av Christian Holm Barenfeld (M)
till Statsrådet Heléne Fritzon (S)
De senaste åren har vi löpande kunnat läsa om hur personer från länder utanför EU som har arbetstillstånd och arbete i Sverige får sitt arbetstillstånd indraget och tvingas lämna sitt arbete och Sverige, och därmed får hela sin livssituation sönderslagen samtidigt som Sverige förlorar viktig kompetens.
Utvecklingen är allvarlig för Sveriges och svenska företags konkurrenskraft. Under sommaren kom till exempel beskedet att Scania stoppar rekryteringen av personer från länder utanför EU på grund av Migrationsverkets tolkningar av regelverket för arbetstillstånd.
I Karlstad kunde vi i NWT den 9 augusti läsa om Robert som mister sitt arbetstillstånd och ska utvisas efter mer än fyra år i Sverige där han jobbat, haft lön och betalat skatt. Enligt tidningen beviljades han först arbetstillstånd och fick detta förnyat efter två år, men när han efter fyra år ansökte om permanent uppehållstillstånd fick han avslag från såväl fack som Migrationsverket som godkänt de tidigare avtalen. Motiveringen ska ha varit att han i genomsnitt tjänat 154 kronor mindre än vad han enligt kollektivavtal skulle ha tjänat per månad före skatt. Detta korrigerades av arbetsgivaren då denne blev uppmärksammad på detta, och i dag ska han ha en lön som uppgår till betydligt mer än lönerna enligt gällande kollektivavtal. Ytterligare skäl till avslaget ska vara att han har jobbat för mycket, haft för lite semester och gjort fler arbetsinsatser än dem som specificerats i anställningsavtalet. För alla som någon gång arbetat i ett mindre företag är detta ett helt naturligt förfarande.
Dessvärre är Robert inte ensam. Det finns många exempel på hårt arbetande, skattebetalande personer som arbetskraftsinvandrat till Sverige för att senare avvisas. Detta är oroväckande för såväl Sverige som den enskilde, och sänder konstiga signaler till både berörda personer, övriga svenskar och omvärlden.
Flit borde löna sig. Att vi utvisar dem som arbetar och gör rätt för sig samtidigt som vi ger amnesti åt många tusentals asylsökande som inte arbetar och som i flera instanser bedömts sakna asylskäl är inte rätt.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Heléne Fritzon:
Anser statsrådet att det är rimligt att enskilda straffas med indraget arbetstillstånd och utvisning endast på grund av små misstag från arbetsgivarens sida, och vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att komma till rätta med dessa problem?