av Jenny Petersson (M)
till Statsrådet Lena Hallengren (S)
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för många personer med svåra funktionsnedsättningar. Ytterst handlar LSS och assistansersättningen om att tillförsäkra personer med omfattande och varaktiga stödbehov insatser som de behöver för sitt dagliga liv.
Under det senaste året har en enorm oro spridits när det gäller LSS och assistansersättningen. Det finns berättelser om personer som får sin assistans neddragen eller som helt blir av med sin assistansersättning. Det förekommer att kommuner och Försäkringskassan fattar olika beslut.
Verkligheten är att sedan hösten 2015 och vintern 2016 har antalet personer som beviljats assistansersättning från staten minskat med över 1 400 personer. Detta innebär att regeringen sparar ca 4–5 miljarder kronor på dem som mer än många andra i Sverige har behov av ett samhälle som stöttar dem. Det regleringsbrev från regeringen som Försäkringskassan fick under 2016, där Försäkringskassan fick i uppdrag att minska antalet timmar för assistansen, tillsammans med ett antal prejudicerande domar har gett effekt – den önskade effekt som var regleringsbrevets intention.
Det är regeringen som bär ansvaret för sin förda politik. Bristen på reformer och propositioner på området är stor. Den senaste tidens domar har resulterat i att Försäkringskassan har tvingats backa något från sin tillämpning. Detta har gjort att personer med funktionsnedsättningar och deras anhöriga delvis har kunnat pusta ut.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Lena Hallengren:
Hur avser regeringen och statsrådet att säkerställa att Försäkringskassan tillämpar lagen på ett korrekt sätt för att bespara människor osäkerhet och långa överklagandeprocesser?