av Nina Lundström (L)
till Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Offentlig-privat samverkan (OPS) innebär att långsiktiga avtal träffas mellan den offentliga sektorn och privata företag eller konsortier om tillhandahållande av offentliga tjänster. Det kan gälla exempelvis vägar och järnvägar. De privata företagen ansvarar för att finansiera och bygga anläggningen, för att sedan leverera de efterfrågade tjänsterna under en förutbestämd tidsperiod, ofta minst 20–30 år.
Infrastruktursatsningar är ofta omfattande och resurskrävande, och det krävs ständiga prioriteringar mellan olika projekt som efterfrågas. Det krävs långsiktig kunskap och kompetens kring både upphandlings-och avtalsformer. Epec skapades år 2008 för att stödja medlemsländer, och kandidatländer, inom EU avseende kunskap och kompetens om OPS. I dag ger Epec service till 41 medlemmar, men Sverige har valt att inte vara med. EU-kommissionen är representerad. Sverige deltar alltså inte med någon representation i Epec där kunskap och kompetens samlas kring just OPS frågor.
Arlandabanan, som togs i drift 1999, är det första och hittills enda större nationella infrastrukturprojekt som genomförts i offentlig-privat samverkan (OPS) i Sverige. Det är den enda OPS-lösningen för infrastruktur som genomförts av staten. Uppföljningens övergripande slutsatser om OPS-lösningen för Arlandabanan visar att den i huvudsak har fungerat väl. Synpunkter på access till spåren samt på biljettpriser finns men detta är avtalsfrågor. I Sverige har infrastruktur i övrigt i huvudsak finansierats via statliga anslag.
I många andra länder som till exempel Norge och Storbritannien är erfarenheterna av samverkan mellan det offentliga och privata vid utbyggnad och drift av infrastruktur större än i Sverige. Norge har exempelvis beslutat om nytt vägprojekt kopplat till OPS.
Önskemålen om och kraven på infrastruktursatsningar i Sverige är stora. Trafikverkets inspel kring den nationella planen 2018–2029 visar tydligt att tuffa prioriteringar är nödvändiga. Det vore olyckligt om viktiga satsningar skjuts på en oviss framtid för att inte alla lösningar till att få fram infrastruktur snabbt, och med alternativ finansiering, prövas. Regeringen har möjlighet att i den kommande planering ta ställning till OPS som finansieringsform men även ge ansvarig myndighet möjlighet att ta fram projekt som är lämpade. Det vore även önskvärt att engagera Sverige i Epec för att öka kunskapen och kompetensen vad gäller OPS samt få tillgång till den spetskompetens som finns samlad.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Tomas Eneroth: