av Katarina Brännström (M)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Larmrapporterna duggar allt tätare om krisen inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Sverige. Föräldrar och unga slår larm, liksom skolan, om konsekvenserna av att köerna är så långa.
Vi ser att väldigt många fler barn och unga mår psykiskt dåligt i Sverige. Under de senaste åren har de sökande till BUP ökat med det dubbla. Under 2017 kom rapporter om unga som fått vänta i upp till två år på neuropsykiatriska utredningar. Väntetiderna ligger i genomsnitt på sex till nio månader. På många håll i Sverige är köerna för att komma till BUP årslånga. Detta är en fullständigt ohållbar och oacceptabel situation. Det är allvarligt och skapar stora problem för barnen, för deras familjer och även för skolan. Samtidigt är det självklart ett stort mänskligt lidande.
Det finns flera skäl till krisen. Antalet barn och unga som mår dåligt har exploderat de senaste åren, många av de nyanlända till Sverige har traumatiska upplevelser som behöver behandlas. Det finns inte heller tillräckligt med utbildad personal. På vissa håll är effektiviteten låg med få besök per dag. Många som jobbar inom BUP säger upp sig på grund av den dåliga arbetsmiljön och stressen. Krisen är både djup och lång, och under tiden växer köerna allt längre.
Detta är landstingens ansvar primärt men har blivit ett problem för hela samhället.
Jag vill därför fråga socialminister Annika Strandhäll:
Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att minska köerna till BUP?