av Jesper Skalberg Karlsson (M)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Psykisk ohälsa är ett stort och växande samhällsproblem. Andelen personer som upplever och rapporterar besvär på grund av psykisk ohälsa har ökat sedan början av 1990-talet. En grupp som är särskilt utsatt – och vars psykiska ohälsa kan påverka dess framtidstro och utvecklingspotential under lång tid – är barn och unga.
Enligt Socialstyrelsen har psykisk ohälsa hos barn i åldern 10–17 år fördubblats de senaste tio åren. I dag har ungefär var tionde pojke eller flicka någon form av psykisk ohälsa – och Socialstyrelsen uppskattar att ökningen kommer att fortsätta under en tid framöver, eftersom nya sjukdomsfall blir långvariga och läggs till befintliga fall. Uppföljningar visar att konsekvenserna för barn och unga är allvarliga och omfattar ett brett spektrum, alltifrån svårigheter att fullfölja ens utbildning till ökad risk för självmord. I sammanhanget kan nämnas att Sverige sedan 1980 har sett en minskning i suicidtalet för alla åldersgrupper, men inte för gruppen 15–24 år.
När Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) granskade orsaker till avhopp från gymnasiet år 2013 pekades inte psykisk ohälsa ut som en orsak till avhopp. Däremot var det tydligt att den psykiska ohälsan var osedvanligt stor bland avhopparna. Många av de 379 unga som berättat om sina avhopp från gymnasiet kopplar också samman sin psykiska ohälsa med att allt känns meningslöst, det vill säga man vet inte varför man över huvud taget går till skolan. Detta är oroväckande och kan få långtgående konsekvenser för de enskilda.
I rapporten Från avhopp till examen, som är författad av Sveriges Elevkårer och Lärarnas Riksförbund år 2015, visar statistiken att två av de vanligaste anledningarna till att elever överväger att hoppa av gymnasiet är bristande motivation och psykisk ohälsa. Det är tydligt att detta är ett område där en bred palett av olika lösningar behöver användas för att nå resultat.
Regeringen avsätter ca 1 miljard kronor per år under perioden 2016–2019 för insatser inom psykiatri och psykisk hälsa. Genom en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) under 2017 använder regeringen 885 miljoner kronor av satsningen under 2017 för att stimulera och stödja huvudmännens arbete.
Men mer behövs. För ökad långsiktighet i frågor som påverkar den psykiska hälsan bland barn och unga krävs en bred dialog över blockgränsen samt långsiktiga överenskommelser. Detta är nämligen ett problem som kräver – men kanske framför allt förtjänar – en långsiktighet som går bortom mandatperioden.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Vilka ytterligare insatser anser ministern och regeringen är möjliga för att möta och motverka den psykiska ohälsan bland barn och unga?