Fråga 2017/18:74 Familjeåterförening för svenska medborgare

av Johanna Jönsson (C)

till Statsrådet Heléne Fritzon (S)

 

Utlänningslagen är skriven så att bara utländska medborgare kan vara anknytningspersoner i Sverige vid anhöriginvandring. Det skapar orimliga effekter, framför allt för statslösa barn.

I februari år slog Migrationsöverdomstolen fast att utlänningslagens formuler­ing i 5 kap. 3 § första stycket 4 innebär att barn som fått svenskt medborgar­skap inte kan få återförenas med sin familj. Den aktuella paragrafen säger att uppehålls­tillstånd på grund av anknytning ska ges till ”en utlänning som är för­älder till ett ogift utländskt barn som är flykting eller annan skydds­behöv­ande, om barnet vid ankomsten till Sverige var skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller om barnet lämnats ensamt efter ankomsten”.

Migrationsöverdomstolen skriver i sin dom (MIG 2017:4): ”I och med att YJ är svensk medborgare, och därmed inte ett utländskt barn, följer det redan av orda­lydelsen i 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen att han inte kan vara en sådan anknyt­nings­person som avses där.”

Detta innebär att barn som beviljats svenskt medborgarskap hamnar i ett sämre läge än barn som inte är svenska medborgare. Det gör i sin tur att många barn hamnar i en orimlig situation, där de måste avstå från medborgarskap om de vill kunna återförenas med sin familj.

Jurister som uttalat sig om detta i medierna har sagt att lagtexten står i strid med folkrätten och EU-rätten, men Migrationsöverdomstolens vice ordförande konsta­terar att det inte finns utrymme för någon annan tolkning så länge lagen är formulerad på det här sättet.

Min fråga till statsrådet Heléne Fritzon är:

 

Bereds en ändring i nuläget, och när kan vi i så fall förvänta oss ett förslag på riksdagens bord?