av Yasmine Posio Nilsson (V)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Den muslimska folkgruppen rohingya i Myanmar kallas ofta för världens mest förföljda folk. De utgör ca 1 miljon människor och ses, trots att de bott i landet i århundraden, inte som fullvärdiga medborgare. När militärjuntan tog makten 1962 nekades rohingyerna medborgarskap. I stället blev de identifierade som statslösa bengaler. När en ny medborgarskapslag antogs 1982 uteslöts de och förblev därmed statslösa. Till följd av lagen har rohingyerna förvisats från sina egendomar, fått sin mark konfiskerad och nekats rösträtt samt andra grundläggande rättigheter.
Genom historien har militären i Myanmar genomfört olika upprensningsaktioner. Den senaste i oktober 2016, då 70 000 rohingyer tvingades på flykt, men även 1978 och 1991, då 200 000 respektive 250 000 människor fördrevs. Även i grannländerna riskerar de förföljelse och kränkningar. Omvärlden har ett stort ansvar för övergreppen mot rohingyerna.
Den 25 augusti 2017 attackerade rohingyarebeller Myanmars armé och dödade tolv soldater. Det blev startskottet för en brutal våldsvåg. Sedan dess har omkring 500 000 rohingyer flytt över gränsen till Bangladesh. Enligt Human Rights Watch, som rapporterar om anlagda bränder, mord och plundring utfört av militär, har minst 214 byar nästintill totalförstörts. Åtskilliga vittnesmål om fruktansvärda övergrepp har kommit den senaste tiden.
Vänsterpartiet välkomnar att Sverige har agerat både inom FN och genom att öka biståndet till de rohingyer som tvingats på flykt. Det gemensamma initiativet med Storbritannien i säkerhetsrådet resulterade i det första gemensamma uttalandet om Myanmar från säkerhetsrådet på sju år. Att statsrådet i mitten av september krävde att FN:s undersökningskommitté ska få tillgång till delstaten Rakhine var både viktigt och välkommet. I ljuset av de fruktansvärda övergreppen mot rohingyer, som av FN:s människorättschef Zeid Ra’ad al-Hussein beskrivits som ”ett skolboksexempel på etnisk rensning”, måste Sverige och omvärlden agera mer kraftfullt.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Avser ministern att ta ytterligare initiativ för att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN verkar för ett omedelbart stopp på övergreppen av rohingyer i Myanmar och för att deras rättigheter respekteras fullt ut?