Fråga 2017/18:633 Svensk tandläkarlegitimation med polsk utbildning

av Barbro Westerholm (L)

till Socialminister Annika Strandhäll (S)

 

I Polen finns internationell läkar- och tandläkarutbildning som många svenskar söker sig till. Detta har bidragit till att minska bristen på läkare och tandläkare i Sverige.

Läkarstudenterna från Polen kan avsluta sin utbildning i Sverige genom att göra sin allmäntjänstgöring (AT) här och sedan få sin behörighet i yrket. Detta går däremot inte för tandläkarna, eftersom AT-tjänstgöringen för tandläkare avskaffades i Sverige på 1990-talet på begäran av landstingen. Landstingen har sedan velat återinföra AT för tandläkare men fått avslag. I stället erbjuder en del landsting, men även privattandläkare, tjänstgöring som trainee ett år. 

För att de som studerat i Polen ska få svensk legitimation kräver Sverige att de fått behörighet för yrket i Polen, vilket inbegriper AT-tjänstgöring i Polen. Detta har tidigare inte utgjort något problem, men nu har Polen infört ett krav på språkprov i polska innan man får genomgå AT där. Detta har inneburit svårigheter för studenterna med tanke på den tid språkutbildningen tar och de kostnader den för med sig. Studenterna avser ju inte heller att stanna i Polen utan att komma tillbaka till Sverige där det råder tandläkarbrist.

Enligt Socialstyrelsen, och i dagarna genom beslut av Förvaltningsrätten i Stockholm, måste tandläkare som har studerat i Polen ha gått AT i Polen för att bli godkända som legitimerade tandläkare i Sverige. Det bygger på ett EU-yrkeskvalifikationsdirektiv. I Finland och Danmark har man löst problemet med AT-tjänstgöringen genom att låta de polskutbildade tandläkarna under ett speciellt förordnande praktisera under tillsyn ett år för att sedan ansöka om dansk eller finsk legitimation. I Norge har man gått längre och kommit fram till att den praktik som studenterna genomgått under utbildningen är tillräcklig för att kunna godkännas av EU.

Min fråga till socialminister Annika Strandhäll är:

 

Skulle den lösning beträffande AT-tjänstgöringen man tagit fram i Danmark och Finland också kunna tillämpas i Sverige för att vi utan dröjsmål ska kunna ta vara på den resurs de i Polen utbildade tandläkarna utgör?