av Mikael Oscarsson (KD)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Sjöfartsverket klarar inte av sin uppgift avseende den flygburna sjö- och flygräddningen. En av de fem helikopterbaserna, Visby, är tagen ur drift sedan årsskiftet på grund av personalbrist. Det innebär en avsevärd ökad risk vid olyckor till sjöss när räddningsinsatser i området runt Gotland kommer att dröja.
Från kvällen den 17 januari 2018 fram till eftermiddagen dagen efter var Östersjön helt utan svensk räddningshelikopter. Förutom den redan stängda helikopterbasen i Visby var också baserna i Umeå, Norrtälje och Ronneby stängda. Enbart helikopterbasen i Göteborg var bemannad. Orsaken kan i huvudsak härledas till den pågående avtalskonflikten mellan Sjöfartsverket och helikopterbesättningarna. Helikopterbesättningarna har inte längre förtroende för sin arbetsgivare.
Prislappen för den flygburna sjöräddningen har dessutom ökat samtidigt som tillgängligheten har blivit sämre. Kostnader för övertid har rusat i höjden och nådde förra året 55 miljoner.
Om inte nytt avtal sluts före den 1 februari 2018 kommer dessutom den flygburna sjöräddningen att försämras ytterligare då insatstiden kommer att öka från 15 minuter till 60 minuter under nattetid.
Som en konsekvens av konflikten inom Sjöfartsverket har man även höjt väderminima, dvs. man kräver bättre väder än tidigare för att överhuvudtaget starta med en räddningshelikopter.
Ovanstående innebär inte bara betydligt sämre möjligheter för sjöfarten att få hjälp vid olyckor till sjöss, det medför även omfattande konsekvenser för Försvarsmaktens övningsverksamhet och incidentberedskap då Sjöfartsverket begränsar Flygvapnet att genomföra sin flygverksamhet. Detta är helt oacceptabelt.
Den lösning vi har i dag fungerar inte vid en krissituation eller i värsta fall krig, eftersom besättningarna vid sjöfartsverket inte är krigsplacerade
Sverige har en särlösning när det gäller driften av räddningshelikoptrar. Sverige bör organisera räddningshelikoptrarna likt våra grannländer. I Norge och Danmark ansvarar Försvarsmakten driften av sjöräddningshelikoptrarna, och i Finland ansvarar det militärt organiserade gränsbevakningsväsendet för driften.
Försvarsmakten har avsevärt bättre förutsättningar för att skapa säkerhet och flexibilitet i verksamheten. Dessutom kan flera synergieffekter uppnås då samma helikoptrar skulle kunna nyttjas för stöd till samhället, exempelvis för brandbekämpning, vilket inte är förenligt med nuvarande situation då sjöfarten genom farledsavgifter till stor del finansierar Sjöfartsverkets helikopterverksamhet.
Naturligtvis finns det utmaningar att lösa när man återför driften av sjöräddningen till försvarsmakten. Jag uppmanar regeringen därför att snabbutreda formerna för att snarast återföra det operativa ansvaret för räddningshelikoptrarna till Försvarsmakten.
Jag vill med anledning av detta fråga försvarsminister Peter Hultqvist:
1. Hur ser ministern på de negativa konsekvenser som drabbar Försvarsmaktens dagliga övningsverksamhet och incidentberedskap på grund av Sjöfartsverket inte klarar av att leverera flygburen sjöräddning på ett tillfredställande sätt?
2. Är ministern beredd att inom sitt ansvarsområde verka för att sjöräddningen förs tillbaka under Försvarsmakten?