av Saila Quicklund (M)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
När Linköpings FC i slutet av oktober säkrade SM-guldet i damallsvenskan var det med en viss eftersmak. Ett SM-guld i damallsvenskan ger i nuläget inga vinstpengar, medan de svenska mästarna i herrallsvenskan, Malmö FF, garanteras en vinstsumma på 17,5 miljoner kronor. Det ska tilläggas att herrallsvenskan omsätter drygt 2,3 miljarder kronor årligen, medan damallsvenskan omsätter drygt 250 miljoner kronor. Men skillnaden i vinstpengar är stor, och att det över huvud taget inte betalas ut en enda krona till segrarna i damallsvenskan är märkligt.
I Danmark strandade förhandlingarna mellan damlandslaget och det danska fotbollsförbundet, DUB. Damlandslaget har, förutom förbättrade ekonomiska villkor, krävt bättre villkor avseende bland annat resor, boende och träningsfaciliteter. Det danska herrlandslaget har erbjudit sig att hjälpa till men kräver att damerna får samma rättigheter som herrarna har. Situationen har lett till att det danska damlandslaget riskerar uteslutning ur VM-kvalet.
I Norge har man gått före. Där råder numera jämställda villkor mellan dam- och herrlandslaget i fotboll. Detta då herrlandslaget avstått en del av sin pott, vilket gör att damlandslaget från och med 2018 kommer att ha lika bra betalt som herrarna under landslagssamlingar.
Den svenska idrottsrörelsen har under många år haft jämställdhetsmål, men man har misslyckats med att nå dem. På det senaste riksidrottsmötet fastställde man nya mål fram till 2025 samt förändringar av RF:s stadgar. Att även arbeta med de ekonomiska ersättningarna bör vara något som kan prioriteras än högre.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Hur avser socialministern att arbeta tillsammans med idrottsrörelsen för att stärka jämställdheten inom idrotten?