av Åsa Westlund (S)
till Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)
Kunskapen om hur skolgången fungerar för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är låg. Den information som trots allt finns tyder på att skolan för dessa elever brister i anpassning med stora konsekvenser för individ och samhälle som följd.
Sedan nuvarande skollag trädde i kraft 2010 ska elever med autism eller autismliknande tillstånd gå i grundskolan. Någon särskild uppföljning eller utvärdering av effekterna av dessa förändringar i skollagen gällande barn med autism eller autismliknande tillstånd har inte genomförts, såvitt riksdagens utredningstjänst kan se (Dnr 2017:1000). Detta trots att den nu gått sju år sedan förändringen skedde.
Antalet barn som diagnostiseras med NPF har ökat kraftigt på senare år, och också den utvecklingen gör det angeläget att snarast följa upp och se över hur stödet till barn med NPF fungerar i svensk skola.
Den kunskap som finns om skolgången för barn med NPF kommer enligt riksdagens utredningstjänst i huvudsak från en rapport från Skolverket om barn med funktionsnedsättning generellt och från en del uppgifter som framkommit i studier av så kallade ”hemmasittare” och av unga som varken studerar eller arbetar. Tyvärr tyder den kunskap som finns på att det finns många brister i stödet till barn med NPF i skolan. Även flera andra rapporter pekar på brister som försvårar skolgången för elever med funktionsnedsättning.
Sammantaget finns det anledning att se över skolsituationen för elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utbildningsminister Gustav Fridolin:
Avser ministern att ta initiativ för att se över skolsituationen för elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, och i så fall hur?