av Katarina Brännström (M)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Larmrapporterna duggar allt tätare om krisen inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Sverige. Föräldrar, skolan och inte minst unga slår larm om konsekvenserna av att köerna är så långa. För det barn som mår så dåligt att denne inte klarar av att gå i skola blir konsekvenserna mycket påtagliga och leder ibland till och med till att barnet får gå om ett läsår.
Vi kan konstatera att väldigt många barn och unga mår psykiskt dåligt i Sverige. Under de senaste åren har antalet sökande till BUP fördubblats. Under 2017 kom rapporter om unga som fått vänta i upp till två år på neuropsykiatriska utredningar. Väntetiderna ligger i genomsnitt på sex till nio månader. På många håll i Sverige är köerna för att komma till BUP årslånga. Detta är en fullständigt ohållbar och oacceptabel situation och det skapar stora problem för barnen, för deras familjer och för skolan. Samtidigt är det ett stort mänskligt lidande. I vissa socialdemokratiskt styrda landsting och regioner är läget så pass akut att man kan få vänta två år på psykologkontakt.
Det finns flera skäl till krisen. Antalet barn och unga som mår dåligt har exploderat de senaste åren, och många av de nyanlända till Sverige har traumatiska upplevelser som behöver behandlas. Det finns inte tillräckligt med utbildad personal, och på vissa håll är effektiviteten låg med få besök per dag. Många som jobbar inom BUP säger upp sig på grund av den dåliga arbetsmiljön och stressen. Detta sammantaget gör att krisen är både djup och lång, och köerna växer. Detta är primärt landstingens ansvar men har blivit ett problem för hela samhället.
Att regeringen satsar pengar för insatser inom området psykisk ohälsa är bra, men i ett läge där Sveriges befolkning har växt mycket snabbt, och i det läge som råder med psykiska problem, så räcker det inte. I svaret på en skriftlig fråga från mig skriver ministern att hon och regeringen avsatt ytterligare pengar för att förbättra tillgången till vård för att motverka psykisk ohälsa hos barn och unga i gruppen asylsökande och nyanlända. Det behövs säkert, men samtidigt får vi inte glömma att Sverige består till större delen av andra unga människor och alltför många av dessa står redan i de rekordlånga köerna. Det är vår bestämda uppfattning att det behövs ett helhetsgrepp kring krisen inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Sverige.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Hur planerar regeringen att korta köerna så att de unga som behöver får kontakt med psykolog eller psykiater får adekvat hjälp innan det är för sent?