av Sofia Damm (KD)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Under hösten har ett antal rapporter från bland annat FN och IOM publicerats om situationen i Libyen. Av dessa framkommer att flyktingar, som för tillfället befinner sig i Libyen för att ta sig vidare norrut mot Europa, lever under förhållanden som närmast kan beskrivas som misär.
Av rapporterna, bland annat en rapport från säkerhetsrådet (S/2017/466), framkommer att de som faktiskt lyckats fly från det libyska fastlandet inte bara står inför ett Medelhav som riskerar att ta deras liv, utan också en kustbevakning som använder högst tvivelaktiga metoder. Av rapporten framgår att kustbevakningen vid flera tillfällen beskjutit migranters båtar. Det är förståeligt att EU velat stödja kustbevakningen för att stoppa skrupellösa människosmugglare och undermåliga båtar, men det är inte acceptabelt om EU stöder en kustbevakning som inte respekterar mänskliga rättigheter.
Bland dem som inte haft tillräckliga medel för att betala människosmugglarna har en slavmarknad utvecklats. Åtskilliga exempel har den senaste tiden uppdagats där människor på slavauktioner under de mest kränkande former sålts till högstbjudande för att arbeta som exempelvis grävare eller jordbruksarbetare. Ofta för att ”betala av skulden” till människosmugglarna som inte anser sig ha fått betalt.
Denna fruktansvärda behandling av människor i stor utsatthet måste adresseras av både Sverige och EU.
Jag vill därför fråga utrikesminister Margot Wallström:
Hur försäkrar sig ministern om att stödet till Libyen går till insatser där mänskliga rättigheter värnas, och hur säkerställs skydd av utsatta människor så att de inte säljs som slavar?