av Margareta Cederfelt (M)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Ökad resistens mot antibiotika leder till att det blir svårare att behandla och bota infektioner orsakade av bakterier. Folkhälsomyndigheten förutspår att antalet anmälningspliktiga fall av antibiotikaresistenta bakterier kommer att öka. Konsekvenserna av ökningen blir stor för samhället i stort och i synnerhet för utsatta riskgrupper.
År 2016 rapporterades cirka 15 500 fall av anmälningspliktig antibiotikaresistens i Sverige. Enligt Folkhälsomyndighetens prognoser förutspås antalet anmälningar vara fördubblade år 2030 för att år 2050 uppgå till 70 000, det vill säga fyra gånger fler anmälda fall än vad som gäller i dag.
Utöver att antibiotikaresistens kan leda till livshotande tillstånd ökar kostnaderna för vård och behandling. Den årliga merkostnaden för infektioner förorsakade av antibiotikaresistenta bakterier uppskattas till 400 miljoner kronor och år 2050 till 600 miljoner kronor. Sammanlagt kommer antibiotikaresistensen att kosta samhället ca 16 miljarder kronor från år 2018 till år 2050. Folkhälsomyndighetens framräknade belopp inkluderar direkta sjukvårdskostnader och indirekta kostnader för samhället i form av produktionsbortfall. Folkhälsoinstitutet fastslår vidare att Sverige har en god vaccinationstäckning, klok användning av antibiotika och fungerande hygienrutiner i vården, vilket underlättar för Sverige att bromsa utvecklingen.
Ytterligare en anledning till att motarbeta spridningen av antibiotikaresistens är säkerhetspolitiken. Genom spridning av antibiotikaresistenta bakterier kan en främmande makt snabbt slå ut en nation utan andra åtgärder än spridning av dessa bakterier.
Dock är det viktigt att komma ihåg att allt inte är bra när det gäller att förebygga resistensutvecklingen mot antibiotika. Förskrivningen av antibiotika bör minska ytterligare, hygienen inom sjukhus såväl som utanför sjukhusen behöver bli bättre, antibiotikaanvändningen inom djurhållningen behöver minska och, sist men inte minst, i en global värld stannar inte antibiotikaresistenta bakterier vid landsgränserna. Att minska antibiotikaresistensen är en global angelägenhet. Samma hygienrutiner och minskning av antibiotikaförskrivning som görs i Sverige behöver ske också i övriga världen.
Dessutom måste det bedrivas mer forskning för att utveckla nya former av antibiotika eller rent av andra läkemedelsslag som kan användas vid bakteriellt förorsakade infektioner.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Vilka åtgärder vidtar ministern för att skyndsamt stoppa utbredningen av antibiotikaresistenta bakterier i Sverige och för att bidra till att antibiotikaresistensen också minskar i resten av världen?