av Erik Ottoson (M)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
En öppen spis, eldstad eller kakelugn är något som de flesta ser som en mysig del i vardagen, främst under vinterhalvåret. Att tända en brasa i en kamin bidrar till trivsel och kompletterar andra värmekällor när det är kallt. En extra trygghet finns i att veta att även om det blir avbrott i den vanliga värmeförsörjningen så kan en braskamin vara räddningen.
Samtidigt är småskalig vedeldning en av de främsta utsläppskällorna av partiklar, bens(a)pyren och partiklar i närmiljön. Det bidrar till ohälsa och kan tidvis försvåra för astmatiker och andra med luftrörsproblem att vistas utomhus.
Detta är dock möjligt att komma till rätta med. Med rätt eldningsteknik och modern eldningsutrustning kan utsläppen minska dramatiskt. De senaste två decennierna har den tekniska utvecklingen tagit stora steg mot minskad miljöpåverkan. I och med kaminers livslängd så tar det dock lång tid innan vidtagna åtgärder får effekt.
Sverige kommer senast 2022 att genomföra EU:s ecodesigndirektiv för rumsvärmare, vilket innebär en väsentlig skärpning av utsläppskraven. Redan 2017 har Boverket justerat kraven i den riktningen, vilket innebär att nyinstallerade kaminer kommer att möta väsentligt högre krav än tidigare.
Samtidigt finns en omfattande andrahandsmarknad för kaminer, såväl inhemska som importerade. I våra grannländer finns ett förbud mot att installera äldre utrustning som inte uppfyller moderna krav också då man byter kamin. I kombination med till exempel den skrotningspremie som finns i Norge så innebär det att en stor mängd äldre kaminer inte längre kan säljas på en andrahandsmarknad inom landet, varför export till Sverige är ett attraktivt alternativ.
I Sverige innebär nämligen reglerna i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen att ett byte av en kamin inte är anmälningspliktigt och att det därmed inte går att ställa krav på bättre miljöprestanda än i den kamin som byts ut. Den som har en kamin med äldre teknik kan med andra ord fortsätta att installera begagnad utrustning vid utbyten, med den följden att utsläppen förblir fortsatt höga vid eldning.
Orsaken till detta är tolkningen av 6 kap. 5 § 4 plan- och byggförordningen, där det anges att det krävs en anmälan vid en väsentlig ändring av en hiss, eldstad, rökkanal eller anordning för ventilation i byggnader. Väsentlig i detta fall anses alltså inte innebära ett byte till en likvärdig eldningsutrustning, oavsett hur kraven på miljöprestanda vid nyinstallation ser ut.
Denna brist innebär att det även framöver, och även då ecodesigndirektivet är genomfört fullt ut, kommer att finnas utrymme för en omfattande andrahandsmarknad med mindre effektiv eldningsutrustning på den svenska marknaden, med följd att utsläppen till luft från kamineldning riskerar att bli fortsatt höga.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att uppnå en mer ändamålsenlig reglering av eldning i bostad i syfte att säkerställa luftkvaliteten samtidigt som möjligheten att använda eldstad i bostad säkerställs?