av Carl-Oskar Bohlin (M)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Sverige har ett stort antal utanförskapsområden. Ett av dem finns i Borlänge i form av stadsdelen Tjärna ängar. Signifikativt för utanförskapsområdena är bland annat ett mycket lågt arbetsmarknadsdeltagande och låga skolresultat i de skolor som har sitt upptagningsområde i utanförskapsområdena. Det är av yttersta vikt att samhället på alla fronter anstränger sig för att bekämpa de faktorer som ger utanförskapet dess grogrund.
I Dalarnas Tidningar den 10 november framkommer larmrapporter om ett faktum som många redan har haft en föraning om, nämligen trångboddheten och det stora mörkertalet i antalet invånare som faktiskt lever i området. Enligt officiell statistik bor ca 3 000 personer i området Tjärna ängar. Områdespolisen i Tjärna ängar gör dock den sammanvägda bedömningen att den verkliga befolkningen i området uppgår till ca 10 000 personer. Polisen vittnar om extrem trångboddhet.
På Tjärna ängar, precis som i många andra utanförskapsområden, är ett allmännyttigt bostadsbolag hyresvärd åt nästan samtliga boende i området. Det kommunala bostadsbolaget i Borlänge vidgår problematiken med att fler personer än vad lägenheterna är dimensionerade för uppehåller sig permanent i bolagets fastigheter. Samtidigt framgår att hyresvärdarna i situationer som den nuvarande har mycket små möjligheter att kontrollera hur många som faktiskt bor i respektive lägenhet. Hyresvärdens ordningsregler blir i praktiken verkningslösa utan möjlighet att följa upp deras efterlevnad. Lokala bestämmelser om att endast ett visst antal personer får bo i en lägenhet blir verkningslösa om det saknas praktiska möjligheter att kontrollera reglernas efterlevnad.
Mot bakgrund av ovanstående blir min fråga till statsrådet Peter Eriksson:
Gör statsrådet bedömningen att hyresvärdar i dag har de legala verktyg som krävs för att kunna stävja situationer likt den nu beskrivna, och hur anser statsrådet att ovanstående problem bör lösas?