av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Den samlade kurdiska befolkningen utgör sannolikt mellan 25 och 30 miljoner människor. Detta gör den till den största etniska grupp i världen som formellt saknar ett eget land. När första världskriget var över lovades kurder ett eget land av England, Frankrike och USA, men detta uteblev trots det första delningsavtalet (undertecknades i Sèvres 1920).
Det kurdiska folket har trots motsättningar lyckats hålla ihop och dessutom fortsatt att utvecklas. De har dessutom, i kontrast mot stora delar av övriga Mellanöstern, haft en någorlunda god relation till västvärlden och har på sina håll startat ett flertal fredliga och demokratiska politiska partier.
2015 blev irakiska Kurdistan, även kallat KRG-regionen, formellt erkänt av Iraks konstitution som en självständig autonom region. De kurddominerade områdena i KRG-regionen skiljer ut sig från andra kurdiska områden i Mellanöstern. De har i mångt och mycket sedan 1992 haft ett eget parlament med flera fria val, och de har haft kurdiskspråkiga skolor, egna militära styrkor och andra nationella rättigheter som kurder i grannländerna saknat. Utöver dessa framsteg ses denna del av Irak som betydligt säkrare, just för att kurderna har kontroll över sitt territorium, och Sverige har goda diplomatiska förbindelser med dess regering.
Den 25 september vill KRG-regionen folkomrösta om självständighet efter många års förtryck.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Avser ministern att verka för att KRG-regionen ska få sin berättigade självständighet, och kommer regeringen att erkänna en sådan om kurderna röstar ja vid en kommande folkomröstning?