av Dennis Dioukarev (SD)
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
När man pratar om integration kan det betyda olika saker beroende på vem man frågar. De allra flesta partier är överens om att man är del av det svenska samhället när man jobbar minst en timme i veckan. Till det räknas också om man är en del i diverse subventionerade arbetsmarknadsåtgärder. Sverigedemokraterna delar inte denna uppfattning; vi tycker att det är en väldigt generös definition.
Om man emellertid mäter graden av integration i sysselsättningsgrad ser det ändå inte bra ut. Genom sysselsättningsgapet synliggörs skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda. Lägger man till ytterligare en variabel – kön – ser verkligheten än mer problematisk ut.
Sysselsättningsgraden för hela befolkningen ligger på 68,1 procent, medan motsvarande siffra bland invandrarkvinnor ligger på 55,6 procent, enligt Statistiska centralbyrån. Denna grupp är också unik på så vis att det är den enda gruppen där arbetslösheten faktiskt ökar, trots en fördelaktig åldersprofil och trots en högkonjunktur. Med andra ord pekar ingenting på att sysselsättningsgapet minskar eller kommer att minska i framtiden. Det föranleder frågeställningen om vad som händer när nästa lågkonjunktur slår till. Vi kan också konstatera att integrationsanslagen i budgeten inte har gett önskad effekt.
Jag vill därför fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Avser minstern och regeringen att komma med nya förslag på åtgärder för att bryta utvecklingen specifikt bland gruppen invandrakvinnor?