av Betty Malmberg (M)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Jag har blivit uppmärksammad på frågan om det går att stärka mindre kommuners inflytande i utpekandet av så kallade LIS-områden samt om processen kan gå fortare än i dag. En möjlig väg skulle till exempel vara att mindre kommuner kan utse LIS-områden i detaljplan antagen av kommunfullmäktige, i stället för att det måste fastställas i en översiktsplan. Syftet skulle vara att vinna tid, med tanke på att översiktsplaner normalt revideras högst en gång per mandatperiod och gälla i de fall då den föreslagna verksamheten bedöms ha ringa inverkan på strandskyddet.
Nyligen presenterade regeringen sin proposition En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder – för ett Sverige som håller ihop. I denna har regeringen formulerat att det övergripande målet för en sammanhållen landsbygdspolitik ska vara "en livskraftig landsbygd med likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd som leder till en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet".
Det låter bra men det är också ett mål som förpliktar. För mindre kommuner blir till exempel revideringen av översiktsplaner extra resurskrävande. Den uppenbara risken är då att intressenter som vill starta verksamheter väljer att etablera sig i kommuner där handläggningen kan ske snabbare.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att stärka mindre kommuners inflytande över utpekandet av så kallade LIS-områden, och vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förenkla och snabba på själva processen?