av Christina Örnebjär (L)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Det tunga missbruket är lika utbrett i Sverige som i övriga Europa och bland ungdomar ligger vi ungefär i mitten. Narkotikadödligheten i Sverige är näst högst i hela EU och har mer än fördubblats de senaste tio åren. Enligt EMCCDA – EU:s inrättning för narkotikaforskning och narkotikakunskap – så har Sveriges narkotikarelaterade dödlighet gått upp de senaste åren från 73 per miljon invånare till 93 per miljon invånare. Snittet i EU är 17 dödsfall, vilket gör att Sverige ligger mer än fem gånger högre. Man kan, och ska, absolut kritisera och diskutera vilket underlag som ligger till grund för statistiken. I Sverige finns bland annat oavsiktlig förgiftning och suicidförgiftning med i statistiken. Samtidigt går det inte att blunda för vare sig den stora skillnaden mellan Sverige och övriga länder eller den stora ökningen i Sverige.
Tidigare beslutades det i FN att medlemsländerna behöver ha en mer human syn på missbruk och fokusera mer på skademinimering, behandling och vård istället för nolltolerans och skuldbeläggning i form av straff. Det finns åtskilliga rapporter som visar att när vändpunkten väl kommer för en människa med ett missbruk är det livsviktigt att samhället lyssnar, stöttar och hjälper på en gång.
För många personer med missbruk är stödjande insatser som sprututbyte, tak över huvudet, mat i magen och rena kläder det första steget mot ett liv utan missbruk. Genom ökat stöd för att åtgärda den bakomliggande orsaken till missbruket kan man hjälpa människor på ett bättre sätt än att först ställa orimliga krav på drogfrihet från dag ett för att ens få tillgång till hjälp.
Det övergripande målet för Liberalernas narkotikapolitik är en nollvision mot drogrelaterade dödsfall och drogrelaterat lidande.
Nyligen gick Narkotikapolisföreningen ut och påtalade behovet av en ny narkotikapolitik, inriktad på mer vård i stället för straff.
Jag vill därför fråga socialminister Annika Strandhäll:
Vilka åtgärder och/eller initiativ är statsrådet beredd att ta mot bakgrund av Narkotikapolisföreningens önskemål om en ny inriktning på narkotikapolitiken?