av Susanne Eberstein (S)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Olika former av bedrägerier är ett av vår tids gissel. Privatpersoner såväl som företag drabbas av stulna personuppgifter, bluffakturor och andra former av bedrägerier. För att Polismyndigheten effektivt ska kunna utreda dessa brott är en viktig faktor att man kan få ut uppgifter från bland annat posten.
Bestämmelser om Polismyndighetens möjligheter att få ut uppgifter om skickad post finns i 2 kap. postlagen. Huvudregeln är att det råder tystnadsplikt om postförsändelser. Tystnadsplikten får dock brytas vid misstanke om brott, förutsatt att det brott man misstänker har begåtts ger minst två års fängelse.
Enligt uppgift från Polismyndigheten finns det flera problem i samband med att man begär ut uppgifter från posten: Dels handlar det om att man inte anser sig kunna få tillräcklig information, till exempel hur en person har identifierat sig vid utlämning. Dels får Polismyndigheten sedan en tid tillbaka inte svar på sina förfrågningar med hänvisning till att sekretess råder på grund av straffsatsen för bedrägeri. Slutligen menar Polismyndigheten att definitionen av ”brev” i postlagen gör att man inte får ut information om vissa försändelser.
Jag vill ställa följande fråga till statsrådet Peter Eriksson:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Polismyndigheten ska kunna utföra sitt uppdrag att utreda bedrägerier som sker med hjälp av postförsändelser?