Fråga 2017/18:301 Hinder för återvändandearbetet

av Aron Modig (KD)

till Statsrådet Heléne Fritzon (S)

 

Att vi har ett ordnat återvändande och att det är en tydlig skillnad mellan ett ja och ett nej i asylprocessen är viktigt för att legitimiteten i – och förtroendet för – asylrätten och vår reglerade migrationspolitik ska upprätthållas. Det är också centralt för att Sverige som land ska kunna vara generöst över tid i att ge skydd till människor som är i behov av det.

I återvändandearbetet kan det ytterst vara nödvändigt att använda sig av tvång för att verkställa avvisningar eller utvisningar. Att avvisa personer med tvång är dock både svårt och kostsamt, varför det är en stor fördel om en större andel av de personer som fått avslag på sina asylansökningar kan förmås att återvända självmant.

Sedan i somras har vissa unga nyanlända som studerar på gymnasienivå fått möjlighet att stanna längre i Sverige än vad de annars hade fått samt möjlighet att efter genomförda gymnasiestudier söka arbete. Lagen har från flera håll – bland annat från Migrationsverket – fått kritik för att vara komplicerad och svårtolkad. I sitt remissvar från januari uttryckte myndigheten att lagen skulle komma att innebära ”att det skapas incitament för den enskilde att inte medverka till återvändandet” eftersom ”en viktig del för ett självmant återvändande är att minimera tiden i Sverige”.

I sin senaste prognos från oktober tar Migrationsverket åter upp just detta. Myndigheten skriver:

”En annan ny omständighet som påverkar återvändandearbetet är att personer som efter ett lagakraftvunnet avslagsbeslut åberopar den tillfälliga lagen om uppehållstillstånd vid gymnasiestudier som avser sökande mellan 17 till 24 år. Flera personer som är äldre än så åberopar gymnasiestudier som skäl för uppehållstillstånd. Enligt Polisen utgör en sådan ansökan ett hinder för verkställighet även om Migrationsverket avvisat ansökan. Detta påverkar Polisens möjligheter att verkställa avslagsbeslut vilket också bedöms leda till minskade incitament till självmant återvändande.”

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Heléne Fritzon:

 

Hur har statsrådet och regeringen för avsikt att hantera det faktum att den tillfälliga lagen om uppehållstillstånd för studerande på gymnasienivå, enligt Migrationsverkets och polisens bedömning, tycks försvåra återvändandearbetet?