av Robert Hannah (L)
till Statsrådet Heléne Fritzon (S)
Barnäktenskap är både ett globalt och ett nationellt problem. Dagens undantag i lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap (IÄL) har lett till att Sverige erkänt ett stort antal barnäktenskap. I en rapport från Migrationsverket framkommer att svenska myndigheter har erkänt sådana i åtminstone 132 fall. Mörkertalet befaras vara mycket stort. En stor majoritet av de drabbade barnen är flickor – flickor vars frihet att forma sin framtid kraftigt beskärs. Därför får vi inte kompromissa med deras rättigheter som bland annat uttrycks i barnkonventionen. Misslyckas vi är konsekvenserna för den enskilde enorma.
Skyddet för bortgifta barn har successivt stärkts. Bland annat genom förra årets delbetänkande Utvidgat hinder mot erkännande av utländska barnäktenskap (SOU 2017:96). Liberalerna, som ständigt har varit pådrivande i frågan, välkomnar denna utveckling. Utredningen föreslår tyvärr att undantagsbestämmelsen om synnerliga skäl bör finnas kvar. Anledningen är att det annars kan betraktas som en icke acceptabel inskränkning av rätten till privat- och familjeliv i Europakonventionen. Liberalernas förslag om ett generellt förbud har dock redan genomförts i Nederländerna och fungerat väl sedan 2015.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Helene Fritzon:
Anser statsrådet att det fortsättningsvis bör finnas undantag i lagstiftningen mot barnäktenskap, eller kommer regeringen att gå vidare med ett mer heltäckande skydd för bortgifta barn?