av Camilla Waltersson Grönvall (M)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Socialminister Annika Strandhäll uttalade nyligen i Dagens industri att Statens institutionsstyrelse, Sis, utgör ett sista skyddsnät för några av samhällets mest utsatta barn och unga som far illa. Det är när inga andra åtgärder har haft tillräcklig verkan som socialtjänsten begär att få placera en ung människa i ett Sis-hem. Det är centralt att denna verksamhet ges förutsättningar att ge rätt stöd och hjälp i rätt tid till dessa utsatta barn och unga.
Statens institutionsstyrelse är en förvaltningsmyndighet för de hem som föreskrivs i dels lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, dels lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård och dels lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. De berörda verksamheterna inom Sis är ungdomsvård, sluten ungdomsvård respektive missbruksvård.
Det är oroande att uppgifter nu gör gällande att det fortsatt är mer än var tredje medarbetare på Sis-hem som är vikarie. Därtill kommer att kompetenskraven har sänkts. Detta skulle gälla under ett år. Frågan är hur utvecklingen ser ut framöver. Vad är planen för den långsiktiga kompetensförsörjningen av personal i Sis-hem?
Som svar på en fråga ställd i riksdagen i oktober förra året lovade statsrådet att myndigheten skulle föra statistik över samtliga rekryteringar med eller utan stöd av undantagsregeln. Statistiken skulle sedan tillsammans med en arbetsmarknads- och rekryteringsanalys användas för en ny bedömning av myndighetens rekryteringssituation. För den personal som anställs och som inte når upp till myndighetens ordinarie kompetenskrav skulle en individuell kompetensutvecklingsplan upprättas för att de på sikt ska nå upp till kraven.
Med tanke på att antalet självmordsförsök på Sis-hem tredubblats på bara tre år är situationen djupt allvarlig och utvecklingen på väg åt fel håll. Samhället ska inte svika dessa barn och unga som far illa.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:
Vilken analys gör statsrådet av att situationen med kompetensförsörjningen till Sis-hem är så svår, och vilka konkreta nya åtgärder avser statsrådet att vidta för att skyndsamt kunna vända utvecklingen?