av Birgitta Ohlsson (L)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
I världspolitikens hetluft koncentreras insatser ofta till att släcka pågående bränder och akut förhindra dem som är på väg att flamma upp. Men det finns också släckta bränder som när elden väl har falnat glöms bort, men likväl behöver hållas under uppsikt och ges stöd så att elden aldrig mer ska ta fart igen.
Häromåret avleddes en kris i Gambia, men mycket lite har sedan dess diskuterats om hur landet ska stärkas. Den tidigare presidenten tillika diktatorn Yahya Jammeh tog över makten i Gambia från president Dawda Jawara efter en militärkupp 1994. År 2016 förlorade Jammeh valet och Adama Barrow skulle bli ny president i Gambia. Jammeh vägrade se sig själv som besegrad, men med hjälp av Senegal och andra västafrikanska länder svors Adama Barrow in som Gambias tredje president den 26 december 2016. Jammeh lämnade makten den 21 januari 2017 och lever nu i exil.
Mycket har hänt i Gambia sedan Jammehs avgång. Enligt uppgift ska landet vara på väg att avskaffa dödsstraffet, ha stärkt yttrandefriheten, förbättrat förhållandena i fängelser och släppt ungefär ett dussintal politiska fångar som blev tillfångatagna under Jammehs presidentstyre fria. Landet är inte heller längre en islamistisk stat.
Gambia bygger nu relationer till andra länder, vilket inte tidigare gjorts i samma utsträckning på grund av den slutna politiken under Jammeh.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström följande:
Hur avser ministern stötta den unga demokratin i Gambia såväl genom EU som nationellt?