av Cecilie Tenfjord-Toftby (M)
till Statsrådet Lena Hallengren (S)
Assistansreformen LSS infördes av regeringen Bildt 1994 och är en viktig frihetsreform med syfte att hjälpa människor med funktionshinder och svåra sjukdomar till ett bättre, värdigare och tryggare liv. Vi vill säkerställa assistansreformens långsiktiga hållbarhet, vilket kräver en helhetssyn som ser hela människan, inte enbart ett system. Den lagstiftning som ska tas fram framöver måste vara rättssäker, överblickbar och långsiktig.
2016 gav den rödgröna regeringen i uppdrag till Försäkringskassan att se över LSS med syfte att stoppa ökningen av assistanstimmar. I och med detta har också Försäkringskassan gjort andra tolkningar av hur lagstiftningen kring LSS ska tolkas, vilket har inneburit stort lidande för många familjer med indragen assistans och större fokus på egenvård.
I dag bedöms bland annat andningshjälp som egenvård man kan sköta i hemmet, trots att läkare är överens om att de individer som måste andas via trakeostomi är i behov av assistans dygnet runt. Andning ses emellertid inte längre som en livsuppehållande åtgärd. Detta är helt oacceptabelt.
Den rödgröna regeringen har under denna mandatperiod försvårat livet för många människor. Man har inte heller ansträngt sig för att korrigera de missgrepp som man själv har bidragit till att skapa. Hanteringen av LSS är därmed ett haveri från regeringens sida när man stoppar hjälp till de människor som behöver den mest. Den som behöver assistans ska alltid kunna få det, och att andas torde rimligen vara en livsuppehållande åtgärd.
Jag vill fråga statsrådet Lena Hallengren:
Varför har statsrådet och den samlade regeringen inte åtgärdat problemen inom LSS innan man lät det gå så här långt?