av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Regeringen har nu, med stöd av sju av åtta partier, formellt valt att stå bakom Rådsslutsatser (FAC) om Syrien (http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-7956-2018-INIT/en/pdf) där man med förhållandevis svaga uttalanden, som att man ser med ”djup oro” på situationen i Afrin, beklagat Turkiets grova brott mot folkrätten. Samtidigt uttrycker man stöd till det som kallas för syriska interimsregeringen.
Den syriska interimsregeringen har sitt säte i den kurdiska byn Azaz som för närvarande är ockuperad av turkstödda rebeller. Denna gruppering har således också bildat vad som kom att kallas syriska nationella armén, vilket närmast går att betrakta som en hårdför islamistisk rebellallians som bedriver krig mot kurder i allmänhet och den väststödda alliansen Syriens Demokratiska Styrkor (SDF) i synnerhet.
Då den syriska interimsregeringen genom den så kallade syriska nationella armén ansvarar för det fruktansvärda angreppet mot Afrin ter det sig en aning märkligt att Sverige nu uttryckt stöd för såväl förövare som offer i Afrinkonflikten. För undertecknad vore det självklart att man från svensk sida motsätter sig dem som varit en del av detta angrepp och i stället visar ett klart och tydligt stöd till SDF.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Hur kan regeringen visa direkt eller indirekt stöd till grupper som ansvarat för offensiven mot Afrinprovinsen, och är det inte läge att tydligare visa sitt stöd till folket i Afrin mer än att man ser på situationen med ”djup oro”?