av sjukdom eller funktionshinder var- aktigt saknar förmåga att vårda barnet, får den andra föräldern föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.
Avstående från föräldrapenning
17 §11
En förälder kan genom skrift- |
En förälder kan genom skrift- |
lig anmälan till Försäkringskassan |
lig anmälan till Försäkringskassan |
avstå rätten att få föräldrapenning |
avstå rätten att få föräldrapenning |
till förmån för den andra för- |
till förmån för en annan förälder. |
äldern. |
En förälder kan på samma sätt |
|
överlåta rätten till någon annan |
|
som är försäkrad för föräldrapen- |
|
ning under de förutsättningar som |
|
anges i 17 a §. |
Detta gäller dock inte föräldra- |
För tid som anges i 12 a § gäller |
penning på sjukpenningnivå enligt |
vad som anges i första stycket dock |
21 och 22 §§ såvitt avser en tid om |
inte föräldrapenning såvitt avser |
1. 90 dagar för varje barn, eller |
1. 130 dagar för varje barn, |
2. 90 dagar för barnen gemen- |
eller |
samt vid flerbarnsfödsel. |
2. 130 dagar för barnen gemen- |
|
samt vid flerbarnsfödsel. |
11 Senaste lydelse 2015:674.
18 §
Föräldrapenning kan lämnas
SOU 2017:101 |
Författningsförslag |
I anmälan ska det anges vilka ersättningsnivåer enligt 18 § av- ståendet avser.
på
−sjukpenningnivå,
−grundnivå, eller
−lägstanivå.
För tid som anges i 12 b § gäl- ler vad som anges i första stycket inte såvitt avser
1.tre dagar per år för varje barn, eller
2.tre dagar per år för barnen gemensamt vid flerbarnsfödsel.
17 a §
För tid som anges i 12 a § får
överlåtelse av rätten till föräld- rapenning avse högst 60 dagar för varje barn. För tid som anges i 12 b § får överlåtelse avse högst fyra dagar per år för varje barn.
En förälder som har ensam vårdnad om ett barn har rätt att själv överlåta alla de dagar som an- ges i första stycket. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn har vardera föräldern rätt att överlåta hälften av antalet dagar.
17 b §
Den förälder som har avstått eller överlåtit rätt till föräldrapen- ning enligt 17 § första stycket får återta avståendet eller överlåtelsen för dagar som inte har utnyttjats.
Föräldrapenning kan lämnas på sjukpenningnivå eller grund- nivå.
Författningsförslag SOU 2017:101
Lydelse |
enligt |
prop. |
2017/18:1, |
Föreslagen lydelse |
|
utg.omr. 10 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
30 § |
|
|
|
|
|
Har |
efter |
tid som |
avses i |
Har |
efter |
tid som |
avses i |
26 kap. |
15 § |
(SGI-skyddad tid |
26 kap. |
15 § |
(SGI-skyddad tid |
för |
föräldraledighet) |
sänkning |
för |
föräldraledighet) |
sänkning |
inte skett av den sjukpenning- |
inte skett av den sjukpenning- |
grundande inkomst som avses i |
grundande inkomst som avses i |
25 kap. på grund av att den årliga |
25 kap. på grund av att den årliga |
inkomsten överstiger 8,0 prisbas- |
inkomsten överstiger 8,0 prisbas- |
belopp, gäller i tillämpliga delar |
belopp, gäller i tillämpliga delar |
bestämmelserna i 25–29 §§. |
|
bestämmelserna i 25–28 §§. |
Nuvarande lydelse |
|
|
|
Föreslagen lydelse |
|
|
|
|
|
|
|
33 §12 |
|
|
|
|
|
Om en förälder har fått en |
Om en förälder har fått en för- |
förmån enligt utländsk lagstift- |
mån enligt utländsk lagstiftning, |
ning, som motsvarar föräldra- |
som |
motsvarar |
föräldrapenning |
penning med anledning av ett |
med anledning av barns födelse, |
barns födelse, ska den tid som |
ska den tid som den utländska |
den utländska förmånen har läm- |
förmånen har lämnats för räknas |
nats för räknas av från det högsta |
av från det högsta antal dagar som |
antal dagar som föräldrapenning |
föräldrapenning |
kan lämnas för |
kan lämnas för enligt 12 §. |
|
enligt 12 § första stycket. |
|
Om rätten till föräldrapenning |
|
|
|
|
|
|
inträder först under sådan tid som |
|
|
|
|
|
|
avses |
i |
12 § |
andra |
eller |
tredje |
|
|
|
|
|
|
stycket och den ena av föräldrarna |
|
|
|
|
|
|
eller båda har fått en sådan ut- |
|
|
|
|
|
|
ländsk förmån som ska räknas av |
|
|
|
|
|
|
enligt första stycket, ska avräk- |
|
|
|
|
|
|
ningen göras från det högsta antal |
|
|
|
|
|
|
dagar som föräldrapenning |
hade |
|
|
|
|
|
|
kunnat |
lämnas för |
enligt |
12 § |
|
|
|
|
|
|
första stycket.
12 Senaste lydelse 2017:559. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
SOU 2017:101 Författningsförslag
34 §13 |
|
Avräkning enligt 33 § första |
Avräkning enligt |
33 § ska i |
stycket ska i första hand göras |
första hand göras från de dagar |
från de dagar som föräldern själv |
som föräldern själv har rätt till |
har rätt till enligt 15 § första |
enligt 15 § första meningen samt, |
meningen samt, när det gäller |
när det gäller dessa dagar, från de |
dessa dagar, från de dagar som |
dagar som avses i 35–37 §§. |
avses i 35–37 §§. |
|
|
För återstående dagar som ska |
För sådan avräkning av dagar |
räknas av gäller följande: |
som överstiger det högsta antal |
1. Om den utländska förmå- |
dagar som kan lämnas för tid som |
nen grundas på inkomst av an- |
anges i 12 a § ska |
avräkning, |
ställning eller av annat förvärvs- |
i stället för vad som följer av första |
arbete, ska avräkningen i första |
stycket, göras från de dagar som |
hand göras från de dagar för vilka |
kan lämnas sist för tid som anges i |
föräldrapenning kan lämnas på |
12 b §. |
|
sjukpenningnivån. |
|
|
2. Om den utländska förmå- nen lämnas med ett belopp som för alla förmånstagare är enhetligt och oberoende av inkomst av anställ- ning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka för- äldrapenning kan lämnas endast på lägstanivån.
35 §14
Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och
arbetsbaserad |
föräldrapenning |
lämnas |
förmånen för |
de |
första |
180 dagarna enligt följande: |
|
|
|
|
1. Föräldrapenning lämnas på |
1. Föräldrapenning lämnas på |
sjukpenningnivån, om föräldern |
sjukpenningnivån, om |
föräldern |
under minst |
240 dagar i följd |
under |
minst 240 dagar |
i följd |
före barnets födelse eller den be- |
före barnets födelse eller den be- |
räknade tidpunkten för födelsen |
räknade tidpunkten för födelsen |
13Senaste lydelse 2013:999.
14Senaste lydelse 2015:964.
Författningsförslag SOU 2017:101
har varit försäkrad för sjukpen- |
har varit försäkrad för sjukpen- |
ning enligt 6 kap. 6 § 3 och under |
ning enligt 6 kap. 6 § 3 och under |
hela den tiden skulle ha haft rätt |
hela den tiden skulle ha haft rätt |
till en sjukpenning som över- |
till en sjukpenning som över- |
stiger lägstanivån för föräldrapen- |
stiger 180 kronor om dagen (240- |
ning (240-dagarsvillkoret). |
dagarsvillkoret). |
2. Om förutsättningarna i 1 inte är uppfyllda eller hel föräldra- penning på sjukpenningnivån i annat fall inte överstiger 250 kronor
om dagen, lämnas föräldrapenning på grundnivån. |
|
|
|
|
|
39 § |
|
Till en förälder som är försäk- |
Till en förälder som är försäk- |
rad för både bosättningsbaserad |
rad för både bosättningsbaserad |
och |
arbetsbaserad |
föräldrapen- |
och arbetsbaserad |
föräldrapen- |
ning lämnas förmånen efter den |
ning lämnas förmånen för dagar |
180 dagen för |
|
|
efter den 180 dagen på sjukpen- |
|
|
|
|
|
ningnivån, dock lägst på grund- |
|
|
|
|
|
nivån. |
|
1. 210 dagar |
på |
sjukpenning- |
|
|
nivån, dock lägst på grundnivån, |
|
|
och |
|
|
|
|
|
|
2. 90 dagar på lägstanivån. |
|
|
|
|
|
|
40 § |
|
Till en förälder som är för- |
Till en förälder som är för- |
säkrad för enbart bosättnings- |
säkrad för enbart bosättnings- |
baserad föräldrapenning lämnas |
baserad föräldrapenning lämnas |
förmånen efter den 180 dagen för |
förmånen för dagar efter den |
|
|
|
|
|
180 dagen på grundnivån. |
1. 210 dagar på grundnivån, och |
|
|
2. 90 dagar på lägstanivån. |
|
|
|
|
|
|
41 § |
|
Till en förälder som är för- |
Till en förälder som är för- |
säkrad för |
enbart |
arbetsbaserad |
säkrad för enbart |
arbetsbaserad |
föräldrapenning |
lämnas förmå- |
föräldrapenning lämnas förmå- |
nen |
efter |
den |
180 dagen för |
nen för dagar efter den 180 dagen |
210 dagar |
på sjukpenningnivån, |
på sjukpenningnivån, dock lägst |
dock lägst på grundnivån. |
på grundnivån. |
|
– vård av barn som inte har fyllt 12 år i 16–21 §§,
– vård av barn som har fyllt
12 år i 22–25 §§,
– vård av barn som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade i 26–29 §§,
– vård av allvarligt sjukt barn i
30 och 31 §§,
SOU 2017:101 |
Författningsförslag |
13 kap.
1 §15
I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rätten till tillfällig föräldrapenning i 2–9 §§.
Vidare finns bestämmelser om
– tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption i 10–
15§§,
–vård av barn som inte har fyllt 12 år i 16–21 §§,
–vård av barn som har fyllt
12år i 22–25 §§,
–vård av barn som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade i 26–29 §§,
–vård av allvarligt sjukt barn i
30 och 31 §§,
–utvidgad rätt till tillfällig för-
äldrapenning vid förälders sjuk- dom eller smitta i 31 a–31 d §§,
–tillfällig föräldrapenning i samband med att ett barn har av- lidit i 31 e och 31 f §§,
–beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapen- ning i 32 §, och
–beräkning av tillfällig för-
äldrapenning i 33–38 §§.
–utvidgad rätt till tillfällig för-
äldrapenning vid förälders sjuk- dom eller smitta i 31 a–31 d §§,
–tillfällig föräldrapenning i samband med att ett barn har av- lidit i 31 e och 31 f §§,
–beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapen- ning i 32 §, och
–beräkning av tillfällig för-
äldrapenning i 33–38 §§.
15 Senaste lydelse 2010:2005.
Författningsförslag SOU 2017:101
2 §16
Rätt till tillfällig föräldrapen- |
Rätt till tillfällig föräldrapen- |
ning har en försäkrad förälder som |
ning har en försäkrad förälder |
avstår från att utföra förvärvsarbe- |
som avstår från att utföra för- |
te i samband med ett barns födelse |
värvsarbete i samband med behov |
eller behov av vård eller i samband |
av vård av ett barn eller i samband |
med att ett barn har avlidit. |
med att ett barn har avlidit. |
Tillfällig föräldrapenning lämnas i de fall och under de närmare
förutsättningar som anges i detta kapitel. |
|
|
3 § |
|
|
Tillfällig föräldrapenning får |
Tillfällig |
föräldrapenning |
får |
förutom i de fall som anges i |
förutom i de fall som anges i |
11 kap. 10 § lämnas till båda för- |
11 kap. 10 |
§ lämnas till |
flera |
äldrarna för samma barn och tid: |
föräldrar för samma barn och tid: |
1.om föräldrarna följer med sitt barn till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom, och
2.om föräldrarna, som en del i behandlingen av sitt barn, behöver delta i läkarbesök eller i behandling som ordinerats av läkare.
31 a §
Försäkringskassan får besluta att en annan person som är för- säkrad för tillfällig föräldrapenning och som avstår från förvärvs- arbete ska få rätt till tillfällig föräldrapenning för att i stället för föräldern vårda ett barn som inte har fyllt tre år. Som villkor för detta gäller
1.att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet,
2.att föräldern enligt 12 kap. 14–16 §§ har rätt att själv uppbära föräldrapenningen eller skulle ha haft rätt att själv uppbära föräld- rapenningen, och
3. att föräldern inte bor tillsam- mans med någon som kan beviljas tillfällig föräldrapenning med stöd av bestämmelserna i 11 kap. 4 § 1 eller 2 eller med stöd av bestämmel- serna i 11 kap. 5 § första stycket 1.
3. att föräldern inte bor till- sammans med någon som kan beviljas tillfällig föräldrapenning med stöd av bestämmelserna i 11 kap. 4 § 1 eller 2.
16 Senaste lydelse 2010:2005.
– 27 kap. 27 § och 28 b § första stycket om karensdagar,
– 27 kap. 29–33 a §§ om karens- tid, och
– 28 kap. 7 § 2 om beräknings- underlag för sjukpenning på fort- sättningsnivån.
För hel tillfällig föräldrapenning motsvarar ersättningsnivån föräl- derns beräkningsunderlag för sjuk- penning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1 grundat på en sjuk- penninggrundande inkomst beräk- nad enligt första stycket (beräk- ningsunderlaget).
SOU 2017:101 Författningsförslag
Lydelse enligt prop. 2017/18:1, Föreslagen lydelse utg.omr. 10
33 §17
Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning på normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst i 25–28 kap. samt 34–38 §§ i detta kapitel, dock med undantag av be- stämmelserna i
– 25 kap. 5 § om bortseende från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete överstigande 8,0 prisbasbelopp,
– 27 kap. 27 § och 28 b § första stycket om karensdagar,
– 27 kap. 29–33 a §§ om karens- tid, och
– 28 kap. 7 § 2 om beräknings- underlag för sjukpenning på fort- sättningsnivån.
Vid beräkning av tillfällig för-
äldrapenning ska det vid beräkning- en av den sjukpenninggrundande inkomsten bortses från inkomst av anställning och annat förvärvs- arbete till den del summan av dessa inkomster överstiger 7,5 prisbas- belopp. Det ska vid denna beräk- ning i första hand bortses från in- komst av annat förvärvsarbete.
För hel tillfällig föräldrapenning motsvarar ersättningsnivån föräl- derns beräkningsunderlag för sjuk- penning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1 grundat på en sjuk- penninggrundande inkomst be- räknad enligt första och andra styckena (beräkningsunderlaget).
17 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
Författningsförslag SOU 2017:101
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
110 kap.
5 a §18
Ansökan om föräldrapenning |
Ansökan om föräldrapenning |
i fall som avses i 12 kap. 4 a § ska |
i fall som avses i 12 kap. 4 a § ska |
göras gemensamt av båda föräld- |
göras gemensamt av föräldrarna. |
rarna. |
|
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2.Den äldre föreskriften i 10 kap. 8 § gäller fortfarande för graviditetspenning som avser tid före ikraftträdandet. Bestämmelsen
iden nya lydelsen tillämpas dock även för tid före den 1 januari 2019 om den beräknade tidpunkten för barnets födelse infaller efter det datumet. Graviditetspenning får i det fallet, till skillnad från vad som följer av 10 kap. 11 § jämte 27 kap. 17 §, inte lämnas för längre tid tillbaka än tio dagar före den dag då anmälan gjordes till Försäkrings- kassan.
3.Äldre föreskrifter i 10 kap. 10 och 11 §§ samt 13 kap. 33 § gäller fortfarande i fråga om graviditetspenning och tillfällig föräldra- penning som avser tid före ikraftträdandet.
4.Äldre föreskrifter i övrigt gäller fortfarande för föräldrapen- ning och tillfällig föräldrapenning för barn som har fötts före ikraft- trädandet eller, vid adoption, när den som har adopterat barnet har fått barnet i sin vård före ikraftträdandet.
18 Senaste lydelse 2011:1082.
79
En arbetstagare har som för-
älder rätt till ledighet från sin an- ställning enligt denna lag. I vissa fall har även en annan arbetstagare rätt till ledighet.
Med förälder likställs följande personer:
1. förälders make som stadigva- rande sammanbor med föräldern,
2. förälders sambo,
3. särskilt förordnad vårdnads- havare som har vård om barnet,
SOU 2017:101 |
Författningsförslag |
1.2Förslag till
lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584)
Härigenom föreskrivs att 1, 5, 6 och 8 §§ föräldraledighetslagen (1995:584) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
1 §19
En arbetstagare har som för-
älder rätt att vara ledig från sin an- ställning enligt denna lag.
Samma rätt har också en arbets- tagare som
1. utan att vara förälder är rätts- lig vårdnadshavare och har vård om ett barn,
2. har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
3. stadigvarande sammanbor med en förälder under förutsätt- ning att arbetstagaren är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med denna förälder.
4.den som efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet (blivande adoptivförälder), och
5.den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar
19 Senaste lydelse 2006:442.
Under den tid då en förälder får tre fjärdedels, halv, en fjärde- dels eller en åttondels föräldra- penning enligt 12 kap. socialför- säkringsbalken har föräldern rätt till förkortning av normal arbets- tid med tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åtton- del. Samma rätt har en arbets-
Författningsförslag |
SOU 2017:101 |
eller någon annan som har vård- naden om barnet (familjehems- förälder).
Bestämmelser om förbud mot missgynnande behandling av arbetssökande och arbetstagare finns i 16 §.
5 §20
En förälder har rätt att vara helt ledig för vård av barn till dess barnet är 18 månader. En arbetstagare som har adopterat ett barn eller tagit emot ett barn i avsikt att adoptera det har rätt att vara helt ledig i 18 månader från den tidpunkt då arbetstagaren fick barnet i sin vård. Arbetstagarens rätt till sådan ledighet upphör dock när barnet har fyllt åtta år eller vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Vid adoption av arbetstagarens makes barn eller av eget barn har arbetstagaren inte rätt till ledighet utöver
vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade skett. |
|
En förälder har därutöver rätt |
En förälder har därutöver rätt |
att vara helt ledig medan föräldern |
att vara helt ledig medan föräldern |
får hel föräldrapenning enligt |
får hel |
föräldrapenning |
enligt |
12 kap. socialförsäkringsbalken. |
12 kap. |
socialförsäkringsbalken. |
|
Samma rätt har en arbetstagare |
|
som, utan att vara förälder, får hel |
|
föräldrapenning efter överlåtelse |
|
enligt 12 kap. 17 § första |
stycket |
socialförsäkringsbalken.
6 §21
Under den tid då en förälder får tre fjärdedels, halv, en fjärde- dels eller en åttondels föräldra- penning enligt 12 kap. socialför- säkringsbalken har föräldern rätt till förkortning av normal arbets- tid med tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åtton- del.
20Senaste lydelse 2014:948.
21Senaste lydelse 2010:1263.
SOU 2017:101 Författningsförslag
tagare som, utan att vara förälder, får tre fjärdedels, halv, en fjärde- dels eller en åttondels föräldra- penning efter överlåtelse enligt 12 kap. 17 § första stycket social- försäkringsbalken.
8 §22
En arbetstagare har rätt till ledighet under den tid då han eller hon 1. får tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. socialförsäkringsbalken,
2. skulle ha haft rätt till tillfäl- |
2. skulle ha haft rätt till tillfäl- |
lig föräldrapenning enligt 13 kap. |
lig föräldrapenning enligt 13 kap. |
10–31 §§ eller |
31 e |
och 31 f §§ |
16–31 §§ eller |
31 e |
och 31 f §§ |
samma balk, |
om |
arbetstagaren |
samma balk, |
om |
arbetstagaren |
inte omfattats av bestämmelserna |
inte omfattats av bestämmelserna |
i 37 kap. 3 § balken, eller |
i 37 kap. 3 § balken, eller |
3. skulle ha |
haft |
rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. |
8 eller 9 § samma balk, om barnets förälder inte omfattats av bestäm- melserna i 37 kap. 3 § balken.
En förälder som behöver vårda sitt barn när den ordinarie vårda- ren blivit sjuk eller smittad har rätt till ledighet även om föräldern inte har rätt till tillfällig föräldrapenning på grund av att
1.barnet är yngre än 240 dagar, eller
2.barnet är yngre än 240 dagar och föräldern omfattas av bestäm- melserna i 37 kap. 3 § socialförsäkringsbalken.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2.Äldre föreskrifter i 8 § gäller fortfarande för en arbetstagare som skulle ha haft rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 10– 15 §§ socialförsäkringsbalken i lydelsen före den 1 januari 2019.
22 Senaste lydelse 2010:2006.
Författningsförslag |
SOU 2017:101 |
1.3Förslag till
förordning om ändring i studiestödsförordningen (2000:655)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 32 a § studiestödsförordningen (2000:655) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
|
Föreslagen lydelse |
|
3 kap. |
|
32 a §23 |
En studerande som studerar |
En studerande som studerar |
med studiemedel och som är för- |
med studiemedel och som är för- |
älder har enligt andra och tredje |
älder har enligt andra och tredje |
styckena rätt att behålla studie- |
styckena rätt att behålla studie- |
medlen under den tid då han |
medlen under den tid då han |
eller hon helt avstår från studier |
eller hon helt avstår från studier |
för tillfällig vård av barn (vård- |
för tillfällig vård av barn (vård- |
period). Med förälder likställs |
period). Med förälder likställs |
personer som enligt 11 kap. |
4– |
personer som enligt 11 kap. 4 och |
6 §§ socialförsäkringsbalken |
ska |
5 §§ socialförsäkringsbalken ska |
likställas med föräldrar i fråga |
likställas med föräldrar i fråga |
om rätt till tillfällig föräldrapen- |
om rätt till tillfällig föräldrapen- |
ning för vård av barn. |
|
ning för vård av barn samt per- |
|
|
soner som har fått rätt till en sådan |
förmån enligt 13 kap. 8, 9 eller 31 a § socialförsäkringsbalken.
En studerande som avses i första stycket har rätt att behålla studiemedlen i situationer som anges i 13 kap. socialförsäkrings- balken.
En studerande som avses i första stycket får behålla studiemedlen under den längsta tid per kalenderår och barn som anges i 13 kap. socialförsäkringsbalken. Vid omräkning från dagar med tillfällig för- äldrapenning till veckor med studiemedel ska 60 dagar motsvara 12 veckor och 10 dagar motsvara 2 veckor.
23 Senaste lydelse 2010:1389.
SOU 2017:101 |
Författningsförslag |
1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande när studeranden avstår från studier för tillfällig vård av barn som har fötts före ikraftträdandet, eller vid adoption, när den som har adopterat barnet har fått barnet i sin vård före ikraftträdandet.
Författningsförslag |
SOU 2017:101 |
1.4Förslag till
förordning om ändring i förordningen (2016:706) om utbildningsbidrag för kompletterande pedago- gisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för personer som har en examen på forskarnivå
Härigenom föreskrivs att 12 § förordningen (2016:706) om ut- bildningsbidrag för kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för personer som har en examen på forskar- nivå ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
12 § |
Vid tillämpning av 10 § första |
Vid tillämpning av 10 § första |
stycket 2 ska med förälder likstäl- |
stycket 2 ska med förälder likstäl- |
las personer som enligt 11 kap. 4– |
las personer som enligt 11 kap. |
6 §§ socialförsäkringsbalken ska |
4 och 5 §§ socialförsäkringsbalken |
likställas med föräldrar i fråga om |
ska likställas med föräldrar i fråga |
rätt till tillfällig föräldrapenning |
om rätt till tillfällig föräldrapen- |
för vård av barn. |
ning för vård av barn samt per- |
|
soner som har fått rätt till en sådan |
|
förmån enligt 13 kap. 8, 9 eller |
|
31 a § socialförsäkringsbalken. |
Vid tillämpning av 10 § första stycket 3 ska med förälder likställas personer som enligt 11 kap. 4 och 5 §§ socialförsäkringsbalken ska likställas med föräldrar i fråga om rätt till tillfällig föräldrapenning.
1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande när studeranden avstår från studier för tillfällig vård av barn som har fötts före ikraftträdandet, eller vid adoption, när den som har adopterat barnet har fått barnet i sin vård före ikraftträdandet.
2Utredningens uppdrag och arbete
2.1Utredningens uppdrag
Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av reglerna för föräldraledighet och föräldraförsäkring (dir. 2016:10). Inom ramen för detta har utredningen haft till uppgift att analysera och föreslå åt- gärder för att begränsa möjligheten att använda föräldrapenning för föräldrar som kommer till Sverige med barn. Den delen av uppdraget redovisades i oktober 2016 i delbetänkandet Begränsningar i för- äldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn (SOU 2016:73). Uppdraget i övrigt skulle ursprungligen redovisas senast den 1 oktober 2017. Regeringen beslutade i ett tilläggsdirektiv den 28 september 2017 att förlänga utredningstiden, med slutredo- visning senast den 20 december 2017 (dir. 2017:98). Direktiven för utredningen fogas till betänkandet som bilagor 1 och 2.
I detta betänkande redovisas utredningens huvudsakliga uppdrag. I denna del har ingått att se över reglerna för föräldraledighet och föräldraförsäkring i syfte att identifiera problem och föreslå åtgärder för att föräldraförsäkringen i högre grad än i dag ska bidra till jäm- ställdhet på arbetsmarknaden, ett jämställt föräldraskap och även fortsatt bidra till goda uppväxtvillkor för barn. Utredningen har haft i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder för att uppnå en jämställd fördelning av föräldraledighet och föräldrapenningförmåner. Inom ramen för detta har utredningen särskilt haft att analysera förutsätt- ningarna för och konsekvenserna av att reservera ytterligare månader för vilka en förälder inte kan avstå rätt till föräldrapenning till den andra föräldern, inklusive en fullständig uppdelning av föräldrapen- ningen mellan föräldrarna. Utredningen har vidare haft att analysera om åldersgränserna för rätten till föräldraledighet är väl avvägda och om det finns behov av förändringar. Utredningen har även haft i upp-
85
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2017:101 |
drag att identifiera och analysera hur föräldraförsäkringen behöver moderniseras för att möta nya utmaningar på arbetsmarknaden och i familjelivet. Inom ramen för detta har utredningen i sin kartläggning och analys av dagens arbetsliv haft att sätta särskild fokus på företa- gares och studerandes villkor och möjligheter att använda föräldra- försäkringen. Utredningen har vidare haft att utreda om reglerna för graviditetspenningen är tillräckligt anpassade till dagens arbetsliv och om de utgör ett ändamålsenligt skydd för de kvinnor som har en ned- satt arbetsförmåga i slutet av graviditeten. Vidare har utredningen haft att identifiera problem och undersöka möjligheterna att under- lätta för olika familjekonstellationer att använda föräldraförsäkringen. I utredningens uppdrag har ingått att göra vissa kartläggningar och att vid behov lämna förslag till vissa förändringar och åtgärder, inklusive nödvändiga författningsförslag. Utredningen har genomgående haft att analysera behovet av förenklingar och att arbeta för en renodling av regelverket utifrån föräldraförsäkringens olika syften.
Som grundförutsättningar för arbetet har utredningen haft att ta vägledning i principen om barnets bästa och barnets rätt till omvård- nad och kontakt med sina föräldrar samt att vidhålla inkomstbortfalls- principen som en av grundpelarna för föräldraförsäkringen. Eventuella förslag har inte fått omfatta den statliga ålderspensionsavgiften och inte heller föräldrabalkens regler om föräldraskap och vårdnad.
2.2Utredningens arbete
Utredningens arbete inleddes i mars 2016 och då framförallt med den del av uppdraget som redovisades i oktober samma år. Efter att del- betänkandet hade färdigställts koncentrerades arbetet till den del av uppdraget som behandlas i detta betänkande. Arbetet har bedrivits i samråd med de utsedda experterna och sakkunniga. Sedan okto- ber 2016 har fem sammanträden hållits som experter och sakkunniga har deltagit i. Utredningen har därutöver haft särskilda diskussioner med företrädare för Försäkringskassan, Barnombudsmannen, Diskri- mineringsombudsmannen, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Social- departementet, Finansdepartementet och Arbetsmarknadsdeparte- mentet.
SOU 2017:101 |
Utredningens uppdrag och arbete |
Under arbetets gång har utredningen träffat respektive tagit del av skriftligt material från följande organisationer och intressegrupper utanför expertgruppen:
–Autism- och Aspergerförbundet,
–Barncancerfonden,
–Diabetesförbundet,
–Femmis, Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med do- nation,
–Lantbrukarnas riksförbund,
–Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd,
–RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transperso- ners och queeras rättigheter,
–RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning,
–Riksorganisationen MÄN, Män för Jämställdhet,
–Svenska Barnmorskeförbundet,
–Sveriges Kvinnolobby, och
–Sveriges Makalösa Föräldrar.
Utredningens bakgrundsanalyser har i stora delar utgått från befintlig forskning och statistik. Utredningen har även beställt och samman- ställt statistik och uppgifter relaterade till föräldraförsäkringen. I det arbetet har utredningen haft kontakt med Försäkringskassan, Social- departementet, Riksrevisionen, Statistiska centralbyrån och Med- lingsinstitutet. Utredningen har i enlighet med direktiven hållit sig informerad om och beaktat relevant lagstiftningsarbete i Regerings- kansliet. Barnets bästa och behovet av förenklingar av regelverket har beaktats genomgående.
Utredningen har i enlighet med vad som anges i direktiven be- drivit ett kommunikativt och utåtriktat arbete. Utredningen har haft en hemsida med information om bland annat utredningens arbete. Där har även blogginlägg skrivna av utredningens experter från LO, Sveriges kommuner och landsting, Arbetsgivarverket och Barnom- budsmannen lagts ut samt inspelade intervjuer med barnläkaren Lars H. Gustafsson, professor Agnes Wold, fil. dr. Per Kågeson, Carolina
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2017:101 |
Orre, Johanna Holmgren och Didrik von Seth. Utredningen har del- tagit vid ett flertal evenemang, såsom följande:
–ett seminarium i Almedalen 2016 arrangerat av Försäkringskassan kring frågan ”Varför delar föräldrar inte mer jämställt – individens situation eller försäkringens konstruktion?”,
–ett seminarium om jämställt föräldraskap och arbetsgivaransvar hos Länsstyrelsen i Jönköping,
–två seminarier hos Inspektionen för socialförsäkringen; det första om delbetänkandet och det andra då utredningen kommenterade en rapport om användning av föräldraförsäkringen efter separation,
–ett seminarium under Forum Jämställdhet om hur vi utformar en föräldraförsäkring som ger ekonomisk självständighet livet ut,
–föräldraförsäkringens dag arrangerad av Försäkringskassan,
–ett seminarium arrangerat av Ledarna kring föräldraförsäkringen, utredningen och kvinnoförbundens syn på framtidens föräldraför- säkring, och
–tre seminarier i Almedalen 2017; ett seminarium anordnat av Länsstyrelsen på Gotland kring frågan ”Från prat till jämställt re- sultat – är det nu det vänder?”, ett seminarium och panelsamtal om föräldraförsäkringen är ett stöd eller hinder för ett jämställt arbets- liv arrangerat av Ledarna samt ett seminarium om en föräldra- försäkring för alla och vems behov den ska fylla arrangerat av LO.
Utredningen har också vid särskilda möten träffat företrädare för samtliga politiska partier i riksdagen. Vid dessa möten har föräldraför- säkringen diskuterats, med fokus på utredningens uppdragsområden.
2.3Disposition
Betänkandet innehåller tio kapitel. Kapitel 3 redogör för den rättsliga regleringen som utredningen har att beakta. Denna spänner över flera rättsområden, som i stort innefattar socialförsäkringsrätt, arbetsrätt, familjerätt och internationell rätt. I kapitlet beskrivs vidare hur för- äldraförsäkringen och föräldraledighetsrätten har vuxit fram samt vissa tidigare utredningars förslag till förändringar av föräldraförsäkringen.
SOU 2017:101 |
Utredningens uppdrag och arbete |
I kapitel 4 återfinns utredningens kartläggning av dagens arbetsliv, med särskild fokus på företagares och studenters villkor och möjlig- heter att använda föräldraförsäkringen. Även frågan om graviditets- penningens utformning i förhållande till dagens arbetsliv behandlas i kapitlet. I kapitel 5 redogörs för olika familjeförhållanden i Sverige och vilka möjligheter och begränsningar som finns för olika familjekon- stellationer att använda föräldrapenningförmånerna enligt nu gällande regelverk. I kapitel 6 redovisas fördelningen och användningen av för- äldraförsäkringsförmåner och föräldraledighet. Kapitel 7 innehåller ut- redningens överväganden och förslag i sak. Inom ramen för dessa ana- lyseras bland annat sådana åtgärder som kan behövas för att uppnå en jämn fördelning mellan föräldrar av föräldraledighet, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning samt förutsättningarna för att reservera ytterligare månader med rätt till föräldrapenning för vardera föräldern. Vidare analyseras åldersgränserna inom föräldrapenningen och ålders- gränserna för rätten till föräldraledighet. Kapitel 8 innehåller förslag angående när och på vilket sätt de föreslagna författningsändringarna ska träda i kraft. En konsekvensbeskrivning av utredningens förslag presenteras i kapitel 9. Betänkandet avslutas med författningskom- mentarer i kapitel 10.
3 Rättslig bakgrund
3.1Gällande rätt
I detta avsnitt redogörs för den övergripande rättsliga reglering som utredningen har att beakta. Regleringen spänner över flera rättsområ- den och avsnittet inleds med en redogörelse av regler om föräldra- försäkring följt av redogörelser av regler om föräldraledighet, föräldra- skap och vårdnad, barns rättigheter samt vissa internationella konven- tioner.
3.1.1Föräldraförsäkringen
Allmänt om socialförsäkringsskyddet
Bestämmelser som rör socialförsäkringen finns framförallt i socialför- säkringsbalken, förkortad SFB. I balken definieras socialförsäkringen som ”de sociala försäkringar samt andra ersättnings- och bidrags- system som behandlas i avdelningarna B–G i balken” (1 kap. 1 § SFB). Socialförsäkringen avgränsas i svensk rätt alltså utifrån ett praktiskt synsätt och någon egentlig definition av begreppet finns inte (Hess- mark m.fl. 2015, s. 83).
Socialförsäkringen omfattar bland annat föräldraförsäkringen, sjuk- försäkringen och pensioner. Föräldraförsäkringen omfattar gravidi- tetspenning, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Gemen- samt för de förmåner som omfattas av socialförsäkringen är att de ingår i ett obligatoriskt trygghetssystem som administreras av staten (bet. 2011/12:SfU1, s. 16).
Det är Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten samt i viss mån även Skatteverket som administrerar socialförsäkringsförmånerna (2 kap. 2 § SFB). Socialförsäkringarna finansieras i huvudsak med arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän pensionsavgift. Bestäm-
91
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
melser om finansieringen finns inte i SFB utan i vissa särskilda lagar, t.ex. socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter (se 2 kap. 3 § SFB).
I 4 kap. 2 § SFB delas socialförsäkringen in i tre försäkringsgrenar som avser förmåner som grundas på bosättning i Sverige (bosättnings- baserade förmåner), förmåner som grundas på arbete i Sverige (arbets- baserade förmåner) respektive förmåner som grundas på andra om- ständigheter än bosättning eller arbete i Sverige (övriga förmåner). Föräldrapenning på lägstanivå och grundnivå är bosättningsbaserade förmåner (5 kap. 9 § SFB). Graviditetspenning, föräldrapenning på grundnivå eller sjukpenningnivå samt tillfällig föräldrapenning är ar- betsbaserade förmåner (6 kap. 6 § SFB).
För att omfattas av socialförsäkringsskyddet krävs enligt 4 kap. 3 § SFB att man uppfyller de krav i fråga om bosättning, arbete eller andra omständigheter som avses i 4 kap. 2 § samma balk samt krav på för- säkringstider. Vidare krävs att man uppfyller de andra villkor som gäl- ler för respektive förmån enligt reglerna i 5–7 kap. SFB, t.ex. att det i vissa fall krävs uppehållstillstånd för att ha rätt till en förmån.
Bosatt i Sverige är enligt 5 kap. 2 § SFB den som har sitt egentliga hemvist här i landet. Den som är bosatt utomlands och flyttar till Sverige och som kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år anses enligt 5 kap. 3 § SFB i regel bosatt här. I 5 kap. 4–8 §§ SFB finns avvikande regler i bosättningsfrågan för särskilda personkatego- rier. Särskilda bestämmelser finns för statsanställda (4 §), utländska diplomater m.fl. (5 §), biståndsarbetare m.fl. (6 §), utlandsstuderande m.fl. (7 §) och för familjemedlemmar till dessa personer (8 §). Bestäm- melserna innebär i korthet att personer som tillhör någon av de angivna kategorierna ska anses bosatta här i landet även om de vistas i utlandet.
Med arbete avses enligt huvudregeln i 6 kap. 2 § första stycket SFB förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Vad som avses med att någon är arbetstagare anges inte i balken, men har bl.a. tolkats i rätts- praxis (se t.ex. RÅ 2004 ref. 88 och RÅ 2007 ref. 83). Även arbete som utförs av en person som bedriver näringsverksamhet med fast drift- ställe i Sverige ska ses som arbete här i landet om verksamheten är hänförlig till det driftstället. Särskilda, avvikande regler finns bland annat för vissa personkategorier i 6 kap. 3–5 §§ SFB (sjömän, utsän- da arbetstagare och diplomater m.fl.).
I betänkandet Svensk social trygghet i en globaliserad värld (SOU 2017:05) föreslår Utredningen om trygghetssystemen och in-
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
ternationell rörlighet (S 2014:17, ToR-utredningen) ändringar i SFB:s regler om bland annat bosättnings- och arbetsbaserade förmåner. Ett av förslagen är att det ska införas en rätt i SFB att på begäran få prövat om en person är försäkrad enligt SFB. ToR-utredningen föreslår också en ändring av bestämmelsen i 5 kap. 3 § SFB på så sätt att det ska göras en samlad bedömning av samtliga omständigheter för att avgöra om bosättning föreligger för den som kommer till Sverige. Vidare föreslås att det ska krävas att en person som behöver uppehållstillstånd för att få vistas här i landet också ska ha ett sådant tillstånd för att personen ska kunna anses vara bosatt här. ToR-utredningen föreslår att barns bosättning ska bestämmas fristående från föräldrarnas bosättning, i de fall det krävs att barnet är försäkrat eller bosatt i Sverige för att få rätt till förmåner. Det föreslås vissa ändrade regler i 6 kap. SFB för utsända arbetstagare. Vidare lämnar ToR-utredningen förslag för att ge fram- förallt medföljande familjemedlemmar förbättrade möjligheter att om- fattas av den svenska sociala tryggheten, bl.a. att 240-dagarsvillkoret i 12 kap. 35 § SFB för rätt till föräldrapenning inte ska gälla i vissa fall.
EU:s samordningsförordning
Bestämmelser som kan ge rätt till socialförsäkringsförmåner finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (samordningsförordningen). Syftet med förordningen är att samordna men inte harmonisera medlemsländernas lagstiftning om bland annat socialförsäkring. Föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och gravi- ditetspenning omfattas av förordningen.
Samordningsförordningen tillämpas på nationell lagstiftning inom vissa angivna sakområden, t.ex. förmåner vid moderskap och likvär- diga förmåner vid faderskap samt familjeförmåner. EU-domstolen klassificerade svensk föräldrapenning som en familjeförmån enligt föregångaren till samordningsförordningen, den numera upphävda förordningen (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (mål C-275/96 Kuusijärvi och mål C-257/10 Bergström). Regeringen har lämnat en förklaring till EU-kommissionen i enlighet med artikel 9 i samord- ningsförordningen om att föräldrapenning från och med den 1 sep-
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
tember 2011 inte längre ska klassificeras som en familjeförmån utan i stället tillhöra sakområdet förmåner vid moderskap och likvärdiga förmåner vid faderskap och denna inställning har sedermera vidhållits (se SOU 2017:05, s. 653). Frågan vilken kategori föräldrapenningen tillhör är inte okontroversiell, t.ex. har Kammarrätten i Göteborg i en dom den 6 oktober 2017 (mål nr 469-17) gjort bedömningen att för- äldrapenning ska klassificeras som familjeförmån enligt samordnings- förordningen. Regeringen har vidare förklarat att tillfällig föräldrapen- ning och graviditetspenning ska tillhöra sakområdet förmåner vid sjukdom (jfr dock RÅ 2003 ref. 65). (Se SOU 2017:05 s. 645 f. för en utförlig diskussion om klassificeringen av föräldrapenning.)
Samordningsförordningen reglerar bland annat de lagkonflikter som kan uppstå när en person rör sig mellan olika medlemsländer inom Europeiska unionen (EU) och innehåller regler om fastställande av tillämplig lagstiftning. Huvudregeln är att en person ska omfattas av lagstiftningen i det land där han eller hon arbetar (artikel 11.3 a). Det finns vidare särskilda lagvalsregler för vissa personkategorier, t.ex. offentligt anställda och personer som uppbär arbetslöshetsersättning (artikel 11.3 b och c). Om ingen annan bestämmelse om tillämplig lag- stiftning i förordningen är tillämplig för en person, ska han eller hon omfattas av bosättningslandets lagstiftning (artikel 11.3 e). Med bo- sättning avses i förordningen den ort där en person är stadigvarande bosatt (artikel 1 j).
Samordningen av de olika medlemsländernas system för social trygghet har sin grund i och bestäms utifrån principerna om lika- behandling, likställande av fakta, sammanläggning och pro rata samt exportabilitet. Likabehandlingsprincipen i artikel 4 skyddar personer som omfattas av förordningen mot diskriminering på grund av natio- nalitet. En person kan enligt artikeln ha rätt till förmåner i ett annat medlemsland på samma sätt som det landets medborgare. Principen om likställande av fakta i artikel 5 innebär att ett medlemsland ska beakta likvärdiga förmåner, inkomster, omständigheter eller händel- ser som inträffat i ett annat medlemsland. Det innebär till exempel att, om en inkomst har förvärvats i ett annat medlemsland än det där personen är försäkrad, ska inkomsten likställas med inkomst i med- lemslandet där personen är försäkrad. Sammanläggningsprincipen i artikel 6 syftar till att undvika försäkringsavbrott. Om det krävs att föräldern har varit försäkrad eller arbetat under en viss tid för att ha rätt till en moderskapsförmån eller likvärdig faderskapsförmån enligt
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
ett visst medlemslands lagstiftning, så ska även försäkrings- eller ar- betsperioder som har fullgjorts i ett annat medlemsland räknas med. Sammanläggningsprincipen kan till exempel tillämpas när det gäller att uppfylla 240-dagarsvillkoret i 12 kap. 35 § SFB för rätt till föräldra- penning över grundnivå under de första 180 dagarna. Pro rata-princi- pen kan beskrivas som en reglering om hur man går till väga till exem- pel för att dela upp en persons intjänandetid utifrån de delar han eller hon kan göra gällande emot olika medlemsländers myndigheter (se Paju 2015, s. 108). Exportabilitetsprincipen i artikel 7 innebär att det land som är ansvarigt för utbetalning av en kontantförmån till en per- son inte kan upprätthålla krav på bosättning i landet för att förmå- nerna ska utges.
Europeiska kommissionen lämnade den 13 december 2016 ett för- slag om att ändra samordningsförordningen (Europeiska kommissio- nen 2016). Förslaget syftar till att fortsätta moderniseringen av be- stämmelserna i förordningen för att spegla de sociala och ekonomiska förutsättningarna i medlemsländerna. Ett av kommissionens förslag berör föräldrapenningen och innebär att familjeförmåner som är av- sedda att ersätta föräldrar för inkomstbortfall under en period av om- vårdnad av barn ska utgöra individuella rättigheter och inte betraktas som familjeförmåner riktade till familjen som helhet. Inkomstrelate- rade förmåner ska dessutom kunna undantas från att samordnas vid sammanträffande rätt till förmåner i ett annat medlemsland.
Internationella avtal m.m. som rör social trygghet
Det ska också nämnas att Sverige har ingått avtal med flera andra länder som rör social trygghet. I huvudsak syftar avtalen till att und- vika luckor i socialförsäkringsskyddet och dubbla ersättningar. Av- talen innehåller i flera fall regler om likabehandling. Avtal har ingåtts med såväl EU-länder som tredje land. Även EU har avtal med länder utanför unionen som gör det möjligt för unionen att utveckla sina politiska, ekonomiska och sociala förbindelser med omvärlden. En redogörelse för nu nämnda avtal finns bland annat i utredningens del- betänkande (SOU 2016:73, s. 75 f.). Det finns även en nordisk kon- vention om social trygghet (se lagen [2013:134] om nordisk konven- tion om social trygghet; SÖ 2014:5).
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
I det följande redovisas SFB:s bestämmelser avseende graviditets- penning, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och sjukpenning- grundande inkomst (SGI). Det ska framhållas att EU-rätten eller avtal som Sverige har ingått med andra stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten av bestämmelserna i SFB (2 kap. 5 § SFB). I vissa fall ska till exempel föräldrapenning baseras på SGI som fastställs med be- aktande av arbete i ett annat EU-land (se HFD 2012 ref. 44).
Graviditetspenning
Graviditetspenning kan lämnas till en försäkrad som är gravid och som inte kan arbeta. Förmånen kan lämnas i tre olika situationer. Den ena är att graviditeten sätter ned arbetsförmågan på visst sätt och den andra är att arbetsmiljölagstiftningen innebär att den försäkrade är förbjuden att utföra sitt arbete. Den tredje situationen gäller egenföre- tagare och innebär att graviditetspenning kan utgå på grund av risker i arbetsmiljön även utan något förbud med stöd av arbetsmiljölagstift- ningen (10 kap. 2, 3 och 3 a §§ SFB).
I den första situationen gäller att graviditeten ska sätta ned arbets- förmågan med minst en fjärdedel och att den försäkrade inte kan om- placeras till mindre ansträngande arbete enligt 19 § föräldraledighets- lagen (1995:584), förkortad FLL. Graviditetspenning lämnas i denna situation från och med den sextionde dagen före den beräknade tid- punkten för barnets födelse (10 kap. 6 § SFB).
När det gäller den andra situationen ska den försäkrade ha för- bjudits att fortsätta sitt arbete med stöd av bestämmelsen i 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160). Ett sådant förbud kan meddelas när ett arbete medför särskild risk för vissa grupper av arbetstagare. En ytterligare förutsättning för graviditetspenning i nu aktuell situation är att den försäkrade inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 § FLL. Någon tidsgräns för rätt till graviditetspenning på denna grund finns inte, utan ersättning lämnas för varje dag som förbudet gäller (10 kap. 7 § SFB).
Rätten till graviditetspenning för egenföretagare gäller om för- värvsarbetet innehåller någon risk för skadlig inverkan på den försäk- rades hälsa, graviditeten eller fostret. I denna situation lämnas gravidi- tetspenning för varje dag som den försäkrade avstår från att utföra förvärvsarbete (10 kap. 7 a § SFB).
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
Graviditetspenning beräknas i huvudsak enligt de regler som gäl- ler för sjukpenning och SGI (10 kap. 10 § SFB). Detta innebär att graviditetspenning i huvudsak beräknas på ungefär 80 procent av den försäkrades SGI (den försäkrade inkomsten) med ett inkomsttak på 7,5 prisbasbelopp.1 Prisbasbeloppet för 2017 är 44 800 kronor. In- komsttaket för graviditetspenningen är således 336 000 kronor sam- ma år. Prisbasbeloppet för 2018 har bestämts till 45 500 kronor, inne- bärande ett inkomsttak på 341 250 kronor.
Graviditetspenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån och beviljas för en viss period, dock längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födel- se (10 kap. 4, 8 och 9 §§ SFB). Graviditetspenning lämnas inte om en försäkrad samtidigt får sjukpenning, sjuklön eller sådan ersättning som kan lämnas vid tvist om sjuklön (10 kap. 5 § SFB).
Föräldrapenning
Föräldrapenning är en av de två föräldrapenningförmånerna som finns i SFB och lämnas med anledning av barns födelse eller vid adoption av barn. Den andra föräldrapenningförmånen är tillfällig föräldrapenning, som redovisas senare i detta avsnitt.
Rätt till föräldrapenning har en försäkrad förälder som vårdar barn under tid när han eller hon inte förvärvsarbetar eller avstår från för- värvsarbete (12 kap. 2 § SFB). Som ett ytterligare villkor gäller att föräl- dern till huvudsaklig del faktiskt vårdar barnet på det sätt som krävs med hänsyn till barnets ålder (12 kap. 3 § SFB). Det görs dock undan- tag från detta krav i vissa fall (se 12 kap. 4, 5 och 6 §§ SFB). Barnet ska enligt huvudregeln vara bosatt i Sverige (11 kap. 8 § SFB). Föräldra- penning lämnas inte om det för samma barn och tid lämnas en motsva- rande förmån enligt utländsk lagstiftning (11 kap. 15 § SFB). Föräldra- penning lämnas inte heller om en förälder för samma tid får sjuklön eller sådan ersättning som kan lämnas vid tvist om sjuklön, sjukpen- ning eller ersättning som motsvarar sjukpenning (11 kap. 14 § SFB).
Vem som är förälder följer av reglerna i 1 kap. föräldrabalken, för- kortad FB (se 2 kap. 14 § SFB). Med en förälder likställs, vid tillämp-
1 I budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1, utg.omr. 10) föreslår regeringen ett höjt in- komsttak för sjukpenningen. Förslaget omfattar inte graviditetspenningen.
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
ning av bestämmelserna om föräldrapenning, förälders make som sta- digvarande sammanbor med föräldern, förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern, särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet och blivande adop- tivförälder (11 kap. 4 § SFB, se definition av blivande adoptivförälder i 2 kap. 15 § SFB).
Utöver den grundläggande rätten till föräldrapenning för vård av barn, har en förälder rätt till föräldrapenning i vissa utpekade situatio- ner. En gravid kvinna har rätt till föräldrapenning från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse (12 kap. 5 § SFB). En förälder har rätt att ta ut föräldrapenning såväl före som efter barnets födelse för att delta i föräldrautbildning (12 kap. 6 § SFB). I båda dessa situationer kan föräldern få föräldrapenning även om han eller hon inte har barnet i sin vård. En förälder har även rätt till föräldrapenning när han eller hon besöker förskolan eller viss annan pedagogisk verksamhet som barnet medverkar i (12 kap. 7 § SFB). Föräldrapenningförmåner lämnas som huvudregel inte till mer än en förälder för samma barn och tid. Båda föräldrarna får dock ta ut för- äldrapenning för samma barn och tid exempelvis för att medverka vid föräldrautbildning eller för att besöka barnets förskola eller dylikt. Föräldrarna har också en allmän rätt att ta ut föräldrapenning sam- tidigt för samma barn i högst 30 dagar under barnets första levnadsår. (11 kap. 10 § första stycket samt 12 kap. 4 a, 6 och 7 §§ SFB)
Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar ock- så vid adoption av barn, med vissa undantag (12 kap. 8 § SFB). Med adoption likställs, vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldra- penning, att någon efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adop- tera barnet. Vidare likställs den tidpunkt när den som har adopterat ett barn har fått barnet i sin vård med tidpunkten för barnets födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder. (11 kap. 7 § SFB) Vid adop- tion anses barnet bosatt i Sverige om den blivande föräldern är bosatt här i landet (11 kap. 8 § SFB).
Ersättningstiden för föräldrapenning med anledning av ett barns födelse är högst 480 dagar sammanlagt för båda föräldrarna och vid flerbarnsfödsel ytterligare högst 180 dagar för varje barn utöver det första (12 kap. 12 § första stycket SFB). Om ett barn blir bosatt här i landet under sitt andra levnadsår lämnas föräldrapenning med högst 200 dagar sammanlagt för föräldrarna, och vid flerbarnsfödsel under
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
ytterligare högst 76 dagar för varje barn utöver det första. Om barnet däremot blir bosatt efter det andra levnadsåret lämnas föräldrapenning med högst 100 dagar sammanlagt för föräldrarna, och vid flerbarns- födsel under ytterligare högst 38 dagar för varje barn utöver det första. (12 kap. 12 § andra stycket SFB) Begränsningsregeln i det nyss an- givna lagrummet trädde i kraft den 1 juli 2017 och tillämpas på för- äldrapenning som avser den 1 juli 2017 eller tid därefter. Om föräldra- penning för ett barn har beviljats enligt bestämmelsen som nu finns i 12 kap. 12 § första stycket SFB (dvs. med rätt till 480 dagar) för dagar före den 1 juli 2017 så gäller inte begränsningsregeln för det barnet, dvs. inte heller för tid från och med det angivna datumet. (Se över- gångsbestämmelserna till SFS 2017:559.) För tid efter barnets fjärde levnadsår finns en ytterligare begränsning i fråga om ersättningstiden som gäller för samtliga föräldrar med rätt till föräldrapenning. Den be- gränsningen innebär att föräldrapenning lämnas under högst 96 dagar sammanlagt för föräldrarna och vid flerbarnsfödsel under ytterligare högst 36 dagar för varje barn utöver det första (12 kap. 12 § tredje stycket SFB). Fyraårsbegränsningen trädde i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas för barn som har fötts efter ikraftträdandet eller, vid adoption, när den som har adopterat barnet har fått barnet i sin vård efter ikraftträdandet (se övergångsbestämmelserna till SFS 2013:999).
Föräldrapenning lämnas längst till dess att barnet har fyllt tolv år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det femte skolåret i grundskolan (12 kap. 13 § SFB). Tolvårsgränsen trädde i kraft den 1 januari 2014, samtidigt med införandet av fyraårsbegränsningen. Innan dess var gränsen barnets åttaårsdag, eller barnets tioårsdag vid adoption. Tolvårsgränsen gäller i fråga om föräldrapenning för barn som har fötts efter ikraftträdandet, eller vid adoption, när den som har adopterat barnet har fått det i sin vård efter ikraftträdandet (se över- gångsbestämmelserna till SFS 2013:999).
Föräldrapenningen är delad lika mellan föräldrarna vid gemensam vårdnad (12 kap. 15 § SFB). Tre månader (90 dagar) med föräldrapen- ning på sjukpenningnivå är reserverade för vardera föräldern. För övriga dagar kan en förälder avstå sin rätt till föräldrapenning till den andra föräldern. (12 kap. 17 § SFB) I vissa fall får den ena föräldern hela föräldrapenningen. Det gäller dels om en förälder har ensam vård- nad om ett barn, dels om en förälder på grund av sjukdom eller funk- tionsnedsättning varaktigt saknar förmåga att vårda barnet (12 kap. 14 och 16 §§ SFB). När endast en förälder får föräldrapenningen gäller
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
bestämmelsen om reserverade dagar i förhållande till förälderns möj- lighet att avstå rätt till föräldrapenning till förmån för en annan föräl- der som inte har vårdnad om barnet eller till förmån för personer som enligt 11 kap. 4 § SFB likställs med förälder.
Föräldrapenning kan lämnas för hela dagar samt för tre fjärdedels, en halv, en fjärdedels eller en åttondels dag (12 kap. 9 § SFB). En för- älder kan inte få mer än sammanlagt hel föräldrapenning per dag, oav- sett antalet barn (11 kap. 9 § SFB). Förmånen kan lämnas på tre olika ersättningsnivåer; sjukpenningnivå, grundnivå eller lägstanivå (12 kap. 18 § SFB). Sjukpenningnivån är den högsta ersättningsnivån. Den lämnas till en förälder som är försäkrad för arbetsbaserad föräldrapen- ning, om det kan fastställas en SGI för föräldern (12 kap. 21 § SFB). SGI-reglerna beskrivs längre fram i detta avsnitt. Föräldrapenning på sjukpenningnivå beräknas i huvudsak enligt de regler som gäller för sjukpenning och SGI (se 12 kap. 25 § SFB). Detta innebär att föräldra- penning på sjukpenningnivå i huvudsak beräknas på ungefär 80 pro- cent av den försäkrade inkomsten, till den del inkomsten inte översti- ger tio gånger prisbasbeloppet (12 kap. 26 § SFB). Prisbasbeloppet för 2017 är 44 800 kronor. Inkomsttaket för föräldrapenningen är således 448 000 kronor samma år. Prisbasbeloppet för 2018 har bestämts till 45 500 kronor, innebärande ett inkomsttak på 455 000 kronor.
Ersättningen på grundnivå är 250 kronor om dagen och lämnas när föräldern är försäkrad för endast bosättningsbaserad föräldrapenning eller om föräldern har en låg arbetsbaserad föräldrapenning (12 kap. 23 § SFB, se även 12 kap. 22 § andra stycket SFB). Föräldrapenning på lägstanivå, som är 180 kronor om dagen, lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning och avser tid då föräldrapenning inte lämnas på sjukpenningnivån eller grundnivån (12 kap. 24 § SFB).
Vid sidan av SFB:s regler finns olika lösningar i kollektivavtal som har ingåtts av arbetsmarknadens parter som innebär att en arbets- tagare under föräldraledigheten kan få högre ersättning än vad för- äldrapenningen ger. Det kan till exempel handla om s.k. föräldralön som kompletterar föräldrapenningen och ger en högre ersättning under en tid. Det förekommer också att arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om kompletterande ersättning till arbetstagaren vid föräldraledighet i individuella anställningsavtal, där villkoren kan vara mer generösa än de villkor som finns i kollektivavtal.
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
Av de 480 ersättningsdagarna lämnas föräldrapenning under 390 dagar på antingen sjukpenningnivå eller grundnivå och 90 dagar på lägsta- nivå (12 kap. 19 § SFB). Har föräldrarna gemensam vårdnad om bar- net fördelas dagarna lika även på ersättningsnivå, så att föräldrarna får 195 dagar var på sjukpenningnivå eller grundnivå och 45 dagar på lägstanivå (12 kap. 15 § SFB).
De första 180 dagarna räknas alltid av från antalet dagar som beta- las ut på sjukpenningnivå eller grundnivå (12 kap. 35–37 §§ SFB). När de 180 första föräldrapenningdagarna för barnet har tagits ut kan för- äldrarna få föräldrapenning på sjukpenningnivå, dock lägst på grund- nivån, under 210 dagar och på lägstanivån under 90 dagar (12 kap. 39– 41 §§ SFB).
Utöver de ovan angivna kraven för föräldrapenning på sjukpen- ningnivå (se 12 kap. 21 § SFB) finns ett särskilt kvalifikationskrav för att få föräldrapenning på den nivån under de första 180 dagarna med föräldrapenning för ett barn. Kravet innebär att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen, måste ha varit försäkrad för sjukpenning och under hela tiden skulle ha haft rätt till en sjukpenning som överstiger lägstanivån för föräldrapenning (240-dagarsvillkoret). En förälder som både arbe- tar och bor i Sverige får ersättning enligt grundnivån om kravet inte är uppfyllt eller om hel föräldrapenning på sjukpenningnivå för föräldern är 250 kronor eller lägre. (12 kap. 35 § SFB). En förälder som bara är försäkrad för arbetsbaserade förmåner måste uppfylla 240-dagars- villkoret för att överhuvudtaget kunna få någon ersättning under de första 180 dagarna, dvs. även på grundnivån (12 kap. 37 § SFB). 240- dagarsvillkoret tillämpas inte när det gäller föräldrapenning som läm- nas för tid efter barnets fjärde levnadsår (se 12 kap. 41 a § SFB). Till en förälder som endast är bosatt i Sverige lämnas föräldrapenning för de första 180 dagarna alltid på grundnivån (12 kap. 36 § SFB).
Om en förälder har fått en förmån enligt utländsk lagstiftning, som motsvarar föräldrapenning med anledning av ett barns födelse, ska den tid som den utländska förmånen har lämnats för räknas av från de dagar som föräldrapenning kan lämnas för enligt svensk rätt (12 kap. 33–34 a §§ SFB). Genom avräkningsreglerna undviker man att en förälder får oavkortade föräldrapenningförmåner från två eller flera länder för vård av samma barn under samma tid (Hessmark m.fl. 2015, s. 276).
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
Föräldrapenning är en skattepliktig inkomst (inkomst av tjänst, se 11 kap. 31 § inkomstskattelagen [1999:1229]). Föräldrapenning är ock- så pensionsgrundande (59 kap. 3 § och 13 § 1 SFB).
Tillfällig föräldrapenning
Tillfällig föräldrapenning kan lämnas till en försäkrad förälder som avstår från att utföra förvärvsarbete i samband med ett barns födelse eller vid adoption, behov av vård eller i samband med att ett barn har avlidit (se bl.a. 13 kap. 2 § SFB). Barnet ska som regel vara bosatt i Sverige. Vid adoption anses barnet bosatt i Sverige om den blivande föräldern är bosatt här i landet. (11 kap. 8 § SFB) Tillfällig föräldra- penning lämnas inte om en förälder för samma tid får sjuklön eller så- dan ersättning som kan lämnas vid tvist om sjuklön, sjukpenning samt ersättning som motsvarar sjukpenning (11 kap. 14 § SFB).
Föräldrabegreppet i SFB är mer vidsträckt när det gäller tillfällig föräldrapenning än när det gäller föräldrapenning. Med förälder lik- ställs förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern och förälders sambo. I fråga om tillfällig föräldrapenning krävs inte, till skillnad från vad som krävs i fråga om föräldrapenning, att sambon tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern. Vidare likställs med förälder särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet, blivande adoptivförälder och, endast i fråga om till- fällig föräldrapenning, familjehemsförälder (11 kap. 4 och 5 §§ SFB).
Föräldrapenningförmåner får som huvudregel inte lämnas till mer än en förälder för samma barn och tid. Sådana förmåner kan dock läm- nas till båda föräldrarna samtidigt för samma barn bland annat i sam- band med barnets födelse eller adoption. (11 kap. 10 § jämte 13 kap. 10, 11, 13 §§ SFB). Båda föräldrarna får också ta ut tillfällig föräldra- penning samtidigt för samma barn bland annat om föräldrarna följer med barnet till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom och om för- äldrarna, som en del i behandlingen av sitt barn, behöver delta i läkar- besök eller i behandling som har ordinerats av läkare (13 kap. 3 § SFB).
En förälder får överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning till någon annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller, i fråga om vissa barn, sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare (13 kap. 8 § SFB). Vidare får Försäkringskassan besluta att en
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete vid sjukdom eller smitta hos barnet eller, i fråga om vissa barn, sjuk- dom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare ska få den tillfälliga för- äldrapenningen. Det krävs då bland annat att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet. Det krävs vidare att föräldern medger överlåtelsen. (13 kap. 9 § SFB)
Det finns flera olika situationer då tillfällig föräldrapenning kan lämnas. Bestämmelserna som reglerar under vilka förutsättningar för- månen kan lämnas är med några undantag utformade efter barnets ålder. Vid tillämpningen av bestämmelserna om tillfällig föräldrapen- ning likställs den tidpunkt när den som har adopterat ett barn har fått barnet i sin vård med tidpunkten för barnets födelse, dock inte vid be- räkning av barnets ålder (11 kap. 7 § andra stycket SFB).
En av de situationer då tillfällig föräldrapenning kan lämnas är när pappan eller förälder enligt 1 kap. 9 § FB i samband med födelsen när- varar vid förlossningen, sköter hemmet eller vårdar barn (13 kap. 10 § SFB). (För en beskrivning av 1 kap. 9 § FB, se avsnitt 3.1.3.) I denna situation får båda föräldrarna ta ut föräldrapenningförmån för samma barn och tid (11 kap. 10 § första stycket SFB). I vissa fall får Försäk- ringskassan besluta att en annan försäkrad person som avstår från för- värvsarbete ska ha rätt till tillfällig föräldrapenning för ändamålen som anges ovan. Myndigheten får fatta ett sådant beslut om barnet inte har någon pappa eller förälder enligt 1 kap. 9 § FB som har rätt till tillfällig föräldrapenning, om barnets mamma är avliden, om barnets pappa eller förälder enligt 1 kap. 9 § FB avstår från sin rätt till ersättning och det skulle vara oskäligt att inte låta honom eller henne avstå, om bar- nets pappa eller förälder enligt 1 kap. 9 § FB inte kan utnyttja sin rätt till ersättning eller om barnets pappa eller förälder enligt 1 kap. 9 § FB sannolikt inte kommer att utnyttja sin rätt till ersättning på grund av kontaktförbud eller liknande eller på grund av andra särskilda omstän- digheter (13 kap. 11 § SFB). En försäkrad som har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt ovan likställs med en förälder i fråga om sådan föräldrapenning, dock med vissa begräsningar (se 11 kap. 6 § SFB). Tillfällig föräldrapenning enligt ovan lämnas även vid adoption, dock endast om barnet inte har fyllt tio år (13 kap. 12 § SFB). Rätten till er- sättning tillkommer då båda adoptivföräldrarna. Detsamma gäller när barnet har två särskilt förordnade vårdnadshavare. (13 kap. 13 § SFB) Med adoption likställs vid tillämpningen av bestämmelserna om tillfäl- lig föräldrapenning att någon efter socialnämndens medgivande har
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet (11 kap. 7 § första stycket SFB). Tillfällig föräldra- penning i samband med barns födelse eller vid adoption lämnas under högst tio dagar per barn och kan utgå längst till och med den sextion- de dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid adoption räknas tiden från den tidpunkt då föräldrarna fick barnet i sin vård. (13 kap. 14 § första stycket SFB) Vid adoption och för särskilt förord- nade vårdnadshavare fördelas dagarna som utgångspunkt med hälften till vardera föräldern eller vårdnadshavaren (13 kap. 15 § SFB).
För barn som inte har fyllt tolv år kan tillfällig föräldrapenning lämnas för vård av barn om föräldern behöver avstå förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare, besök i samhällets förebyggande barn- hälsovård eller om barnets andra förälder besöker läkare med sjukt barn (13 kap. 16 § SFB). För vård av ett barn som är yngre än 240 dagar (cirka åtta månader) gäller att tillsynen av barnet ska vara stadigvarande ordnad för att tillfällig föräldrapenning enligt ovan ska kunna lämnas. Därutöver lämnas ersättning endast om barnet vårdas på sjukhus eller får motsvarande vård i hemmet. (13 kap. 17 § SFB) För vård av ett barn som är 240 dagar eller äldre lämnas inte tillfällig föräldrapenning i ovan angivna situationer för tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats. Denna begränsning för rätt till ersättning gäller dock inte om barnet vårdats på sjukhus. (13 kap. 18 § SFB) En förälder till ett barn som inte har fyllt 12 år har även rätt till tillfällig föräldrapenning om barnet är sjukt eller har en funktionsnedsättning och föräldern be- höver avstå från förvärvsarbete för att kunna besöka läkare, medverka i behandlingen av sitt barn eller lära sig vårda barnet (13 kap. 20 § SFB). Förmånstiden är i de fall som nu behandlas sammanlagt högst 60 dagar per barn och år. I vissa situationer kan ytterligare 60 dagar för varje barn och år lämnas, bl.a. vid sjukdom eller smitta hos barnet. (13 kap. 21 § SFB)
För barn som har ett särskilt behov av tillsyn eller vård är åldersgrän- sen för tillfällig föräldrapenning i stället 16 år. Det särskilda behovet av tillsyn eller vård ska ha sin grund i sjukdom eller utvecklingsstörning eller annan funktionsnedsättning. Rätten till tillfällig föräldrapenning på denna grund gäller i samma situationer som regleras i 13 kap. 16 och 20 §§ SFB och begränsas av att för tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats har en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning en- dast om barnet vårdas på sjukhus. (13 kap. 22–24 §§ SFB). Förmåns-
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
tiden är högst 60 dagar för varje barn och år. I vissa fall kan ytterligare 60 dagar för varje barn och år lämnas, bl.a. vid sjukdom eller smitta hos barnet. (13 kap. 25 § SFB)
För vård av barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns en utökad rätt till tillfällig föräldrapenning. Föräldrarna har då rätt till s.k. kontaktdagar från barnets födelse till dess att barnet fyller 16 år. Dagarna kan användas om föräldern avstår från förvärvsarbete för att delta i föräldrautbild- ning, besök i skola, förskola, fritidshem eller sådan pedagogisk verk- samhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800). (13 kap. 26 § SFB) Hänvisningen till skollagen innebär att kontaktdagarna kan användas bland annat för besök i öppen förskola. Båda föräldrarna får ta ut tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar samtidigt för samma barn (se 11 kap. 10 § första stycket SFB). Dessutom gäller i fråga om denna grupp av barn att tillfällig föräldrapenning kan lämnas i sam- band med sjukdom eller smitta ända till dess att barnet fyller 21 år. Om barnet efter att ha fyllt 21 år går i en gymnasieskola som är an- passad för svårt rörelsehindrade ungdomar eller i en gymnasiesär- skola lämnas tillfällig föräldrapenning till och med vårterminen det år då barnet fyller 23 år (13 kap. 27 § SFB). För kontaktdagarna är för- månstiden högst tio dagar för varje barn och år. I de fall tillfällig för- äldrapenning lämnas efter att barnet har fyllt 16 år är förmånstiden högst 60 dagar för varje barn och år med möjlighet att i vissa situatio- ner, bl.a. vid sjukdom eller smitta hos barnet, få ytterligare 60 dagar per år. (13 kap. 28 och 29 §§ SFB).
Föräldrar till allvarligt sjuka barn har rätt till ett obegränsat an- tal dagar med tillfällig föräldrapenning när de behöver avstå från för- värvsarbete för vård av barnet. Rätten gäller fram till dess att barnet har fyllt 18 år. (13 kap. 30 och 31 §§ SFB) Även i denna situation får båda föräldrarna ta ut tillfällig föräldrapenning för samma barn och tid (se 11 kap. 10 § första stycket SFB).
Det finns också en utvidgad rätt till tillfällig föräldrapenning vid förälders sjukdom eller smitta. En annan person än föräldern kan då få rätt till tillfällig föräldrapenning för att vårda ett barn som inte har fyllt tre år. Den andra personen måste vara försäkrad för tillfällig för- äldrapenning och avstå från förvärvsarbete. Vidare krävs att föräldern enligt reglerna i 12 kap. 14–16 §§ SFB har rätt att själv uppbära för- äldrapenningen eller skulle ha haft rätt att själv uppbära den samt att föräldern inte bor tillsammans med någon som kan likställas med en
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
förälder och som därför själv kan beviljas tillfällig föräldrapenning. Förmånstiden är högst 120 dagar för varje barn och år. (13 kap. 31 a och 31 d §§ SFB).
Tillfällig föräldrapenning kan också utges när föräldrar avstår från att utföra förvärvsarbete i samband med att ett barn som inte har fyllt 18 år avlidit (13 kap. 31 e § SFB). Under dessa omständigheter får flera föräldrar ta ut tillfällig föräldrapenning för samma barn och tid (11 kap. 10 § andra stycket SFB). Förmånen lämnas under högst tio dagar per förälder och barn och tidigast från och med dagen efter den dag då barnet har avlidit och senast för den dag som infaller 90 dagar efter den dag då barnet har avlidit (13 kap. 31 f § SFB).
Tillfällig föräldrapenning beräknas i huvudsak enligt de regler som gäller för sjukpenning och SGI. Detta innebär att tillfällig föräldra- penning i huvudsak beräknas på ungefär 80 procent av den försäkra- de inkomsten till den del inkomsten inte överstiger 7,5 prisbasbelopp (13 kap. 33 § SFB).2 Prisbasbeloppet för 2017 är 44 800 kronor. In- komsttaket för den tillfälliga föräldrapenningen är således 336 000 kro- nor samma år. Prisbasbeloppet för 2018 har bestämts till 45 500 kronor, innebärande ett inkomsttak på 341 250 kronor. Tillfällig föräldrapen- ning kan lämnas som hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels förmån (13 kap. 5 § SFB).
Tillfällig föräldrapenning är en skattepliktig inkomst (inkomst av tjänst, se 11 kap. 31 § inkomstskattelagen). Förmånen är också pen- sionsgrundande (59 kap. 3 § och 13 § 1 SFB).
Sjukpenninggrundande inkomst
SGI är det inkomstunderlag som används för beräkning av flera social- försäkringsförmåner som utges som ersättning för inkomstbortfall. Som framgår ovan används det som beräkningsunderlag för bland an- nat graviditetspenning, föräldrapenning på sjukpenningnivå och tillfäl- lig föräldrapenning.
Till grund för SGI ligger den årliga inkomst i pengar som en för- säkrad kan antas få antingen som arbetstagare i allmän eller i enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat
2 I budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1, utg.omr. 10) föreslår regeringen ett höjt in- komsttak för sjukpenningen. Förslaget omfattar inte den tillfälliga föräldrapenningen.
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
förvärvsarbete). (25 kap. 2 § SFB) Den senare omfattar exempelvis in- komst av näringsverksamhet från enskild firma eller handelsbolag (se 25 kap. 8–14 § SFB). SGI kan beskrivas som den försäkrade inkomsten.
En grundförutsättning för att SGI ska kunna fastställas för en person är att han eller hon är försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Vidare krävs att inkomsten kommer från arbete i Sverige som kan antas vara under minst sex månader i följd eller vara årligen återkom- mande och att inkomsten kan antas uppgå till minst 24 procent av prisbasbeloppet, dvs. 10 752 kronor för 2017 och 10 920 kronor för 2018. (25 kap. 3 § SFB) Bestämmelserna i EU:s samordningsförord- ning och i internationella överenskommelser som Sverige är bunden av kan medföra att även inkomster från annat land ska ingå i SGI.
Beräkningen av SGI görs på olika sätt beroende på bland annat om det är fråga om inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete (se framförallt 25 kap. 7–14 §§ SFB). Vid beräkning av SGI ska det bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs- arbete till den del summan av dessa överstiger 7,5 prisbasbelopp3 (25 kap. 5 § andra stycket SFB), dvs. 336 000 kronor för 2017 och 341 250 kronor för 2018. Inkomster ovanför detta tak är alltså inte sjukpenninggrundande. Vid beräkning av föräldrapenning på sjukpen- ningnivå är inkomsttaket dock tio prisbasbelopp (12 kap. 26 § SFB), dvs. 448 000 kronor för 2017 och 455 000 kronor för 2018.
SGI bestäms av Försäkringskassan när ett ersättningsärende är aktuellt eller när en försäkrad begär att få SGI fastställd (26 kap. 2 och 3 §§ SFB). En förmån beräknas på grundval av fastställd SGI till dess det uppstår något skäl till ändring, t.ex. ändrade inkomstförhållanden (26 kap. 4 § SFB).
Utifrån de grundläggande bestämmelserna ska fastställd SGI inte längre gälla om en person inte längre kan antas komma att få inkomst för eget arbete i den omfattning som ligger till grund för SGI:n, exem- pelvis på grund av att han eller hon inskränker eller gör ett avbrott i sitt förvärvsarbete. En försäkrad kan dock i vissa situationer få behålla en fastställd SGI, under s.k. SGI-skyddad tid. Har någon SGI inte tidigare fastställts för personen innebär skyddet att SGI vid ett ersätt- ningsärende under den skyddade tiden kan beräknas med utgångs-
3 I budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1, utg.omr. 10) föreslår regeringen ett höjt in- komsttak för sjukpenningen till 8,0 prisbasbelopp. Föräldraförsäkringsförmånerna berörs inte av det förslaget, utan för dessa kvarstår nu gällande inkomsttak.
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
punkt i förhållandena närmast före inskränkningen eller avbrottet av förvärvsarbetet. (26 kap. 9 § SFB) Vid avbrott i förvärvsarbete finns ett generellt SGI-skydd under tre månader (26 kap. 18 § SFB). SGI- skydd finns därutöver i vissa utpekade situationer, bl.a. i samband med graviditet och vård av barn.
SGI-skydd gäller för en försäkrad som är gravid och som avbryter sitt arbete eller minskar sin arbetstid tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen (26 kap. 14 § SFB).
Vidare gäller SGI-skydd under tid då en försäkrad förälder helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av sitt barn som inte har fyllt ett år. Detta SGI-skydd gäller även för en person som lik- ställs med förälder enligt 1 § FLL, dvs. en annan rättslig vårdnads- havare än föräldern som har vård om ett barn, en person som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem, eller en person som stadigvarande sammanbor med en förälder som han eller hon är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med. Skyddet gäller även vid adoption av barn som inte har fyllt tio år och när någon tar emot ett sådant barn i syfte att adoptera det. Då räknas ettårsperioden från och med den dag när föräldrarna har fått barnet i sin vård. (26 kap. 15 § SFB)
I Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR 2002:2) om sjukpen- ninggrundande inkomst och årsarbetstid anges i fråga om 26 kap. 15 § SFB att SGI-skyddet under vissa förutsättningar kan fortsätta att gälla även efter det att barnet har fyllt ett år om den försäkrade i oavbruten följd är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete och under den tiden får föräldrapenning.
Även om en förälders SGI har sänkts sedan SGI-skyddet för för- äldraledighet har upphört kan den SGI som tidigare skyddats ändå an- vändas vid beräkning av föräldrapenning. För föräldrapenning på sjuk- penningnivå finns nämligen ett förlängt skydd fram till dess att barnet fyller två år som innebär att föräldrapenningens storlek inte ska påver- kas av en eventuell sänkning av SGI. Föräldrapenningen ska i stället beräknas lägst på grundval av den SGI som gällde innan sänkningen skedde eller på den högre inkomst som löneavtal därefter föranleder (12 kap. 27 § SFB). Detta gäller all föräldrapenning som lämnas till föräldern under denna tid. Det förlängda skyddet gäller i ytterligare två situationer; dels om en förälder är gravid på nytt innan ett barn har uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder, dels vid
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
adoption som sker högst två år och sex månader efter det att det före- gående barnet har fötts eller adopterats (12 kap. 29 § SFB).
3.1.2Föräldraledighet
Allmänt om rätten till föräldraledighet
Regler om föräldrars rätt till ledighet från arbetet eller förkortad arbetstid för vård av barn finns i föräldraledighetslagen (1995:584), förkortad FLL. I FLL finns också särskilda bestämmelser om ledig- het och omplacering som enbart riktar sig till kvinnliga arbetstagare.
Bestämmelser som rör föräldraledighet finns även i rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (mammaledighetsdirektivet). Direk- tivet är en skyddslagstiftning som syftar till att skydda mödrars och barns hälsa och reglerar bland annat minimitider för barnledighet och minimiersättning. I direktivet föreskrivs att medlemsländerna ska vid- ta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att arbetstagare som är gra- vida, nyligen har fött barn eller ammar är berättigade till samman- hängande barnledighet under minst 14 veckor under tiden före eller efter förlossningen enligt nationell lagstiftning eller praxis (artikel 8.1). Av denna ledighet ska minst två veckor vara obligatoriska under tiden före eller efter förlossningen (artikel 8.2) Det ska vidare säkerställas att arbetstagarna under barnledigheten får behålla sin lön eller ges rätt till skälig ersättning (artikel 11.2). Enligt direktivet är ersättningen skälig om den garanterar minst samma inkomst som arbetstagaren skulle ha fått vid arbetsuppehåll av hälsoskäl, med förbehåll för even- tuellt tak för ersättningen som fastställts i nationell lagstiftning (arti- kel 11.3). Medlemsländerna får ställa som villkor för rätt till lön eller ersättning att arbetstagaren ska uppfylla de villkor för rätt till sådana förmåner som fastställs i nationell lagstiftning. Sådana villkor får dock inte avse att arbetstagaren har varit anställd under mer än tolv månader omedelbart före den beräknade tidpunkten för förlossningen (arti- kel 11.4). Mammaledighetsdirektivet är i svensk rätt genomfört i FLL (prop. 1994/95:207; prop. 1999/2000:87).
Bestämmelser som rör föräldraledighet finns även i rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE,
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG (föräldraledighetsdirektivet). Direktivet ersatte rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS. Syftet med föräldraledighetsdirektivet och det numera upphävda direktivet 96/34/EG är att genomföra ett ramavtal som har ingåtts av arbetsmarknadens parter på europeisk nivå. Avtalet anger minimistandarder för föräldraledighet och syftar till att underlätta för föräldrar som arbetar att förena åtagandena i arbetsliv och familjeliv. I föräldraledighetsdirektivets ingress anges att direktivet är ett minimidirektiv, vilket gör att det är möjligt att ha mer generösa regler för rätt till ledighet än de som anges i direktivet (skäl 12). De materiella bestämmelserna finns i avtalet, som utgör en bilaga till direktivet. I avtalet föreskrivs att män och kvinnor har en individuell rätt till föräldraledighet i minst fyra månader med anled- ning av ett barns födelse eller adoption för att vårda barnet (§ 2.1 och 2.2). Rätten till ledighet ska gälla upp till en bestämd ålder som får vara upp till åtta år och som ska fastställas av medlemsländerna och/ eller arbetsmarknadens parter (§ 2.1). För att främja rätten till lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män ska ledigheten i princip inte kunna överlåtas (§ 2.2). Det anges att minst en av de fyra månaderna inte ska kunna överlåtas och att närmare bestämmelser för hur den icke överlåtbara delen ska tillämpas ska fastställas på nationell nivå genom lagstiftning och/eller kollektivavtal med beaktande av gällande regler i medlemsstaterna (§ 2.2). Vidare anges att alla social- försäkringsfrågor som hänger samman med avtalet ska behandlas och avgöras av medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter i en- lighet med nationell lagstiftning och/eller kollektivavtal och med be- aktande av kontinuitetens betydelse när det gäller rätten till social- försäkringsförmåner, särskilt sjuk- och hälsovård (§ 5.5).
Vid genomförandet av det numera upphävda direktivet 96/34/EG i svensk rätt gjordes bedömningen att direktivets regler om föräldra- ledighet var uppfyllda genom FLL (prop. 1997/98:81, s. 10 f.). För att tillgodose direktivets krav om ledighet vid trängande familjeskäl inför- des lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl (ibid. s. 14 f.). Lagen föreskriver att en arbetstagare har rätt till ledighet av trängande familjeskäl som har samband med sjukdom eller olycksfall och som gör arbetstagarens omedelbara närvaro absolut nödvändig. Genomförandet av det nu gällande föräldraledighetsdirektivet för- anledde inga ändringar av svensk lagstiftning (Ds 2010:44, s. 17 f.).
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
Europeiska kommissionen lämnade den 26 april 2017 ett förslag om att upphäva föräldraledighetsdirektivet och ersätta det med ett nytt direktiv (Europeiska kommissionen 2017). Förslaget innehåller nya minimistandarder för föräldraledighet och pappaledighet. Det föreslås att pappor ska ha en rätt att ta minst tio dagar ledigt i samband med ett barns födelse. Vidare föreslås att den nuvarande individuella rätten till minst fyra månaders föräldraledighet ska kunna utnyttjas fram till dess att barnet fyller tolv år. Minst fyra månaders föräldraledighet ska enligt förslaget inte kunna överlåtas. Förslaget ger också föräldrar med barn upp till tolv år rätt att begära flexibla arbetsformer. Det föreslås även en rätt till skälig ersättning under ledigheten. Ersättningsnivån bör minst motsvara den nivå av ersättning som arbetstagaren skulle få vid sjukdom.
Det kan vidare nämnas att bestämmelser som syftar till att säker- ställa att deltidsanställda inte diskrimineras finns i rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS. Direktivet genomför det ramavtal om deltidsarbete som har ingåtts mellan arbetsmarknadens parter på europanivå. Direktivet är i svensk rätt genomfört i lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbets- tagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning (prop. 2001/02:97).
Föräldraledighetslagen
Ledighetsrätten i FLL gäller för föräldrar som är arbetstagare. Där- utöver omfattar lagen arbetstagare som utan att vara föräldrar är rättsliga vårdnadshavare och har vård om ett barn, arbetstagare som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem och arbetstagare som stadigvarande sammanbor med en förälder som han eller hon är eller har varit gift med, eller har eller har haft barn med (1 § FLL). Det finns inte någon definition i lagen av vad som menas med begreppet arbetstagare. Det finns däremot en omfattande rättspraxis där innebörden av begreppet utvecklas. Utgångspunkten för bedömningen är vad parterna har avtalat om och domstolarna gör en helhetsbedömning där flera olika faktorer vägs samman (jfr t.ex. NJA 1949 s. 768).
Lagen är med vissa undantag tvingande till arbetstagarens förmån (2 § FLL). Det är t.ex. möjligt att i kollektivavtal som på arbetstagar-
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
sidan har slutits eller godkänts på central nivå göra avvikelser från lagens regler om anmälan om ledighet och tiden för arbetstagarens underrättelse om återgång till arbete (2 § andra stycket FLL).
Det finns fem olika former av rätt till föräldraledighet i FLL. En kvinnlig arbetstagare har rätt till hel ledighet i samband med sitt barns födelse (mammaledighet) under en sammanhängande tid av minst sju veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter förlossningen. Om hon inte är ledig på annan grund ska två veckor vara obligatoriska under tiden före eller efter förlossningen. Arbetstagaren har också rätt att vara ledig för att amma barnet. (4 § FLL) Bestämmelserna i 4 § FLL genomför artiklarna 8.1 och 8.2 i mammaledighetsdirektivet.
En förälder har rätt att vara helt ledig för vård av barn med eller utan föräldrapenning till dess barnet är 18 månader. För adoptivföräldrar är utgångspunkten för beräkning av de 18 månaderna den tidpunkt då arbetstagaren fick barnet i sin vård. Adoptivföräldrars rätt till ledighet upphör när barnet har fyllt åtta år eller vid den senare tidpunkt då bar- net har avslutat det första skolåret. Vid adoption av arbetstagarens makes barn eller av eget barn har arbetstagaren inte rätt till ledighet ut- över vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade skett. (5 § FLL)
En förälder kan också vara delledig med föräldrapenning. Under den tid då föräldern får tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning har föräldern rätt till förkortning av normal arbetstid med motsvarande tid (6 § FLL).
Vidare kan en förälder vara delledig utan föräldrapenning och för- korta normal arbetstid med upp till en fjärdedel för vård av ett barn som inte har fyllt åtta år eller som är äldre än så men ännu inte har av- slutat sitt första skolår (7 § FLL).
Slutligen finns en rätt till ledighet med tillfällig föräldrapenning som innebär att en arbetstagare har rätt till ledighet under tid då han eller hon får tillfällig föräldrapenning. Om en förälder har överlåtit sin rätt till tillfällig föräldrapenning till någon annan försäkrad per- son tillkommer ledighetsrätten denna sistnämnda person. Behöver en förälder vårda sitt barn när den ordinarie vårdaren blivit sjuk eller smittad har föräldern alltid rätt till ledighet även om rätten till tillfällig föräldrapenning saknas på grund av att barnet är yngre än 240 dagar (cirka åtta månader). Det finns särskilda regler om ledighetsrätt på denna grund för arbetstagare som omfattas av bestämmelser i 37 kap.
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
3 § socialförsäkringsbalken om rätt till icke tidsbegränsad sjukersätt- ning i vissa särskilda fall. (8 § FLL)
Ledighet enligt FLL får som huvudregel delas upp på högst tre perioder under varje kalenderår. Om en ledighetsperiod löper över ett årsskifte ska den anses höra till det kalenderår då ledigheten påbör- jades. Begränsningen om tre ledighetsperioder gäller inte i fråga om ledighet med tillfällig föräldrapenning, ledighet för vård av barn som är yngre än 240 dagar där den ordinarie vårdaren är sjuk eller smittad, ledighet för föräldrautbildning eller ledighet för besök i barnets för- skola eller viss annan pedagogisk verksamhet som barnet medverkar i. (10 § FLL)
Arbetstagaren får ta ut hel ledighet den eller de dagar som arbets- tagaren begär (11 § FLL). Vid förkortning av arbetstid får ledigheten spridas över arbetsveckans samtliga dagar eller förläggas till viss eller vissa av arbetsveckans dagar (12 § FLL).
En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till mammaledighet, hel ledighet med eller utan föräldrapenning eller delledighet med eller utan föräldrapenning ska anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början. Om det inte går, ska anmälan göras så snart som möjligt. Det ska anges hur lång tid ledigheten planeras att pågå. En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet med till- fällig föräldrapenning ska anmäla detta minst en vecka före ledighetens början. Det finns dock ingen anmälningstid om ledigheten beror på sjukdom eller smitta. (13 § FLL)
Arbetstagaren ska samråda med arbetsgivaren om ledighetens för- läggning och om andra frågor som rör ledigheten. Hel ledighet ska, om det kan göras utan olägenhet för arbetstagaren, förläggas så att arbetsgivarens verksamhet kan fortsätta utan påtaglig störning. Om en överenskommelse inte kan träffas ska delledighet förläggas enligt ar- betstagarens önskemål om den inte innebär påtaglig störning i arbets- givarens verksamhet. Arbetstagaren måste samtycka till att förlägga ledigheten på något annat sätt än att sprida den över arbetsveckans samtliga dagar. Samtycke krävs också för att dela upp ledigheten under arbetsdagen eller förlägga den till någon annan tid än arbetsdagens början eller slut. (14 § FLL)
En arbetstagare får avbryta sin påbörjade ledighet och återuppta arbetet i samma omfattning som före ledigheten. Arbetstagaren ska snarast möjligt underrätta arbetsgivaren om sitt önskemål att återuppta
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
arbetet. Om ledigheten har varit avsedd att pågå en månad eller mer får arbetsgivaren skjuta på återgången högst en månad. (15 § FLL)
FLL innehåller även bestämmelser om förbud mot missgynnande behandling. Reglerna innebär att en arbetsgivare i vissa angivna situa- tioner inte får missgynna en arbetssökande eller en arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledigheten. Förbudet gäller bland annat när arbetsgivaren beslutar om befordran eller tar ut arbetstagare till utbildning för befordran, tillämpar löne- eller andra anställningsvillkor eller säger upp, avskedar, permitterar eller vidtar annan ingripande åtgärd mot en arbetstagare. (16 § FLL) En uppsägning eller ett avske- dande som görs enbart av skäl som har samband med föräldraledighet ska ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det (17 § FLL).
Det finns särskilda bestämmelser för kvinnliga arbetstagare som väntar barn, nyligen har fött barn eller som ammar. Reglerna innebär en rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna anställ- ningsförmåner om kvinnan har förbjudits att fortsätta sitt vanliga arbete enligt skyddsföreskrifter som har meddelats med stöd av arbets- miljölagen (1977:1160) (18 § FLL). En kvinnlig arbetstagare som vän- tar barn och som på grund av detta inte kan utföra fysiskt påfrestande arbete har vidare rätt att bli omplacerad till ett annat arbete. Denna rätt gäller endast från och med den sextionde dagen före den beräk- nade tidpunkten för förlossningen. (19 § FLL) Kvinnans rätt till om- placering gäller endast om det skäligen kan krävas att arbetsgivaren ger henne ett annat arbete i sin verksamhet och om omplacering inte är möjlig finns en rätt till ledighet, dock utan bibehållna anställnings- förmåner (20 § FLL).
En arbetsgivare som bryter mot reglerna i FLL ska betala skade- stånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat (22 § FLL).
3.1.3Föräldraskap och vårdnad
Förälder är den som är ett barns mamma eller pappa. Med vårdnads- havare avses den som har det rättsliga ansvaret för barnet. Ett barn kan enligt svensk lagstiftning inte ha fler än två vårdnadshavare eller föräldrar. Föräldrarna kan vara av olika kön eller av samma kön. Ett barn kan också ha endast en förälder. Föräldrarna kan vara barnets biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar. Barnet kan också ha till-
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
kommit genom assisterad befruktning. Rätten till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning tillkommer i första hand föräldrar, men som utvecklas nedan likställs vissa andra personer med föräldrar i fråga om de förmånerna.
Föräldrarnas betydelse slås fast på flera ställen i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Principen om barnets bästa är en av grundpelarna i barnkonventionen. Vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet (artikel 3, se mer i avsnitt 3.1.4). Enligt artikel 5 ska konventionsstaterna respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra perso- ner som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överens- stämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i konventionen. Ett barns rätt till kännedom om sitt biologiska ur- sprung slås fast i artikel 7. Barnet har rätt att, så långt det är möjligt, få vetskap om sina föräldrar och bli vårdat av dem. Enligt artikel 21 ska stater som tillåter adoption säkerställa att barnets bästa främst beaktas.
Förälder
Föräldrabegreppet i socialförsäkringsbalken, förkortad SFB, utgår från familjerätten och är nära kopplat till frågor om underhållsskyldighet och arv. I 2 kap. 14 § SFB hänvisas till bestämmelser om föräldraskap till barn och rättsverkan av adoption i föräldrabalken, förkortad FB. Vem som är förälder regleras i 1 kap. FB.
I svensk rätt presumeras att den födande kvinnan är barnets mamma. Det gäller också om ägget är donerat av en annan kvinna (1 kap. 7 § FB). Om en födande kvinna är gift med en man presume- ras enligt 1 kap. 1 § FB att mannen är barnets pappa. Detsamma gäller om mamman är änka och barnet föds inom sådan tid efter mannens död att barnet kan vara avlat dessförinnan. För barn som föds av en ogift mamma ska faderskapet fastställas genom en faderskapsbekräf- telse eller genom en dom från domstol (1 kap. 3 § FB). Som en följd av förutsättningen i 1 kap. 1 § att mamman är gift med en man, gäller faderskapspresumtionen inte heller i ett samkönat äktenskap. Social-
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
nämnden i barnets kommun är skyldig att försöka utreda vem som är barnets pappa (2 kap. FB).
Assisterad befruktning är ett samlingsnamn på olika metoder att behandla ofrivillig barnlöshet. Bestämmelser om insemination och befruktning utanför kroppen finns i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. Inom svensk hälso- och sjukvård kan assisterad be- fruktning utföras dels i form av insemination, dels befruktning ut- anför kroppen (s.k. in vitro-fertilisering eller provrörsbefruktning). Tidigare gällde att assisterad befruktning endast fick utföras på en kvinna som var gift, registrerad partner eller sambo och att kvinnans make, maka, partner eller sambo hade samtyckt till behandlingen. Sedan den 1 april 2016 omfattas även ensamstående kvinnor av möj- ligheten till assisterad befruktning (SFS 2016:18; prop. 2014/15:127).
Om insemination har utförts på mamman eller om befruktning av mammans ägg har utförts utanför hennes kropp med samtycke av en man som var hennes make eller sambo och det med hänsyn till samt- liga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats genom insemina- tionen, ska den som har lämnat samtycke anses som barnets pappa. Detsamma ska gälla när befruktning utanför en kvinnas kropp har skett av ett ägg som kommer från en annan kvinna (1 kap. 6 och 8 §§ FB).
När ett barn kommer till genom assisterad befruktning i äkten- skap, registrerade partnerskap eller samboförhållanden mellan två kvinnor ska under vissa förutsättningar den kvinna som inte föder barnet anses som förälder till barnet jämte barnets mamma. Har in- semination utförts på mamman enligt lagen om genetisk integritet m.m. eller har befruktning av mammans ägg utförts enligt samma lag med samtycke av en kvinna som var hennes maka, registrerade partner eller sambo och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sanno- likt att barnet har avlats genom inseminationen eller befruktningen, ska den som har lämnat samtycket anses som barnets förälder (1 kap. 9 § FB). Här används alltså uttrycket förälder för den kvinna som inte är den födande kvinnan.
Om en ensamstående kvinna har genomgått assisterad befruktning fastställs inte faderskap eller föräldraskap, om det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen (1 kap. 3 § andra stycket FB).
De grundläggande reglerna om adoption finns i 4 kap. FB. Med adoption avses en rättshandling genom vilken en person (adoptanten) upptar en annan person till sitt barn (adoptivbarnet). I och med adop-
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
tionen får det adopterade barnet samma rättsliga ställning som ett bio- logiskt barn. För att få adoptera måste man vara minst 25 år. Om adoptionen avser eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn eller om det finns synnerliga skäl, kan adoption tillåtas vid 18 års ålder (4 kap. 1 § FB). Synnerliga skäl kan till exempel vara när det är fråga om adoption av ett barn till en närstående avliden släkting. Såväl makar som ensamstående kan adoptera. Huvudregeln är att makar endast får adoptera gemensamt (4 kap. 3 § FB). Det är inte tillåtet för andra än makar att adoptera gemensamt (4 kap. 4 § FB). Det innebär alltså att sambor inte kan adoptera gemensamt. Förslag till ändring har lagts fram i betänkandet Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61). Adop- tion kommer till stånd efter prövning av domstol (4 kap. 6 § FB) efter utredning av socialtjänsten.
Surrogatmoderskap (ibland även kallat värdmoderskap) innebär att en kvinna upplåter sin kropp och blir gravid med den uttalade avsikten att efter födseln lämna över barnet till ett par eller en person som inte själv kan eller vill bära fram ett barn. Surrogatmoderskap är inte tillåtet enligt svensk rätt. Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet (Ju 2013:12), som hade i upp- drag att ta ställning till om altruistiskt surrogatmoderskap borde bli tillåtet, ansåg att detta inte borde tillåtas inom svensk hälso- och sjuk- vård och valde att inte lämna något sådant förslag (SOU 2016:11).
Rätten till föräldraledighet tillkommer barnets föräldrar och vissa personkategorier som likställs med föräldrar (1 § FLL). Såsom redo- visas i avsnitt 3.1.1, likställs med en förälder vid tillämpning av bestäm- melserna om föräldrapenningförmåner i SFB förälders make som sta- digvarande sammanbor med föräldern, förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern, särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet och blivande adop- tivförälder (11 kap. 4 § SFB). När det gäller tillfällig föräldrapenning är föräldrabegreppet i SFB än mer vidsträckt. För tillfällig föräldra- penning krävs inte att sambon tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern. Därutöver likställs med förälder i fråga om tillfällig föräldrapenning även familjehemsförälder. (11 kap. 5 § SFB) Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningförmåner lik- ställs med adoption att någon efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet (11 kap. 7 § första stycket SFB). Med blivande adoptivförälder, som likställs med förälder vid tillämpningen av be-
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
stämmelserna om föräldrapenningförmåner, avses den som efter social- nämndens medgivande har tagit emot ett barn i situationen som lik- ställs med adoption (11 kap. 4 § 4 och 2 kap. 15 § SFB).
Vårdnad
Med vårdnad avses det juridiska ansvaret för barnets person. Med vårdnad avses normalt också den faktiska vården om barnet. Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna (gemensam vårdnad) eller en av dem (ensam vårdnad), om inte domstol har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (6 kap. 2 § första stycket första meningen FB). Gemensam vårdnad är den allra vanligaste vård- nadsformen. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år (6 kap. 2 § första stycket andra meningen FB). Vårdnadshavaren ansvarar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, ut- veckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får till- fredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. (6 kap. 2 § andra stycket FB)
Om föräldrarna är gifta med varandra, står barnet från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, i annat fall av mamman ensam. Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses. Om föräldrarna är sammanboende med varandra utan att vara gifta är det alltså mamman som blir ensam vårdnads- havare. Om de ogifta föräldrarna gifter sig får de automatiskt gemen- sam vårdnad genom giftermålet. (6 kap. 3 § FB) Det vanligaste sättet för ogifta föräldrar att få gemensam vårdnad är dock genom registrer- ing hos Skatteverket efter en anmälan av båda föräldrarna, vanligen i samband med att socialnämnden ska godkänna en faderskapsbekräf- telse eller en föräldraskapsbekräftelse (6 kap. 4 § andra stycket FB). Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de avtala att vårdnaden ska vara gemensam eller att en av dem ska ha vårdnaden om barnet. Avtalet blir gällande om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. (6 kap. 6 § FB)
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
Om vårdnadshavarna inte kan enas i frågor kring barnet kan de få frågor om vårdnad, boende, umgänge och underhåll prövade i dom- stol. När det gäller andra frågor som går utöver den dagliga omsorgen förväntas vårdnadshavarna dock komma överens, annars återstår en- dast att ansöka om ensam vårdnad om barnet. Med frågor om den dagliga omsorgen avses vardagliga frågor, såsom t.ex. barnets mat och kläder samt sovtider (prop. 1975/76:170, s. 178). Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och någon av föräldrarna vill få ändring i vårdnaden, ska rätten besluta att vårdnaden ska vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna. Vid sin be- dömning ska rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. (6 kap. 5 § FB)
Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, ska domstol besluta om ändring i vårdnaden. Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller dessa brister i omsorgen en av föräldrarna, ska rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också den föräldern i omsorgen om barnet enligt ovan ska rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Om barnet däremot står under endast en förälders vårdnad och den föräldern brister i omsorgen, ska rätten flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. (6 kap. 7 § FB) Om för- äldrarna har gemensam vårdnad, får rätten på talan av en av dem eller båda besluta vem av föräldrarna som barnet ska bo tillsammans med. Föräldrarna kan också avtala om barnets boende. (6 kap. 14 a § FB) Domstolen kan besluta att barnet ska bo hos var och en av föräldrarna, s.k. växelvist boende, om föräldrarna har gemensam vårdnad. Växelvist boende förutsätter dock att föräldrarna har gemensam vårdnad. Barnet har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsam- mans med. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom annan kontakt, t.ex. brev eller telefon. Föräld- rarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den andra föräldern så långt som möjligt tillgodoses. (6 kap. 15 § FB) På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. En sådan talan får ock- så föras av socialnämnden. (6 kap. 15 a § FB)
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
Det är vårdnadshavaren som har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets person. Vårdnadshavaren ska ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål i takt med barnets sti- gande ålder och utveckling. (6 kap. 11 § FB) Vid gemensam vårdnad gäller att vårdnadshavarna ska bestämma i dessa frågor tillsammans. Om en av vårdnadshavarna till följd av till exempel sjukdom är för- hindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte kan skjutas upp, bestämmer den andre ensam. Denne får dock inte en- sam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det. (6 kap. 13 § FB)
Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut som rör bland annat vårdnaden om barnet (6 kap. 2 a § FB). FB:s regler om vårdnad och umgänge bygger på uppfattningen om att barn har behov av nära och goda relationer till båda sina föräldrar även om föräldrarna bor isär. För barnets skull är det viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Denna grundprincip kommer också till uttryck i barnkonventionen. Där sägs i artikel 18 att konventionsstaterna ska göra sitt bästa för att säkerställa erkän- nandet av principen att båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling.
I betänkandet Se barnet! (SOU 2017:6) föreslår 2014 års vårdnads- utredning (Ju 2014:14) ändringar i bland annat FB:s regler om vård- nad, boende och umgänge. Utredningen föreslår till exempel att be- stämmelsen i 6 kap. 5 § FB ska ändras så att rätten vid bedömningen av vårdnadsfrågan, i stället för att fästa avseende särskilt vid föräldrar- nas samarbetsförmåga, ska fästa avseende särskilt vid föräldrarnas för- måga att ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet. Utredningen föreslår även att det i lag ska föreskrivas att föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov före den egna konflikten ska vara en av de omstän- digheter som ska beaktas särskilt vid bedömningen av vad som är bäst för barnet (jfr 6 kap. 2 a § FB). Vidare föreslår utredningen att en ut- redning om vårdnad, boende och umgänge som huvudregel ska vara utförd senast inom fyra månader.
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
3.1.4Barns rättigheter
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ratifice- rades av Sverige 1990 (SÖ 1990:20; prop. 1989/90:107). För övervak- ning av att konventionen följs finns FN:s kommitté för barnets rättig- heter (barnrättskommittén). Barnrättighetsutredningen (S 2013:08) lämnade i betänkandet Barnkonventionen blir svensk lag (SOU 2016:19) förslag till en lag om inkorporering av konventionen i svensk rätt. Re- geringen har i lagrådsremissen Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter föreslagit att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2020.
Barnkonventionens artiklar 2, 3, 6 och 12 innehåller konventionens grundprinciper, nämligen rätten till icke-diskriminering, barnets bästa, rätten till liv och överlevnad samt rätten till åsiktsfrihet och att bli hörd. Dessa grundprinciper är vägledande för hur konventionens olika artiklar ska tolkas.
Enligt barnkonventionens artikel 1 avses med barn varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller barnet. Enligt svensk rätt är den som är under 18 år omyndig (9 kap. 1 § föräldrabalken, förkortad FB).
Barnets bästa
I artikel 3 i barnkonventionen slås fast att vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. Detta gäller vare sig åtgärderna vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutio- ner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Konventionsstaterna åtar sig vidare att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och admini- strativa åtgärder.
Enligt barnrättskommittén består begreppet barnets bästa av tre delar; en materiell rättighet, en rättslig tolkningsprincip och ett till- vägagångssätt. Med barnets bästa som en materiell rättighet avses rätten att få barnets bästa bedömt i beslut som gäller barnet. Barnets bästa ska i denna bedömning, när olika intressen vägs mot varandra, sättas i främsta rummet. Principen om barnets bästa ska alltid tillämpas när
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
man ska fatta ett beslut som rör ett enskilt barn eller grupper av barn. Med att barnets bästa också är en grundläggande rättslig tolknings- princip avses att om en rättsregel är öppen för fler än en tolkning ska den tolkning som tillgodoser barnets bästa mest verkningsfullt ha företräde. Tolkningsramarna är enligt kommittén de rättigheter som barn har enligt barnkonventionen och de fakultativa protokollen till konventionen. Som ett tillvägagångssätt i beslutsprocesser innebär prin- cipen att när ett enskilt barn eller en grupp barn kommer att påverkas av ett beslut, måste beslutsprocessen innehålla en utvärdering av even- tuella positiva eller negativa konsekvenser för barnet eller barnen. Dessutom måste beslutsmotiveringen visa att uttrycklig hänsyn har tagits till barnets bästa, dvs. vad som har ansetts vara barnets bästa, vilka kriterier detta grundas på och hur barnets intressen har vägts mot andra intressen, vare sig dessa handlar om övergripande policyfrågor eller enskilda fall (FN:s kommitté för barnets rättigheter 2013, p. 6).
Barnrättskommittén har uttalat att innebörden av begreppet bar- nets bästa får avgöras från fall till fall. Genom att tolka och tillämpa artikeln tillsammans med konventionens övriga bestämmelser kan be- greppet klargöras och användas konkret. Begreppet bör justeras och definieras individuellt utifrån det berörda barnets eller de berörda bar- nens specifika situation. I beslut som rör ett enskilt barn måste bar- nets bästa bedömas och fastställas med utgångspunkt i barnets speci- fika omständigheter. I beslut som rör barn som kollektiv, t.ex. när lagar stiftas, måste barns bästa bedömas och fastställas utifrån de om- ständigheter som råder såväl för den grupp av barn det gäller som för barn i allmänhet. Vad som är barnets bästa är alltså flexibelt och an- passningsbart (ibid. p. 32). Barnrättskommittén har vidare uttalat att om barnets bästa står i konflikt med andra intressen, t.ex. föräldrars, måste eventuella konflikter lösas från fall till fall genom att alla parters intressen omsorgsfullt vägs mot varandra och en lämplig kompromiss nås. Att barnets bästa ska sättas i främsta rummet betyder att barnets intressen har hög prioritet och inte bara är ett bland flera övervägan- den. Stor vikt måste fästas vid vad som gagnar barnet (ibid. p. 39).
Barnrättskommittén har gjort en icke uttömmande förteckning över faktorer att ta hänsyn till vid bedömningen av barnets bästa. En sådan faktor är bevarandet av familjemiljön och upprätthållandet av relationer. Kommittén pekar på vad som sägs i barnkonventionens ingress om att familjen är den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för barnens utveckling och välfärd (ibid. p. 59).
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
Barnets rätt till familjeliv skyddas av konventionens artikel 16. Det är kommitténs uppfattning att gemensamt föräldraansvar i allmänhet är det bästa för barnet.
I svensk lagstiftning kommer barnets bästa till uttryck på flera olika ställen, bl.a. i FB. Enligt 6 kap. 2 a § FB ska barnets bästa vara av- görande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. I den pro- position som ligger till grund för denna bestämmelse uttalas att det vid alla beslut och andra åtgärder som rör barn ska finnas ett tydligt barn- perspektiv. Vidare uttalas följande.
Utgångspunkten i barnperspektivet är respekten för barnets fulla männi- skovärde och integritet. Att ha ett barnperspektiv vid beslutsfattandet innebär att man försöker förstå barnet och ta reda på hur barnet uppfat- tar sin situation och eventuella förändringar – att se med barnets ögon. Det handlar också om att analysera vilka följder olika beslutsalternativ kan få för barnet. I detta ingår att lyssna på barnet och respektera det som en individ med egna uppfattningar. Därmed inte sagt att barnets åsikter alltid måste följas. Det är i sista hand den vuxne som utifrån sina kunskaper och erfarenheter måste fatta beslutet och ta ansvar för det. (Prop. 2005/06:99, s. 39)
Som nämns ovan slås det fast i artikel 21 i barnkonventionen att kon- ventionsstater som tillåter adoption ska säkerställa att barnets bästa beaktas. Artikeln går alltså längre än artikel 3 i och med att det ska säkerställas att barnets bästa beaktas.
Barn och deras föräldrar
Såväl barnkonventionen som den svenska föräldraförsäkringen utgår från att barnet behöver och har rätt till båda sina föräldrar. Barnkon- ventionens artikel 18 stadgar att konventionsstaterna ska göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Även FB:s regler utgår från principen att barn behöver båda sina föräldrar och att det för barnets skull är viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i barnets uppväxt och tar ansvar för barnet (prop. 2000/01:44, s. 22). Av artikel 18 i barnkonventionen framgår vidare att även för barnets föräldrar ska barnets bästa komma i främsta rummet. Föräldrar har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och konven- tionsstaterna ska ge lämpligt bistånd till föräldrarna då de fullgör sitt
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
ansvar och ska säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.
Enligt artikel 5 i barnkonventionen ska konventionsstaterna re- spektera det ansvar och de rättigheter som tillkommer bland annat föräldrar och vårdnadshavare att på ett sätt som står i överensstäm- melse med den löpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar konventionens rättigheter.
Artikel 9.1 i barnkonventionen slår fast att konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter finner att ett sådant åt- skiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt till exempel då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas angående barnets vistelseort. Enligt artikel 9.3 ska barn som är skilt från den ena eller båda föräldrarna regelbundet kunna upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då det strider mot barnets bästa.
3.1.5Vissa internationella konventioner
FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) ratificerades av Sverige 1980 (SÖ 1980:8; prop. 1979/80:147). I konventionens ingress anges bland annat att konventionsstaterna be- tänker båda föräldrarnas roll inom familjen och när det gäller barnupp- fostran samt är medvetna om att en ändring av mannens traditionella roll liksom av kvinnans roll inom samhället och familjen är nödvändig för att full jämställdhet mellan män och kvinnor ska uppnås. I artikel 5 slås fast att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att dels ändra mäns och kvinnors sociala och kulturella beteendemönster för att därmed avskaffa fördomar samt seder och bruk som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet eller på stel- nande roller för män och kvinnor, dels säkerställa att familjeutbild- ningen bibringar en riktig uppfattning om moderskapet såsom en social funktion och erkänner att män och kvinnor har ett gemensamt ansvar för sina barns uppfostran och utveckling, varvid barnets bästa alltid ska komma i första hand.
FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ratificerades av Sverige 1971 och trädde i kraft 1976 (SÖ 1971:41; prop. 1971:125). FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kul-
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
turella rättigheter övervakar att konventionen efterlevs. Artikel 10.1 stadgar att skydd och bistånd i största möjliga utsträckning bör till- försäkras familjen som är samhällets naturliga och grundläggande en- het, i synnerhet vid den tid då familjen bildas och när den ansvarar för omvårdnad och fostran av barn som inte är självförsörjande. Enligt artikel 10.2 bör mödrar åtnjuta särskilt skydd under en skälig tid före och efter förlossning. Under denna tid bör yrkesarbetande mödrar åt- njuta avlönad ledighet eller ledighet med tillräckliga socialförsäkrings- förmåner.
Europarådets sociala stadga ratificerades av Sverige 1962. Stadgan reviderades senare och den reviderade stadgan ratificerades av Sverige 1998 och trädde i kraft 1999 (SÖ 1998:35; prop. 1997/98:82). Efter- levnaden av stadgan övervakas av den europeiska kommittén för sociala rättigheter. Stadgan innehåller bland annat regler om skydd för kvinnliga arbetstagare (artikel 8). Enligt artikel 8.1 föreligger en skyldighet att se till att kvinnliga arbetstagare kan få ledigt med eko- nomisk kompensation i sammanlagt 14 veckor i samband med barns födelse. Artikel 8.3 stadgar rätt till ledighet för amning. Enligt arti- kel 8.2 ska staterna genomföra en ordning som innebär att en arbets- givares uppsägning av en kvinnlig arbetstagare är lagstridig om den sker under tiden från det att hon meddelar sin arbetsgivare att hon är gravid till slutet av hennes mödraledighet. Detsamma gäller om upp- sägningen sker vid en sådan tidpunkt att uppsägningstiden löper ut under frånvaron. Sverige har emellertid inte ratificerat artikel 8.2. En- ligt artikel 16 ska konventionsstaterna för att trygga att familjen, som är en grundläggande del i samhället, kommer i åtnjutande av vad som behövs för sin fulla utveckling, i ekonomiskt, rättsligt och socialt hän- seende främja familjelivet med sådana medel som bland annat sociala förmåner och familjebidrag. Artikel 27 reglerar rätt till jämställdhet för arbetstagare med familjeansvar och i artikel 27.2 fastslås bland annat konventionsstaternas ansvar att tillhandahålla möjligheter för envar av föräldrarna att efter en tid av mödraledighet få familjeledighet för vård av barn.
Internationella arbetsorganisationen (ILO) är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor och har antagit ett flertal konven- tioner. Åtta konventioner betecknas som ”kärnkonventioner” och be- rör grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet. Sverige har ratificerat närmare hundra av ILO:s konventioner, däribland de åtta kärnkonventionerna och grundläggande konventioner på den sociala
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
trygghetens område. Bland de konventioner som Sverige har ratificerat kan nämnas ILO:s konvention (nr 175) om deltidsarbete som ratifice- rades 2002 och trädde i kraft samma år (SÖ 2002:28; prop. 2001/02:97; bet. 2001/02:AU6). Enligt konventionen ska de lagstadgade sociala trygghetssystemen anpassas så att deltidsarbetande åtnjuter likvärdiga villkor med heltidsarbetande (artikel 6). Deras villkor beträffande skydd vid havandeskap och barnsbörd, anställningens upphörande, betald semester samt ledighet på grund av sjukdom ska motsvara dem för jämförbara heltidsanställda (artikel 7). ILO har också antagit en kon- vention (nr 183) och en rekommendation (nr 191) om skydd vid havandeskap och barnsbörd. Sverige har inte ratificerat konventionen. I konventionen finns bland annat bestämmelser om rätt till mamma- ledighet under viss tid samt rätt till ersättning under den tiden.
3.2Hur föräldraförsäkringen och föräldraledighetsrätten har vuxit fram
3.2.1Den tidiga framväxten
Från en frivillig moderskapshjälp till en allmän moderskapsförsäkring
Ekonomiskt stöd vid barns födelse lämnades tidigt inom ramen för frivilliga sjukkassor. Sjukkassorna var föreningar som ofta var kopp- lade till vissa yrkesgrupper, kyrkor eller nykterhetsrörelser. Stödet hade dock en begränsad utbredning. Starten för en allmän rätt till eko- nomisk ersättning vid barnafödande kom i samband med att arbets- skyddslagstiftningen växte fram. År 1900 kom den första regleringen om ledighetsrätt i samband med barns födelse genom en lag som före- skrev att nyblivna mammor inte fick arbeta inom industrin under de fyra första veckorna efter förlossningen.4 För att ledighetsrätten skulle få avsedd effekt ansågs det nödvändigt att kombinera den med ekono- misk ersättning. Ett förslag till en allmän moderskapsförsäkring kom därför 1911. Förslaget genomfördes dock inte. År 1913 infördes i stäl- let ett statsbidrag till de sjukkassor som frivilligt betalade ut moder- skapshjälp till sina medlemmar. (Holm 2010, s. 221 f.; SOU 1954:4, s. 14 f.; prop. 1954:144, s. 11 f.)
4 1900 års lag (nr 75) angående minderårigas och qvinnors användande till arbete i industrielt yrke.
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
Under 1930-talet var det ekonomiska läget allvarligt och födelse- talen sjönk kraftigt. Under denna tid utformades flera socialpolitiska program med bland annat barn- och mödravård samt bostäder till barnfamiljer. År 1931 blev det obligatoriskt för sjukkassorna att utge moderskapshjälp. År 1937 infördes en inkomstprövad moderskaps- penning till den som inte var försäkrad för moderskapshjälp från en sjukkassa genom förordningen den 11 juni 1937 om moderskapspen- ning. Samma år infördes även ett inkomstprövat barnbidrag och en be- hovsprövad mödrahjälp. I de stöd som infördes 1937 och som kom att gälla till 1955 fanns det i princip ingen ersättning för inkomstbortfall, vilket gjorde det svårt för förvärvsarbetande kvinnor att förena arbete och familjeliv. (Holm 2010, s. 221 f.; prop. 1954:144, s. 35)
Genom lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp inför- des från och med den 1 januari 1955 en allmän försäkring för nyblivna mammor. Försäkringen avsåg moderskapspenning och ersättning för förlossningskostnader, såsom utgifter för läkarvård. Den nya lagen syftade till att ge ett förbättrat ekonomiskt stöd till nyblivna mammor. Stödet skulle också komplettera den ledighetsrätt som föreskrevs i arbetsskyddslagstiftningen. I förarbetena anfördes även befolknings- politiska motiv till den nya försäkringen. Den nya moderskapspen- ningen var en del av socialförsäkringen och alla kvinnor som var försäk- rade genom lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, förkortad sjukförsäkringslagen, blev automatiskt moderskapsförsäk- rade. Moderskapspenning utgick i form av grundpenning, barntillägg och tilläggspenning. Grundpenningen lämnades med ett fast belopp, varav ett mindre belopp kunde lämnas redan före barnets födelse. Om kvinnan sedan tidigare hade barn under tio års ålder lämnades barn- tillägg. Tilläggspenningen utgick till en kvinna som minst 270 dagar före barnets födelse hade varit försäkrad för tilläggssjukpenning. En- ligt sjukförsäkringslagen var arbetstagare som var medlem i allmän sjukkassa och som hade en årsinkomst om minst 1 800 kronor försäk- rad för tilläggssjukpenning. Moderskapspenning i form av tilläggs- penning byggde på inkomstbortfallsprincipen, vilket innebar att den skulle ersätta den förlorade arbetsinkomsten med anledning av barns födelse. Ersättningen kunde utges under 90 dagar och den kunde lämnas 45 dagar före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. (Prop. 1954:144, s. 77 f.)
När lagen (1962:381) om allmän försäkring infördes den 1 januari 1963 utökades moderskapspenningen. Grundpenningen höjdes avse-
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
värt och antalet dagar med tilläggspenning fördubblades till 180 dagar. Den förlängda förmånstiden för tilläggspenningen var en anpassning till nya regler i arbetsskyddslagstiftningen som föreskrev en ledig- hetsrätt om sex månader för en kvinnlig arbetstagare med anledning av barnafödande. Den ekonomiska ersättningen låg dock i många fall på låga nivåer. År 1971 hade 37 procent av alla nyblivna mammor inte rätt till någon tilläggspenning alls. Ersättningen till dem som hade rätt till tilläggspenning täckte i många fall inte det inkomstbortfall som ledigheten med barn medförde. (Prop. 1962:90, s. 159 och 269 f.; Cedstrand 2011, s. 90)
På 1960-talet började den då rådande familjemodellen, som byggde på att mannen var förvärvsaktiv och kvinnan ansvarig för hemmet, att ifrågasättas när allt fler kvinnor kom ut på arbetsmarknaden. Tvåför- sörjarfamiljen blev ett allt vanligare familjemönster. I början av 1970- talet var jämställdhetsfrågan central i samhällsdebatten. År 1971 avskaf- fades sambeskattningen som skattemässigt hade missgynnat familjer där även kvinnan arbetade och under 1970-talet påbörjades även en omfattande utbyggnad av den offentliga barnomsorgen, vilket gav kvinnor bättre förutsättningar att förvärvsarbeta. (Holm 2010, s. 220; Cedstrand 2011, s. 14)
År 1965 tillsatte den socialdemokratiska regeringen Familjepoli- tiska kommittén, som hade i uppdrag att se över omfattningen och utformningen av samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna, bl.a. moderskapsförsäkringen. Kommittén var inledningsvis inriktad på att införa ett vårdnadsbidrag samt en utvidgad moderskapspenning. I slu- tet av 1960-talet började man inom kommittén emellertid att diskutera införandet av en reform liknande en föräldraförsäkring. Vid samma tid kom även krav från flera riksdagsledamöter och fackförbund om att göra socialförsäkringen mer jämställd. I sitt slutbetänkande 1972 före- slog kommittén en ny föräldraförsäkring som skulle ge barnfamiljer möjlighet till ledighet och ekonomiskt stöd i samband med barns födelse. I betänkandet beskrev kommittén ett samhälle i förändring. Trots att kvinnors förvärvsverksamhet hade ökat snabbt fanns det fortfarande stora skillnader mellan mäns och kvinnors villkor i ar- betslivet och i samhället. Frågan om inkomstbortfall i samband med barns födelse hade betraktats som ett mindre problem under en tid då det i regel ansågs självklart att mannen var huvudförsörjare. Sam- hällets utveckling medförde att familjerna nu ställde nya krav på det ekonomiska stödets utformning. Utvecklingen mot ökad jämställd-
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
het mellan män och kvinnor i samhället och familjelivet gjorde det mindre motiverat att lagstiftningen skulle utgå från en huvudförsör- jare i familjen. Det ansågs inte heller rimligt att utgå från att det alltid skulle vara mamman som tog hand om barnet. (SOU 1972:34, s. 199 f.; prop. 1973:47, s. 18; Cedstrand 2011, s. 91 f.)
Föräldraförsäkringen införs
Mot bakgrund av Familjepolitiska kommitténs förslag beslutade en enig riksdag 1973 att införa en ny föräldraförsäkring och det nya regel- verket trädde i kraft den 1 januari 1974 (SFS 1973:473). Den största förändringen jämfört med moderskapsförsäkringen var att båda för- äldrarna fick samma rätt till ersättning. Från att främst ha varit ett ekonomiskt stöd till nyblivna mammor med en skyddande funktion skulle försäkringen enligt förarbetena nu förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation samt bidra till att förbättra jämställdhet mellan könen. Kvinnor skulle ges ökade möjligheter att förvärvsarbeta sam- tidigt som männen skulle få möjlighet att ta ökat ansvar för barnen. Försäkringens uppbyggnad som en individuell försäkring baserad på inkomstbortfall utgjorde ett incitament för båda föräldrarna att arbeta. Försäkringen ansågs vara en betydelsefull markering av att pappan och mamman skulle dela ansvaret för barnets omvårdnad. Om pappan vande sig vid omvårdnadsarbetet, skulle det kunna påverka den fram- tida arbetsfördelningen mellan föräldrarna under barnets uppväxt. Försäkringen skulle även öka jämlikheten mellan barn med olika upp- växtmiljöer och mellan inkomstsvaga och inkomststarka grupper av barnfamiljer. (Prop. 1973:47, s. 35 f.)
Från början omfattade försäkringen endast föräldrapenning i sam- band med barns födelse. Föräldrapenningen lämnades under 180 dagar (sex månader) sammanlagt för föräldrarna och längst till dess att bar- net hade blivit 180 dagar gammalt. Om föräldrarna inte kunde vårda barnet på grund av sjukdom hos barnet kunde de 180 dagarna i stället tas ut inom 240 dagar efter barnets födelse. Det fanns två ersättnings- nivåer i försäkringen; en nivå som var avsedd att ersätta inkomst- förlust för föräldrar som förvärvsarbetade samt en garantinivå som var avsedd att utgöra en ekonomisk grundtrygghet och utgavs till alla obe- roende av inkomst och tidigare förvärvsarbete. Garantinivån uppgick till 25 kronor per dag och ansågs utgöra ett väsentligt bidrag till den
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
hemmavarande förälderns försörjning. Om föräldern under minst 270 dagar före barnets födelse hade varit försäkrad för en sjukpenning över 25 kronor per dag utgick i stället ersättning motsvarande föräl- derns sjukpenning. I dessa fall motsvarande föräldrapenningen cirka 90 procent av förvärvsinkomsten. För att pappan skulle vara berättigad till ersättning över garantinivån krävdes dock att mamman också var det. Föräldrapenningen gjordes samtidigt skattepliktig och pensions- grundande. (Ibid. s. 59 f.)
Rätten till föräldrapenning tillkom den förälder som huvudsakligen vårdade barnet. Det lämnades till föräldrarna att själva avgöra vem av dem som skulle vårda barnet. Det ansågs tillräckligt att en av föräld- rarna vårdade barnet och föräldrapenning lämnades därför inte till båda föräldrarna samtidigt. Mamman hade en särskild rätt till föräldra- penning 60 dagar före förlossningen och hon kunde ta 29 dagar efter barnets födelse utan krav på vård av barnet. (Ibid. s. 43) Papporna fick en särskild rätt till ersättning i form av sjukpenning för att i samband med ett barns födelse vara ledig från förvärvsarbete för att vårda annat barn under tio år. Syftet var att pappan vid behov skulle kunna ta hand om familjens äldre barn i samband med förlossningen. Den särskilda rätten gällde således inte förstagångspappor. (Ibid. s. 51 f.) Det inför- des även ett bosättningskrav för rätt till föräldrapenning som innebar att föräldern skulle ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd före barnets födelse. Syftet var att und- vika risk för obehörigt utnyttjande av förmånerna genom tillfällig bo- sättning i landet. (Ibid. s. 45)
Moderskapsförsäkringen hade endast varit tillämplig på en bio- logisk mamma och det fanns ingen rätt till ersättning för adoptiv- och fosterföräldrar. Detta ändrades genom den nya försäkringen och dessa föräldrar likställdes nu med biologiska föräldrar. Föräldrapenning lämnades längst till den 240:e dagen efter barnets födelse. Adoptiv- och fosterföräldrar hade utöver övriga förmåner en särskild rätt till föräldrapenning i 20 dagar vid adoption av barn som var äldre än nio månader. (Ibid. s. 48 f.)
För en förälder som behövde stanna hemma för att vårda ett sjukt barn under tio år infördes en rätt till sjukpenning. Rätten tillkom familjer med två föräldrar där båda föräldrarna förvärvsarbetade och familjer med ensamstående föräldrar som förvärvsarbetade. Förmåns- tiden för sjukpenningen begränsades till tio dagar per familj och år och
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
i de tio dagarna ingick den särskilda rätten för pappor att vara lediga i samband med ett barns födelse. (Ibid. s. 49 f.)
I samband med införandet av föräldraförsäkringen ändrades lagen (1945:844) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbets- tagare med anledning av äktenskap eller havandeskap m.m. så att den även omfattade papporna (ibid. s. 43 f.).
Redan efter ett år förlängdes förmånstiden för föräldrapenningen med 30 dagar och från och med den 1 januari 1975 lämnades förmånen under 210 dagar (sju månader) sammanlagt för föräldrarna. Samtidigt förlängdes den tid inom vilken föräldrapenningen längst kunde tas ut med 30 dagar. (SFS 1974:87) I regeringens proposition angavs inte några särskilda motiv till den förlängda förmånstiden (se prop. 1974:15, s. 5 f.).
Samma år lämnade Familjestödsutredningen ett delbetänkande med förslag om att ytterligare bygga ut försäkringen. Utredningen tillsattes 1974 och hade i uppdrag att utvärdera erfarenheterna från den nya försäkringen. En av de frågor som särskilt skulle utredas var en obligatorisk fördelning av förmånstiden mellan föräldrarna. Ut- redningen konstaterade i betänkandet att utvecklingen mot att båda föräldrarna förvärvsarbetade hade inneburit nya påfrestningar och problem för småbarnsfamiljerna. Det var krävande att förena för- värvsarbete med vård av små barn. Utredningen ansåg det därför an- geläget att försäkringen även skulle ge småbarnsföräldrar ekono- miska möjligheter att förkorta sin arbetstid och därigenom få mer tid för att umgås med sina barn. Utredningen föreslog att förmånstiden skulle förlängas till åtta månader och att föräldrar skulle ges möjlig- het att reducera sin arbetstid genom en utökad ledighetsrätt. Ingen av föräldrarna skulle kunna få ta ut mer än sju av de åtta månaderna. Utredningen konstaterade att den nya försäkringen enbart i begrän- sad utsträckning användes av papporna och att det fortfarande var en mycket ojämn fördelning av hemarbetet mellan män och kvinnor. Pappornas uttag bedömdes visserligen komma att öka till följd av in- formationsinsatser och diskussion kring föräldraförsäkringen men det behövdes samtidigt stimulansåtgärder i form av reserverade dagar. (SOU 1975:62, s. 13 f.)
I den proposition som följde på betänkandet diskuterades inte frågan om en obligatorisk uppdelning av försäkringen. Att andelen pappor som använde försäkringen någon gång under barnets första månader bara var sex procent i slutet av 1975 ansågs vara en rest av
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
sekelgamla traditioner som man trodde skulle förändras efter hand. (Cedstrand 2011, s. 165 f.; prop. 1975/76:133, s. 42)
Ny förmån vid tillfällig vård av sjukt barn och ny föräldraledighetslag införs
Den 1 januari 1977 ersattes reglerna om sjukpenning för vård av sjukt barn med ett nytt system med föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Liksom tidigare utgick ersättning när föräldern avstod från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnet samt när pappan stannade hemma för att ta hand om barn vid annat barns födelse i familjen. Samtidigt utvidgades den nya förmånen till att omfatta för- äldrars besök inom den förebyggande barnhälsovården och i sam- band med föräldrars kontakt med förskoleverksamheten. Den om- fattade även situationen att föräldern avstod från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnets ordinarie vårdare. Förmånstiden utökades till tolv dagar om året i familjer med ett barn, 15 dagar i familjer med två barn och 18 dagar i familjer med tre eller flera barn. Av dessa dagar fick en dag per förälder användas för föräldrakontakt med förskoleverksamheten. Ersättningen motsvarade förälderns sjuk- penning. Det fanns inte någon garantinivå för föräldrapenning för till- fällig vård av barn. (SFS 1976:279; prop. 1975/76:133, s. 42 f.)
Vid detta tillfälle ändrades också reglerna om föräldrapenning vid adoption. Reglerna innebar att adoptivföräldrar fick rätt till föräldra- penning från den dag då de fått barnet i sin vård. Föräldrapenning lämnades under sammanlagt 210 dagar om barnet inte hade fyllt sju år. Om barnet var sju men inte tio år utgick föräldrapenning under 45 dagar förutsatt att båda föräldrarna eller en ensamstående förälder hade varit försäkrad för sjukpenning överstigande garantinivån under minst 270 dagar före den tidpunkt då de fått barnet i sin vård. Om 270-dagarsvillkoret inte var uppfyllt lämnades föräldrapenning under 20 dagar. (SFS 1976:279; bet. SfU 1975/76:30, s. 39 f.)
Den 1 januari 1977 trädde även lagen (1976:280) om rätt till för- äldraledighet i kraft och ersatte den dessförinnan gällande lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anled- ning av äktenskap eller havandeskap m.m. Den tidigare lagen ansågs omodern och det fanns även oklarheter vad gällde pappornas ledig- hetsrätt i vissa fall. Den nya lagen innebar i princip att arbetstagaren
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
hade rätt till ledighet från anställningen under den tid då föräldrapen- ning lämnades. (Prop. 1975/76:133, s. 49 f.)
Särskild föräldrapenning införs och förmånstiden förlängs
Nästa reform av föräldraförsäkringen kom relativt kort efter att den nya borgerliga regeringen tillträdde 1976 och byggde bland annat på Familjestödsutredningens förslag från 1975 om en utbyggnad av för- säkringen. Reformen innebar att förmånstiden från och med den 1 januari 1978 förlängdes till totalt 280 dagar (nio månader) samti- digt som en ny ersättningsform, särskild föräldrapenning, infördes. Ersättningen för sex av de nio månaderna skulle användas innan bar- net var 270 dagar gammalt. Ersättningen för de resterande tre måna- derna utgavs i form av särskild föräldrapenning och kunde användas antingen för heltidsledighet eller för deltidsledighet fram till dess att barnet fyllde åtta år eller avslutade det första skolåret. Den särskilda föräldrapenningen beräknades under två månader på förälderns sjuk- penninggrundande inkomst (SGI) och för en månad lämnades ersätt- ning på garantinivån. Garantinivån höjdes samtidigt till 32 kronor per dag. Den särskilda föräldrapenningen kunde tas ut som en fjärde- dels, halv eller hel föräldrapenning. (SFS 1977:630) Det infördes också en rätt till ledighet från anställningen under tid då särskild föräldra- penning utgick.
I förarbetena angavs att bakgrunden till reformen var att småbarns- föräldrar skulle få mer tid för att umgås med sina barn och möjlighet att förkorta sin arbetstid och därigenom även förkorta tiden i för- skolan för barnet. Utgångspunkten var också att valfrihet och jäm- ställdhet skulle främjas. Genom den särskilda föräldrapenningen gavs möjlighet till ledighet vid barns skolstart. I propositionen redogjordes även för den nya regeringens mål för familjepolitiken om att skapa en god uppväxtmiljö för barnen och social trygghet för barnfamiljerna. (Prop. 1976/77:117, s. 34 f.)
Det infördes nu också en regel om att den särskilda föräldrapen- ningen skulle fördelas så att var och en av föräldrarna hade rätt till hälften av ersättningsdagarna. Åtgärden ansågs bidra till att öka pap- pornas uttag av föräldrapenning. Den obligatoriska uppdelningen väckte dock kritik under remissbehandlingen. Flera remissinstanser ansåg att det fanns situationer då det borde få göras undantag från en
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
obligatorisk uppdelning. Det framfördes bland annat att föräldrar som var egenföretagare inte kunde ta ut alla ersättningsdagar vilket kunde drabba barnen som fick mindre föräldrakontakt jämfört med andra barn. Med anledningen av kritiken infördes en möjlighet att över- låta dagar till den andra föräldern. (Prop. 1976/77:117, s. 40 f.)
Åldersgränsen i fråga om föräldrapenning i samband med adop- tivbarns ankomst till adoptivföräldrarna höjdes från sju till åtta år. Vidare ändrades reglerna för barn som adopterats i åldern åtta till tio år så att föräldrapenning lämnades för samtliga barn under 45 dagar i samband med barnets ankomst till familjen. Det kvalificeringsvillkor som tidigare hade gällt för att få rätt till 45 dagar togs bort. Vid sam- ma tillfälle ändrades bestämmelserna om föräldrapenning för tillfällig vård av barn i samband med barns födelse så att pappan fick rätt till ersättning också vid det första barnets födelse. Syftet var att ge pap- pan viss möjlighet att hjälpa till med vården av barnet i anslutning till födelsen. I förarbetena uttalades att det i den situationen fick anses föreligga en faktisk vårdsituation och att pappans hjälp kan behövas. (Prop. 1976/77:117, s. 45)
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen var oppositionen nega- tiv till att utöka förmånstiden till totalt 280 dagar. Ett antal social- demokratiska riksdagsledamöter motionerade om att förmånstiden i stället borde vara längst 150 dagar eftersom en längre förmånstid ansågs riskera kvinnornas position på arbetsmarknaden. Man var vidare kritisk till att inte hela förmånstiden med särskild föräldra- penning ersattes i enlighet med inkomstbortfallsprincipen, vilket an- sågs dåligt ur ett jämställdhetsperspektiv. Motionerna röstades ned. (Cedstrand 2011, s. 170 f.)
Ny föräldraledighetslag och utvidgad ledighetsrätt
Den 1 januari 1979 trädde lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. i kraft. Lagen ersatte den dåvarande lagen om rätt till föräldraledighet. Nu infördes en möjlighet för föräldrar att vara helt lediga från arbetet fram till dess att barnet var ett och ett halvt år gammalt och en möjlighet att förkorta sin normala arbetstid med tre fjärdedelar fram till dess att barnet hade uppnått åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret. Rätten till ledighet gjordes fristående från föräldraförsäkringens förmåns-
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
regler. I förarbetena lyftes den vidgade ledighetsrätten fram som en viktig familjepolitisk reform som möjliggjorde för fler grupper av föräldrar att avsätta mer tid för barnen. Det betonades att ledighets- rätten även gällde småbarnspappor, varför reformen ansågs vara en jämställdhetsåtgärd. När det gällde rätten till deltidsledighet ansågs behovet som störst under förskoletiden och under det första skol- året. (Prop. 1977/78:104, s. 27)
Ersättningen för inkomstförlust höjs och havandeskapspenning införs
För att få pappor att öka sitt uttag av föräldrapenning ändrades regel- verket från och med den 1 januari 1980 så att även den tredje månaden i den särskilda föräldrapenningen ersattes enligt inkomstbortfalls- principen och tio särskilda dagar utpekades för pappornas rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn i samband med barns födelse. Dessförinnan omfattades pappornas särskilda rätt av den totala för- månstiden för föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Samtidigt ändrades förmånstiden för den övriga föräldrapenningen vid tillfällig vård av barn till högst 60 dagar per barn och år (vid sjukdom, smitta eller besök i den förebyggande hälsovården). Åldersgränsen för för- äldrapenning för tillfällig vård av barn höjdes från tio till tolv år. Det infördes vidare regler om att föräldrapenning endast utgick då barnet var bosatt i landet. Reglerna för föräldrapenning vid adoption ändra- des och lämnades med 180 dagar för barn som var under tio år vid adoptionstillfället. (SFS 1979:644; prop. 1978/79:168, s. 30 f.)
En mer omfattande ändring var att det vid detta tillfälle även in- fördes nya regler om havandeskapspenning. Blivande mammor hade sedan tidigare rätt att ta ut föräldrapenning 60 dagar före den beräk- nade tidpunkten för barnets födelse. De dagar som togs ut minskade dock den tid som kunde användas efter förlossningen. Det var bland annat av denna anledning som det infördes en behovsprövad rätt till havandeskapspenning för kvinnor med fysiskt ansträngande arbete som inte kunde omplaceras till annat mindre ansträngande arbete. Havandeskapspenningen inordnades i det system som gällde för sjuk- penning. Ersättning lämnades tidigast från och med den sextionde dagen och längst till och med den elfte dagen före den beräknade tid- punkten för barnets födelse. Havandeskapspenning beräknades på den försäkrades SGI. (Prop. 1978/79:168, s. 32 f.)
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
År 1980 utökades också den särskilda föräldrapenningen till att omfatta en rätt till ersättning i totalt 180 dagar (sex månader), vilket innebar att det fanns möjlighet till sammantaget 360 dagar (tolv måna- der) med föräldrapenning. Reglerna trädde i kraft den 1 juli 1980. Vid detta tillfälle fick inkomstbortfallsprincipen emellertid stå tillbaka och ersättningen under de tre nya månaderna med särskild föräldrapenning lämnades enbart på garantinivå. Garantinivån höjdes samtidigt till 37 kronor per dag. Förlängningen av förmånstiden gjordes mot bak- grund av den utvidgning av ledighetsrätten som hade gjorts i och med lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. 1979. Det ansågs ange- läget att ledighetsrätten kompletterades med en utbyggd rätt till eko- nomisk ersättning under ledigheten. (SFS 1980:125; prop. 1979/80:76, s. 5 f.)
Efter att försäkringen byggts ut i snabb takt under ett antal år kom i slutet av 1970-talet kritik mot att den blivit invecklad och svår- överskådlig (se prop. 1978/79:168, s. 31). I förarbetena började man nu betona vikten av regelförenklingar. Under 1980 tillsattes Föräldra- försäkringsutredningen för att utarbeta förslag till regelförenklingar samt studera reglernas effekter från jämställdhetssynpunkt. I sitt be- tänkande lämnade utredningen förslag på regler för att underlätta för- säkringens administration. Utredningen gjorde också vissa övervägan- den i syfte att få papporna att ta ut mer föräldrapenning. I den delen lämnades dock inte några förslag. Däremot diskuterades om en obli- gatorisk eller en valfri uppdelning av förmånstiden mellan föräldrarna skulle öka pappornas uttag. Utredningen ansåg att en obligatorisk uppdelning var det bästa påtryckningsmedlet för att förmå pappor att ta ut fler föräldrapenningdagar, men menade samtidigt att en sådan ordning skulle kräva en mängd dispensregler för att inte någon skulle bli ofördelaktigt behandlad. Regelverket skulle därför bli alltför krång- ligt. Man menade vidare att pappornas delaktighet i vården av barnen borde bedömas utifrån fler faktorer än hur många föräldrapenning- dagar de tog ut. Utredningen såg också farhågor med att vissa pappor inte skulle ta ut alla sina dagar, vilket skulle innebära att barnen fick ha föräldrarna hemma under en kortare tid. Utredningen menade att en valfri uppdelning av förmånstiden mellan föräldrarna var det bästa alternativet. Detta ansågs ligga i linje med utredningens direktiv om att förenkla regelverket och det skulle också ge föräldrarna valfrihet. Genom riktade informationsinsatser ansågs en positiv utveckling
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
kunna uppnås även med detta alternativ. (SOU 1982:36, s. 9 f. och s. 80 f.; Cedstrand 2011, s. 172 f.)
Sammanslagning till en ny ersättningsform och kontaktdagar införs m.m.
Efter att de borgerliga partierna haft regeringsmakten i olika konstel- lationer sedan 1976 tillträdde 1982 en socialdemokratisk regering. Några år därefter gjordes omfattande förändringar i föräldraförsäk- ringen. Den 1 januari 1986 infördes nya och utvidgade ersättnings- regler för föräldrapenningförmånerna och havandeskapspenningen (SFS 1985:87). Vissa av reglerna trädde i kraft redan den 1 juli 1985 (SFS 1985:83). Det nya regelverket byggde i stora delar på Föräldra- försäkringsutredningens betänkande (SOU 1982:36) och ändringarna syftade i första hand till att förenkla reglerna.
De två ersättningsformerna föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning slogs nu samman till en ersätt- ningsform; föräldrapenning. Föräldrapenningen för tillfällig vård av barn fick benämningen tillfällig föräldrapenning. För den nya föräldra- penningen gällde en åldersgräns om fyra år. Föräldrapenningen om- fattade liksom tidigare totalt 360 dagar (tolv månader). Av dessa läm- nades 270 dagar motsvarande förälderns sjukpenning, dock lägst på garantinivå, och 90 dagar på garantinivå, då 48 kronor per dag. Motivet bakom den nya åldersgränsen var bland annat att det faktiska uttaget av föräldrapenning visade att behovet av ledighet och av föräldrapen- ning var som störst under småbarnsåren. För att kompensera föräld- rarna för den minskade möjligheten att ta ut föräldrapenning när bar- net var över fyra år gavs en möjlighet till två kontaktdagar per barn och år inom den tillfälliga föräldrapenningen. Dagarna kunde användas för inskolning eller besök i förskola och skola och beskrevs i förarbe- tena som en förutsättning för den sänkta åldersgränsen. Möjligheten till kontaktdagar gällde barn som fyllt fyra men inte tolv år. Ytterligare ett argument för att införa kontaktdagar var att möjligheten till ersätt- ning och ledighet vid inskolning eller besök på förskola eller skola blev oberoende av föräldrarnas möjlighet att spara föräldrapenning enligt tidigare modell. (Prop. 1984/85:78, s. 51 f.)
Föräldraförsäkringsutredningens förordande av en valfri uppdel- ning av förmånstiden mellan föräldrarna avfärdades i regeringens pro- position. Det var samtidigt inte aktuellt att införa en fullständig obli-
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
gatorisk uppdelning av förmånstiden. För den särskilda föräldrapen- ningen hade gällt en obligatorisk uppdelning av antalet dagar genom att var och en av föräldrarna hade rätt till hälften av ersättningsdagarna med möjlighet att överlåta dagarna till den andra föräldern. En lik- nande regel infördes för den nya ersättningsformen som innebar att vid gemensam vårdnad förbehölls var och en av föräldrarna rätt till föräldrapenning för 90 dagar med möjlighet att överlåta denna rätt till den andra föräldern. Liksom tidigare gällde att en förälder som var en- sam vårdnadshavare hade rätt att själv uppbära föräldrapenning under hela ersättningstiden. I förarbetena konstaterades att de befintliga reg- lerna om fördelning av dagar inte hade medfört att pappor hade tagit ut mer föräldrapenning. Det angavs samtidigt att det var angeläget att det skedde en fortsatt utjämning när det gällde föräldrarnas vårdansvar för barnen och att inriktningen borde vara att ersättningsdagarna, efter den första tiden efter barnets födelse, i princip skulle tas ut lika av för- äldrarna. I förarbetena lyftes ett antal åtgärder fram som särskilt avsåg att främja jämställdheten. Kravet på att båda föräldrarna skulle vara försäkrade över garantinivån för att pappan skulle få ersättning på sjukpenningnivå upphävdes och det infördes en möjlighet att ta ut en fjärdedels ersättning i hela föräldraförsäkringen. Vidare förordades in- formation för att stimulera pappor att ta ut en större del av föräldra- penningen. (Prop. 1984/85:78, s. 56 f.; Cedstrand 2011, s. 173)
Även andra ändringar gjordes av regelverket. Adoptivföräldrar gavs rätt till föräldrapenning under 360 dagar, varav 90 dagar med ersätt- ning enligt garantinivån. Ersättningen fick tas ut från den dag adoptiv- föräldrarna fick barnet i sin vård och under den närmaste fyraårs- perioden, dock längst till dess barnet fyllde tio år. (Prop. 1984/85:78, s. 63 f.) Vidare förkortades kvalifikationstiden för rätt till föräldrapen- ning på sjukpenningnivå från 270 till 240 dagar. (ibid. s. 59 f.)
Flera förändringar gjordes i pappornas rätt till tillfällig föräldrapen- ning i samband med barns födelse. Rätten utvidgades till att omfatta även närvaro vid förlossningen. Syftet var att möjliggöra för pappan att ta av de särskilda dagarna före barnets födelse, dvs. även om för- lossningen löper över till ett nytt dygn. Det uttalades i förarbetena att pappans närvaro vid barnets födelse ofta utgör ett viktigt stöd för mamman. Adoptivpappor fick en rätt till ersättning motsvarande den som biologiska pappor hade, dock i samband med adoptivbarnets an- komst till familjen. Rätten gällde vid adoption av barn som inte hade fyllt tio år. Behovet av att båda föräldrarna har möjlighet att med er-
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
sättning vistas hemma med barnet under någon tid i samband med an- komsten bedömdes lika starkt som vid ett biologiskt barns födelse. (Prop. 1984/85:78, s. 71 f.) Med adoption likställdes att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera det (bet. SfU 1984/85:12, s. 22 och 71). Vidare ändrades de tio särskilda dagarna med rätt till tillfällig föräldra- penning till att gälla per barn och det infördes en tidsgräns för uttaget av dessa dagar till den sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen eller efter att adoptivföräldrarna har fått barnet i sin vård. Fastställandet av en tidsgräns grundade sig i att de dåvarande försäk- ringskassorna tillämpade begreppet ”i samband med barnets födelse” på olika sätt. Rätten till tillfällig föräldrapenning i övrigt vidgades, bl.a. genom att den kom att omfatta barn som fyllt tolv men inte sexton år och som hade ett särskilt behov av vård eller tillsyn. Samboende utan gemensamma barn fick också rätt att uppbära tillfällig föräldrapenning för vård av den andras barn. (Prop. 1984/85:78, s. 71 f.)
Det infördes också bestämmelser i lag som gav en förälder rätt att behålla tidigare SGI vid föräldraledighet samt ett förlängt inkomst- skydd för föräldrapenningen. Dessa regler fanns från början i ett cir- kulär som Riksförsäkringsverket gav ut men reglerades från och med 1980 i Riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1980:3) om sjukpen- ninggrundande inkomst i samband med föräldraledighet. Kungörelsen upphävdes när reglerna infördes i lag. I samband med att reglerna in- fördes i lag gjordes även förändringar av regelverket. De nya bestäm- melserna innebar att en förälder under barnets första levnadsår fick be- hålla sin tidigare SGI och därmed kunde avstå från förvärvsarbete och ändå få ersättning för inkomstbortfall till den nivå som svarade mot den tidigare inkomsten (SGI-skyddad tid för föräldraledighet). Föräl- dern fick dessutom ett förlängt skydd som innebar att fram till dess att barnet fyllde två år fick föräldrapenningen inte sänkas, även om förälderns SGI hade sänkts (särskild beräkningsgrund). Det förlängda skyddet gällde också om föräldern vid utgången av det andra året efter barnets födelse åter blev gravid med beräknad nedkomst inom sex månader (den s.k. snabbhetspremien). (Prop. 1984/85:78, s. 79 f.)
Möjligheten att få havandeskapspenning utökades vid detta tillfälle till att också gälla gravida kvinnor som tvingades att avstå från för- värvsarbete på grund av risker i arbetsmiljön. En förutsättning var att kvinnan hade avstängts från arbetet enligt föreskrifter utfärdade med stöd av arbetsmiljölagen (1977:1160). (Ibid. s. 83 f.)
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
Jämställdhetspolitiska mål om att öka pappornas uttag av föräldrapenning
I flera förarbeten under senare delen av 1980-talet och i början av 1990-talet påtalades vikten av att öka pappornas uttag av föräldrapen- ning (Cedstrand 2011, s. 174). En arbetsgrupp som tillsattes av reger- ingen föreslog en helt individualiserad föräldraförsäkring och en höjd ersättning i familjer där föräldrarna tog ut minst tre månader var av föräldrapenningen (Ds A 1983:2). Förslaget genomfördes inte. I pro- positionen Jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105) redogjorde den socialdemokratiska regeringen för sina mål för jäm- ställdhetspolitiken de närmaste åren. Propositionen innehöll en fem- årig handlingsplan för jämställdhetsarbetet. Det framhölls att utform- ningen av det ekonomiska familjestödet hade stor betydelse när det gällde att öka jämställdheten mellan män och kvinnor. Ett nytt mål sat- tes upp om att en ökad andel män inom de närmaste fem åren skulle använda föräldraförsäkringen. För att uppnå en jämnare fördelning ansågs det viktigt att fokusera på faktorer i arbetslivet som försvårade uttag av föräldraledighet. I propositionen angavs att attityden till för- äldraledighet växlade kraftigt mellan olika delar av arbetslivet och mel- lan olika arbetstagare. Inom kvinnodominerade sektorer uppmuntrade attityder och värderingar till ledighet medan förhållandet var det mot- satta inom manligt dominerade sektorer. Regeringen betonade vikten av att intensifiera informationsinsatserna för att kunskaperna om föräldraledighet och föräldrapenning skulle förbättras. (Ibid. s. 3 f., 55 och 58)
I en proposition några år senare, om en ny jämställdhetslag, upp- repades målet om att öka männens uttag av föräldraledighet. Bedöm- ningen var fortfarande att en sådan utveckling skulle främjas genom informationsinsatser och opinionsbildande insatser. Vidare angavs att om papporna inte utnyttjade föräldrapenningen väsentligt mer in- till utgången av 1993 skulle regeringen överväga ytterligare åtgärder för att påskynda utvecklingen. (Prop. 1990/91:113, s. 31 f.)
År 1991 tillsattes en utredning för att utreda löneskillnaderna mel- lan män och kvinnor. Utredningen konstaterade i sitt betänkande att det finns ett samband mellan kvinnors lönevillkor och föräldraförsäk- ringens utformning. Ett sätt att komma till rätta med löneskillnaderna var enligt utredningen att 60 föräldrapenningdagar skulle förbehållas
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
pappan. Några författningsförslag lämnades dock inte. (SOU 1993:7, s. 266 f.; Cedstrand 2011, s. 174)
Förmånstiden förlängs ytterligare
Den 1 juli 1989 förlängdes förmånstiden med ytterligare tre månader på sjukpenningnivå och förmånstiden uppgick nu till totalt 450 dagar. Samtidigt gjordes en återgång till att föräldrapenningen skulle kunna användas fram till åttaårsdagen eller den senare tidpunkt då barnet slu- tade det första skolåret. Kontaktdagarna levde kvar parallellt med den förlängda föräldrapenningen. Rätten att ta ut kontaktdagar utsträcktes samtidigt till att omfatta hela det kalenderår under vilket barnet fyllde tolv år. (SFS 1989:100)
I propositionen till lagändringarna framhölls att föräldrar och barn behövde mer tid för samvaro och att familjepolitiken skulle utgå från barnfamiljernas behov. Det aviserades också att regeringens avsikt var att de följande två åren etappvis bygga ut försäkringen så att den under 1991 skulle omfatta totalt 18 månader på sjukpenningnivå. Intentio- nen var att föräldrapenningen bättre skulle stämma överens med de politiska ambitionerna om en utbyggd förskola. Under 1991 skulle de föräldrar som hade behov av förskola garanteras plats för barn som var över ett och ett halvt år. Föräldrapenningen skulle vara generös nog att ge ersättning för inkomstbortfall under hela den första perioden i barnets liv för dem som så önskade. Andra motiv till utvidgningen var att föräldrarna skulle ges så stor valfrihet som möjligt och att bestäm- melserna skulle samordnas med bestämmelserna i lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. enligt vilka det fanns möjlighet att vara helt ledig fram till det att barnet var ett och ett halvt år. Den förlängda förmånstiden ansågs också som positiv eftersom den ökade pappornas möjlighet att använda försäkringen. I samma proposition avvisade den socialdemokratiska regeringen tanken om att en del av föräldrapen- ningdagarna skulle förbehållas pappan och i stället anslogs pengar för informationsinsatser i syfte att pappornas uttag av föräldrapenning skulle öka. (Prop. 1988/89:69, s. 4 f.)
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
Vårdnadsbidrag införs och förmånstiden kortas ned
År 1991 tillträdde en borgerlig regering. Efter några år, den 1 juli 1994, infördes ett statligt vårdnadsbidrag som syftade till att ge familjerna en ökad valfrihet när det gällde omsorgen om barnen. Vårdnadsbidraget lämnades till föräldrar som valde att helt eller delvis avstå från för- värvsarbete för att själva ta hand om barnet. Det var en ersättning för en inte utnyttjad barnomsorg. Bidraget betalades ut för barn som hade fyllt ett men inte tre år. I samband med att vårdnadsbidraget infördes sänktes förmånstiden för föräldrapenning till 360 dagar (tolv månader) genom att 90 dagar på garantinivå togs bort. Vid samma tillfälle höjdes garantinivån till 64 kronor per dag. (SFS 1994:553; SFS 1994:554; prop. 1993/94:148, s. 29 f.)
I januari samma år trädde lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i kraft. För att förbättra det ekonomiska stödet till föräldrar med barn som omfattades av den nya lagen in- fördes i samband därmed nya regler inom den tillfälliga föräldrapen- ningen. Reglerna innebar att föräldrar till barn under 16 år som hade svår funktionsnedsättning fick rätt till tio kontaktdagar per barn och år. Hade barnet fyllt 16 men inte 21 år fick föräldern rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern i vissa utpekade situationer behövde avstå från förvärvsarbete. I vissa fall kunde tillfällig föräldrapenning utges till utgången av vårterminen det år barnet med funktionsned- sättning fyllde 23 år. (SFS 1993:743; prop. 1992/93:159, s. 143 f.)
En reserverad månad införs och förmånstiden förlängs
Den nya borgerliga regeringen tillsatte 1992 en arbetsgrupp som hade i uppgift att lämna förslag på åtgärder för att få pappor att ta ut mer av föräldraledigheten. Arbetsgruppen föreslog att tre månader av för- äldrapenningdagarna skulle förbehållas pappan. (Se prop. 1993/94:147, s. 14.) Mot bakgrund av bland annat arbetsgruppens förslag infördes den 1 januari 1995 nya regler om uppdelningen av föräldrapenning- dagarna mellan föräldrarna. Fram till dess hade gällt att 90 dagar för- behölls var och en av föräldrarna vid gemensam vårdnad. I syfte att öka pappornas uttag delades nu alla föräldrapenningdagar lika mellan föräldrarna samtidigt som möjligheten för en förälder att överlåta sin rätt till den andra föräldern begränsades på så sätt att 30 dagar inte fick överlåtas. I de fall en av föräldrarna på grund av sjukdom eller funk-
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
tionsnedsättning varaktigt saknade förmåga att vårda sitt barn fick den andra föräldern uppbära föräldrapenning under hela ersättningstiden. Samma gällde för en förälder som ensam hade rättslig vårdnad om bar- net. Vid detta tillfälle sänktes även ersättningsnivån för föräldrapen- ning från 90 till 80 procent av förälderns SGI, med undantag för de 30 reserverade dagarna där ersättningen fortfarande lämnades på en nivå om 90 procent. (SFS 1994:605; prop. 1993/94:147, s. 65 f.)
I förarbetena angavs att reformen syftade till att öka jämställd- heten i familjen och i samhället. Andra skäl för reformen var att det var viktigt för barnen att papporna använde sig av sina möjligheter att vara föräldralediga. Det hänvisades till forskning som visade på vikten av en nära relation mellan pappa och barn redan från tidig ålder. Det angavs att de kraftiga satsningar som hade gjorts på in- formation och opinionsbildning under en lång följd av år hade varit otillräckliga eftersom pappornas uttag av föräldrapenning inte ökat i nämnvärd utsträckning. Det ansågs därför dags att pröva nya åtgär- der. Under behandlingen av regeringens proposition i riksdagen var reaktionerna blandade. I riksdagsdebatten var det främst ledamöter från oppositionspartierna Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samt ledamöter från regeringspartiet Folkpartiet som var positivt inställda till den reserverade månaden. (Prop. 1993/94:147, s. 66 f.; Cedstrand 2011, s. 176)
Den 1 januari 1995 infördes även en möjlighet för en förälder att överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning till en annan försäkrad som i stället för föräldern avstod från förvärvsarbete i samband med sjuk- dom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare. Möjligheten till överlåtelse gällde utan några krav på släktskap, sammanboende eller annan formell anknytning mellan föräldern och den person som överlåtelsen gjordes till. (SFS 1994:605; prop. 1993/94:220, s. 50 f.)
Hösten 1994 tillträdde en socialdemokratisk regering. Bland de första åtgärderna regeringen vidtog var att avskaffa vårdnadsbidraget, som upphörde den 1 januari 1995. Samtidigt återinfördes de 90 garanti- dagarna i föräldraförsäkringen och förmånstiden blev därmed totalt 450 dagar (15 månader). Vidare sänktes garantinivån till 60 kronor per dag. Ändringarna motiverades av såväl statsfinansiella skäl som jämställdhetsskäl. För att motverka att återinförandet av garanti- dagarna skulle få en negativ effekt på pappornas uttag av föräldrapen- ning bestämdes att de 30 reserverade dagarna enbart skulle vara så-
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
dana dagar som ersattes med föräldrapenning motsvarande förälderns SGI. (SFS 1994:1568; prop. 1994/95:61, s. 28 f.)
Senare samma år, den 1 juli 1995, slopades de två kontaktdagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen som kunde användas när föräl- dern avstod från förvärvsarbete i samband med bland annat föräldra- utbildning och besök i barnets skola (SFS 1995:848; prop. 1994/95:150, bil. 5). För att undvika att föräldrapenningförmåner utgavs oavkortade från två eller flera länder för vård av samma barn infördes vid samma tidpunkt bestämmelser om avräkning av föräldrapenningdagar enligt utländsk lagstiftning. Vidare reglerades att föräldrapenning inte fick utges om det för samma barn och tid utgavs en motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning. (SFS 1995:515; prop. 1994/95:197, s. 15 f.)
Vissa mindre ändringar i föräldraförsäkringen och genomförande av EU-direktiv
Efter en intensiv debatt om föräldraförsäkringen under 1990-talets första hälft blev den senare delen av 1990-talet betydligt lugnare och det gjordes främst vissa mindre ändringar av regelverket (Cedstrand 2011, s. 176). Bland annat ändrades ersättningsnivåerna inom föräldra- försäkringen och havandeskapspenningen av statsfinansiella skäl. Den 1 januari 1996 sänktes ersättningsnivån för föräldrapenning på sjuk- penningnivå, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning från 90 till 75 procent av förälderns SGI (SFS 1995:1478; prop. 1995/96:69, s. 55 f.). För den reserverade månaden inom föräldrapenningen gällde en ersättningsnivå om 85 procent av förälderns SGI. Den 1 juli 1997 sänktes även denna ersättningsnivå till 75 procent av förälderns SGI (SFS 1996:1063; prop. 1995/96:209, s. 37). Den 1 januari 1997 inför- des en ny förmånsnivå om tre fjärdedels föräldrapenning. Motivet var bland annat att förenkla administrationen inom försäkringen och att regelverket bättre skulle stämma överens med föräldrarnas arbetssitua- tion. (SFS 1996:1544; prop. 1996/97:1, utg.omr. 12, s. 15) Den 1 juli 1997 höjdes återigen ersättningsnivån inom föräldraförsäkringen och havandeskapspenningen till 80 procent av förälderns SGI (SFS 1997:562; prop. 1996/97:63, s. 26 f.).
Under denna tid genomfördes också EU:s mammaledighets- direktiv och föräldraledighetsdirektiv i svensk rätt (se mer om dessa i avsnitt 3.1.2). I samband med genomförandet upphävdes lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och bestämmelserna däri fördes
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
över till den nya föräldraledighetslagen (1995:584) som trädde i kraft den 1 juli 1995. Den nya lagen innebar främst språkliga och lagtek- niska bearbetningar i jämförelse med den tidigare lagen. Det gjordes även vissa anpassningar med anledning av mammaledighetsdirektivet. (Prop. 1994/95:207)
Föräldraledighetsdirektivet innebar ett åtagande om att införa minimiföreskrifter för att underlätta för föräldrar som arbetar att förena åtagandena i arbetsliv och familjeliv. Flera av de överväganden som gjordes i det avtal som föräldraledighetsdirektivet syftar till att genomföra känns igen från svenska förarbeten. Det angavs bland annat att det skulle vara möjligt för både kvinnor och män att förena arbetsliv och familjeliv och att männen borde uppmuntras att dela ansvaret för familjen lika och att utnyttja föräldraledigheten.
3.2.2Framväxten under 2000-talet
Indelning i bosättnings- och arbetsbaserad försäkring
samt ändrade regler inom den tillfälliga föräldrapenningen
Den 1 januari 2001 delades socialförsäkringen in i en bosättningsbase- rad försäkring avseende garantibelopp och bidrag samt en arbetsbase- rad försäkring avseende inkomstförlust (SFS 1999:799; SFS 1999:800). Tidigare hade socialförsäkringen byggt på principen att personer som var bosatta i landet var försäkrade för förmåner. Exempelvis föräldra- penning på garantinivå var en sådan förmån som var helt kopplad till en persons bosättning i Sverige. För rätt till vissa förmåner, som var avsedda att täcka inkomstbortfall, hade därutöver krävts förvärvs- arbete, t.ex. för föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenninggrundande inkomst och tillfällig föräldrapenning. Nu slopades kravet på 180 dagars inskrivning hos Försäkringskassan för rätt till föräldrapenningförmåner. Ändringarna medförde att den per- sonkrets som omfattades av rätten till föräldrapenning över garanti- nivån och havandeskapspenning utökades till att även gälla personer som arbetar i Sverige utan att vara bosatta här. Det medförde också att föräldrapenning på garantinivån kunde utges till utländska medbor- gare så snart personen kunde anses bosatt här. (Prop. 1998/99:119, s. 72, 77, 96 f. och 163)
Den 1 juli 2001 ändrades reglerna gällande de dagar med tillfällig föräldrapenning som en pappa kan ta ut i samband med barns födelse
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
eller adoption. En annan försäkrad person som avstår från förvärvs- arbete kunde nu få rätt till ersättning för ändamålen ifråga. Möjlig- heten fanns om det inte fanns någon pappa med rätt till tillfällig för- äldrapenning, om pappan under vissa förutsättningar avstod från sin rätt eller om mamman var avliden. Syftet med ändringen var bland annat att förbättra stödet för ensamstående mammor. I förarbetena beskrevs det som en könsneutral förändring som gav både kvinnor och män rätt till tio ersättningsdagar när en förälder saknades. Vid samma tillfälle utvidgades även möjligheten för rätt till tillfällig för- äldrapenning till annan försäkrad till att gälla även de fall då föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta varken kan förvärvsarbeta eller vårda barnet. Dessutom återinfördes kontaktdagarna. Föräldrar fick rätt till tillfällig föräldrapenning under en dag per barn och år för barn som fyllt sex men inte tolv år när föräldrarna avstod från förvärvsarbete i samband med besök i barns skola eller fritidshem. (SFS 2001:141; prop. 2000/01:44, s. 28 f.) Kontaktdagarna togs bort av besparingsskäl redan den 1 juli 2003 (SFS 2003:423; prop. 2002/03:100, s. 186).
En andra reserverad månad införs och förmånstiden förlängs
Den 1 januari 2002 infördes ytterligare en reserverad månad inom föräldrapenningen. Samtidigt utökades förmånstiden med 30 dagar med ersättning motsvarande förälderns sjukpenning, innebärande en total förmånstid för föräldrapenningen om 480 dagar (16 månader) sammanlagt för föräldrarna. I regeringens proposition angavs att det huvudsakliga syftet med förändringen var att förenkla för småbarns- föräldrar att kombinera arbete och föräldraskap. Med hänvisning till FN:s barnkonvention och föräldrabalken, förkortad FB, konstatera- des också att försäkringen utgick från barnets bästa och att barnet be- hövde och hade rätt att vårdas av båda sina föräldrar. Vidare konstate- rades att den första reserverade månaden hade medfört att betydligt fler pappor tog del i vården av sina barn. Vid detta tillfälle infördes också en femte förmånsnivå motsvarande en åttondels förmån inom föräldrapenningen och den tillfälliga föräldrapenningen. Syftet var att ytterligare öka flexibiliteten så att föräldrar bättre kunde kombinera arbete med familj. Motsvarande rätt till ledighet infördes i föräldraledig- hetslagen. (SFS 2001:141; SFS 2001:142; SFS 2001:143; prop. 2000/01:44, s. 1 och 22 f.)
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
Vid utskottsbehandlingen av regeringens proposition i riksdagen yrkade ledamöter från de borgerliga partierna om avslag på reger- ingens förslag om förlängning av föräldrapenningens förmånstid. De borgerliga partierna ansåg att reformen var för kostsam och var nega- tiva till att staten skulle bestämma hur föräldrarna fördelade ledig- heten. (Bet. 2000/01:SfU10; Cedstrand 2011, s. 178)
Den 1 januari 2002 slopades begreppet garantinivå och ersattes med föräldrapenning på lägstanivå. Vidare infördes föräldrapenning på grundnivå som en ytterligare ersättningsnivå. Föräldrapenning för dagar som ersattes enligt grundnivån lämnades med 120 kronor per dag. De 90 dagarna med föräldrapenning på lägstanivå förblev oförändrade och ersattes med 60 kronor per dag. (SFS 2001:1105; prop. 2001/02:1, utg.omr. 12, s. 28 f.) Den som var bosatt i Sverige var försäkrad för föräldrapenning på lägstanivå och grundnivå och den som hade arbete i Sverige var försäkrad för föräldrapenning över lägstanivå och sedermera föräldrapenning på grundnivå eller över grundnivå (SFS 2001:1108; SFS 2006:362). Föräldrapenningen på grundnivå höjdes till 150 kronor för hel dag den 1 januari 2003 (SFS 2002:1136; prop. 2002/03:1, utg.omr. 12, s. 21) och till 180 kro- nor den 1 januari 2004 (SFS 2003:1218; prop 2003/04:1, utg.omr. 12, s. 21).
Den tillfälliga föräldrapenningen utvidgas
I början av 2000-talet gjordes ett flertal ändringar inom den tillfälliga föräldrapenningen så att ersättningsrätten kom att omfatta fler för- säkrade och fler situationer.
Den 1 februari 2003 ändrades reglerna vad gäller de tio dagarna med tillfällig föräldrapenning som utges i samband med barns födelse eller vid adoption av barn som inte fyllt tio år. Fram till dess hade så- dan ersättning i samtliga fall lämnats till pappan. Nu ändrades reglerna så att rätten till ersättningen vid adoption eller då barnet har särskilt förordnade vårdnadshavare tillkom båda föräldrarna eller vårdnads- havarna och att dagarna som utgångspunkt fördelades med hälften till var och en av dem. Det konstaterades i förarbetena att situationen i dessa fall är annorlunda än den som ligger till grund för att en pappa har rätt till ersättning i samband med barns födelse. Dessutom inför- des en möjlighet för adoptivföräldrar och för särskilt förordnade
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
vårdnadshavare att på motsvarande sätt som gällde för andra föräldrar låta en annan försäkrad få rätt till tillfällig föräldrapenning för de ända- mål som nu avses. (SFS 2002:1138; prop. 2002/03:2, s. 38 f.)
Några år senare utvidgades rätten till tillfällig föräldrapenning på så sätt att föräldrar till ett svårt sjukt barn under 18 år gavs rätt till ett obe- gränsat antal dagar med ersättning (SFS 2004:1250; prop. 2004/05:1, utg.omr. 12, s. 26). Den nya regeln trädde i kraft den 1 januari 2005 och ändrades redan den 1 juli 2006 genom att uttrycket ”svårt sjukt barn” ersattes med ”allvarligt sjukt barn” (SFS 2006:365; prop. 2005/06:159, s. 17 f.). Anledningen var att tillämpningen hade blivit mer restriktiv än vad som varit avsett.
En ytterligare ändring vad gäller reglerna för tillfällig föräldrapen- ning gjordes den 1 juli 2005 till följd av nya regler i föräldrabalken om föräldraskapet för barn som kommit till genom assisterad befruktning i äktenskap, registrerade partnerskap eller samboförhållanden mellan två kvinnor (SFS 2005:439; prop. 2004/05:137, s. 68). (Se avsnitt 3.1.3 om regleringen i föräldrabalken.) Genom ändringen omfattas en kvin- na som enligt 1 kap. 9 § FB anses som ett barns förälder av rätten till tillfällig föräldrapenning i samband med barnets födelse på samma sätt som ett barns pappa.
Inkomsttaket höjs
År 2004 presenterade Långtidsutredningen sitt slutbetänkande (SOU 2004:19). Syftet med utredningen var att ta fram ett underlag för den ekonomiska politiken och skapa debatt om politikens ut- formning. I en bilaga till betänkandet presenterades en studie från Finansdepartementet som konstaterade att ett ojämnt uttag av för- äldraförsäkringen får negativa konsekvenser för kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Den åtgärd som ansågs som mest betydelsefull för att föräldraledigheten skulle bli mer jämställd var att knyta mer tid av föräldraförsäkringen till respektive förälder. Några sådana författnings- förslag lämnades emellertid inte. (Se Cedstrand 2011, s. 190 och där angiven hänvisning.)
Kort tid därefter tillsatte den socialdemokratiska regeringen För- äldraförsäkringsutredningen som skulle göra en översyn av reglerna i föräldraförsäkringen med utgångspunkt i att försäkringen skulle verka för barnets bästa och bidra till en ökad jämställdhet mellan könen.
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
I sitt slutbetänkande (SOU 2005:73) föreslog utredningen bland annat att förmånstiden med föräldrapenning skulle förlängas till 15 månader, varav fem månader skulle vara vikta åt respektive förälder och den resterande tiden skulle få fördelas fritt mellan föräldrarna. Vidare före- slog utredningen att den tid under vilken föräldrarna kunde ta ut er- sättning skulle begränsas till dess att barnet hade fyllt fyra år. För tiden därefter föreslogs kontaktdagar inom den tillfälliga föräldrapen- ningen.
Utredningens förslag genomfördes inte. Under 2006 höjdes i stäl- let inkomsttaket inom försäkringen i syfte att förmå de män som hade inkomster över taket att öka sitt uttag av föräldrapenning. Regeländ- ringen innebar att inkomsttaket vid beräkning av SGI höjdes från 7,5 till tio prisbasbelopp. Inkomsttaket tillämpades vid beräkning av bland annat havandeskapspenning, föräldrapenning och tillfällig för- äldrapenning. Inkomsttaket hade varit oförändrat sedan det infördes 1974. Även föräldrapenning på lägstanivån höjdes, till 180 kronor. Höjningen av lägstanivån var enligt förarbetena avsedd att vara en för- stärkning av i första hand kvinnors ekonomi vid föräldraledighet men ansågs även vara ett incitament för män att i större utsträckning ta ut fler föräldrapenningdagar. (SFS 2006:359; prop. 2005/06:142, s. 14 f.)
Inkomsttaket sänktes den 1 januari 2007 tillbaka till 7,5 prisbas- belopp. Sänkningen omfattade bland annat havandeskapspenning och tillfällig föräldrapenning. Av jämställdhetsskäl behölls dock det högre taket för föräldrapenningen. (SFS 2006:1537; prop. 2006/07:1, utg.omr. 10, s. 52 f.)
Jämställdhetsbonus och vårdnadsbidrag införs
Hösten 2006 tillträdde en borgerlig regering. Den 1 juli 2008 infördes i en särskild lag bestämmelser om en s.k. jämställdhetsbonus. Bonusen var en stimulansåtgärd i syfte att öka jämställdheten när det gällde föräldraledighet och deltagande i arbetslivet. Jämställdhetsbonusen innebar att den förälder som hade varit hemma längst med föräldra- penning fick en skattekreditering om han eller hon arbetade när den andra föräldern tog ut föräldrapenning. Bonusen lämnades till föräld- rar som hade gemensam vårdnad om ett barn. Hur stor bonusen blev styrdes dels av förvärvsinkomsten, dels av i vilken utsträckning föräld- rarna delade på föräldrapenningen. Bonusens nivå bestämdes av den
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
arbetande förälderns arbetsinkomst. Högsta bonusnivå var 100 kronor per dag. (SFS 2008:313; prop. 2007/08:93, s. 12 f.)
I förarbetena till den nya lagen angavs att skillnaderna i uttag av föräldrapenning mellan föräldrarna hade minskat till följd av införan- det av reserverade dagar men att kvinnornas uttag fortfarande var be- tydligt större jämfört med männens uttag. Med bonusen ville reger- ingen förbättra förutsättningarna för både män och kvinnor att ta ett aktivt och jämlikt ansvar för föräldraskapet, utan att frånta familjerna sitt självbestämmande. (Prop. 2007/08:93, s. 12 f.)
Vid utskottsbehandlingen av regeringens förslag till jämställdhets- bonus reserverade sig delar av oppositionen mot förslaget. Social- demokraterna ansåg att en jämställdhetsbonus i och för sig var positiv, men att förslaget var alltför komplicerat för att kunna överblickas och förstås av de flesta familjer. Risken var att bonusen därför skulle vara verkningslös med avseende på jämställdhet. Även Miljöpartiet ansåg att förslaget var alltför tekniskt komplicerat. (Bet. 2007/08:SfU10)
Vid samma tillfälle infördes också ett kommunalt vårdnadsbidrag i en särskild lag. Lagen innebar att kommuner kunde ge vårdnadshavare ett skattefritt kommunalt bidrag på maximalt 3 000 kronor per månad och barn. Villkoret för att få fullt vårdnadsbidrag var att barnet inte använde offentligt finansierad förskoleverksamhet. (SFS 2008:307) Syftet med vårdnadsbidraget var att ge föräldrarna ökade möjligheter att vara hemma och vårda sitt barn då barnet var mellan ett och tre år. I förarbetena betonades vikten av valfrihet och flexibilitet.
(Prop. 2007/08:91, s. 15 f.)
Den 1 januari 2010 infördes en utvidgad rätt till tillfällig föräldra- penning vid förälders sjukdom eller smitta. Syftet var att stödja en ensamstående förälder som inte kunde vårda sitt barn på grund av sjukdom. I förarbetena framhölls att situationen för en ensamstående förälder inte är densamma som för föräldrar i familjer med två för- äldrar eftersom de sistnämnda kan dela på ansvaret för vården av bar- net i olika situationer, t.ex. när en av föräldrarna blir sjuk. Det ansågs angeläget att en ensamstående förälder som blir sjuk och som inte kan vårda sitt barn inte skulle hamna i en sämre situation än föräldrarna i en familj där det finns två föräldrar. I det dessförinnan gällande regel- verket saknades en möjlighet att bevilja en annan person ersättning för att vårda barn i vissa fall. Den utvidgade rätten innebar att när en ensamstående förälder på grund av sjukdom inte kan vårda sitt barn, så kunde en annan försäkrad ges rätt till tillfällig föräldrapenning för vård
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
av barnet. Det krävdes inte att föräldern skulle ha haft rätt till tillfällig föräldrapenning om han eller hon inte hade blivit sjuk. Den utvidgade rätten till tillfällig föräldrapenning omfattade barn upp till tre år. För- månstiden var högst 120 dagar per barn och år. Det infördes samtidigt en rätt till ledighet i föräldraledighetslagen för den som fick rätt till utvidgad tillfällig föräldrapenning. (SFS 2009:1050; SFS 2009:1051; prop. 2008/09:194, s. 25 f.)
Den tillfälliga föräldrapenningen utvidgades ytterligare den 1 janu- ari 2011 genom att det infördes en rätt att få tillfällig föräldrapenning under högst tio dagar per förälder och barn i samband med att ett barn under 18 år avlidit (SFS 2010:2005). Regleringen infördes eftersom det dessförinnan inte hade varit möjligt för en förälder att uppbära någon ersättning när han eller hon inte vårdade barn (med undantag för vissa situationer). Detta kunde medföra att en förälder som till exempel hade vårdat ett sjukt barn som sedan avlidit, helt blev utan ersättning från den ena dagen till den andra. (Prop. 2010/11:1, utg.omr. 10 och utg.omr. 12, s. 25 f.)
En ny socialförsäkringsbalk och s.k. dubbeldagar införs
Den 1 januari 2011 upphävdes lagen om allmän försäkring och bestämmel- serna om havandeskapspenning, föräldrapenning och tillfällig föräldra- penning fördes över till den nya socialförsäkringsbalken (SFS 2010:110; prop. 2008/09:200; prop. 2009/10:69). Regleringen strukturerades om i syfte att göra lagstiftningen tydligare. För att modernisera språket byttes samtidigt beteckningen ”havandeskapspenning” ut mot ”gravi- ditetspenning”. Benämningen föräldrapenning på sjukpenningnivå in- fördes för den ersättningsnivå som tidigare hade benämnts föräldra- penning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning.
Den 1 januari 2012 infördes en möjlighet för föräldrarna att ta ut föräldrapenning samtidigt i 30 dagar under barnets första levnadsår (SFS 2011:1082). I förarbetena angavs att familjepolitiken ska stärka för- äldrars makt över sin livssituation och öka valfrihet (prop. 2010/11:146, s. 15 f.).
Föräldrapenning på grundnivå höjdes från 180 till 225 kronor per dag från och med den 1 januari 2013 (SFS 2012:931; prop. 2012/13:1, utg.omr. 12, s. 33).
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
Möjligheten för gravida egenföretagare att få graviditetspenning ut- ökades den 1 januari 2014. Dessa fick nu, i likhet med vad som gällde för gravida arbetstagare, rätt till graviditetspenning vid risker i arbets- miljön. Den nya bestämmelsen innebar att en gravid försäkrad som hade inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och som bedrev näringsverksamhet fick rätt till graviditetspenning, om förvärvsarbetet medförde risk för skadlig inverkan på hennes hälsa, graviditeten eller fostret. (SFS 2013:746) I förarbetena betonades att det var viktigt att främja företagande och eftersträva en ökad balans i försäkringsvillko- ren mellan anställda och företagare genom tydligare och mer rättvisa regler. Det ansågs inte tillfredsställande att möjligheten att beviljas gra- viditetspenning på grund av risker i arbetsmiljön berodde på om man var anställd eller egenföretagare. (Prop. 2012/13:159, s. 6 f.)
Begränsning av föräldrapenning efter barnets fyraårsdag och höjd åldersgräns till tolv år
Den 1 januari 2014 infördes en begränsning innebärande att föräldra- penning efter barnets fyraårsdag lämnas under högst 96 dagar. Sam- tidigt höjdes åldersgränsen för att ta ut föräldrapenning till barnets tolvårsdag eller den senare tidpunkt då barnet har avslutat det femte skolåret i grundskolan. (SFS 2013:999) I förarbetena angavs att fyra- årsbegränsningen betonade att huvuddelen av föräldrapenningen borde användas när barnet var litet och behovet av omvårdnad var som störst. Det framhölls särskilt att begränsningen kunde medföra en snabbare etablering för utrikes födda föräldrar. Den höjda ålders- gränsen till tolv år motiverades med att den tillgodosåg föräldrars be- hov av ledighet från arbetet även för äldre barn, exempelvis under lov och studiedagar, eller vid deltagande i förskolans och skolans verk- samhet. (Prop. 2013/14:4, s. 14 f.)
I syfte att förtydliga båda föräldrarnas ansvar för barnet samt minska konflikter mellan föräldrar infördes vid samma tidpunkt även en be- stämmelse om att föräldrapenningen delas lika mellan föräldrarna vid gemensam vårdnad även på ersättningsnivå, dvs. dels i fråga om den tid för vilken förmånen lämnas på sjukpenning- eller grundnivå, dels i fråga om den tid för vilken förmånen lämnas på lägstanivå. En förälder fick därmed rätt till föräldrapenning för 195 dagar på sjukpenningnivå eller grundnivå och 45 dagar på lägstanivå. Sedan samma tidpunkt gäller kravet att den som avstår dagar till den andra föräldern ska ange
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
vilka ersättningsnivåer avståendet avser. (Ibid. s. 15 f.) Det infördes också en bestämmelse om att föräldrapenning inte kan lämnas för längre tid tillbaka än 90 dagar före den dag då ansökan har kommit in till Försäkringskassan.
Jämställdhetsbonus och vårdnadsbidrag avskaffas och en tredje reserverad månad införs
Hösten 2014 tillträdde en koalitionsregering bestående av Social- demokraterna och Miljöpartiet. Den 1 januari 2016 infördes en ytterligare reserverad månad inom föräldrapenningen. Lagändringen innebar att det antal dagar för vilka en förälder inte kan avstå rätten till föräldrapenning till den andra föräldern utökades från 60 till 90. (SFS 2015:674) I förarbetena framhölls att åtgärden förstärkte incita- menten till ett jämställt uttag av föräldrapenningen samtidigt som det gav utrymme för föräldrarnas behov av flexibilitet, exempelvis på grund av deras arbetssituation. Regeringen gjorde bedömningen att det var lämpligt att stegvis reservera mer tid åt vardera vårdnadshava- ren. En helt individualiserad föräldrapenning ansågs kunna medföra att föräldraledigheten förkortades betydligt för barn i de familjer där det av något skäl inte fanns möjlighet för den ena föräldern att ta ut föräldrapenning. En sådan modell ansågs även innebära att flexibilite- ten i försäkringen minskade betydligt. Vidare angavs att införandet av den första respektive den andra reserverade månaden haft olika effekt på uttaget av föräldrapenning, varför det ansågs rimligt att avvakta och analysera effekterna av en tredje reserverad månad innan ytterligare förändringar övervägdes. (Prop. 2014/15:124, s. 6 f.) Mottagandet i riksdagen var blandat. Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokra- terna var negativa till förslaget och ansåg att föräldrarnas valfrihet och flexibilitet försämrades. Även Sverigedemokraterna var negativa me- dan Folkpartiet och Vänsterpartiet var positiva. (Bet. 2015/16:SfU5)
Vid samma tidpunkt höjdes föräldrapenningen på grundnivå till 250 kronor per dag (SFS 2015:964; prop. 2015/16:1, utg.omr. 12, s. 27).
Det kommunala vårdnadsbidraget upphävdes vid utgången av 2016 (SFS 2015:757). I förarbetena angavs att avskaffandet bidrog till att de jämställdhetspolitiska delmålen uppnåddes och att barnets rättigheter stärktes. Vidare beskrevs hur vårdnadsbidraget enbart hade nyttjats marginellt och att andra stödsystem många gånger täckte de behov
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
föräldrar hade av ledighet och ersättning för omsorgen om barnen. Åt- gärden ansågs motverka att föräldrar drabbades av inlåsningseffekter och i stället ökade etableringen på arbetsmarknaden. (Prop. 2014/15:147, s. 14 f.)
Vid samma tillfälle avskaffades jämställdhetsbonusen (SFS 2016:1295). I förarbetena beskrevs att bonusen inte hade haft någon mätbar effekt på fördelningen av föräldrapenningen mellan föräldrarna. Regelverket hade visserligen förenklats 2012, men det ansågs fortfarande som ett krångligt sätt att ge föräldrarna drivkrafter till ökad jämställdhet. Vida- re angavs att de drygt 300 miljoner kronor som utbetalades i bonus varje år i huvudsak gick till föräldrar som ändå skulle ha delat föräldra- penningen mer lika. Den ansågs därför som en ineffektiv åtgärd för att förmå föräldrar till ett mer jämställt uttag av föräldrapenning och för- äldraledighet. (Prop. 2016/17:1, utg.omr. 12, s. 35 f.)
Särskilda regler om föräldrapenning för föräldrar
som kommer till Sverige med barn från utlandet införs
Den 1 juli 2017 infördes nya regler om begränsning av föräldrapen- ningen för föräldrar som kommer till Sverige med äldre barn. Reglerna innebär att, om ett barn blir bosatt i landet under det andra levnadsåret lämnas föräldrapenning under högst 200 dagar sammanlagt för föräld- rarna, och vid flerbarnsfödsel under ytterligare högst 76 dagar för varje barn utöver det första. Om bosättning i stället sker efter det andra lev- nadsåret lämnas föräldrapenning under högst 100 dagar sammanlagt för föräldrarna, och vid flerbarnsfödsel under ytterligare högst 38 dagar för varje barn utöver det första. (SFS 2017:559; prop. 2016/17:154)
3.3Tidigare utredningsförslag
3.3.1Föräldraförsäkringsutredningen
Den senaste breda översynen av föräldraförsäkringen gjordes av För- äldraförsäkringsutredningen och redovisades för tolv år sedan i betän- kandet Reformerad föräldraförsäkring – Kärlek, omvårdnad, trygghet (SOU 2005:73). Det uppdrag som Föräldraförsäkringsutredningen hade liknar i omfattning och inriktning på flera sätt det direktiv som föreliggande utredning styrs av. En central del av 2005 års översyn var
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
att föräldraförsäkringen skulle verka för barnets bästa och bidra till en ökad jämställdhet mellan könen. Utredningen skulle särskilt se över och belysa vilka incitament som kan minska skillnaderna i uttag av föräldrapenning mellan barnets föräldrar, effekterna av att reservera ytterligare månader, om föräldrar på lika villkor kan kombinera för- äldraskap med förvärvsarbete eller studier, nya familjebegrepp, havan- deskapspenningens (nu graviditetspenning) regelverk m.m. Barnkon- ventionen var en viktig utgångspunkt för översynen och även barnets tillgång till båda sina föräldrar. Utredningen lämnade ett antal olika förslag till förändringar av lagstiftningen, varav vissa har införts om än inte samlat. Utredningen föreslog bland annat att föräldrapenningen ska kunna tas ut fram till och med barnets fyraårsdag. Det föreslogs även att föräldrapenningen skulle byggas ut till att omfatta totalt 15 månader på sjukpenningnivå med fem månader reserverade för var- dera vårdnadshavaren. Dessutom föreslog utredningen att det skulle införas en generell graviditetspenning under graviditetens sista månad. I syfte att göra det möjligt för föräldrar att vara lediga från arbetet med äldre barn föreslogs en ledighetsrätt i tio dagar per barn och år för barn i åldern 4–10 år. För två av dagarna skulle ersättning för förlorad arbetsinkomst ges med tillfällig föräldrapenning. Det föreslogs även en del ändringar avseende skyddet för den sjukpenninggrundande inkomsten, t.ex. att tidigare sjukpenninggrundande inkomst skulle kunna behållas fram till dess att barnet är 18 månader, mot dagens 12 månader, samtidigt som den s.k. snabbhetspremien skulle tas bort. Utredningen förordade att förslagen skulle hanteras samlat, men så blev inte fallet.
De förslag som Föräldraförsäkringsutredningen lämnade som bli- vit mer eller mindre införlivade i regelverket är till exempel en kon- centration av föräldrapenningen till barnets yngre åldrar, en möjlig- het för föräldrar att använda föräldrapenning för samma barn och tid, s.k. dubbeldagar, en höjning av grundnivån och en s.k. särskild föräldrapenning som syftar till att hjälpa ensamstående föräldrar som på grund av egen sjukdom är förhindrade att vårda barnet. Dessutom har under 2016 en ytterligare månad reserverats för vardera föräl- dern, men de 90 dagar som nu är reserverade är relativt långt ifrån de 150 dagar som Föräldraförsäkringsutredningen föreslog skulle reser- veras för vardera föräldern.
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
3.3.2Utredningar i närtid som berör föräldraförsäkringen
I ett antal andra utredningar de senaste tio åren har frågan om föräldra- försäkringens olika regelverk varit föremål för diskussion och ibland även för förslag, även om utredningarnas direktiv inte har innehållit uppdrag att genomföra en översyn av dessa. Här redogörs för några av de mest centrala utredningarna och förslagen i stigande kronologisk ordning.
Arbetsförmågeutredningen, vars uppdrag i stort var att föreslå me- toder för att mäta och bedöma funktionstillstånd och arbetsförmåga samt beskriva och analysera begreppet arbetsförmåga, lämnade i sitt betänkande Gränslandet mellan sjukdom och arbete (SOU 2009:89) författningsförslag om förändringar av graviditetspenningen, inne- fattande en generell sådan förmån. Utredningen slog fast att eftersom gränsen för vad som ska anses vara en normal graviditet och vad som är sjukdom är flytande finns gränsdragningsproblem och risk för olik- formig tillämpning av regelverken. Motivet till förslaget var att en generell graviditetspenning i slutet av graviditeten skulle innebära en ökad likformighet och tydlighet för kvinnorna, för arbetsgivarna och för administrationen. Utredningen föreslog att den generella gravidi- tetspenningen skulle omfatta gravida kvinnor som vill vila från arbetet i slutet av graviditeten. Ersättningen föreslogs kunna betalas ut i högst 30 dagar. Ersättningsperioden föreslogs starta tidigast 30 dagar före beräknad förlossning och avslutas som senast vid förlossningen. För de kvinnor vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av graviditeten och där möjligheten till omplacering har prövats av arbetsgivaren, föreslogs en möjlighet att ansöka om s.k. särskild graviditetspenning under perioden 60 dagar före beräknad förlossning till 30 dagar före beräknad förlossning. För en kvinna som förbjuds att fortsätta sitt arbete på grund av risker i arbetsmiljön skulle särskild föräldrapenning kunna betalas ut under hela avstängningstiden. För- slagen har inte genomförts.
I Särlevandeutredningens betänkande Fortsatt föräldrar – om an- svar, ekonomi och samarbete för barnets skull (SOU 2011:51) läm- nades förslag om att föräldrapenningens olika ersättningsnivåer skulle delas upp mellan vårdnadshavarna så att dessa hade rätt till hälften var av dagarna på sjukpenningnivå respektive lägstanivå. Motivet var att regelverket annars kunde medverka till och förstärka konflikter mellan föräldrarna eftersom det fanns möjlighet för en förälder att utan den
SOU 2017:101 |
Rättslig bakgrund |
andra förälderns aktiva avstående använda 240 dagar på sjukpenning- nivå och därmed lämna färre sådana mer välbetalda dagar till den andra föräldern. Förslaget blev verklighet under 2014 (SFS 2013:999).
AKKA-utredningen bedömde i delbetänkandet Förmån och fälla – nyanländas uttag av föräldrapenning (SOU 2012:9) att föräldrapen- ningen bör förändras så att möjligheten till uttag av föräldrapenning för äldre barn begränsas. Syftet skulle vara att öka arbetskraftsdelta- gandet och snabba upp etableringen på arbetsmarknaden bland kvin- nor som invandrar med barn i förskoleåldern. Utredningen lämnade inga författningsförslag men diskuterade ett antal olika begränsnings- modeller där en sänkning av den övre gränsen för uttag av föräldra- penning till fyra år var en. Senare införde regeringen även en fyraårs- gräns, men med en möjlighet att spara maximalt 20 procent av det totala antalet dagar till tid efter fyraårsdagen (SFS 2013:999).
Delegationen för jämställdhet i arbetslivet gavs 2013 i uppdrag att sammanställa och tillgängliggöra kunskap om kvinnors och mäns olika villkor och möjligheter i arbetslivet samt lämna förslag på insatser som kan främja jämställdhet i arbetslivet. Delegationen skulle uppmärk- samma och lämna förslag på hur kvinnors arbetskraftsdeltagande kan öka och lämna förslag på insatser som kan främja jämställdhet i arbets- livet. Merparten av utredningens författningsförslag rör förändringar i föräldrapenningen. Motiven bakom förändringarna är att förkorta frånvarotiden från arbetsmarknaden på grund av vård av barn för kvin- nor och i stället öka densamma för män och på så sätt motverka nega- tiva effekter för kvinnor när det gäller löneutveckling, karriär och möj- ligheten till egen försörjning på kort och lång sikt. I betänkandet Hela lönen, hela tiden (SOU 2015:50) föreslog delegationen att föräldra- penning ska betalas ut under totalt 420 dagar på sjukpenningnivå, där 150 dagar är reserverade för vardera vårdnadshavaren. Vidare föreslogs att vissa dagar av de icke-reserverade dagarna ska kunna avstås till någon annan som är försäkrad för föräldrapenning. Det föreslogs ock- så att graviditetspenningen förlängs till att omfatta även de sista tio dagarna före beräknad förlossning och dessutom kan utbetalas till och med dagen för barnets födelse om denna tidpunkt infaller senare. Möj- ligheten att bibehålla sin sjukpenninggrundande inkomst på tidigare nivå när föräldern får ett ytterligare barn innan det tidigare barnet är ett år och nio månader föreslogs slopas då regeln uppmuntrar till del- tidsarbete mellan graviditeterna och påverkar födelseintervallen, vilket kan inverka negativt på kvinnornas hälsa. Dessutom föreslogs föränd-
Rättslig bakgrund |
SOU 2017:101 |
ringar i föräldraledighetslagen (1995:584) när det gäller möjligheten att reducera arbetstiden när barnet är under åtta år. Det föreslogs att föräldrar med gemensam vårdnad om ett barn ska ha möjlighet att vardera reducera arbetstiden med 12,5 procent i stället för, som i dag, med 25 procent. Motivet till den föreslagna förändringen är att öka kvinnors sysselsättningsgrad och betona att ansvaret för barnen är delat mellan vårdnadshavarna. Förslagen har inte genomförts.
I betänkandet Män och jämställdhet (SOU 2014:6) diskuterade Utredningen om män och jämställdhet användningen av föräldraför- säkringen utförligt. Inga författningsförslag lämnades eftersom det inte ingick i utredningens uppdrag, men utredningen framförde att en individualiserad föräldrapenning i meningen att inga dagar är möjliga att överlåta till den andra föräldern bör övervägas. En tredelning av föräldrapenningen diskuterades som en alternativ lösning. I betänkan- det Mål och myndighet – en effektiv styrning av jämställdhetspoli- tiken (SOU 2015:86) diskuterade också Jämställdhetsutredningen den ojämna fördelningen av föräldrapenningen mellan män och kvinnor utförligt. Utredningen lämnade inte förslag på någon förändrad lag- stiftning.
4Utmaningar och möjligheter
– hur ser dagens arbetsliv ut?
Föräldraförsäkringens primära syfte är att möjliggöra för föräldrar att förena arbete och familj. Försäkringen är utformad för att främja deltagande på arbetsmarknaden. Den är tänkt att skydda vårdnads- havarnas och hushållets inkomster vid ett förvärvsavbrott och där- igenom möjliggöra för föräldern att avstå arbete för att vårda barn. Föräldrapenningen är utformad som en försäkring mot inkomst- bortfall och den baseras därför på föräldrarnas individuella inkomster. Detta betyder att kvinnors och mäns arbetsliv och arbetsmarknadens funktionssätt har en central betydelse för hur föräldraförsäkringen är uppbyggd och fungerar.
Även om möjligheten för föräldrar att kombinera familje- och arbetsliv har underlättats över tid finns tydliga skillnader mellan mam- mors och pappors arbetsmarknad. Kvinnor jobbar till exempel oftare deltid och har i genomsnitt längre ledigheter i samband med att de blir föräldrar. Kvinnor har också i större utsträckning än män tidsbegrän- sade anställningar. Även om kvinnor i genomsnitt har längre utbild- ning än männen tjänar de i genomsnitt mindre. Kvinnor återfinns ock- så mer sällan än män i chefspositioner. Löneskillnaden mellan kvinnor och män har varit relativt oförändrad under de senaste 30 åren.
Syftet med kapitlet är att särskilt fokusera på hur arbetsliv och för- äldraförsäkring samverkar och vilka möjligheter och utmaningar som dagens arbetsliv innebär för möjligheterna för föräldrar att kombinera arbete och familj. Kapitlet inleds med en övergripande beskrivning av arbetsmarknaden och villkoren för kvinnor och män samt vilka im- plikationer dessa villkor kan ha för föräldraförsäkringen. En viktig och omfattande del av arbetsmarknaden utgörs av företagare. Kapitlet fortsätter, i enlighet med direktivens krav på kartläggning och analys, med en fördjupning av företagarnas villkor och möjligheter att använ-
159
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
SOU 2017:101 |
da föräldraförsäkringen. Även i fråga om studenter, som både kan ut- göra en grupp som står på tröskeln till arbetsmarknaden och en grupp som gör ett tillfälligt avbrott från densamma, ska en särskild kartlägg- ning göras och detta görs i ett eget avsnitt i kapitlet. Utredningens bedömningar kring företagares och studenters villkor och möjligheter att använda föräldraförsäkringen återfinns i kapitel 7. En del av för- äldraförsäkringen som spelar stor roll för kvinnor som har ett fysiskt påfrestande arbete eller som möter arbetsmiljörisker är graviditets- penningen. Graviditetspenningen utformades för ett arbetsliv där de fysiska påfrestningarna var vanligt förekommande. I kapitlet kartläggs graviditetspenningens betydelse för dagens arbetsliv. Kapitlet avslutas med en beskrivning av hur normer i samhället, i familjelivet och i arbetslivet påverkar förutsättningarna att kombinera arbetsliv och familjeliv på lika villkor.
Flertalet av de aspekter kring kvinnor och mäns arbetsliv som be- handlas i detta kapitel har varit föremål för ett antal statliga utred- ningar samt har analyserats i ett stort antal myndighets- och forsk- ningsrapporter. (Se t.ex. SOU 1997:137; SOU 2004:43; SOU 2014:28; SOU 2014:30; SOU 2014:74; SOU 2014:81; SOU 2015:50.) Dessa ut- gör en utgångspunkt för beskrivningarna och analyserna i kapitlet och av denna anledning ska beskrivningarna i första hand ses som en bak- grund till analyserna och förslagen om en ändrad föräldraförsäkring som återfinns i kapitel 7.
4.1Dagens arbetsmarknad
Det som i ett internationellt perspektiv framförallt står ut som positivt kring den svenska arbetsmarknaden är det höga arbetskraftsdel- tagandet och den höga sysselsättningen, särskilt bland kvinnor och äldre. Sysselsättningsgraden i Sverige är för närvarande högst i den Europeiska unionen (EU) och har under de senaste tio åren visat en stabil positiv utveckling. Andelen sysselsatta kvinnor och män i Sverige är bland den högsta i EU samtidigt som skillnaden i sysselsättnings- grad mellan könen är bland de lägsta. Även för svenska kvinnor och män med barn är sysselsättningsgraden bland den högsta i EU och skillnaden i sysselsättningsgrad bland den lägsta i EU.
Samtidigt kan det konstateras att det finns grupper som fått allt svå- rare att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Det handlar fram-
SOU 2017:101 |
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
förallt om unga med inga eller begränsade studieresultat och personer som relativt nyligen invandrat till Sverige. Även långvarigt arbetslösa och äldre personer som blir arbetslösa har svårigheter att återinträda på arbetsmarknaden (Nordström Skans m.fl. 2017). I Arbetsmark- nadsekonomiska rådets rapport 2017 beskrivs detta som en tudelning av arbetsmarknaden. Å ena sidan bidrar rådande högkonjunktur till en ökad efterfrågan på arbetskraft vilket medför att det finns en god arbetsmarknad för stora delar av befolkningen. Å andra sidan finns det svårigheter för personer med låga kvalifikationer, särskilt utrikes födda, att komma in på arbetsmarknaden. (Arbetsmarknadsekonomiska rådet 2017)
Det finns även ett antal historiska faktorer som har betydelse för Sveriges höga sysselsättning. En rad reformer under 1970- och 1980- talen bidrog till en kraftig ökning av arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor. Särskilt betydelse har tillskrivits slopandet av sambeskatt- ningen inom hushållet, utbyggnaden av den offentligfinansierade barn- omsorgen, införandet av den inkomstbaserade föräldraförsäkringen och rätten att behålla arbetet efter föräldraledighet (Svensson 2008).
Sammantaget är möjligheten att kombinera arbete och familj för de flesta kvinnor och män i Sverige god och skillnaden mellan kvin- nors och mäns anknytning till arbetsmarknaden verkar inte påverkas negativt av att bilda familj. Detta är särskilt tydligt i ett internatio- nellt perspektiv. Samtidigt visar mer detaljerad statistik och forsk- ning att familjebildning och barn de facto medför en rad negativa effekter på framförallt kvinnors arbetsliv och försörjning, på såväl kort som lång sikt. Trots ett högt arbetskraftsdeltagande och en hög sysselsättningsgrad bland kvinnor finns det i Sverige fortsatt stora skillnader mellan kvinnors och mäns arbetsmarknad.
4.1.1Kvinnor och män i och utanför arbetskraften
I Sverige är det nästan lika många män och kvinnor som deltar i ar- betskraften, dvs. som arbetar eller söker arbete. Under 2016 var ar- betskraftsdeltagandet för kvinnor 84 procent och för män 89 procent i gruppen 20–64 år (se figur 4.1). Av dem som deltog i arbetskraften var det vidare en relativt större andel män än kvinnor som var sysselsatta medan andelen arbetslösa kvinnor i befolkningen var något lägre än andelen arbetslösa män. Bland de sysselsatta var det dock en större
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
SOU 2017:101 |
andel kvinnor än män som var frånvarande från arbetskraften under mätperioden, 14 respektive 11 procent. Den vanligaste orsaken till frånvaro var föräldraledighet eller sjukdom.
Det är en större andel kvinnor än män som står utanför arbets- kraften, 16 respektive 11 procent. Kvinnor och män i gruppen ej i arbetskraften omfattar personer som varken är sysselsatta eller ar- betslösa och det handlar framförallt om långvarigt sjuka eller intagna för vård ett år eller mer, studerande och pensionärer. Av dem som står utanför arbetskraften var det cirka åtta procent av männen och fem procent av kvinnorna som svarade att de hade kunnat och velat jobba under referensperioden. Gruppen övriga omfattar bland annat värnpliktiga samt cirka 40 000 kvinnor och 2 000 män som definierar sig som hemarbetande. Gruppen ej i arbetskraften innefattar vidare personer som hade velat och kunnat ta arbete under referensveckan men inte sökt något arbete, s.k. latent arbetssökande. Eftersom dessa inte sökt arbete uppfyller de inte definitionen av arbetslösa och till- hör därmed inte heller arbetskraften. Antalet latent arbetssökande uppgick 2016 till 109 000, varav 52 000 kvinnor och 57 000 män. Andelen personer utanför arbetskraften skiljer sig kraftigt åt mellan utrikes och inrikes födda samt mellan kvinnor och män. Totalt var det en fjärdedel av utrikes födda kvinnor i åldern 20–64 år som var utanför arbetskraften. Motsvarande andel för inrikes födda kvinnor och utrikes födda män var cirka 14 procent. Lägst var andelen bland inrikes födda män, cirka tio procent. (Statistiska centralbyrån [SCB], Arbetskraftsundersökningarna [AKU])
SOU 2017:101 |
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
Befolkningen kvinnor/män 2 896/2 792
|
I arbetskraften |
|
|
|
|
|
|
|
Ej i arbetskraften |
|
|
|
|
kvinnor/män |
|
|
|
|
|
|
|
kvinnor/män |
|
|
2 347/2 576 |
|
|
|
|
|
|
|
|
446/320 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sysselsatta |
|
Arbetslösa |
|
Långtidsjuka |
Heltid stud. |
Pensionärer |
Övriga |
|
kvinnor/män |
|
kvinnor/män |
|
kvinnor/män kvinnor/män |
kvinnor/män |
kvinnor/män |
2 212/2 405 |
135/172 |
165/119 |
121/103 |
33/34 |
126/64 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
I arbete |
Frånvarande |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kvinnor/män |
kvinnor/män |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 820/2 097 |
|
399/315 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Pga. sjukdom |
Pga. semester |
Pga. föräldraled. |
Pga. övriga skäl |
|
|
|
|
kvinnor/män |
kvinnor/män |
kvinnor/män |
kvinnor/män |
|
|
|
|
74/46 |
|
191/196 |
|
91/32 |
|
42/41 |
|
|
|
|
Källa: Arbetskraftsundersökningen (AKU), SCB och egna bearbetningar.
Not: AKU är en urvalsundersökning vilken fångar respondenternas aktiviteter och arbetsmarknadstillhörighet under en referensvecka.
Det finns flera orsaker bakom kvinnors högre frånvaro från arbete. Under 2016 var ohälsotalet för kvinnor dubbelt så stort som för män, för kvinnor var det 16,7 dagar och för män 8,3 dagar. Enligt Försäk- ringskassan stod kvinnor för majoriteten av de uttagna dagarna med föräldrapenning 2016; kvinnor tog ut 39,2 miljoner dagar och män 14,5 miljoner. Kvinnor tog även ut en större andel av de dagar med tillfällig föräldrapenning som togs ut 2016; kvinnor tog ut 3,9 miljoner dagar och män 2,4 miljoner. Även annan registrerad frånvaro för att vårda familj eller närstående dominerades av kvinnor. Av de dagar med närståendepenning som togs ut 2016 stod kvinnor för 70,0 procent, innebärande totalt 124 000 dagar för kvinnor och 53 000 dagar för män. (Medlingsinstitutet 2017, s. 25)
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
SOU 2017:101 |
4.1.2En könssegregerad arbetsmarknad
Kvinnor och män arbetar i stor utsträckning i olika sektorer och yrken, vilket delvis kan förklaras av den höga sysselsättningsgraden bland kvinnor. En orsak är att i Sverige, liksom i de övriga nordiska länderna, förvärvsarbetar kvinnor med uppgifter som i andra länder utförs obetalt i hemmen. Det handlar exempelvis om omsorgsarbete med barn och gamla, som har flyttats ut ur hemmen och blivit avlönat förvärvsarbete. Det är också i stor utsträckning fortsatt kvinnor som utför dessa arbetsuppgifter. Detta bidrar till att yrkessegregeringen i Sverige och de nordiska länderna är relativt hög. Endast omkring 15 pro- cent av alla anställda kvinnor respektive män befinner sig i ett yrke med jämn könsfördelning (40/60 procent). (Medlingsinstitutet 2017)
Källa: SCB, Yrkesregistret.
Not: Yrket har klassificerats enligt Standard för Svensk yrkesklassificering SSYK 2012. Totalt finns 429 yrken.
Även könssegregeringen mellan sektorer på arbetsmarknaden är tydlig. En övervägande majoritet av de offentliganställda är kvinnor, cirka 70 procent, medan situationen är den omvända i privat sektor, där cirka 40 procent är kvinnor. Landstingssektorn är kraftigt kvinno- dominerad; knappt 80 procent av dem som arbetar där är kvinnor och drygt 20 procent är män. Inom staten är fördelningen nästan jämn. Som helhet är den offentliga sektorn kvinnodominerad sett till antalet anställda, samtidigt som mer än hälften av alla kvinnor har en anställning i privat sektor (SOU 2015:50). Könsuppdelningen har minskat något under 2000-talet och det har i viss mån skett genom att kvinnor har ökat sitt inträde i traditionellt manliga yrken. Mot- svarande trend återfinns dock inte i fråga om mäns inträde i traditio- nellt kvinnodominerade yrken.
SOU 2017:101 |
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
Studier visar att sett över kvinnor och mäns arbetslivskarriär byter kvinnor och män arbetsgivare i lika stor omfattning. Kvinnor väljer dock i större utsträckning än män att byta arbetsgivare i samband med första barnets födelse och de byter oftare till arbetsplatser som under- lättar möjligheten att kombinera familje- och arbetsliv (Kennerberg 2007).
Kvinnor och män arbetar inte bara i olika sektorer och yrken utan de har ofta olika positioner även om de befinner sig i samma sektor och yrke. Män befinner sig i högre grad än kvinnor på ledande positio- ner i arbetslivet. Störst skillnad återfinns bland verkställande direktö- rer och styrelseordföranden i det privata näringslivet (SOU 2015:50). Sett till hela arbetsmarknaden har andelen kvinnor i chefspositioner ökat över tid, från omkring 25 procent i början av 2000-talet till knappt 40 procent år 2015.1
Andelen kvinnor i chefspositioner2 är högre i kommuner och landsting medan andelen kvinnliga chefer är lägre i näringslivet och intresseorganisationer. Omkring 70 procent av cheferna i kommuner och landsting var kvinnor 2015. Jämnast var könsfördelning bland cheferna inom statlig sektor där fördelningen var 40 procent kvinnor och 60 procent män (se figur 4.2).
1Yrkesklassificeringen för Sveriges kommuner och landsting ändrades 2008 vilket innebar att antalet chefer och andelen kvinnliga chefer ökade, framförallt inom landstinget. Från 2014 används SSYK 2012 i stället för SSYK 96. (SCB statistikdatabasen)
2Chefsyrken inkluderar enligt denna definiton, utöver chefer, högre ämbetsmän och politiker (t.ex. ambassadörer, kommunchefer, riksdagsledamöter och statsekreterare) samt chefstjänstemän i intresseorganisationer (t.ex. förbundsordföranden och generalsekreterare). Yrkesområde 1.
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
SOU 2017:101 |
|
100 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
90 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
80 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
70 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Procent |
60 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
50 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
40 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
30 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
20 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
10 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
0 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kommun Landsting Näringslivet och övriga Stat organsiationer
Källa: SCB, Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS).
Män
Kvinnor
Andel chefer, kvinnor
Flera studier visar att den professionella karriären påverkas av att bli förälder och att effekterna är olika för kvinnor och män. Andelen kvinnor och män som innehar chefspositioner är lika stor fram till dess att de är ungefär 30 år gamla. Andelen män i chefspositioner ökar till dess de närmar sig 50-årsåldern medan andelen kvinnor i chefsposi- tioner är oförändrad efter 30-årsåldern. Resultat antyder också att variationen bland män i olika sektorer är större än bland kvinnor. (Bygren och Gähler 2012) Sammanboende män och fäder har i genom- snitt högre sannolikhet att inneha chefspositioner än ensamstående män, men sannolikheten att inneha en chefsposition skiljer sig inte åt för kvinnor med och utan barn och/eller partner (SOU 2014:28).
4.1.3Anställningsformer och anknytningen till arbetslivet
Majoriteten av dem som är sysselsatta har en fast anställning och ande- len är högre för kvinnor och män med hemmavarande barn jämfört med befolkningen i stort. Andelen föräldrar med tidsbegränsad an- ställning är däremot lägre än i hela befolkningen och andelen är lägst bland män med hemmavarande barn. Andelen sjunker också ju äldre
SOU 2017:101 |
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
det yngsta barnet är. Andelen företagare bland kvinnor och män med hemmavarande barn är på ungefär samma nivå som i befolkningen i stort men tenderar att öka med yngsta barnets ålder för både kvinnor och män (se vidare under avsnitt 4.2).
Källa: SCB, AKU.
* Yngsta barnets ålder.
Tidsbegränsade anställningar
Såväl antalet som andelen personer med tidsbegränsade anställningar har ökat sedan slutet av 1980-talet. Med tidsbegränsade anställningar avses, enligt Statistiska centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersök- ningar, sysselsatta personer som varken är fast anställda, företagare eller medhjälpande hushållsmedlemmar. Till exempel omfattas perso- ner med vikariat, säsongsarbete, provanställning eller objekts-/projekt- anställning. Däremot omfattas inte personer som har en fast anställ- ning i botten. De tidsbegränsat anställda kan delas in efter flera olika typer av tidsbegränsad anställning omfattande till exempel vikariat, provanställning, anställd per timme med överenskommet arbetsschema för viss tid, praktik eller lärling, feriearbete, säsongsarbete, inkallas vid behov och allmän visstidsanställning (SCB 2015).
Antalet personer med tidsbegränsad anställning har ökat över tid och 2016 uppgick de till cirka 610 000 personer i åldern 20–64 år, varav 330 000 kvinnor och 280 000 män. Över tid har andelen kvinnor med tillfällig anställning genomgående varit högre än andelen män.
Den största ökningen skedde efter 1990-talskrisen då antalet per- soner med tidsbegränsad anställning ökade med cirka 175 000 perso-
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
SOU 2017:101 |
ner. Även om en del av förklaringen till ökningen av antalet tidsbe- gränsade anställningar kan härledas till befolkningsökningen i Sverige, har också andelen anställda med en tidsbegränsad anställning ökat. I genomsnitt under den observerade perioden skiljer sig andelen mel- lan kvinnor och män med cirka 4,5 procentenheter.
Utöver befolkningsökningen kan ytterligare en förklaring till ökningen av de tillfälliga anställningarna återfinnas i förändringar på arbetsmarknaden. Framförallt har andelen personer i befolkningen med fast anställning minskat kraftigt sedan slutet av 1980-talet, cirka 66 procent före 1990-talskrisen till knappt 60 procent efter krisen, en minskning med cirka tio procentenheter. Med undantag för krisåren under 1990-talet och i början av 2000-talet har andelen män med fast anställning varit högre än andelen kvinnor med sådan anställning.
Det är i huvudsak yngre kvinnor och män som återfinns i de tillfäl- liga anställningarna. Av samtliga anställda var det cirka 53 procent av kvinnorna och cirka 42 procent av männen i åldrarna 20–24 år som 2016 hade en tillfällig anställning. Bland de anställda i åldrarna 25– 34 år var det cirka 21 procent av kvinnorna och cirka 17 procent av männen som var tillfälligt anställda. Sammantaget är cirka 63 procent av kvinnorna och 66 procent av männen med tillfällig anställning yngre än 35 år. (SCB, AKU)
Den vanligaste typen av tidsbegränsad anställning, både i absoluta och relativa tal, var 2016 anställningar per timme med överenskommet schema för viss tid. Knappt en fjärdedel av kvinnorna och en femtedel av männen hade denna typ av anställning. Medan vikariat samt objekts- och projektanställningar har minskat sedan 2005 har anställningar per timme med överenskommet schema för viss tid och anställningar med anställningsstöd ökat. (SCB 2015) Dessutom har nya former av viss- tidsanställningar tillkommit, såsom allmän visstidsanställning, vilka återfinns i kategorin övrigt i tabell 4.3.
SOU 2017:101 |
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Källa: SCB, AKU.
För dem med en tidsbegränsad anställning är sannolikheten att bli fast anställd högre för män än för kvinnor, skillnaden är i genomsnitt 2,5 procentenheter. En delförklaring är sannolikt att kvinnor och män arbetar inom olika sektorer och näringsgrenar med olika typer av tids- begränsade anställningar.
Andelen tidsbegränsade anställningar är något högre i privat jäm- fört med offentlig sektor, cirka 60 respektive cirka 40 procent.3 (LO och Svenskt näringsliv 2016) Andelen personer med vikariat är högre i offentlig sektor än i privat sektor, 35,2 respektive 13,5 procent. Däremot är det vanligare med allmän visstidsanställning och visstids- anställning per timme i privat sektor än i offentlig sektor. Ungefär hälften av dem med tidsbegränsad anställning i privat sektor har ett arbetstidsschema, cirka 30 procent blev kontaktade av arbetsgivaren vid behov och cirka 18 procent hade fasta arbetstider. Det är vanligare med arbetstidsschema bland kvinnor än bland män, cirka 60 jämfört med cirka 40 procent.
Majoriteten av dem med tidsbegränsad anställning är anställda hos en arbetsgivare, bland männen är det cirka 87 procent och bland kvinnorna cirka 82 procent. Det är således vanligare bland kvinnor att vara anställd hos två eller flera arbetsgivare.
3 Definitionen av tidsbegränsade anställningar exkluderar heltidsstuderande.
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
SOU 2017:101 |
Inhyrd arbetskraft och egenanställning
Det finns flera sätt på vilka arbetsgivare vid behov anlitar tillfällig arbetskraft för kortare eller längre perioder. En möjlighet är att hyra in arbetstagare genom ett bemanningsföretag. Anställda i ett beman- ningsföretag hyrs vanligtvis ut till kundföretag för ett tidsbegränsat arbete under kontroll och ledning av kundföretaget. Anställningsvill- koren för anställda i bemanningsföretag regleras i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare.
Antalet anställda inom bemanningsbranschen ökade kraftigt under 2000-talet från omkring 25 000 årsanställda 2002 till drygt 76 000 års- anställda 2016. Totalt var det cirka 154 000 personer som någon gång under 2016 var anställda inom bemanningsbranschen. År 2012 var an- delen män 59 procent och andelen kvinnor 41 procent. (SOU 2017:24) Denna fördelning var tidigare den omvända och förändringen kan för- klaras av att bemanningsbranschens verksamhetsområden har bred- dats mot branscher där fler män är verksamma. Cirka 33 procent av de bemanningsanställda var 2012 yngre än 25 år, 20 procent 25–29 år och tolv procent 30–34 år, vilket är en betydligt yngre åldersprofil än den för arbetsmarknaden som helhet. Det är också i de yngre åldersgrup- perna som sysselsättningen i branschen ökar (Oscarsson 2015).
Arbetstidens förläggning
En majoritet av anställda kvinnor och män arbetar enbart dagtid, 65 procent av männen och 61 procent av kvinnorna arbetade enbart dagtid 2016. Dessa andelar har inte förändrats nämnvärt de senaste åren. Arbetstidens förläggning för anställda varierar dock mellan kvin- nor och män i tjänstemanna- och arbetaryrken. Omkring 55 procent av männen och 36 procent av kvinnorna inom arbetaryrken arbetade enbart dagtid. Motsvarande andel för män och kvinnor inom tjänste- mannayrken var 74 respektive 73 procent. Således var skiftarbete och arbete under kvällar och nätter mer vanligt bland kvinnor och män i arbetaryrken. (SCB, AKU)
Arbetstidens förläggning skiljer sig åt också mellan olika närings- grenar. Inom vård och omsorg, transport, hotell och restaurang, till- verkning och handel förekommer i hög utsträckning andra tider än enbart dagtid, t.ex. skiftarbeten eller arbete enligt schema där arbete sker på kvällar och nätter. De näringsgrenar som återkommer i dessa av-
SOU 2017:101 |
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
seenden är framförallt transport, hotell och restaurang samt vård och omsorg. (SCB, Undersökningar av levnadsförhållanden [ULF/SILC])
4.1.4Deltidsarbete
En majoritet av de sysselsatta i åldrarna 16–64 år arbetar heltid. År 2016 var det cirka 80 procent av samtliga sysselsatta som arbe- tade heltid, enligt SCB definierat som vanligen arbetad tid om minst 35 timmar per vecka.4 Det var cirka 89 procent av männen och 71 pro- cent av kvinnorna som arbetade heltid. Således arbetade cirka 30 pro- cent av kvinnorna och cirka tio procent av männen vanligen mindre än 35 timmar per vecka.
Andelen som arbetar deltid skiljer sig åt mellan bland annat olika åldrar, sektorer, yrken och socioekonomiska grupper. Andelen har minskat något för kvinnor sedan början av 1990-talet medan den under samma period har ökat något för män. Deltidsarbete5 är vanli- gare i arbetaryrken, drygt 50 procent av kvinnorna och knappt 20 pro- cent av männen i arbetaryrken arbetade deltid 2016. Motsvarande andel bland kvinnor och män i tjänstemannayrken var cirka 30 respek- tive tio procent.6 (Larsson 2017.) Av samtliga deltidsarbetande hade 2016 knappt en tredjedel en heltidsanställning men hade frivilligt minskat sin arbetstid, med rätt att återgå till heltid. I denna grupp ingår de som hade reducerad arbetstid för vård av barn enligt föräldra- ledighetslagen (1995:584). Frivilligt minskad arbetstid var relativt van- ligare bland anställda i tjänstemannayrken och bland kvinnor. Exem- pelvis kan anges att av de arbetarkvinnor som arbetade deltid (53 pro- cent), så var det enbart 16 procent som hade en heltidsanställning, motsvarande för män var 13 procent. För tjänstemän var det 47 pro- cent av kvinnorna och 34 procent av männen som hade en heltids- anställning. (Bergold m.fl. 2017; SCB, AKU)
I genomsnitt var den vanligen arbetade tiden (överenskommen tid) per vecka 2016 cirka 35,7 timmar för kvinnor och 39,3 timmar för
4Vanligen arbetad tid definieras som den arbetstid som personen skulle arbeta enligt överens- kommelse. För företagare och medhjälpande hushållsmedlemmar samt anställda utan överens- kommen arbetstid avses den genomsnittliga arbetstiden. För personer som kallas in vid behov och personer som arbetade tillfälligt under referensveckan avses den faktiskt arbetade tiden.
5Här definierat som självrapporterad deltid enligt AKU och avser kvartal 1 år 2016.
6 År 2016 var antalet kvinnliga arbetare cirka 730 000 och antalet kvinnliga tjänstemän cirka 1 330 000. Motsvarande antal för männen var cirka 930 000 arbetare och cirka 1 100 000 tjänste- män.
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
SOU 2017:101 |
män. Den faktiska arbetstiden7 per vecka var kortare än den överens- komna arbetstiden, i genomsnitt var den 27,9 timmar per vecka för anställda kvinnor och 32,9 timmar för anställda män. Bland företagare rapporterade både kvinnliga och manliga företagare en genomsnittligt längre veckoarbetstid än anställda kvinnor och män.8 (SCB, AKU) För anställda var den faktiska arbetsiden per vecka 32,9 timmar för män och 27,9 timmar för kvinnor. Motsvarande siffror för företagare var cirka 40,3 timmar för män och 33,1 timmar för kvinnor.
Det kan sägas att män och kvinnor sammantaget arbetar ungefär lika många timmar i veckan, men män förvärvsarbetar i större ut- sträckning än kvinnor. Kvinnor i sin tur lägger fler timmar på obetalt hemarbete. Det betyder att män får betalt för en större del av det totala arbete de utför, medan kvinnor ägnar mer tid åt oavlönat arbete. Som nämnt är dock variationen i betald arbetstid stor mellan olika grupper av kvinnor och män och beroende på om det finns hemma- varande barn i hushållet.
I samband med ett barns födelse, men också de följande åren, är det fortfarande så att det framförallt är kvinnan som avstår förvärvs- arbete för att ta hand om barn och familj. Flera studier har visat på att det just är kring tidpunkten för första barnets födelse som de skill- nader som nu behandlas uppstår (Hotz m.fl. 2017; Evertsson 2013; SOU 2014:28).
Även om männen minskar sin arbetstid något när barnen är små är det ovanligt att de jobbar deltid (Boye och Evertsson 2014; SOU 2014:28). Även om mäns uttag av föräldraledighet har ökat över tid utgör det fortfarande bara cirka en fjärdedel av det totala uttaget (se vidare kapitel 6). Det är också så att män oftare tar ut föräldra- ledighet i samband med sommarlov samt kring jul och nyår. Som en konsekvens av detta är kvinnors frånvaro från arbetsmarknaden på grund av barn mer påtaglig och kostsam för arbetsgivare (Johansson 2010).
Den vanligaste rapporterade orsaken till deltidsarbete för både kvinnor och män är att de saknar lämpligt heltidsarbete (se tabell 4.4). Detta är fallet för en dryg fjärdedel av kvinnorna och en knapp tredje-
7Enligt AKU avser faktiskt arbetad tid de timmar en person arbetat under referensveckan. Siffrorna avser sysselsatta personer 16–64 år.
8Avser personer 16–64 år. Till gruppen företagare räknas dels egna företagare som har någon form av enskild firma, dels personer som är fria yrkesutövare. Som medhjälpande hushålls- medlem räknas personer som oavlönat arbetar i någon hushållsmedlems företag.
SOU 2017:101 |
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
del av männen som arbetar deltid. Antalsmässigt är det dock mer än dubbelt så många kvinnor som män som arbetar deltid på grund av av- saknaden av lämpligt heltidsarbete. För kvinnor är den näst vanligaste orsaken till deltidsarbete vård av barn medan det för män är studier.
Källa: SCB, AKU.
Det är en avsevärt högre andel av kvinnor som har hemmavarande barn som jobbar deltid jämfört med kvinnor utan barn. Bland män med barn är däremot andelen som jobbar deltid lägre än för män utan barn. Det finns också en tydlig relation mellan det genomsnitt- liga antalet hemmavarande barn och andelen kvinnor som arbetar deltid. Bland kvinnor med ett barn var det knappt 33 procent som 2016 arbetade deltid medan det för kvinnor med tre eller flera barn i genomsnitt var drygt 40 procent.
Utmaningar och möjligheter – hur ser dagens arbetsliv ut? |
SOU 2017:101 |
50 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
45 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
40 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
35 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
30 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
25 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kvinnor |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
20 |
|
|
|
|
|
|
