av Markus Wiechel (SD)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Det svenska biståndet till Rwanda, ett av världens fattigaste länder, uppgår i dag till 230 miljoner kronor årligen. Det är ett mycket generöst bidrag till ett land som definitivt behöver internationellt stöd. Samtidigt är det inte svårt att förfäras över landets prioriteringar. Nu har det exempelvis framkommit att Rwandas ledare Paul Kagame beslutat att lägga motsvarande 350 miljoner kronor på att sponsra det brittiska fotbollslaget Arsenal. Enligt Rwanda är det tänkt att vara en satsning på turism, då det kommer att stå ”Visit Rwanda” på Arsenals matchtröjor.
Sida, som i detta fall ansvarar för biståndsutbetalningarna, verkar inte se något skäl till att ompröva biståndet till Rwanda. Sidas generaldirektör tycks inte heller vara särskilt intresserad av att kommentera det hela ytterligare utan är i stället nöjd med nuvarande strategi.
Det är naturligtvis behjärtansvärt och bra att svenskt bistånd går till att främja utvecklingen i världens fattigaste länder. Den bästa lösningen på såväl misär som olika former av konflikter är i många fall demokratiutveckling och hjälp till välstånd, delvis genom stöd till infrastrukturprojekt, vattenförsörjning och näringsliv.
I detta fall visar det sig dock att biståndet kanske bör vara tydligt villkorat, för att säkerställa att mottagarländerna inte slösar pengar på sådant som inte kommer invånarna till del.
Med anledning av ovanstående önskas statsrådet Isabella Lövin svara på följande fråga:
Är statsrådet nöjd med nuvarande strategi rörande Rwanda, eller finns det skäl att villkora fortsatta utbetalningar med en ansvarsfull hantering av landets gemensamma tillgångar?