av Edward Riedl (M)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Ett ökat hot från Ryssland och ett mer ansträngt säkerhetsläge i Östersjöområdet. Detta är en verklighet som har kommit att bli alltmer påtaglig på senare tid, och blocköverskridande försvarsöverenskommelser och moderata stämmobeslut om att återinföra den allmänna värnplikten är goda steg i rätt riktning inom svensk försvarspolitik. För att stärka det svenska försvaret och vårt rikes säkerhet krävs kontinuerligt arbete.
Försvarsmakten överlämnade i våras en skrivelse till Luftfartsverket om fjärrstyrning av flygledarverksamheten där Försvarsmakten säger nej till fjärrstyrning av Visby flygplats. I skrivelsen meddelade man att man anser att fjärrstyrd flygtrafikledning på Visby flygplats inte tar hänsyn till Försvarsmaktens behov och hänvisar till väsentlig påverkan på Försvarsmaktens verksamhet. För de fyra övriga flygplatserna som är aktuella för fjärrstyrning ville Försvarsmakten få en redovisning för hur tjänsterna vid dessa platser kan utövas under alla beredskapsskeden.
Efter Försvarsmaktens yttrande har Luftfartsverket beslutat att exkludera Visby flygplats från fjärrstyrd trafikledning. Det i mångt och mycket nyktra agerandet väcker dock frågor om fjärrstyrningens duglighet ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Ifall fjärrstyrningen har en så pass väsentlig negativ inverkan på Försvarsmaktens verksamhet följer frågan om det är rimligt att i en tid av ett alltmer ansträngt säkerhetspolitiskt läge i geografisk närhet koncentrera för försvaret duglig flygverksamhet till en enda flygplats.
Till följd av ovanstående vill jag fråga försvarsminister Peter Hultqvist följande:
Bedömer ministern att exkluderingen från fjärrstyrning av Visby flygplats konfirmerar Försvarsmaktens yttrande avseende fjärrstyrningens väsentliga påverkan på deras verksamhet?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att fjärrstyrningen inte ska medföra negativa konsekvenser ur ett försvarspolitiskt perspektiv och inverka negativt på den svenska försvarsberedskapen?