av Yasmine Posio Nilsson (V)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Turkiska styrkor har nu tagit kontroll över Afrin i norra Syrien. Den turkiska aggressionen Operation olivkvist har pågått i två månader, och de senaste dagarna har turkiska markstyrkor gått in i staden. Offensiven är ett militärt angrepp på hela det kurdiska folket och den humanitära situationen är alarmerande. Turkiets flygbombningar har slagit ut el- och vattenförsörjningen, och minst 150 000 människor har flytt bara de senaste dagarna. Eskalerar situationen ytterligare är risken överhängande för ett folkmord.
Efter massakern i Srebrenica lovade vi varandra att någonting liknande aldrig skulle få hända igen. Men när omvärlden nu tiger still betraktar Turkiet detta som ett tyst medgivande. Det är uppenbart att det EU och FN hittills gjort inte på något sätt fått Erdoğan att respektera vare sig folkrätt, demokratiska principer eller mänskliga rättigheter.
I dagarna röstade EU-parlamentet om en resolution om Syrien. Resolutionen utgör ett viktigt ställningstagande, även om man kunde önska mer. Samtidigt ser vi en ovilja från EU att verkligen agera för att stoppa attackerna. Trots att man med rätta fördömer attackerna i Ghouta vågar man inte mer än uttrycka sin oro över "det upptrappade våldet" i Afrin.
Erdoğan var å sin sida snabb med att avfärda resolutionen och kommenterade omröstningen med att Turkiet inte kommer att lämna Afrin förrän "jobbet är gjort". Han har också lovat att allt Europaparlamentet säger i frågan kommer att gå in genom ena örat och ut genom det andra.
Målet med Turkiets attacker är att krossa självstyret i norra Syrien och förinta YPG och YPJ, som spelat en avgörande roll i kampen mot Daish/IS. Med Erdoğans retorik blir de som bidragit till att stabilisera norra Syrien och som planerar att gå till öppna och fria val i demokratisk anda likställda med terrorister. Som tack för sitt hyllade motstånd möts de av bomber och repression. Men inte nog med att den nordsyriska alliansen nu tvingas försvara sig mot Turkiet, attackerna innebär också att man tvingas retirera i kampen mot Daish/IS. Turkiet ger därmed det som är kvar av terroristerna i Daish/IS nytt spelrum.
Turkiet har en av Natos största arméer, och om inte omvärlden agerar med kraft kommer man att använda sina militära muskler för att ödelägga Afrin. Hittills har Ankara visat att man tycker sig kunna handla fritt. Bara en stark internationell reaktion kan förhindra ett folkmord i Afrin. Med bland annat FN:s resolution 2401 i ryggen finns all anledning att agera kraftfullt mot Turkiet. Det är Vänsterpartiets bestämda uppfattning att Sverige måste agera hårdare för att EU och FN ska fördöma Turkiets attacker och tvinga Erdoğan att omedelbart avbryta Operation olivkvist.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
1. Gör ministern ställningstagandet att regeringen har agerat tillräckligt, sett till att Turkiet nu har intagit Afrin?
2. Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att Sverige ska agera inom EU och FN för att förhindra ett folkmord i Afrin?
3. Vilka initiativ kommer ministern och Sverige att ta för att säkerställa leveranser av humanitärt och medicinskt bistånd till Afrin?