av Birgitta Ohlsson (L)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Enligt Sveriges policyramverk för utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd (skrivelse 2016/17:60) framgår det att regeringen anser att hbtq-personer är en särskilt utsatt grupp som behöver extra stöd. Det är ett väldigt viktigt ställningstagande när flertalet länder diskriminerar hbtq-personers rättigheter. Som framgår av policyramverket är hbtq-personer en grupp som ofta utsätts särskilt i konfliktrelationer och följaktligen behöver uppmärksammas särskilt ur ett svenskt biståndsperspektiv.
Jag träffade nyligen företrädare för Intersex Human Rights Fund, Global Action for Trans Equality med flera, som nyligen gjort en undersökning hos sina medlemsorganisationer världen över. Den påvisar att det finns stora finansieringsskillnader inom hbtqi-rörelsen. Intersex- och transorganisationer får in princip inget direkt bilateralt bistånd från regeringar. Även när större hbtq-organisationer får bistånd lämnas en mycket liten del till trans- och intersexrörelsen. Ifall Sverige menar allvar med det antagna policyramverket behöver biståndet fördelas på ett mer rättvist sätt mellan hbtqi-organisationerna. Även när en större paraplyorganisation får medel från Sverige bör det framgå att transpersoner inte får glömmas bort. Sverige har alltid varit ett föredöme inom dessa frågor och behöver följaktligen även driva denna fråga inom EU för att genomföra ett normskifte kring hur länder ser på transpersoner.
Mot bakgrund av det som anförts vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin följande:
Hur avser statsrådet att agera för att trans- och intersexorganisationer ska få direkt bilateralt stöd och indirekt stöd via paraplyorganisationer?