Interpellation 2017/18:50 Kommunernas hantering av extra statsbidrag för ensamkommande

av Jan Ericson (M)

till Statsrådet Heléne Fritzon (S)

 

Före sommaren gav regeringen besked om att man skjuter till 195 miljoner som stöd till kommuner där det bor asylsökande ungdomar som fyller 18 år under asylprocessen eller i vissa fall får sin ålder uppskriven.

Tanken är givetvis god – med de extra pengarna vill man göra det möjligt för dessa ungdomar att bo kvar i kommunen och fortsätta sin skolgång i väntan på avgörandet i sina asylärenden.

Det finns dock två allvarliga problem med detta:

För det första pekar Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, på att fördelningen av pengarna baseras på vilken kommun som är formell ”vistelsekommun”, utan att ta hänsyn till var ungdomen i verkligheten bor. Ett stort antal kommuner har ensamkommande unga placerade utanför den egna kommunen, vilket det gör att en kommun kan belastas med kostnader samtidigt som en annan kommun får bidraget. Regeringen borde lyssna på SKL som i stället har begärt att man ska fördela pengarna efter vilken kommun som verkligen har kostnaderna. 

För det andra så är problemet att kommunerna saknar riktlinjer för hur det extra statsbidraget ska hanteras. I flera kommuner, bland annat min hemkommun Mark, har både kommunjurister och socialchefer ifrågasatt om det går att använda bidraget till angivet ändamål utan att det strider mot kommunallagens krav på likvärdig behandling av kommuninvånarna. En person som söker asyl som 18-åring hänvisas till ett asylboende och får dagersättning enligt reglerna för vuxna. För en person under 18 år gäller helt andra regler för boende, dagersättning med mera. Om man ska ge unga som fyllt 18 år samma villkor och förmåner som de haft tidigare betyder det att vissa 18-åringar får helt andra förmåner och rättigheter än andra ungdomar i samma ålder. Att ta sådana kollektiva beslut utan individuell prövning strider sannolikt mot flera lagar.

Att regeringen inte har gett några som helst riktlinjer till kommunerna om hur de ska agera är oansvarigt. Nu agerar kommunerna olika och ingen vet om man fattar lagliga beslut.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Heléne Fritzon:

 

Hur avser statsrådet att förtydliga regelverken så att kommunerna kan vara säkra på att fatta lagliga beslut?