av Fredrik Christensson (C)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
En ny undersökning från Sveriges läkarförbund Student visar att varannan kvinnlig student på läkarutbildningen uppger att de blivit negativt särbehandlade på grund av sitt kön. Det är en kraftig ökning jämfört med tidigare undersökningar.
Det har exempelvis visat sig att män i större utsträckning fått utföra praktiska moment, vilket leder till en sämre utbildning för kvinnorna. Att kvinnor upplever att de blir negativt särbehandlade på utbildningar är aldrig acceptabelt. För att kunna öka attraktiviteten, bredda rekryteringen och stärka utbildningen för alla studenter är det viktigt att motverka all form av diskriminering.
Ojämställdheten för den här gruppen fortsätter sedan vidare i arbetslivet, föga förvånande. Enligt KLF, Kvinnliga läkares förening, tjänar kvinnliga läkare mindre än sina manliga kollegor inom samtliga positioner (genomsnittliga skillnaden var 5 374 kr under 2015). Kvinnliga läkare är mer sjuka, och kåren är till viss del segregerad inom olika specialiteter.
Läkarförbundet ser en ökning av antalet långa sjukskrivningar, framför allt i gruppen unga kvinnliga läkare. Läkarförbundets slutsats är att en kombination av stort ansvar i arbetslivet och små möjligheter att påverka sin arbetssituation skapar den här situationen.
AFA försäkring har också sett en drastisk ökning av kvinnliga läkare som är sjukskrivna, mer än tre månader, för utmattningssyndrom och andra stressreaktioner under de senaste åren.
2010 var 2,7 sjukskrivna per 1 000 sysselsatta kvinnliga läkare. 2014 var 5,4 sjukskrivna per 1 000 sysselsatta kvinnliga läkare, och 2015 var samma siffra 8,6 sjukskrivna per 1 000 sysselsatta kvinnliga läkare.
Min fråga till statsrådet Åsa Regnér är därför:
Vad avser ministern och regeringen att vidta för åtgärder för att vända utvecklingen när det gäller jämställdheten i läkarkåren?