av Eva Lohman (M)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Kommunernas skyldigheter inom äldreomsorgen regleras i socialtjänstlagen (2001:453). Dock finns det inte någon bestämmelse som uttryckligen föreskriver en rätt för enskilda avseende äldreomsorg, beslut om sådan omsorg fattas i stället med stöd av de allmänna bestämmelserna om bistånd i socialtjänstlagen. Kommunerna ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor, vilket regleras i socialtjänstlagens femte kapitel, sjätte paragrafen.
I övrigt regleras nationella minoriteters rättigheter i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Kommuner ska inom förvaltningsområden erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller del av den service och omsorg som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska, meänkieli och samiska. För kommuner utanför förvaltningsområden gäller detsamma, om kommunen har tillgång till personal som är kunnig i språket. Det vore rimligt med ett förtydligande av lagen samt att regleringen av omsorg på minoritetsspråken förtydligas.
Ett sätt kan vara att koppla ihop lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk med hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Hur ställer sig ministern till att koppla ihop lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk med hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen för att få frågorna implementerade i hälso- och sjukvården?