av Magnus Oscarsson (KD)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Många jordbruksföretagare ligger ute med summor motsvarande halva deras årsomsättning. Vissa av dem saknar hundratusentals kronor som de var berättigade till för 2016.
Om en småbarnsförälder är föräldraledig får han eller hon föräldrapenning från Försäkringskassan. Om Försäkringskassan meddelade alla som var föräldralediga år 2016 att en del av föräldrapenningen skulle betalas ut år 2017, en del år 2018 och en del kanske ännu senare skulle det naturligtvis inte vara rimligt eller politiskt möjligt. Lantbrukarna verkar däremot kunna hanteras hur som helst. Det är inte någon ansvarig jordbrukspolitik.
Liksom de tre senaste åren skyller länsstyrelserna, som är de som ansvarar för utbetalningarna, på datasystemet. Men även enskilda privatpersoner och enskilda företag drabbas av oförutsedda händelser, till exempel dataproblem. Trots detta ställs det krav på oss att vi ska ta ansvar för vår prestation gentemot det allmänna. Det borde vara självklart att detsamma gäller omvänt. Det är inte acceptabelt att staten inte betalar ut det den är skyldig Sveriges lantbrukare för deras insatser, i enlighet med de EU-regler som gäller.
Om pengarna inte betalas ut snarast måste regeringen vidta andra åtgärder för att säkerställa att lantbrukarnas likviditet och kreditvärdighet inte drabbas av den nu orimligt långa fördröjningen av utbetalningarna.
Vissa länsstyrelser är bättre än andra på att säkerställa att stödet utbetalas. Detta är inte kompatibelt med rättssäkerheten och principen om att alla ska behandlas lika.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht följande:
Kommer statsrådet att säkerställa att de EU-ersättningar som skulle ha betalats ut år 2016 och 2017 betalas ut under våren 2018, och hur kommer ministern, om så inte sker, säkerställa att lantbrukarnas likviditet och kreditvärdighet inte drabbas i de län där fördröjningarna fortfarande är mycket stora?