av Penilla Gunther (KD)
till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Australien, Kazakstan, Kanada, Ryssland, Niger och Namibia. Av dessa länder kan tre svårligen kallas välfungerande demokratier, och de kan knappast heller anses vara förkämpar för en god och välfungerande miljöpolitik.
Dessa länder är också viktiga importländer för Sverige när det kommer till uran.
Med denna korta bakgrund är det anmärkningsvärt att regeringen, genom miljöminister Karolina Skog, nu beställt och erhållit en utredning från Naturvårdsverket om ett förbud mot uranbrytning i Sverige.
Svensk gruvindustri är en mycket välfungerande och ansvarstagande industri. Flera av de större bolagen redovisar öppet på sina hemsidor hur de jobbar med både hållbarhetsfrågor och ansvarsfulla processer såväl under som efter brytning. Återställning av både gruvor och dagbrott efter att brytningen avslutats tas på största allvar.
Skulle en högre koncentrerad uranfyndighet påträffas i Sverige som skulle göra det ekonomiskt gångbart att bryta metallen inom landets gränser skulle det med den utredning regeringen beställt vara omöjligt. Således skulle en eventuell aktör i framtiden behöva förverka uranet om man påträffar det vid brytning av andra metaller, i stället för att ha en nationell och ansvarsfull brytning som vi själva kan kontrollera.
Uranbrytning i Sverige skulle innebära att miljöansvaret stannar i Sverige i stället för att vältras över på andra länder, varav några svårligen kan kallas demokratier. Genom att utvinningen sker i Sverige skapas också arbetstillfällen här i stället för i andra länder.
Med tanke på att batteriföretaget Northvolt tänker etablera sig i Skellefteå och är i behov av litium och kobolt samt att Boliden återvinner metaller kan vikten av en cirkulär ekonomi i Sverige inte heller nog betonas.
Med detta sagt vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:
Avser ministern att verka för att ett förbud mot uranbrytning införs i Sverige?