Svar på fråga 2017/18:972 av Åsa Coenraads (M)
Äganderätt och skog
Åsa Coenraads har frågat miljöministern om hon anser att skogsägare ska få en skälig ersättning från staten när staten tar ett beslut om avverkningsförbud. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Äganderätten är grundlagsskyddad och inte ifrågasatt av regeringen. Hälften av landets skogar ägs och brukas idag av enskilda privata skogsägare och de enskilda skogsägarna är således mycket viktiga för förvaltningen av Sveriges skogar. Frihet under ansvar innebär att den enskildes äganderätt till sin skog ska värnas samtidigt som skogsägaren har en betydelsefull del i det gemensamma ansvaret att förvalta skogsresursens alla värden. Detta ska ske på ett långsiktigt hållbart sätt i enlighet med ekosystemansatsen och de krav som följer av den miniminivå som lagstiftningen utgör. Skogspolitikens två jämställda mål om produktion och miljö samt det delade ansvaret mellan samhället och skogsägarna, kräver en tydlighet och långsiktighet beträffande äganderätten.
Nuvarande regering har inte genomfört några ändringar i lagar eller förordningar som försvagar äganderätten eller försämrar ersättningsmöjligheterna inom skogsbruket. Varken regeringsformen, miljöbalken, artskyddförordningen (2007:845) eller skogsvårdslagen (1979:426) har ändrats i detta avseende. Gällande lagstiftning anger krav som markägare och andra verksamhetsutövare ska följa i sin verksamhet, exempelvis skogsbruk.
Som huvudregel har en enskild en grundlagsskyddad rätt till ersättning om det allmänna inskränker den enskildes användning av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. Från denna huvudregel finns i 2 kap. 15 § tredje stycket regeringsformen ett undantag som innebär att det inte finns någon grundlagsskyddad rätt till ersättning vid rådighetsinskränkningar som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl. Rätt till ersättning i sådana fall regleras i lag. Miljöbalken innehåller bestämmelser om rätt till ersättning för rådighetsinskränkningar som orsakas av beslut som rör nationalpark, naturreservat, bildande av biotopskyddsområde och Natura 2000-skydd. Även skogsvårdslagen innehåller bestämmelser om rätt till ersättning. Frågan om rätt till ersättning för skada till följd av förbud mot eller restriktioner för avverkning i fjällnära skog är just nu föremål för prövning i domstol.
Jag är angelägen om att vi har tydliga regler kring ersättning som beaktar äganderätten och är ändamålsenliga för såväl miljö som produktion. Utgångpunkten är att när staten skyddar värdefulla naturområden kan enskilda ersättas inom ramen för gällande lagstiftning.
Skogsbruket är en av Sveriges basnäringar som tillsammans med annan näringsverksamhet bidrar till landets samlade välstånd. Skogspolitiken bygger på två jämställda mål; miljömålet och produktionsmålet. Det finns behov av att utveckla bägge dessa delar. Likaväl som skydd och miljöhänsyn ska öka, är en ökad produktion av skoglig råvara viktigt i omställningen till ett biobaserat samhälle och för att fasa ut fossil energi.
Stockholm den 20 mars 2018
Sven-Erik Bucht