av Birgitta Ohlsson (L)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
År 2003 ströps de diplomatiska relationerna helt mellan demokratierna i Europeiska unionen och Kubas kommunistiska diktatur. Detta skedde efter att kubanska myndigheter slängt 75 regimkritiker i fängelse. Relationerna åren därefter var ofta varit frostiga, även om enskilda EU-länder sökt sig närmare regimen.
Sedan 2014 har vissa EU-länder, tillsammans med USA och Kanada, närmat sig Raul Castros regering. Just nu förbereds ett avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Republiken Kuba å andra sidan.
Vad har då hänt sedan upptiningen av de europeiska och kubanska relationerna de senaste åren?
Många engagerade i civilsamhället och den demokratiska politiska oppositionen menar att förtrycket på Kuba tydligt har förvärrats parallellt med att nödvändiga ekonomiska reformer rullats tillbaka.
Kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning visar att antalet politiska fångar har fördubblats mellan 2015 och 2017. Efter den amerikanske presidenten Barack Obamas besök och avslutade EU-förhandlingar stoppades alla offentliga protester mot diktaturen. Organisationen Kvinnor i vitt (Damas de Blanco), som demonstrerat varje vecka sedan 2003, fick inte manifestera längre. Många kubanska människorättsförsvarare har sedan dess gripits eller trakasseras, så att de har svårt både att agera på hemmaplan och att delta internationellt på demokratikonferenser. Den kubanska demokratirörelsen var för övrigt heller aldrig med i förhandlingarna om avtalet. Inga oberoende kubanska journalister fick heller delta vid presskonferenser. Processen var sluten.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Anser ministern att Kuba sedan 2014 har gått mot mer demokrati och ökad respekt för mänskliga rättigheter eller mindre, och föranleder landets utveckling att ministern kommer att arbeta för förändringar av samarbete med Europeiska unionen?