av Maria Malmer Stenergard (M)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Nyligen fick riksdagsledamöterna ett brev från Systembolagets vd Magdalena Gerger. I brevet framhålls den lokala och hantverksmässiga dryckesproduktionen. Bland annat skriver hon: ”Det viktigaste för de allra flesta producenter är att få tillgång till sin marknad. Genom vårt sortiment av lokalt och småskaligt ger vi små producenter möjlighet att nå än fler kunder.”
Av den broschyr som bifogades brevet framgår kriterierna för att få hamna i sortimentet ”Lokalt och småskaligt”. Bland annat ställs krav på att volymen inte får vara för stor. Det som inte framgår är dock att riktigt små producenter exkluderas från möjligheten att sälja sina produkter i butik. Småskaliga producenter har rapporterat att Systembolaget har avvisat deras offerter med motiveringen att partierna är för små för att motivera arbetsinsatsen som krävs, både av Systembolaget och av producenten, för att flaskorna ska få komma upp på hyllorna i monopolets butiker. Den bild som Systembolaget ger av hanteringen av de småskaliga producenterna kan därför starkt ifrågasättas.
Det brev som jag nämner ovan är inte det första som Systembolaget skickat till riksdagsledamöterna. I samband med motionsperioden förra året kom det ett brev som argumenterade mot att tillåta gårdsförsäljning. Det stod bland annat: ”Jag skriver till dig för att flera svenska politiker vill öppna upp för gårdsförsäljning av öl, vin och sprit. Som bekant kan en liten tuva välta stort lass. Frågan om gårdsförsäljning av alkohol är den tuvan.”
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll: