av Cecilia Widegren (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Regeringen har i budgetpropositionen för 2018 föreslagit sänkt mervärdesskatt på förevisning av naturområden, även benämnt som moms på naturturism eller moms på naturguider, från 25 procent till 6 procent moms.
Sveriges möjlighet att tillämpa olika skattesatser på mervärdesskatteområdet regleras av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet). I direktivet möjliggörs för medlemsstaterna att tillämpa en eller två reducerade skattesatser på lägst 5 procent. De reducerade skattesatserna får tillämpas på tillhandahållande av de varor och tjänster som finns angivna i bilaga III till direktivet. I bilagans punkt 7 följer att en reducerad skattesats får tillämpas på tillträde till föreställningar, teatrar, cirkusar, marknader, nöjesparker, konserter, museer, djurparker, biografer, utställningar och liknande kulturella evenemang och anläggningar.
Sverige tillämpar som bekant en normalskattesats om 25 procent och två reducerade skattesatser på 12 respektive 6 procent. Bland annat tillämpas skattesatsen 6 procent på tillträde till konserter, cirkus-, teater-, opera-, eller balettföreställningar eller andra jämförbara föreställningar, samt tillträde till och förevisning av djurparker enligt 7 kap. mervärdesskattelagen.
Möjligheten att tillämpa en reducerad skattesats är begränsad till de i bilaga III angivna varorna och tjänsterna. Av EU-domstolens praxis framgår att begrepp som ingår i beskrivningen av de varor och tjänster för vilka en reducerad skattesats kan tillämpas ska tolkas restriktivt, i bemärkelsen strikt, eftersom denna möjlighet är en avvikelse från principen om att normalskattesatsen ska tillämpas. Av detta följer att begreppen ska tolkas i enlighet med den normala lydelsen av aktuella ord.
Remissinstansernas samlade bedömning är att förslaget strider mot EU-rätten, att en närmare analys av förenligheten krävs eller att det starkt kan ifrågasättas om den föreslagna lagändringen är förenlig med EU-rätten. Exempelvis Kammarrätten i Stockholm och Skatteverket anser att förslaget strider mot EU-rätten, och Lagrådet anser att förenligheten starkt kan ifrågasättas.
Regeringen gör trots detta bedömningen att förslaget är förenligt med EU-rätten genom att förevisning av naturområden, såsom nationalparker, naturreservat och nationalstadsparker är jämförbara med tillträde till en konsert eller ett djurparksbesök.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
På vilket sätt kommer regeringen, i motsats till remissinstanser och Lagrådet, fram till att förevisning av naturområden såsom skog och mark är jämförbart med inhägnade djurparker och därmed att förslaget är förenligt med EU-rätten?