av Lars-Axel Nordell (KD)
till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
I samband med riksdagens allmänna motionstid väckte undertecknad en motion om tystnadsplikten för tolkar (motion 2017/18:52). I motionen konstaterar jag att tolkars tystnadsplikt regleras olika beroende på om de är auktoriserade eller inte och om de anlitas av en myndighet eller privat.
Det är mycket vanligt att man i Föreningssverige tar hjälp av enskilda medlemmar som kan teckenspråk eller utländska språk när man behöver hjälp med tolkning, och då gäller inte någon lagstadgad tystnadsplikt. Om till exempel en icke auktoriserad tolk anlitas vid ett själavårdssamtal med en präst eller pastor omfattas tolken inte av tystnadsplikt eftersom kyrkan inte är en myndighet.
I motionen hävdar jag att präster och pastorer har både tystnadsplikt och tystnadsrätt, det som brukar kallas absolut tystnadsplikt, vilket innebär att de inte får röja, och inte eller heller kan avkrävas att vittna inför domstol om, uppgifter som framkommit under ett själavårdssamtal.
Jag föreslog i motionen att behovet av en samlad lagstiftning i syfte att tydliggöra och förstärka tystnadsplikten för tolkar ska utredas. I januari 2018 biföll riksdagen motionen delvis och höll med om att det kan ifrågasättas om den skillnad som i dag råder i fråga om tystnadsplikten för tolkar är befogad.
Samtidigt noterar konstitutionsutskottet i sitt betänkande att präster och andra företrädare för trossamfund inte omfattas av någon lagstadgad tystnadsplikt. Trots att präster och pastorer alltjämt hävdar att de enligt lag har en absolut tystnadsplikt försvann denna i samband med att kyrkan år 2000 skildes från staten. Tysthetsbrott vid själavård är därmed inte längre kriminellt utan regleras i stället med stöd av arbetsrättsliga regler.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke: