av Robert Hannah (L)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Den som lever med diagnostiserad hivinfektion har i dag en skyldighet att lämna information om smittan till andra som hen till exempel har sexuellt umgänge med. Nyligen frikände Högsta domstolen (HD:s mål nr B 2441-17) emellertid en man som inte hade följt denna informationsplikt från ett åtal om framkallande av fara för annan. Mot bakgrund av aktuellt kunskapsunderlag menade domstolen att det inte förelegat en konkret fara för överföring av hiv. Målet väcker frågor kring om reglerna om en individuellt utformad informationsplikt för personer som lever med hiv inte är överspelade och förlegade.
Smittorisken vid välinställd hivbehandling är minimal, och nästan 95 procent av alla hivpositiva i Sverige har sådan smittfri hiv. Om detta råder det i forskningen en bred internationell enighet. Informationsplikten leder däremot till ökad stigmatisering och sämre livskvalitet för hivpositiva personer. Åtgärden kan till och med vara kontraproduktiv och leda till ökad spridning av hiv. Den som, kanske på grund av rädsla för den långtgående informationsplikten, inte testar sig regelbundet utgör en långt mycket större smittorisk än de som är medvetna om diagnosen och behandlas för den. Forskning visar att en majoritet av dem som i dag får hiv blir smittade av någon som inte vet att hen bär på viruset.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Anser ministern och regeringen att informationsplikten för personer som lever med smittfri hiv uppfyller sitt ändamål, och om så inte är fallet, är ministern och regeringen beredda att agera för att ändra reglerna?