av Christian Holm Barenfeld (M)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Situationen i Vitryssland eller Belarus som de helst vill kallas och som också är vedertaget fortsätter att vara allvarlig. Trots att påtryckningarna från omvärlden från tid till annan varit påtagliga har inga märkbara framgångar gällande demokrati och mänskliga rättigheter kunnat konstateras i landet.
Den 18 februari hölls lokalval vilka som väntat, likt tidigare presidentval och parlamentsval som hållits i landet sedan diktatorn Aleksandr Lukasjenko tillträdde presidentposten 1994, inte lever upp till internationella krav för fria och demokratiska val.
I samband med valet arresterades och misshandlades Belsatjournalisten Andrei Kozel, och den icke-statliga nyhetssajten Charter97.org blockerades i landet.
När utrikesministern den 14 februari, fyra dagar före lokalvalen i Vitryssland, presenterade årets utrikespolitiska deklaration nämndes inte landet, för första gången på många år, med ett enda ord.
Uppgifter om biståndssamarbete och stöd till frihetsförsvarare omfattas av naturliga skäl av sekretess till följd av säkerhetsskäl för de inblandade för att inte utsätta dem för repressalier från regimen. Däremot förfaller det anmärkningsvärt att uppgifter om biståndsbeloppen och deras fördelning mellan olika sektorer inte kan lämnas ut till svenska civilsamhällesorganisationer samtidigt som vi kan läsa rapporter i statliga vitryska medier om liknande uppgifter som de fått från Sverige genom Utrikesdepartementets representation, den svenska ambassaden i landet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Riktas Sveriges stöd till utvecklingssamarbetet med Vitryssland numera mer mot mellanstatligt samarbete än till stöd för demokratiarbete och frihetsförsvarare och har det totala beloppet gällande demokratibiståndet till landet minskat?