av Yasmine Posio Nilsson (V)
till Statsrådet Ann Linde (S)
Enligt Kommerskollegium planeras ett möte på hög nivå mellan Sverige och Iran under juni. Syftet med mötet är att hitta lösningar för att ta bort handels- och investeringshinder och underlätta för företag. Tyvärr tycks frågor som rör mänskliga rättigheter och demokratiska inskränkningar lysa med sin frånvaro.
Iran är utan tvekan en av vår tids hårdaste och mest auktoritära diktaturer. Brotten mot de mänskliga rättigheterna är många, omfattande och systematiska. Det finns inga frizoner från förtrycket i det iranska samhället men etniska och religiösa minoriteter, hbtq-personer, fackligt aktiva och sympatisörer till oppositionsgrupper tillhör dem som drabbas hårdast av övergreppen. Förtrycket av kvinnor och flickor är mycket systematiskt och genomsyrar alla delar av det iranska samhället. Bara under 2017 genomfördes minst 507 avrättningar enligt Amnesty, varav flera av de avrättade var barn.
Att bedriva ekonomiskt utbyte med en auktoritär diktatur som Iran ställer mycket höga krav och förutsätter stor försiktighet. Svensk export, svenska investeringar och Sveriges exportfrämjande får aldrig bidra till att regimen i Iran gynnas eller att brott mot de mänskliga rättigheterna begås. Inte heller svenska ekonomiska egenintressen får stå i vägen.
Sveriges politik för global utveckling (PGU) och Agenda 2030 utgör ett viktigt ramverk och omfattar alla politikområden. För att Sverige verkligen ska bidra till målen om en rättvis och hållbar utveckling är det avgörande att den samstämmighetspolitik som slagits fast både inom den svenska utvecklingspolitiken och inom EU och FN får ett mer kraftfullt genomslag. Tyvärr kvarstår fortfarande uppenbara problem för regeringen att koppla ihop handelspolitiken med arbetet för mänskliga rättigheter.
Jag noterar att statsrådet som svar på en skriftlig fråga (2017/18:742) ställd av min partikamrat Håkan Svenneling skriver att regeringen är djupt oroad över situationen för mänskliga rättigheter och att frågor om mänskliga rättigheter alltid tas upp i möten med Iran. Samtidigt tycks det inte finnas med på dagordningen för mötet i juni.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ann Linde: