av Sofia Arkelsten (M)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
I en debattartikel den 2 januari 2018 uppmärksammar utrikesminister Margot Wallström att Sverige är halvvägs genom det tvååriga medlemskapet i FN:s säkerhetsråd och beskriver ett antal frågor där svenska positionen gjort avtryck i säkerhetsrådets arbete.
Artikeln hävdar bland annat följande: ”Genom vårt arbete i säkerhetsrådet har vi värnat Sveriges säkerhet.”
Detta har enligt artikeln åstadkommits på följande sätt: ”En fungerande internationell ordning med FN-stadgan som nav är centralt för vår frihet och vårt självbestämmande. Som medlem i säkerhetsrådet har vi en unik möjlighet att försvara folkrätten och verka för att överträdelser får konsekvenser. På så sätt värnar vi också vårt närområde och fundamentet för EU.”
Detta saknar trots allt viss konkretion. Flertalet av frågorna som säkerhetsrådet arbetar med rör andra delar än Sverige och närområdet, trots ett brett säkerhetsbegrepp och trots att ökad globalisering gör att världen är närmare och interdependensen ökar. Möjligen kan det också diskuteras exakt hur det svenska medlemskapet i säkerhetsrådet värnat fundamentet för EU och framför allt hur detta har yttrat sig realpolitiskt.
Regeringen har höga förväntningar på den svenska platsen i säkerhetsrådet. Bland utmaningarna 2018 nämns: Koreahalvön, Mellanösternregionen, klimatförändringarnas alltmer märkbara effekter. Artikeln förklarar att Sverige tar sig an dessa utmaningar med beslutsamhet och med siktet inställt på resultat.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Vilka konkreta resultat har Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd haft för Sveriges säkerhet, vårt närområde och fundamentet för EU?