av Hanif Bali (M)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Sveriges geologiska undersökning (SGU), som kartlägger var potentialen finns för att utvinna innovationskritiska metaller, fick 2016 i uppdrag att analysera tillgången på dessa metaller i gruvavfall och berggrund. En delrapport lämnades tidigare i år över till närings- och innovationsminister Mikael Damberg. Dessutom satsar regeringen 10 miljoner kronor på att fördjupa kartläggningen av innovationskritiska metaller i Bergslagen.
Samtidigt fick Naturvårdsverket i maj 2017 i uppdrag av regeringen och miljöminister Karolina Skog att utreda ett förbud mot utvinning av uran. Förslaget innebär att uran tas bort som koncessionsmineral i minerallagen, vilket betyder att det blir omöjligt att söka tillstånd för utvinning av uran. Regeringen har meddelat att man avser att överlämna en proposition till riksdagen senast den 20 mars 2018.
Tung kritik mot förslaget har framförts av flera remissinstanser. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är en av dem som uttalat sig. De menar att nuvarande lagstiftning är tillräcklig och efterlyser en analys av vad ett förbud mot uranutvinning skulle få för konsekvenser för försörjningen av uran till svenska kärnkraftverk om import av uran skulle bli omöjlig.
Uran är mycket vanligt förekommande tillsammans med sällsynta jordartsmetaller, sådana metaller som näringsministern vill att SGU ska ut och leta efter.
Samtidigt som Näringsdepartementet och näringsminister Mikael Damberg säger sig vilja stärka svensk gruvnäring och främja utvinningen av batterimetaller i Sverige vill Miljöpartiet och miljöminister Karolina Skog begränsa möjligheterna till just detta genom att införa ett förbud mot uranbrytning.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:
Varför får Sveriges geologiska undersökning i uppdrag att leta efter innovationskritiska metaller samtidigt som regeringen vill förbjuda utvinning av uran?